Pingst nr 3 2025 by pingstsverige

Öppnar kyrkan för mc-folket

Unga och gamla har mötts på konferenser och läger i sommar. Här firas midsommar under Nyhemsveckan. NYHETER 6-9

NYHETER

Så var Världspingstkonferensen

REPORTAGE

Liten församling når ut genom intresset för motorcyklar

NYHETER

Församlingsledare rustas andligt

REPORTAGE

Kyrkoledare från hela världen möttes i Filadelfiakyrkan.

KRÖNIKA

Ivar Lundgren om konst i kyrkan

UPPFATTAT

Helt ny resurs för arbete med barn och unga från Pingst ung

Så bygger vi fred

Ta del av exempel på hur pingstvänner runtom i världen arbetar för att bygga fred. Detta var temat för ett seminarium under Ekumeniska veckan i augusti.

REPORTAGE 23

Kyrka för alla folk

Många människor i vårt samhälle har sina rötter i andra länder och kulturer, men känner de sig välkomna och inkluderade i våra församlingar?

TEMA 24–31

Möt Sören Eskilsson som är tillbaka som ordförande för Pingst FFS. PORTRÄTTET 16-19

Telefon E-post Frågor om adressändring

Tidningen Pingst ges ut av Pingst – Fria församlingar i samverkan

Tidningen Pingst Box 15144 167 15 Bromma 08-6089600 noomi.lind@pingst.se adresser@pingst.se

Annonsförsäljning Tryckeri

Ola Tallbom

Display Umeå Ola.tallbom@ display-umea.se

090-711512

Stibo Complete, Vimmerby

Josef Maxson

Lars Burman

Mikael Jägerskog

Jemima Lind

Albin Hillert

Victoria Öhrvall

Ivar Lundgren

Julia Carlsson

Foto: Nyhemsveckan

Foto: Josef Maxson

Den kristna kallelsen är att leva mitt i världen, dela dess villkor och utmaningar, men samtidigt vittna om ett annorlunda liv.

Mitt i världen –men annorlunda

FRÅGAN OM VILKEN relation församlingen bör ha till det omgivande samhället har under senaste tiden varit föremål för diskussion. Vissa kristna rörelser har genom historien valt att ställa sig vid sidan av samhället och dess influenser. Även vår egen rörelse har på olika sätt påverkats av detta. Vår position vid sidan av har både varit ett medvetet val och ett resultat av att omgivningen inte alltid kunnat förstå eller acceptera vårt sätt att leva och tänka.

Jesus placerade sig inte utanför människors vardag, utan mitt ibland dem – i byar, städer och på marknadsplatser. Han mötte människor där de levde sina liv. Johannes Döparen valde öknen som plats för sitt profetiska budskap, men Jesus valde närheten till människorna. Det är den hållningen jag själv upplever som mest överensstämmande med evangeliet: att vara närvarande i samhället, mitt bland dem vi är sända till.

I vår tid finns det anledning att reflektera över vilka hot som är de mest allvarliga mot församlingen. Personligen oroas jag mer över sekularisering och andlig likgiltighet i våra församlingar än över statens inflytande. Det största hotet, som jag ser det, är inte yttre faktorer utan inre ljumhet och brist på övertygelse. Här blir Jesu ord i Johannes 17.15 särskilt vägledande: ”Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.”

PELLE HÖRNMARK

Föreståndare Pingst FFS

FÖR MÅNGA ÅR sedan kom jag i kontakt med en text som starkt har påverkat mig, det så kallade Diognetosbrevet. Det är ett apologetiskt skriftstycke från de första århundradena, skrivet som ett försvar för de kristna i en tid av misstänksamhet och motstånd. När jag första gången läste det slog det mig: Så här vill jag leva – mitt i världen, men annorlunda. Utdraget nedan fångar något av den tidiga kristna självförståelsen: Kristna skiljer sig inte från andra människor vare sig genom nationalitet, språk eller seder. De bor inte i särskilda städer för sig själva, talar inte något främmande språk eller följer någon egendomlig livsstil. Deras lära bygger inte på fantasier som väckts av människors nyfikenhet. Till skillnad från vissa andra driver de ingen rent mänsklig lära. När det gäller klädsel, mat och levnadssätt i allmänhet följer de sedvänjor som gäller i den stad där de råkar bo, vare sig den är grekisk eller främmande.

Och ändå finns det något utomordentligt med deras liv. De lever i sina hemländer som om de bara passerade igenom. De fullgör alla sina plikter som medborgare, men bär alla bördor som främlingar. Varje land kan vara deras hemland, men för dem är hemlandet, var det än är, ett främmande land. Liksom andra gifter de sig och får barn, men de överger inte sina barn. De delar sina måltider, men inte sina hustrur.

Den kristna kallelsen är att leva mitt i världen, dela dess villkor och utmaningar, men samtidigt vittna om ett annorlunda liv. Det är en balansgång som kräver både mod och trofasthet. Frågan vi ständigt behöver återkomma till är därför: Vilken plats har vi – du och jag, våra församlingar – i den här världen?

TACKA GUD

personer, varav nästan alla i åldern 19-22 år, läser just nu på EQUIP4Lifes helt nya bibelskola i Umeå. Totalt har EQUIP detta år 73 unga studerande som lär sig mer om Bibeln och stärks i sin tro.

1500

församlingsledare runtom i Sverige väljer att gå den nya utbildningen Gå i denna din kraft som hålls under ett år av Pingst. (Läs mer på sidan 14).

för alla unga människor som är på väg att bli morgondagens ledare, att de ska utrustas och få bästa förutsättningar att utveckla arbetet i vår rörelse och göra Jesus känd i Sverige och världen.

”

Det är en stor glädje, en stor känsla av framtidstro och förhoppningar inför det som väntar.

SAMUEL JONSSON

tillträder i mitten av hösten som ny föreståndare i Filadelfiakyrkan Stockholm.

Han kommer närmast från en tjänst som ansvarig pastor i Pingstkyrkan Hovslätt.

Samuel Jonsson har även varit pastor i Tyresö Pingstkyrka och studieledare på ALT i Stockholm. Han har sina rötter i Nordmaling, är gift med Hanna och har två barn.

JOHAN BRÄNNBERG

är ny pastor och föreståndare i Pingst Trollhättan.

GUSTAV STENMAN

har gått in som ungdomsledare i Kumla Pingst.

MARK CRONIN

har tillträtt som ny pastor och föreståndare i Pingst Skellefteå.

LOUICE TEGENFELDT

är ny barn- och familjeledare i Pingstkyrkan Huskvarna.

GABRIEL GÖRANSSON

har börjat arbeta som ungdomsledare i Filadelfia Öckerö.

ANTON FUST

är ny pastor i Arken Värnamo. Han var tidigare pastor med inriktning ungdom i Pingstkyrkan Katrineholm.

ADAM EMANUELSSON

är ny ungdomsledare i Pingstkyrkan Kungsbacka.

JOHNNY LUNDGREN har gått in i en tjänst som ny pastor i Pingstkyrkan Lindesberg.

ANASTASIA TIMBUC är ny ungdomsledare i Korskyrkan Åsarps Frikyrkoförsamling.

TITUS WESTMARK har börjat en tjänst som ny ungdomsledare i Stockaryds Frikyrkoförsamling.

SIMON COLLÉN har gått in i en tjänst som kommunikatör på Pingst FFS, där han bland annat ska arbeta med sociala medier och webb. Simon Collén kommer närmast från en tjänst som verksamhetsledare hos biståndsorganisationen Watoto och är medlem i Lifecenter Church i Västerås.

Samuel Jonsson på Filadelfiakyrkan Stockholms instagram om att bli ny föreståndare.

Foto: Filadelfiakyrkan Stockholm

Foto:

Privat

Johanna Bode, Peter Lewin, Simon Holst, Beatrice Bergroth och Gustaf Nyström ledde arbetet med framtidsprocessen.

Extra rådslag för Pingst FFS

Ett extra rådslag hålls den 15 november för att bland annat följa upp processen med Pingströrelsen och framtiden.

UNDER RÅDSLAGET för Pingst FFS den 23-24 maj fattades ett inriktningsbeslut om att följa förslagen i rapporten Pingströrelsen och framtiden men att ge mer tid för bearbetning och förankring.

För att lyssna in rörelsen och få mer underlag inför ett extra rådslag, har samlingar hållits runtom i Sverige.

– I de regionala samtalen med pastorerna har frågor om inriktningen i framtidsförslaget, det nya föreståndarteamet, de nya råden och den förstärkta regionala samverkan stått i fokus. Vi har även samtalat om de nya demokrativillkoren och frågorna kring våra SST-bidrag, som ligger utanför framtidsprocessen berättar Gustaf Nyström, projektledare för POF och för det extra rådslaget.

Förutom framtidsprocessen och samtal

om de minskade SST-medlen på grund av nya statliga regler för stöd, tas konfirmerande beslut om hanteringen av kapitalet i Pingst Förvaltning AB, samt om nya stadgar för Trossamfundet Pingst FFS.

