LÄRA Stockholm #3 2024

Nr 3

LINDEPARKEN

MÅNGA PLUS MED MATTE I DET GRÖNA

”Som rektor har jag inte tråkigt en enda sekund”

ÖKAD TRYGGHET

MED NYA ZONER

PÅ SKOLGÅRDEN

Älskade odling

Har du hört? Nybakade studenter, lärarpanelen och Guldbaggevinnaren om drömmar, ledarskap och mirakel.

Skolpodden i Stockholm

Röster från skolan

Aktuellt skolprat med lärare, skolledare och elever från Stockholms stads skolor. Lärarpanelen tar sig an ett nytt ämne i varje avsnitt och en ny spännande gäst berättar om sin skoltid.

Du hittar Skolpodden i Stockholm där poddar finns.

Åtta gånger vinnare av Publishingpriset för bästa personaltidning i Sverige

Innehåll

LÄRA ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och kommer med fyra nummer per år.

ADRESS LÄRA, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm

BESÖKSADRESS Hantverkargatan 3A

Nr 3 2024

olika rastaktiviteter ökat.

”Danspedagogernas fantasi och målande språk har smittat av sig. Nu finns inte längre det hårda golvet. Nu rör sig alla i en skog, runt en sjö.”

CHEFREDAKTÖR Tomas Bannerhed, 073-834 08 10, tomas.bannerhed @edu.stockholm.se

ANSVARIG UTGIVARE Eva-Li Littorin

FORMGIVNING, PRODUKTION Miltton.se

TRYCK Åtta.45, Järfälla, 2024

UPPLAGA 17 400 exemplar

LÄRA DIGITALT pedagog.stockholm/lara

KOSTNADSFRI PRENUMERATION Kontakta info.utbildning@edu.stockholm.se ISSN 1654-7330

OMSLAG Ulrika Jansson och Anette Höglund Andersson, Lindeparkens anpassade gymnasieskola, fotograferade av Ulrica Zwenger

Romeo Collocolo i klass 5A sträcker sig efter bollen ute på Savannen. Sedan Johannes skola i Vasastan delade in skolgården i zoner har utemiljön blivit tryggare och möjligheterna till

Vad blir nästa matteuppgift? Tillsammans med

Signe Svedin och Oliwia Kwasniak i klass 3A läser

Malin Gustavsson på en av lapparna som hon har satt upp i Dungens träd.

Matte i det gröna

Alla ämnen kan göras till en kunskaps- eller tipspromenad för att få in rörelse och frisk luft.

När eleverna mätt pinnarnas längd och trädens omkrets blir det räknestafett med addition. Katayoon Dashtinejad i 3A

räknar snabbt ihop och kryssar i rätt ruta.

Ett lärande som blir konkret, mer aktiva elever och bättre koncentration – fördelarna med utomhuspedagogik är många. Läraren Malin Gustavsson på Blackebergsskolan i Bromma flyttar ut klassrummet året om.

Text PERNILLA RÖNNLID Foto ULRICA ZWENGER

en blå korgen är packad.

En boll, koner, rep, pennor, måttband, skrivunderlägg, klädnypor, laminerade räknestafettkort – allt som behövs för en lektion utomhus. Klass 3A på Blackebergsskolan, klasslärare Malin Gustavsson och elevassistent Harri Tiainen går tillsammans ut och över gården och tar stigen ner mot dagens uteklassrum – Dungen – där eleverna sätter sig i en ring. Det är dags för mattelektion.

Medan eleverna gör en värdegrundsövning – de ska trä sig igenom en rockring utan att släppa varandras händer – placerar Malin Gustavsson ut uppgifter i träden runtomkring. I dag ska eleverna mäta. Till sin hjälp får de en meter snöre och ett måttband. Nu är de redo.

Först går Malin Gustavsson helt kort igenom enheterna. Hur många decimeter går det på en meter? Hur många centimeter? Hur många millimeter? Eleverna svarar direkt, de kan det här. Och vad ska de mer tänka på när de löser uppgifterna?

– Att samarbeta, svarar Isabella Cotrina Bringas. – Precis, och peppa varandra, uppmanar Malin Gustavsson eleverna innan hon delar in dem i par.

De tar sig an uppgifterna. Några börjar räkna hur många fotsteg som ryms på ett snöre, andra mäter sin längd i pinnar. Ett par letar efter något med omkretsen en meter.

Malin Gustavsson undervisar utomhus året runt,

i alla ämnen. På våren och i början av höstterminen är utelektionerna fler, i princip varje dag. Bara vid spöregn stannar klassen inne. Förutom att eleverna får frisk luft leder utomhuslektionerna till mer rörelse i undervisningen. Enligt organisationen Generation peps senaste rapport kommer bara två av tio barn upp i de rekommenderade 60 minuterna rörelse om dagen.

– Det är ledsamma siffror och där har skolan ett jätteansvar. Vi når alla barn och det är viktigt att vi bidrar till att få barn mer i rörelse – för folkhälsan, säger Malin Gustavsson som alltid gillat friluftsliv och varit ute mycket i naturen.

