DRAMATISK
HÖJNING AV
RESULTATEN
Ut i det gröna är melodin på Brotorpsskolan
”DET ÄR HELT NORMALT ATT VARA SMART”
Nr 3 2025
Tar tempen
NINA JONSSON
För dig som jobbar i Stockholms stads skolor
För dig som jobbar i Stockholms stads skolor.
Kommunikationskvarten Inspirationochtipsomkommunikationidinarbetsvardag
Kommunikations-
kvarten
Varannantorsdagklockan8.30
Inspiration och tips om kommunikation i din arbetsvardag
Följ qr-koden till intranätet för mer information
Följ qr-koden till intranätet för mer information!
Varannan torsdag klockan 08.30.
Åtta gånger vinnare av Publishingpriset för bästa personaltidning i Sverige
Innehåll
LÄRA ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och kommer med fyra nummer per år.
ADRESS LÄRA, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm
BESÖKSADRESS Hantverkargatan 2F
Nr 3 2025
52 till 88 procent gymnasiebehöriga elever. På fyra år har Hjulsta grundskola höjt resultaten dramatiskt genom förändrad undervisning. ”Om vi vill att eleverna ska lyckas i nian måste vi börja så tidigt som möjligt”, säger läraren Beanka Öner.
”Jag har aldrig varit så bra lärare som det första året. Gud vad bra jag var, tyckte jag. Men sedan upptäckte jag att eleverna inte hade lärt sig.”
CHEFREDAKTÖR Tomas Bannerhed, 073-834 08 10, tomas.bannerhed @edu.stockholm.se
ANSVARIG UTGIVARE Eva-Li Littorin FORMGIVNING, PRODUKTION Miltton.se
TRYCK Åtta.45, Järfälla, 2025 UPPLAGA 17 400 exemplar
LÄRA DIGITALT pedagog.stockholm/lara
KOSTNADSFRI PRENUMERATION Mejla till info.utbildning@edu.stockholm.se ISSN 1654-7330
OMSLAG Nina Jonsson, rektor på Bobergsskolan och Hjorthagens skola, fotograferad av Ulrica Zwenger
Från
Alma Malzman (till vänster) och Judit Sernrot, båda klass 4B, trivs bra bland Brotorpsskolans grönska. Här finns plats för både stillsamma och skojiga lekar tillsammans med klasskompisarna.
Ute i det GRÖNA
Vi har märkt att allt fler vill kunna sitta någonstans och bara chilla.
Fyrorna (från vänster) Gunnar Fisher, Albin Conrad, Erik Nääs och Theodor Hartman söker skugga under ett av skolgårdens träd.
Stockholms stad satsar på gröna skolgårdar som nu blir ett allt viktigare inslag i stadsmiljön. LÄRA har besökt Brotorpsskolan där skolgården är byggd både för klimatet och för att eleverna ska kunna leka och röra på sig – eller bara chilla.
Text JOHANNA LUNDEBERG Foto MARC FEMENIA
å Brotorpsskolan i Bagarmossen är det full fart under rasten. Den gamla grusplanen för fotboll – som spolas till skridskois på vintern – finns fortfarande kvar men med något mindre yta. I stället ryms nu flera små rum i utelandskapet, nischer som inte bara ger en grön inramning utan också aktiverar eleverna och låter dem utveckla sin fantasi.
– Vi vill att skolgården ska vara till för alla. Gångar att ta sig igenom, stenar att klättra och balansera på och växter att upptäcka, säger Åsa Henricson, biträdande rektor på Brotorpsskolan.
Dessutom finns här gott om platser för återhämtning, så att även de som behöver lugn och ro ska hitta sin plats.
– Vi har märkt att allt fler vill kunna sitta någonstans och bara chilla. När vi frågade eleverna vad de ville ha på sin nya skolgård var det många som sa att de känner sig stressade och därför ville ha platser för återhämtning, så det har vi lagt in, säger Susanne Tenggren, barnskötare på Brotorpsskolan och med sitt stora intresse för växter en av dem som varit drivande i arbetet med den uppdaterade skolgården.
Även Malin Jönsson, projekthandläggare på utbildningsförvaltningen, lyfter fram den stressreduce-
rande effekt som gröna miljöer har.
– De öppna ytor som finns på många skolgårdar kan innebära en stressig miljö, särskilt för unga som är känsliga för intryck. Då kan man i stället skapa mindre rum av grönska dit de kan dra sig tillbaka och leka i mindre grupper, säger hon.
Utbildningsförvaltningen har de senaste åren förgrönat tolv skolgårdar, och arbetet kommer att fortsätta med fler skolor.
– Men det finns också mycket som skolorna kan göra själva. Kanske testa att börja odla i ett par odlingslådor och sedan utöka successivt, säger Malin Jönsson.
Framför allt handlar projektet om att skapa lekmiljöer för unga, men även klimatanpassningen är en viktig del, förklarar hon:
– Vi behöver få mer skugga och mer grönska i en stad som blir allt varmare. Även dagvattenhanteringen förbättras genom att vi tar bort hårda ytor och i stället har växtbäddar som kan ta hand om regnvatten.
På Brotorpsskolan är allt förberett för att skolträdgårdsgruppen ska kunna starta större odlingsprojekt, och här finns också kopplingen till klimatet och FN:s globala mål.
En del av vårt arbete är att ge eleverna närkontakt med växter och djur.
– Vi har arbetat med att skapa skugga, eftersom det kommer att bli varmare i Sverige framöver. Vi har också i viss mån tagit bort asfalt och plastgräs och ersatt med naturmaterial för att minska de varma ytorna och få till en mer organisk skolgård, säger Åsa Henricson.
Växterna är noga utvalda dels för att locka till sig bin och andra nyttoinsekter, dels för att tidigt ge eleverna en relation till
Barnskötaren Susanne Tenggren pratar gärna växter och odling med eleverna och har planer på fler projekt inom skolgården.
natur och växter. Egenodlade, väldoftande örter – där eleverna har konstaterat att de luktar som pizza –väcker nyfikenhet, och på en annan plats sitter ett kluster av fågelholkar.
– Jag tror att om man ska vara rädd om naturen så måste man få en relation till den, och en del av vårt arbete är att ge eleverna närkontakt med växter och djur, säger Åsa Henricson.
Eleverna har också haft en viktig roll i arbetet med att forma den nya skolgården. De har ritat förslag som arkitekterna har vävt in i det färdiga resultatet, till exempel en koja av snabbväxande pil som ger en lagom ombonad känsla.
– Jag ville att den skulle ha en liten kupol i mitten med gångar som leder in i och ut ur den, och om det är soligt så får man skugga där inne, berättar Erik Nääs i klass 4B.
Han är nöjd med att skolgården har fått fler växter i olika storlek så att den inte längre känns tråkig. Även Albin Conrad, klass 4A, gillar grönskan.
– Det är roligt med mycket växter. Förut var den här skolan väldigt grå, men nu när det är mer grönt blir det skönare att vara här, och det finns också mer plats för att hoppa runt. Det är roligt.
För de drygt 350 eleverna i årskurs F–6 är skolgården kanske främst en plats där de kan ha kul under rasten, men skolans ambition är också att undervisa mer utomhus.
– Vi vill att skolgården ska bli en del av vår utomhuspedagogik. Vi tror att eleverna kan lära sig på flera olika sätt
Fjärdeklassarna gillar den nya kojan, som är skapad av pilträd och där små gångar leder mot kupolen i mitten.
och att deras kunskap förankras på ett ännu bättre sätt i utemiljön, säger Åsa Henricson.
En lummig skolgård kan emellertid innebära att överblicken blir sämre, vilket skulle kunna inverka på elevernas säkerhet. Men Susanne Tenggren är inte orolig.
– Vi har koll på eleverna, och våra rastvärdar är väldigt utspridda för att kunna täcka hela skolgården. Tvärtom, i och med att aktiviteterna är så utspridda och det finns så många rum i utomhusrummet så skapar det en bra
miljö för eleverna, säger hon. Dessutom, konstaterar Åsa Henricson, har skolgården andra positiva värden eftersom barns lekar förändras beroende på vilken miljö de vistas i. På Brotorpsskolan ser de i dag betydligt äldre elever som är med och klättrar och leker.
– Jag tycker att det är positivt att vi skapar skolmiljöer som blandar åldrar. För även om det är gott nog att vi bygger en skolgård för klimatet så handlar det ju också om ett värdegrundsarbete. Att man skapar lekplatser som attraherar olika åldrar i en gemenskap.
Vi vill berätta om ditt arbete!
Arbetar du med något lyckat pedagogiskt projekt som kollegerna i stadens skolor borde få läsa om och inspireras av?
Kontakta redaktionen och berätta hur det påverkade elevernas lärande – enklast via mejl till tomas. bannerhed@edu.stockholm.se.
Välkommen!
”Vi gör det här för elevernas skull”
Det krävs både precision och engagemang för att dagligen servera lunch till 2 500 elever och samtidigt hålla ett lågt klimatavtryck. LÄRA har besökt Anna Whitlocks gymnasium på Kungsholmen som lagar allt från grunden – och uppnår stadens samtliga klimatmål.
Redan 2018, när Anna Whitlocks gymnasium öppnade, stack restaurangchefen Michaela Tengblad ut hakan. Tydlig med sin vision sa hon att restaurangen inom några år skulle vara helgrön. Det tog fyra år. Sedan 2022 serverar de bara vegetarisk mat.
– Redan från början sa vi nej till rött kött, vi serverade
varken gris, nöt eller lamm, och vi använder havremjölk och havregrädde.
Reaktionerna blev få, kanske för att Michaela Tengblad och hennes kolleger alltid har varit noga med att hålla en dialog med eleverna och förklara vad de gör och varför.
– Vi pratar med dem om vår filosofi, om nutrition, vilka
mål vi jobbar mot och att vi gör det här för deras skull. Jag tror att en av framgångsfaktorerna är att de känner att vi gör det vi kan för att ställa om för framtiden, säger hon.
Nästa steg var att ta bort kyckling och fisk från menyn. När det var svårt för leverantörerna att tillhandahålla den mängd MSC-märkt fisk eller ekologisk kyckling som skolan behövde för att mätta sina
2 500 elever blev det lätt att fatta beslutet.
