rien och evigheten tänks ju delvis utifrån människans gärningar. 111 Om gnosticismen i traditionell mening därför kan avskrivas och är omöjligt att belägga, tycks däremot gälla att världens betydelse nedskrives när människan funnit sin slutgiltighet, sin frälsning. Om denna slutgiltighet talar LP i termer av den nya skapelsen, i vilken »ingen skall få komma in, ’som gör vad styggeligt är och lögn’«. Domen som skett är »för evigt«.112 Det är utifrån ett sådant eskatologiskt perspektiv som tankegången: »Jorden är icke mycket att leva för«113 framkommer, inte utifrån tanken att jorden i princip är av ondo. Det är fråga om en existentiell dualism, inte en ontologisk dualism. 114 Enligt Barbara Aland115 är ett snarlikt resonemang ett genomgående drag i alla gnostiska texter. Om emellertid för gnosticismen ur detta enligt Aland följer ett ointresse för världen i praktisk-politisk och social mening och således ingen förbindelse mellan gnosis och politik, saknas en sådan tendens hos LP. Denna omständighet torde sammanhänga med medvetenheten om det eskatologiska förbehållet och människosynen. Som kristen är människan inte på ett suveränt sätt höjd över tiden; den kristne är inte utan »ort«, utan förbunden med och ansvarig för sin samtid. Även om den kristne enligt LP har del i och är inriktad på det eviga är människans existens i tiden långt ifrån betydelselös. Det förhåller sig inte så att på den ena sidan befinner sig den kristna människan och på den andra det bestående samhället.
1.5 Sammanfattning Av avsnittet »Gud, livet och tillvarons gränser« har för det första framgått att skapelsetron är grundläggande för LP. Det är Gud som håller livbetingelserna uppe, och med själva livet som sådant är en primär gudsrelation given. I själva skapelseidén ligger en tanke om en uppehållande ordning, både i fysisk och i moralisk mening. Här möter ingen kombination av allmakt och frihet hos Gud med en teologisk absolutism till följd som hotar skapelsens regelmässighet och ordning. Å andra sidan är det felaktigt att tillskriva LP en teologisk ide, som ges
111 »Deras gärningar skall följa dem efter«, i Dagen 17.7.1962, LP. 112 Band 4, s. 81f. 113 ibid., s. 83. 114 Jfr Meyendorff, 1978, s. 188. 115 Aland, 1984, s. 56f.
III Samhällsuppfattning. 1 Gud, livet och tillvarons gränser
184
