Över 60 nya medlemmar välkomnades in i nätverket
Pingst Pastor under konferensen i januari.
REPORTAGE 20–21
NYHETER
Rådslag hålls hos Hillsong
REPORTAGE
Följ med i vardagen på Mariannelunds folkhögskola
NYHETER
Lättare att läsa till pastor i norr
KRÖNIKA
Pascal Andréasson om kyrkans uppgift som fredsaktör
TRE FRÅGOR
Till ordförande Lennart Edström
UPPFATTAT
Tidningen Pingst ges ut av Pingst – Fria församlingar i samverkan
Tidningen Pingst Box 15144
Så har svenska församlingar stöttat sina syskon i Ukraina under tre år av krig. Olika personer berättar.
TEMA 26–30
Vår tidning har fått en liten ansiktslyftning, men har fortfarande samma innehåll med berättelser som berör och uppbyggelse. Hoppas att du tycker om det nya utseendet.
Varma hälsningar, Noomi Lind, redaktör
Möt William M Wilson, ordförande för World Pentecostal Fellowship, inför Världspingstkonferensen. PORTRÄTTET 22–25
Medverkande i detta nummer
Pelle Hörnmark
Ulrika Ramstrand
Martin Thörewik
Börje Dahlkvist
Julia Carlsson
Annonsförsäljning
Ola Tallbom
Display Umeå
Adress Ansvarig utgivare Redaktör Omslagsbild Art Director/ny form Layout
Richard Svensson
Noomi Lind
Telefon E-post
167 15 Bromma 08-6089600 noomi.lind@pingst.se adresser@pingst.se
Tryckeri
Ola.tallbom@ display-umea.se
090-711512
Stibo Complete, Vimmerby
Linda Jonzon
Sara Svahn
Noomi Lind
Linda Jonzon
Robin Ibanez
Valter Nyman
Sara Svahn
Josef Maxson
Lars Burman
Gör vi det som ligger på Guds hjärta? Och gör vi det på bästa möjliga sätt?
I DEN HÄR TIDNINGEN kan du läsa en artikel om pingströrelsen och dess framtid. Men varför ska vi bry oss om framtiden? Och varför ska vi bry oss om pingströrelsen? Ibland behöver vi stanna upp och reflektera över vilka vi är. Vem är jag? Vilka är vi tillsammans? Vad innebär det att vara en del av pingströrelsen?
För några veckor sedan stod jag, tillsammans med andra kyrkoledare, vid minnesplatsen efter skolskjutningen i Örebro. Det var en stund fylld av motstridiga känslor. Å ena sidan förtvivlan – synlig i alla ljus, blommor och handskrivna meddelanden. Å andra sidan hopp – i den gemenskap och samhörighet som växer fram när vi möter kriser tillsammans.
JUST NU BEFINNER jag mig i USA. Igår besökte jag ett område som nyligen härjats av svåra bränder. Svenska tidningar rapporterade om hur rika och kända personer i Palisades förlorat sina hem, men den största förödelsen drabbade andra – de som inte syns i rubrikerna.
Jag besökte ett område där människor mist allt, men som inte fått samma mediala uppmärksamhet. Där mötte vi en latinamerikansk församling som outtröttligt arbetade för att hjälpa de mest utsatta – de som inte bara förlorat sina hem, utan även sin trygghet och framtid. Media bryr sig om de rika, men Guds församling är kallad att bry sig om de utsatta.
PELLE HÖRNMARK
Föreståndare Pingst FFS
När jag stod och såg ut över de utbrända kvarteren, de förkolnade bilarna och murstockarna som reste sig ur askan, drogs mina tankar till de krigsscener jag bevittnat i Ukraina. På årsdagen av Rysslands invasion, blev vi återigen påminda om krigets fasor och ondskan i vår värld.
Men jag tänker också på något annat – på alla församlingar i Ukraina som oförtröttligt gett av sin tid och sina resurser för att hjälpa dem som lider. De har verkligen varit ett ljus i mörkret. Evangeliets drivkraft är oerhört stark.
DESSA TRE ÖGONBLICKSBILDER – från Örebro, Kalifornien och Ukraina – påminner oss om varför vi ständigt måste fråga oss: Vilka är vi? Gör vi det som ligger på Guds hjärta? Och gör vi det på bästa möjliga sätt?
Min förhoppning är att vårt arbete med pingströrelsen och dess framtid ska hjälpa oss att vara en ännu starkare röst för dem som saknar en. Att vi med större kraft ska kunna peka på hoppet i Jesus Kristus – oavsett livets omständigheter.
Låt oss se till att vårt framtidsarbete inte bara handlar om strukturer och organisationer. Framför allt måste det påminna oss om vilka vi är –och varför vi är här.
år fyller pingströrelsens egen biståndsorganisation PMU, som genom utvecklingsprojekt, humanitära insatser och påverkansarbete arbetar för att lindra nöden i världen.
år av insatser för att sprida budskapet om hopp och frälsning, firar IBRA. Ännu finns onådda folkgrupper i 60 länder och på 100 språk som man verkar för att nå med evangelium.
för människor som lider av våldet i Sverige och i världen.
• För de drabbade efter skolskjutningen i Örebro.
• För folket i östra Kongo där striderna eskalerat.
• För individer och församlingar i Ukraina efter tre år av krig.
• För alla som drabbats hårt av kriget i Gaza
”
Jag längtar efter att se fler människor få skydd, hjälp och stöd. Här kan familjer i vår rörelse göra en mycket värdefull insats.
HANS MARTINUSSEN har börjat som pastor i Pingstkyrkan Ulricehamn. Vakanspastor Harald Eidering fortsätter nu som resande predikant och företagare.
ANTON RYDSMO har gått in i tjänst som pastor i Pingstkyrkan Stöpen.
STEFAN LIND är ny föreståndare i Smyrnaförsamlingen, Edsbyn.
MARCUS HOLMGREN har tillträtt som pastor och föreståndare i Pingstkyrkan Bengtsfors.
SANDRA PETERSSON har gått in i tjänst som pastor i Pingstförsamlingen Smyrna i Brålanda.
JÖRGEN DAVIDSSON blir ny föreståndare i Pingst Västerås efter drygt 13 år i Pingst Trollhättan. Sören Perder har varit vakansföreståndare.
FELICIA NEWMAN HEDIN har börjat jobba som barn- och ungdomsledare i Pingstkyrkan Osby.
PATRIC GULLBING har anställts som ny regionledare för Skåne, Blekinge, Småland och Öland inom LP-verksamheten. Han kommer från Karlskrona och är dramapedagog, musiker och predikant.
Gullbring har senast haft en tjänst hos Pingstkyrkan i Karlskrona. Den nya tjänsten är på halvtid.
CECILIA LILJA har börjat en tjänst som ungdomsledare i Lorensbergskyrkan i Kalmar.
NICOLINA GRADIN är numera ungdomsledare i Botkyrka Pingstförsamling.
BENGT RICHTER började vid årsskiftet som tf föreståndare och vakanspas-
tor i Betelförsamlingen på Hönö.
ANDREW THOMPSON Vargön, har avslutat sin tjänst som föreståndare i Betel, Hönö för att gå i pension, men finns tillgänglig för mötesbesök.
ANNELEE
THORSTENSSON har gått in som ny barn- och familjepastor i Betelförsamlingen på Hönö. Hon efterträder Emma Anhage som har en liknande tjänst i Renströmmen i Norrköping.
RICHARD SOLLENBY har tillträtt som föreståndare för LP-verksamhetens nya arbete med familjehem. Sedan tidigare är han också ansvarig för arbetet med Exodus inom LP.
TORBJÖRN SANDBERG har välkomnats som pastor i Pingstkyrkan i Hultsfred
Liksom under förra årets rådslag i Frihamnskyrkan, ska en rad val göras för framtiden.
En ny tid är temat för Rådslaget i maj, hos Hillsong i Stockholm. I fokus står samtal och beslut om Pingsts framtid.
VÄRDFÖRSAMLING för Rådslaget för Pingst FFS, som hålls den 23-24 maj, är i år Hillsong Stockholm City. Församlingen tar emot i sin nya kyrkolokal på Stora Essingen.
I City Hub som invigdes 2023 finns plats för 600-700 besökare under en gudstjänst, liksom för en mängd olika aktiviteter.
Temat för årets rådslag är En ny tid, utifrån Jesaja 43:19. ”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.”
I FOKUS UNDER de två dagarna står Pingströrelsen och framtiden, en process som initierades under förra årets rådslag.
På uppdrag av styrelsen för Pingst har ett omfattande arbete pågått med att
lyssna in rörelsen och identifiera de behov som är viktiga för att forma vägen framåt.
– Välkomna till ett dygn med spännande samtal och beslut om vår gemensamma framtid, säger Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst FFS och för Ulriksbergskyrkan Växjö.
– Arbetsgruppen för Pingströrelsen och framtiden kommer tillsammans med styrelsen att presentera tankar och förslag på hur vi ännu mer effektivt kan använda våra gemensamma resurser för att nå vår samtid med evangelium. Dessutom ger vi förtroende genom val och förbön till många systrar och bröder, berättar han.
Under dagarna hålls även gudstjänst och seminarier, samt årsmöten för flera av verksamheterna inom Pingst.
• Anmälan till Rådslaget öppnar den 7 april. Anmälningslänk skickas till församlingens mejladress.
• Sista dag för anmälan är den 16 maj.