I samband med att Pingst flyttar över sin verksamhet till trossamfundet formaliseras Nätverket Pingströrelsen Sverige. Utöver medlemmar i trossamfundet eller riksföreningen är det öppet för nya församlingar som identifierar sig med rörelsen mer informellt. Alla församlingar i nätverket är fristående juridiskt, men har valt samarbete kring teologi och uppdrag.

På dagordningen under rådslaget står också en uppdatering från valberedningen gällande valet av ny föreståndare för Pingst FFS under 2026 och information om utvecklingen inom verksamheterna.

• Rådslaget hålls i Citykyrkan Stockholm kl 10.0016.00. Anmälan senast 9/11 Läs mer: pingst.se/radslag

• I processen Pingströrelsen och framtiden ingår områdena organisation och ledarskap, nätverk, mission och kommunikation.

• För mer info om Nätverket Pingströrelsen Sverige inbjuds alla pingstförsamlingar till ett öppet zoommöte den 8/10 kl. 20.00. Läs mer om nätverket på: pingströrelsen.se

”Vi är en del av något större”

Tusentals pingstvänner från cirka 90 nationer möttes den 4-7 juni i Finland då Världspingstkonferensen hölls i huvudstaden, med Saalem Helsingfors som värdförsamling.

TEMAT FÖR ÅRETS konferens var ”Go and make.” Det handlade om att ta missionsbefallningen på allvar och gå ut i hela världen och göra lärjungar.

En av dem som var på plats från Sverige var Andreas Svedman, verksamhetsansvarig för Pingst International.

– Atmosfären bar verkligen prägeln av både glädje och allvar. Det fanns en varm familjekänsla där man direkt kände sig hemma, men också en stark övertygelse om att vi står i ett avgörande skede för världens mission. Samtalen var både öppna och utmanande, men alltid med ett hoppfullt tonläge, säger Svedman.

Till talarna hörde Rick Warren, Denis Mukwege, Christine Caine, Sebastian Stakset, Pelle Hörnmark och många fler. Själv delade Andreas Svedman sina tankar om våra möjligheter och utmaningar i den svenska pingströrelsen och om Europas växande roll som en missionskraft.

– För mig blev det särskilt tydligt hur

missionslandskapet håller på att förändras - från mottagare till sändare. Det är inte längre bara ”de traditionella missionsländerna” som bär uppdraget, utan nya röster och nya nationer kliver fram. Det utmanar oss i Sverige och i Europa att hitta vår plats i detta nya, säger Svedman.

SOM ETT EKO från konferensen hör han fortfarande Dr. Denis Mukweges ord inom sig: ”Vi behöver tala mer om fred än om militarisering.”

– Det var en profetisk påminnelse för vår tid. Och samtidigt bär jag med mig glädjen över att se hur den helige Ande verkar i länder där vi länge bett om genombrott.

– Jag åkte hem tacksam - både för de nya relationer som byggts och för en djupare visshet om att vi är en del av något större. Missionen är inte bara ett uppdrag vi förvaltar, den är Guds eget hjärta som slår över hela världen.

• Årets Pentecostal World Conference var den 27:e i ordningen.

• Ledordet ur Bibeln för konferensen var Apg 2:1 ”När pingstdagen kom var de alla församlade.”

större”

Till talarna under konferensen hörde Pelle Hörnmark (stora bilden) och Denis Mukwege, på bilden i samtal med PMU:s direktor Niclas Lindgren. Foton: Mikael Jägerskog

Samlades runt Bibeln

Många mötte Gud under sommarens konferenser och läger.

Under Nyhemsveckan samlades ett stort antal unga människor för att läsa Bibeln tillsammans före andra samlingar.

SOCIALA MEDIER fylldes av tacksamma hälsningar efter årets sommarkonferenser.

Det skrevs om en stark utgjutelse av Anden, hur unga spontant samlades på natten för att sjunga och dela vittnesbörd och hur de lett sina vänner till tro.

En satsning på bibelmaraton tillsammans med Libris bokförlag innebar att

flera hundra personer möttes för att läsa Bibeln under Nyhemsveckan.

”Guds närvaro har varit påtaglig och många har fått möta Gud, fatta viktiga beslut och fått en ny tro på och hunger efter vad Gud kan och vill göra i vårt land” skrev Johanna Bode, ordförande för Nyhemsveckan, efteråt på sin facebook.

Unga läser Bibeln tillsammans Foto: Nyhemsveckan.

Jag blir förstådd och klickar med andra på MBT

HANOK KRUGER var med på Missionärsbarnsträffen, MBT, som i år hölls den 14 juli på Restenäs gård utanför Göteborg.

Vem är du Hanok?

– Jag är 18 år och är medlem i Lifecenter Church i Linköping. Jag är också missionärsbarn och har bott i sex år i Namibia, två år när jag var riktigt liten och fyra år lite senare.

Varför är det viktigt för dig att vara med på MBT?

– Jag har verkligen fått känna mig hemma där. Man blir förstådd där på ett sätt som man inte blir någon annanstans, hur det är att vara en så kallad third culture kid och ha två hem. Jag har verkligen klickat med andra där.

– Under lägret är det undervisning och lovsång och även en massa häng med lekar och tävlingar.

– Från i år tar jag särskilt med mig att jag fick extra mycket tid med två andra killar och vi fortsätter hålla kontakten även efteråt.

Vi stöttar varandra och påminner varandra om att vi inte är ensamma.

– En av mina vänner har precis flyttat från Spanien till Sverige, så jag kan tänka mig att det är viktigt för honom också att få lite extra stöd och den andra killen kom från Thailand för drygt ett år sen. Han hade bott där i 15 år, så det är stora förändringar. Nu har jag själv bott i Sverige i tio år så det är inte likadant för mig, men det är viktigt att ha någon som kan förstå en i det här med att byta hemland.

Hur gör man för att få vara med på lägret?

– Det finns en hemsida: mbt.se med information. Det är bara att gå in och anmäla sig där. Där får man hjälp och det finns kotaktuppgifter.

Naturliga material och genuint hantverk…

Vi på Lövsta Trähus vill skapa hus med genuin hemkänsla, med design som sträcker sig från det traditionellt eleganta till det djärvt moderna. Materialet till husen är valda med omsorg och känsla för kvalité. exempelvis använder vi råspont (massivt trä) i alla inner- och ytterväggar samt yttertak. Huset blir genuint och rustikt, en investering för flera generationer.

Välkomna till oss med dina husplaner!

Vireda, 578 92 Aneby. Tel. 0390-310 55 www.lovsta-trahus.se

Liten församling når ut i mc-världen

Visst kan man nå ut i sitt samhälle även som liten församling.

Att Folkkyrkan Bikerchurch har hittat sitt sätt förstår man redan på namnet. Fem av medlemmarna kör motorcykel, varav en är

föreståndaren Robert Bergström.

BLÄNKANDE MOTORCYKLAR parkeras på rad och doften av nygrillade hamburgare sprider sig på innergården. Vi har kommit till Folkkyrkan Bikerchurch i Julita och trots att regnet hänger i luften är många på plats fredagen den 29 augusti då det är dags för Bikes and BBQ.

Robert Bergström, 55 år, är inte bara föreståndare i församlingen utan har också kört motorcykel sedan 1992 och är medlem i den internationella kristna organisationen Tribe of Judah Motorcycle Ministry.

Han börjar med att berätta sin egen historia, hur han lämnade kyrkan under tonårstiden och väl tillbaka i 20-årsåldern ville känna att Gud fanns på riktigt. När han ensam i sin lägenhet fick uppleva kraften i andedopet förändrades allt.

– Bibeln som jag tyckt var tung och svår att läsa blev levande. Plötsligt kunde jag se saker, det blev spännande att vara kristen, berättar Robert.

Detta blev också början till ett aktivt engagemang i församlingen. Robert blev ungdomspastor i Pingstkyrkan Ärla och senare kursledare för Teamträningsskolan, TTS, i Eskilstuna.

ÅR 2011 STARTADES Folkkyrkan Malmköping utifrån Pingst i Ärla och i slutet av 2020 anslöt sig även Filadelfiaförsamlingen i Julita till gemenskapen.

– Det första jag tänkte när jag kom till Filadelfias lokaler var att hela stället påminde mer om en mc-klubb än en kyrka, med sina fyra byggnader runt en asfalterad

innergård, minns Robert.

Under ett av styrelsemötena fick han veta att tre av fyra i styrelsen för den församlingen körde Harley Davidson. – Jag tänkte, är det en slump eller har någon lagt ett pussel där jag kommer in som en av bitarna?

Robert föreslog att de skulle lägga till Bikerchurch under själva logotypen för kyrkan, inte för att alla som var med måste åka hoj, men för att på ett tydligt sätt visa mcvärlden att de är välkomna hit. Det finns många kristna mc-klubbar, men så vitt han vet finns inte någon annan församling med denna tydliga inriktning.

REDAN TIDIGARE hade Filadelfiaförsamlingen ett utåtriktat fokus där deras lokaler blivit ett föreningshus för bygden. I dag hyr Folkkyrkan ut till ett 20-tal olika verksamheter, däribland byns enda gym.