– För en enda lunchservering gick det åt ett halvt ton kyckling. Det är obscena mängder. Tänk då om vi inte
beställer en hållbar vara, vilken inverkan och påverkan vi indirekt har på miljön, säger Michaela Tengblad.
Och det är just med inköpen hon tycker att man ska börja för att få ner kökets klimatavtryck, genom att förändra det som är tämligen enkelt men ändå viktigt. Förankra med skolans rektor och ta det sedan stegvis:
– Börja med att bestämma att mjölk, kaffe och te ska vara Krav, och fortsätt med andra kolonialvaror. Sedan ser du över köttet och hur du kan få in mer grönt. Att servera rött kött gör det svårt att nå upp till stadens mål, men du kan
Att personalen förklarar varför de bara serverar vegetarisk kost uppskattas av eleverna. Från vänster: Anton Alassaad, Arvid Tegner, Malin Parmbro, Eira Valegård och David Lestraric.
börja med att blanda till exempel hälften sojafärs och hälften nötfärs.
Ett vanligt argument mot att servera enbart vegetarisk mat är att ungdomarna behöver protein för att växa, men Michaela Tengblad menar att det går lika bra utan kött:
– Det finns fem fullvärdiga vegetabiliska proteiner med samma aminosyror, så det handlar om att äta rätt, och det är faktiskt mer protein i vegetarisk mat än i annan mat. För att kunna ta upp proteinet måste du dessutom öka ditt grönsaksintag.
Anna Whitlocks gymnasium är det enda tillagningskök och gymnasium som når stadens samtliga klimatmål när det gäller måltider. Köket har också fått fina utmärkelser inom tävlingen White Guide Junior. Men det som gör Michaela Tengblad extra stolt är att de är Kravcertifierade på silvernivå, vilket innebär att 80 procent av inköpen ska vara ekologiska, och de fortsätter att sträva uppåt.
– Krav betyder allt för oss. Det betyder att vi är ansvarsfulla och att vi tar stadens mål på allvar. Vi står för ökad biologisk mångfald, för att sänka klimatavtrycket och minska resursanvändningen. Det är ett kvitto på vårt hållbarhetsarbete i restaurangen.
Hon konstaterar att kvalitet kostar och
att Kravmärkta varor således är dyrare. – Vi ser i stället till att vi inte överproducerar och att så lite som möjligt hamnar i matavfallskvarnen. Vi är ett storkök och har tre stora bufféer, så för oss är logistiken viktig. Vi stänger en station i taget så att vi i slutet av dagen bara har en öppen. Då minskar det totala svinnet, förklarar hon.
Kökets mätningar visar att varje person i snitt slänger 12–18 gram mat per dag. De försöker styra beteendet genom att ställa fram en låg och liten hink för matavfall, för att signalera att det inte finns så mycket plats. Dessutom är tallrikarna något mindre än standard och eleverna uppmanas i stället att gå och ta flera gånger.
Men inte heller i köket får något gå till spillo i onödan. Överblivet bröd blir till krutonger, och kanterna mal de ner och gör knäckebröd av. Den 23 personer stora personalstyrkan har ett genuint intresse för mat och experimenterar gärna tillsammans för att kunna ta tillvara ännu mer, till exempel hur man kan göra knäckebröd av kaffesump. Och de lagar allt från grunden.
– När du är helgrön kan du äta allting. Till exempel kryddar vi paprikans kärnhus, rostar, mixar och blandar med en bönmassa. Då får vi ett proteinberikat smör till mackorna. Vi kokar fond och buljong på allt vi har. Vi är ett självförsörjande återvinningshjul.
Nästa steg är att själva börja odla kryddor. Och i framtiden kan det bli ytterligare experiment:
– Vi kommer att vara först ut med insekter när det blir tillåtet. Än så länge får man inte servera det inom offentlig sektor, men när den dagen kommer så testar vi, säger Michaela Tengblad. Men just nu är det fullt fokus på att laga god och näringsrik vegetarisk kost, något som också har andra fördelar: – Det här är internationell, global mat. Du behöver inte berätta varifrån du kommer eller vilken religion du har, utan vår vegetariska mat passar alla.
Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ROBERT BLOMBÄCK
TIPS FÖR GRÖN OMSTÄLLNING
• Ta det stegvis.
• Förankra hos rektorn.
• Köp in Kravmärkta varor.
• Med minskat svinn behöver det inte bli dyrare.
… Maria Sundler, samordnare av lärande för hållbar utveckling på utbildningsförvaltningen.
Vad innebär ditt uppdrag?
– Jag är i grunden lärare och har jobbat mycket med hållbarhetsfrågor. Nu arbetar jag centralt och stöttar skolorna i deras arbete med att utveckla elevernas förmåga och drivkraft att kunna fatta ansvarsfulla beslut inom hållbarhet. Bland annat föreläser jag och ordnar fortbildning om hur lärare kan undervisa i miljöoch klimatfrågor samt hur skolkuratorer kan stötta elever med klimatoro. Vad behöver eleverna?
– De måste få kunskap om hållbarhetsutmaningar och möjlighet att utveckla sin förmåga att analysera, ta ställning och agera. Det handlar om att förstå det komplexa, att det sällan finns enkla svar, och om att kunna fatta välgrundade beslut. Men lika viktigt är att eleverna utvecklar en vilja att påverka och känner att de kan bidra till en mer hållbar värld. Vad kan skolorna göra?
– Bilda en hållbarhetsgrupp! Det är viktigt att lärarna får tid avsatt för det och att eleverna blir involverade. De har idéer, driv och engagemang, så det händer mycket när de får vara delaktiga. Skolan kan också arbeta för att bli certifierad inom hållbarhet, för att på så vis förankra frågorna i hela verksamheten.
Några andra tips?
– Ge dina elever möjlighet att agera tillsammans. Det kan vara att låta en del av gräsmattan bli äng, delta i skräpplockning eller lämna medborgarförslag. Sådana insatser stärker deras engagemang och framtidstro och gör dem medvetna om att de redan som unga samhällsmedborgare kan göra skillnad, något de sedan bär med sig i livet.
Text JOHANNA LUNDEBERG Foto JOAKIM MAGNUSON
Restaurangchefen Michaela Tengblad hade tidigt en vision om en helgrön restaurang.
Dramatisk förbättring på fyra år
Från 52 till 88 procent gymnasiebehöriga elever.
På fyra år har Hjulsta grundskola höjt resultaten dramatiskt genom att bygga en organisation där lärare identifierar elevernas svårigheter, förändrar undervisningen och känner ett gemensamt ansvar för deras utbildning.
”En dålig dag” är rubriken på texten som eleverna i klass 3B på Hjulsta grundskola ska läsa. Läraren Beanka Öner inleder med att fråga vad som är en dålig dag för dem.
– När man är ledsen.
– Man mår inte bra.
– När det händer en olycka.
Förberedelserna är grundliga innan klassen läser texten högt tillsammans.
Därefter läser eleverna igen i mindre grupper för att markera svåra ord. Orden eländigt, bortrest, klirrande och försov blir gula. Under lektionen tränger eleverna allt längre in i texten och när Beanka Öner lämnar dem vidare till mellanstadiet vet hon att de är på god väg i sin läsning.
– Om vi vill att eleverna ska lyckas i nian måste vi börja så tidigt som möjligt, säger hon.
År 2020 var läget ett annat. Då blev bara drygt hälften av eleverna i årskurs 9 på Hjulsta grundskola behöriga till ett yrkesprogram, jämfört med närmare 90 procent i Stockholms stad som helhet. Sedan dess har resultaten förbättrats drastiskt och numera ligger skolans resultat i nivå med resten av staden. Så vad har hänt?
En del av förklaringen är att skolan valdes ut att delta i Kommunal samverkan för bästa skola (KSBS), ett omfattande stöd som ges under tre år till skolor med varaktigt låga kunskapsresultat. Förebilden
är Skolverkets satsning Samverkan för bästa skola, där flera Stockholmsskolor deltog med goda resultat. Utbildningsförvaltningen beslutade att göra samma sak på egen hand och hittills har ett tiotal skolor genomgått hela processen.
Lars Wallinder, chef för utbildningsförvaltningens FoU-enhet, förklarar att utvecklingsarbetet bygger på ett nära samarbete mellan lärare, skolledare, grundskolechef och de olika stödfunktionerna inom förvaltningen.
– Ofta jobbar man med kompetensutveckling av lärare, men många gånger måste man också ge stöd till skolledningen i olika frågor. Det är helt avgörande om lärarna ska kunna göra sitt jobb, säger han.
På Hjulsta grundskola har utvecklingsarbetet letts av processtödjarna Anna Arkéus George och Pernilla Tostgård som framför allt har arbetat med skolledningen och skolans organisation. Första steget var en grundlig nulägesanalys av kunskapsresultaten, först på skolnivå och senare i ämnesgrupper. All undervisande personal deltog.
Efter analysen gjordes olika insatser. Bland annat organiserades lärarna i ämnesgrupper som omfattade hela skolgången, från förskoleklass till årskurs 9, med fast mötestid. Enligt Jessica Berggren, lärare i engelska och franska samt lektor, ledde det till bättre sammanhållning och ett gemensamt ansvar för undervisningen.
– Mycket handlar om att diskutera det som eleverna inte lär sig. Vad behöver vi ändra i undervisningen för att eleverna ska lära sig mer? För att ha en bra undervisning på högstadiet måste man förstå hur man jobbar på lågstadiet och vice versa.
Läsningen har varit prioriterad. På låg- och mellanstadiet finns numera läsgrupper två gånger i veckan, då alla elever får riktad läsundervisning i små grupper.
– Några elever behöver öva på att avkoda medan andra jobbar med läsförståelse. Specialpedagogen arbetar med elever som är nyanlända eller har särskilda behov, förklarar Beanka Öner.
En annan riktad insats handlade om språkutvecklande arbetssätt på fritis.
– Den typen av insats kan professionalisera personalgruppen. Den fångade också elevernas lärande, vilket bidrog till samverkan med lärare, säger Anna Arkéus George.
Jessica Berggren tycker att undervisningen tar en större plats i samtalen på
”I dag har jag lärt mig tre nya ord: eländig, klirrande och typiskt”, säger Aziz El Khadhi (till vänster) i klass 3B. Här tillsammans med läraren Beanka Öner och klasskamraten Amel Aymen Bashir Ali.
skolan numera, både i formella och informella sammanhang.