Under lärarutbildningen skrev hon också sitt examensarbete om utematte.

Forskning visar att vi minns det vi gör i rörelse bättre. Genom att lära med hela kroppen blir lärandet mer konkret.

– Till exempel som i dag när vi mäter kan jag använda kottar och pinnar. Eleverna får känna och se hur lång en meter verkligen är, det blir inte bara siffror i en bok, säger Malin Gustavsson.

Hon märker att elever som inte är så aktiva inne blir mer aktiva ute. Dessutom blir elever mindre stressade och de med koncentrationssvårigheter som har svårt att sitta still i klassrummet gynnas av utelektionerna.

– Ute får de röra sig naturligt och jag märker att lugnet lägger sig när de kommer in.

Malin Gustavssons råd till den som vill testa lek- ►

Många känner motstånd för att det tar tid från lektionen.

tioner ute är att starta enkelt. Med en ny klass brukar hon börja med lekar som eleverna kan och successivt föra in lärandet. Till exempel kan Under hökens vingar kombineras med att lära in tiokamraterna.

Ett bra sätt att börja är att gå ut mot slutet av en lektion.

– Många känner motstånd för att det tar tid från lektionen, eleverna ska på och av med kläder. Då är det en fördel att gå ut i anslutning till rast.

Själv tar hon ofta med eleverna på en kunskapspromenad på väg till lunchmatsalen. Det kräver knappt någon förberedelse. Utrustade med miniwhiteboards och pennor går eleverna i rask takt och stannar till när hon ställer frågor.

– Alla ämnen kan göras till en kunskaps- eller tipspromenad för att få in rörelse och frisk luft.

Eleverna har mätt klart och det är dags för räknestafett. På laminerade bingobrickor ligger tärningar som de ska turas om att springa fram och slå. Sedan ska prickarna läggas ihop och summan ska kryssas i på brickan. I dag är det alltså addition som är uppgiften. Vad betyder det?

– Plus! svarar Linn Musovic snabbt. Hejaropen ljuder från klasskompisarna medan lektionen går mot sitt slut. Från skolgården en bit bort hörs musik. Innan det är dags för lunch gör eleverna en sista värdegrundsövning. I en tajt cirkel med fötterna in mot mitten sitter de och ska rulla en boll varvet runt, utan att den snuddar marken, bara med hjälp av ben och fötter. De klarar det på andra försöket.

I morgon blir det utomhusgeografi om världsdelarna för klass 3A, berättar Malin Gustavsson som nyligen kom ut med boken ”Uteklassrummet” (Natur & Kultur). Med den vill hon inspirera fler att gå ut och undervisa. Hon har redan fått med sig några av sina kolleger på Blackebergsskolan och ett läsår samarbetade hon med de andra klasslärarna i samma årskurs. Under en lång lektion i veckan var alla tre klasser ute tillsammans.

– Vi hade var sitt ämne och eleverna fick gå runt på stationer. Det var verkligen succé och helt fantastiskt.

Läs även intervjun om lekens betydelse för lärandet med professor Peter Gärdenfors i LÄRA 1/2024.

Innan det är dags för den avslutande samlingen får eleverna i klass 3A springa av sig, upp och ner för kullen.

KRÖNIKA Katarina Lycken Rüter

Aldrig mer blir det första gången

ista läsårsstarten. Valet mellan olika namnlekar, där alla tre är bra men bara två hinns med betyder inte bara att den tredje väljs bort denna gång – den har på riktigt gjort sitt nu. Det blir ingen mer gång.

Kollegerna lägger en hand på min axel och säger ”Och hur känns det?” med samtidigt nyfikna och milt skeptiska blickar. För de vet att jag gillar den här plötsliga ruschen av liv och hormoner och osäkerhet och förväntan som präglar en gymnasieskolas uppropsdag – och om nu det här är den sista?

Egentligen vet man väl så lite om livet att det enda kloka vore att tänka att det mesta man gör kan vara för sista gången, alldeles utan att man särskilt tänkt så. Men när jag i sommarlovets lätta ledighet gick och funderade på min sista läsårsstart hade detta med ”det sista” väldigt svårt att fästa. Jag tror inte att det beror på att jag inte oroar mig för att gå i pension – kanhända borde jag mer än jag gör – utan på att i skolans värld fungerar inte begreppen första och sista på samma sätt som i många andra sammanhang.

den underbara beskrivningen av fröken Roséns brandtal för svenskämnets särart i Ellen Mattsons roman ”Poetens liv”, är det första gången texten läses med just den här gruppen. Undervisning är faktiskt alltid i någon mening något som händer för första gången, och det är kanske det som gör lärarlivet så oavbrutet intressant.

Detta betyder naturligtvis inte att jag som lärare kommer som ett blankt blad in i klassrummet. Efter närmare 40 år är jag snarare ett på alla sidor fullskrivet papper, med understrykningar och överstrykningar och tillägg och citat i kanten. Men när jag kliver in i klassrummet och börjar undersöka sammanhang tillsammans med eleverna, då är det ändå första gången. Med just dem.

