5.3 Pneumatologin

annat än vad kenosis-teorin antytt.55 I uppståndelsen tas sedan det mänskliga in i det gudomliga, rent kroppsligt.56 Det är sålunda först i den uppståndne vi möter »gudamänniskan«. 57 Eftertryckligt talar LP om »människan Jesus i himmelen« som företräder »det släkte han genom inkarnationen gjort sig ett med«. 58 Vad händer egentligen med gudomligheten under Jesu jordeliv? Är allt sagt i och med att den påstås vara »avlagd«? Finner vi här en kombination av gammalt och nytt? Jag menar att om kenosis-kristologin är en modern tankegång kan ande-kristologin som den kombineras med sägas vara av prenicenskt märke. Låt oss kort antyda konturerna till denna.

Ande-kristologin anknyter hellre till Anden än till Logos, 59 hellre till synoptikerna än till Johannes-evangeliet. Vad säger LP om den helige Ande? Frågan inriktar sig på Anden som person i den immanenta triniteten. I frågan ligger dels förhållandet mellan Fadern och Anden, dels förhållandet mellan Sonen och Anden. LP kallar den helige Ande »den tredje personen i gudomen«60 och betonar, att Anden är »en person«, inte »något slags fluidum, en flytande massa, som man kan mottaga i olika kvantiteter«. 61 Men vi har lagt märke till språkbruket som leder oss att tänka i termer av »kraft« och »energi«. 62 Holm påstår

55 Efter polemik mot dem som avvisar jungfrufödelsen glider LP över till att tala om livets obegriplighet överhuvudtaget, »livsproblemet«. Därför blir det naturligt att händelseförloppet i samband med Jesu födelse är extraordinärt. Band 8, s. 279f. Jfr

Mitt liv med Bibeln, 1974, s. 20: »Är det svårare att tro att Gud kan tända nytt liv i en jungfrus sköte än när Han gav liv åt människan från början i skapelsens morgon?

Det är ju samma sak«. 56 Timmermannen från Nasaret, del 4, 1973, s. 140. 57 ibid. Lägg märke till formuleringen när yttrandet om gudamänniskan är sagt. »Jesus var Gud även under sin vandring på jorden. … Men han hade avlagt allt som kännetecknade gudomen och utblottat sig själv. I och med sin uppståndelse återinträdde [kursiv] han i sin gudom …« 58 ibid., s. 179; Lundgren, 1973, s. 16f. 59 Hansen, 1978, s. 172ff. LPs uppfattning om logos-begreppet, se Band 7, s. 288f. 60 Band 8, s. 6; Band 5, s. 41. 61 Band 8, s. 13. 62 »Anden är kraften i verksamheten och i det personliga livet.« ibid., s. 336. Denna dubbla beskrivning kan emanera från det faktum att det inte alltid är klart i NT »that the Holy Spirit is not merely a divine energy, but a divine subject too«. Moltmann, 1981, s. 168.

att enligt pingströrelsens syn uppfattas Jesus vara den »som i särskild bemärkelse ger Anden«. 63 Flera texter ger visserligen uttryck för en monarkisk pneumatologi med subordinationistiska tendenser, men förhållandet mellan Anden och Kristus är inte ensidigt tänkt, utan tvåfaldigt. Å ena sidan var Jesus under sitt jordeliv »fylld med den helige Ande«, 64 vilket med LPs språkbruk innebär, att Jesu liv var lagt under den helige Andes välde. Tidpunkten för detta hänförs i hög grad till händelser i omedelbar anslutning till dopet.65 Den moderna kenosis-kristologin kompletteras med en ande-kristologi, 66 om man med en sådan menar en uppfattning enligt vilken Jesu liv såsom behärskat av den helige Ande var en uppenbarelse från Gud på ett så fullödigt sätt som det överhuvudtaget kan uttryckas i ett begränsat mänskligt liv.67 Sålunda låter LP Jesus säga:

Jag har avlagt mig allt, som är kännetecknande för gudomen, men genom helig Ande har jag som människa denna kraft. … I en fullkomlig mänsklig utblottelse skall jag genom Anden utföra dessa gudomliga gärningar.

Genom att ge Anden ett oinskränkt herravälde i mitt liv skall den gudomliga kraften komma till sin fulla rätt. Även i mig, som underkastar mig en människas alla svagheter och frestelser skall Anden kunna utföra sitt gudomliga verk.68 Anden är med andra ord omöjlig att isolera från Jesu liv. Men Andens verk i världen är annorlunda efter Kristi verk än före detta. Det heter nämligen att Jesus är den som »utlovar«69 och »döper i«70 den helige Ande. Men trots texter som ger intryck av att tilldela Anden en i förhåll-

63 Holm, 1978, s. 31. 64 Band 8, s. 84. 65 Timmermannen från Nasaret, 1970, s. 151f. 66 Ande-kristologin »held forth until it was replaced by a Logos-Christology and the consequent formulation of the doctrine of the Trinity. It is evident that the early church actually identified the Spirit with the pre-existent Christ.« Hansen, 1978, s. 197. Anledningen till att den försvann kan ha varit uppgörelsen med adoptianismen samt översättningen av den kristna tron till den hellenistiska världens kontext, där ontologiska tankekategorier var förhärskande. O’Donnell, 1989, s. 25.

Helt övergiven är emellertid inte Ande-kristologin av moderna teologer, utan den dyker upp i nya utformningar. Till detta, se McDonnell, 1981/1982, s. 155ff. 67 Jfr Hansen, 1978, s. 184. Det gudomliga består enligt en sådan uppfattning i det liv

Jesus levde, icke i en evig väsensenhet med Fadern. Se Hallesby, 1921, s. 262ff., 268.

Timmermannen från Nasaret, del 2, 1971, s. 82f. 68 ibid. 1970, s. 154. 69 Band 7, s. 175; Band 5, s. 56. 70 Band 1, s. 214.