– Det är en skola där vi gör saker tillsammans. Undervisningen tillhör alla. Eleverna trivs och får en bra utbildning här.
Tillsammans med skolledningen ansvarar Jessica Berg-
gren för undervisningsutvecklingen på skolan.
– Vi utvärderar vårt arbete kontinuerligt och justerar delmål och aktiviteter där det behövs. Under den här terminen har förstelärarna och jag gjort runt 30 observationer av undervisningen. Sedan analyserar vi det i relation till skolans övergripande mål.
Analyserna är generella, men vid behov kan de fördju-
pas i en klass eller årskurs.
– För två år sedan såg vi till exempel att eleverna inte riktigt lyckades med laborationerna i NO. Då pratade lärarna ihop sig om vad som behövde göras och redan året
därpå lyckades eleverna bättre, säger Jessica Berggren. Meriem Boukris är förstelärare i matematik och NO och har arbetat på Hjulsta grundskola i tre år. Matematik var ett av de ämnen som hade allra minst andel elever med godkänt betyg för fem år sedan, men de senaste åren har resultaten i årskurs 9 legat på en stadigt hög nivå.
– Men det finns inget hemligt recept. Vi har tidig kartläggning för att upptäcka elevernas svårigheter, väl fungerande specialundervisning och gemensamma planeringar med mycket tid för varje arbetsområde.
Varje vecka stämmer matematiklärarna av att eleverna hänger med, annars kan något moment behöva repeteras eller stödinsatser sättas in. Elever som riskerar att inte nå målen erbjuds lovskola på höst-, sport-, påsk- och sommarlovet. Språket har också en given plats i matematikundervisningen.
– Jag har förändrat min undervisning och stannar upp mer för att prata om matematiska begrepp, men också analysera texter. Vi utmanar dem med textuppgifter så att eleverna är vana vid att läsa matematiska texter, säger Meriem Boukris.
Utvecklingsarbetet har dessutom skapat en stabilitet i organisationen under en period då skolan genomgått flera rektorsbyten. Nuvarande rektor Sofia Montgomery har arbetat på Hjulsta grundskola i fem år (till en början som biträdande rektor för lågstadiet, mellanstadiet och fritis).
– Med KSBS skapade vi en utvecklingsorganisation som ligger fast. Vi ska inte hålla på och ändra hela tiden, utan det är så här vi ska jobba. Skolan är föränderlig ändå, men vi håller i strukturen och kan länka in det nya i den, säger hon.
Jessica Berggren är lektor och lärare på Hjulsta grundskola.
Nina Jonsson är rektor på Bobergsskolan och Hjorthagens skola och tar tempen på arbetsmiljön varannan månad.
– En bra arbetsmiljö är förutsättningen för bra undervisning, konstaterar hon.
Att Nina Jonsson skulle arbeta och göra karriär inom skolan var under barndomen helt otippat för de flesta, utom för henne själv.
– Jag visste redan när jag var sju år att det var lärare jag skulle bli. Jag var inte ens duktig i skolan, jag var rädd för allt. På högstadiet var jag uttråkad. Men fortfarande ville jag bli lärare. Jag fattade att tydligare lärare hade hjälpt mig att bli en bättre elev.
Och tydlig är hon. Greppet om regler och rutiner är fast.
– När jag kliver in i skolan, då är jag min roll. Min uppgift är att följa de system, rutiner och handlingsplaner som skapar vårt ramverk. Det ger trygghet och lugn i organisationen.
Att kunna sina styrdokument är hennes eget sätt att klara det korstryck som hon ser som den största svårigheten i skolledarskapet.
– Vi har många intressenter, det är inget nytt. I resursstarka områden har vi inte minst ett stort tryck från vårdnadshavare. Man måste ha koll, särskilt när ekonomin är tuff. Budgeten ska vara i balans, samtidigt som alla elever måste få det stöd de behöver.
Hon har varit rektor sedan 2009, då på Södermalmsskolan. 2021 började hon på Bobergs-skolan och startade samtidigt Hjorthagens skola. Skolorna har en modell för arbetsmiljöarbetet som hon kallar ”arbetsmiljötempen”, som är ett eget påfund.
– På en arbetsplatsträff varannan månad får arbetslagen beskriva arbetsmiljön på individ-, gruppoch skolnivå. Vad fungerar bra? Vad kan vi förbättra? På individnivå kan det exempelvis stå ”kom ihåg att ta rast” och på gruppnivå ”för mycket prat i arbetsrummet”.
Ansvaret fördelas till rätt nivå och åtgärder kommer snabbt. För Nina Jonsson är det ett sätt att koppla ihop självledarskap, arbetsmiljö och arbetsglädje.
– Det är tufft att arbeta i skolan. Då är det viktigt att det är roligt att gå till jobbet!
Text MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER
»Det måste vara kul att komma hit«
Rektor Nina Jonsson gillar att ta tempen på arbetsmiljön.
KRÖNIKA Katarina Lycken Rüter
Skolan kan skapa hoppsgemenskap
n femåring i min bekantskapskrets gillar att springa. Att promenera är tråkigt –det finns så mycket att uppleva och han vill ta sig fram fort. Men inte fortare än att ungefär vart femte steg är ett hoppsasteg, ett sånt där schottissteg som får hela kroppen att flyttas mer uppåt än framåt. Det ser lite lustigt ut och en aning hindrar det kanske hans framfart, men onekligen finns också något både lustfyllt och hoppfullt i själva steget. I somras lyssnade jag på den norske filosofiprofessorn Lars Svendsen som talade om just hopp i sitt Sommarprogram. Så länge det finns liv finns det hopp har man ju hört. Men Svendsen vände på det: utan hopp, inget liv. Hopplöshet förlamar och isolerar medan hopp skapar agens. Och hopp är något helt annat än önskningar, enligt Svendsen. Önskningar, de kan vara helt uppe i det blå. Det är möjligt att önska sig vad som helst, verklighetsförankrat eller ej. För hopp däremot krävs verklighetsförankring. Det måste finnas en saklig möjlighet, om än aldrig så liten, att det jag hoppas också ska kunna inträffa för att det ska vara möjligt att hysa hopp. Och hoppet är väsentligt, menade Svendsen, eftersom hopp – eller brist på detsamma – påverkar människors handlingar. Svendsen tog sina studenter som exempel: De som hoppas att de ska klara kursen agerar på ett annat sätt än de som inte tror att de ska klara den. De hoppfulla läser kurslitteraturen, diskuterar svårigheter och engagerar sig i att försöka förstå. De har ju hopp om att klara sina studier. Men utan
hopp om att kunna förstå är det svårt att engagera sig i arbetet. Och utan arbete klarar man inte kursen.
Ett hopp kommer sällan ensamt. Så sa inte Svendsen, men han talade om att människor som hoppas både hör samman och dras samman i ”hoppsgemenskaper”. Ett härligt ord! Och jag tänker att skolan skapar – kan skapa – just hoppsgemenskap.
En av mina klokaste kolleger konstaterade i ett samtal vi hade för ett par år sedan att lärarens allra viktigaste uppgift nog är att förmedla hopp. Han undervisade i biologi, och som alla vet finns inom det ämnet insikter om hur det är ställt i världen som inte bara kan göra en modstulen, utan rent av förtvivlad.
I skolan drivs vi av hopp om att vi kan lära oss, att vi kan hitta vägar framåt och bidra till en bättre värld.
Men som Svendsen lyfte fram i sitt Sommarprogram: Framtiden är inte stängd – den finns inte än. Vårt handlande kommer att påverka hur den blir. I det finns faktiskt hopp. Och var kan det gestaltas tydligare än i skolan? I skolan drivs vi av hopp om att vi kan lära oss, att vi kan hitta vägar framåt och bidra till en bättre värld. I skolan arbetar vi med att förstå den värld vi är en del av och ger därmed det nödvändiga hoppet förankring i saklig och nykter realism. Vi kan inte veta om det blir som vi hoppas, men vi kan bilda hoppsgemenskaper som stöttar och engagerar.
Jag tänker på femåringens vilja framåt och vidare. Visst är det så i skoljobbet, man vill framåt och vidare. Men ett hoppsasteg då och då är också helt på sin plats. Inte varje steg i korridoren – men ibland, som en påminnelse om hopp och hoppsgemenskap.
KATARINA LYCKEN RÜTER ÄR FÖRFATTARE OCH FÖRE DETTA GYMNASIELÄRARE
”Det är normalt att vara smart”
Hur ska särskilt begåvade elever komma till sin rätt?
Pedagogikforskaren Caroline Sims har svaren. ”Det gäller att inte låsa sig vid biologisk ålder utan bara tänka: Vad kan eleverna, vad är de intresserade av, vad vill de?”
Text KATARINA BJÄRVALL Foto ULRICA ZWENGER
on är mitt uppe i en flytt, Caroline Sims, filosofie doktor i pedagogik – hon packar kartonger för att byta arbetsplats från Högskolan i Gävle till Mälardalens universitet i Västerås. Ny stad, nytt lärosäte men samma engagerande tema: särskilt begåvade elever och deras möjligheter i skolan. Det var också ämnet för hennes avhandling 2023, där hon granskade styrdokument ur ett historiskt perspektiv och intervjuade lärare som arbetar just med särskilt begåvade elever.
På sin nya arbetsplats ska hon bland annat fördjupa sig i kopplingen mellan särskild begåvning och kriminalitet. Kan det vara så att när en elevs särskilda begåvning inte bekräftas ökar risken att eleven dras till kriminalitet? Det är en fråga hon kommer att ställa sig. Vad menar vi när vi talar om särskilt begåvade elever?
– Det kan vara elever som plockar de högsta betygen, är duktiga i alla ämnen och även har det bra socialt och emotionellt. Men det kan också vara de som har det jättejobbigt eftersom de ligger så långt före och blir väldigt ensamma. Ofta har man ringat in de här eleverna med hjälp av IQ-test, men den definitionen blir för snäv, för då hittar man inte dem som har kunskaper som inte är matematisk-logiska. Man missar dem som är språkligt kreativa, esteterna och praktikerna.
– Det är också vanligt inom psykologin att man gör en checklista där personen ska bocka av ett antal kriterier. Det funkar inte här eftersom eleverna är så olika, så i min forskning behövde jag en definition som kunde täcka spretigheten. Jag landade i en klusterdefinition.