• Motioner till Rådslaget ska vara inlämnade före den 27 mars till: radslag@pingst.se
• Läs mer om Rådslaget på: pingst.se/radslag
Familjehem för vuxna blir nu ett nytt vårdalternativ inom LP-verksamheten. Behovet är stort av kärlek och stöd till människor som hamnat snett i livet, på vägenen mot att bygga upp en ny tillvaro.
MED BAS I HUSKVARNA startar LP-verksamheten under våren konsulentstödd familjehemsverksamhet i södra Sverige.
Det gäller vuxna personer som efter sin tid på kriminalvårdsanstalt eller inom behandlingsvård behöver ett hem att landa i medan de bygger upp en ny tillvaro i samhället.
Sedan tidigare arbetar LP med behandlingshemmet Torpahemmet och Exodus, som erbjuder vägar ut ur det kriminella livet.
– Behovet är väldigt stort och detta är ett både spännande och naturligt nästa steg för oss att ta. Det känns fantastiskt att som professionell kristen verksamhet med stor erfarenhet få bidra med det vi är bra på i samhället, säger Johanna Berger, biträdande verksamhetsledare för LP.
FÖRESTÅNDARE FÖR såväl Exodus som den nya familjehemsverksamheten är
Richard Sollenby, medlem i Pingst Jönköping. Han har tidigare arbetat som familjehemssekreterare med att rekrytera, utbilda och stötta familjehem för barn och ungdomar på uppdrag av kommunerna i Jönköpings län.
– Det känns väldigt roligt och spän-
nande att gå in i detta arbete. Dels att byta fokus till vuxenplacering, men också att få utgå ifrån min kristna tro på ett helt nytt sätt i olika samtal och skeden, säger Richard Sollenby.
– Jag längtar efter att se fler människor få skydd, hjälp och stöd. Här kan familjer i vår rörelse göra en mycket värdefull insats.
UNDER VÅREN kontaktas församlingar för besök med information om detta arbete, dit också familjer som är intresserade av att öppna upp sina hem bjuds in. De familjer som anmäler sitt intresse utreds och för dem som går in i uppdraget som familjehem följer utbildning, handledning och fortsatt stöd.
– Den allra viktigaste förutsättningen är att det finns tid och kärlek för en medmänniska som lever i en utsatt position och behöver extra stöd. Vi tror att det finns en hel del såna familjer i vår rörelse, säger Richard Sollenby.
Tanken är att detta arbete ska växa vidare i takt med behoven.
– Vår önskan är att längre fram starta upp ett kontor till och då siktar vi på norra Sverige, berättar Johanna Berger.
Foto: Pexels.
• LP-verksamheten har ett omfattande arbete med beroendevård på flera olika sätt.
• Avhopparverksamheten Exodus finns för män och kvinnor som vill lämna kriminella gäng och en kriminell livsstil.
• För att få veta mer om LP:s olika verksamheter och det nya arbetet med familjehem, gå in på lp-verksamheten.se eller mejla info@lp-verksamheten.se
VINTERN HAR VARIT mörk och dimman har legat tung över innegården. När jag går ut tidigt en morgon i början av februari hör jag fågelsång och snödropparna har redan tittat fram. Hopp om ännu en vår men det är lite snedvridet i naturen de första dagarna i februari. Kommer snön eller blir det barmark långa tider av vintern här i södra delen av landet? Vi får se!
Vi lever i en tid då stora förändringar sker på olika plan. Våra liv ser olika ut, men ändå är vi på många sätt lika. Alla behöver vi sammanhang och tillhörighet. Ensam är inte stark och ingen skulle behöva leva i ensamhet och utanförskap. Ändå gör många det.
Vi har nog alla följt det som hänt i vårt land den sista tiden, hur tio människor miste livet då en (som man tror) ensam man skjutit på en skola i Örebro. 18 barn förlorade en förälder. Fruktansvärt!
Kyrkorna och många andra organisationer har fått stor betydelse i bearbetningen efter dåden. Många talar om betydelsen av sammanhang och tillhörighet. Vi behöver varandra! Det är en så livsviktig del av alla människors liv. När sånt här händer växer oron och frågorna inför framtiden. Mitt i allt det svåra har det varit en tydlig betoning på gemenskap.
SÅ LITE TANKAR från mitt eget liv.
Nu när jag är 81 år och ser tillbaka på livet märker jag betydelsen av eftertanke och reflektion för mitt eget lärjungaskap. Att stanna upp och se tillbaka. Vi ska se framåt, det är viktigt, men det finns en vishet i att se bakåt på den dag som gått. Det
BRITT SANDBERG
är erfaren själavårdare och medlem i Sollentuna Pingstkyrka.
har jag verkligen lärt mig under de retreater jag varit på.
Jag gör det inte alltid men ganska ofta vid aftonbönen. Ställer några frågor till mig själv. Hur har den här dagen varit? Har jag sett Guds ledning idag? Vilka människor har jag mött? Är det något jag gjort fel? Bönen får sen leda vidare genom de frågor jag bearbetat.
Vi lever i en tid som ibland kallas för höghastighetskultur. Det går fortare och fortare och människan blir mer och mer stressad, men från lite olika håll kommer nya tankar om hur vi lever. Vi behöver stanna upp och reflektera och göra en sak i taget.
MITT I ALLT finns Guds församling. En av Gud given plats för sammanhang och tillhörighet!
Körledaren sa att relationerna är viktigare än att vi sjunger bra.
För många år sedan var jag på studiebesök i York, England i en anglikansk församling med kyrka mitt i stan. Församlingen hade många olika grupper och jag var med i några för att se och uppleva.
Vi började med en kort övning och sen gick man till sin grupp som bestod av sju personer, samma under varje övning. Där delade man kort sin berättelse om hur livet var just då. Sen bad man för varandra och gick därefter åter till körövningen.
Körledaren sa att relationerna är viktigare än att vi sjunger bra. Det hade jag hört förr men nu såg jag det tydligt i gemenskapen. Den lilla gruppen ger verkligen näring till den stora gemenskapen – så kan tillhörighet och sammanhang växa och fördjupas!
29 juni - 6 juli
Välkommen till Vekhyttegården!
Boende i natursköna Kilsbergen för församlingar, ungdomsgrupper, alfagrupper, retreater, släktträffar etc.
Naturliga material och genuint hantverk…
Vi på Lövsta Trähus vill skapa hus med genuin hemkänsla, med design som sträcker sig från det traditionellt eleganta till det djärvt moderna. Materialet till husen är valda med omsorg och känsla för kvalité. exempelvis använder vi råspont (massivt trä) i alla inner- och ytterväggar samt yttertak. Huset blir genuint och rustikt, en investering för flera generationer.
Välkomna till oss med dina husplaner!
Vireda, 578 92 Aneby. Tel. 0390-310 55 www.lovsta-trahus.se
Ett intensivt arbete pågår sedan hösten 2024 med processen Pingströrelsen och framtiden. Nu tas förslag fram som ska presenteras till Rådslaget och forma vägen vidare.
PROCESSEN Pingströrelsen och framtiden drog igång efter Rådslaget 2024 på uppdrag av styrelsen för Pingst FFS. Spåren nätverk, organisation, mission och kommunikation bearbetas för att staka ut en gemensam riktning framåt.
Underlaget är en omfattande enkät och rundabordssamtal runtom i landet i slutet av 2023. Det har sedan kompletterats med ytterligare enkäter och samtal under Pingst Ledare och Pingst Pastor efterföljande år.
Den första fasen av arbetet innebar att lyssna in olika målgrupper och perspektiv.
– Det vi särskilt tar med oss från våra volontärledare är en önskan om att samlas runt en gemensam vision snarare än gemensamma verksamheter. En stor majoritet är också för ett breddat men inte delat ledarskap när det gäller föreståndarrollen, berättar Gustaf Nyström, projektledare för processen och verksamhetsledare för Pingst ung.
– Pastorerna är angelägna om ett fördjupat teologiskt samtal, vilket de ser som viktigare än ett gemensamt ramverk. De
vill också att missionsinitiativen ska födas lokalt, men att det centrala hjälper till i sändning och stödfunktioner.
I början av december över gick man i processgrupperna till att värdera och resonera kring allt underlag man fått. En referensgrupp finns till deras stöd och det har även hållits öppna webinar.
Arbetet är nu inne i en sista fas av att förankra de idéer som formulerats och samla ihop dem till gemensam ma förslag inför Rådslaget 2025. – Efter flera månader av samtal, resonemang och många tankar i komplexa frågor ser vi verkligen fram emot att få möta rörelsen och tillsammans med styrelsen presentera vad vi tror på för rörelsens framtid, säger Gustaf Nyström.
NÄTVERK
Att pingst är och ska vara en nätverksrörelse är tydligt utifrån det arbete som denna processgrupp gjort med att se över
hur de tillsätts, leds och samordnas, samt för- och nackdelar med detta.
Nätverken inom Pingst definieras som gemenskaper som samlas kring frågor eller intresseområden där inspiration och utveckling genom erfarenhetsutbyte, kompetenshöjande samtal och aktiviteter är i fokus. Syftet är att utveckla, betjäna och utrusta individer, lokala församlingar och rörelsen för att utföra missionsuppdraget.
En slutsats är att ledarskap i ett nätverk behöver vara förankrat i lokalt och regionalt förtroende. Ledaren bör heller inte stå ensam utan ha en ledningsgrupp runt sig, framför allt när nätverket blir större. Och det ska framgå vilka som ingår i den.
– Vi vill verkligen uppmuntra nätverkandet, inte begränsa det, men tror att det behövs en större tydlighet i vad som gäller, säger Peter Levin. Det ska också finnas vägar för att komma till rätta med sådant som skaver.