I skolans värld fungerar inte begreppen första och sista på

samma sätt som i många andra sammanhang.

Första och sista implicerar vanligen att det finns något däremellan, ett okänt antal likartade enheter som varken är första eller sista och som därmed saknar den specifika udd som det första och det sista bär med sig. I skolan verkar de där mellanenheterna vara som försvunna. Där är det alltid, på ett eller annat sätt, första gången. Även om jag läst en text med 20 grupper tidigare, som till exempel

Fast nu finns förstås en sak som faktiskt är sista gången i mitt skolliv. Detta läsår är sista gången jag har möjlighet att verkligen göra min undervisning lite bättre. Och det kan jag tänka är lite, lite läskigt. Sista gången?! En av de mest omfamnande och rika delarna av lärarlivet är annars att när den löftesrika höststartens alla glimrande möjligheter och sprakande idéer i april visat sig tappa en del av glansen kan man alltid säga: ”Nåja, jag gör det bättre nästa gång”. För man får ju chansen nästa läsår. En gång till.

Men inte denna gång.

Sista läsårsstarten. Den liknade alla andra genom att inte vara en repris. Och liknade ingen annan i sin slutgiltighet. För första gången var det sista gången. Och svaret till kollegerna blev: ”Pirrigt. Det är ju första gången!”

KATARINA LYCKEN RÜTER ÄR FÖRSTELÄRARE PÅ ANNA WHITLOCKS GYMNASIUM

Fotbollsplanen har blivit trygg savann

På Johannes skola i Vasastan har skolgården delats in i zoner med fantasifulla namn. Det öppnar för mer varierade aktiviteter och en positiv utemiljö. Resultatet är en tryggare skolgård där kränkningarna har minskat – liksom konflikterna på fotbollsplanen.

Eleverna i klass 4A kickar undan bollen och börjar i stället hjula längs fotbollsplanen på Johannes skola. För ett år sedan hade det nog inte hänt. Då spelade man i stort sett bara fotboll här. Numera

kallas den här delen av skolgården Savannen, och konstgräsplanen är uppdelad i ett antal mindre zoner så att fler ska kunna nyttja den samtidigt, antingen för att spela fotboll eller för annan valfri aktivitet, till exempel gymnastik.

Det har gjort att fler – från förskoleklass till sexor – söker sig hit utan att känna sig oroliga för att bli undanskuffade.

– Tidigare var det en del konflikter på fotbollsplanen. Det var tydligt att det var just en fotbollsplan och vad som skulle ske där, och då blev det diskussioner om

någon ville använda den till annat. När vi i stället kallar den Savannen så blir förhållningssättet mindre normativt och i stället öppet för andra aktiviteter, säger skolans rektor Heléne Hodges.

Det är inte bara fotbollsplanen som har fått ett nytt namn. På skolgården finns ytterligare fyra zoner – Centrum, Djungeln, Berget och Lugnet – som alla markeras med var sin färg och tillhörande flagga. En informationskarta visar var zonerna finns och ger förslag på vilka aktiviteter

Klass 5A springer runt på den del av skolgården som nu heter Savannen. Här spelar man inte längre bara fotboll, utan det finns också plats för andra aktiviteter.

som passar var.

Men det handlar inte bara om nya namn och att väcka fantasin inför rasterna, utan det är en del av ett större arbete för att skolmiljön ska vara trygg för alla.

– Vi har under ett par år arbetat med elevernas lärmiljö, och då har vi sett att övergångar från en plats till en annan ibland skapar svårigheter. Det kan vara under lektionen eller på väg ut på rast, säger Heléne Hodges.

Skolan har därför arbetat både med hur de ska kunna underlätta elevernas lärmiljö och med att mjuka upp övergångarna från lektion till rast. En del elever behöver extra tydlighet, de vill veta vad de ska göra härnäst och på vilken plats de ska vara då.

– Vi har försökt göra skolgården till en trygg plats genom att minska den osäkerhet som kan uppstå på väg ut från

lektionen. Vi vill att den ska vara en mötesplats där alla elever trivs, oavsett vad man vill göra på rasten, säger försteläraren Jenni Kjellberg som arbetat med projektet.

I ett antal workshoppar tittade personalen på hur flödena på skolgården ser ut och om det går att skapa platser som inbjuder både till en stunds lugn och till att vara fysiskt aktiv. I ett senare skede kopplades även mindre referensgrupper med elever in i arbetet.

– Det handlar om att bryta ner gården i mindre delar och sedan definiera vad man gör på varje yta, förklarar Jenni Kjellberg.

Tillsammans med fastighetsägaren Sisab har de även sett över vilka delar av den fysiska miljön som kan innebära en risk – till exempel är brandstegarna numera avskärmade nedifrån skolgården så att ingen ska lockas att klättra

Förstelärare Jenni Kjellberg (till vänster) och rektor Heléne Hodges har arbetat med utvecklingen av skolgården.

upp i dem och riskera att skada sig.