Förutom sin scoutverksamhet satsar församlingens cirka 10 aktiva medlemmar på att nå både vanliga julitabor och mc-intresserade. Istället för vanliga gudstjänster varvas bibelstudie- och bönesamlingar med kafékvällar på vinterhalvåret och grillkvällar på sommaren.

Den svenska grenen av Tribe of Judah MM har nu sina nationella lokaler i två av rummen och flera event hålls i samarbete mellan mc-organisationen och Folkkyrkan. Tillsammans besöker de också olika mc-klubbar och Robert berättar att de är välkomna i stort sett överallt.

– För oss är detta ett fantastiskt sätt att använda det vi älskar för att dela något annat som vi älskar.

Text och foto: Noomi Lind

För oss är detta ett fantastiskt sätt att få använda det vi älskar för att dela något annat som vi älskar.

MÖTE PÅ INNERGÅRDEN. Folkkyrkans läge och lokaler passar perfekt för att samla både mc-folket och vanliga julitabor.

Han framhåller att de inte är några moralister och inte försöker pracka på andra sin tro, men däremot är väldigt tydliga med vad de själva står för.

– Det handlar om att finnas där över lång tid och bygga relationer i en värld där förtroende och respekt är ledorden, säger Robert.

Varje vår bjuder Folkkyrkan och Tribe of Judah MM in till ett större event som de kallar Bike Blessing. Då kan det komma över 200 personer. Hela parkeringen och innergården är ibland full med motorcyklar och det är en fantastisk känsla att få säga till alla dessa människor att Jesus älskar dem, berättar Robert.

Hans råd till andra församlingar är att inte låta sig nedslås av att man är få medlemmar, utan se efter vad som finns i det egna huset att bygga på.

– Jag tror att varje kyrka kan hitta sin väg för att nå människor med evangelium, även på en mindre ort.

Den här västen är för mig en nyckel in i en värld dit de flesta inte kan komma, men alla bär vi nycklar till andra världar.

PÅ INNERGÅRDEN har ännu fler anslutit sig. Thomas Edman tar sin gitarr och börjar sjunga den första av flera kända gamla rocklåtar; Eye of the tiger.

Ljudet från ännu en båge hörs och Robert reser sig upp för att krama mannen som kommer.

En besökare från en annan klubb ber om att få ta en

bild av Roberts rygg och föser undan hans hästsvans för att få med hela loggan med det gula korset och texten Tribe of Judah - Jesus is Lord.

Även pastorernas fruar, Ulrika Söderlund och Josefine Bergström kör båge och är med i mc-organisationen. De säger att de älskar mc-livet och människorna de möter. De tror också att de bryter ner en del fördomar om hur kristna människor är. Josefine berättar att det egna intresset gör att hon alltid har något att prata med människor om.

– Man får nästan fler kramar i mc-klubbarna än i kyrkan. Det är väldigt roligt. Och det kommer ju ofta frågor när man har ett stort kors på ryggen, säger hon.

KVÄLLEN GÅR mot sitt slut och det är dags för pastor Hanu Söderlund att hålla en andakt. Han berättar om hur korset är symbolen för hopp, förändring, styrka och gemenskap. Om hur Jesus dog för våra synder trots att vi inte förtjänar det och hur han befallt oss att älska andra som oss själva och Gud mer än någon annan.

– En som möter dig med kärlek och förståelse, en som vet allt om dig men ändå vill ha dig. Finns det något större, frågar Hanu.

Han ber om välsignelse över alla, att Gud ska beskydda deras resa hem och att var och en ska känna att det finns någon som bryr sig om dem. Och avslutar med orden: – Ni är alltid välkomna tillbaka till oss.

Vad har du redan i huset?

FÖR NÅGRA ÅR SEDAN satt jag och lyssnade på en av mina volontärer som pratade om perspektiv. Hon hade hittat sig själv i ett klagande på sistone. Hon var trött på att hamna där allt för ofta, och kände att det var dags att vända på det. Hon utlyste en tack-vecka och utmanade ungdomarna att göra detsamma. Att lägga en hel vecka där alla dina böner till Gud är tack-böner för allt som är bra och för allt du har.

Det där har följt med mig sen dess. Därför att jag blir också trött ibland. Jag blir också lite klagande, och jag har otroligt lätt för att ramla ner i att drömma mig bort till mina målbilder, vision och vad saker skulle kunna bli.

Det är absolut inte något fel att ha stora drömmar, eller förvänta sig spännande saker av framtiden. Men det kan sätta krokben för oss ibland om avståndet mellan vårt nuläge och vår målbild känns alldeles för långt.

JAG HAR BESTÄMT mig för att bli en guldgrävare. Någon som inventerar allt som faktiskt redan finns och som jobbar utifrån det jag har. Lite som när Gud frågar Mose: ”Vad har du i din hand?”

Gör en lista – vad funkar? Vad har du redan nu på plats? Vad kan du göra utifrån det?

Jag och min man flyttade nyligen till en ny stad och vi fick tjänst i en församling jag inte tidigare hade någon koppling till. Jag kände ingen, jag kunde ingenting om staden, och jag visste inte hur man skulle

VICTORIA ÖHRVALL

är verksamhetsansvarig för Ung vuxen inom Pingst.

nå fram med evangeliet i den delen av Sverige. Sånt tar tid men det är också otroligt spännande, därför att man får som ett tomt papper där man får börja skissa upp en karta. Testa nya idéer, backa tillbaka. Göra om och göra rätt.

Jag tänker ofta på när Elisha frågar änkan i 2 Kung 4: ”Säg mig, vad har du i huset?”

Det blir lite som en skattjakt. Vilka finns? Vad har Gud lagt ner i dem? Vilka skulle kunna kliva in i nya roller om man utmanar dem? Och vilka har längtat efter att få testa sina vingar?

Vad kan du vara med och bidra med?

Vad ser du att er församling skulle kunna få vara i er stad?

GUD HAR SKAPAT oss olika därför att vi ska vara det. Vi kompletterar varandra. Det stör mig när folk tittar på någon annan som inte funkar som dem och tänker ”synd jag kan inte vara med för jag har inte de gåvorna” och sätter sig på avbytarbänken. Du behövs med allt du är och har. Vi har alla gåvor, talanger och erfarenheter som vi kan få lämna både till Gud och församlingen och säga ”det här kan jag – gör med det vad ni vill.”

Kanske är det dags för dig att fundera på vad du har i din hand? Vad kan du vara med och bidra med? Vad ser du att er församling skulle kunna få vara i er stad? Och sist men inte minst – oavsett vilka förutsättningar du har. Oavsett hur många ni är, vilken stad du bor i eller hur det har varit förr i tiden. Se på församlingen så som den är just nu och ställ frågan: ”Vad har du i huset?” Och börja där.

Bilden är tagen under Pingst Ledare i Jönköping förra året.

Ny utbildning igång för ledare

Suget efter att få utrustas andligt som församlingsledare är stort. Hela 1500 personer har anmält sig till Pingsts nya utbildning Gå i denna din kraft.

RUNTOM I OLIKA regioner samlas nu församlingsledare för att lyftas och stärkas i sin tjänst. Den nya utbildningen Gå i denna din kraft sträcker sig över ett helt år med start den 3 september, online.

Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst FFS, ledde ett panelsamtal med församlingsledare om utmaningarna i ledarskap idag och om förväntningarna på utbildningen. Han undervisade sedan om att förstå tidens tecken och vara ett föredöme för sin hjord, att vaka över och föda den. En omvärldsanalys presenterades också av Fredrik Wenell, lärare vid Akademi för Ledarskap och Teologi, ALT.

– Responsen vi fick efteråt var väldigt god. Flera skrev att det hände något i rummet där man var samlade som ledare,

när man började samtala utifrån det som sagts, berättar Richard Svensson, verksamhetsledare för Pingst Församling och kursansvarig.

– Jag tror att det finns ett stort behov i den tid som är av att påminnas om grunderna i vår tro, den pentekostala läran, och om vårt uppdrag, men också av att få uppleva styrkan i att koppla samman med andra och få mod att leda. Det är vad jag fångat upp i de samtal jag haft.

– Många uttrycker att denna utbildning, med dess betoning på det andliga ämbetet, behövs.

UPPLÄGGET bygger på sex block digitalt och två fysiskt i Skellefteå, Värnamo, Örnsköldsvik och Västerås.

• Utbildningen Gå i denna din kraft tar avstamp i bibelordet ”Om någon gärna vill ha en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift, 1 Tim 3:1.

• Syftet är att ge bästa förutsättningar att leda i en ny tid, med fokus på teologi, ledarskap och karaktärsdaning.

• Läs mer: pingst.se/ gaidennadinkraft

Foto: Julia Carlsson

Välkommen till Vekhyttegården!

Boende i natursköna Kilsbergen för församlingar, ungdomsgrupper, alfagrupper, retreater, släktträﬀar etc.

Ansluten till booking.com och Airbnb för enskilda på resande fot. Möjlighet till allt från självhushåll till helpension.

För mer info: Tel 076-890 30 91 • www.vekhyttegarden.se

Vill du synas med en annons i Pingst?

Kontakta Ola!