Gruppen har även sett över de stora nationella konferenserna, där man ser vikten av bredd i engagemanget.
– Vi tror på att tydligare lyfta in de olika nätverken och dra nytta av dem när de arrangeras, samt att konferenserna kan vinna på att synkas bättre i budskap, säger Levin.
ORGANISATION
Fokus i detta arbete har särskilt varit lednings- och organisationsstruktur inom Pingst FFS och regional samverkan.
– Begrepp som transparens och delaktighet är ledord för att skapa en organisation som blir till stöd för det lokala, regionala och internationella arbetet, framhåller Johanna Bode.
Att det är viktigt att varje församling fortsätter att vara autonom och självbestämmande är tydligt för gruppen. Samtidigt ser man en önskan om en starkare samverkan mellan församlingar.
Indelningen i regioner samt möjligheter till en viss gemensam struktur ses över. En tanke är att bredda ledarskapet i regionerna liksom formen för hur det utses.
– Vi överväger också alternativet att regionledaren prövas vart fjärde år samt att antalet mandatperioder begränsas,
berättar Bode.
Man vill även skapa förutsättningar för att delar av verksamheten på sikt ska kunna flyttas från central till regional nivå.
– Exempelvis skulle arbetet med församlingsplantering kunna få mer kraft i backen om det ligger närmre församlingarna. Vi vill att regionerna ska få möjlighet att ta ett större ansvar, säger Bode.
PINGST FFS SKULLE enligt de förslag som slipas på, bli en tydligare plattform för samverkan med syftet att betjäna och stärka det lokala sammanhanget. Den som leder arbetet på nationell nivå får ett helhetsperspektiv på rörelsen och behöver ha befogenhet att agera utifrån detta, men det måste alltid ske i en tydlig samverkan med församlingarna, framhåller Bode.
Otydliga mandat, informella grupperingar samt en osund maktkoncentration runt föreståndaren hör till potentiella problem som ses. Sedan tidigare finns en referensgrupp som väljs av föreståndaren för Pingst FFS som ett bollplank, men utan något tydligt mandat.
Transparens och delaktighet är ledord för att skapa en organisation som blir till stöd
– Vi uppfattar att det finns ett fortsatt behov av ett sådant pastorsråd, men vill se över vilket mandat och ansvar som gruppen ska ha, samt hur medlemmarna ska utses och prövas, säger Johanna Bode.
Önskan är en mer smidig och transparent organisation, formad efter församlingarnas ambition och behov och med mer tydliga beslutsvägar.
– Vi vill skapa förutsättningar för att bättre ta till vara på människor i organisationen och deras förmågor och att skapa en bredare förankring av makt, säger Johanna Bode.
I PROCESSGRUPPEN arbetar man även med hur styrgrupperna runt varje verksamhet ska få ett tydligt mandat, samt med rollfördelning mellan föreståndare, vice föreståndare och direktor.
Ett förslag som övervägs är att föreståndaren för Pingst FFS ska kompletteras med två vice föreståndare, en med ansvar för
nationell samverkan och en för internationell samverkan.
Samtal förs även om hur styrelsen för Pingst FFS på bästa sätt ska representera rörelsens intressen, samt hur kompetensen kan stärkas.
Behovet ses av en arbetsgrupp för kris för hantering, dit församlingar och enskilda ska kunna höra av sig när de behöver hjälp, samt en arbetsgrupp som skapar förutsättningar och ramar för ett teologiskt samtal.
– Vi vill i slutet av denna process att varje grupp och funktion i strukturen ska ges en beskrivning som inkluderar ansvar, mandat, nominerings- och tillsättningsprocess, så att det finns en transparens där alla vet vad som gäller, säger Johanna Bode.
Denna processgrupp arbetar med strukturen för gemensam samverkan kring mission och ser bland annat över den missionsstruktur som antogs vid Rådslaget 2019. En slutsats är att dess form, med fyra tematiska områden och 6 regionssekreterare, inte fungerat fullt ut. Viktiga frågor är hur samspelet ska se ut mellan lokala församlingars missionsengagemang och gemensamma centrala funktioner som PMU och IBRA, vilka resurser som efterfrågas av församlingarna och vilken ledning som behövs för det gemensamma arbetet.
– Vi urskiljer att det fortfarande är viktigt att församlingarna är drivande i missionen. Detta är en del av vårt dna som vi vill bevara och utveckla. Samtalen visar också en önskan om att missionsengagemanget ska öka i vår rörelse, säger Beatrice Bergroth.
– Det finns en tydlig önskan från församlingarna om vägledning och hjälp centralt vid utsändning av missionärer. Däremot vill de ha kvar sitt ansvar för utsändandet.
Behov ses av att att stärka helheten med holismen i fokus, samt hitta former för en strategisk och fungerande samordning, i PMU och IBRA samt i kanalen för för-
samlingarnas röst in i det gemensamma.
För att de internationella frågorna ska ges önskad prioritet är ett förslag att en vice föreståndare med internationellt ansvar ska tillsättas.
KOMMUNIKATION
En genomgående slutsats i denna grupp är att det kommunikativa arbetet behöver få ett gemensamt tänk där processer förankras tydligare och håller ihop mer.
– Istället för att det ska heta att Pingst centralt hjälper församlingarna att lyckas, är detta allas vårt mål, framhåller Simon Holst. Därför vill vi hellre säga: ”Tillsammans hjälper vi alla församlingar att utföra missionsuppdraget.”
Det finns sådant som man i församlingarna själva behöver bli bättre på, exempelvis genom att få praktisk utbildning.
Resurser som finns för att utrusta behöver också bli lättare att hitta, menar man.
Inom andra områden finns varken kompetens eller intresse hos församlingarna själva, utan de vill stöttas från centralt håll. Här ses behovet av att samla och rikta information och tjänster mer, så att de blir attraktiva och tillgängliga.
Utifrån behovet av förankring i teologi, ideologi och självförståelse vill arbetsgruppen se mer samarbete med ALT. – I våra samtal finns det inget annat önskemål som har varit så samstämmigt som en större teologisk tydlighet samt forum för teologiska samtal, säger Simon Holst.
När det gäller extern kommunikation ses föreståndaren som den naturliga talespersonen utåt, men det behöver även finnas andra talespersoner i olika frågor och medieträning är viktig, påtalas det.
• Nätverk Ledare: Peter Lewin, föreståndare i Pingstkyrkan Alingsås. Övriga: Elina Sjulson, Johan Lagerbeck, Maria Eriksson, Niclas Madestam, Samuel Lewinson.
• Organisation Ledare: Johanna Bode, föreståndare i Pingst Västra Frölunda. Övriga: Jörgen Davidsson, Claes Newman, Christian Mölk, Malin Hagenfors.
• Mission Ledare: Beatrice Bergroth, pastor/missionsansvarig i Pingst Jönköping. Övriga: Ruth Hasselgren, Gunnar Swahn, Hanna Agnesson.
• Kommunikation Ledare: Simon Holst, föreståndare i Bet:L Skövde. Övriga: Ida Möller, Filip Gepertz, Daniel Stenmark, Rbecka Stiigh, Henrik Åström.
• En mängd samtal har förts för olika perspektiv. Till de rådfrågade hör ledare och medarbetare i församlingar, församlingsplanterare, pionjärer, församlingsmedlemmar, verksamhetsledare och personal inom Pingst FFS. Man har också pratat med representanter för EFK och norska Pingst samt för missionsråd och med missionärer, administratörer, teologer och företagare.
Rymliga och fräscha rum • Allt för konferenser och möten.
Gym och bastu • Generös frukost och gästkök • Fritt internet • Djurrum.
Vi är ett familjeägt hotell som ligger centralt i en lugn och naturnära miljö i Vindeln. Vi gör vårt bästa för att du ska få en lyckad vistelse oavsett om du är hos oss för att konferera eller för att koppla av med familj och vänner.
MED HJÄRTAT I HÄNDELSENS CENTRUM www.vindelngallerian.se | Boka på tfn 0933-200 25
- ett boende i Uppsala på kristen grund
- ett boende i Uppsala på kristen grund
Waldenströmska Studenthemmet (WS) är ett av många studenthem i Uppsala. Det ägs av stiftelsen Waldenströmska Studenthemmet och har anor tillbaka till 1920-talet. Bakom WS har alltid funnits Svenska Missionskyrkan (numera Equmeniakyrkan), men ekumenisk bredd är en av målsättningarna. WS vill vara en mötesplats för studenter med olika bakgrund och olika studieinriktning, på kristen grund.
Inom hemmet, som är centralt beläget i Uppsala, finns drygt 160 enkelrum, samt ett mindre antal lägenheter.
Waldenströmska Studenthemmet (WS) är ett av många studenthem i Uppsala. Det ägs av stiftelsen Waldenströmska Studenthemmet och har anor tillbaka till 1920-talet. Bakom WS har alltid funnits Svenska Missionskyrkan (numera Equmeniakyrkan), men ekumenisk bredd är en av målsättningarna. WS vill vara en mötesplats för studenter med olika bakgrund och olika studieinriktning, på kristen grund. Inom hemmet, som är centralt beläget i Uppsala, finns drygt 160 enkelrum, samt ett mindre antal lägenheter.
För mer information se vår hemsida www.waldenstromska.se
eller ring föreståndare R.Erik Svalfors på 018-53 34 43.
För mer information se vår hemsida www.waldenstromska.se eller ring föreståndare R.Erik Svalfors på 018-53 34 43.
