LÄRA Stockholm #2/2023

HAN HAR FÅTT

ELEVERNA ATT GILLA JURIDIK

”Jag hade helt enorma krav på mig själv”

ÖKAT FOKUS

MED TOTALT MOBILFÖRBUD

Nr 2 2023

Astrid är en skatt

THERESE PETTERSSON:

Har du hört?

Lärarpanelen pratar mentorskap och låtskrivaren och sångerskan Py Bäckman minns sin skoltid.

Skolpodden i Stockholm

Röster från skolan

Aktuellt skolprat med lärare, skolledare och elever från Stockholms stads skolor. Lärarpanelen tar sig an ett nytt ämne i varje avsnitt och en ny spännande gäst berättar om sin skoltid.

Du hittar Skolpodden i Stockholm där poddar finns

Innehåll

Mathias Liljhammar undervisar i juridik på Midsommarkransens gymnasium och använder hockey och hårdrock för att bygga relationer till eleverna. ”Man ska inte vara rädd för att ha is i magen. Vissa är lite slow starters.”

”Jag hade enorma krav på mig själv. Hos kuratorn lärde jag mig att acceptera mig själv för den jag är, inte för mina betyg.”

LÄRA ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och kommer med fyra nummer per år.

ADRESS LÄRA, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm

BESÖKSADRESS Hantverkargatan 3A

CHEFREDAKTÖR Tomas Bannerhed, 073-834 08 10, tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se

ANSVARIG UTGIVARE Sofia Oliv FORMGIVNING, PRODUKTION Miltton.se

TRYCK Åtta.45, Järfälla, 2023

UPPLAGA 17 400 exemplar

LÄRA DIGITALT pedagog.stockholm/lara KOSTNADSFRI PRENUMERATION Kontakta info.utbildning@edu.stockholm.se

ISSN 1654-7330

OMSLAG Klasslärare Therese Pettersson, Skanskvarnsskolan, fotograferad av Ulrica Zwenger

Åtta gånger vinnare av Publishingpriset för bästa personaltidning

Under barnboksveckan med Astrid Lindgren-tema arbetar lärarna ämnesövergripande med hennes böcker och eleverna får möta författarens alla sidor. Veckan är en del av skolans långsiktiga satsning på läsning.

Text PERNILLA RÖNNLID Foto ULRICA ZWENGER

Intresset för läsning har ökat på Skanskvarnsskolan. ”Mio, min Mio” är en av Astrid Lindgren­favoriterna för Hedda Nordin Flato och Bosse Lönnerfeldt i klass 3A.

Skanskvarnsskolan LÄSSATSNING

et är knäpptyst i klass 2B på Skanskvarnsskolan i Årsta när Astrid Lindgrens välkända röst läser ur ”Mio, min Mio”: …. att Bo Vilhelm Olsson, som egentligen heter Mio, är i gott förvar i Landet i Fjärran och har det så bra, så bra hos sin fader konungen. Klasslärare Therese Pettersson stänger av uppspelningen. Dagen till ära – den första på skolans årliga barnboksvecka, detta år med Astrid Lindgrentema – har hon två flätori stället för en.

– Vilken karaktär liknar jag i dag?

– Pippi, ropar eleverna unisont.

– Men jag kanske inte är lika stark som Pippi och mina flätorhänger rakt ner. Men vi ska få dem att stå rakt ut. Vi måste skapa magi den här veckan så kanske mina flätorstår rakt ut när den är slut, säger Therese Pettersson.

Hon startar ett bildspel med Astrid Lindgrens karaktärer och eleverna får berätta om Ronja, Skorpan och alla de andra. Tillsammans kommer de fram till att karaktärerna inte är tråkiga och att berättelserna tar upp ganska svåra saker. Lektionen fortsätter med bingo där eleverna ska para ihop kända Astrid Lindgren-citat med olika karaktärer.

Under veckan ska Therese Pettersson och hennes kolleger, förutom att läsa och diskutera Astrid Lindgrens böcker, prata om författarens person, liv och Almapriset samt diskutera med eleverna om vad hon har gjort för barnboksvärlden, för barn och läsning.

– Det är så mycket större än bara böckerna i sig. Astrid Lindgren är en skatt vi har i Sverige som vi verkligen ska bevara, säger Therese Pettersson.

Skanskvarnsskolan vill väcka läslusten hos elev-

erna genom roliga aktiviteter och förra läsåret sjösattes en större lässatsning som pågått sedan dess. En del klasser deltar i Stockholms stads tävling En bok i världen, andra i Bonnier Carlsens Den stora läsutmaningen. Läsbingo och obligatorisk läskvart efter lunchen är andra aktiviteter. En gång per termin satsar skolan lite extra på läsfrämjande aktiviteter, på våren en läsutmaning och på hösten en barnboksvecka. Alla klasser deltar på något sätt.

Therese Pettersson märker att lässatsningen ger resultat. Läsförståelsen har ökat och eleverna är mer motiverade att läsa. De som upplevt rädsla och inte tyckt att de är tillräckligt bra på att läsa har fått chansen att öva i olika situationer.

– Då släpper spärren och de vågar läsa för en kompis. Det blir inte lika läskigt längre. Eleverna pratar också mer om böcker och om olika karaktärer med varandra. De ber om att få ta ut böckerna på rasterna och läsa mer.

– Det blir som en happening, något man gör tillsammans.

I en av korridorerna har sexorna samlats. De ska högläsa för de yngre klasserna. Tore Zetterqvist, Aldo Boon och Nils Götell ska läsa för 3A. De får Killevippenbollar – chokladbollar – att dela ut av Sarah Axelson, SO-lärare och skolans bibliotekarie. Hon peppar killarna innan de går in till 3A som just har haft bokpresentationer om hemliga böcker för sina kamrater.

Alla elever samlas på den runda blå mattan och Tore börjar läsa ur ”Pippi Långstrump börjar skolan” medan Nils delar ut Killevippenbollarna. Alla blickar vänds mot de tre äldre eleverna. Så tar Aldo och sedan Nils över läsningen. När de läst klart får de applåder och bravorop.

De får också en inblick i olika världar och kanske djupare förståelse för sin egen.

Sarah Axelson är spindeln i nätet för Skanskvarnsskolans läsfrämjande insatser. Årets tema kom till för att hon märkt att eleverna inte lånar Astrid Lindgrens böcker längre.

– Många har läst henne när de var yngre och känner att de redan klarat av det. Men en fyraåring och en tioåring tar till sig berättelserna på olika sätt. Dessutom är de här berättelserna tidlösa eftersom vi skrattar och gråter åt dem än i dag.

Alla elever får inte heller med sig Astrid Lindgren hemifrån. Till exempel har nyanlända elever inte hört så mycket om Pippi och Emil.

– I mitt uppdrag som bibliotekarie ingår att presentera olika slags litteratur för eleverna, även den de själva inte väljer. Många är intresserade av manga, men vi behöver hjälpa dem till annan litteratur också. Då är Astrid Lindgrens berättelser tacksamma – de är spännande, roliga och sorgliga.

Att barnboksveckan och lässatsningen bidrar till elevernas lärande är Sarah Axelson övertygad om.

– Ju mer de läser, desto större ordförråd får de. De får också en inblick i olika världar och kanske djupare förståelse för sin egen. Och ju bättre man läser, desto lättare har man att avkoda mattetal och förstå nyheter.

Läraren Therese Pettersson berättar om en elev som haft dåligt självförtroende just med läsningen. Hon kämpade mycket hemma under en läsutmaning och var en av de elever som gick i mål och läste 1 000 sidor.

– Då blev jag lite tårögd. Just tillfället när hon gick upp och hämtade medaljen och blev medlem i 1 000-sidorsklubben. Föräldrarna berättade att hon var så glad och stolt.

”Astrid Lindgren är en skatt att bevara”, säger klasslärare Therese Pettersson. Framför henne syns Naomi Schmitz i 2B. Runda bilden till vänster: Sarah Axelson är bibliotekarie och spindeln i nätet för skolans lässatsning.

Men en temavecka eller läsutmaning gör inte alla elever till läsare per automatik. För att öka elevernas läsförmågor och skapa intresse för läsning krävs ett kontinuerligt arbete där alla behöver jobba mot samma mål och avsätter tid för läsning, menar Sarah Axelson.

– Föräldrarna måste orka ta striden för läsningen. Vi som skola kan hjälpa till med det, med läsbingo eller läsutmaningar, och på så sätt hjälpa föräldrarna att motivera till läsning. Den konkurrerar med så mycket annat roligt, men när kravet kommer från skolan och det finnsen potentiell belöning ökar intresset. Alla medel är tillåtna, även chokladbollar.

Flera fördelar med förbud

Bättre fokus, ökat lärande och färre konflikter.

Det är bara några av alla positiva effekter av att mobilen totalförbjöds på Sturebyskolan i Enskede. Vägen till det lyckade resultatet är ett tydligt ramverk och att eleverna förstår motiven bakom förbudet.

Det har snart gått ett läsår sedan den nya lagen om mobilförbud i skolan trädde i kraft, fast på Sturebyskolan i Enskede infördes förbudet långt innan dess. Från början bara på lektionstid på högstadiet, men sedan 2019 under hela skoldagen för samtliga årskurser.

– Skolan ville öka tryggheten och minska risken för kränkningar kopplade till sociala medier, berättar rektorn Jonas Åkesson. Ingen ska riskera att till exempel bli smygfotad om man tappar ut sitt mjölkglas.

Ännu ett argument var all ny forskning som kom om den negativa inverkan på lärandet som den så kallade multitaskingen har, där just mobilen visade sig spela stor roll.

– När studier visade att det till och med är distraherande att ha mobiltelefonen avstängd, men liggande bredvid sig, rådde det ingen tvekan om att den inte hade i klassrummet att göra, konstaterar Jonas Åkesson.

Sagt och gjort. Men det blev ingen enkel resa – särskilt inte i början och särskilt inte på högstadiet, där både elever och vissa föräldrar protesterade redan vid första steget då mobilerna bara samlades in på lektionstid.

– Det blev lättare när vi gjorde som resten av skolan, tog steget fullt ut och hela skoldagarna blev mobilfria, berättar högstadieläraren Torkel Insulander, som hade hunnit bli innerligt trött på allt tjafs inför varje lektion när han en dag gjorde en ”kupp”.

– Jag ljög för eleverna om att skolan bestämt att vi skulle ha helt mobilfria måndagar och det föll så väl ut att det sedan faktiskt blev så – och alla andra skoldagar också. Det har fungerat jättebra!

Det totala mobilförbudet har inneburit en rad positiva effekter, kopplade

till både trygghet, lärande och fysisk aktivitet, framhåller han:

– Eleverna är mycket mer fokuserade på undervisningen nu och konflikterna i klassrummet har blivit färre, eftersom de flesta konflikter kommer ifrån det som händer på sociala medier.