Knappt ett läsår efter att de olika zonerna introducerades ser de att skolgården är tryggare. Antalet kränkningsanmälningar har blivit färre. Det är också lättare för yngre elever att gå till och från matsalen utan att behöva vara oroliga för att springa rakt in i äldre elevers rastaktiviteter.

Även för rastvärdarna har det blivit tydligare var på skolgården de ska vara, eftersom schemat numera är färgkodat utifrån zonerna. Att de nu lättare sprider ut sig bidrar till en mer positiv utemiljö. Skolgårdens förändring är också kopplad till skolans värdegrundsarbete som pågår parallellt.

– Vi har pratat mycket om hur vi tar oss an skolgården i relation till varandra, både vuxna och elever. Vi har blivit mer konkreta och även ska-

pat trivselregler, säger Jenni Kjellberg.

Nästa steg är att rusta upp och förvandla en liten, just nu oanvänd byggnad på skolgården till en lånebod där det under rasten ska gå att låna bollar, hopprep och spel, en idé som uppstod under en workshop.

– Vi har flera idéer som skulle kunna göra eleverna mer delaktiga, kanske kan äldre elever vara lånevärdar och hjälpa till med själva utlåningen. Det skulle också kunna främja trivseln, säger Heléne Hodges.

Arbetet är nämligen inte på något sätt klart, utan kommer att fortsätta bit för bit:

– Vi började med trygghet och trivsel på skolgården, men parallellt kom det fram annat att arbeta vidare med. Den processen är bara påbörjad.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto MARC FEMENIA

i

Skolgården är indelad

fem zoner med plats för olika aktiviteter. L står för ledplats, där man samlas till exempel inför utflykter.

Skolan som nav i lokalsamhället

Efter flera års hårt arbete har Rågsveds grundskola omvandlat bråk och stök till lugn och ro. Vi besökte skolan för att se hur man bygger vidare på framgångarna, och för att förstå varför Mat och prat är ett lyckat recept på föräldrasamverkan.

Solen gassar och skolan är slut för dagen. Fritiseleverna springer runt i badkläder – duckar under vattenspridarens båge, plaskar i en pöl och skuttar upp i klätterställningen. En handduk blir en fladdrande mantel när nya vattenlekar uppfinns. På en bänk sitter Linda Heinonen som arbetar sin första termin som fritidspedagog på Rågsveds grundskola.

– Jag sökte mig hit för att skolan är omtalad. Det pratas mycket om hur den har utvecklats, och det är spännande att jobba här.

Hon tystnar och vänder sig mot två elever som behöver hjälp.

– Hon skrattade åt mig när jag gjorde illa mig, säger pojken.

– Men jag visste inte att han gjorde sig illa, förklarar flickan.

Linda Heinonen lyssnar noga och undersöker pojkens rygg. Hon stryker handen mjukt över ett knappt synligt skrapsår. Strax studsar pojken ut i leken igen, medan flickan dröjer sig kvar, möjligen för att tanka lite vuxenomsorg.

De senaste åren har Rågsveds grundskola gått från att präglas av hot och våld till att bli en prisad och välfungerande skolmiljö. Medier och myndigheter har kommit hit för att få receptet på framgången, och hösten 2022 tilldelades skolan Kvalitetsutmärkelsen från Stockholms stad.

Sedan knappt ett år är Ulrika Eveland rektor. Hon har tidigare varit både lärare och biträdande rektor på skolan.

– I början märktes ganska mycket machokultur och våld, främst i de högre årskurserna, säger hon.

Några av de äldre eleverna på skolan

minns också. Liya Mengesha går i klass 6A och berättar om när hon började i förskoleklass.

– Det var jättejobbigt med många som bråkade och mobbade.

– Ja, det var helt normalt med bråk och lärarna kunde inte hantera det, säger klasskamraten Frtuna Michael.

– Men nu är det nästan inga som bråkar längre. Det är lätt att få vänner, konstaterar Liya Mengesha.

Förändringen bygger på många insatser. Till en början sattes trygghet före kunskap.

– Man kan inte lära sig om man inte är trygg, säger Ulrika Eveland och förklarar att ny personal utbildas i lågaffektivt bemötande och medling vid konflikthantering.

Hannes Berglund är lärare och mentor i årskurs 5. Han ska snart avsluta sitt första läsår som lärare och säger att skolan i allmänhet är lugn och personaltätheten hög.

– Dessutom är det en liten skola där alla känner alla.

Han ägnar mycket av sin arbetstid åt att skapa en bra skolmiljö. På rasterna finns till exempel organiserade aktiviteter.

– Den dagen jag är rastvärd är det fotboll. Det brukar vara populärt. Och ja, vi säger rastvärd och inte rastvakt.

Han konstaterar dock att måluppfyllelsen inte utvecklats i takt med tryggheten. För honom är läsningen den största utmaningen framöver. Ulrika Eveland bekräftar att elevernas skolresultat behöver förbättras.

– Nu inriktar vi oss på undervisningskvalitet. Vi har en hög elevomsättning, så vi behöver jobba långsiktigt och ur ett samhällsperspektiv.