Ola Tallbom 076-677 67 12 ola.tallbom@vkmedia.se

Fler än 380 miljoner kristna förföljs

PÅ GRUND AV SIN TRO PÅ JESUS

Prenumerera kostnadsfritt på Open Doors bönekalender, magasin och digitala nyhetsbrev. Ta del av uppdateringar från den förföljda kyrkan. open-doors.se/magasinet

”Jag lockas inte av nyspolad is”

Han är en driftig entreprenör som gillar utmaningar och tror på innovativa sätt att nå ut med budskapet om Jesus. Nu är Sören Eskilsson tillbaka som ordförande för Pingst FFS och vill se en samlad kraft ut i rörelsen med fullt fokus på uppdraget.

Text: Noomi Lind • Foto: Josef Maxson

UNDER SITT yrkesliv har han bland annat varit pastor, marknadschef för tidningen Dagen, regionchef i finansbolaget SamSpar och byggherre. Som vice föreståndare och förvaltningschef i Filadelfiaförsamlingen Stockholm har han engagerat sig i allt från humanitärt arbete till ombyggnaden av den stora kyrkolokalen på Rörstrandsgatan.

Sören Eskilsson var ordförande för Pingst FFS år 2010-2015 och när rörelsen kallade valde han att anta uppdraget igen.

Vad betyder Pingströrelsen för dig?

– Den är min andliga hemvist ända sedan uppväxten i Rydaholm. Pingströrelsen är för mig värme och generositet, med ett starkt engagemang socialt och för att nå människor med evangelium. Allt detta fick jag och har burit med mig hela livet. När kallelsen berörde mitt hjärta sa så var det givet att det var pingströrelsen jag ville verka i och vara en del av.

Hur känns det att vara tillbaka som ordförande?

– Egentligen har jag tänkt att comeback ska jag inte göra. Om man avslutar något så går man vidare. När frågan kom så krävdes därför en del eftertanke och självrannsakan. Är det Gud som lägger något på mitt hjärta igen? Då mognade det fram

en frid och ett lugn, men också en glädje, som jag tror är viktig att känna.

– Min önskan är att vara med och locka fram den längtan och kraft som finns ute i församlingarna, och att vi är en rörelse där det föds nya idéer och visioner. Jag vill också att församlingarna ska få känna ett ryggstöd i det gemensamma.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Jag är lite av en hybrid. Jag älskar församlingsuppdraget men kanske inte har varit den traditionelle pastorn, utan har jobbat mycket genom styrelse och ledningsarbete, med att förändra och utveckla. Jag vill skapa de bästa förutsättningarna för nästa generation att kroka i församlingsbygget.

– Jag lockas inte av ”nyspolad is”, men om det är lite svårt att veta var vägen finns och hur vi ska lösa utmaningarna, då dras jag till det.

JAG LÄSTE att du sjöng i cowboyhatt på

High Chaparral som ung. Behöver vi bli mer modiga i att nå ut?

– Ja, och kanske inte minst innovativa. Där tror jag att den yngre generationen behöver visa oss vägen fram. Vi har ju inom pingst varit drivande och ledande när det gäller att använda moderna medier, för vår tid, för att nå ut med budskapet,

Att när jag ser ett behov ta reda på vad kyrkan kan göra, har för mig alltid varit naturligt.

Vårt uppdrag är att vara en tydlig profetröst utåt för alla människors lika värde och vi behöver även skapa en församlingsmiljö

som inkluderar och ger lika möjligheter för alla.

genom IBRA, TV Inter, dagstidning och bokförlag. Idag har vi ett annat medielandskap, men möjligheterna är väldigt stora.

– Vi har stora förutsättningar men kanske saknar lite av det innovativa sättet att jobba på från förr. Här skulle jag gärna vilja att vi med våra gemensamma resurser kan ge stöd till nya initiativ i pingst för att nå ut med evangelium. När det gäller frågor om evangelisation så brinner det till i mitt evangelisthjärta.

SOM UNG hamnade du på hjärtintensiven, blev utbränd. Vad lärde du dig?

– Att som 30-åring gå så fullständigt in i väggen kan ju leda till besvikelse, att man inte orkar starta om riktigt. Men jag bad till Gud om att inte bli bitter. Jag tror också att jag då lärde mig att backade lite grann, samtidigt som kallelsen växte sig stark på nytt. Jag fick komma in i nya roller, jobba på ett lite annorlunda sätt än tidigare. Jag lärde mig mer om mig själv, att känna mina egna gränser och bli bättre på självledarskap. Detta har jag också försökt att ge vidare till mina yngre kollegor. Det är lätt i våra sammanhang att bara springa på och att andra inte riktigt ser det.

Av allt som du engagerat dig i, är det något som du känner dig extra glad över att du har gjort?

– Jag kanske inte tänker på enskilda saker, men känner en stor tacksamhet över det förtroende och mandat jag fått att vara i olika rum och agera på olika sätt. Jag kan lite av varje men jag är inte bäst på något, men jag är nog rätt bra på att driva processer.

– Jag brukar tänka att jag ska omge mig med de bästa rådgivarna, som är bättre än jag på alla områden. Då kan jag själv agera med trygghet och balans. Detta har skapat de bästa förutsättningarna för mig i mitt ledarskap.

Du har ett stort hjärta för det humanitära och var drivande i att starta ett härbärge i Filadelfia. Berätta om det.

– Att när jag ser ett behov ta reda på vad kyrkan kan göra, har för mig alltid varit naturligt. När många människor för tio år sedan sökte sig till Sverige från Bulga-

rien och Rumänien så väcktes tanken att öppna ett litet härbärge i Filadelfiakyrkan. Sedan fick jag frågan från Stockholms stad om vi kunde ta ansvar för att öppna ett större härbärge och svarade: ”Det är klart vi kan!” Sedan gällde det att åka hem och förankra det i församlingen, men det var inte svårt. Över 200 personer skrev upp sig som volontärer. Församlingsmedlemmar tog också med grannar och arbetskamrater. Även ekonomiskt gav församlingen stark respons. Församlingen fick både ansvaret att driva Stockholm största härbärge med 50-tal bäddar och vid kalla vinternätter öppna upp Filadelfia för upp till 150 personer. Detta ledde sedan till en mer långsiktig insats i två byar i Rumänien i samarbete med Läkarmissionen.

Du erbjuder också expertis i fastighetsrelaterade frågor. Behöver många pingstförsamlingar hjälp med detta?

– Det är säkert olika hur det ser ut lokalt, men vi är några som har jobbat mycket med just kyrkbybyggnation och hur man kan bredda tanken så att kyrkan också passar till fler ändamål och blir en mötesplats för staden. Det handlar även om att samla våra olika erfarenheter så att de kan bli till hjälp för andra. Roger Stenzelius och jag driver detta tillsammans med en mycket kompetent styrelse i bolaget Pingst Fastighetsutveckling.

DU KOMMER ju in som ordförande för Pingst FFS efter en period som har varit tuff och det finns fortfarande stora utmaningar. Vad kan du bidra med?

– Jag hoppas kunna lyssna in i rörelsen och styrelsen och bidra till att processen med Pingströrelsen och framtiden och valet av ny föreståndare sjösätts på ett sätt som skapar engagemang, identitet och tillhörighet. Att man ska känna att det är vi tillsammans som gör detta. Som samfund ska vi vara en katalysator, en gemensam kraft, men inte skapa onödiga hinder och tröghet för rörelsen.

– Det är ett fantastiskt arbete som gjorts med rapporten, så genomarbetat. Sedan gäller det att hitta kloka sätt att implementera de beslut som vi efter det extra rådslaget enas om. Jag hoppas att vi landar i en organisation och struktur som ger

oss kraft som rörelse och fullt fokus på uppdraget.

Har vi med de förslag som lagts när det gäller organisation och ledarskap bättre förutsättningar att hålla våra ledare ansvariga inom rörelsen tror du?

– Jag tänker att strukturer är otroligt viktiga, frågor om ordning och reda, mandat, delegering och även kulturfrågor, hur vi tänker och jobbar på en arbetsplats. Detta innebär inte ett heltäckande skydd mot allt som kan gå fel utifrån individers handlande, men vi vill bygga så klokt vi kan.

– Vår strävan är att alltid sätta tydliga strukturer som skapar förutsättningar för en trygg och bra arbetsmiljö, en sund och god kultur som gör att alla kan känna til llit och där det är transparent, så att allt är i ljuset som ska vara det.

NÅGOT SOM lyftes fram på Rådslaget var att vi behöver bli bättre på att jobba på olika nivåer med integration. Vad tänker du om det?

– Det är en väldigt viktig fråga både för

• Sören Eskilsson har sina rötter i Rydaholm, Småland.

• Han efterträder Lennart Edström som ordförande i styrelsen för Pingst FFS.

• När Sören är ledig umgås han gärna med familjen och spelar golf.

lokala församlingar och i våra gemensamma sammanhang. Inte minst att se över sammansättningen i styrelser och ledningsgrupper. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och församlingen behöver också återspegla det. Vårt uppdrag är att vara en tydlig profetröst utåt för alla människors lika värde och vi behöver även skapa en församlingsmiljö som inkluderar och ger lika möjligheter för alla.

EGENTLIGEN har ju du ju gått i pension. Har du några andra drömmar kvar som du vill förverkliga nu när du ändå förhoppningsvis har lite mer tid?