Hur lyder den?
– Den går ut på att särskild begåvning handlar om att kunna lära in saker snabbt men också djupt. Och att du har en kreativitet och ifrågasätter tidigare sanningar –
Caroline Sims
De kan också ha det jättejobbigt eftersom de ligger så långt före och blir väldigt ensamma.
inom matematiken kan man hitta andra metoder att nå en lösning och i svenskämnet kanske man leker med grammatiken och med stor och liten bokstav.
– En annan aspekt är att man anpassar kunskap till nya situationer som inte har någon uppenbar koppling till den tidigare kunskapen, alltså att man ser hur saker och ting hänger ihop. Det är kanske det som mäts i ett IQ-test, men det är också det som gör att en motorintresserad person kan plocka isär och sätta ihop en motor utan att kunna beskriva teorin bakom.
Går det att mäta särskild begåvning?
– IQ-testerna gör ju anspråk på det. Och när skolan inte funkar för eleverna skickar man dem ofta till en psykolog som gör ett begåvningstest och säger: ”Oj, vi trodde att du hade det svårt, men du ligger ju jättehögt.”
Hur går det ihop, detta att en del särskilt begåvade elever har svårt i skolan?
– Det man kan se i forskningen är att de inte är motiverade av höga betyg utan av att veta och kunna.
Kan man säga att de eleverna genomskådar skolan?
Tycker att den är banal?
– Ja. Och dina djupintressen kanske du inte vill dela med någon, de är privata. Då blir det konstigt när skolan kräver något som är ditt, till exempel att du skriver när det är något du redan gör väl digt mycket på fritiden.
höver vi ge mer kreativa uppgifter som gör att de här förmågorna kommer fram. I stället för att börja med definitionen för att sedan identifiera och anpassa undervisningen kan man börja med anpassningen och se vilka som tycker att det där var lite kul. Och sedan jobba vidare med det. Ge så pass öppna och intresseväckande uppgifter att det finns möjlighet att visa de här förmågorna.
Vad kan det vara för uppgifter?
– När jag har undervisat i svenska och engelska har jag till exempel haft en bild som eleverna ska skriva en dialog utifrån. Även den som inte är speciellt bra på att skriva får då något att utgå ifrån, men samtidigt finns det inga ramar för den som är väldigt kreativ. De kan ju till exempel skapa karaktärer utifrån personerna på bilden och det finns ingen begränsning vad gäller vilken typ av språk de kan lägga i karaktärernas mun. Och de kan jobba med ett berättande som inte är linjärt eller med parallella berättelser och motsägelser, till exempel att karaktärer som representerar en viss tidsepok sätts i ett nytt sammanhang. Det ställer höga krav på läraren. Om man inte har klart för sig vad särskild begåvning är så finns kanske en risk att man tänker att den här texten är ologisk och inkonsekvent?
Kan man också vara särskild begåvad och prestera lågt på ett IQ-test?
– Yes, för man kanske tycker att testet är meningslöst. Är särskild begåvning ärftligt?
– I vissa fall är det väl det, men när jag undervisade såg jag också elever som älskade att sitta inne och läsa Shakespeare och som var födda i familjer där de stora intressena var att jaga och köra skoter.
Är det svårare att fånga upp särskilt begåvade elever om de har lågutbildade föräldrar?
– Ja, det finns forskning som visar att man inte har upptäckt de här eleverna för att de kommer från fel klass eller har fel etnicitet. Och där blir det en rättvisefråga. Föräldrar som har utbildning kan täcka upp där skolan fallerar. Och de kanske också har pengar att köpa sig privatlärare eller läxhjälp.
Eller Shakespeares samlade verk.
– Ja, och i en annan familj kanske föräldrarna inte riktigt förstår de här förmågorna. Det finns kritiker som säger att det verkar ju mest vara barn från socioekonomiskt starka hem som kommer fram – ja, exakt: kommer fram! Det betyder inte att de andra inte existerar.
Hur känner man som lärare igen en särskilt begåvad elev?
– Det kan vara de som blir klara med uppgifterna snabbt och som inte verkar behöva anstränga sig, men det kan också vara de som inte gör någonting. Så för att vi ska hitta dem be-
– Ja, man måste kunna skilja på det. Och komma ihåg att de som har slutat försöka, för att uppgifterna är tråkiga, kanske inte hoppar högt första gången de får något som är mer utmanande. Hur kan man upptäcka särskild begåvning redan i förskolan?
– Det finns ju barn som läser när de är två år. Har du ett barn som har knäckt läskoden så tidigt, utan att du har undervisat om det, då är det något som pågår. Läs då med barnet, skriv med barnet. Och det gör man ofta i förskolan – man följer vad barnen är intresserade av, men frågan är om de får gå vidare så mycket som de kanske skulle vilja.
– Egentligen borde det inte vara så svårt. Som förälder har du en syskonskara där barn kan olika saker och du håller ihop dem som en familj där alla får plats. Man kan tänka på förskolan som en stor familj.
Jag blir nyfiken på hur det kom sig att du drogs till det här ämnet. Kan du berätta?
– Det var nog innan jag kände till begreppet. Jag har en bakgrund som gymnasielärare i filosofi och litteratur på det internationella programmet IB, International Baccalaureate. Där märkte jag att det fanns väldigt duktiga elever som först vid 16 års ålder upplevde att skolan tog emot. Då har det inte varit tillräckligt utmanande innan. Sedan var jag på semester i London – min man kommer därifrån – och där hittade jag en bok av psykologen Joan Freeman om giftedness. När jag läste den kände jag att det där vill jag hålla på med.
– Kanske var det också för att jag själv hade tråkigt i skolan. Det var för mycket fakta, jag trivdes inte förrän i trean på gym-
nasiet när vi fick sätta i gång med analytiska kurser i filosofi och psykologi. När jag sedan skulle söka till litteraturvetenskap på universitetet sa min svensklärare att det där kommer inte att gå, det är bara för dem som kommer från lärarhem. Och jag är från ett arbetarhem. Men när jag började på universitetet var det som att hitta hem. Det är inte som att jag forskar för att lösa ett eget problem, för jag trivdes ändå i skolan, men just det där att få något att brottas med, det saknade jag. Så jag kan identifiera mig med de här elevernas understimulans.
– När jag började forska fick jag ofta kommentarer av typen: Det där är inte rättvist, resurserna ska inte läggas på dem som det redan går bra för. I den historiska exposé över styrdokumenten som jag gjorde såg jag de argumenten: Att det var viktigt att satsa på dem som låg efter, medan de som ligger långt fram kan få jobba på egen hand eller få hemuppgifter. Ett exempel är Salamancadeklarationen. Den kom 1994 och slår fast att nu är det jätteviktigt att vi jobbar mer inkluderande i skolorna och stöttar dem som har särskilda behov. I det engelska originalet står det att det även handlar om gifted children, men i den svenska översättningen har ordet gifted ändrats till ”andra” så att det bara står
att det även handlar om ”andra barn”.
Vad säger lärarna du möter?
– De kan oftast relatera till detta – ja, den där eleven! Men sedan säger de också att ”Åh, det finns inte tid”. Det blir en rättvisefråga som tar sig uttryck i resursfördelning. Men attityderna har ändrats nu. Det är inte längre fult att stötta dem som ligger längre fram. I ett inkluderande klassrum ska alla få plats, även om inte alla ligger på samma nivå. Fokuset på särskild begåvning handlar om att skapa ett sammanhang där alla får komma framåt.
Hur vanligt är det egentligen med särskild begåvning?
– Det vet man inte, för då är man tillbaka på IQtesterna som utgår från normalfördelningskurvan och det vill jag ju undvika. Jag har också frågat Skolverket hur många elever som går i en klass över sin biologiska ålder, men de har inte den statistiken. Och det finns inte heller statistik på hur många elever som jobbar med läromedel för en högre nivå.
Men ändå: Är det i genomsnitt en i varje klass?
– Det jag kan säga är att man kan räkna med att det definitivt finns på varje skola.
Kan den där skepsisen som har funnits ha att göra med att det handlar om relativt få elever?
– Eftersom vi inte ställt oss frågan hur många i ►
Attityderna har ändrats nu. Det är inte längre fult att stötta dem som ligger längre fram.
en klass som är understimulerade så vet vi inte om de är få eller inte. Det är helt enkelt en vit fläck på skolkartan. Men det spelar ingen roll hur många elever vi pratar om, eftersom varje elev enligt skollagen har rätt till stimulerande undervisning. Det viktiga är att se till att de verkligen får det, oberoende av vilken förmåga de har.
Okej. Så hur kan en lärare anpassa undervisningen så att den blir stimulerande även för särskilt begåvade elever?
– Jobba i ett gemensamt klassrum och med gemensamma uppgifter men med olika förutsättningar. Arbeta så att alla elever känner att det finns progression, att de kommer framåt i sitt lärande. Forskning visar att det som funkar är dagliga utmaningar. Då är det viktigt att man samarbetar i lärarlaget och lånar av varandra. Hur då?
– Framför allt med det som kallas berikning, alltså fördjupningsuppgifter. Lärarna kan sätta ihop uppgifter med inskott från olika ämnen. Till exempel kan du fördjupa någonting inom historieämnet genom att låta eleverna skriva och även omfatta något naturvetenskapligt. Hur var det att vara barnmorska i Gävle på 1700-talet? Då får elever med större kapacitet sätta ihop sina förmågor till en helhet.
– Sedan är ju betygskriterierna utifrån den lägst förväntade nivån, vilket gör att även det högsta betyget kan vara för lågt. Det är ett system som inte stämmer med de här elevernas förmågor. Då kan man börja titta på nästa år, för vi har ändå ett betygssystem som bygger på att kunskaperna ska bli mer och mer analytiska ju högre upp du kommer. Det finns numera större möjligheter att accelerera, att flytta upp en årskurs eller flera.
Hur blir det då med relationer? Man är tio år men går i sjuan där kompisarna vill dejta?
– Och du själv bara vill bygga lego? Jo, det finns en uppfattning att du har det bäst när du är tillsammans med din egen åldersgrupp. Men det är kanske lite föråldrat. Pedagogen Lev Vygotskij menar till exempel att du lär dig bäst när du gör något som är lite för svårt.
