2.6 Sammanfattning

stånds- och viljehandlingar.«127 Utgångspunkten i hans tolkning är den mänskliga aktiviteten och det mänskliga engagemanget. Upplevelserna var »en helt naturlig följd av mitt föregående gudsförhållande och min inställning till kristendomen sedan flera år tillbaka«.

128 Överraskningsmomentet har försvunnit. Med betoningen på viljan, dess överlåtelse och hjärtats rening, som han lärt av Barratt, blev det omöjligt för Gud att »överraska«. Guds aktivitet i denna mening betingades av människans aktivitet, hennes överlåtelse och rening.

En annan kritisk punkt i textproduktionen och i LPs eget liv är den trosproblematik som drabbar honom vid läsningen av Rydbergs Bibelns lära om Kristus. Året är 1905 och platsen är Betelseminariet i Stockholm. »Jag förlorade tron. … Ändå ville jag tro. Jag ville tro till varje pris, men kunde inte. Det var omöjligt.«129 Detta skedde före Barratts tre viljefrågor. Visserligen får krissituationen en lösning som väl går att inordna i det övergripande viljemönstret, men vittnesbördet är ett observandum. LP ger dock inte intryck av att någon gång uppfatta erfarenheterna i en annan riktning. Så sent som 1973, dvs. ett år före sin bortgång, svarar han på en fråga om han tror att varje människa kan få en påtaglig erfarenhet av Gud: »Ja, jag tror det, om människan vill.«130

Med voluntarismen söker LP besvara i huvudsak två frågor. Den första frågan är hur människan kan få gemenskap med Gud, bli Guds barn eller med annat språkbruk: erfara frälsning. Den andra riktar in sig på hur människan kan bli till nytta på jorden eller i livet. Båda besvaras utifrån föreställningen om viljans överlåtelse, där människans fria vilja utgör själva premissen för resonemanget. Gud som skapat människan fri vill att hon överlåter sin vilja i hans hand. Gud eftersträvar helt enkelt att få makt över människan. Konflikten är en »maktfråga«, dualismen i trosåskådningen ligger primärt på viljeplanet: människans vilja och Guds vilja står mot varandra. Människan lägger i dagen ett motstånd som Gud söker övervinna genom att kalla henne in i den totala över-

127 Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 26, 30. 128 ibid. 129 Lundgren, 1973, s. 11. 130 Lundgren, 1973, s. 4. Se ibid., s. 38, där LP framhåller att somliga kristna »väljer att leva utan erfarenheten av Andens Dop och Andens nådegåvor …«.

låtelsen och uppgivandet av sin vilja. Övervinnandet sker inte genom att yttre maktmedel brukas, även om sådana kan komma till användning. Texterna får i stället läsaren att associera i banor kring den maktlöse Guden, som »manar«, »lockar« och »kallar« människan. Låter hon sig på detta sätt på djupet övertalas, sker att Gud »intar« människan, hon blir beklädd med hans Andes kraft och blir därmed Guds redskap och instrument i världen. Viljan är därför inte enbart en förmåga att fatta beslut utan också en aktivitet som Gud vill använda för att genomföra sin vilja. Denna aktivitetsbetoning visar dessutom att i LPs uppfattning är människan mera individ än person. Viljan uppvärderas inte i betydelse av en självständig vilja utan det är den oreflekterade viljan att lyda som prisas. Vad Gud åstundar är förfoganderätten över människan, äganderätten tillskrivs självklart Gud. Människan är Guds människa. I texterna möter ett sätt att binda samman en för-modern människosyn med ett modernt frihetsbegrepp.

Slutligen kan vi konstatera, att med människans autonomi avses aldrig att människan är självtillräcklig, sig själv nog. Människan är i ett förtvivlat behov av Gud. Närmast skall viljan som aktivitet granskas, en tanke som dock närmast uttrycker Guds behov av människan samtidigt som människan som person framträder allt mindre i det att hon framstår som brukbar »als Mittel für göttliche Ziele«. 131

131 Schillebeeckx, 1977, s. 757.