– Jag har nog inte målat upp några såna bilder i mitt liv utan bara jobbat på och så har vägar öppnats med nya spännande utmaningar. Så vill jag gärna fortsätta, kanske med lite mer luft i kalendern.

– Jag drömmar inte om att hoppa fallskärm, bygga en veteranbil eller bli golfproffs - men gärna spela mer golf. Sedan är vi en stor familj med våra barn och barnbarn, som jag och min fru Gina gärna umgås med och så träffar vi vänner och reser lite. Mer dramatiskt är det inte.

En dag för Guds fred

Det var en historisk dag när kyrkoledare från hela världen samlades i Filadelfiakyrkan Stockholm. Budskapet var tydligt, liksom under Stockholmsmötet för 100 år sedan: Det är hög tid att samarbeta för Guds fred i en värld sargad av krig.

Text: Noomi Lind, foton: Mikael Jägerskog och Albin Hillert

REDAN PÅ HÅLL hörs sorlet från alla människor som är samlade utanför Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan i Stockholm. Det ligger förväntan i luften. Kyrkoledare från många länder i världen är här denna fredag den 22 augusti, inbjudna av Sveriges kristna råd som representerar 27 olika kyrkosamfund i landet.

Under Ekumeniska veckan högtidlighålls 100-årsminnet av det stora ekumeniska Stockholmsmötet 1925 och dess fokus på fred och gemenskap. Pingströrelsen fanns inte representerad då, men har nu en självklar plats.

Förutom dagens program i Filadelfia, som även innefattar flera av veckans över 70 seminarier, ska det ikväll hållas en lovsångsgudstjänst ledd av Josefina Gniste i Storkyrkan.

Filadelfiaförsamlingens eget lovsångsteam med pastor Samuel Hector i spetsen slår an tonen med den gamla välkända sången ”Blessed assurance, Jesus is mine”.

Presidiet för Sveriges kristna råd hälsar välkommen och dess ordförande, ärkebiskop Martin Modéus, Svenska kyrkan, påminner om hur hans föregångare Nathan Söderblom i ett Europa skakat av kriget talade om hur den helige Ande skulle tända en flamma hos alla, oavsett var de kom ifrån.

– Är det inte vår längtan även idag, att vi som kyrkor kan föra människor samman, så att våra flammor av kär-

lek och rättvisa växer till en eld av fred, säger Modéus. Att Stockholmsmötet 1925 hölls var ett tecken på hopp i en sargad värld och början på en ekumenisk rörelse framhåller Jan Eckerdal, direktor teologi, Sveriges kristna råd. Världens lidande krävde att kyrkan handlade och detta är lika aktuellt fortfarande.

– Det är en sådan glädje att även pingströrelsen är med idag. Att vi firar i Filadelfiakyrkan och att Pingst är en del i gemenskapen, säger Eckerdal.

KÖREN GLÄDJEN från Nyköping ger också med sin sång ”Det finns så många sköna människor”, en påminnelse om att alla olika karaktärer som finns är en rikedom i Guds ögon.

Hälsningar från en rad kyrkoledare i världen delas. Betoningen ligger på att det är viktigare än någonsin att arbeta sida vid sida för fred och att det som förenar oss är större än det som skiljer oss åt.

Ett panelsamtal hålls om var vi befinner oss som ekumenisk rörelse idag. Vilket är ropet till oss från världen? Ulrik Josefsson, rektor för Akdemi för Ledarskap och Teologi, ALT, lyfter fram försoningen.

– Jag ser så många människor som inte är försonade med sig själva, varandra eller skapelsen. Jag tror att den stora gåvan från kyrkan till världen är budskapet om

och exemplet på försoning.

Men det finns också hinder för att gensvara, som måste förstås kontextuellt, menar Josefsson. I en individualistisk kultur som den svenska kan det vara en utmaning att fokusera på andra och öppna upp. Han nämner också att vi befinner oss i hans hemförsamling och menar att man även i den egna rörelsen historiskt ibland varit alltför självupptagna.

– Jag tror att vi har blivit mer ödmjuka och öppna men att vi fortfarande behöver förstå att vi är många olika röster inom kyrkan och vi behöver varandra och att utmana varandra. Vi är olika. Det handlar inte om att lämna våra övertygelser utan att fördjupa dem, men ändå bemöta varandra med respekt, öppenhet och enhet i diversitet, säger Josefsson och får applåder.

SUSAN DURBER, Europapresident i Kyrkornas världsråd, betonar att Anden är vår ledstjärna.

– Kyrkans framtid är i Guds hand. Det är Guds församling inte vår. Jag är så trött på strategier men jag älskar människor och att bygga nya relationer. Om vi står tillsammans i syfte att tjäna Gud och världen så kommer den helige Ande att göra resten.

Det är hög tid att vår tro tar sig praktiska uttryck i arbetet för fred, menar Jerry Pillay, generalsekreterare för Kyrkornas världsråd.

– Vi behöver stanna upp och ställa oss frågan; vad skyddar vi och vem skyddar vi? Som kristna och som andliga ledare behöver vi fråga oss vems röst vi lyssnar till. Är det till rösten från rättvisans, fredens, rättfärdig-

hetens och kärlekens Gud i en brusten och lidande värld?

Det följer fler budskap och hälsningar innan tiden är inne för att avsluta samlingen. Sången O store Gud har ljudit mellan väggarna i detta kyrkorum många gånger. Nu förenas vi alla i den innan vi går vidare.

NÅGRA TIMMAR senare är det dags för lovsångsgudstjänst i Storkyrkan, som är fullsatt. Ute är det regnigt och ruggigt, men i den vackra byggnaden hörs glada samtal mellan människor i alla åldrar.

Här har man firat gudstjänst ända sedan 1200-talet och kvinnan bredvid mig reflekterar över vilka som varit här före oss och vilka som kommer efter. Sedan hörs kyrkklockorna och alla tystnar.

Josefina Gniste inleder den första sången ”Gud vår Gud vi lovar dig”. Därefter varvas budskap från olika kyrkoledare med böner från skilda kyrkotraditioner, textläsning och predikan av Elin Kakko, prästkandidat vid Svenska kyrkan i Göteborg.

Lovsången har en tydlig plats och de församlade uppmuntras att uttrycka sig på sina egna personliga sätt. En ung kvinna dansar genom mittgången. Förbön erbjuds och flera går fram för att tända ljus.

Till mäktig orgelmusik framförs i stämmor Välsignelsen. En kväll som på ett vackert sätt förenat den högkyrkliga traditionen med frikyrkliga uttryck avslutas med jubel och applåder till Guds ära.

Kvinnan bredvid tackar mig för fin gemenskap. Och trots att det regnar ännu mer när jag går ut ur kyrkan så känns kvällen inte längre lika kall.

LOVSJÖNG GUD. Josefina Gniste, verksamhetsansvarig för Pingst Kreativ, och hennes kolleger lovsjöng i Storkyrkan. Foto: Albin Hillert

”Tron motiverar fredsbyggande pingstvänner”

Ett av över 70 seminarier under Ekumeniska veckan handlade om pingströrelsen och fredsarbete.

DET FINNS MÅNGA goda exempel på hur man i pingströrelsen globalt arbetar för fred. Men arbetet har bara börjat med att formulera en tydlig gemensam fredsteologi. Det var några av slutsatserna från seminariet Pentecostalism in Peace and Conflict, som hölls på fredagen av Pingst, PMU och ALT.

Pascal Andréasson, pingstpastor och fredsteolog, beskrev hur så gott som hela pingströrelsen, med sina rötter i Azusa Street i Los Angeles, från början hade en pacifistisk hållning men hur den amerikanska patriotismen sedan blev mer utbredd i USA. För många har därför pentekostalism förknippats med våld snarare än fred, trots att helhetsbilden är betydligt mer komplex, med många fredsinsatser i Sverige och världen.

Nobelpristagaren Denis Mukwege i DR Kongo och tidigare biskop Isaiah Dau i Sydsudan nämns som nutida afrikanska ledare som aktivt tar ställning för fred men också hur mindre pingstsamfund i Europa och lokala församlingar gör viktiga insatser.

Förra året initierade PMU och

ALT en konferens i Addis Abeba om vad den globala pingströrelsen kan bidra med i arbetet för fred. I juni i år bjöd Institutet för

kontext av löftet om hjälparen, Anden, också talar om freden han ger. (Joh 14:26-27).

– Den pentekostala karismatiska rörelsen växer snabbt och har stor påverkan i världen och vi måste röra oss vidare från inre, personlig frid till att också arbeta medvetet med frågor om fred, sa Andréasson.

DET BEHÖVS en bred, holistisk förståelse av ordet fred, framhöll Sara Jakobsson, rådgivare inom fred och demokrati på PMU. Förutom att bekämpa direkt våld måste vi arbeta med grundorsakerna till det för att se en verklig förändring. Det finns även ett strukturellt våld, lagar och normer som ger olika rättigheter och förutsättningar och ett kulturellt våld som ger legitimitet till strukturellt eller direkt våld och skapar ett vi och ett dem istället för oss.