Waldenströmska Studenthemmet
Många unga kreatörer möttes under förra årets Kreativ Konferens i Citykyrkan Stockholm.
En rad konferenser hålls i vår och sommar runtom i Sverige.
Först ut är This is Life och Sänd i mitten av mars.
THIS IS LIFE är en konferens med fokus på expansion genom församlingsplantering, förnyelse och nya initiativ, som hålls i samarbete mellan Lifecenter Church i Västerås och Pingst Församlingsutveckling. Till talarna hör Dominique John från City Church i Köln, Tyskland.
SÄND-KONFERENSEN är till för den som har ett hjärta för mission och vill inspireras och utrustas. Konferensen har i år rubriken ”Går människor verkligen förlorade?” Till de medverkande hör Maria Karlsson, ALT samt Stephen German och Martin Usweges, Tearfund.
KREATIV KONFERENS hålls för den som har gåvor i det kreativa området som musik, teknik, bild, form och estetik. I år läggs extra tyngd på att inspireras till
att leva ett liv nära Jesus i vardagen som kreatör. Talare är Wole Agbaje, ledare för Imprint, England och Christine Viklund, biträdande verksamhetsledare för Pingst Församling.
NYHEMSVECKAN OCH LAPPIS är pingströrelsens stora sommarkonferenser i söder och norr med något för alla generationer och ett tydligt fokus på att inspireras och få verktygen vässade i liv och församling.
Genom att samlingarna för olika åldrar har samma starttid på förmiddag, eftermiddag och kväll på Nyhem så underlättas för familjer att hitta rytmen under veckan. Årets tema är Djupare.
Även på Lappis satsas genom ett rikt program på att vara familjens gemensamma ”sommarplaneringshöjdpunkt.” Temat för konferensen detta år är Liv.
• This is Life hålls i Lifecenter Västerås 14-15 mars. Läs mer: thisislife. se
• Sänd hålls i Cupolen, Linköping 14-15 mars. Läs mer: pingst.se/sand
• Kreativ hålls i Citykyrkan, Stockholm 21-22 mars. Läs mer: kreativ. pingst.se
• Nyhemsveckan hålls i Nyhem, Mullsjö den 1322 juni. Läs mer: nyhemsveckan.se
• Lappis hålls i Husbondliden utanför Lycksele den 29 juni – 6 juli. Läs mer: lappis.se
PÅ GRUND AV SIN TRO PÅ JESUS
Prenumerera kostnadsfritt på Open Doors bönekalender, magasin och digitala nyhetsbrev. Ta del av uppdateringar från den förföljda kyrkan.
open-doors.se/magasinet
Allmän kurs ger en ny chans att få gymnasiebehörighet och komma vidare i livet. Mariannelunds folkhögskola i norra Småland har funnits i drygt femtio år. Den här terminen finns ett 90-tal deltagare och en majoritet bor på skolans internat.
EMMY HOLMBERG, 23, och Sarah Khonde, 21, går båda Allmän kurs där ett 20-tal personer deltar.
Emmy går sin andra termin. Hon kommer från Vännäs och flyttade långt hemifrån för skolans skull.
– Jag har alltid haft en dragning långt bort, så det är inga problem. Jag ville testa en helt ny miljö med nya människor. Jag tror jag behöver det för att inget annat ska stjäla mitt fokus.
Emmy gick hela gymnasiet men fick inte behörighet i alla ämnen.
– Det funkade inte riktigt för mig på det sätt som skolan var upplagd. Folkhögskola är bättre. Man kan bestämma mycket själv, och det är presentationer i stället för att man ska plugga in massa information till ett prov.
Sarah går sin fjärde och sista termin här. Hon gick gymnasiet i USA och läste Språkintro när hon kom till Sverige.
– Det är stor skillnad mellan gymnasiet i USA och Allmän kurs här. Den största är att lärarna bryr sig så mycket om en. De förstår till exempel att det kan hända jobbiga saker i livet som påverkar en.
EMMY HAR SIKTET inställt på att jobba som flygvärdinna. Sarah vill plugga teologi och mänskliga rättigheter, kanske utomlands.
– Lärarna hjälper mig att hålla fokus på mitt mål så att jag kan nå dit. Jag känner ingen press från lärarna men de utmanar mig och vet när det blir för mycket.
Hur kom det sig att ni sökte till just Mariannelunds folkhögskola?
– Det var mamma som tyckte jag skulle gå här, det är ett lugnt ställe utan distraktioner, berättar Sarah.
Hon avslöjar att hon inte trivdes så bra i början: allt var nytt, affären stängde tidigt och hon tyckte det var för tyst. – Men nu gillar jag det mycket! Jag har lärt känna människorna, och jag älskar lärarna. Alla är snälla och jag känner mig välkommen här.
– För mig var det viktigt att det var en kristen skola, berättar Emmy. Jag tänker att det blir en särskild miljö här, jämfört med en vanlig skola.
Varje morgon är det morgonsamling i aulan och en tisdagskväll i månaden är det nattvardsfirande med bön och lovsång.
ALLA PÅ ALLMÄN kurs är inte bekännande kristna men trivs bra i den kristna miljön som präglar skolan.
– Första dagen förklarade rektorn vad lovsång är och att man får vara med om man vill.
Tjejerna tycker det är intressant att man kommer från olika håll och att det blir bra sammanhållning i klassen trots att alla inte delar tron.
– Man får förståelse för andras perspektiv och bakgrund. En del har verkligen kämpat i livet, säger Sarah.
– Det finns ju en anledning till att vi är här: att vi inte har fixat skolan, exempelvis på grund av psykiska besvär, så vi kan förstå varandra på det sättet, fyller Emmy i.
På Allmän kurs finns valbara profiler. Båda har valt
• Pingstskolorna, PSK, är huvudman för Mariannelunds folkhögskolola.
• I höst går bibelkurser med inriktning på Gaming, Lovsång, Omvärld, Växa och Äventyr.
• Allmän kurs är för den som behöver grundskole- eller gymnasiebehörighet, eller vill bredda sin kompetens och utvecklas i tal och skrift.
• Tre fortbildningskurser erbjuds på heldistans och kvartsfart för barn- och familjeledare, ungdomsledare, eller den som vill utvecklas i sin predikotjänst.
• Läs mer: mariannelund.nu
• Läs mer om alla PSK:s utbildningar på: pingstskolorna.se
bibelprofilen och uppskattar att få bibelundervisning.
– Just nu läser vi Johannesevangeliet tillsammans. Vi läser lite själva till varje gång, och så läser vi högt när vi ses och pratar om texten, berättar Emmy.
– Ibland krockar vi för att vi har olika teologi, men vi brukar komma överens på slutet. Det är aldrig pinsamt eller skrämmande att uttrycka en åsikt, menar Sarah.
Vi sitter i matsalen. Klockan närmar sig två och det börjar droppa in deltagare. I matsalen serveras lagad mat varje dag, på vardagarna ställer kökspersonalen fram kvällsmaten som varje deltagare själv få packa i matlåda och värma framåt kvällen.
Efter några minuter är det så fullt av folk att vi behöver dra oss undan. Vi går till ett av flera gemensamma ytor i internatet och slår oss ner i en skön soffa med färgglada kuddar. Några deltagare passerar, hälsar och skojar lite.
HUR ÄR DET att bo på internat?
– Det är speciellt, medger Emmy. Men det är också kul, det händer ofta något och man behöver aldrig vara själv om man inte vill.
Det finns både enkel- och dubbelrum. Emmy och Sarah bor i varsitt enkelrum. Rummen är utrustade med säng, skrivbord, hylla och garderob. De flesta rum har handfat, men toalett och dusch delas med de andra i korridoren.
– Det blir ju snabbt en gemenskap här, eftersom vi lever på skolan.
Sarah och Emmy beskriver att de har ett ganska stort behov av att vara själva. Hur går det när man lever så många tätt inpå varandra?
– Det är lätt att vara själv, säger Sarah. Man kan sitta på sitt rum. Vi har också facebook-grupper där man kan se var folk har tänkt att hänga och då kan man ju bara gå till andra platser.
HUR FUNGERAR det att läsa i bibelskolemiljö?
– En stor skillnad är ju att bibeleleverna går här för att de är intresserade av det, men vi på Allmän kurs går ju här för att vi vill klara av gymnasiet. ”Biblarna” har mer energi att göra saker utanför skolan, förklarar Emmy.
– Ibland kan vi inte vara med på alla happenings för att vi måste plugga, fyller Sarah i. Jag är också tillvalsledare och ledamot i folkhögskolans idrottsföring, så man måste hitta en balans mellan skola och fritid och prioritera skolan.
– Vi får inga sovmornar men behöver ju sköta sömnen, menar Sarah men här får hon mothugg av Emmy:
– Fast vi sover ju längre än i vanliga skolan. Det tar mindre än fem minuter att gå från rummet till klassrummet!
Sarah ändrar sig.
– Ja, och frukosten är klockan åtta och det är jättebra frukost, skriv det!
För att fler ska kunna studera trots långa avstånd har ALT tagit ett omtag om Pastors- och ledarprogrammet Norr.
– VI SAMLADE företrädare för nyckelförsamlingar i norr och samtalen mynnade ut i ett helt nytt program för Norrland och Svenskfinland, berättar Kenneth Mattebo, studiecentersamordnare. Vi är glada för den goda responsen med många sökande.
Föreläsningarna följs online från den lokala församling där man också gör sin praktik och har en mentor. Ett par gånger per termin möts studenterna också i Umeå och Örebro.
Genom samarbetet med Umeå folkhögskola läser man även kurser där.
