forskning / Porträtt
Sju frågor till fd ambulans- och narkossjuksköterskan Bengt Fridlund TEXT: SVEN ÅSHEDEN
Bengt Fridlund har ett CV som heter duga. Specialistutbildad sjuksköterska inom Anestesi. Kandidatexamen (fil.kand.). Lärarexamen. Lärare inom akutsjukvård och katastrofmedicin. Forskat och disputerat vid Kuopio Universitet i Finland. Docent och Professor. Bengt Fridlund, vad gör du nu förtiden? Är du pensionär på riktigt?
– Nja, i samband med att jag fyllde 65 år sommaren 2017 så avslutade jag mitt ledarskap för forskarutbildningen efter nästan 10 år vid Högskolan i Jönköping. Så idag arbetar jag deltid som seniorprofessor i akut vård vid Linneuniversitetet i Växjö och dess nyaste kunskaps- och forskningscentrum som heter Centrum för Interprofessionell Samverkan inom Akut vård, CISA. – På samma sätt är jag seniorprofessor i kardiovaskulär vård vid Haukelands universitetssjukhus och Universitetet i norska Bergen. Är inne på mitt 9:e år. – I huvudsak arbetar jag med handledning av doktorander, men numera inte som huvudhandledare. Det ansvaret, framför allt på ett individ och ekonomiskt plan, är väldigt skönt att slippa. – Sedan har jag en hel del externa uppdrag för organisationer och institutioner i Europa, och dessa är väldigt roligt att hjärngympa med. Du flaxar och far en hel del. Eller...?
– Så är det, men avsevärt mindre idag. Sedan pensioneringen flyttade min fru och jag, efter 40 år i Varberg, till ett efterlängtat permanentboende på Fårö. Att ta sig över Östersjön kräver avsevärt mer tid i såväl planering som genomförande. – Men vi trivs på vår lilla ö, och hoppas få hålla oss hyfsat friska, för att äntligen få mer tid tillsammans. – Jag har ju pendlat väldigt mycket de senaste 20 åren, så vi har nästan uppfattat oss som särbos! Vad har hänt sedan du jobbade inom Ambulanssjukvården i Halland på 80-talet?
– Det har väl hänt ganska mycket. Efter att ha specialiserat mig inom anestesi som sjuksköterska, läst in en lärarexamen, liksom en fil. kand. varvade jag jobben som 22
samverkan 112 nr 2/3 2018
sjuksköterska mellan ambulans, anestesi och IVA. Men även som lärare i akutsjukvård och katastrofmedicin i dåvarande landstinget Halland. – Samtidigt forskade jag och disputerade vid Kuopio Universitet i Finland på en avhandling om hjärtrehabilitering. och det kloka i att patient och partner måste aktivt delta i och ta ansvar för en livsstilsförändring. med stöd av ett motiverande hjärtteam. – En avhandling som är lika aktuell idag som i slutet på 80-talet – tyvärr! Så du var alltså den första ambulanssjuksköterskan som disputerade?
– Ja, den första ambulans- och narkossjuksköterskan. Sedan har jobben rullat på. Blev docent 1991 och 1995 i samhällsvetenskap respektive medicin. – 1999 blev jag professor i Halmstad och därefter i Lund, Växjö, Borås, Bergen och Jönköping, antingen i akut- eller kardiovaskulär vård. ar du gjort något bra under dina år som H professor? Vad har du bidragit med?
– En mycket relevant fråga. Jo, faktiskt eller absolut! – Men jag vill svara på din fråga ur två perspektiv; dels utifrån den kliniska och dels utifrån den akademiska nyttan.
Bengt Fridlund. Foto: Privat
– Om vi börjar med den kliniska nyttan, så har min kunskapsutveckling inom hjärtvård lagt grunden till, som jag nämnde tidigare, att patienten eller bättre uttryckt personen och den partner hen lever med, måste vara aktiva i den livsstilsförändring som är nödvändig för att förbättra eller återta ett så gott och hållbart liv som möjligt. – Och det sker inte utan stöd, i detta fall från flera professioner som alla samverkar i ett gemensamt syfte - att få de drabbade att tillfriskna och må bättre eller bra i ett inledande men inte minst i ett långsiktigt perspektiv. www.s112.se