– Att jobba med kulturellt våld är oerhört känsligt, eftersom vi behöver förändra vårt synsätt på oss själva och andra, sa Jakobsson. Att komma utifrån är väldigt svårt, därför är det så viktigt att vi på PMU arbetar tillsammans med de lokala kyrkorna och organisationer som förstår sin kontext. I norra Kenya arbetar man med Early warning systems för att kunna hindra väpnade konflikter och våldtäkter. Att inkludera unga, kvinnor och minoritetsgrupper, finnas med i interreligiösa sammanhang och bidra till helande- och försoning är andra exempel.

MARIA KARLSSON presenterade sin pågående doktorsavhandling vid ALT, där hon studerar PMU:s fredsprojekt i Etiopien.

– Något som jag redan tydligt ser är att tron utgör motivationen för fredsbyggande pingstvänner. Jag kan också se att nyckelaktörer i arbetet fungerar som spindlar i nätet med inflytande såväl lokalt som regionalt och nationellt. Genom denna strategiska position kan de se saker som andra kanske inte alltid ser. Detta har också lett till en ny förståelse för vad andligt ledarskap, och församlingens roll och budskap bör vara.

På bilden Maria

Karlsson, doktorand och lärare vid ALT.

Foto: Mikael Jägerskog

Pentekostala Studier, IPS, in till GloPent Conference med samma tema. Och arbetet måste fortsätta betonade Andréasson som själv gav exempel på teologiska kopplingar mellan den helige Ande och fred och visade hur Jesus i

Till de styrkor hon ser inom rörelsen hör globala nätverk som ger perspektiv utifrån och ett pragmatiskt förhållningssätt som kan leda till oväntade, positiva initiativ och samarbeten. Medlare utifrån är viktiga.

– Jag har sett att PMU och svenska pingströrelsen verkligen har ett förtroende som innebär att de kan föra människor samman.

”Vi

ska ju vara ett i

inte börja på jorden?”

Känner alla människor att de är välkomna och behövs i vår svenska pingstgemenskap oavsett vilken nationell bakgrund de har? Olika personers berättelser visar att integration kräver medvetet och ömsesidigt arbete och är ett perspektiv som behöver genomsyra hela vår verksamhet.

Text: Noomi Lind • Illustrationer: Jemima Lind

AV BEFOLKNINGEN i vårt land utgör cirka 20 procent utlandsfödda personer, men hur ser det ut i våra pingstförsamlingar och andra forum? Är de en självklar del av vår gemenskap och finns de representerade i alla delar av vår verksamhet? Och hur ser vårt samarbete ut med de många internationella församlingar som växer fram?

Under Rådslaget för Pingst i maj presenterades rapporten Pingströrelsen och framtiden, där rörelsen lyssnats in och förslag getts på hur vi ska arbeta framåt. Ett perspektiv som flera efteråt framhöll att vi inte får glömma bort, är just integration. En av dem som funnits med i arbetsgruppen för denna process är Christian Mölk, pastor och föreståndare i Pingst Härnösand. Han är också ordförande för verksamhetsområdet Pingst Integration. – Jag uppfattar inte att det ingick i fram-

himlen, varför jorden?”

tidsgruppens uppdrag att gå in på olika perspektiv, som exempelvis integration, utan komma med övergripande förslag på struktur och ledning. Rapporten är skriven för hela Pingströrelsen, oavsett bakgrund. Med det sagt så tycker jag absolut att vi behöver jobba med integrationsfrågorna, och de förtjänar att bearbetas i ett eget sammanhang där dessa perspektiv kan få större utrymme, exempelvis i Pastorsrådet, säger han.

INOM PINGST Integration lyfter man frågor som interaktion med internationella församlingar, asyl- och konvertitfrågor, intern integration i våra församlingar och hur vi värnar om våra minoritetsgrupper. Detta arbete har varit både självklart och utmanande, säger Christian Mölk.

– Våra församlingar har fyllts av människor från hela världen och jag har fått möta fantastiska personer, leda många till tro och dop, och på nära håll se hur Anden

förenar oss trots olika bakgrund. Men det har också inneburit kulturkrockar, språkbarriärer och mycket praktiskt arbete för att stötta människor i svåra livssituationer. Det har ibland varit krävande, men alltid oerhört givande.

– Jag ser att det ligger i Pingströrelsens dna att välkomna alla folk, och att Andens utgjutelse är universell. Samtidigt behöver vi ta nästa steg – att inte bara öppna dörren utan också låta bröder och systrar från andra länder få plats i ledarskap, på plattformen och i beslutande forum, säger Mölk. Paul Orlenius, pastor i Pingst Vallentuna och verksamhetsansvarig för Pingst Integration, målar bilden av pingst så här. – Vi ligger i framkant när det gäller att visa barmhärtighet gentemot människor i nöd. När vågor av flyktingar kommer är vi ofta snabba med att ta emot, ställa om och betjäna. När det gäller att arbeta vidare med integration av de människor som kommer hit så ligger vi däremot efter. Men det

går inte att förändra ett djupt strukturellt problem genom att lägga till frågan vid sidan av. Den måste finnas med i hela vår agenda.

Ett gott resultat av arbetet inom Pingst Integration är att relationer har byggts mellan ledare för många internationella pingstförsamlingar i Sverige genom att man regelbundet bjudit in till möten. Tanken är att de också ska få ett kontaktnät inom svenska församlingar, men hittills har få svenska pastorer deltagit, vilket Orlenius beklagar.

– Det finns ett otroligt driv, ett engagemang och en passion för att vinna människor för Jesus i de internationella gemenskaperna men ofta når de främst människor i de egna kulturella kontexterna. Genom att lära av varandra och samarbeta skulle vi nå ut mycket bredare. Och om vi tänker mångkulturellt redan från början när nya församlingar planteras ger det en enorm tillväxtkraft.

HUR KAN DÅ vägen in i våra församlingar se ut för människor med annan nationell bakgrund? Vi låter olika exempel få illustrera detta.

Den här känslan av att inte tillhöra gemenskapen fastän man är med måste försvinna.

PASTOR DESTA HAREGOT flydde som tonåring krigets Eritrea i början av 1980-talet och kom till Sverige.

– Att inte vakna av en explosion, att ha mat på bordet varje gång jag ville ha det var fantastiskt. Jag kände att jag kom till ett paradis, minns han.

Men så småningom blev tillvaron svårare.

– Jag vandrade runt hela dagarna utan att prata med människor. Det kändes som

att jag lämnat ett krig men hade ett annat inom mig. En ensamhet. Isolering. Bakom den stängda dörren gråter man.

Genom sin bror, som också kommit till Sverige, lärde Desta Haregot känna Jesus och tog emot frälsning. Han bad också Gud att sända någon till honom.

Bönesvaret kom genom en kvinna som knackade på hans dörr och frågade om han var ny i staden. Söndagen efter tog hon med honom till Pingstkyrkan. Där lärde han också känna en familj och blev god vän med sonen Sam Hellhager.

– Under min tid i Lund var detta min familj, Guds gåva till mig. Det betydde väldigt mycket att få gemenskap i Pingstkyrkan.

I BÖRJAN AV 1990-talet var Desta Haregot med och grundade den eritreanska församlingen Full Gospel i Södermalmskyrkan. Den blev sedan en självständig del av Filadelfiakyrkan i Stockholm. Som pastor har han hjälpt många av sina landsmän in det nya livet i Sverige och till tro på Jesus. Men det kom en ny tid med en tydlig målsättning om att de mindre församlingarna skulle inneslutas helt i den stora. Även om detta var naturligt för yngre medlemmar så var de äldre inte mogna för det. Församlingen, som idag heter Divine Harvest, lämnade Filadelfiakyrkan och har idag sin egen kyrka i Vällingby. Många av ungdomarna är dock med i gemenskapen i Filadelfia och andra församlingar.

TANKEN MED att integreras i den stora gemenskapen är god, men det är en process som inte kan forceras fram. Den måste vara ömsesidig och även ge möjligheter att bidra i församlingen, framhåller Haregot. – Om man är ett helt fotbollslag men några aldrig får spela utan bara sitta på bänken, så blir det inte roligt för dem. Jag tror också att man som svensk behöver komma in i vår värld, förstå våra villkor, prata med oss. Den här känslan av att inte tillhöra gemenskapen fastän man är med, måste försvinna.

Som ung predikade Desta Haregot på svenska. En gång när han uttalade ett ord fel, fick det en helt annan betydelse. – En äldre kvinna kom fram och sa;

”Du kan inte ens svenska, du ska inte predika på svenska.” Detta skapade en spärr inom mig i många år.

Idag får han bland annat dela budskap på svenska under prime time i Sverigekanalen tack vare Gawdat Mtrious.

– Jag trodde aldrig att jag skulle få det förtroendet, men nu befriades mina tankar och idag predikar jag igen på svenska i olika församlingar. För många har rädslan för att göra fel blivit ett hinder, men även om de talar svenska med brytning, så är de klara i tankarna. De är briljanta.

Desta Haregot välkomnar samarbetet mellan församlingar i ett viktigt uppdrag. Själv är han en av ledarna i IBC, International Believers Conference som samlas i Citykyrkan, och önskar att fler svenska pastorer ska vara med på de konferenser som hålls en gång om året. Att man ska be och arbeta tillsammans.