Hon har en vision om skolan som ett nav i lokalsamhället. En viktig hörnsten är föräldrasamverkan och en av insatserna heter Mat och prat. Varje torsdag är mammor välkomna till skolan för att laga mat, prata och äta.

I hemkunskapssalen är allt förberett. På arbetsbänkarna ligger tomater, gurkor och salladshuvuden. Paket med bönor och vetemjöl står uppradade. I dörren står Sara Welff och välkomnar alla. Hon är hälsopedagog och driver Mat och prat tillsammans med Elin Lasses Jagne, som är kurator och har en bakgrund som familjebehandlare inom socialtjänsten.

Så snart mammorna börjar droppa in blir det liv och rörelse. Först kramar, småprat och vänlighet. Sedan greppas knivar, grönsaker hackas och salladsskålar fylls. – Kan du blanda saft?

För medföljande barn finns både leksaker och aktiviteter i ett angränsande rum. En flicka leker med bilbanan medan en pojke drar en träkrokodil över golvet. Snart fylls rummet av ett mångspråkigt sorl, elvispsurr och skratt.

”En tanke med Mat och prat är att det ska bli ett nätverk för mammorna. När barnen blir större känner de varandra”, säger rektor Ulrika Eveland.

Sockerkaksbak på Mat och prat. Från vänster mamman Nimo Muhamed, förstaklassaren Junus Ramirez och hans mamma Farangiz Oblokulov samt kurator Elin Lasses Jagne.

Bakgrunden till Mat och prat är att få vårdnadshavare kommer på föräldramötena, medan fler dyker upp på informella träffar. Redan första tillfället med Mat och prat kom 20 mammor. Målet är att bygga relationer genom meningsfulla möten och därigenom skapa ett nätverk runt eleverna.

– Det finns så mycket splittring och söndring i samhället, men här syr vi ihop och skapar något tillsammans. Det finns ett värde i att föräldrarna känner varandra. Det ger barnen ett skydd mot bland annat kriminalitet, förklarar Elin Lasses Jagne.

En av mammorna som kommer varje gång är Olga Chernyshova. Hon bor här med sin dotter, medan maken är kvar i Ukraina. – Jag studerar svenska men behöver levande samtal. Här finns många olika kulturer. Våra munnar stängs aldrig. Vi lagar mat och pratar. Jag talar

engelska och är tolk på franska. Här har jag träffat flera kvinnor som talar franska.

Under året har hon varit med och lagat allt från soppor och grytor till bröd och ugnspannkaka. Alltid vegetariskt. Helst vill Olga Chernyshova laga svensk mat.

– När jag åker tillbaka till Ukraina ska jag ta med recepten. Jag vill inte laga borsjtj eller pirog. Det kan jag. Varje torsdag kommer mellan 20 och 40 mammor. Tanken är att de ska anmäla sig i förväg, men även spontana deltagare välkomnas.

– Vi är flexibla, men ibland är det svårt att beräkna inköpen, säger Sara Welff och ler.

I dag är grillarna tända. Barnen står på led och tre kvinnor serverar korv med bröd. I en slänt ligger filtar där mammor och barn slår sig ner. Många simultana samtal pågår. Det finns ingen agenda, inget

bestämt tema. Detta är en plats för de vardagliga samtalen, det långsamma relationsbyggandet. Sådant som uppstår över en bit mat. Samtalsämnena avlöser varandra och på avstånd skränar några måsar.

Soliana Biniam är mamma till två barn och kommer ofta på Mat och prat.

– Det här är ett jättebra koncept!

Hon berättar om ett samtal med en annan mamma som tyckte att det var svårt att söka till högskolan.

– Vi bollade det och nu har hon börjat läsa till förskollärare. Vi hade aldrig träffats om det inte varit för Mat och prat.

Soliana Biniam föreställer sig ett slags folkkök där människor med olika bakgrund möts.

– Interkulturaliteten spelar en stor roll. Vi kommer nära varandra på ett annat sätt.

Det är en väg till integration och jag vill uppmuntra fler att starta sådana projekt.

Att det bara är mammor tycker hon är naturligt.

– Man säger ofta att det krävs samverkan och här är det särskilt mammorna som behöver det. Man ser männen umgås på torget, medan mammorna springer hem med barnen. Här kan vi prata om allt.

Snart är barnens magar mättade och det är dags för mammorna att hugga in på alla goda rätter. Det är tydligt att alla stortrivs, men bakom framgången ligger mycket hårt arbete.

– Det finns inte många saker som ger så mycket i livet som det här. Jag är alldeles upprymd varje torsdagskväll, säger Sara Welff.

Med skärpt blick på varandra

Sörgårdsskolan i Vällingby utvecklar det kollegiala lärandet genom auskultationer där lärarna parvis observerar undervisningen i varandras klassrum.

– Detta är ett sätt att stärka våra resultat som ska vara både observerbara och mätbara, säger försteläraren Malin Bergdahl.

Projektet heter ”Kunskapsutveckling genom förstelärare” och syftet är bland annat att skapa belägg för framsteg i elevernas kunskapsutveckling som annars kan vara svåra att styrka.