Generellt, hur fungerar kompisrelationer för särskilt begåvade elever?
– En del har inga problem alls, andra är mer ensamma. Är du i ett sammanhang där det finns andra som vill satsa på skolan eller som har samma intressen som du så blir det lättare. När Svante Pääbo fick Nobelpriset berättade han om hur han lekte stenålder med sina kompisar när han var liten. Det kan bli ett glapp om du har en kunskapsnivå som är så djup och så utvecklad att dina jämnåriga inte förstår vad du pratar om. Där kanske du behöver vuxna som kan tala om saker och ting på ett mer moget sätt än vad kompisarna är redo för.
Många särskilt begåvade får neuropsykiatriska diagnoser. Hur kommer det sig?
– Skolverkets material om särskild begåvning trycker ganska hårt på diagnoser – det är liksom inte normalt att vara särskilt begåvad. Det är inte ovanligt att man får en autismdiagnos, för att man har särintressen, eller en adhd-diagnos, för att man har en rastlöshet. Jag är inte säker på att det underlättar, det kan göra att de här eleverna blir ännu mer satta på undantag och det tar bort fokus från vad de faktiskt kan. Som jag brukar säga när jag föreläser: Det är normalt att vara smart.
– Mitt tips är att inte börja med att skicka de här eleverna till elevhälsan, utan i stället börja med att hantera det i klassrummet, genom mer utmanande uppgifter. Sedan får man se vad som händer. När det gäller yngre elever kan det bli så att de klarar en abstrakt nivå otroligt bra medan annat fattas. De kanske kan räkna ekvationer men de kan inte den analoga klockan.
Borde inte det vara lätt för en särskilt begåvad elev att lära sig den?
– Jo, men du kanske inte tycker att det är viktigt. Det blir utmanande för läraren, för det kan vara saker som de här eleverna behöver få med sig innan de går vidare. De kan behöva stanna upp utan att få en känsla av att hållas tillbaka.
Hur vanligt är det att elever döljer sin begåvning för att passa in?
– Det förekommer. Det är inte ovanligt att lärare som byter arbetssätt upptäcker elever som de inte lagt märke till innan.
Finns det en risk att en särskilt begåvad elev blir lärarens favorit?
– Ja, särskilt för elever som accelererar, alltså flyttar upp en klass, kan det bli så – titta vad den personen är smart! Det gör det inte enklare att smälta in. Det är viktigt för klassdynamiken att läraren inte gör för stor sak av det som eleven gör bra. Och motsatsen, att en lärare blir provocerad av en elev som kan mer än läraren själv?
– Jag har inte sett så mycket av det, för jag har inte studerat elevernas perspektiv. Men pedagogikprofessorn Roland Persson har undersökt det genom en enkät till medlemmar i Mensa. Där visade det sig att det förekom att lärare ironiserade över elever som till exempel ville ha svårare uppgifter. Vad kan huvudmän göra för att särskilt begåvade elever ska komma bättre till sin rätt?
– Det bästa är om detta får ingå i andra projekt, till exempel satsningar på hemmasittare – där ska man veta att en del av dem är understimulerade. Och när man jobbar för att höja intresset för läsning får man inte glömma dem som redan ligger långt fram. Men prata inte om att hantera särskild begåvning utan om differentierad undervisning i klassrummen. Då blir det vardag som alla jobbar med. Det finns också spetsklasser, vad är det?
– Det är så långt skolsystemet har kommit när det gäller de här eleverna. Skolor kan ansöka hos Skolverket om att få starta spetsklasser. Och efter en lagändring förra året är tanken att spetsklasserna ska utökas till fler skolor och att de ska kunna ha distansundervisning och undervisning efter skoltid och på helgerna. Det ska också bli lättare för gymnasieelever att läsa universitetskurser. Högskoleförordningen gör undantag för spetseleverna, som ju egentligen inte har behörighet eftersom de inte har studentexamen. Men universiteten har inte riktigt öppnat dörren. Ett annat problem är att spetsklas-
Det som funkar är dagliga utmaningar. Då är det viktigt att man samarbetar i lärarlaget och lånar av varandra.
serna ingår i samma betygssystem som den reguljära undervisningen och att de inte ger några meritpoäng.
Du är internationellt engagerad och är bland annat Sveriges representant i nätverket World Council for Gifted and Talented Children. Vad kan vi lära av andra länder?
– Först vill jag peka på en sak som vi inte ska ta över: att man tidigt delar upp barn i olika system så att de särskilt begåvade får följa en typ av gifted education programme genom hela sitt skolliv. Det låser in elever i kategorier och då finns risk att de blir felidentifierade eller oidentifierade. Det tror jag inte på.
Vad tror du på?
– Det är enklare att få accelerera i många länder. Man kan ha mentorer, så att läraren inte behöver lösa allt. Jag tänker till exempel på ett tyskt mentorsprojekt där man har parat ihop tjejer som ligger långt fram i naturvetenskapliga ämnen med vuxna som jobbar med något naturvetenskapligt, till exempel på ett universitet. Då får du kontakt med någon som kan vägleda framåt och som förstår komplexiteten i det du vill prata om. Det projektet är online vilket gör att det når även dem som bor långt från ett universitet. Och generellt har man i många länder en större medvetenhet om att elever presterar på olika nivåer.
Berikat lärande för särskilt begåvade
Hur kan en jordglob omvandlas till en plan yta utan att avstånden mellan länderna förändras? Hur kan man reglera trafiken så att risken för trafikstockning minskar? Det är frågor som eleverna söker svaren på i den fördjupade matematikundervisningen på International School of the Stockholm Region. intresseområden och skolans resurser.
Utbildningen på den kommunala men engelskspråkiga International School of the Stockholm Region (ISSR) i Skanstull är krävande i sig och följer den internationella läroplanen International Baccalaureate. Men vissa elever behöver ännu mer komplex och fördjupad undervisning. För dem erbjuder skolan fördjupningsgrupper med särskilda utmaningar i matematik, kreativt skrivande och bildkonst.
– Fördjupningsgrupperna är ämnesövergripande och rymmer många olika ämnen. Och vi är noga med att sätta etiketten på gruppen, inte på eleverna. Det ska inte vara en press att vara särskilt begåvad så därför riktar vi i stället fokus på deras behov av mer utmanande undervisning, berättar Laura Elena Runceanu, koordinator och forskare vid Jönköpings universitet. Fördjupningsgrupperna erbjuds elever från lågstadiet till högstadiet. De har funnits i flera år, är forskningsbaserade och utgår både från elevernas
– Arbetet är väldigt systematiskt och följs upp regelbundet. En viktig del är hur vi kan stötta dubbelt exceptionella elever, alltså elever som är särskilt begåvade och samtidigt har en diagnos eller svårighet.
För att erbjudas plats i en fördjupningsgrupp räcker det inte med omfattande kunskap eller hög studiemotivation. Det krävs särskilda förmågor och ett särskilt intresse. Med hjälp av en forskningsbaserad checklista identifierar lärarna de elever som har speciella egenskaper och ett sätt att tänka som gör att de kan ta till sig en fördjupad undervisning. Lärarna tittar också på omdömen och betyg. Bilden ska delas av föräldrarna och eleven.
– Alla lärare får kontinuerlig utbildning och coachning, till exempel i differentiering, så vi är bra på att hitta, undervisa och stötta eleverna. Även gruppens lärare behöver ha ett
speciellt sätt att tänka, säger Laura Elena Runceanu.
– Många av lärarna kommer från länder som kunskapsmässigt ligger före Sverige på det här området, till exempel USA, Holland och Australien. Där erbjuds elever redan fördjupad undervisning och berikning, och lärarstudenter erbjuds kurser i att undervisa särskilt begåvade elever.
Ashton Green är lärare och undervisar i fördjupad matematik. Eleverna träffas en eftermiddag varannan vecka efter skoltid. Gruppens träffar är friare än de ordinarie lektionerna. Eleverna väljer själva sina fördjupningsområden, såsom geometriska transformationer – hur en jordglob kan omvandlas till en plan yta utan att avstånden mellan länderna förändras – eller flödesscheman, till exempel hur trafik kan regleras för att man ska undvika trafikstockning.
– Det är en ambitiös grupp med komplexa tankegångar och avancerade frågor. Vi har en del elever som är extremt begåvade. Om jag själv inte har tillräckliga kunskaper inom ett område så tar jag hjälp utifrån. Alla ska få de utmaningar de behöver. Det finns inga gränser för lärandet, poängterar hon. Eleverna i gruppen fördjupad matematik går på mellanoch högstadiet. De kan ha olika grundkunskaper beroende på vilken matematik de mött tidi-
gare. Det gemensamma är förmågan att ta till sig en mer utmanande undervisning.
– Det handlar inte om acceleration utan om just fördjupning, säger Ashton Green.
Att eleverna får känna samhörighet med andra som har samma intressen och liknande tankebanor är också en viktig del.
– De behöver träffa andra för att få sina kognitiva, sociala och emotionella behov tillgodosedda. Det är ofta lätt för dem att kommunicera med varandra, de tänker på liknande sätt, säger Laura Elena Runceanu.
Att särskild begåvning skulle innebära sociala och
Laura Elena Runceanu.
På ISSR kan den komplexa matematiken utvecklas åt olika håll beroende på elevernas intresse. Här läraren Ashton Green tillsammans med eleverna Avni Trivedi och Mahi Midha.
emotionella svårigheter är en myt, menar hon.
– Våra elever har generellt inga svårigheter att interagera med andra om de får stimulans, ges möjlighet att visa sina förmågor och känner sig inkluderade i klassen.
Eleverna Mahi Midha och Sara Nalwaya deltar i fördjupad matematik. Här får de individuella uppgifter och utmanas på ett annat sätt än i klassrummet.
– Det är väldigt roligt. Vi lär oss saker som vi inte får göra i den vanliga undervisningen och vi fördjupar oss i det som vi själva tycker är spännande, säger Mahi Midha.
– I klassrummet gör alla samma saker. Undervisningen är mer strukturerad och då blir det mindre intressant, tycker Sara Nalwaya.
Text ANGELICA BERG Foto ULRICA ZWENGER
TÄVLING Vinn biobesök
Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till!