Läs mer om ALT och de olika kurserna på altutbildning.se.
– Detta är ett unikt sätt att förena olika utbildningsformer med praktik i församling, säger Mattebo. Det blir ett kraftfullt verktyg där man formas på tre olika plan. Att hon kan läsa på distans var avgörande för Marie Lundberg. – Detta gjorde att jag slutligen tog steget och sökte. Att inte behöva åka cirka 30 mil utan istället få delta från min hemort var viktigt. Jag får vara nära min familj och kan fortsätta vara aktiv och verksam i församlingen jag tillhör, säger Marie som bor i Klöverträsk, Boden. Det är en styrka att tillsammans med likasinnade få utvecklas både som person och i sin förståelse för kyrkans uppdrag i världen, framhåller Daniel Särs, som bor i Vasa, Finland.
Här är ALT:s upplägg, där andlig forma tion starkt förknippas med mentor skap, person lig reflektion, församlingsför ankring och bibelförankrad undervisning avgörande.
– Jag ser det som en otroligt viktig del av studiernas upplägg att de kunskaper vi får också hela tiden utvärderas och speglas i den praktiska verkligheten. På så sätt omsätts kunskapen till verktyg som är relevanta både för studenten och för utbildningsförsamlingen.
– Förhoppningsvis kan även församlingen dra nytta av de frågeställningar och samtal som uppstår när jag som student får ställa viktiga frågor och prova mig fram.
Att börja plugga teologi med inriktning pastor var inte självklart för Marie, som trivdes med sitt yrke som lärare.
– Under flera års tid fanns ändå en känsla av att Gud kallade mig till att ändra riktning och börja tjäna honom. Jag fick en längtan att fördjupa mig mer i Guds ord.
– Min förhoppning är att Pastors- och ledarprogrammet ska ge mig en stabilare grund att stå på och att jag blir bättre rustad att möta människor som bär på tankar och frågor kring livet och tron.
BÅDA LYFTER fram den goda gemenskapen.
– Jag upplever att man verkligen har varit måna om att ta hand om oss som studerar på distans, säger Daniel. Möjligheten att bygga relationer och kontakter som sträcker sig utanför den egna regionen är också något jag är tacksam för.
– Det märks att ALT verkligen har satsat på att göra de gemensamma studiedagarna mångsidiga och innehållsrika och jag uppskattar att man har gjort ett gediget arbete i att låta olika röster vara med och forma utbildningen. Det är en stor rikedom.
Förväntan om regn och tillväxt låg i luften under konferensen Pingst Pastor i Filadelfia Stockholm, där över
60 nya medlemmar välkomnades in i nätverket.
”DET ÄR SOM ATT komma hem igen.” Så sa flera deltagare under konferensen Pingst Pastor, som efter fera år på hotell åter hölls i en kyrka – Filadelfia i Stockholm, som var värdförsamling.
Totalt samlades 650 pastorer den 7-9 januari och drygt 60 nya medlemmar välkomnades med jubel in i pastorsnätverket på tisdagen.
Temat var i år Kallad och utsänd av Kristus och kallelsen, relationerna och uppdraget belystes i såväl storsamlingar som i de många seminarier som hölls.
Som en röd tråd genom budskapen under dagarna gick en förväntan om att Gud ska sända sitt regn över Sverige, med ett särskilt fokus på den unga generationen.
Det hölls även panelsamtal, en parentation och nattvard och fanns möjlighet för själavårdssamtal. Under konferensen släpptes också den nya låten ”Döden är död” av Pingst Kreativ.
INLEDNINGSTALARE var Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst FFS, med temat Segerrik, rättfärdig och ödmjuk.
– Jag tror att ödmjukhet är en väg till seger. Ödmjukhet är att placera sig i rätt förhållande till Gud, sig själv och andra människor, sa Hörnmark. Jag har bestämt mig för att böja knä mer för att påminna mig om vem som är stor och vem som är liten.
Den första kvällen utgjorde ett bönemöte för processen Pingströrelsen och framtiden. Över hela kyrkan gick pastorerna ner på knä. Man bad för fem olika områden; landet och dess utmaningar, de lokala församlingarna
i närområdet, ledning kring framtida organisation och ledarskap i pingströrelsen, det internationella arbetet och Andens enhet kring framtidsfrågorna. I ett profetiskt budskap framhölls att Gud söker ödmjuka hjärtan hos ledare idag.
LÅNGVÄGA GÄSTTALARE var Dr. William M. Wilson, ordförande för Pentecostal World Fellowship och för Oral Roberts University i USA.
Hans budskap under onsdagskvällen handlade om hur vi får se ett andligt regn över vår generation genom att för det första konfrontera kylan – den anda av falsket som är ett stort problem i kyrkan. För det andra bygga upp ett altare och be om väckelse och för det tredje döda kompromissen i våra liv. Slutligen behöver vi förvänta oss en utgjutelse, framhöll Wilson.
– Jag hör bruset av regn. Jag tror att det kommer en ny generation märkt av regn, av en utgjutelse av Anden som vi aldrig sett tidigare och här i Sverige kommer det inte att finnas en enda torr plats, sa Wilson.
Många deltagare uttryckte efteråt om sin tacksamhet över konferensen i sociala medier. Mattias Sennehed, studentpastor i Linköping, skrev på sin facebook: ”Det betyder så oerhört mycket att få träffas några dagar för att uppmuntra varandra, bära varandra, dela tro och kallelse och ibland även brottas med utmaningar. I år gläds jag särskilt över den bredd av människor och uttryckssätt som medverkat på olika sätt, även de som gjorde det utanför scenljuset.”
Ett förslag framfördes under konferensen av Pelle Hörnmark om att inrätta en förtroendenämnd som medverkar till att frågor och ärenden som rör andligt ledarskap inom nätverket Pingst Pastor hanteras på ett bibliskt, sanningsenligt och förtroendeingivande sätt gentemot individer, pastorskår, rörelse och samhälle. Förslaget fick bifall av pastorerna och antas formellt under Rådslaget.
Ordförande är Andreas Ardenfors, pastor och föreståndare i Södertälje Pingstförsamling. I gruppen ingår även David Sundström, Marica Reid, Sören Perder, Thomas Henning, Anethe Carlsson samt sekreterare Magnus Wahlström.
Enskilda medlemmar och grupp prövas och väljas årligen av Pingst Pastor.
För hjälp i övriga frågor vänder sig församlingar inte till nämnden utan till verksamhetsledaren för Pingst Församling eller föreståndaren för Pingst FFS.
Enhet mellan andefyllda kristna i världen och en ny passion i uppdraget. Det vill William Wilson, ordförande för Pentecostal World Fellowship se. – Jag vill utmana svensk pingströrelse till att göra missionsbefallningen till allra högsta prioritet och att sätta personen i fokus.
SOM ORDFÖRANDE för Pentecostal World Fellowship är Dr William M Wilson en man som ständigt reser över hela världen.
Just nu är han främst engagerad i förberedelserna för Världspingstkonferensen i juni i Helsingfors, Finland.
Wilson har varit i Sverige flera gånger, varav senast som gästtalare under Pingst Pastor. När vi möts i Stockholm under konferensen har han hunnit förmedla ett budskap och ska snart predika igen.
– Det är väldigt roligt att vara tillbaka och att mötas av passionen, energin och mottagligheten hos pastorerna, säger han.
KALLELSEN TILL andlig ledare har Wilson bokstavligen i blodet, eftersom både hans pappa och farfar var förkunnare och församlingsledare, men han fick också tidigt känna av hur skört ledarskapet kan vara och hur djupt fallet kan bli.
– Jag var bara fem år gammal när min pappa svek Herren och lämnade min mamma. Båda mina föräldrar gled bort ifrån Gud och kyrkan.
Detta präglade hans barndom och satte djupa spår i den egna gudstron. Han beskriver hur han levde ett avfälligt liv som tonåring, hur han var ökänd för sitt dåliga beteende i skolan men sedan som 16-åring
blev radikalt omvänd.
– Jag mötte Jesus och han förvandlade hela mitt liv. Han vidrörde också min familj. Efter att ha varit skilda i 15 år återförenades mina föräldrar och tillbringade de 34 sista åren tillsammans i heltidstjänst för Gud. Detta är ett stort mirakel och det hjälpte mig att förstå att Gud kan göra allt.
EFTER UNIVERSITETET gick Wilson direkt in i evangelisation och ledarskap, först i den lokala församlingen och sedan i allt vidare sammanhang.
I dag har han en mängd olika uppdrag, såväl på nationell som på internationell nivå. Han är bland annat ordförande för Oral Roberts University och för Empower21, ett nätverk som samlar andefyllda kristna ledare i hela världen.
– Genom allt bär jag ständigt med mig hur jag var en brusten tonårig grabb som inte kände Jesus men när jag väl fann honom ville göra allt för att tjäna den Herre som frälst mig.
Under de över 40 år som Wilson verkat inom ledarskap har han sett många andliga ledare misslyckas och falla. Han har också djupa insikter om hur man kan förbli stark trots frestelser och motstånd. De många erfarenheterna har bland annat
Jag tror att vi behöver betona igen i vår rörelse att vår högsta prioritet är missionsbefallningen. Om vi glömmer detta så förlorar vi allt.
mynnat ut i en rad böcker och regelbunden undervisning via olika kanaler.
– En av de stora utmaningarna inom ledarskap är att bibehålla en intim relation med Jesus. I takt med att ansvaret ökar behöver du bli allt starkare invärtes.
