stĂ„nds- och viljehandlingar.« 127 UtgĂ„ngspunkten i hans tolkning Ă€r den mĂ€nskliga aktiviteten och det mĂ€nskliga engagemanget. Upplevelserna var »en helt naturlig följd av mitt föregĂ„ende gudsförhĂ„llande och min instĂ€llning till kristendomen sedan flera Ă„r tillbaka«.128 Ăverraskningsmomentet har försvunnit. Med betoningen pĂ„ viljan, dess överlĂ„telse och hjĂ€rtats rening, som han lĂ€rt av Barratt, blev det omöjligt för Gud att »överraska«. Guds aktivitet i denna mening betingades av mĂ€nniskans aktivitet, hennes överlĂ„telse och rening. En annan kritisk punkt i textproduktionen och i LPs eget liv Ă€r den trosproblematik som drabbar honom vid lĂ€sningen av Rydbergs Bibelns lĂ€ra om Kristus. Ă ret Ă€r 1905 och platsen Ă€r Betelseminariet i Stockholm. »Jag förlorade tron. ⊠ĂndĂ„ ville jag tro. Jag ville tro till varje pris, men kunde inte. Det var omöjligt.«129 Detta skedde före Barratts tre viljefrĂ„gor. Visserligen fĂ„r krissituationen en lösning som vĂ€l gĂ„r att inordna i det övergripande viljemönstret, men vittnesbördet Ă€r ett observandum. LP ger dock inte intryck av att nĂ„gon gĂ„ng uppfatta erfarenheterna i en annan riktning. SĂ„ sent som 1973, dvs. ett Ă„r före sin bortgĂ„ng, svarar han pĂ„ en frĂ„ga om han tror att varje mĂ€nniska kan fĂ„ en pĂ„taglig erfarenhet av Gud: »Ja, jag tror det, om mĂ€nniskan vill.«130
2.6 Sammanfattning Med voluntarismen söker LP besvara i huvudsak tvÄ frÄgor. Den första frÄgan Àr hur mÀnniskan kan fÄ gemenskap med Gud, bli Guds barn eller med annat sprÄkbruk: erfara frÀlsning. Den andra riktar in sig pÄ hur mÀnniskan kan bli till nytta pÄ jorden eller i livet. BÄda besvaras utifrÄn förestÀllningen om viljans överlÄtelse, dÀr mÀnniskans fria vilja utgör sjÀlva premissen för resonemanget. Gud som skapat mÀnniskan fri vill att hon överlÄter sin vilja i hans hand. Gud efterstrÀvar helt enkelt att fÄ makt över mÀnniskan. Konflikten Àr en »maktfrÄga«, dualismen i trosÄskÄdningen ligger primÀrt pÄ viljeplanet: mÀnniskans vilja och Guds vilja stÄr mot varandra. MÀnniskan lÀgger i dagen ett motstÄnd som Gud söker övervinna genom att kalla henne in i den totala över127 Medan Du stjÀrnorna rÀknar, 1953, s. 26, 30. 128 ibid. 129 Lundgren, 1973, s. 11. 130 Lundgren, 1973, s. 4. Se ibid., s. 38, dÀr LP framhÄller att somliga kristna »vÀljer att
leva utan erfarenheten av Andens Dop och Andens nĂ„degĂ„vor âŠÂ«. II MĂ€nniskosyn. 2 »Det centrala hos mĂ€nniskan Ă€r viljan«
107