1 Hur länge har Anna Whitlocks gymnasium bara serverat vegetariskt?
1 Sedan 2020
X Sedan 2022
2 Sedan 2024
2 Ulrihca Malmberg har tilldelats ett av landets finaste lärarpriser. Vilket?
1 Guldäpplet
X Ingvar Lindqvist-priset
2 Svenska Akademiens särskilda lärarpris
3 Vad kallas arbetssättet som Hästhagsskolan använder för att synliggöra lärandet?
1 Den fyrkantiga cirkeln
X Den utforskande spiralen
2 Den pedagogiska pyramiden
4 Vad forskar Caroline Sims om?
1 Särskilt begåvade elever
X Självledarskap inom gymnasieskolan
2 Yrkesutbildningens professionalisering
5 Hur gammal var rektor Nina Jonsson när hon bestämde sig för att bli lärare?
1 Sju år
X Tio år
2 Arton år
Mejla din tipsrad senast 14 oktober till tomas.bannerhed@edu.stockholm.se. Ange var du arbetar och din fysiska hempostadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner.
Vinnare i nummer 2/2025 blev Szilvia Teszarik Karlsson, Södermalmsskolan, Violeta Rogova, Kämpetorpsskolan, och Andrea Szücs, Skanskvarnsskolan. Grattis! Rätt rad var 1, X, 2, 2, 2.
”Eleverna lyser upp med Betty”
Årstaskolans satsning på skolhundsteam har nu pågått i över tio år och visat mycket goda resultat.
– Tack vare skolhundarna blir elever med hög frånvaro mer motiverade att komma till skolan, säger specialpedagog Ulrika Nylander.
När Casey Harnebäck i årskurs 6 kommer till hundrummet på Årstaskolan blir både skolhunden Betty och hundförare Victoria Gutenbrant från Hundens hus märkbart glada.
– Jag tror inte jag hade gått till skolan alls det senaste året om jag inte hade fått träffa Betty och Victoria. Det har absolut hjälpt mig jättemycket, säger Casey och kryper upp i soffan och börjar klappa Betty.
Ulrika Nylander är specialpedagog och ansvarig för arbetet med skolhundsteamen.
– Möte med en skolhund är en del av elevhälsans insatser för att främja skolnärvaro, utveckla social interaktion eller ge elever en lugn stund fri från intryck, säger hon.
Årstaskolan startade projektet med skolhundar för över tio år sedan, ett stöd som erbjuds till elever i årskurs F–6. Skolan samarbetar med två hundteam från Hundens hus. De veckor då hundteamen är på skolan ges 16 elever möjlighet till en hundtid, som motsvarar en lektion.
– Vissa elever, där skolvardagen fungerar väldigt dåligt, erbjuds dubbla tider i veckan. Man måste även ta hänsyn till att hundarna ska orka och må bra, säger Ulrika Nylander.
Hon betonar att elevhälsan gör en noggrann prioritering utifrån ansökningar från klasslärarna om att få hundtid beviljad för en elev. Beslutet fattas sedan i nära samverkan med vårdnadshavarna. – Vi har framför allt använt oss av skolhundarna som stöd till elever med hög frånvaro. Där ser vi särskilt positiva resultat. När eleverna vet att de ska få
träffa hunden ökar motivationen att komma till skolan. Vi har också testat att hämta elever och gå till skolan tillsammans med hundteamet, även det med positiva resultat, berättar Ulrika Nylander.
Elevhälsan använder sig även av en skolhund för elever som behöver extra stöd i vissa ämnen, som läsning eller matematik. Även för elever som haft svårt med övergångar, exempelvis från helgen till skolveckan, har det varit ett bra stöd.
Ulrika Nylander pekar på att placeringen av hundrummet i utkanten av skolgården med en egen ingång är en stor fördel.
– Hunden behöver inte röra sig bland andra elever på skolgården, vilket minskar risken att hundrädda eller allergiska elever kommer i kontakt med hundarna.
I hundrummet vittnar de många målningarna och breven på väggarna om att eleverna trivs här. I rummet finns också gott om lekmaterial för hundarna och pedagogiskt lärmaterial för olika ämnen.
– Här kan vi få en liten glimt av hur
eleven mår och känner sig i mötet med skolhunden. Förutom det har elevhälsan regelbundna samtal med eleven, klassläraren och hundföraren som en del i åtgärdsprogrammen, säger Ulrika Nylander.
– Det handlar ju inte bara om att en elev ska få en paus i undervisningen, utan stunden med hunden ska även bidra till en positiv utveckling för eleven. Därför har vi ett nära samarbete med hundförarna.
Men nu har Betty piggnat till lite och vill leka. Casey Harnebäck är snabbt på fötterna och visar glatt hur Betty kan snurra och göra high-five – Ibland leker vi olika lekar, där jag styr Betty till olika trix. Ibland kan jag sitta och måla eller läsa lite och bara ha Betty nära. Jag blir glad och lugn och släpper andra tankar när jag är här. Här kan jag också prata om allt, säger hon.
Hundförare Victoria Gutenbrant och eleven Casey Harnebäck går en promenad med skolhunden Betty.
– De dagar jag vet att jag ska träffa Betty och Victoria är det lät-tare att gå till skolan. Det sitter också i länge efter att jag träffat dem.
Betty visar tydligt att det är dags att få komma ut en stund. Casey sätter vant på kopplet och tillsammans med Victoria Gutenbrant tar de en promenad.
– Vetenskapligt vet vi att när vi klappar djur utsöndras oxytocin, ett hormon som har en lugnande effekt i kroppen, och det märks tydligt. Eleverna som kommer hit lyser upp. Här får de, oavsett vilket behov av stöd de har, känna sig omtyckta, lite extra lugn och ro och möjlighet att ladda om. En hund dömer eller recenserar inte, säger Victoria Gutenbrant.
Casey säger bestämt att det har betytt hur mycket som helst för henne att få komma och träffa Betty och Victoria regelbundet.
– Nu känns det lite sorgligt att inte få fortsätta gå här, men jag kommer att hälsa på ofta, säger Casey lite gladare och klappar Betty några extra gånger, sätter på sig de stora hörlurarna och vinkar hej då.
Skolpodden i Stockholm
Röster från skolan
Om och från skolan med lärare, elever, skolledare, politiker, lärarstudenter och många fler från skolans värld.
Skolpodden i Stockholm – där poddar finns.
Text AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto MARC FEMENIA
Casey Harnebäck i årskurs 6 på Årstaskolan gör en high-five med Betty.
Jag blev inte lärare för att jag älskar barn, utan för att jag älskar att undervisa om mina ämnen.
PROFILEN Ulrihca Malmberg
Ulrihca Malmberg – kungligt prisad för sina djupa ämneskunskaper och sitt brinnande engagemang.
Nyfiken och FYRKANTIG
Hennes undervisning präglas av både nyfikenhet och fyrkantighet, vilket uppskattas av eleverna. Nyligen tilldelades Ulrihca Malmberg ett av landets finaste lärarpriser för sitt arbete på Södra Latins gymnasium.
Text ANNELIE DREWSEN Foto ULRICA ZWENGER
ärakuten Södra Latin” står det på tavlan när eleverna i årskurs 2 och 3 kommer in i klassrummet. Klockan är åtta och Ulrihca Malmberg har redan varit på jobbet i två timmar, för att ta vara på ”den bästa tiden”. Hon drar igen dörren och börjar lektionen i naturkunskap. – I dag ska vi leka läkare. Ni är läkarkandidater och ska möta patienter som ni ska ställa diagnos på. Jag är laboratorieassistent, så om ni behöver ta prover så kommer ni till mig.
Upplägget Diagnoskampen kommer från kollegerna som undervisar i biologi. Ulrihca Malmberg berättar för klassen att överläkare Anna Jansson har varit på semester, men att hon är på väg tillbaka och kommer att dyka upp snart. Eleverna delas in i grupper om fyra, varav en är patient. Patienterna får instruktioner och ett laminerat blad med symptom och annan information.
– Men ge inte mer info än läkarstudenterna frågar efter, instruerar hon.
Hon går sedan igenom hur ett läkarbesök brukar gå till och introducerar ordet anamnes
– Vilka frågor brukar läkaren ställa?
Eleverna ger förslag:
– Röker du?
– Tar du mediciner?
– Har någon i släkten samma problem?
Eleverna påminns om vilka undersökningar en läkare kan göra och får veta att stetoskop, blodtrycksmätare och spirometer finns till hands. Genomgången är effektiv och tydlig, och snart är alla i gång.
Ulrihca Malmberg undervisar i geografi, matematik och naturkunskap på Södra Latins gymnasium och tilldelades 2025 års Ingvar Lindqvist-pris i naturkunskap av Kungliga Vetenskapsakademien. I motiveringen står bland annat att hon är ”definitionen av en lärare som gör skillnad” och ”en förebild och källa till inspiration för både elever och kolleger” med djupa ämneskunskaper och ett brinnande samhällsengagemang.
– När ordföranden för juryn ringde blev jag paff, chockad, stolt och tänkte samtidigt ”Inte ska väl jag …”. Det finns så otroligt många skickliga lärare, säger Ulrihca Malmberg. Hon är uppvuxen i Södertälje. Mamma var lärare och pappa sjökaptenen som gick i land och blev personalchef. Hennes två systrar gick i mammas fotspår och blev lärare. Ulrihca valde en egen väg – precis som med stavningen av sitt namn. Efter naturvetenskaplig linje på gymnasiet läste hon matematik på Lunds universitet.
Det
är något med unga människor som inte går att värja sig mot. De kryper in under
skinnet.
Klassrummet har förvandlats till närakut för eleverna (från vänster)
Ester Widlund, Filippa Gustafson Burnetti och Humla Blomberg. I bakgrunden läraren Ulrihca Malmberg som agerar laboratorieassistent.
–
Men så upptäckte jag att det fanns något som hette studentliv. Jag hade ingen studieteknik och gick ut med noll poäng första terminen.
Till sist utbildade hon sig till naturgeograf på geovetarlinjen.
– Det handlar om landskapets utformning och processer. Jag inriktade mig på fjärranalys och geografiska informationssystem, att analysera satellitdata. Vi tittade på jorden från ovan.