Han konstaterar att andligt ledarskap skiljer sig markant från det som är i världen, där man klättrar upp längs pyramiden för att nå toppen.
– Jesus vände pyramiden upp och ner. Som andlig ledare tjänar och lyfter du andra och för att klara den tyngd som vilar på dig måste du ha integritet. Du behöver se till att det yttre och inre livet håller ihop, att du är en hel person.
ATT FÖRENA ledare i världen är ett viktigt uppdrag för William Wilson. Han ser gemenskapen inom pingströrelsen globalt som starkare än någonsin, men också att den sträcker sig till hela Kristi kropp. Ett led i detta är grenen Christian Unity Commission bildats utifrån PWF, för dialog med alla sorters kristna rörelser.
– Vi är oerhört glada över att detta pågår. Vi behöver varandra i denna värld och för att förmedla budskapet om Jesus till alla, under vår generations livstid. Jag tror inte att Gud tar bort våra skiljelinjer utan att han reser oss ovanför dem, in i en högre gemenskap med varandra.
I en tid då mänskligheten lider på så många sätt gäller det för kyrkan att ha rätt prioriteringar konstaterar han.
– Som pingströrelse har vi alltid sträckt oss ut till de hungriga, hemlösa och lidande och det ska vi fortsätta att göra, men vi behöver också dela berättelsen om Jesus. Många gånger är det lättare att ge någon fysiskt bröd än att hjälpa personen att ta emot det levande brödet.
– Jag tror att vi behöver betona i vår rörelse igen att vår högsta prioritet är missionsbefallningen. Om vi glömmer detta så förlorar vi allt.
WILSON VÄRDESÄTTER det starka missionsengagemang som redan finns i Sverige sedan generationer tillbaka. – Vi älskar det svenska folket och särskilt den svenska pingströrelsen. Ni har haft ett hjärta för människor över hela världen och har gjort ett fantastiskt
biståndsarbete. Ni har hittat sätt att sända missionärer bokstavligen överallt. Vi är tacksamma över detta och ser fram emot vad Gud kommer att göra.
I processen av att söka vägen framåt som rörelse, som just nu pågår, är Wilsons främsta råd återigen att låta det allra viktigaste komma först.
– Jag tror att ni kommer att få se en väckelse i Sverige i den nya generationen. Och jag tror att kyrkan måste vara redo för den och beredd att införliva nya unga ledare i tjänst. De ska inte komma på andra plats eller behöva vänta på ledarskap.
För tio år sedan hade William Wilson sagt att just att nå den unga generationen och få ett skifte i ledarskap låg högst upp på listan.
– Idag skulle jag säga att det allra främsta behovet inom pingströrelsen är en ny passion för att nå ut till lidande och sargade människor och att förmedla det goda budskapet om att Jesus lever och kan förvandla deras liv på alla sätt som är möjliga.
– Vi har talat om folkgrupper och att nå alla världens nationer, men i slutänden är budskapet för individen. Jesus har omsorg om varje enskild människa så vi kommer att nå Sverige, en person i taget.
Här gäller det att inte vika av på sidospår menar Wilson och påtalar att Satan i alla tider försökt leda bort kyrkan från uppdraget, genom förföljelse, splittring och ledarskapskriser.
ORAL ROBERTS University har idag fler sökande än någonsin, berättar Wilson. – Gud har gett oss favör. Han har välsignat oss och vi har växt när många andra universitet tvingats stänga.
En viktig orsak är insikten om vilka de är och vad uppdraget består i, i en tid då många andra lärosäten saknar en sådan stark identitet, menar Wilson.
– När människor ber mig beskriva vårt universitet och jag bara har några sekunder på mig, så säger jag: ”Tänk dig Harvard fullt av den helige Ande.”
– Vår ambition är en hög akademisk nivå där man förbereds för vi vilket uppdrag som helst som Gud kallar till. Vi har också en stark passion för den helige Ande vilket genomsyrar livet på vårt campus.
En av de stora utmaningarna inom ledarskap är att bibehålla en intim relation med Jesus. I takt med att ansvaret ökar behöver du bli starkare invärtes.
SVERIGE.
Att Världspingstkonferensens tema i år är Go and make, ligger helt i linje med det tydliga fokus på missionsbefallningen som William Wilson vill se. Den blir ett led i mobiliseringen för att evangeliet ska ha förmedlats till varje människa år 2033, ett initiativ som samfund och organisationer över hela världen deltar i.
– Vi kommer att tala om vad Gud kallar oss att göra under de närmsta åren medan vi förbereder oss för 2000-årsfirandet av Jesu död och uppståndelse, missionsbefallningen och utgjutandet av Anden.
– På Jesu jubileumsdag vill vi lägga vid hans fötter det största åtagande som gjorts i kyrkans historia. Så konferensen kommer att ha denna anda och det ska bli väldigt spännande, säger Wilson som hoppas på en stark svensk uppslutning.
– Vi behöver er där med er passion för att nå världen och att göra lärjungar.
• Dr William M Wilson bor i Tulsa, Oklahoma med sin fru Lisa. Paret har två barn, sonen Ashley och dottern Sara.
• Den 27:e Världspingstkonferensen hålls den 4-7 juni i Helsingfors.
Läs mer och anmäl dig: pwc2025.fi
Från Pentecostal World Fellowship utgår idag en rad grenar som verkar för att stärka enheten mellan Guds folk, att bygga kapacitet hos missionsledare och att skärpa det gemensamma teologiska perspektivet.
– Framöver vill jag se PWF utvecklas och växa i styrka. Jag vill att den officiella röst som representerar vår rörelse i världen ska fördjupas.
PINGSTVÄNNERNA är ingen liten grupp längre utan Andens folk utgör 660 miljoner människor i världen konstaterar William Wilson med ett leende.
– Det innebär också att vår röst är viktig. Vi vill att den ska vara fylld av godhet, men också klar och rationell. Att vi mitt i allt som händer bibehåller vår passion för Jesus. Att betjäna i detta är en fantastisk resa som jag njuter mycket av.
Under tre år av krig har pingstförsamlingarna i Ukraina varit ljus i mörkret för drabbade människor. Nu behöver de stödet från sina systerkyrkor i Sverige mer än någonsin.
I ETT HAV AV flyktingar på en järnvägsstation står en kvinna och ropar förtvivlat.
Hennes lilla flicka har blivit kidnappad mitt framför hennes ögon. Kriget i Ukraina har precis brutit ut och Andreas Frankner är på plats utanför gränsen tillsammans med Pelle Hörnmark.
– Bilden av mamman som förlorade sin dotter bara några meter från oss är något jag bär med mig resten av livet. Samtidigt som hjälporganisationer tog emot flyktingar utnyttjades situationen av kriminella för trafficking, säger Andreas Frankner.
De tre år som gått sedan dess har inneburit många fler möten och berättelser som visar på ljus och mörker i stark kontrast. Hur människor drabbats hårt av kriget, men också vittnesbörd om församlingars och individers outtröttliga insatser för att hjälpa individer i nöd.
Men kriget behöver ses ur ett längre perspektiv, då ryska soldater funnits i landet sedan annekteringen av Krim, Majdanrevolutionen och konflikterna i Donetsk och Luhansk, påminner Frankner.
SOM MISSIONÄR i Ryssland under många år och senare missionsansvarig pastor i Filadelfia Stockholm, samt samordnare för flera länders insatser i Ukraina, är han väl insatt i händelseutvecklingen sedan långt tillbaka.
Ända sedan början av 1990-talet då landet blev fritt, har ett 40-tal svenska pingst-
församlingar vänförsamlingar som de bett för och stöttat genom åren.
Att bygga broar mellan pingströrelsen i öst och väst låg också på Pelle Hörnmarks hjärta när han efter sin första period som föreståndare för Pingst FFS blev ordförande för Pentecostal European Fellowship och europamissionär utsänd av Filadelfia Stockholm. Med sig hade han erfarenheter av att jobba med konflikthantering och försoning, sedan åren som missionär i Etiopien.
– När kriget bröt ut så fanns kulturförståelse, förtroende och infrastruktur att bygga på. Relationer hade skapats med samfundsledare såväl i Ukraina som i grannländerna Polen, Rumänien och Moldavien där pingstförsamlingarna tog emot väldigt många flyktingar, berättar Frankner.
HANS EGET fokus har till stor del varit att upprätthålla och utveckla relationerna med ledare på nationell nivå. Samtidigt har församlingar och individer i Sverige gjort viktiga insatser lokalt. Här är second hand-butikerna som de driver tillsammans med PMU en stor tillgång.
Pingstförsamlingarnas arbete i Ukraina samordnas genom Land-AU, ett arbetsutskott, där Pingstkyrkan i Eskilstuna idag är ordförandeförsamling, med ett starkt engagemang i landet. Tillsammans med PMU, biståndsorganisationer i övriga
nordiska länder samt församlingar och organisationer i Ukraina, kan insatserna formas och kanaliseras utifrån de behov som finns.
Att få ett ansikte på dem som är drabbade av kriget och höra deras berättelser gör allt så mycket mer verkligt.
PATRICK ÖLUND, medlem i Eskilstuna och regionsekreterare för Eurasien, ser ett stabilt stöd till Ukraina. Samtidigt framhåller han att det är viktigt att påminna om situationen och behoven, för att inte engagemanget ska mattas av. Regelbundet skickas nyhetsbrev ut och den 23 februari, årsdagen för krigsutbrottet, hölls en nordisk böne- och insamlingsdag för Ukraina.