– Vi har fått utbildningsförvaltningens uppdrag att utveckla och ta fram synliga tecken på hur undervisningen fungerar, säger Malin Bergdahl.

Sörgårdsskolan är en F–6-skola och utgör tillsammans med lågstadieskolan Björnbodaskolan en egen skolenhet med tillsammans drygt 500 elever. Båda skolorna ingår i projektsatsningen med observationer, men än så länge var för sig. Malin Bergdahl är tillsammans med skolornas övriga förstelärare ansvarig för satsningen som anpassats efter deras lokala förutsättningar.

– Om vi skriver i verksamhetsberättelsen att studieron har förbättrats eller att vi har gemensam lektionsstruktur, vill vi kunna stödja det med konkreta exempel, förklarar Malin Bergdahl.

Hon och hennes förstelärarkolleger har tillsammans med alla skolans lärare förberett observationsstrukturen noga med utgångspunkt i boken ”Lektionsdesign” av Helena Wallberg. Under vårterminen var det dags att omsätta planeringen i praktik och alla lärare har parvis gjort observationer i varandras klassrum under flera lektioner. Lärarparen har inte valts ut slumpvis utan tanken är att matcha dem så att färska lärare jobbar ihop med mer erfarna och att de gärna också undervisar på olika stadier.

När vi besöker skolan är det mellanstadieläraren Hanna Wallberg som följer

lågstadieläraren Monica Granlöfs lektion. Hanna sitter längst bak i klassrummet med ett anteckningsblock. Hon ska framför allt studera övergångarna mellan olika moment och hur smidigt och tydligt de fungerar.

Lektionen handlar om hur ord med ng-ljud stavas på olika sätt och det sker med övningar, både individuella, parvis och gruppvis, enligt en utarbetad modell som eleverna är hemtama med.

Medan Monica går igenom förutsättningarna reser sig Hanna upp för att bättre kunna se hur eleverna reagerar på lärarens instruktioner. Varje moment har tydlig början och tydligt slut, och för att fånga elevernas uppmärksamhet, eller markera att tiden är slut, börjar Monica klappa händerna. Eleverna faller in i handklappningen och alla är snabbt samlade och koncentrerade igen.

Efter lektionen stämmer Hanna Wallberg och Monica Granlöf av med varandra, men det fördjupande samtalet är schemalagt till ett senare tillfälle. Det är då de kommer att sätta ord på vad de lärt sig och på vilket sätt metodiken de studerat kan

användas i den egna undervisningen. – Jag som är relativt nyexad har stor nytta av att få komma till någon annans klassrum och se hur en mer erfaren lärare arbetar, säger Hanna Wallberg. Monica Granlöf säger att nyttan är ömsesidig. Det är stimulerande också för henne som jobbat längre att få nya impulser från en generation som har en annan utbildning och ibland andra arbetssätt. Det blir ett lärande för båda, konstaterar hon.

Nu under hösten fortsätter projektet med ytterligare reflekterande samtal i storgrupper. Då ska alla skolans lärare får ta del av varandras erfarenheter, både som undervisande lärare och som observatör. Då formas också en robust lektionsstruktur som alla känner sig delaktiga i. – Vi vill att alla ska använda och inspireras av kollegernas sätt att arbeta och vi har konferenstid varje tisdag för uppföljningar med lärarna. Det är svårt att hitta tiden men den är nödvändig, säger Malin Bergdahl.

Text MARIANNE

HÜHNE VON SETH Foto ROBERT BLOMBÄCK

Monica Granlöf förklarar för eleverna Elsa Roots och Noah Palmyre vilka stavningar ng-ljudet kan ha medan kollegan Hanna Wallberg antecknar.

Vad är bäst med

läraryrket?

SEBASTIAN HALVARSSON

Sundbyskolan

– Att få följa elevernas utveckling och se att de lär sig det de ska. En viktig uppgift är också att försöka vara en bra förebild, en vuxen som eleverna kan lita på och lära av.

JOHANNA BERGMAN

Johan Skytteskolan

– Läraryrket är omväxlande och roligt. När man märker hur polletten trillar ner hos eleverna, att de lärt sig något nytt –det är en fantastisk känsla! Jag känner att jag gör nytta varje dag.

CARL EKDAHL

Kämpetorpsskolan

– Eleverna är det bästa, och att hitta nya vägar för att de ska lära sig. Det är roligt att bygga relationer och få dem motiverade. Dessutom får jag själv lära mig nya saker hela tiden.

CAMILLA OTTOSSON

Kämpetorpsskolan

– Att få följa eleverna och se att de når sina kunskapsmål. Det är ett stimulerande, utmanande och roligt yrke! Man får så mycket tillbaka i form av vänskap och gemenskap.

LINNÉA SOSA

Johan Skytteskolan

– Det är ett väldigt kreativt yrke och ingen dag är den andra lik. Relationen till eleverna betyder mycket – att se hur de blir trygga och bekväma och få möjlighet att följa deras lärande.

Text och foto

AGNETA BERGHAMRE HEINS

Arbetar du med något lyckat pedagogiskt projekt som kollegerna i stadens skolor borde få läsa om och inspireras av?