Hon fick jobb på ett dotterbolag till statliga Rymdbolaget och flyttade till Kiruna 1990, precis när det svenska mobilnätet började byggas ut. Sveriges yta skulle kartläggas för att masterna skulle kunna placeras optimalt. Hon beskriver geovetenskapen som en bestående kärlek. Det handlar om att se naturen med en annan blick, till exempel under en promenad på Söders höjder.
– Om man tittar mot klipporna ner mot Riddarfjärden så ser man en förkastning som uppstod för tre miljoner år sedan och går från Åland till Örebro. Det är en av de få platser där det syns.
Hon arbetade som naturgeograf i 15 år i Kiruna och Stockholm.
– Det blev allt mindre analysarbete och mer administrativt projektledande, och då kände jag mig färdig. Jag ville undervisa andra!
Under några år läste hon in matematiken för gymnasiebehörighet och korta lärarprogrammet vid si-
dan av sitt arbete. Första lärarjobbet var på en högstadieskola på Lidingö.
– Jag har aldrig varit så bra lärare som det första året. Gud vad bra jag var, tyckte jag. Men sedan upptäckte jag att eleverna inte hade lärt sig vad jag tänkt mig.
Insikten ledde till självreflektion och en didaktisk nyfikenhet som aldrig sinat. Vetgirigheten har resulterat i uppåt 900 högskolepoäng i allt från matematisk problemlösning och miljörätt till serietidningens historia. Just nu läser hon en master i de naturvetenskapliga ämnenas didaktik samtidigt som hon arbetar heltid.
– Men när jag är klar med min master har jag sagt att jag ska ta en sabbatstermin från studierna. Jag gillar att måla och spela brädspel, men det hinner jag verkligen inte med nu.
På den fiktiva närakuten surrar det av frågor, svar och funderingar.
– Jag har jätteont i magen, ojar sig en elev.
– Vad arbetar du med?
– Jag är inköpschef och har det stressigt på jobbet. Jag brukar lugna mig med en whisky på kvällen.
– Hur ser dina övriga motionsvanor ut? frågar en av läkarkandidaterna.
Någon försöker förstå sig på blodtrycksmätaren och Ulrihca Malmberg frågar om ingen behöver nyttja labbet, men eleverna verkar rådvilla när det gäller provtagning. I hennes klassrum ställs eleverna ofta inför svåra uppgifter där de måste arbeta tillsammans, gärna i en samhällskontext. I dag handlar det om diagnoser, andra gånger om att ställa om energipolitik och elproduktion för ett fiktivt land.
– De får information om klimat, ekonomi, demografi och så vidare och ska sedan avgöra vad som är värt att satsa på utifrån landets förutsättningar. Det är en svår uppgift där de måste bolla med varandra utifrån en massa data.
Filippa Gustafson Burnetti i klass ES23A uppskattar att undervisningen är strukturerad och varierad.
– Trots att det här är en pluggkurs upplever jag det inte som stressigt. Många uppskattar att det är så strukturerat. Det känns tryggt.
Ester Widlund i klass ES22B uppskattar också tydligheten.
– Hon kan sina grejer och är jättetydlig. Hon kan vara lite sträng så man vågar inte inte göra sina läxor. Hon förklarar bra, särskilt i matte. När jag hade henne i matematik var det min storhetstid i det ämnet.
Det är inte första gången Ulrihca Malmberg beskrivs som sträng, men det tog ett tag innan hon kunde förlika sig med det.
– Jag tog det som negativt, men nu har jag omfamnat det. Det har sina fördelar. Jag har förstått att eleverna kan bli lite rädda i början för jag är väldigt rak och fyrkantig.
Fyrkantigheten kommer ur en stark känsla för rättvisa. Det finns till exempel inget som heter sena inlämningar.
– Jag kan inte acceptera att någon ger sig själv extra tid när de andra lämnar in i tid. Om något händer i ditt liv så säger du till, så kan vi anpassa uppgiften. Om du missar får du en ny uppgift. Det är sådant som kan skrämma elever, men det är ingen förhandling. Många elever tycker om det, att veta vad som gäller.
Samtidigt säger Ulrihca Malmberg att hon har blivit mjukare med åren.
– Jag blev inte lärare för att jag älskar barn, utan för att jag älskar att undervisa om mina ämnen. Men det är något med unga människor som inte går att värja sig mot. De kryper in under skinnet. Utan mina elever skulle jag inte vara den lärare jag är i dag.
Plötsligt är överläkare Anna Jansson tillbaka från sin semester och lektionen bryts. I själva verket är det en AI som Ulrihca Malmberg har instruerat att bete sig som en överläkare som träffar läkarstudenter. Eleverna kan konsultera henne via en chatt och börjar knappa in de olika symptomen.
– Särskilt med hosta och andningssvårigheter måste vi ta det här very allvarligt, svarar AI-överläkaren.
Många svar är långa och innehåller en mängd nya frågor.
– Hon är lite för pedagogisk, konstaterar en elev.
En bit in på lektionen börjar flera elever se uppgivna ut. AI-överläkaren ger inga direkta svar, provsvaren är svåra att tolka och det är många symptom att hål-
Efter 15 år som naturgeograf sadlade Ulrihca Malmberg om och blev lärare. ”Jag ville frälsa andra med mina ämnen”, säger hon.
la reda på. Sköldkörtelprov? CRP? Svart bajs? Differentialdiagnos? I en grupp undrar läkarkandidaterna vad duodenalsår betyder.
– Det undrar jag också, gnyr patienten. En av läkarkandidaterna tar patientens hand för att lugna.
– Det kommer att bli bra. Det finns behandling.
Rollspelet gör diagnoskampen verklig. Grupperna har ställts inför olika fall och redovisar sina förslag på diagnos för klassen. Blödande magsår? Korrekt. Nästa grupp gissar på sepsis.
– Nej, det var lunginflammation orsakad av mykoplasma som kan vara svår att diagnosticera, så lungorna missades där, konstaterar Ulrihca Malmberg.
Efteråt tycker hon att lektionen funkade bra, men att interaktionen mellan eleverna och AI-överläkaren behöver förbättras.
– Jag måste träna på hur jag styr den. När AI kom var jag skräckslagen, men nu ser jag potentialen. Man får acceptera att den finns. Jag har anmält mig till en kurs som heter AI för lärande på KTH, säger Ulrihca Malmberg, packar ihop de medicinska mätinstrumenten och stänger närakuten för denna gång.
ULRIHCA MALMBERG
AKTUELL: Ingvar Lindqvist-pristagare i naturkunskap 2025.
GÖR: Arbetar som gymnasielärare i geografi, matematik och naturkunskap på Södra Latins gymnasium.
BOR: Lidingö.
GILLAR: Att luta mig mot husväggen en solig dag när rättningshögen är avklarad.
OGILLAR: Den nuvarande världspolitiken. PÅ LEDIGA STUNDER: I mina drömmar: spelar brädspel och målar akvarell. I realiteten: pluggar.
LÄSER: Just nu ”Juloratoriet” av Göran Tunström, ”Galenskaparna & After Shave” av Kalle Lind och Henrik Jutbring samt ”Modesty Blaise – Sabeltand” av Peter O’Donnell.
LYSSNAR PÅ: Poddarna ”Snedtänkt”, ”Decision space”, ”Bitter och Tysk” samt ”I säng med Tobias & Gabriel”.
»På rasterna klättrar vi i träd«
JACOB FERNSTRÖM, 11 ÅR
Smedslättsskolan
Min skola är väldigt trygg och jag trivs jättebra. Jag började här i årskurs 2, när vi flyttade hit från Östermalm.
Lärarna på skolan har hög kompetens. De lär ut bra och kan hålla ordning i klassrummet, de är snälla och bra på att lyssna på eleverna. Jag tycker om när vi får tydliga instruktioner, så jag vet vad jag ska lära mig, och det får vi för det mesta.
Av ämnena i skolan gillar jag geografi mest. Jag vet nästan var alla länder i världen ligger och namnen på deras huvudstäder. Jag använder ofta en app i mobilen för att lära mig saker om olika länder. Nu jobbar vi med Europa i skolan, det är intressant. Historia, slöjd, idrott och teknik är andra ämnen jag tycker är kul. På tekniken har vi jobbat med programmering, det är intressant.
På rasterna gör vi många olika saker, vi hänger och pratar, spelar mycket fotboll och så klättrar vi i träd. Det finns många stora träd på vår skolgård, det är nästan som en park. Den är fin och kul att vara i. Jag skulle önska att vi kunde ha fler korta raster under de lektioner som är extra långa, så att man fick röra på sig lite mer. Jag bor nära skolan och har många kompisar här som jag också är med efter skolan.
På fritiden spelar jag också fotboll i en klubb i Bromma. Jag är väldigt intresserad av fotboll, men när jag blir stor vill jag jobba med programmering. Det skulle vara kul att få programmera spel och sånt. Men nu känns det skönt att jag får gå här på skolan ett år till, innan jag ska börja i högstadiet på Äppelviksskolan.
Berättat för AGNETA
Utforskande spiral som höjer nivån
Arbetssättet ”Den utforskande spiralen” hjälper elever, lärare och rektorer på Hästhagsskolan att få syn på lärandet. Men det är ingen quickfixutan snarare en ledstång att hålla i och en inställning för att utmana tankarna.
– Är ni redo för SO? Nu kör vi!
Sabine Hanser står framför klass 3B på Hästhagsskolan i Farsta.
– Vi ska jobba med något som heter forntiden. Jag funderade på hur jag skulle lära ut det och behöver er hjälp. Är det någon som vet vad forntiden är?
Stenåldern, bronsåldern och järnåldern, enas klassen om, och att ”forn” betyder gammal. En elev berättar om sjukdomar som fanns för länge sedan, en annan om olika djur. Snart är det dags för diskussioner i mindre grupper. Till sin hjälp har eleverna frågor: Vad behöver de lära? Hur ska de lära sig och hur ska de presentera sitt lärande?
– Jag vill veta alla förslag! Hur tänker ni?
Eleverna diskuterar och kommer med idéer. Spela Kahoot, sätta upp en teater om forntiden och bygga en stenåldersby är några förslag. Klass 3B är vana vid att prata om lärande. – De har kloka tankar om hur de vill lära och kan sätta ord på vad de behöver för att lära sig, säger Sabine Hanser som är förstelärare på skolan och vägleder kolleger i ”Den utforskande spiralen” som skolan arbetar utifrån. Det är ett kollaborativt arbetssätt som bygger på forskning om lärande. Utbildningsförvaltningens forsknings- och utvecklingsenhet, FoU, följer arbetet, handleder och utbil-
dar förstelärarna i att leda i kollegialt lärande. Spiralen omfattar sex faser: skanna, fokusera, undersöka antaganden, lära, agera och följa upp.