– Vi behöver be mer för församlingarna i Ukraina, men även för dem i Ryssland, för folket och för ledarna. Våra vänner behöver få höra att vi står med dem så länge som de behöver oss, säger Patrick Ölund.
Det finns ett omedelbart behov av exempelvis mat, generatorer och batterier, men också av långsiktigt stöd såsom traumabearbetning. Inte minst för barnen, som drabbats hårt av kriget och även förlorat många år av normal skolgång.
Medan vissa församlingar i Ukraina har starka band utåt, är andra väldigt isolerade.
– Det finns många mindre pingstförsamlingar som kanske inte har någon relation alls med ett land och församling utanför, framhåller Patrick Ölund.
Nyligen hjälpte han till att knyta ett vänskapsband mellan en församling i Dalarna
och en i Sumy oblast, i nordöstra Ukraina. Filadelfiaförsamlingen i Djurås har ett 20-tal medlemmar och via Missionstians biståndsförening bedriver de sedan länge missionsarbete i Öst.
– För oss känns det jätteviktigt att stötta våra syskon i Ukraina. De behöver få veta de inte står ensamma i sin kamp, säger Robin Malm, pastor.
ATT
vänförsamling är liten, har den ett omfattande arbete för barn och ungdomar. Pastorn besöker regelbundet flera utposter, varav en bara ligger fyra mil från fronten.
– Vi brukar prata med varandra så gott som varje vecka. Nyligen berättade han att de tagit bilen ifrån honom så vi håller på att samla in pengar till en ny. För två veckor sedan stod han också inför att bli skickad till fronten men fick stanna hemma och vi fortsätter att be till Gud att han ska kunna vara kvar i sitt viktiga arbete.
Nästa steg är att besöka den nya vänförsamlingen och göra mer ingående research om vad den behöver för fortsatt stöd, berättar Robin Malm. Han framhåller att de kommer att finnas kvar även långsiktigt. Kanske ligger det nära till hands att tänka att stora pingstförsamlingar i Sverige kan göra mer än små, men Andreas Frankner framhåller de mindre församlingarnas styr-
ka i att de ofta jobbar väldigt konkret och nära, med regelbundna resor till Ukraina.
– Jag tror att utmaningen oftare ligger hos de större i att skapa närhet, hjärta och engagemang, säger han.
För att ge en förståelse och känsla för behoven gjorde Filadelfiakyrkan och Ulriksbergskyrkan nyligen en resa till Lviv, där både ledare och volontärer deltog. Med sig hade de varor som det samlats in pengar till.
En av dem som besökte landet för första gången var Valter Nyman, 20 år och medlem i Filadelfia. Han läser tv-produktion på Kaggeholms folkhögskola och filmade också resan.
I VIDEON SKILDRAR han besöket på en begravningsplats och beskriver känslan inför att många av de 2000 personer som ligger där dog i hans egen ålder och hade kunnat vara hans kompisar.
– När man får se med egna ögon kommer det nära på ett helt annat sätt. Att få ett ansikte på dem som faktiskt är drabbade av kriget och höra deras berättelser gör allt så mycket mer verkligt, säger Valter Nyman.
Det han upplevt har gett mersmak.
– Att få vara en del i något och bidra med det lilla man kan, känns väldigt fint. Jag har blivit ännu mer sugen på att jobba
med film för att hjälpa människor genom att berätta deras historier.
Med på resan var också Ida Josefsson. Hon är uppväxt i Ulriksbergskyrkan men numera medlem i Filadelfia. För 15 år sedan gick hon bibelskola i Ukraina genom Ungdom Med Uppgift. Hon bodde också i ett halvår i Ryssland.
Att komma tillbaka och även få visa landet för sin man, var starkt för henne. Att få möta en av sina gamla vänner från Kiev, att slås av hur mycket Ukraina utvecklats som nation men också av det fruktansvärda i kriget.
– Det är omöjligt att förstå vad krig innebär när man inte lever i det själv, konstaterar Ida Josefsson. Samtidigt blev jag så stolt över min egen hemförsamling, över den ukrainska och över Guds församling i stort. Att vi alla står kvar i bön och olika insatser trots att det har gått så lång tid. Kanske är det nu stödet behövs som allra mest.
– Det berörde mig att få se banden mellan svenska och ukrainska församlingar. Det finns ett syskonskap som jag vill vara en del av. Detta är vad det innebär att tro och tillhöra Guds familj.
EN DAG BESÖKTE de en by där en kvinna öppnat ett hem för äldre medsystrar. De hade fyllt bilen med basvaror som blev ett stort bönesvar då potatisen tagit slut.
– Vad gör man när man är gammal och svag, inte har några anhöriga och ens stad blir invaderad? Vart tar man vägen? Dessa äldre kvinnor på flykt har hittat ett hem där de får en värdig sista tid i livet. Det var väldigt berörande att få se, säger Josefsson.
De fick också komma hem till en familj där mannen och hustrun förutom sina egna barn blivit fosterföräldrar åt tio barn som förlorat sina föräldrar i kriget.
– Överallt visade människor sin uppskattning över att vi inte glömt dem utan kom till dem, berättar Ida Josefsson.
MITT I ALLT lidande pågår en skördetid. I många kyrkor fylls bänkraderna av internflyktingar och man talar om att fler kommit till tro på Jesus under kriget än under de senaste 20 åren totalt. I Charkov-
Det berörde mig att se banden mellan ukrainska och svenska församlingar.
Det finns ett syskonskap som jag vill vara en del av.
När mörkret
är starkt så lyser ljuset ännu starkare.
regionen har 23 nya församlingar bildats. – Jag har en oerhörd respekt för församlingarnas uthållighet i att vara ljus i mörkret för sina samhällen, säger Andreas Frankner. De har synts och märkts, har uppmärksammats för sin insats. De predikar evangelium och öppnar upp sina kyrkor i stöd. Det är också oerhört trötta av att göra detta i nödläge under tre år.
TILL DE LÄNDER dit strömmen av flyktingar kommit hör vårt eget, där Vasyl Derun tar emot sina landsmän. Han är pastor i en ukrainsk församling i Stockholm och även huvudansvarig för fem nya församlingar och två tillväxtgrupper som bildats runtom i Sverige.
– Förra året döpte vi 13 personer till Kristus och över hälften av dem kom till tro här. Nu börjar vi med undervisning för ett tiotal fler som ska döpas till sommaren, berättar Vasyl Derun.
Församlingarna har också köpt en lokal i Ramsberg som byggts om till en lägergård och i somras hade de ett gemensamt sommarläger där 80 barn, 40 tonåringar och 30 unga vuxna deltog.
– Vi vill vara en del av samhället här och av svensk pingströrelse. Vi vill använda
den tid vi har fått för att berätta om Jesus, ge hopp till våra landsmän här och hjälpa dem som är kvar i Ukraina, berättar han.
På Deruns hjärta ligger särskilt att ordna en plats att bjuda in volontärer till som har jobbat hårt under hela kriget.
– Jag vill att de ska få bo här i lugn och ro under en vecka med sina familjer för att få lite själslig rehabilitering, säger han.
Även om det blir fred snart så kommer kriget att få konsekvenser för en hel generation. En viktig del i att bygga upp landet igen är arbetet för förlåtelse och försoning.
SYSTERKYRKOR i andra länder har levt under svåra tider av krig och konflikter och den kompetens som byggts upp inom rörelsen kommer efter hand att bli värdefull för de församlingar som än så länge har fullt upp med att hantera den pressade situation som är.
– Det är viktigt för oss att be för och bevara relationerna och dialogen med pingströrelserna både i Ryssland och Ukraina, säger Andreas Frankner och fortsätter:
– När mörkret är starkt så lyser ljuset ännu starkare. Församlingen har på ett så tydligt sätt fått lysa i denna situation och jag tror att det kommer en ännu större skördetid framöver.
NÄR DETTA SKRIVS har tre år gått sedan Ryssland invaderade Ukraina. Det talas om ett fredsavtal men de stora nyheterna handlar om en förändrad global säkerhetsordning och att Europa måste militariseras.
I Israel har ett vapenstillestånd kommit till men det är en skör vapenvila. Kriget har på nytt blossat upp i Kongo och i många länder pågår militära konflikter.
Samtidigt krymper västvärlden sitt humanitära bistånd. I Sverige vill SIDA att biståndet ska gynna svensk handel och när världens största biståndsmyndighet, USAID, stoppar sitt bistånd, drabbas miljoner människor.
Medan orättvisorna vidgas dag för dag eskalerar konfliktytorna överallt. Tusentals dödas, miljoner är på flykt, lidandet är ofattbart och hatet och förbittringen mellan människor frodas på tusen sätt.
I ALLT DETTA riskerar vi som efterföljare till Jesus att dras med i de många politiska viljornas kamp. Många upprörs (med rätta) över att Ukrainas gränser kan komma att krympas, men det är inte gränsdragningarna på jorden som är vår fiende, det är gränsdragningarna mot de ”andra” som sker i våra hjärtan.
Paulus skriver att vår kamp inte är mot kött och blod (Ef 6:12) och det hat som många ukrainare (och kanske även svenskar) känner för ryssar är den verkliga kampen. Denna vinns inte på några militära stridsfält utan våldets ondska kan bara övervinnas genom kärlek, förlåtelse,
är pingstpastor, idéhistoriker och förläggare, Evangelie förlag.
fred och försoning. Allt detta har vi fått i Kristus och därför kan kyrkan vara en stark fredsaktör, men vi har ett stort arbete att göra både i oss själva och för andra. I den fredskonferens som PMU och ALT anordnade i Etiopien förra året frågade den kenyanske akademikern Festus Mukoya: ”Hur kommer det sig att vi kristna, när vi lever i fred med varandra, ser på våra etniska tillhörigheter som sekundära, men att dessa blir primära identitetsmarkörer vid konflikter?”