Kontakta redaktionen och berätta hur det påverkade elevernas lärande – enklast via mejl till tomas. bannerhed@edu.stockholm.se.

Välkommen!

”Lita på dina elever!”

Trygga elever lär sig bäst, säger tillitsforskaren

Louise Bringselius. Och en förutsättning för trygghet i klassrummet är att läraren litar på sina elever.

”Då blir tilliten självförstärkande. Det blir ett ömsesidigt psykologiskt kontrakt.”

Text KATARINA BJÄRVALL Foto ULRICA ZWENGER

osäkra tider blir trygghet efterfrågad – liksom kunskap om hur den psykologiska tryggheten och tilliten kan öka. Följaktligen har hon fullt upp, Louise Bringselius, docent i organisation och ledarskap vid Handelshögskolan i Stockholm. På morgonen har hon föreläst om tillitsbaserad styrning på myndigheten Statskontoret, mitt på dagen har hon talat för chefer inom Svenska kyrkan och nu träffar hon LÄRA ett par timmar, innan hon rusar iväg för att resa hem till Lund.

Vad innebär psykologisk trygghet i skolans värld?

– Man kan sammanfatta det som ett klimat där både de anställda och eleverna vågar använda sitt omdöme. Där de känner att det är riskfritt att vara annorlunda, att tala öppet om problem eller om misstag man har gjort. Och även, menar jag, att våga handla när det behövs, till exempel om det är bråk på skolgården. Att man kan göra detta även när man går utanför rollbeskrivningar och ansvarsgränser. Det kan krävas i vissa situationer när det kanske är bråttom. Och i relation till vårdnadshavarna är det viktigt att läraren förmedlar att det är tryggt för dem att ta upp om det är något som oroar dem eller om de har en idé. Hur samspelar tryggheten med tillitsbaserad styrning? – Tillit innebär att de som styr utgår från att människor har något att komma med, en förmåga och en god vilja. De styrande kan inte skapa psykologisk trygghet utan att ha den tilliten till medarbetarna, till kolleger och, om det gäller skolan, till elever och vårdnadshavare. Man går från pekpinnar, tvång och detaljstyr-

ning till samarbete och dialog. Till exempel: Hur mycket rapportering är rimlig? Vad är relevant? Ytterst är det de styrande som avgör, det är de som sätter mål och följer upp.

– Att lärarprofessionen ska stärkas och deras röst få ökat utrymme är inget självändamål. Syftet är att lärarna ska kunna föra tilliten och utrymmet vidare till eleverna. Eleverna ska känna att lärarna tror på dem. Det är särskilt viktigt för utsatta elever att de känner att det finns någon här som hör deras frågor.

Vad är det för skillnad mot hur det oftast fungerar i dag?

– I dag ser vi mycket formalism och detaljstyrning som hindrar lärarna från att göra ett gott arbete. Det ger beslutsfattare en känsla av kontroll, men det tar tid och fokus från lärandet.

Skolan styrs ju av lagar, förordningar, läroplaner och kursplaner. Hur ska en skolledare som vill styra tillitsbaserat förhålla sig till det?

– Tillit är alltid frihet inom tydliga ramar. Budget och politiska beslut är rummets väggar.

Vad ska bort när det gäller styrning och riktlinjer?

– Det är olika i olika kommuner, men i rikspolitiken finns en allmän klåfingrighet som innebär att lärarna inte får kontinuitet. Nu inför man ett nytt betygssystem, men det gamla betygssystemet införde man mot professionens vilja. Politikerna ville visa handlingskraft, men oviljan att lyssna på proffsen blev förödande för eleverna.

Politikerna ville visa handlingskraft, men oviljan att lyssna på proffsen blev förödande för eleverna.

Har man lyssnat bättre när man nu ändrar betygssystemet igen?

– Ja, den här gången är förändringarna pådrivna av lärarna. Det har varit så att den sämsta prestationen har fått styra betyget, vilket har varit ohållbart. Nu kommer lärarna att få göra en helhetsbedömning av vad eleven kan. På så vis ökar tilliten till professionen på nytt.

Finns det praktiska exempel på vad skolan har att vinna på tillitsbaserad styrning?

– I en kommun som jag känner till finns det två förvaltningar som är styrda på helt motsatta sätt. Den ena hanterar förskolan och grundskolan, den andra gymnasiet och vuxenutbildningen. På den förra är det top-down och detaljstyrning, på den senare inkluderar man i stället rektorer och lärare och lyssnar av deras behov. Tjänstemän och politiker har en dialog med professionen. Man fattar inte beslut över huvudet på dem.

Hur märks skillnaden konkret?

– Professionen stärks. Lärarna känner att deras röster betyder något. Och de kan föra elevernas och vårdnadshavarnas röster vidare uppåt.

Hur vet man att det är så?

– En enkätundersökning visar att bara sex procent av skolledarna inom grundskolan i den här kommunen upplever att deras kompetens tas tillvara i hög grad, medan 58 procent anser att den inte tas till-

vara alls. I gymnasieskolorna anger 92 procent att förvaltningen tar vara på deras kompetens. Personalomsättningen är också betydligt högre i grundskolan. Och man kämpar med fallande resultat där.