Torkel Insulander lyfter fram det tydliga ramverket och att lärarna verkligen lyckats få eleverna att förstå varför förbudet införts som de främsta skälen till att det fungerar så bra. Att sedan den som blir påkommen med att bryta mot denna regel straffasmed att inte få hämta ut sin mobil vid skoldagens slut, utan att en förälder måste komma och göra det, avskräcker säkert också, tillägger han.

– Det är ju rätt genant för en högstadieelev att mamma eller pappa måste rycka ut …

Även på rasterna märks stor skillnad sedan mobiltelefonen försvann. Överallt pågår livliga samtal där blickar möts utan att skymmas av skärmar. De som inte sitter och pratar eller spelar kort med varandra ägnar sig åt aktiviteter som biljard eller pingis. Under de varmare årstiderna är de fleta elever utomhus på rasterna, även högstadieeleverna som inte är tvingade,

berättar Torkel Insulander och Jonas Åkesson när vi går runt i lokalerna.

– Nu när mobilerna är borta ser vi mer fysisk aktivitet i alla åldrar, konstaterar de samstämmigt.

Vad säger eleverna själva då?

– Jag tycker att mobilförbudet är bra, för jag känner mig tryggare nu, säger Klara Bingel i 8A. Det är väldigt skönt att inte kunna bli filmad.Sedan blir man mer social och rör på sig mer, och jag koncentrerar mig bättre på lektionerna.

Även Ramón Sten-Axel Garcia Karlsson i 8B tycker att fördelarna överväger:

– I början kände jag att jag missade något när jag inte hade min mobil, men det ändrades när jag och mina kompisar började hitta på saker som att spela kort och göra frågesporter. Även om jag fortfarande kan sakna att inte ha kontakt med omvärlden på hela dagen så är det mest skönt, särskilt att inte själv kunna göra någonting åt det.

Text EVA-LOTTA SIGURDH Foto ULRICA ZWENGER

Sedan 1 augusti 2022 är det förbjudet att använda mobiltelefon till annat än skolarbete i klassrummet. Skolans personal har rätt att ta hand om elevernas mobiler under hela skoldagen.

Varje morgon står högstadieläraren Torkel Insulander redo med mobillådan. Här lämnar Klara Bingel, 8A, och Ramón Sten­Axel Garcia Karlsson, 8B, in sina mobiler för dagen.

KRÖNIKA Lina Pilo

Nej, AI kan inte uppleva boken åt dig

u är det artificiellintelligens som gäller.

”Titta när AI säger vad som är god undervisning!”

”Titta när AI skriver en text om en bok jag har läst eller inte läst!” Utropen matas fram från sociala medier. Och ja, jag har också testat. Och ja, jag tycker att det är bra att vi undersöker vad samtiden erbjuder och att vi också lever i densamma. Men. Vad spelar det för roll? Hur mycket är frågan om vad en robot kan göra egentligen värd?

Ganska nyligen började jag med en ny sport. I ärlighetens namn var jag mest intresserad av att inte befästa ett totalt fysiskt förfall. Covidåren har skänkt mig flerkilon än jag vill erkänna och jag lider även av att ha suttit ned så långa perioder att det bitvis är omöjligt att resa sig. Höftlederna låser sig som om jag hade haft dem i press med superlim över natten. Jag får gå framåtböjd en stund varje gång jag rest mig, innan kroppen mjukat upp sig nog.

Det är lite som att jag dagligen gestaltar människosläktets utveckling när jag långsamt rör mig från alla fyra till att gå upprätt.

Till en början visste jag inte mer än att det är en kampsport och att det finnsen klubb som håller till en kvarts promenadväg hemifrån. Något som lockade, utöver träningslokalens placering och möjligheten att förbättra hälsan en aning, var att det är bestämt i förväg när träningen äger rum – man kan alltså inte missa ett tillfälle och ursäkta sig med att man nog tar igen det ”i morgon”. Vi vet ju alla att ”i morgon” inte händer när någon otränad försöker påbörja en ny, god vana.

Jag såg också fram emot att inte själv behöva planera träningspasset. Att träna kampsport är som att ha en personlig tränare. Tränaren säger att du ska springa och du springer. Tränaren säger att du ska göra armhävningar och du gör armhävningar. Hjärnan blir helt avlastad. Allt detta var jag beredd på och såg fram emot.

Jag var inte beredd på att träningen skulle få mig att tänka.

Den fickmig att tänka på, och försöka minnas strategier för, hur man enklast lär sig räkna på ett nytt språk. Den fickmig att utforma läxor till mig själv och läsa dem på bussen. Den fickmig att skriva ner glosor på min hand för att påminnas om dem ofta. Den fic mig att vilja öva öva öva på samma sak igen och igen. Och sedan gå dit och visa vad jag kunde. Väldigt snart ville jag vara bra på den här sporten som jag är totalt nybörjare inom. Jag härmar och repeterar. Jag ser mig om i lokalen efter vem som helst med högre grad än jag – alltså bättre färg på sitt bälte – och tittar på hur de gör. Och de visar mig. Allt detta fickträningen mig att tänka på. Den fickmig inte att tänka: Kan AI gå på min träning åt mig? För vad spelar det för roll? Om du vill bli bra på något kan AI – eller en medmänniska – hjälpa dig framåt, men AI kan inte läsa boken åt dig och uppleva den, eller förkroppsliga kunskap åt dig. AI kan inte leva ditt liv åt dig. AI kanske kan leverera ett lektionsupplägg – men är det det som är undervisning?

Frågan vi ska ställa oss är hur vi ska få oss själva och våra elever att vilja leva och lära. För att leva är att uppleva – och känna och lära – i och genom sig själv.

AI kanske kan leverera ett lektionsupplägg – men är det det som är undervisning?

Polenresan gav minnen för livet

Varje år arrangerar Svenska kommittén mot antisemitism hågkomstresor till Polen. Även om bara ett fåtal lärare och elever från några skolor får chansen att delta så kommer deras ökade kunskap och förståelse för människors livsöden hela klassen till gagn.

En både lärorik och omtumlande resa, bekräftar Helena Forsman Lund, SOlärare på Aspuddens skola.

– Elever som var med på Polenresan har sagt att de blivit mer observanta på nutiden och dagens samhälle och att de börjat fundera i vidare perspektiv. Jag som lärare har också fått djupare kunskaper och nya infallsvinklar som jag tar med mig i min framtida undervisning om till exempel nazism och antisemitism, säger hon.

Resorna till Polen är en del av det hågkomstprojekt som arrangeras av Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA).

Projektet har pågått sedan 2014 och riktar sig främst till nior. Från varje skola som deltar får några elever och lärare följa med. Programmet är digert, med omfattande seminarier både före och efter resan, där de lär sig om antisemitismens historia och Förintelsens förlopp samt om nya högerextremistiska rörelser och folkmord som skett efter Förintelsen.

Elever från hela Sverige deltar och utbildas, och resorna går antingen till Krakow eller Warszawa. Aspuddens skola deltog i resan till Krakow och dess omgivningar. De besökte koncentrationslägren Auschwitz och Birkenau och fickockså se andra platser med mörk historia som kanske inte är lika omtalade.

De elever som vill delta får motivera varför när de anmäler sig. Sofia Bonnevier i klass 9A ville lära sig mer om Förintelsen och framför allt gå mer på djupet än vad man gör i skolans undervisning. Även Mateo Jernberg, klass 9D, ville uppleva historien på plats.

– Jag trodde att det skulle bli en stor upplevelse, både själva resan till Polen och att se allt med egna ögon, säger han.

Det var dock bitvis en väldigt tung resa, med många nya intryck och lärdomar. Framför allt har besöket i Auschwitz –med bilder på alla fångar och insikten att de var där en väldigt kort period eftersom deras liv tog slut för tidigt – etsat sig fast hos de två niorna.

– Jag kunde inte ta in allt direkt, utan en del känslor kom först efteråt, så det var bra att vi var i en grupp där vi kunde refektera tillsammans och prata om våra upplevelser, säger Sofia Bonnevier.

De är båda påtagligt berörda när de långt senare berättar om resan och övertygade om att minnet kommer att stanna inom dem hela livet. De har fått nya perspektiv och ny kunskap, och båda reagerar i dag också tydligare om de hör att någon skämtar om judar.

– De som skämtar har ingen aning om vad det egentligen handlar om, konstaterar Mateo Jernberg.

En annan skola, Kista grundskola, har samarbetat med SKMA i fem år, och Salamaah Mahmood, lärare i SO och svenska för årskurs 7–9, är nöjd med resornas pedagogiska upplägg som bland annat innebär att deltagarna får följa faktiska människors livsöden.

– Det är ett bra sätt att levandegöra hur Förintelsen drabbade våra medmänniskor. Att vi också får besöka andra viktiga historiska platser och lära oss hur judarna levde före Förintelsen gör att eleverna får

Mateo Jernberg, 9D, visar bilder från hågkomstresan till Polen, där de bland annat besökte Auschwitz­Birkenau. En väldigt tung del av resan, konstaterar han.

större förståelse och insikt. Det blir en helt annan sak att följa med SKMA än att mata in faktakunskaper i klassrummet, säger hon.

Hon har själv deltagit i fleraresor och menar att oavsett om man är lärare eller elev så påverkas man av det man får uppleva. Det har i sin tur förändrat hennes undervisning i historia.

– Den fakta som finns i våra läromedel och kursplaner har jag kunnat koppla till de personliga berättelser som jag tagit del av, och det gör att historien blir mer verklig och levande för eleverna. Att se detta på plats förändrar varje människa, oavsett bakgrund.

Den starka upplevelsen ger också ringar på vattnet när eleverna kommer hem. Salamaah Mahmood hör dem dela med sig av sina erfarenheter till klasskompisar, och de berättar också för sina familjer.

– Jag tror att eleverna genom sin nya kunskap kan fortsätta kampen mot de orättvisor som de upplever och som de ser i dagens samhälle. Det ger hopp om en bättre och ljusare framtid.

Ett viktig del av SKMA:s hågkomstprojekt är att nå ut till så många som möjligt, inte bara till dem som fått möjlighet att följa med på resan. I Kista grundskola arrangerade eleverna efteråt en utställning till vilken de även bjöd in externa besökare, däribland den tidigare utbildningsministern Anna Ekström och Förintelseöverlevaren Tobias Rawet som tidi-

gare har besökt klassen och berättat om sin tid i koncentrationsläger. Med hjälp av sparade bagagetaggar, resedokument och bilder presenterade eleverna parvis vad de varit med om under den veckolånga resan, dag för dag.

– När våra elever har fått fördjupad kunskap och vill föra dessa människors berättelser vidare har vi lyckats. Det är så vi kan vinna kampen mot antisemitism, rasism, islamofobi, afrofobi och homofobi, säger Salamaah Mahmood.