– Det kan låta flummigt, men det handlar om att våga utmana antaganden om sin verklighet innan man bestämmer vad man ska ändra. Det behöver ta tid, det är ingen quick fix, berättar Patrik Sjöberg, rektor på skolan och den som införde arbetssättet för sex år sedan.
Han brukar förklara det genom att lyfta fram vilka perspektiv, ord och begrepp som används. I samtal med elever är han till exempel noga med att inte fråga vad de har gjort på en lektion. I stället frågar han vad de har lärt sig. Och vad händer om en lärare tänker att hen planerar elevernas lärande i stället för att planera sin undervisning?
– Blir det någon skillnad om jag tänker på det ena eller andra sättet?
De olika faserna är ingen checklista som ska bockas av. Spiralen är ett ramverk, något att hålla sig i som genomsyrar mycket av skolans utvecklingsarbete. Arbetssättet bygger på att alla i organisationen är lärande och att lärandet är ett utforskande. Patrik Sjöberg tror att det kan vara provocerande i tider som nu när röster höjs för att lärares auktoritet ska stärkas.
– Men det handlar inte om att läraren ska abdikera från
sitt ledarskap eller från sin lärarroll utan om att bli medveten om elevernas lärande och bli mer träffsäker som didaktiker.
Relationsskapande och tillit är en viktig del. Emellanåt får elever svara på frågorna ”Kan du namnge två vuxna personer på skolan som tror att du kommer att lyckas i livet? Hur märker du det?”.
– Vi frågar för att säkerställa att alla elever har vuxna i skolan som tror på dem, vilket är en förutsättning för lärande. Svaren visar vilka ledarhandlingar som gör att elever känner sig trygga.
En annan central del i ”Den
”Eleverna är medvetna om att vi är här för att lära. Hur vi lär är olika och det undersöker vi tillsammans”, säger förstelärare Sabine Hanser, här tillsammans med rektor Patrik Sjöberg som införde ”Den utforskande spiralen” på skolan.
utforskande spiralen” är att inte gå för snabbt fram utan att i stället noga ta reda på vad exempelvis dåliga matteresultat beror på. Att förändra undervisningen behöver inte vara lösningen.
– Vi måste backa och ta reda vad som verkligen ligger bakom. När ser vi att det går bra? När är det eleverna inte lär sig? Kanske tror vi att det beror på att alla mattelektioner ligger sist på dagen. Då behöver vi ta reda på om det stämmer och fokusera på vad vi kan göra. Vi får inte heller glömma bort vårt eget lärande i förändringsprocessen.
”Den utforskande spiralen” ger en högre kvalitet på kolle-
giala samtal. Det framhåller både Patrik Sjöberg och försteläraren Sabine Hanser.
– Vi utmanar varandra att föra diskussioner om pedagogik och lärande på en hög nivå som gör att vi reflekterar, säger Sabine Hanser som har märkt att det också ger en bättre känsla i klassen och en ökad förståelse mellan eleverna.
– De är medvetna om sitt eget lärande och vilka förutsättningar alla har, att alla är olika och det finns en fin respekt för det. De utgår ifrån att de är här för att lära tillsammans.
Hon berättar om ett grupparbete då en elev hjälpte sin klasskamrat som hade svårt att skriva: ”Du är ju jättebra på att rita. Om du ritar så skriver jag vad du säger.”
– De vill väl och tar vara på varandras olika kompetenser. Det bidrar till förutsättningar för lärande som i sin tur ger ringar på vattnet.
Text PERNILLA RÖNNLID Foto ULRICA ZWENGER
FRÅGAN
Vem är den bästa läraren du haft?
SOPHIE ENGKVIST
årskurs 5, Smedslättsskolan
– Jag har två favoritlärare: Richard Fahlén och Kais Lemmouh. De lär ut bra och kan säga till när det blir stökigt så att man får studiero. När det är lugnt i klassen lär jag mig mycket bättre.
YLVA BERGLUND
årskurs 4, Årstaskolan
– Min lärare i matte och NO, Marina Bakeeva. Hon har gjort så att jag tycker det är roligare med de ämnena nu. Hon är bra på att lära ut och är rolig. Ibland kan hon vara bestämd, det är också bra.
VINCENT HENDERSON
årskurs 2, Midsommarkransens gymnasium
– Mathias Liljhammar, lärare i ekonomi och juridik här på skolan. Han är en trevlig person och undervisar på ett underhållande sätt, så jag blir intresserad. Han är helt enkelt bra på att lära ut sina ämnen.
LILY JOHANSSON
årskurs 1, Årstaskolan
– Det är min klasslärare Torbjörn Nord. Han är väldigt snäll och så är han bra på att lära ut. Jag lär mig mycket av honom. Min lärare på fritis Berit Ghavidel Rostami är också jättebra.
ALEXANDER LUNDBERG
årskurs 5, Smedslättsskolan
– Det är en lärare som jag har nu, Kais Lemmouh. Han är snäll och schyst och lär ut på ett jättebra sätt. Han är helt enkelt bra på sitt jobb och lagom sträng. Det tycker jag om.
Text och foto AGNETA BERGHAMRE HEINS
Rafflande äventyr i slitna miljöer
Klarakvarteren i centrala Stockholm utgör spelplats för barndomsäventyr och journalistiskt pionjärarbete i två nya böcker – en serieroman och en kollektivbiografi om Ligan.
Klara rymmer från sin familj i en villaförort för att slippa internatskola i Fabian Göransons seriebok ”Klara – tvättbjörnarnas stad” (Galago, 2025). Hon söker sig till stan för att ansluta sig till en grupp gatubarn som klär sig i tvättbjörnsdräkter.
De sover i den övergivna lastbilen Fården på dagarna och ger sig sedan ut i Stockholmsnatten för att få tag på mat och försvara sig mot rivaliserande gäng.
Klarakvarterens slitna miljöer med skamfilade typer, nattöppna kaféer och teknokrater som mäter misär utgör den perfekta miljön för detta rafflande äventyr med retrofuturistiska inslag.
För den vuxna läsaren finns vissa historiska blinkningar, men Göranson undviker pekpinnar och historielektioner i denna första del i en ny trilogi för mellanåldern.
Även Fatima Bremmer, som belönades med Augustpriset för sin biografi ”Ett jävla solsken” om Ester Blenda Nordström, söker sig till Klarakvarteren i sin nya bok ”Ligan – Klarakvarterens blodsystrar” (Forum, 2025). I denna kollektivbiografi skildras hur ett tiotal unga kvinnor slår sig in i journalistyrket i en värld som är skapad av och för män.
De kallar sig Ligan och via deras livsöden kommer läsaren nära kampen för rösträtt, Hermann Göring och hans svenska fru, hjälpinsatser för judiska flyktingar och uppbyggnaden av det svenska folkhemmet.
När författaren avslutar berättelsen på 1950-talet har Stockholms stadsfullmäktige beslutat att 700 byggnader i centrala Stockholm ska rivas. ”Klarakvarteren, Stockholms pumpande hjärta, är slitet ur stadskroppen och har slutat slå”, skriver författaren. Men medlemmarna i Ligan har med sina arbetsinsatser gjort avtryck som finns kvar än i dag.
Text ANNELIE DREWSEN
BARNEN FRÅN FROSTMOPLAN
Mårten Sandén
Bonnier Carlsen, 2025
STENÖGA
Maria Frensborg Bonnier Carlsen, 2025 När mormors aska ska spridas i havet tar Harry med bästa kompisen Claudan till skärgårdsön Stenöga. Familjekonflikterna är djupa, och kusinen Zeb lånar olovligt sin pappas motorbåt för att ta med de två vännerna ut på havet mitt i natten. Spänning i Stockholms skärgård för läsare från mellanstadiet.
EN FLICKAS KRIGSDAGBOK
Jessica Bab
Det bultar på dörren till lägenheten vid Frostmoplan och tre syskon flyr ut på balkongen. En kriminell ledare letar efter deras äldre bror efter ett rån mot ett växlingskontor. Syskonens flykt genom ett fiktivt Stockholm är ett spännande äventyr med blinkningar till klassikern ”Barnen från Frostmofjället”.
Lilla Piratförlaget, 2025 Mörkläggning, ransonering och nyheter om Hitler. Judiska Veras uppväxt i Stockholm under andra världskriget skildras i denna bok som kan passa att högläsa. Vardagen med lek, skola och högtider pågår samtidigt som oron växer och kriget når grannländerna. Baserad på ett verkligt livsöde med inslag av fakta.
BUDBÄRARE
Ulrika Kärnborg Natur & Kultur, 2024 Stockholm 1911. Tolvåriga Lina måste sluta skolan för att börja arbeta som piga hos fröken Alma, som är engagerad i rösträttsrörelsen. Lina delar ut flygblad, går på rösträttskongress och lär sig om samhället. Men varför är fröken Alma så trött? Sista delen i Kärnborgs trilogi ”Stormens döttrar” skildrar både mörker och framtidshopp.
”Det finns ingen stadsdel i Sverige som man kan ha mer åsikter om än Södermalm i Stockholm, även om man aldrig satt sin fot där.”
Ur
”Söder – drömmar och förvandlingar i en svensk stadsdel” av Håkan Forsell (Weyler förlag, 2025).
Nr 4
Ute hos dig 2 december
RÅLAMBSHOVSSKOLAN
På teknikklubben får eleverna testa teknik utan krav
Så stöttar du unga med klimatångest.
Globala prövar en vecka utan skärm.
De får servera på Nobelbanketten.
… och naturligtvis mycket mer.
LIVETS HÅRDA SKOLA Stina Hjelm
Gå
en skolvisning i Stadshuset
Besök Stockholms demokratiska hjärta!
Låt dina elever kliva in i kommunfullmäktige och se varifrån Stockholm styrs. Stadshuset påverkar elevernas vardag, både idag och i framtiden.
Under visningen berättar vi om Stadshusets unika arkitektur och spännande historia, och om det kommunala styret.
Läs mer och boka på stadshuset.stockholm/skola