UTFLYK T
frigiliana
Frigiliana med El Fuerte och La Cruz de Pinto Frigiliana ligger i La Axarquía, strax norr om Nerja och är en av de finaste byarna i hela södra Spanien. Staden är med all rätt lite av en turistattraktion då så mycket av den ursprungliga arabiska karaktären fortfarande är bevarad. Gatorna ligger som de gjorde på 1500-talet då staden blomstrade av arabisk kultur, de är branta och oframkomliga för motortrafik. Den ursprungliga arkitekturen kan fortfarande skönjas överallt och vart man än ser växer det blommor. Staden är full av charm och stämningen minner om ett avlägset förflutet. Staden har också varit med om en blodig strid 1569 då de kristna angrep morerna för att fördriva dem därifrån. Fina färgplanscher på husfasaderna berättar den obarmhärtiga historian, så ett besök i Frigiliana är inte endast en fröjd för sinnena, utan även en inblick i Spaniens blodiga historia. Dessutom ligger staden vackert på kanten av Axarquías stora naturpark, så vi ska också ut och vandra i den dramatiska natur som omger staden. Vi ska upp på både El Fuerte och La Cruz de Pinto, så räkna med två dagar för att hinna uppleva alla härligheter. Ett besök i Frigiliana bör starta med att man går in på stadens hemsida på Internet för att orientera sig bland det härliga utbudet. Se:
www.frigiliana.es. Här kan man ge sig ut på en virtuell rundtur, se fina foton och på alla sätt och vis vässa nyfikenheten inför besöket. Bor man långt bort från Frigiliana bör man boka in en övernattning och då passar det bra att stanna på det charmerande hotellet La Posada Morisca som ligger precis utanför staden. Klicka på Guía Comercial på stadens hemsida så kan du se fina bilder från hotellet som har en vacker arabisk dekor. Du kan även ringa: 952 534 151, för att reservera. Genom www.quehoteles.com kostar ett dubbelrum på hotellet 72 €. Det första man bör göra när man kommer till staden är att promenera runt på de gamla 34
EN SUECO - november 2011
gatorna för att få en känsla av atmosfären. En av de första sakerna man ser är ”El Ingenio” – den gamla sockerfabriken, som med sin asymmetriska gavel står där som ett ländmärke i staden. Byggnaden uppfördes i början av 1500-talet som bostad för herrskapet i Lariosfamiljen och det var först långt senare som den gjordes om till sockerfabrik. I dag är det den enda fabriken i Europa som framställer sirap av rörsocker: Miel de caña. Därför hör det till att man köper med sig ett glas av denna raritet hem när man besöker staden – sirapen kan bres på bröd och så kan man baka med det. Idag inrymmer byggnaden också en liten butik med keramik där de har mycket fina saker – bland annat smörkrus. Så om man är som mig, och inte kan få nog av smörkrus, så ska man gå in och ta sig en titt. Efter att ha beundrat El Ingenio så svänger man av upp mot vänster och följer stadens smala gator. Först kommer man till Los Reales Pósitos från 1767 på vänster sidan. Här låg stadens förråd för korn, som man lagrade när tiderna var goda för att ha under kristider. Idag kan man bara se fasaden. Gå sedan till vänster där man kommer fram till kyrkotorget. Efter torget fortsätter man gatan Chorruelo nedåt och efter några få meter kommer man till den
gamla brunnen La Fuente Vieja från 1640, som ligger på vänster sida. Gå tillbaka till kyrkan och upp längst kyrkans vänstra sida. Här finns en skylt där det står La Bodeguilla, och även om det ser ut som ingången till ett privat hem så är det faktiskt passagen till det moriska kvarteret: el Barrio Mudéjar eller Morisco, som leder en in på små charmerande gator. Här går det upp och ned, så lämna de höga klackarna hemma. Spendera en timme på att se staden, stanna till på en av barerna och njut en förfriskning, se den fina gatan El Zacatín och gå upp mot den nya delen och se stadens Centro Cultural i det gamla Casa del Apero där det finns en mycket vacker gammal patio. Medan du går
runt och njuter av staden bör du mentalt förbereda dig på att de lättsamma dagarna snart är över, för snart ska vi bestiga El Fuerte. Det var på El Fuerte som de sista morerna gömde sig då de 1569 fördrevs av de kristna. Hals över huvud flydde de längst den smala stigen upp till El Fuerte, och när de sedan såg att allt var förlorat kastade de sig därifrån i döden med sina barn på ryggen för att inte tillfångatas av de kristna, vilket betydde tortyr och slaveri. De blev därmed de sista morerna som drevs bort från den iberiska halvön då de allra flesta redan hade tvingats till att lämna landet då Granada föll 1492. Att ta sig upp längst El Fuerte är inte en promenad för pärlhöns. Här är det tal om att övervinna 700 höjdmeter, men i gengäld väntar en mycket vacker och enastående tur. Vandringen börjar bakom resterna av den gamla arabiska borgen som ligger högst upp i staden. El Castillo de Lízar. Det finns faktiskt ingenting kvar av borgen då man har använt stenarna därifrån till att uppföra andra byggnader i staden, bl.a. El Ingenio. Det lät�taste sättet att ta sig upp till El Castillo är att gå upp längst gatan Hernando el Darra, som är den vägen som gåt till höger precis efter att man har passerat Los Reales Pósitos. Den
fortsätter man ett par hundra meter tills man i en passage på höger sida ser en skylt där det står Panorámicas. Här går man in och upp mot El Mirador. Häruppe ligger The Garden Restaurant och bakom den går stigen upp mot El Castillo. Det är lite brant, men den går genom fina trädgårdar så det finns mycket att beundra – bl.a. några väldiga stup ned mot Higueróndalen. För att komma upp på El Fuerte ska man över på den andra sidan av höjden som borgen låg på, och när man har kommit upp på toppen ser man en stor vattenreservoar: El Pozo de Lízar. Nu går man förbi El Pozo så att man kommer till den acequia (vattenkanal) som