Åter till Aspuddens skola, där egna fotografieroch videoklipp från resan resulterade i en utställning som skolans åttor och nior besökte gruppvis under Förintelsens minnesdag den 27 januari, och där de som deltagit i resan fickberätta om den.

– När eleverna själva berättar för sina kamrater blir det mycket starkare och mer levande än när jag undervisar om detta. Det var ett sätt att försöka nå ut till alla så att kunskapen sprids, säger Helena Forsman Lund.

För eleverna var det känslosamt att berätta om sina upplevelser, men de tycker att de fick bra respons.

– Det kändes som om de andra också blev väldigt tagna, det var inga som var direkt glada eller skämtade när de gick härifrån, säger Sofia Bonnevier.

Vi vill berätta om ditt arbete!

Arbetar du med något lyckat pedagogiskt projekt som kollegerna i stadens skolor borde få läsa om och inspireras av?

Kontakta redaktionen och berätta hur det påverkade elevernas lärande – enklast via mejl till tomas. bannerhed@edu.stockholm.se.

Välkommen!

Tillsammans med bibliotekarien Petter Stjernstedt satte eleverna efter resan ihop en utställning med bilder och berättelser.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ULRICA ZWENGER

”Judiska elever är rädda”

SAMTALET Mathan Shastin Ravid

Det händer att elever heilar eller sprejar hakkors på väggen, men vanligare är de antisemitiska schabloner och konspirationsteorier som både barn och vuxna sprider.

– Antisemitism handlar inte bara om direkta attacker på faktiska judar.

athan Shastin Ravid är kanslichef på Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) och tar emot på deras kontor på Kungsholmen, där fem personer arbetar med att informera om och motarbeta antisemitism i alla former. En stor del av arbetet vänder sig till skolan, med besök runtom i Sverige och studieresor med lärare och elever till Förintelsens minnesplatser i framför allt Polen.

På Stockholms skolor finnsen okunskap om vad antisemitism innebär i dag, visar en rapport som kultur- och samhällsvetaren Kristin Wagrell har skrivit på uppdrag av Stockholms stad. Lärare ser ofta inte den antisemitism som finnsbland barn och ungdomar. Och om de ser den kan de vara osäkra på hur de ska hantera den.

För att förstå antisemitismen och kunna motarbeta den är det viktigt att förstå dess historia. Många lärare har inte klart för sig hur djupt rotade de antisemitiska föreställningarna är, berättar Mathan Shastin Ravid. För det började inte med nazismen.

– En del forskare menar att man måste gå tillbaka ända till antiken och de fientligabilder som fanns av judar redan då. Andra menar att antisemitismen har sina rötter i den konflit som uppstår när kristendomen växer fram ur judendomen. Den tidiga kristna kyrkan hade ett behov av att distansera sig från judendomen och framställa den som falsk. Då framfördes anklagelser mot judarna. Den mest kända är ju den om Kristusmordet. Judarna gavs kollektiv skuld för att Jesus korsfästes. Den anklagelsen spelar roll ända in i våra dagar.

– Under medeltiden får andra anklagelser fäste i det kristna Europa. Judarna sägs till exempel ha förgiftat brunnar och ligga bakom pesten. Fientligheten leder till diskriminerande lagstiftning, judars liv begränsas – hur de får leva, var de får bo, vad de får jobba med.

– Myterna om att judarna låg bakom pesten är ett tidigt exempel på den typen av konspirationsteorier som är vanliga i dag, som att judarna orsakar krig och finanskriserför att kunna ta makten över världen. Eller att de låg bakom coronaviruset för att de skulle tjäna pengar på vaccin. I grunden samma slags idé, fast klädd i annat språk.

– Andra former av rasism sparkar oftast neråt, mot grupper som man framställer som underlägsna och som man säger inte bidrar utan bara lever på andra. Inom antisemitismen är motsatsen vanligare, att ►

Text KATARINA BJÄRVALL Foto ULRICA ZWENGER

Mathan

man påstår sig sparka uppåt: ”Ni judar sitter där högst upp och styr medierna och bankerna och politiken.”

Därför kan antisemitismen framställas som maktkritik.

Vilken roll spelar nazismen i detta?

– Inom nazismen är det centralt. Nazisterna såg i första hand judarna som en mäktig fiendesom den ariska rasen låg i krig med – en sorts raskamp. Det är likadant i dag, att nazister ser judarna som huvudfiende.De tycker ju till exempel inte om muslimer heller, men när de ska förklara varför muslimer kommer till Sverige är det judarna de pekar ut, det är judarna som ligger bakom det man kallar massinvandring. Varför? Jo, för att skapa kaos i våra samhällen och lättare kunna ta över dem.

Har du sett detta i nazistiska sammanhang i dag?

– Ja, på deras hemsidor är det enkelt att se. Ibland används kodord, som till exempel ”globalister”. Det inbegriper en föreställning om ett rotlöst folk som rör sig runt i världen, profiterarpå andra och styr genom globala nätverk. Sådana kodord har två syften. För dem som redan sympatiserar fungerar de som en hundvissla, en signal – de som förstår förstår. Och sedan är det ett sätt att lättare sprida propaganda och minska risken att fällas för hets mot folkgrupp. Men man ska veta att de nazistiska grupperna och

även de radikalt islamistiska också ofta pratar öppet om judar.

Nazister och radikala islamister alltså, är det de som är antisemiter i dag?

– Det är vanligare och starkare inom de grupperna. Men det är viktigt att se att antisemitism – från fördomar till hat och ibland attacker mot judar – förekommer överallt i samhället både i Sverige och andra länder. Mellanöstern sticker ut i attitydundersökningar genom att en stor andel av de tillfrågade instämmer i antisemitiska påståenden. Men då ska man komma ihåg att de fleta länder där är diktaturer som inte respekterar mänskliga rättigheter. Grov antisemitism och hets mot andra minoriteter och grupper sprids öppet av regimer, i statliga medier och även av andra aktörer. Det är en viktig anledning till att antisemitismen är så stark.

Vilken roll spelar Israel-Palestinakonflikten här?

– Den kan vara en triggerfaktor, men den är inte grundorsaken. I den muslimska världen finnsen judefientlight som går tillbaka ända till 600-talet – judarna har ibland setts som en illojal och opålitlig minoritet som, enligt traditionen, vägrade böja sig för Muhammed. Men judar har historiskt sett haft det bättre i muslimska riken än i kristna. Och den antisemitism vi ser i Mellanöstern i dag är till stora delar importerad från Europa under 1800- och 1900-talet. Inte minst under andra världskriget, när Nazityskland spred hätsk antisemitisk propaganda i Mellanöstern.

– Det händer även i Sverige att judar ges kollektiv skuld för vad Israel gör. På en del skolor kanske det inte förekommer alls, i alla fall inte öppet, men på andra skolor kan det vara ett ganska stort problem, särskilt när det hettar till i Israel-Palestinakonfliten. Man skulle ju kunna tro att den dynamiken märks mest på skolor där många elever har muslimsk bakgrund, men enligt rapporten är det inte riktigt så. Hur tolkar du det?

– Min bild är att det inte är rätt att reducera det till ett problem på vissa skolor eller i vissa grupper. Det kan vara så att Israel-Palestinakonfliten väcker mer känslor hos en del elever, men det betyder inte att detta måste övergå i antisemitism. Det är självklart legitimt att kritisera Israel, men det är aldrig okej att anklaga judar som grupp för det Israel gör, precis som det aldrig är okej att peka ut muslimer som grupp för vad muslimska länder gör.

– Det kräver ganska mycket kunskap om antisemitism och om till exempel antisemitiska kodord för att som lärare se att här går det över gränsen, här är det antisemitisk retorik och inte bara kritik av Israel. Vilka andra uttryck tar sig antisemitismen i Sverige i dag?

– Vi ser den inom högernationalistiska partier och rörelser. Sverigedemokraterna ligger ofta nära extremhögern, vi ser personkopplingar på lägre nivåer och på högre. De ertappas gång på gång med att sprida rasism och även antisemitisk propaganda. Sverigedemokraterna är också det enda riksdagspartiet som har haft synpunkter på vilka som är riktiga svenskar.

Det kan även finnasgamla föreställningar som lever vidare, som att ordet jude är ett skällsord.

SAMTALET Mathan Shastin Ravid

Att det inte handlar om medborgarskap. Och utanför partipolitiken?

– Sverige får ganska bra resultat i attitydundersökningar jämfört med andra länder – den grupp som kategoriseras som starkt antisemitisk är förhållandevis liten här. Men det finnsändå antisemitiska föreställningar som många bär på, ibland omedvetet. Föreställningen att judarna är en mäktig grupp är rätt vanlig även i Sverige. Det tror jag inte att alla lärare känner till. Jag har sett bland annat inom skolan att när man ska prata om judar som grupp så blir det lätt kändisar och inflytelserikapersoner. Mark Zuckerberg på Facebook till exempel. Om man pratar om judiskt liv och de enda judar man visar är kändisar så finnsrisken att man förstärker en sådan antisemitisk bild.

– Propaganda online sprids snabbt vidare. Memes, bilder och korta filmklippgår ofta ut på att göra sig lustig över Förintelsen eller håna dess offer.Inte sällan Anne Frank, som ofta är den första person elever hör talas om när de läser om Förintelsen i skolan. Spridningen har inte alltid en medveten antisemitisk agenda, en del elever och även vuxna sprider detta utan att förstå problemet –att det är kränkande och att det riskerar att förminska Förintelsen.

– Konspirationsteorier får en oerhörd spridning. Det kan börja med något som låter lite lustigt, som att månlandningen var fejkad, men sedan går man ofta ett steg till: Om det här är fejk, vad mer är fejk då? Och vem har hittat på det? Ofta landar det i antisemitiska konspirationsteorier, eftersom de finnsi ett helt färdigt paket som funkar och som ger ett enkelt svar på frågan om vem som ligger bakom allt det här vi tror på. Judarna, är ofta svaret. Vad vet du om antisemitismen inom skolan?

– Vi har sett många vittnesmål om att elever, men också lärare som har judisk bakgrund, blir utsatta och är rädda för att vara öppna med sin identitet. I rapporten som Stockholms stad tagit fram, och en annan rapport för några år sedan från Malmö, ser man också sådant som vi känner igen. Som konspirationsteorier och antisemitism i debatten om Israel, men det kan även finnasgamla föreställningar som lever vidare, som att ordet jude är ett skällsord, kopplat till att någon ses som snål eller en dålig kompis. Om någon inte lånar ut en tjuga på rasten, ja då är hen en ”jude”.

Väldigt tydliga uttryck som heilande och hakkors, hur vanligt är sådant?

– Vanligare än många tror. Det nämns ju i rapporten att elever i dag har erfarenheter av hakkors. Och även Hitlerhälsningar menade som skämt. När jag själv gick i skolan på 90-talet såg man hakkors ofta. Det betyder inte att en massa elever var övertygade nazister, många tyckte nog bara att det var roligt. Hur kändes det för dig?

