Sociala och politiska förhållanden under 1910-talet i Värnamobygden

den genom att trettiotre av de oorganiserade arbetarna där gjorde avbön och sökte fackligt medlemskap. Blockaden hade förvisso inte heller lett fram till det avsedda syftet, då annan arbetskraft hela tiden kunde rekryteras. I slutet av 1908 var det dags för en ny blockad, vilken kom att vara ända till mars månad 1912. Skälet var avskedande av arbetare med motiveringen arbetsbrist, samt Lundbergs krav att få införa fem timmars arbetsdag. En arbetstid arbetarna fann otillräcklig för sin försörjning. Timlönen var endast 25 öre.113 Fabrikören svarade med lockout. Den blev effektiv eftersom fabrikör Malmsten i lojalitet mot Lundberg vägrade anställa någon av de lockoutade arbetarna. Från 1910 blev situationen för de lockoutade/strejkande mycket besvärlig eftersom fackets understöd då inte längre kunde betalas ut. Arbete fanns endast att få genom att flytta till andra orter, vilket många tvingades göra. Effekterna av storstrejken i Sverige 1909 märktes naturligtvis även i Värnamotrakten, och bidrog till att göra situationen än svårare.114

Den treåriga blockaden hävdes i mars 1912, men då hade Lundbergs mekaniska verkstad gått i konkurs och nya ägare tagit över driften.115 Det var till denna Lundbergs mekaniska verkstad, under ny ledning, som den fjortonårige Georg Gustafsson kom något år senare och fick sin första anställning i livet.116

Sociala och politiska förhållanden under 1910-talet i Värnamobygden När Georg Gustafsson beskrev situationen i hembygden under 1910talets senare del lyfte han främst fram matbristen, den dåliga maten, då mat fanns, orättvisorna i samhället, klyftorna mellan rika och fattiga, samt, som det värsta av allt, den härjande spanska sjukan.117 Spanska sjukan skördade många liv.118 Sambandet mellan den dåliga, närings-

113 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 33–40. 114 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 41; Johansson 2001, s. 16. 115 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 41. 116 Fjellestad 1976, s. 159–160. 117 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 6; Lundgren 1975, s. 15–16. 118 Spanska sjukan härjade i världen med kulmen åren 1918–1919. Den beräknas ha skördat 35 miljoner människors liv i världen totalt. I Sverige beräknas 35 000 personer ha dött i sjukan år 1918–1919, och ytterligare 3 000 dog i den år 1920 (Nationalencyklopedin, artikeln spanska sjukan band 17, s. 107).

fattiga kosten och bristen på motståndskraft när sjukan slog till, var för Georg Gustafsson en uppenbar sanning.

Första världskrigets tid var dyrtidsår i Sverige och det rådde varubrist. Folk gick hungriga. Den tjänstemannaministär som regerade Sverige åren 1914–1917 leddes av Hjalmar Hammarskjöld, som i folkmun fick namnet »Hungerskjöld«. År 1916 infördes livsmedelsransonering och året därpå förekom hungerdemonstrationer.

I Värnamotrakten var förhållandena likartade. Ett problem var att livsmedelsuppköpare reste runt bland lantbrukarna på landsbygden och handlade upp deras produkter, vilket innebar att ortsborna ofta blev utan livsmedel. Problemet blev så stort att kommunens ledning sammanträdde och överlade om en strategi att stoppa dessa uppköpare. Bland annat valde man från kommunens sida att vädja i tidningarna till lantmännen om deras solidaritet under dessa nödår.119

Första världskrigets år innebar en markant förbättring vad gäller den lokala arbetsmarknaden. Arbetstillfällena ökade kraftigt i antal på grund av orderanhopningar hos flera företag. Lönerna låg dock stilla, men priserna på varor ökade snabbt. Arbetstagarna gjorde därför från år 1916 och framåt upprepade framstötar om dyrtidstillägg från arbetsgivarna, men utan påtaglig framgång.120 Under de sista åren före decennieskiftet förbättrades levnadsvillkoren successivt, om än i långsam takt. Flera företag i Värnamo beviljade arbetarna semester på mellan tre dagar och en vecka redan 1918. Krav på förbättrade sanitära förhållanden på arbetsplatserna uppfylldes och även i övrigt förbättrades arbetsmiljön på olika sätt.121 Tiden efter storstrejken 1909 blev för arbetarkommunen en tung period. Detta trots att man 1908 hade invigt det första Folkets hus i köpingen, dit både arbetarkommunens och de olika fackliga organisationernas möten och aktiviteter nu var förlagda. Avflyttningen var ett stort problem. Folk lämnade Värnamo och sökte sig arbete på annat håll. Arbetarkommunens medlemstal sjönk därför från cirka hundra till omkring tio på kort tid. Inte förrän 1932 nåddes den tidigare medlemsnivån igen. Försvagningen innebar naturligtvis minskad verksamhet. Exempelvis tvingades man ställa in förstamajdemonstration-

119 Johansson 2001, s. 16. 120 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 48. 121 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 48–50.

erna åren 1910, 1911 och 1912. Från 1914 till 1931 var firandet av första maj förlagt till Folkets park, som togs i bruk just första maj 1914, och arrangerades av antingen den fackliga centralorganisationen eller den socialdemokratiska ungdomsklubben.122 Det var vid förstamajfirandet i Folkets park 1917 – eller mer precist, vid demonstrationen på Värnamo torg i samband med firandet – som den snart artonårige Georg Gustafsson höll fanan framför talartribunen, medan Kata Dalström levererade sitt kamptal.123

Den politiska ledningen i köpingen innehades under 1900-talets första decennier av högern eller liberalerna. Första socialdemokraten valdes in i en politisk nämnd år 1908.124 Från 1910 bedrevs studiecirkelverksamhet i facklig-politisk regi i Värnamo, det vill säga två år innan Arbetarnas bildningsförbund (ABF) bildades av Rickard Sandler.125 Men det skulle dröja innan socialdemokraterna fick ett rejält inflytande i kommunen. Vid 1910-talets mitt, när arbetarna återvänt till orten och tillgången på arbete var god, väntade nya problem. Då det Socialdemokratiska arbetarpartiet splittrades 1917, ställde arbetarkommunen i Värnamo sig på de reformerade socialisternas och Zäta Höglunds sida och begärde utträde ur det socialdemokratiska partiet. Strax därefter bildades en ny arbetarkommun, som sökte medlemskap i partiet.126 Till den lokalpolitiska försvagningen som splittringen lett till skall läggas, att syndikalisterna från 1910-talets början och framöver växte sig allt starkare och skapade stor intern spänning inom fackföreningarna.127

Vid valet 1920 till stadsfullmäktige i Värnamo, ett fullmäktige med 25 ledamöter, blev resultatet följande: högern 11, liberalerna 7, socialdemokraterna 5 och valmansförbundet 2 mandat.128

122 Johansson 2001, s. 12, 16–17, 22–23. 123 Fjellestad 1976, s. 160. 124 Johansson 2001, s. 14. 125 Johansson 2001, s. 20. – ABF är det äldsta och största av de elva i Sverige verksamma studieförbunden. 126 Johansson 2001, s. 15–16. 127 Johansson 2001, s. 30. 128 Johansson 2001, s. 25–26. – Den konservativa gruppen i riksdagen bildade 1904

Allmänna valmansförbundet som en valorganisation. Ur detta grundades sedan

Högerpartiet 1938, som år 1969 bytte namn till Moderata Samlingspartiet (Halvarsson m.fl. 2003, s. 35). I Värnamo gick alltså högern och valmansförbundet till val på skilda listor 1920.