– Ljuset kom till Etiopien och Eritrea på grund av svenska missionärer. De betalade ett högt pris och många av dem dog. Nu är det vår tur. Mission är vårt uppdrag och vi vill vara med och vinna Sverige för Jesus.

Jag visste inte ens att det fanns ungdomsverksamhet att vara med i.

NÄR GHAZAL ZEKAVAT kom till Sverige från Iran med sin familj som ung vuxen var hon fast besluten om att lära sig svenska, komma in i samhället och anpassa sig till Sverige.

Som familj sökte de kontakt med andra människor och blev tipsade om en persisk grupp i en pingstförsamling. Det var i den hon kom till tro på Jesus, men där fanns också synen att man skulle hålla sig för sig själva som grupp.

Genom en av medlemmarna, som ändå umgicks med de svenska ungdomarna, fick hon tips om att gå teamträningsskola. Den blev vägen in i en större församlingsgemenskap.

– En helt annan värld öppnades för mina ögon. Jag visste inte ens att det fanns ungdomsverksamhet att vara med i.

SEDAN DESS HAR hon velat arbeta annorlunda själv, framför allt som pastor med ansvar för ungdom och den persiska gruppen i Borås, men det har inte varit lätt.

– Man pratar om integration, att man vill ha förändringar, men när någon väl föreslår ett nytt sätt att jobba på, så vill många hellre falla tillbaka på det bekväma. Och jag tror att integration handlar om att ge och ta.Den invandrare som kommer behöver ta ett steg och församlingen behöver också ta ett steg så att man möts i mitten.

Själv vill Ghazal Zekavat se bibelstudier på olika språk för att förmedla grunderna i Guds ord, men gemensamma gudstjänster. – Sen kan man anpassa den gudstjänsten så att den blir mer integrerad och det är där

utmaningen ligger.

Det gäller att se nya människor på riktigt i församlingen, menar hon.

– Väldigt ofta säger vi hej och välkommen, lämnar kanske över en kasse med information. Personen går sedan därifrån och ingen hör av sig. Om man som iranier träffar någon på stan i tio minuter så bjuder man hem personen, medan det för en svensk tar mycket längre tid att våga vidga sin komfortzon.

– Men det räcker med att ta en fika på stan för att visa att man verkligen bryr sig, framhåller hon. Då vågar den personen själv ta initiativ och engagera sig i församlingen.

SAMTIDIGT ÄR det viktigt att ledare alltid väljas utifrån kvalifikationer och goda referenser, inte för att de tillhör en viss etnisk grupp, menar hon.

– Detta är ett misstag som väldigt många gör. Lägg inte ansvaret på någon bara för att den personen kan båda språken.

Förändring behöver få ta tid men kräver också mod, konstaterar Ghazal Zekavat.

– Integration handlar för mig om att agera. Att våga komma samman och lära sig om varandras olikheter och att bygga något nytt. Vi ska ju vara ett i himlen, varför inte börja på jorden?

Mycket händer under ytan, undermedvetet, som får andra att känna sig utanför.

RICHARD LOUIS VÄXTE upp i London med en brittiskfödd mamma och en pappa som kommit dit som 18-åring från Singapore. Själv flyttade han till Uppsala när han var 18 år för att gå på Livets Ords bibelskola.

I Sverige träffade han sin fru Hanna och båda arbetade inom Ny Generation, först i Sverige och sedan i England. Han har också varit pastor inom Hillsong Church i Storbritannien i åtta år.

För två år sedan flyttade de till Umeå för att bli pastorspar i hustruns hemförsamling Church of Hope.

Richard Louis ser det som viktigt att låta sig formas av svensk kultur.

– Jag blev också helt förälskad i Sverige när jag kom hit som ung, säger han.

Men när han kom in som ny pastor blev det också tydligt för honom att församlingen var uppdelad utifrån etnisk bakgrund och man tycktes inte prata med varandra.

– I Storbritannien har vi tillåtit andra kulturer och länder att påverka oss utan att tappa vår nationella identitet. Men det jag ser i Sverige är en stor rädsla för att mista sin identitet genom att låta andra påverka hur saker görs.

Detta märks också i församlingen, menar han.

– Jag tror att det är väldigt få kristna som är aktivt emot människor från andra länder, men att mycket händer under ytan, undermedvetet, som får andra att känna sig utanför.

ATT PRATA MED människor om deras upplevelse av att komma hit kan bli en riktig ögonöppnare, framhåller Louis. Ibland har han själv fått höra riktiga skräckhistorier.

– Det finns väldigt mycket som vi inte förstår för att vi inte tar oss tid att fråga och lära oss.

När han själv frågade en kvinna i lovsångsteamet i en tidigare församling varför hon verkade osäker, visade det sig att hon var orolig för hur hennes mer färgstarka uttryck skulle tas emot.

– Nu sjunger hon frimodigt tillsammans med de andra men på sitt eget sätt och församlingen älskar henne.

Det naturliga är att församlingen återspeglar den kulturella sammansättningen i det omgivande samhället, menar Richard Louis. Och om kyrkan är en kaka som man skär igenom, så ska det finnas olika typer av människor representerade i alla bitar. Samtidigt varnar även han för att urskillningslöst utse symboliska ledare.

– Ibland känns det viktigare att det ser ut som om man gör rätt sak, än att man faktiskt gör det. Jag tror att vi medvetet behöver leta efter människor från andra

bakgrunder till olika nyckelpositioner, men de måste också förtjäna sin plats där genom att ha rätt karaktär och kompetens.

Louis nämner bland annat att de för första gången valt in en kvinna med afrikanskt ursprung i styrelsen och att hon som egen företagare fyller en viktig funktion där. I hans församling jobbar man på många sätt för att alla ska känna sig välkomna. – I våra sociala medier ser du exempelvis bilder på olika typer av människor både på scenen och i det övriga församlingslivet. Det är extremt medvetet och vi ser hur allt fler människor kommer till oss som har sin bakgrund i andra länder.

I CHURCH OF HOPE finns både svensktalande och engelsktalande hemgrupper, men man firar gemensam gudstjänst varje söndag. Det är naturligt att det svenska språket och huvudkulturen har en tydlig plats i den, men det hindrar inte mångfald

menar Richard Louis.

– Den bästa bilden jag har tänkt på är mosaik. Varje person som är en del av församlingen borde synas och påverka den.

EXEMPLEN VISAR att integration tar tid och kan göra ont, men också är värt arbetet.

Christian Mölk beskriver sin önskan så här: – Jag vill se enhet i mångfald – att vi står tillsammans, förenade av Anden, trots olika språk, kulturer och bakgrunder. Verklig integration sker genom relationer, när vi ber tillsammans, äter tillsammans och bygger förtroende.

– Men vi behöver också bli mer konkreta i våra gemensamma sammanhang. I stället för att integration blir ett seminarium vid sidan av, borde det genomsyra hela våra konferenser. Och framför allt handlar det inte om att ”vi” ska hjälpa ”dem”, utan om att vi lär av varandra och tillsammans bygger Guds församling.

Så bygger vi för församling

I Botkyrka Pingst har medlemmarna sin bakgrund i över 40 länder. Hans-Erik Bylund, föreståndare, summerar de fyra viktigaste faktorer han ser för integration.

Människosyn. Det kan finnas tveksamhet och rädsla för att umgås med människor av annan etnisk bakgrund. Grundläggande är att vi har en rätt människosyn, utifrån Guds ord och att vi delar Guds vision att hans hus ska vara ”ett bönens hus för alla folk” (Jes 56:7). De första lärjungarna tvekade först att gå till och umgås med människor av annan etnisk bakgrund. Petrus beskriver förändringen i sin människosyn i Apg 10:28. ”Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren.”

Öppenhet för nya människor, oavsett vilken bakgrund de har, (inte bara etniskt) är också väldigt viktigt. Öppenhet i kyrkan. Öppenhet att vara med och tjäna och bidra. Och inte minst öppenhet i hemmen. Våra servicegrupper och hemgrupper är viktiga platser för integration. Även i barnverksamheten och lovsångsteamen finns ledare från många olika etniska bakgrunder.

Guds rikes kultur. Det är inte meningen att nysvenskar ska anpassa sig efter svensk församlingskultur, utan att vi alla ska utmanas och formas av Guds rikes kultur. Vår primära tillhörighet är ju inte en nation utan Guds rike. Min erfarenhet är att alla kulturer, inklusive den svenska, har något att bidra med, men det finns också delar av Guds rikes kultur som vi är blinda för.

Kontinuitet. En viktig nyckel är att ha kontinuitet i verksamheten vad gäller tid och plats, eftersom det inte alltid är lätt att få fram information till alla. Därför ställer vi aldrig in eller ändrar tid på söndagsgudstjänsten. Och vi har alltid Barnens gudstjänst alla söndagar under året.

Låt kreativiteten blomma

DET FINNS EN flödande kreativitet i pingströrelsen. Särskilt kommer den till uttryck i musiken. Men var finns bildkonstnärerna? Varför är våra kyrkor så rika på musik men så fattiga på bildkonst?

