av arbetslösa arbetare gick hungriga och många saknade tak över huvudet. Socialdemokraterna och kommunisterna vann vid denna tid ganska enkelt förståelse i arbetarleden för sitt tal om klasskampen. Arbete och kapital stod nästan övertydligt mot varandra. Spänningen kan exemplifieras med Ådalskravallerna 1931, då militär och strejkande arbetare drabbade samman. Motsättningarna kulminerade den 14 maj, Kristi himmelsfärdsdag, då militären sköt skarpt mot de demonstrerande arbetarnas protesttåg och dödade fem personer, fyra demonstranter och en åskådare.305
Den svenska Pingströrelsen år 1930 Det utan jämförelse mest expansiva årtiondet för den svenska Pingströrelsen under 1900-talet var 1930-talet. Rörelsen hade vid decenniets början sannolikt inemot 35 000 medlemmar och vid dess slut torde medlemssiffran ha varit cirka 75 000. Antalet pingstförsamlingar i landet ökade under detta årtionde från 458 till 563.306 Andedopsväckelsen som på 1920-talet inneburit mycket stor överströmning av folk från andra frikyrkosamfund till Pingströrelsen, kompletterades under 1930305 Nationalencyklopedin, artikeln Sverige band 17, s. 535–536. 306 Den officiella statistiken som upprepas i Pingströrelsens årsbok sedan decennier
tillbaka talar om 419 församlingar med ett sammanlagt medlemstal på 30 147 den 1 januari 1930 (Pingströrelsens årsbok 2004, s. 45). Det är exakt den siffra som angavs av Pingströrelsens statistiker Curt Björkquist redan 1959. Vad Björkquist redovisar som underlag för medlemssiffran 30 147 är de 339 församlingar som lämnat uppgift om medlemsantal (s.k. listförsamlingar). I den statistiken saknades alltså uppgift från 80 församlingar (Björkquist 1959, s. 120). I Sundstedt 1971b, s. 277, 309–314 redovisas uppdaterad statistik från Björkquist. Av den framgår att församlingarnas antal 1930 var 458 och medlemsantal från 351 församlingar anges. Siffran stannar vid 30 938 för dessa 351 församlingar. Då saknades alltså uppgift från hela 107 församlingar och i väldigt många fall var uppgifterna från de 351 församlingarna några år gamla, t.ex. Betaniaförsamlingen i Adelöv hade kvar sin siffra från 1901, Filadelfiaförsamlingen i Hudiksvall sin från 1917 och Filadelfiaförsamlingen i Alingsås sin notering från 1927. Sammanlagt kan man på goda grunder beräkna den verkliga medlemssiffran för Pingströrelsen 1930 till cirka 35 000, istället för till drygt 30 000 som är brukligt. På samma sätt förhåller det sig med uppgifterna rörande den 1 januari 1940. Den officiella siffran 69 373 bygger på uppgifter från 522 av 563 församlingar. Och fortfarande gällde att ganska många församlingars medlemstal år 1940 angavs med hjälp av 5–10 år gamla siffror. (Björkquist 1959, s. 120; Pingströrelsens årsbok 2004, s. 45). En uppskattning av medlemstalet för Pingströrelsen i Sverige till 75 000 vid ingången till 1940-talet är därför inte orimlig. Om detta, se Stävare 2007a, s. 89, 129, not 3 och 4. 106