Våldets ondska kan bara övervinnas genom kärlek, förlåtelse, fred och försoning.
FESTUS RÖR vid något viktigt. Trots vår bekännelse att vi är nya skapelser i Kristus och hävdar att vårt medborgarskap är i himlen, förleder etniska och nationella tillhörigheter oss hela tiden att tänka jordiskt. Vårt evangelium är verkligen himmelskt, motkulturellt och profetiskt, men vi är i dagligt behov av att kalibrera vårt tänkande. Därför manas vi till att be ständigt, alltid be i Anden, hålla ut i bön för alla de heliga, välsigna de som förföljer oss och be för våra fiender (Ef 6:18; Rom 12:14; Matt 5:44).
Efter pingstdagen i Jerusalem sågs inte längre Kornelius, ockupationsmaktens general, som en fiende att döda, utan någon att be för och i kärlek leda till omvändelse. Detta är inte världens sätt att tänka och kallelsen till ett liv i bön är helt nödvändig för att vi ska bevara våra hjärtan rena, för att förkunna det Paulus kallar för ”fredens evangelium” (Ef 6:15) och för att leva ut den tro som övervinner världen.
Folket som överlevde
Simon Holst, Roar Sörensen, Eva Skog Libris förlag
När ni samlas har var och en något att bidra med Arne Fritzon, Elisabeth Sandlund, redaktörer Libris förlag
Ge det vidare
Egil Svartdahl Libris förlag
I den här mycket ambitiösa boken får vi som läsare följa det judiska folkets historia från år 70 till 7 oktober 2023. Händelser och personer vävs samman i en både tegelstenstjock och pedagogiskt upplagd bok som innehåller skönlitterära skildringar, faktadelar och dessutom rikligt med illustrationer och bilder. Jag brukar inte sluka faktaböcker, men den här mer eller mindre sträckläste jag. Att den dessutom ger en djupare förståelse av den komplicerade konflikten i Mellanöstern är extra värdefullt i en tid då antisemitismen ser ut att vara på frammarsch igen.
Den här boken har tagits fram av Sveriges kristna råds arbetsgrupp Kyrka – funktionshinder och lyfter många skilda erfarenheter av att delta i kyrklig verksamhet och leva med ett funktionshinder. Boken består av ett stort antal olika berättelser, oftast skrivna av den med egna erfarenheter, men ibland också av en anhörig. Mycket nyttig läsning som dessutom är lättillgänglig och ger oss som inte lever så nära den här verkligheten många saker att tänka på. Inte minst vad gäller bemötande och tillgänglighet av olika slag.
Efter många år som pastor och predikant i olika församlingar och i tvsammanhang konstaterar norske Egil Svartdahl att den största utmaning han stött på i sin verksamhet är spänningarna mellan generationer. I den här boken vill han därför dela med sig av sina egna erfarenheter kring just detta, men han citerar också generöst ett antal andra predikanter. Bokens undertitel är just En församling för alla generationer, något han ser som livsviktigt. Till hjälp för vidare funderingar finns samtalsfrågor till varje kapitel i boken.
Van Zant Always Look Up (Frontiers Records)
Om du blandar rock och country, kryddar med en gnutta southern gospel och fyller det med texter om livet med Gud - då får du Van Zant. Förutom bandnamnet är det också efternamnet på medlemmarna Donnie, sångaren i Lynyrd Skynyrd (Sweet Home Alabama) och hans bror Johnny. Detta är deras första album med kristet tema. Favoritspåren är den upplyftande låten Stand Up med 80-talsrockvibbar och Jesus Christ en något rockigare sång om Jesu korsfästelse.
Maria Gustin Bergström Live (Gustin & Bergström AB)
Maria Gustin Bergström förenar folkmusik, psalm och lovsång på ett spännande vis. En härlig jubileumsskiva med både nya och tidigare sånger men även nyöversatta till engelska. Allt i avskalade och unika liveversioner med ett högklassigt femmannaband och kör. Gästsångare på ett antal spår är Victor Ternvall och Lars Mörlid. Exklusivt för den fysiska CD:n medföljer en booklet fylld med texter skrivna av Maria om sin musikbakgrund plus foton ur hennes liv.
Stryper When We Were Kings (Frontiers Records)
Stryper bildades år 1983 och är en av pionjärerna inom kristen hårdrock. When We Were Kings är deras femtonde studioalbum och bjuder på melodisk ösig och tung hårdrock fylld med klassiska gitarrslingor, solon och riff á la Stryper. Sångaren Michael Sweets stämband levererar stabilt, snudd på i samma klass som i sina yngre dagar. De två låtarna jag fastnar mest för är det headbangsvänliga titelspåret och den glädjefyllda tacksamhetslåten Grateful.
är ordförande i Pingst FFS styrelse
Hur ofta möts ni som styrelse för Pingst?
– Vi har ordinarie möten varannan månad men kallar även till extra möten när det finns brådskande ärenden på bordet. Vi hade till exempel ett den 17 februari om processen Pingströrelsen och framtiden och kommer att ha en heldag om den i mars inför de förslag som ska lämnas till Rådslaget.
Har ni klubbat igenom något särskilt intressant beslut nyligen?
– Ja, att starta Pingst Fastighetsutvecklings AB, (PFUAB), vilket innebär att det nu finns expertis till hands för församlingar i fastighetsrelaterade frågor.
I bolaget arbetar Roger Stenzelius och Sören Eskilsson, byggare och före detta pastorer. Bland annat har de lett arbetet med Södertörnskyrkans och Tyresö Pingstkyrkas nya lokaler. Det är en stor fördel att de både kan rörelsen och har kompetens som församlingarna oftast saknar själva.
– Vi har också beviljat en miljon kronor till LP:s nya familjehemsverksamhet, vilket känns roligt.
Vilka större processer jobbar ni med för övrigt?
– Förutom vår framtidsprocess inom Pingst, så rör sig vårt samtal mycket kring det läge som PMU står i när det gäller finansiering från Sida. Nyligen lämnades en ny ansökan om pengar in, som vi inväntar svaret på. – Vi jobbar även med att flytta över våra verksamheter från riksföreningen Pingst FFS till trossamfundet. De behöver finnas där för att vi ska kunna söka och få statsbidrag. Detaljerna kring detta behöver vara på plats vid årets slut. – En arbetsgrupp har också tillsatts för att se över den roll som Pingst Förvaltnings AB (PFAB) har i rörelsen. Det är ett uppdrag vi fått från de tio största aktieägarna.
Folket som överlevde är en rikt bildsatt och omfattande bok som tar oss med på en makalös resa genom 2000 år av judisk historia. Genom både berättelser och utförliga faktadelar skildras historiska personer och avgörande skeenden för att det judiska folket skulle bestå – trots förskingring och förföljelser.
Libris bokförlag libris.se
MISSA INTE!
Lösningen på korsordet i nr 4 2024
Förra numrets vinnare
Anita Nilsson, Örnsköldsvik
Inge Andersson, Linköping
Ann-Margret Ekström, Ystad
Nancy Sandqvist, V:a Frölunda
Gunilla Sjöö, Vrigstad
Jag vill helst ha:
CD:n Live, av Maria
Gustin Bergström
Boken Ge det
vidare, av Egil
Svartdahl
NAMN:
ADRESS:
ORT:
Skicka rätt svar till:
Tidningen Pingst
Box 15144
167 15 Bromma
Eller: noomi.lind@pingst.se
Senast den 16 maj behöver vi ha rätt korsordslöning. Fem personer vinner en bok eller skiva.
Ett ekumeniskt relationsbygge är en förutsättning om kyrkan vill framträda som den fredsrörelse som den är sänd till att vara.
Jan Eckerdal, direktor för teologi, Sveriges kristna råd, i en debattartikel i Dagen. Tid för Guds fred är det tema som kyrkorna samlas runt under Ekumeniska året 2025.
Nu finns Pingst Tillväxtpodden, där erfarenheter och visioner delas om hur man kan växa - i tro, i gemenskap och i uppdraget som församling. Flera avsnitt är redan tillgängliga på Spotify och Apple Podcast.
Pingst Kreativ har nu i mars släppt sitt fjärde album Händerna mot himmelen. Det innehåller helt nya lovsånger skrivna av musiker och låtskrivare runtom i våra försam
NY FÖRSAMLINGSLEDARUTBILDNING I PINGST
Avs: Tidningen Pingst, Box 151 44 167 15 Bromma, adresser@pingst.se
”Om någon gärna vill ha en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.”
1 Tim 3:1
En efterfrågad resa för församlingsledningar som vill ha de bästa förutsättningarna att leda i en ny tid, med fokus på teologi, ledarskap och karaktärsdaning.
Med utbildningen vill vi:
→ Lyfta församlingsledarens tjänst, betydelse och funktion för den lokala församlingens liv och utveckling.
→ Ge bibliska principer och praktiska verktyg som utrustar och skickliggör församlingsledare i teologi, ledarskap och karaktärsdaning.
→ Skapa förutsättningar för en ny generation av församlingsledare att kliva in i tjänst.
→ Ge förutsättningar för regionala nätverk att växa fram mellan församlingsledare och församlingar som bygger ett starkare ”VI” i vår rörelse.
→ Förstärka och fördjupa Pingströrelsens teologi och identitet hos våra församlingsledare.
Scanna QR-koden för mer information och anmälan