OPIOIDKRISEN, DROGANVÄNDNING OCH SKADEMINIMERING

Opioidkrisen och samband med hiv Julie Bruneau, en kanadensisk professor specialiserad i beroendemedicin, pekade på att det finns många samband mellan hiv och den nordamerikanska opioidkrisen som startade på 1990-talet och fortfarande pågår. Det som började med läkemedelsfinansierade kampanjer och storskalig förskrivning av beroendeframkallande smärtlindringspreparat har lett till en drastisk ökning av heroin- och överdosrelaterade dödsfall.

Bruneau menade att både opioid- och covidpandemin avslöjade strukturella ojämlikheter mellan den svarta och vita befolkningen i regionen. Droganvändning är en vanlig anledning till att personer som lever med hiv tappar kontakt med vårdsystemet. Bruneau varnade för att man nu ser en ökning av opioidmissbruk i Afrika, Mellanöstern och Sydostasien, och sa att vi måste vara vaksamma och inte upprepa samma misstag som tidigare. Hon betonade att läkemedelsbolagen har spelat en skadlig roll och står ansvariga för att ha satt i gång opioidkrisen i Nordamerika. I hivoch covid-sammanhang kan läkemedelsbolag vara en viktig partner, men samtalen måste vara transparenta, sa Bruneau.

Bruneau var inte nådig i sin kritik av de globala insatserna mot skadlig droganvändning. Hon sa att 500 000 människor dör varje år av droganvändning – dödsfall som går att förebygga. Hon syftade på kriminalisering av droganvändare samt att forskningen på farmaceutisk terapi för drogberoende stagnerat. Kriminalisering av människor som använder droger går emot vetenskapen och mänskliga rättigheter. Det måste upphöra, avslutade hon.

Också Christine Dang pratade om opioidkrisen under seminariet People at the centre. Hennes föreläsning handlade om sambandet mellan injektion av opioider och systemisk inflammation och immunaktivering hos personer som lever med välbehandlad hiv. Hon presenterade en studie som undersökt dessa samband genom att jämföra immunaktiveringen hos hivpositiva och hivnegativa som använder respektive inte använder opioider. Resultaten visade att immunaktiveringen är kraftigare hos personer som använder opioider jämfört med de som inte gör det, och högst bland opioidanvändare som lever med hiv jämfört med hivnegativa opioidanvändare. Samsjuklighet och multidroganvändning bland personer som lever med hiv måste studeras mer, enligt forskarna.

Opioidkrisen slår hårt mot redan utsatta grupper

Vid seminariet Drug use and HIV: A matter of world health diskuterades avkriminalisering av användning och innehav av narkotika som ett sätt att minska dödligheten i överdoser och samtidigt få ner antalet nya hivinfektioner. Sedan 1990-talet syns en drastiskt ökande användning av beroendeframkallande opioidläkemedel, och dessa opioider skördar hundratusentals människoliv runt om i världen. Enligt FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott (UNODC) har antalet människor som använder opioider för icke-medicinskt bruk fördubblats de senaste årtiondena. De konstaterar att mänskligheten har genomgått flera opioidkriser, men ingen har varit så förödande som den nuvarande.

Ethan Nadelmann beskrev den enorma tragedi som opioidkrisen i USA utgör: från 5 000 döda i överdoser per år under 1990-talet till cirka 95 000 per år nu. Preliminära data från USA:s nationella folkhälsomyndighet (CDC) visar 107 622 dödsfall i överdos av läkemedel i USA under 2021 – en ökning med nästan 15 procent från de 93 655 uppskattade dödsfallen 2020. Antalet dödsfall ökade med 5 procent från 2018 till 2019 och har fyrdubblats sedan 1999.

Vid seminariet talade även Carolyn Bennett, minister med ansvar för psykisk hälsa och beroende i Kanada. Hon beskrev hur opioidkrisen slår hårt mot redan utsatta grupper, exempelvis Kanadas ursprungsbefolkning. Hon sa att man i Kanada ser över lagstiftning och policyer för att styra bort från straffrättsliga insatser och mot stödjande åtgärder inom hälso- och socialtjänsten. Hon sa att regeringen för dialog med brukare, communityn och med aktörer som arbetar med skademinimering. Hon lyfte även vikten av att reducera stigmat kring droganvändning för att människor ska våga söka stöd och hjälp och för att minska risken att människor dör i ensamhet.

– För att vara tydlig, det finns ingen hjälp att ge den som är död, avslutade hon.

Program för behandling av opioidberoende i Ukraina

Alona Mazhnaia är forskare vid National University of Kyiv-Mohyla Academy och har bland annat undersökt upplevelser hos personer som använder droger i Ukraina för att kunna erbjuda både effektiv behandling och effektiva preventionsinsatser mot hiv och hepatit C.