– Det var ju jättejobbigt. Och extra jobbigt att veta att det här kan vara någon av mina klasskamrater eller kompisar på skolan som tycker att det här är roligt.

Blev du rädd?

inte längre. Det gäller ju inte bara judar utan även till exempel muslimer att ju synligare man är med sin identitet, desto större risk löper man att utsättas för attacker.

– Av rapporten framgår att bristen på kunskap bland lärare är stor, särskilt när det gäller nutida antisemitism. Många har inte koll på vad eleverna möter, i skolan eller på fritiden och på nätet. Och det är heller inte självklart i dag att man pratar om antisemitism när man pratar om Förintelsen. Hur är det möjligt, det borde ju vara oundvikligt?

– Förintelsen används ibland som en ingång för att prata om saker i vår samtid, som rasism eller mobbning. Det är förstås en bonus om frågor om nutiden väcks, men det ska inte vara fokus i undervisningen. Man måste akta sig för att instrumentalisera ämnet. För risken finnsatt man då försvårar förståelsen för vad Förintelsen var.

Det där kan kanske bero på att en del menar att annan rasism är mer akut?

– Ja, det finnsen föreställning om att antisemitism inte är ett så stort problem i dag. Det kan självklart se olika ut vilka problem man brottas med i olika delar av samhället, men ofta är kunskapen om antisemitism ganska låg och det kan omedvetet leda till ett slags förminskande av problemet. I rapporten ser vi ju att lärare säger att ”vi har inga judar på vår skola så vi har inget problem med antisemitism”. Det visar på problemet, för antisemitism handlar inte bara om direkta attacker på faktiska judar. Det är också alla de fördomar och den propagandaspridning som vi har talat om och som många lärare missar.

Kan det vara så att man tänker på större grupper som kanske diskrimineras på arbetsmarknaden och att det då ses som ett större problem?

– Ja, det är vanligt att man resonerar så: Varför pratar vi om det som hände judar förr när det här händer i dag? Men då vill jag för det första säga att även judar ibland diskrimineras på arbetsmarknaden i dag. Sedan är det så att olika former av rasism hänger ihop. I miljöer där en form av rasism är vanlig är ofta även andra former vanliga. De göder varandra. Och sedan tycker jag det är viktigt att säga att antirasism inte är någon tävling. Alla former av rasism är lika allvarliga och alla måste bekämpas. Den svenska skolan måste bli bättre på att prata om antisemitism i dag. För den är i högsta grad levande och drabbar elever här och nu.

En hel del barn och unga har ju i dag erfarenhet från förtryck och flykt.Kan lärare använda sådana erfarenheter så att de blir en tillgång i undervisningen om antisemitism?

– Ja, många elever som har en sådan bakgrund har enklare att känna igen sig och identifierasig med människor på flyt. Så de kan vara jätteintresserade från start. Det är smart att som lärare börja med en bred diskussion om rasism, att prata om utpekande av olika grupper och vad det kan leda till. Och gärna då prata om elevernas egna erfarenheter. Att alla får dela med sig är ett bra sätt att knyta band mellan elever med olika bakgrund – de känner att ”oj, vi har ju mycket gemensamt”.

– Nej, inte då, men jag har varit med om andra situationer när folk har attackerat mig på gatan. Om man bär en davidsstjärna i ett halsband under en längre period, som jag gjorde när jag var yngre, så tror jag nästan inte att det går att undvika att bli verbalt attackerad. Jag blev trött på att hela tiden behöva tänka på om jag kunde visa smycket eller inte, så nu bär jag det ►

– Om man har en laddad situation, som ibland med antisemitism i debatten om Israel och Palestina, är det klokt att närma sig den stegvis och att först prata om fördomar historiskt. Då blir det enklare för eleverna att sedan identifieradem i den nutida debatten. Så likheter är viktigt, men man måste också prata om

Mathan Shastin Ravid SAMTALET

skillnader. Vill man på allvar komma till botten med vad antisemitism, islamofobi eller annan rasism är så måste man också prata om detaljerna och särdragen.

Vilken särskild hänsyn behöver lärare ta till judiska elever när de undervisar om antisemitism och om Förintelsen?

– Det där är faktiskt svårt. Det kan ju vara så att ämnet är mer känsligt för dem, men jag tror att många ändå har kommit så mycket i kontakt med det att det inte är ett problem. De har tvingats hantera det tidigare.

Hur ska läraren veta? Ska man fråga?

– Jag vet inte, om jag ska vara ärlig. Det finnsnog elever som skulle uppskatta det och andra som inte skulle göra det. En bild jag har fått genom åren, och som man också kan se i studier, är att judiska elever ibland används som verktyg i klassrummet. De får ta rollen att berätta hur det är. Att höra en jämnårig berätta om sina upplevelser kan vara ett av de starkaste verktygen som finnsi ett klassrum, men det måste så klart vara frivilligt. Man får inte hamna i en situation där de judiska eleverna känner sig utpekade.

– Oavsett om det handlar om antisemitism eller andra former av rasism så bör man alltid tänka igenom: Vad har jag för elever? Vad har de för bakgrund? Kan det här vara känsligt? En annan sak är att man ska undvika att chocka eleverna. Man ska till exempel inte använda starka bilder för att tvinga fram reaktioner.

Ni är ju med och arrangerar resor för elever till Auschwitz och andra av Förintelsens minnesplatser. Kan du berätta mer om det?

– Vi reser inte bara till Auschwitz eller kända läger. Förintelsen såg väldigt olika ut i olika delar av Europa. Vi tycker att det är viktigt att visa den bredden och även besöka små och okända platser, till exempel byar på landsbygden där hela den judiska befolkningen samlades ihop och mördades. Oftast i Polen.

– Vi reser ofta med blandade grupper från framför allt årskurs 9. Ett antal skolor och en eller två lärare och sex, sju elever från varje skola. I första hand lärare och elever som har ett intresse för frågorna sedan tidigare och som är beredda att sprida sina kunskaper efteråt. Vi har alltid ordentliga förseminarier där vi går igenom vad som låg till grund för det som skedde, och så har vi efterseminarier där vi lyfter fram hur det ser ut i dag när det gäller antisemitism och rasism.

Lärare som inte gör någon sådan här resa, hur kan de få bättre kunskaper?

– Det behövs fortbildning. Vi har många utbildningsmaterial. Ett heter ”Antisemitism då och nu”. Det är framtaget tillsammans med Forum för levande historia och skrivet och faktagranskat av experter. Ett annat material, ”Eternal Echoes”, handlar om Förintelsen och utgår från överlevandes vittnesmål från olika delar av Europa. Det finnspå svenska och en rad andra språk.

Hur ser framtiden ut för judar i det svenska samhället?

– Antisemitismen har blivit tydligare på senare år, till exempel inom politiken och på nätet. Så många judar känner rädsla. Men samtidigt tycker jag att medvetenheten om antisemitism har ökat och fle ser att det är något som vi måste göra något åt. Det är också viktigt att lyfta fram judiskt liv i Sverige –judar är inte bara offerför antisemitism.

Läs mer om Kristin Wagrells rapport ”Antisemitismen i Stockholms skolor” i LÄRA 4/2022.

Det är också viktigt att lyfta fram judiskt liv i Sverige –judar är inte bara offer för antisemitism.

SAMTALET Mathan Shastin Ravid

»Jag vill få eleverna att överprestera«

Lugn, uthållig, tävlingsinriktad. Och en hejare på att rekrytera bra personal. Så beskriver Marko Anderot sig själv.

Han är rektor på Rågsveds grundskola och vill att alla elever ska ha en bra skola –särskilt de som bor i socioekonomiskt utsatta områden.

– Min målsättning är att våra elever ska överprestera år efter år, säger han. Då kan jag känna mig stolt. Vi klarade det för första gången förra året.

Då fick skolan också Stockholms stads kvalitetsutmärkelse.

Marko Anderot hade tidigare erfarenhet av utsatta områden när han för sju år sedan började som rektor för Rågsveds grundskola. Här har 97 procent av eleverna svenska som andraspråk, och närmare 30 procent av eleverna är nya varje läsår.

– Eleverna här har rätt till en bra skola i ett sådant här område. Deras förutsättningar är från början sämre än andra barns. Det har varit en stark drivkraft för mig att skapa en trygg skola med skicklig personal.

När han kom till Rågsved präglades skolan av våld och konflikter. Här fick han användning för ytterligare en av sina kvaliteter, att inte rygga för svåra problem.

– Min ingång var att stärka kunskapsfokus, men jag insåg snabbt att vi behövde ta itu med tryggheten först.

Utbildningsmaterialet ”Agera tillsammans” från den ideella organisationen Män har varit stommen i det förebyggande arbetet på mellanstadiet. Vid sidan av det har varje årskurs fått arbeta med teman som känslor och kompisar, hbtq och barns villkor och rättigheter. Dessutom utbildades personalen i lågaffektivt bemötande, och i att använda en medlingsmetod som har gett eleverna ett forum för att tillsammans med personalen lösa konflikter.

– Våldet och kränkningarna minskade snabbt, de första tre åren såg vi radikala förbättringar från termin till termin.

Och nu är han framme där han ville börja – med kunskapsfokus.

– Med ökande studiero har vi kunnat fördela om resurser till lågstadiet, framför allt till satsningar på läsning och språkutveckling. Det kan vi successivt skörda nu.

Marko Anderot är rektor på Rågsveds grundskola i södra Stockholm.

Text MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER

TVÅLÄRARSKAP ESS-gymnasiet

”Vi har lyckats eliminera den matteångest som många elever har”, säger matematikläraren Per­Olof Nilsson, här tillsammans med kollegan Zaria Zardasht och eleverna

Lyckad kombo med Hilma af Klints bilder

På ESS-gymnasiet i Vällingby är mycket av elevernas matteångest borta tack vare tvålärarskapet i matematik och bild. Hilma af Klints abstrakta konstverk har varit en viktig inspiration för skolans introduktionsprogram.

Eleven Alexander Birming, som går på ESS-gymnasiets individuella alternativ i Vällingby, har gjort sin egen tolkning av konstnären Hilma af Klints altarbild, som bland annat innehåller en triangel. På toppen av triangeln står en lite robotartad kostymklädd figur vars huvud ut-

gör själva spetsen på triangeln.

– De flesta i klassen gjorde bara former, men jag ville ha med en figur också. Och matten finns ju där ändå, det är geometri och till och med gubben är symmetrisk, förklarar han.

Alexander Birming berättar att han

först var väldigt tveksam till att gå på matematik- och bildlektionerna.

– Men när jag kom hit till bildsalen upptäckte jag att det var roligt.

Och att matematik har blivit mer populärt när ämnet kopplas ihop med bild kan både bildläraren Zaria Zardasht och Per-Olof Nilsson, lärare i matematik, intyga.