Äldre kyrkor rymmer ofta en rikedom av kristna konstuttryck. Att långsamt vandra runt i en sådan kyrka eller att sitta ned och ta in intrycken är som att översköljas av något gudomligt. Några av mina mest minnesvärda gudsupplevelser har jag fått på det sättet.

Jag har också gjort starka gudserfarenheter i pingstkyrkor utan någon konstnärlig utsmyckning. Gud är naturligtvis inte beroende av våra prestationer och produktioner. Men när vi ställer våra talenter till hans förfogande använder han dem.

Det är tydligt att Gud gillar konstnärliga uttryck. Man kan inte läsa om den portabla ”kyrka” som israeliterna använde under ökenvandringen utan att slås av hur noggrant Gud instruerade byggarna och hur konstfullt Tabernaklet konstruerades.

MAN KUNDE kunde kanske tycka att under de knappa förhållanden som rådde så kunde man ha nöjt sig med lite enklare utförande, lite billigare lösningar. Men nej. Det skulle vara guld och silver, vackra former och konstfulla vävnader. Inget halvdant eller billigt i Guds hus!

Dessutom, konsten och skönheten i Guds helgedom var inte någon mindre andlig fråga. Nej, Gud utrustade ett antal konstskickliga bröder. Systrarna hade nog också sitt ord med i laget. Gud kallade inte bara

IVAR LUNDGREN

Har varit journalist på DN och på Dagen, samt direktor för Läkarmissionen. Han är även författare.

predikanten till sin ”kyrka”. Han kallade också konstnären. I Andra Moseboken 31 heter han Besalel. Gud säger: ” Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd — så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten.”

SÅ BYGGER man där i öknen, mitt under folkets knorrande och gnäll, en skönhetens förunderliga pärla. Deras tempel är inte bara praktiskt. Det är vackert, och det är fyllt av symboliska budskap som återspeglar den gudomliga frälsningens hemligheter på ett sätt som än i dag ger svindlande inblickar i Guds väsen.

Det är detta som är konstens hemlighet, att den rymmer mer än vad ögat i förstone ser och att den kan tolkas på nytt och på nytt av nya betraktare och nya generationer. Konsten har en mångdimensionalitet som gör att den sträcker sig längre än faktameddelandet och funktionaliteten.

Därför, kära pingstförsamlingar, öppna era kyrkor också för bildkonstnärerna.

Därför, kära pingstförsamlingar, öppna era kyrkor också för bildkonstnärerna och deras skiftande och spännande uttryck för vår gemensamma tro. De kan också vara fyllda av Anden och förmedla ett budskap som når djupare och längre än något annat. Precis som musiken.

Det ökar kontaktytorna. Vi får vackrare och intressantare kyrkor på köpet.

Och glöm inte: ”A thing of beauty is a joy forever.”

(Det avslutande citatet från John Keats Endymion.)

Mer än guld

Sidney McLaughlinLevrone

Libris förlag

Israeldekretet

Amir Tsarfati

Semnos förlag

Vinden blåser vart den vill

Rebecka Fredriksson

Sjöbergs förlag

Från rädsla till hopp

Supertalangen Sidney skriver om att vara ett friidrottens underbarn och att bli uttagen till OS endast 16 år gammal, men också om hur pressen och de stora förväntningarna påverkade henne. Ångest och rädsla för att misslyckas.

Nu, 25 år gammal, har hon hunnit bli världsrekordhållare på 400 meter häck och dubbel olympisk guldmedaljör. Hon berättar om hur en personlig relation med Gud förändrade hennes tankesätt. Kanske hade boken mått bra av lite strängare redigering, men den är ändå väl värd att ta del av.

Israel i dagens ljus

Hur ser kopplingen mellan det nutida Israel och Israel i Gamla Testamentet ut? Gäller löftet som gavs till Abraham fortfarande? Vad betyder det i så fall för kristna av idag? Författaren, Messiastronde jude, ger i den här boken sin syn på detta i en grundlig, men ändå lättillgänglig, genomgång av de historiska, juridiska och bibliska grunderna för landet han själv bebor. Han skriver även om vad Bibeln säger om uppryckandet och vedermödan, något det sällan talas om numera. En läsning som ger en hel del att fundera vidare kring.

Om Jesusväckelsen

Det här är en roman som inspirerats av verkliga händelser och som utspelar sig i tidigt 70-tal när Jesusväckelsen svepte över världen parallellt med revolt mot strikta frikyrkoregler och medelklassliv, revolutionslängtan och demonstrationer mot kapitalism, USA och kriget i Indokina. I boken får vi stifta bekantskap med ett antal ungdomar från trakterna kring Göteborg, vars liv på olika sätt förändras och knyts samman av Jesusrörelsen. En fyllig läslista finns i slutet för den som vill veta mer om denna tid.

Kända sånger på engelska

Ingemar Olsson Invaluable (Little Beat Records)

Ingemar Olsson is back! Här bjuds på nya engelska versioner av hans mest kända sånger. Det är groovig 70-tals popmusik men även ballader, rock’n’roll och country - allt med finurligt upplyftande texter. Albumet backas upp av bl.a. Frank Ådahl, Per Lindvall och Per-Erik Hallin som grädde på moset. Jag vill tipsa om sköna Amazing People, gospliga Little By Little, medryckande Everybody Human och vackra You Are Invaluble (Du vet väl om att du är värdefull).

Texter med tro, ljus och hopp

Ole Börud Sleepwalking Again (Connection)

Norrmannen Ole Börud är tillbaka med en helt ny platta, den sjätte i ordningen. Nu får hans musikaliska westcoastinfluenser á là Pages ta ännu mer plats än tidigare. Självklart finns här soulsvänget, hans ljuva stämma och fantastiska gitarrspel också. Allt med texter fyllda av tro, ljus och hopp. Mina favoriter är Caught In The Middle med sitt sköna gung och snygga blåsarrangemang plus den lite mer rockiga Echo Chamber med sitt musikaliska driv.

Pop proppad med gudsnärvaro

TobyMac Heaven On My Mind (ForeFront)

TobyMac, kanske mest känd som en tredjedel av bandet DC Talk, med ännu ett starkt soloalbum. Musikaliskt en blandning av R&B-hiphop, soul/gospel och modern pop. Hans texter är proppade med att Gud alltid finns med i både livets toppar och dalar. Här finns så många bra låtar men jag vill slå ett extra slag för den hiphopiga God Did It med raden When life was pushin’ down, prayer were goin’ up och soul/gospelspåret A Lil Church (Nobody’s Too Lost).

Låt Bibeln och kristna böcker med bra undervisning bli årets julklapp.

HELT NY RESURS MINNESVÄRT

Låt oss inte missa chansen att ge svensken den sanna julefriden tillbaka, skriver Daniel Röjås, pastor och författare, i tidningen Dagen. Han vill uppmana till att i god tid mobilisera för evangelisation under advent och jul 2025.

PODD TIPS

Ta del av samtal om kyrka, ledarskap, tro och innovation. Simon Holst, huvudpastor i Bet:L, möter pastorer, författare, ledare, entreprenörer och innovatörer i ett fördjupat och avslappnat format.

BOK TIPS

Praktisera vägen

John Mark Comer

Sjöbergs förlag.

När taket måste brytas upp

Ida-Maria Brengesjö Libris.

Bönens kraft

Anders Olsson Libris.

NY RESURS FRÅN PINGST UNG

Mer än tomtar och glögg, Daniel Röjås Libris.

oktober till 2 november samlas tonåringar från våra församlingar i Pingstkyyrkan Alingsås för ett musikläger. De får spela och sjunga i band samt fördjupas i sin tro och i musikproduktion. Arrangörer är Pingstkyrkorna på västkusten på initiativ av Pingst ung och Pingst Kreativ.

Jesus hela livet är ett nytt material för församlingars arbete med barn och unga. Målet är att ge vägledning till att forma tro och livslångt lärjungaskap genom ett systematiskt och pedagogiskt upplägg. Materialet kan väcka och stärka den kristna tron och ger en gemensam plattform för hela verksamheten. Resursen innehåller verktyg för både kyrka och hem, men är utformad för att användas på initiativ av församlingen. Den skapar översikt i undervisningen under hela uppväxten och ger stöd till både ledare och föräldrar. – Vi tror att den här resursen kan hjälpa församlingar att forma verksamhet som hänger ihop, från spädbarnstiden ända upp till unga vuxna. Ett verktyg för barn-, ungdomoch unga vuxna-ledare att arbeta tillsammans med, för att bygga helhet i det vi gör för den unga generationen, säger Gustaf Nyström, verksamhetsledare för Pingst ung.

Att arbeta med Jesus hela livet hjälper församlingar att ge en sammanhållen förståelse för kristen livstolkning och livsval till barn och ungdomar. Genom upplägget får de verktyg för att hitta och forma sin tro, växa som lärjungar, stärka sin tillhörighet till församlingen och utveckla relationer som kan bli betydelsefulla för hela livet.

Materialet är uppdelat i sju åldersfaser, med mål och uppmaningar anpassade till barnens fysiska, sociala och andliga utveckling.