Hon berättade att Centralasien har den snabbast växande hivepidemin i världen. I regionen finns 20 suveräna stater med omkring 300 miljoner invånare totalt. Många av länderna har varit under någon form av rysk kolonialisering. Antalet personer som lever med hiv ökar i regionen, och även antalet dödsfall i aids. I flera länder saknas fungerande program för testning och behandling, och stigma och kriminalisering av droganvändare bidrar till nya hivinfektioner.

Ukraina är ett av länderna i världen med flest droganvändare som lever med hiv. I landet finns ett statligt finansierat program för behandling av opioidberoende (OAT). I juni 2022 hade programmet 18 500 personer inskrivna. Kriget har inneburit utmaningar, men dessa har tacklats genom bland annat att fler tar sin behandling hemma (93 procent) och flexibilitet i förskrivning när patienter flyttar eller flyr. Samtidigt är det enligt Mazhnaia svårt att överblicka konsekvenserna av kriget för opioidkrisen och personer som använder droger. Hon avslutade med att säga att hälsa måste prioriteras i politiken, policyer och agerande.

Injicerade droger och skademinimering

Personer som injicerar droger är en av nyckelgrupperna i hivarbetet och cirka en miljon människor som injicerar droger lever med hiv. Hela 35 procent av alla nya hivfall i Centralasien och Europa är personer som injicerar droger. Enligt UNODC har en av fyra fångar hepatit och den uppskattade globala hivprevalensen i fängelser är tre procent, att jämföra med under en procent i världen i övrigt.

Michel Kazatchkine, professor i medicin och representant för Global Commission on Drug Policy inledde seminariet om droganvändning och global hälsa med att konstatera att personer som injicerar droger löper långt högre risk att få hiv än personer som inte gör det. Global Commission on Drug Policy är en internationell organisation som arbetar för att narkotikalagstiftning ska bygga på vetenskap och inte ideologi. Man verkar bland annat för avkriminalisering av personligt bruk och innehav samt implementering av insatser som bygger på skademinimering. I öppningsceremonin på AIDS 2022 betonade IAS-presidenten

Adeeba Kamarulzaman att skademinimering fungerar. Hon lyfte sprututbytesprogram som goda exempel. Jean-Pierre Routy, läkare vid McGill University Health Centre i Montreal, och även lokal medordförande för konferensen, informerade om att Kanada varit en pionjär på området, och att de haft en strategi för skademinimering sedan 1989.

LARO och specifika program för marginaliserade grupper

Under konferensen anordnades också ett huvudseminarium (prime session) som handlade om hiv, opioidoch droganvändning bland ursprungsbefolkning och andra marginaliserade grupper. Här medverkade Andriy Klepikov, chef för organisationen Alliance for Public Health i Ukraina. Han lyfte siffror från den senaste UNAIDS-rapporten In Danger som visar att personer som injicerar droger har 35 gånger större risk att få hiv jämfört med övriga befolkningen. Man får inte läsa detta som neutral information utan som en uppmaning till handling, menade Klepikov, och betonade att man måste stoppa kriminalisering och finansiera skademinimeringsprogram. En annan aspekt som lyftes var substitutionsbehandling (LARO) och hur tillgången till detta påverkas i tider av kris och krig. Klepikov anklagade Ryssland för att förhindra tillgången till denna vetenskapligt erkända behandling för tusentals personer i Ukraina och hoppades att vetenskapen ska segra över fördomar och ideologi.

I samma seminarium deltog Doris Peltier som är koordinator hos Feast Centre for Indigenous STBBI Research i Kanada. Hon sa att hon inte tror att man kommer lyckas uppnå UNAIDS 95-95-95-mål1 bland ursprungsbefolkningar eftersom det finns mycket stigma och ovilja att prata om hiv och sex i communityn. Hon efterfrågade tydligare ledarskap kring hiv inom communityn, men även från myndigheter. I Australien finns exempelvis hivprogram specifikt riktat till ursprungsbefolkningar, medan detta saknas i Kanada.

1 UNAIDS mål innebär att till år 2030 ska 95 % av alla som lever med hiv känna till att de har hiv, 95 % av alla som har hiv ska ha tillgång till behandling och 95 % av dessa ska ha välinställd behandling med omätbara virusnivåer. Dessutom ska mindre än 10 % av alla länder ha fördömande lagar eller policyer som nekar eller begränsar tillgången till hivtjänster, mindre än 10 % av alla som lever med hiv i världen ska uppleva stigmatisering och diskriminering och mindre än 10 % av kvinnor, flickor, personer som lever med hiv och nyckelgrupper utsättas för ojämställdhet och könsbaserat våld.