– Vi brukar kalla vårt undervisningssätt ”1+1 ur ett tvålärarperspektiv”, det

Alexander Birming (till vänster) och Juan Jimenez Bermudez.

vill säga vi kombinerar parallell- och samundervisning, säger Per-Olof Nilsson.

Inte minst matematikämnet passar bra ihop med bild, understryker Zaria Zardasht, som själv är utbildad bildlärare i Syrien. Nu kompletterar hon också med matematik på lärarutbildningen och skriver en uppsats om estetiska lärprocesser i matematiken.

Ämnesplanen i matematik tar ju upp vikten av kreativitet och estetiska värden och att matematiken ska kopplas till andra ämnen, konstaterar hon.

Även placeringen av bänkarna i hästskoform i bildsalen, så att eleverna kan ha ögonkontakt med varandra, bidrar till en mer avslappnad stämning.

– Genom det här sättet att undervisa tycker jag att vi har lyckats eliminera den matteångest som många elever har, säger Per-Olof Nilsson.

Varje termin har de båda lärarna ett gemensamt matematik- och bildkoncept. I hös-

tas blev det Hilma af Klint, vars abstrakta målningar innehåller många geometriska figurer,både två- och tredimensionella. Eleverna har inte bara arbetat med målningarna. De har också med hjälp av mallar fått klippa och klistra ihop tredimensionella figurer,som till exempel pyramider och kuber.

– Arbetet med att få ihop de tredimensionella figurerna gjorde också att eleverna ibland spontant jobbade i par och diskuterade hur de skulle göra, berättar Per-Olof Nilsson.

– Många tycker att det är jobbigt med teori. Men när de arbetar med bild och med det visuella och bara gör saker så blir det också lättare att minnas, säger Zaria Zardasht.

Hon har upptäckt att när målningarna kopplas ihop med berättelser och historia, och när eleverna får möjlighet att analysera bilderna från det enkla till det mer avancerade, hittar de också matematiken.

– Det är Zaria som är den kreativa idésprutan, medan jag mer får stå för det lite torra akademiska, skämtar Per-Olof Nilsson och erkänner att han faktiskt inte kände till Hilma af Klint tidigare.

– Men samtidigt är det du som ser till så att vi håller oss inom ramarna och du har ju betydligt mer kunskap än jag i matematik. Även inför eleverna brukar jag fråga dig om det jag inte förstår, och då vågar de också fråga, replikerar Zaria Zardasht.

För dagen är det bara åtta elever i bildsalen. Några sitter med matematikböckerna uppslagna och räknar, andra har hörlurar och ägnar sig koncentrerat åt sina målningar. De båda lärarna går runt och stöttar där det behövs.

Under vårterminen har elevernas arbete fortsatt med Hilma af Klint och en av hennes inspirationskällor, matematikern Fibonacci som levde

på 1200-talet. Han har visat hur en talföljd, där varje tal är summan av de båda föregående talen, återkommer i spiralformer i naturen. Till exempel i snäckan och i solrosen.

Layth Al Seadi sitter med hörlurarna på och blicken intensivt koncentrerad på sin Hilma af Klint-inspirerade bild med spiraler och olika geometriska former. Han visar hur han med hjälp av linjalen från en mindre skiss skalat upp och fått rätt proportioner på den lite större målningen han håller på med. Med hjälp av en passare gör han också olika stora cirklar.

– I Hilmas målning finns solen, men jag har lagt till lite planeter runt solen också. Dem ska jag färglägga och sedan också måla till en yinoch yangcirkel, berättar han.

Även klasskamraten Alex-

ander Birming har börjat på en ny teckning med Hilma af Klint-inspirerade spiralformer. Den här gången använder han bara blyerts.

– Det blir olika nyanser av grått, men jag har ingen exakt plan för hur det ska bli ännu, det får flyta runt lite.

Kanske hamnar konstverken så småningom på en utställning i Vällingby Folkets hus.

– Det har betytt jättemycket för eleverna att vi har fått ställa ut deras konstverk där, säger Zaria Zardasht.

De båda lärarnas samarbete runt Hilma af Klint och matematik har också resulterat i en artikel i tidskriften Nämnaren för matematiklärare. Där beskriver de sin undervisning mer ingående.

Layth Al Seadi vill använda passaren till sin Hilma af Klint­in spirerade teckning och får hjälp av Zaria Zardasht, lärare i bild och matematik.

Text INGELA ÖSGÅRD Foto ROBERT BLOMBÄCK

”Eleverna vill helst göra coola saker”

Ett samarbete med Tekniska museet ska visa gymnasieelever vilken nytta de kan ha av teknik i vardagen och även inspirera till fortsatt utveckling och utbildning inom ämnet. Vi var med när klass NA22 från Kärrtorps gymnasium deltog i en workshop på museet.

Eleverna Maria René och Edwin Rådestad står mittemot varandra på en scen framför klassen. Hon berättar att hon gillar fotboll, men tonfallet är mest uttråkat. Han säger att han älskar våren och anstränger sig för att låta lycklig. Här är det nämligen inte vad de säger – utan hur – som är det viktiga när de efteråt ska gissa vilken känsla den andra har försökt förmedla.

Klasskamraterna från Kärrtorps gym-

nasium skrattar och applåderar innan det är deras tur att testa. De är mitt i en improvisations- och dramaövning som under en förmiddag på Tekniska museet ska hjälpa dem att vässa sin presentationsteknik.

Men vad har då improvisationsteater med teknik att göra? Alexandra Selenius, pedagog på Tekniska museet, förklarar att syftet med klassens återkommande besök på museet är att sätta IT och annan teknik i ett sammanhang och visa hur man kan ha nytta av det i vardagslivet.

– Där är presentationstekniken en viktig del, något som alla behöver kunna, och här kopplar vi övningarna till den redovisning de senare ska göra i klassen. Genom att träna på att stå på scen kan de känna

sig trygga i framförandet, säger hon.

Förmiddagens träffär en del av det samarbete som utbildningsförvaltningen och Tekniska museet inledde i början av läsåret. Det vänder sig till gymnasiets teknik- respektive naturvetenskapsprogram.

– Teknik berör alla och på väldigt många olika sätt, och vi vill inspirera en ny generation för att få en mångfald i branschen, förklarar Alexandra Selenius.

Hittills har tre skolor – Kärrtorps gymnasium, Betty Petterssons gymnasium och Spånga gymnasium – deltagit i projektet, där eleverna har lyssnat på inspirationsföreläsningar om artificiellintelligens och smart teknik i vardagen och sedan fått utveckla sina egna idéer utifrån ett tema.

Roligt och lärorikt, tycker Maria René som går första året på naturvetenskapsprogrammet:

– Jag har inte varit inne så mycket på teknik tidigare, men här har jag sett hur jag kan ha nytta av den. Det är ett bra projekt, och det har varit roligt att komma hit i stället för att göra allt i den vanliga skolbänken, säger hon.

Kärrtorps gymnasium arbetar för att starta ett spetsprogram i teknik, med möjlighet för intresserade elever att sista året läsa en kurs tillsammans med Kungliga Tekniska högskolan (KTH). Beroende på intresset från framtida elever hoppas skolan kunna erbjuda programmet inom kort, kanske redan till hösten.

– Samarbetet med Tekniska museet har därför också varit ett sätt att testa hur vi kan arbeta tillsammans i fortsättningen, för såväl teknik- som naturvetenskapsprogrammet, förklarar Conny Marstad, lärare i kemi och matematik.

Men eftersom träffarna har haft teknisk inriktning fickde tänka till lite inför naturvetenskapsklassernas besök för att hitta ett tema som fungerade. För andraårseleverna går det tämligen enkelt att koppla temat till läroplanen genom temat ener-

Tekniska museets pedagog Osvald Svenaeus (i mitten) visar den hydroponiska odlingen för Maria René och Edwin Rådestad i NA22. Klassen har under året drivit ett eget odlingsprojekt.

TEKNIK Kärrtorps gymnasium

gi, och den klassen ficki uppgift att skissa på smarta enheter och smarta hem. Men för lärarna var det viktigt att hitta ett projekt för förstaårseleverna som på ett naturligt sätt kunde kopplas till läroplanen i naturvetenskap och biologi, och där blev temat odling och hållbar utveckling.

I september startade klassen ett projekt med hydroponisk odling, det vill säga att odla med vatten och näring men utan jord. Därefter har de testat olika sätt att odla alfalfagroddar för att se vilka faktorer som påverkar hur de växer.

– Vi har testat hur ljus, vatten och syre påverkar odlingen och vad som händer om vi sänker eller höjer temperaturen. På så vis har vi kunnat se vad en växt behöver för att växa och fått förståelse för både odling och hållbar utveckling, berättar Edwin Rådestad i NA22.

Odlingsprojektet kunde sedan knytas till träffarnapå Tekniska museet, där klassen har studerat museets hydroponiska växthus, lärt sig hur man odlade förr och skissat på hur framtidens stadsodling kan se ut.

– Men vid det här laget börjar de trött-

Lärarna Alice Horsman och Conny Marstad från Kärrtorps gymnasium rekommenderar att både elever och lärare besöker Tekniska museet inför projektet för att se vad som finns där.

na på att odla bara alfalfa, och eftersom de helst vill göra coola saker så har vi breddat projektet. De har fått skriva en låt som handlar om odlingen och som de ska framföra under slutredovisningen, säger Alice Horsman, lärare i biologi.

Många elever i stadens skolor har aldrig varit på Tekniska museet. Conny Marstad rekommenderar därför att de inför ett sådant här projekt först får göra ett studiebesök utan någon specifikundervisning.

– Då kan de så att säga leka av sig, kolla och testa tekniken, och när de har gjort det är det lättare att fokusera på träffen tema, säger han.

Alice Horsman inflikaratt det kan vara bra även för läraren att besöka museet på egen hand vid något tillfälle för att lättare kunna planera det fortsatta arbetet i klassen. En förutsättning för att lärandet ska bli så bra som möjligt är nämligen att ha en plan för hur man fortsätter undervisningen i klassrummet mellan träffarna – Vi vill att man jobbar aktivt på skolan mellan besöken hos oss så att det inte bara blir ett tomtebloss och ett roligt besök, utan ett livslångt och lustfyllt lärande som man senare har nytta av i sitt yrkesliv, säger Alexandra Selenius.

Både bredare och djupare ordförråd

Med utgångspunkt i skönlitterära texter och aktuell språkforskning kan elevernas ordförråd både breddas och fördjupas. På Grimstaskolan använder sig högstadieläraren Anna Norlin av strategier som vuxit fram under ett FoU-projekt.

– I dag ska vi fortsätta med de knasiga dikter ni har skrivit, men det är ett ord vi behöver prata lite mer om, säger Anna Norlin.

– Skrymsle! ropar flera elever i kör.

– Är det någon som kommit på hur man kan använda det?

Skrymsle är ett typiskt så kallat nivå 2-ord, alltså ett ord som varken tillhör det grundläggande ordförrådet eller det ämnesspecifika. Det är just sådana ord som två lärare inriktat sig på i forskningsoch utvecklingsprojektet Att äga sitt ordförråd.

Anna Norlin är förstelärare med språkutvecklande uppdrag på Grimstaskolan i västra Stockholm och undervisar i svenska som andraspråk på högstadiet. Tillsammans med lågstadieläraren Jessica Fidani på Ålstensskolan har hon under två år undersökt hur man kan arbeta med ordförrådet med utgångspunkt i skönlitterära böcker.

Deras studie tar avstamp i språkforskning som visar att den socioekonomiska miljön påverkar hur många ord barn hör under sin uppväxt, vilket leder till ett word gap, alltså en klyfta i elevernas förståelse av ord. För att överbrygga den klyftan behöver skolan arbeta kompensatoriskt och undervisa explicit om ord. Projektet är avslutat och de två lärarna har presenterat sina resultat på konferenser, men i undervisningen lever strategierna vidare. På dagens lektion arbetar eleverna i klass 8A på Grimstaskolan med dikter som de har skrivit utifrån utvalda fokusord hämtade från ungdomsboken ”Jinx” av Margaret Wild. Boken är en lång episk

dikt som gestaltar huvudpersonen Jen, med smeknamnet Jinx, och hennes närstående. Texten är luftig och sparsmakad, samtidigt som den innehåller många ord och dramatik på liv och död. Eleverna läser texten hemma, vilket gör att lektionstid kan ägnas åt språkutvecklande aktiviteter utifrån läsningen.

Drygt två tredjedelar av klassen läser svenska som andraspråk, medan resten följer kursplanen i svenska. Undervisningen sker mestadels i samma klassrum och Anna Norlin undervisar tillsammans med Annika Lööw, som är svensklärare.

På tavlan står veckans fokusord: rasande, skärvor, ansvarsfull, skumma och brutal. Och så skrymsle, det knepigaste av dem alla. Trots att eleverna redan har arbetat med orden behövs flerförklaringar och repetitioner. Anna Norlin står framför tavlan och pekar mot skåpet intill dörren.

– I skrymslet bakom det där skåpet … Annika Lööw går fram och visar skrymslet.

De två lärarna fortsätter att ge exempel, skriver upp ordets böjningsformer på tavlan och anger vilken preposition som ska användas: i ett skrymsle. Till sist frågar Anna Norlin klassen varför man inte bara säger ”en liten plats”. Hon ber dem fundera över skillnaden mellan att ”hitta något på vinden” och att ”hitta något i ett skrymsle på vinden”.

– Vinden kan vara stor, men ett skrymsle är mer ett litet trångt utrymme, säger en elev.

– Ja, och med de här specifika orden blir det tydligare vad man menar. Det blir lättare för läsaren att förstå, och det är vitsen med att kunna många ord, säger Anna Norlin.

Sättet att arbeta med ordförrådet bygger på några principer, bland annat att jobba med få ord åt gången samt att eleverna är aktiva och gör orden till sina egna. Under FoU-projektet arbetade lärarna med två

böcker vardera i sina respektive elevgrupper. Den första var Astrid Lindgrens ”Ronja Rövardotter”, som passade både i lågstadieklassen på Ålstensskolan och högstadieklassen på Grimstaskolan.

– Vi valde ut ord som var relevanta och konstigt nog hittade vi precis samma ord. Sedan gjorde vi olika arbetsuppgifter med dem, berättar Anna Norlin.

På lågstadiet var övningarna mer lekfulla, som att dramatisera eller rita orden. På högstadiet fickeleverna i stället arbeta med sådant som springdiktamen eller olika samarbeten i grupp. I den andra omgången av studien läste klasserna olika böcker. På Grimstaskolan blev det SofiaNordins ”En sekund i taget”, medan Ålstenseleverna läste ”I skymningslandet” av Astrid Lindgren.

För att mäta effekten av undervisningen gjordes för- och eftertest. Resultaten visar att eleverna fick en förbättrad förståelse av fokusorden, men studien säger

ingenting om hur länge effekten varar. För Anna Norlin var det mest intressanta dock att hon fann fler nivå 2-ord i elevernas egna texter.

– Det är själva syftet, att de ska förstå poängen med att använda den typen av ord. En hel del av eleverna har gjort det.

Hon menar att det handlar om motivation. De flesta elever är språkligt kompetenta i sin vardagliga miljö, men i situationer som kräver en djupare språkförståelse räcker orden inte alltid till.

– Att få dem att vilja använda ord som de inte behöver när de pratar med kompisar är en stor sak. Varför är det bra att kunna beskriva saker mer precist? För en del elever är det en jätteupplevelse.

Med veckans fokusord har eleverna fått skriva kollektiva dikter genom att vika ett papper och skriva rad för rad, utan att se hela dikten. Nu delas de in i grupper för att bearbeta en av dikterna.

Snart uppstår ett ny fiket sorl av upplästa diktrader. Klassrummet blir ett labora-

torium där ordens betydelser granskas, prövas och tänjs. ”Ett skrymsle i skräcken” –oj, det var djupt! ”Ansvarsfull som en björn” – men vilken björn är ansvarsfull? Kan skrymsla vara ett verb? Då och då ett skratt.

I en grupp sitter tre killar och läser sina dikter högt med mjuka röster, tindrande ögon och mustaschprydda leenden. ”Det var skärvor som var kvar. Jag var helt rasande.”

Innan lektionen är slut får alla grupper läsa upp sin dikt. I vissa grupper blir det fnitter. Andra läser självsäkert, somliga mer försiktigt och en del elever tycks vara aspirerande spoken word-artister.

Anna Norlin berättar att flera elever har fått aha-upplevelser under arbetet med ord.

– Det blir en lust när de upptäcker det sköna i att någon annan förstår precis vad de menar. Man märker att de använder orden. Det är beviset.

Vad är det i dina grejer?

En viktig fråga attställa i klassrummet. Produkterna dina elever köper kan innehålla massor av olika kemikalier. Hjälp dem förstå hur innehållet kan skada dem eller miljön.

Läraren Anna Norlin lyssnar när eleverna prövar ordens betydelser. Till vänster Mila Almström och Krestina Ghrer.

Man kan tänka vad man vill om rättvisa, men när man talar om juridik är det lagboken som gäller.

Viktigt med relationer

Med hjälp av konkreta fall, goda relationer och katten Janne vill han få eleverna att se juridiken som ett användbart verktyg i livet. Mathias Liljhammar är uppskattad lärare i juridik på Midsommarkransens gymnasium.

kadestånd eller inte? Det är frågan som eleverna i klass EK21B ska ta ställning till denna lektion på kursen affärsjuridik. I sju dråpliga exempel råkar Janne och Jenny ut för bland annat stolkastning, nötallergi och spräckt skalle. Vid det här laget vet alla i klassen att Janne är Mathias Liljhammars katt, en långhårig orange skönhet som tagit mänsklig gestalt och figurerar i alla exempel på juridikkurserna.

Mathias Liljhammar är arbetslagsledare för ekonomiprogrammet och undervisar i juridik, vilket är långt ifrån hur hans lärarkarriär började. Han växte upp i Sundbyberg och Solna och tog studenten från mediaprogrammet på dåvarande Hässelby gymnasium 2007.

– Sedan flyttade jag till Borlänge och pluggade psykologi på Högskolan Dalarna. Det var det ämne jag tyckte bäst om.

Efter två år var han ”klar med Borlänge” och återvände till Stockholm. Då blev det psykologilärarutbildningen på Stockholms universitet, där han kunde tillgodoräkna sig poängen i psykologi. Och att bli lärare? Ingen dröm direkt, men det funkade.

– Jag kunde se mig själv som lärare och blev mer och mer bekväm med tanken på att jobba med det. Jag ville jobba med något där jag kunde vara mig själv.

Redan före examen 2014 hade han fått jobb inom vuxenutbildningen, där han blev kvar ett tag. Han har även arbetat fyra år på en fristående gymnasieskola med klädkod: kostym.

– Det var lite opersonligt, på möten satt alla där i sina kostymer. Men vi var ju lärare. Jag hade alltid svart kostym med svart skjorta.

Hösten 2019 började han på Midsommarkransens gymnasium, och klädkoden är numera självvald: svarta jeans och svart t-shirt med tryck. Just i dag: Judas Priest.

Numera trivs han bra i läraryrket och kan inte se sig själv på ett monotont nio till fem-jobb.

– Här blir dagen vad relationerna gör den till. Om klassen har en bra dag så har vi kul. Det gillar jag.

Stämningen i klassrummet är vänlig och avslappnad. Ingen benhård disciplin, men ändå fokus på uppgiften. Mathias Liljhammar vill att skoltiden ska vara givande för eleverna. Då krävs engagemang från läraren, men också äkta relationer.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ULRICA ZWENGER

MATHIAS LILJHAMMAR

GÖR: Undervisar i juridik på Midsommarkransens gymnasium. Arbetslagsledare på ekonomiprogrammet.

BOR: Solna.

PÅ LEDIGA STUNDER: Kollar mycket hockey och lyssnar på musik.

GILLAR: Leksands IF och Judas Priest.

OGILLAR: Reklam på Youtube.

LÄSER: Mestadels självbiografier.

LYSSNAR PÅ: Hårdrock, heavy metal.

BÄSTA LÄRARMINNE: Finns många! Men det senaste är nog från detta läsår när vi hade advokat Johan Eriksson som gästföreläsare.

– Relationer är viktigt för elevernas bästa och för att främja deras lärande. Det funkar inte om man inte är genuin.

Det var en tidigare arbetsgivare som uppmuntrade Mathias Liljhammar att söka till Lärarlyftet för att läsa juridik. Under tre terminer läste han in 90 högskolepoäng vid sidan av heltidsarbete.

– Det var hyfsat intensivt, men jag kände att det passade mig. Jag vill få saker gjorda på en gång.

I klassrummet försöker han göra ämnet intressant genom konkreta fall och händelser som ligger nära eleverna.

– Utifrån kan man tycka att det är trist med associationsrätt och bolagsformer. Det är en utmaning som jag går i gång på. Ju mer man kan koppla det till praktiska fall som ligger nära eleverna, desto mer spännande blir det.

Han minns flera skickliga lärare från den egna skolgången, bland andra Björn Hildman som undervisade i matematik och naturkunskap på Råsundaskolan.

– Han jobbade mycket med relationer och var samtligt oerhört skicklig och ganska hård. Det blev lättare att förstå en tillsägelse när man hade byggt upp relationen. Han var väldigt engagerad men inte uppjagad på lektionerna. Det smittade av sig.

Efter en stunds eget arbete är det dags att gå igenom de olika exemplen och avgöra om det kan bli skadestånd eller ej. Mathias Liljhammar har avsatt 20 minuter till sju exempel, så det gäller att hålla tempot. På tavlan skriver han några begrep att hålla reda på: adekvat kausalitet, culpa eller dolus och olyckshändelse.

Han repeterar att adekvat kausalitet innebär att sambandet mellan en orsak och en händelse måste vara tillräckligt starkt. Sedan ber han en elev förklara culpa eller dolus.

– Oaktsamhet eller uppsåt.

I det första exemplet har Janne kastat ut en stol genom fönstret och skadat Jenny. Sambandet mellan vad Janne gjort och Jennys skada är starkt. En elev säger att stolkastningen är att betrakta som oaktsamhet.

– Ja. Men om Janne har stått och väntat på Jenny och siktat, så ändras det till uppsåt och kan kanske betraktas som misshandel, säger Mathias Liljhammar.

Med varje exempel blir situationen något mer komplex. Är det uppsåt att hoppa fram från en buske och skrämma någon? Räcker det att plinga som varning om man riskerar att köra på någon med

cykel? Och får Jenny skylla sig själv när hon går fram och klappar Jannes hund, som sedan biter henne?

– Det var väl det där med strikt ansvar? säger en elev.

– Precis. Hundägare är alltid ansvariga för sina hundar enligt lagen om tillsyn över hundar och katter. Han har alltid ansvar på grund av det strikta ansvaret, slår Mathias Liljhammar fast.

Efter lite drygt 20 minuter är alla exempel avhandlade och eleverna får en kort rast. De har två prov senare på dagen, så han kommer att låta dem få tid till eget arbete i slutet av lektionen, efter en kort genomgång av processrätt och tvister.

– Några kommer att plugga inför provet vilket de kanske kommer att gynnas av. Att inte ha tunnelseende i mitt ämne utan visa att jag förstår och är medveten om deras situation och försöker underlätta, det tror jag skapar positivitet.

Långt fram i klassrummet sitter Sam Sajadi Nia, som har siktet inställt på naturvetenskapligt basår och sedan läkarutbildningen.

– Men jag har lätt för juridik, så det är lite av en backup. Mathias är bra och har tid att förklara om man har frågor, säger han.

Klasskamraten Simon Bergstedt tycker att fler lärare borde koppla sitt ämne till verkligheten.

– Mathias är väldigt duktig på att få med folk. Han visar hur man kan använda sig av juridik i verkligheten, vilket man saknar i många andra ämnen. Man måste sätta in det i ett verklighetsperspektiv så

Här blir dagen vad relationerna gör den till. Om klassen har en bra dag så har vi kul.

Mathias Liljhammar och eleverna Liam Rajicic och Alva Barrios i EK21B diskuterar hur man kan bedöma skadeståndsansvaret.

FRÅGAN

Vem är den bästa läraren du haft?

att man får en målbild.

Själv vill han studera ekonomi och kanske driva eget företag.

– Jag har fattat lite tycke för juridik. Det är bra att ha med sig, säger han.

Mathias Liljhammar vill förmedla till eleverna att juridiken inte handlar om att tycka.

– Man kan tänka vad man vill om rättvisa, men när man talar om juridik är det lagboken som gäller. Det kan vi inte påverka med våra åsikter, utan då måste vi rösta fram nya politiker. Jag försöker få dem att se juridiken som ett verktyg.

Och så var det katten Janne. Varför figurrar han i alla exempel? Delvis är det ett sätt att slippa fundera på namnval varje gång en uppgift konstrueras.

– Jag har löst det genom att prata om min katt Janne. Men det är också något som växer fram och det är roligt att bygga hans karaktär.

Genom alla missöden som Janne råkar ut för under tre år blir han till sist en person för eleverna.

– Sista uppgiften i trean är ”Janne och knarket”. Då har det gått utför. Han blir tagen för våld mot tjänsteman, har en massa narkotika och har varit dömd tidigare. Det är ett avancerat brottmål och syftet är att diskutera hur han hamnade där. Hur kan vi tillsammans göra så att människor inte hamnar där? säger Mathias Liljhammar.

ROXANNA KHALLAGI, 18 ÅR

Spånga gymnasium

– Farrin Firozi, min matte- och NO-lärare på Spånga grundskola. Hon var väldigt pedagogisk och höll jättebra lektioner. Hon fickmig att gilla matematik. Som person var hon varm och vänlig och gjorde så att det kändes kul att komma till skolan.

PHILIP ABDA, 18 ÅR

Bromma gymnasium

– Liza Krüger, som är min lärare i svenska och även min mentor här på Bromma gymnasium. Hon är glad, öppen och bra på att lära ut. Hennes lektioner är intressanta, det gör att jag alltid känner mig väldigt motiverad på svenskan.

VIGGO BENGTSSON, 18 ÅR

Midsommarkransens gymnasium

– Min lärare i naturkunskap här på skolan, Markus Tegelgård. Han är alltid trevlig, vänlig och håller intressanta lektioner som jag alltid ser fram emot. Flera av mina lärare på den här skolan är egentligen de bästa jag haft.

IDA-THERESE ENGSTRÖM, 18 ÅR

Spånga gymnasium

– Det är min lärare i engelska som jag har nu på Spånga gymnasium, Janja Abdelmassih. Hon är snäll, har humor och är ganska avslappnad. Dessutom är hon bra på att lyssna och jag lär mig mycket på hennes lektioner.

SELMA HÅKANSON, 17 ÅR

Bromma gymnasium

– Den bästa lärare jag haft var Maria Nygren när jag gick i grundskolan på Äppelviksskolan. Hon undervisade i SO. Hon var alltid snäll och vänlig mot alla och behandlade oss elever på ett lugnt och respektfullt sätt.

Text och foto AGNETA BERGHAMRE HEINS

MIN SKOLA Spånga gymnasium

TATCHINO GRÖNFORS, 19 ÅR

Spånga gymnasium

Det känns häftigt att få gå här, och att det över huvud taget finnsen travinriktning på en skola i Stockholm som jag kunnat välja. Det bästa med den här inriktningen är att den är så omväxlande, förutom det självklara att jag får lära mig allt om hästskötsel och att träna trav. I början var det lite nervöst, men nu, efter nästan tre år här, känns det mer som att jag går till ett jobb de dagar jag är på Solvalla travskola eller på min praktik hos en travtränare i Sigtuna.

En dag i veckan har vi teorilektioner på skolan i Spånga. Då har vi också mentorstid, som känns värdefull. Vi är sex elever med inriktning trav och vi delar verkligen intresset för hästskötsel. Jag har lärt mig otroligt mycket under mina gymnasieår, mycket tack vare att det är så praktiskt

inriktat. Jag har tagit hästskötarexamen och fått körlicens för travlopp, något som ingår i utbildningen. Att köra lopp är en rejäl adrenalinkick och det gillar jag. Här i stallet på Solvalla har jag en klar favorithäst, Vincent Chase. Det är en väldigt mysig häst – empatisk, lugn och pålitlig. Snart ska vi köra ett lopp tillsammans. Ett annat stort intresse jag har är att meka med bilar, men det är ändå hästar jag vill hålla på med i framtiden. Vägen till att bli travkusk kommer troligtvis att gå via ett jobb som hästskötare och sedan travtränare. Men det är nu på skolan som jag får en superbra grund att stå på. Och den dagen jag står på prispallen och har vunnit ett lopp – den ser jag fram emot!

»Vincent Chase är en klar favorit«

Berättat för AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto MARC FEMENIA

Spånga gymnasium MIN SKOLA

På spaning i framtiden

Om 50 år har tekniken i samhället utvecklats ännu mer, och artificiell intelligens (AI) har blivit en större del av vardagen. Det tror några av eleverna på Blackebergs gymnasium som i ett projekt från Nordiska museet har skrivit om hur Sverige och världen kommer att se ut i framtiden.

Projektet är en del av Nordiska museets insamling ”Vår framtid”, där gymnasieelever inbjuds att skriva och skicka in sina tankar om framtiden.

– Vi tog avstamp i nutiden och försökte med hjälp av historien förstå framtiden, allt kopplat till både historiska aspekter och dagens konflikter. Vi kopplade också lektionerna till kriget i Ukraina och pratade om hur världsledare och diktaturer både förr och nu försöker skapa historier som passar in i deras agenda, säger Valentina del Gaiso Gonzales, lärare i historia och svenska.

Projektet började med att klassen läste om Förintelsen. Eleverna fickta del av överlevnadsberättelser och fundera över hur och vad människor minns. De fickockså intervjua sina föräldrar om de minnen som berättats och vandrat vidare i släkten, kanske i generationer. Ganska snart kunde de se att även om världen ständigt förändras så finns det tankar och känslor som i alla tider varit ganska lika, världen över:

– Människor har alltid både oroat sig och hoppats, även om det kan handla om olika saker beroende på tidsperiod, och därför ville jag få in det allmänmänskliga perspektivet, för att visa att människor ändå är ganska lika. Det hade vi en lång diskussion om, säger Valentina del Gaiso Gonzales.

Parallellt fick klassen besök av en tidigare lärare på skolan, Martin Englund, som i dag driver ett forskningsprojekt på Nordiska museet om just minnen. Det väckte elevernas intresse för att delta i museets insamling.

– De förstod tydligare att vi kan lära av historien och även använda den för att se vad som ska komma framöver. När man sitter med facit i hand ser man också lättare hur det kan sluta om vi inte har med historien i vårt perspektiv. Den vetskapen

hjälper eleverna att utveckla ett kritiskt tänkande, säger Valentina del Gaiso Gonzales.

På Nordiska museets webbplats finns material som stöd för lektionerna, bland annat intervjuer med personer som för 50 år sedan ficksia om sin framtid och nu har fått berätta om hur det egentligen blev.

– Där kunde vi se att det inte alltid blir som man tänkt, en person med stora drömmar hade fått cancer, så man ska inte ta något för givet. Men när jag skrev fokuserade jag på vad jag vill ha ut av mitt liv, vad som är viktigt för mig, säger Alvin Ekman i SA21A.

Hans klasskamrat Felix Lindskog tycker att projektet väckte många tankar om framtiden, även ur ett större perspektiv:

– När man skriver ner det blir det väldigt tydligt vilka problem som finns i världen och vad som är viktigt på riktigt, säger han.

Eleverna skrev sina berättelser utifrån ett antal frågor som tar upp olika tidsperioder och perspektiv. Valentina del Gaiso Gonzales märkte att det väckte många privata tankar som en del ville hålla för sig själva.

– Det är mycket att tänka på när man ska teckna en framtids- och levnadsbeskrivning så jag tror att det är viktigt att ge dem tid att skriva, att dela upp det på flera lektioner och att följa upp det efteråt. Min klass fick senare också skriva brev till sig själva men bara tio år framåt i tiden, som en förlängning av projektet.

Framtidsspaningarna har de nu lämnat till Nordiska museet. Där kommer de att förvaras i en tidskapsel som öppnas om 50 år.

– Då är jag 67 år, och jag hoppas att jag jobbar som lärare och att jag har fått resa mycket. Jag är väldigt motiverad att i framtiden få tillbaka min text och jämföra med hur det blev. Jag har verkligen tänkt till om vad som kommer att hända så att jag om 50 år blir nöjd med vad jag har skrivit, även om allt skulle bli helt annorlunda, säger eleven Hillevi Lönberg Siri.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto MARC FEMENIA

Vill du låta din klass vara med? Insamlingen pågår under hela 2023. Läs mer på nordiskamuseet.se.

Hillevi Lönberg Siri, SA21A, och läraren Valentina del Gaiso Gonzales diskuterar hur världen kan se ut om 50 år.

TÄVLING Vinn biobesök

Barnteater som berör på riktigt

Barn vill bli berörda av musik, film, litteratur och teater. Under 2023 års Barnkultursymposium på Stockholms universitet visade forskare och kulturutövare hur barns möten med kultur kan väcka starka känslor och leda till djupa samtal.

”Konsten att beröra – känslor i barnkulturen” var temat när Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet bjöd in till årets symposium i slutet av mars. Under två fullmatade dagar fick publiken ta del av forskning och praktiska erfarenheter av barnkulturens yttringar och uttryck.

Barnkulturvetaren Ellinor Lidén presenterade sin avhandling ”Barnteater som händelser – barnpublik och vuxenvärldar vid Kulturhuset Stadsteaterns scen i Skärholmen”. Hon berättade om ett gruppsamtal som utspelade sig efter att elever i årskurs 7 sett föreställningen ”Janne, min vän”, baserad på Peter Pohls debutroman med samma namn. Eleverna verkade inte särskilt berörda, tills forskaren frågade om de kände igen sig i något. En pojke sa då att han kände igen sig i Crille. Han hade gått från att ha många vänner till inga alls. Det blev en öppning för fler i gruppen att dela med sig, och samtalet kom att handla om att vara annorlunda och om maktlöshet i förhållande till vuxenvärlden. Stämningen var öppen och stöttande.

– Det avslutades med att barnen gav varandra en gruppkram, innan vi gick tillbaka till klassrummet – där jag blev utskälld av läraren för att vi hade dragit över tiden, konstaterade Ellinor Lidén med ett skratt.

Hon menade att barnteater är som en lök. Föreställningen i sig är det innersta lagret, men upplevelsen kan expandera i tid och rum. Resan till och från teatern, möten i teaterfoajén och samtal om föreställningen blir en del av erfarenheten. De barn som Lidén mötte var i regel mycket positiva efter teaterbesöket och ville se teater som berör de stora frågorna om världen och det egna varandet i den.

– I teatern finns en potential till kollektivt meningsskapande utifrån gemensamma referensramar, men teatern kan också ingjuta hopp, sa Ellinor Lidén.

Även litteraturvetaren Martin Hellström har intresserat sig för barns egna tankar. Han presenterade två nya böcker som bygger på boksamtal med barn. I ”Mariagripelikt” har han läst verk av Maria Gripe tillsammans med barn, och i boken ”Bäst är det mänskliga –tolvåringars känslofyllda läsning” har barns egen läslust varit vägledande för valet av litteratur att tala om.

Med många roliga exempel visade Hellström hur insiktsfullt barnen diskuterade litteratur och så småningom kunde leda samtalen själva. Ofta talade de om sådant som litteraturvetenskapen har vedertagna begrepp för, men enligt Hellström blev det ”roligare och mer uttrycksfullt i barnens munnar”.

– Mariagripelikt betydde att något var riktigt bra, ett kvalitetsbegrepp.

Genom att fokusera på barn som vill läsa böcker, försökte Hellström hitta redskap även för de barn som inte lockas av läsning. Han påpekade också att det finnsett värde i att barnen får presentera sina tolkningar och tankar för en mottagare som inte är en betygsättande lärare. De visste att samtalen skulle bli en bok, vilket ökade motivationen. Skolan kan också skapa sådana sammanhang.

– Se till att skapa en situation där förståelsen ska presenteras och spridas till andra. Man anstränger sig mer när man vet att det ska bli något, sa Martin Hellström.

I ett samtal med barnlitteraturforskaren Elina Druker berättade författaren och psykologen Jenny Jägerfeld om sitt skrivande, som ofta rör sig mellan allvar och komik.

– I de svåraste stunderna kan människor dra ett skämt mitt i allting. Det uppstår en liten lucka där man kan se sig själv utifrån. I stunden när man skrattar känns sorgen inte nattsvart.

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till!

1 Vilken konstnär har inspirerat eleverna på ESS-gymnasiets introduktionsprogram?

1 Vincent van Gogh

X Hilma af Klint

2 Frida Kahlo

2 Vem är Janne som ofta förekommer på Mathias Liljhammars juridikkurser?

1 Hans katt i mänsklig gestalt

X En känd brottsling

2 Författaren Jan Guillou

3 Marko Anderot är rektor på en skola som fått Stockholms stads kvalitetsutmärkelse. Vilken är skolan?

1 Rågsveds grundskola

X Björkhagens skola

2 Enbacksskolan

4 Eleverna på Blackebergs gymnasium har skickat in sina tankar om framtiden. Vilka håller i projektet?

1 Nordiska museet

X Utbildningsförvaltningen

2 Institutet för framtidsstudier

5 Vilken inriktning läser Tatchino Grönfors, 19, på Spånga gymnasium?

1 Skogsbruk

X Trav

2 Turism

Mejla din tipsrad senast 24 maj till tomas.bannerhed@edu.stockholm.se. Ange var du arbetar och din fysiska hempostadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner.

Vinnare i nummer 1/2023 blev Linnea Cavallin, Rålambshovsskolan, Ulrika Nilsson, grundskoleavdelningen, och Anna Skyllborg, Lindeparkens gymnasiesärskola. Rätt rad var X, 2, 1, X, 2.

BOKSIDAN Bästa lästipsen

Bilderböcker om svåra frågor

En färöisk bilderbok om alzheimer, en samisk berättelse om norrskenet som stjäl färger eller kanske en finsk bilderbok om inbördeskriget? På webbplatsen Den nordiska bokslukaren finns pedagogiskt material om nordiska bilderböcker.

Mikaela Wickström är barnbibliotekarie på Nordisk kulturkontakt i Helsingfors och projektledare för Den nordiska bokslukaren, en webbplats med pedagogiskt material om bilderböcker som varit nominerade till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris.

– Bilderböcker är en bra ingång när vi läser om Norden och nordiska språk, men man kan också använda dem i historia, biologi och samhällskunskap. Nordiska bilderböcker är av hög kvalitet och handlar ofta om stora och svåra frågor, säger hon.

Materialet finns på de nordiska språken och riktar sig till vuxna som läser med barn. Det beskriver handlingen och innehåller frågor och aktiviteter på olika nivåer. I vissa fall är bilderböckerna inte översatta till svenska, men materialet är tänkt att fungera ändå.

– Den finska boken ”Oravien sota” (”Ekorrarnas krig”) av Riina Katajavuori och Martin Baltscheit handlar om finska inbördeskriget. Om man känner till vad som hände kan man diskutera kriget utifrån bilderna som berättar en hel del. Men för små barn handlar boken om ekorrar som bråkar och försonas, om att säga förlåt, säger Mikaela Wickström.

Hon är övertygad om att bilderboken har en plats i skolan även för äldre elever.

– Dagens bilderböcker är breda och rör viktiga, svåra och aktuella frågor. Den färöiska boken ”Abbi og eg og Abbi” handlar om alzheimer, en familjesjukdom som berör många. Det är spännande att se hur illustratören Annika Øyrabø har jobbat. Eller om vi tar Emma Adbåges ”Naturen” som går att koppla till klimatet och klimatförändringarna. Bilderböckerna kan läsas ur olika perspektiv och väcker många tankar.

Text ANNELIE DREWSEN

Du hittar Den nordiska bokslukaren på bokslukaren.org.

RAFSA VILDPÄLS

Lena Frölander-Ulf Förlaget, 2023 Högaktuellt om det modiga murmeldjuret Rafsa som blir vän med huggormen Ziczac. Ett dramatiskt skogsäventyr där lojaliteter och samhällssystem utmanas av de unga. Första delen i en trilogi som kan bli en klassiker för mellanstadiet. Oemotståndliga illustrationer: gulliga, läskiga och filmiskt vackra.

GALET MÅNGA BONUSFÖRÄLDRAR

Kim Fupz Aakeson

Illustrationer: Signe Kjær

Översättning: Ylva Kempe

Berghs, 2022

Plötsligt dyker en bonusmamma upp hemma hos Amalia. Snart kommer en till, och så ännu en. Till sist trängs en hel drös bonusföräldrar i huset. En humoristisk och absurd bilderbok om middagar, sagoläsning och separationer i en bonusfamilj. Här finns åtskilligt att prata om efter högläsningen.

HUNDRA DAGAR HEMMA

Matilda Gyllenberg

Illustrationer: Maria Sann

Förlaget, 2022

En bok om Nike som inte klarar av att gå till skolan. Men också om en nedbrunnen simhall, vänskap och en sädesärla i januari. Trots svåra ämnen gestaltar boken med självklarhet hur livet kan vara i sjätte klass. De svartvita illustrationerna bidrar med såväl svärta som humor. En finlandssvensk fullträff.

UBESVART ANROP

Nora Dåsnes

Aschehoug & Co, 2021

Vännerna Rebekka och

Fariba försöker på olika vis hantera livet efter terrorattentaten i Norge den 22 juli 2011. Denna grafiska norska roman belönades med Nordiska rådets barnoch ungdomslitteraturpris 2022. Ett avskalat och effektivt berättande som berör på djupet. Passar högstadiet och gymnasiet.

Från webbplatsen för Nordisk Kvinnolitteraturhistoria som innehåller 235 artiklar om nordiska författarskap.

”Även om Norden marknadsför sig med att jämställdheten formellt är genomförd återstår det många utmaningar.

Litteratur skriven av kvinnor bedöms i många sammanhang på andra grunder än männens litteratur.”

Nr 3

Ute hos dig 5 oktober

SPRÅKUTVECKLING

Lärande över ämnesgränserna är melodin i Hässelby Villastad.

Cirkelmodellen gör Eriksdalseleverna till kreatörer.

Nytt projekt visualiserar hur lärarna rör sig i skolan.

Här ger skönlitteraturen eleverna större ordförråd.

… och naturligtvis mycket mer.

LIVETS HÅRDA SKOLA Stina Hjelm

FOTO ROBERT BLOMBÄCK

Boka en kostnadsfri skolvisning!

Stockholms elever intar sitt stadshus!

Stockholms stadshus påverkar elevernas vardag, både idag och i framtiden. Därför bjuder vi in alla elever i Stockholms kommun födda 2008 till en kostnadsfri skolvisning när huset fyller 100 år.

Läs mer och boka på webbplatsen stadshuset.stockholm/skolvisning