– Även mer allmänt har man kunnat koppla tillit till en rad positiva effekter, det framgår bland annat i forskning av nationalekonomen Elinor Ostrom som fick Nobelpriset 2009.

Finns det forskning som visar om ökad psykologisk trygghet leder till ökat lärande?

– Ja, det finns mycket sådant. Amy Edmondson, ledarskapsforskare och professor på Harvard, har till exempel kunnat visa hur psykologisk trygghet underlättar lärande. När människor vågar berätta om problem, misstag och idéer tvingas verksamheten att tänka i nya banor och då får vi mer utveckling. Hjärnforskning visar också att när man känner sig psykologiskt trygg så minskar aktiviteten i hjärnans amygdala. Det beror på att stressnivåerna minskar. Då blir det också lättare att lära sig saker.

– Men tillit och psykologisk trygghet kan också leda till att det mest blir mysigt. Därför måste vi alltid koppla det till lärande och utveckling. För det finns exempel på att man kan skapa en grupp som är jättetrygg men där man inte har något fokus på prestation.

Finns det också en risk att styrning genom tillit leder till stök?

– Jo, den enas trygghet kan bli den andras otrygghet. Om läraren visar tillit och eleverna missbrukar det så att det blir stökigt i klassrummet så drabbar det ju andra elever, som då kan bli otrygga. I ena änden av skalan har vi detaljstyrning och tvång, i den andra har vi icke-ledarskap och gränslöshet. Tillit innebär att vi undviker dessa ytterligheter. Det är frihet inom tydliga ramar. Ibland kan jag släppa helt men ibland måste jag hålla stenhårt i eleverna. Min grundhållning är att jag litar på eleverna och visar det i handling.

– Det är väldigt svårt att vara lärare i dag, med stora klasser och mycket stress, både för elever och lärare. Forskning om neuroledarskap säger att ju mer stress man utsätts för, desto svårare är det att visa tillit. Då finns risken att lärare går mot en mer auktoritär styrning. I det läget kan särskilt blyga elever fara illa. De blir rädda för lärarna. Då finns risken att läraren tappar dem. Därför skulle jag gärna se att lärarna fick ökat mandat att lyfta ut elever som stör andra. Och samtidigt skulle jag vilja att blyga elever slapp tala inför publik. Låt de blyga vara blyga, blyghet är ingen sjukdom.

Läraren är ju en auktoritet. Hur samspelar den rollen med ökad psykologisk trygghet och tillitsbaserad styrning? Finns det en risk att auktoriteten urholkas?

– Det viktiga är att läraren på det här sättet förtjänar tilliten. I forskningen ser vi att den som är en auktoritetsfigur bör vara den som börjar visa tillit. I stället för att du som lärare betonar kontroll och bedömning och letar fel så försöker du stärka eleverna så att de tror på sig själva. Då får man i gång det som vi kallar en tillitsspiral, så att tilliten blir självförstärkande. Det blir ett ömsesidigt psykologiskt kontrakt. Ibland kallas det Rosenthaleffekten i forskningen.

– Ett exempel: när min son var liten ville han inte borsta tänderna. Då sa jag till honom att ”jag är din mamma, det står i lagen att det är jag som bestämmer det här”. Det brydde han sig inte om. Då började vi i stället jobba med belöningar. Jag vill knappt säga detta för jag är tandläkardotter, men: godis. Det ledde till att vi fick en fullständig godisekonomi hemma. Så blir det när man aktiverar belöningssystemet. Så då gick jag över till tillit i stället. Det handlar om kunskap, att man ska förstå varför något är viktigt. Och om att hitta en gemensam glädje – det gjorde vi med hjälp av en borsta-tänder-app. I och med det hade vi gått igenom de tre styrmekanismer som forskningen talar om: byråkrati, belöningar och tillit. Tilliten fungerade bäst. Rent allmänt behöver vi alla tre, men tilliten är viktigast.

Många elever är oroliga för krig och klimatförändringar. Hur kan lärare och rektorer skapa och sprida trygghet till dem?

– Personligen tycker jag att vi ska skydda barnen från en del information som cirkulerar, för det riskerar att leda till en känsla av hopplöshet. Kunskap är viktigt, men det gäller att sätta den i perspektiv. Även om det finns många problem i världen så ingår det i lärares uppdrag att förmedla att vi i Sverige lever i en demokrati med stora friheter och att det finns saker vi kan göra för att motverka klimatförändringarna. Läget är inte hopplöst. Tryggheten springer ur hoppet.

Men vi bor nära Ryssland?

som begått ett misstag vågar berätta om det så att vi kan reparera skadan och lära inför framtiden.

Hur ska man få den som mobbar att våga berätta?

– Man behöver konfrontera den personen med vittnesmål man har fått. Det måste man göra för att visa för personen och för dem omkring att det här inte är okej. Ibland när det sker kränkningar behöver du gå in inför alla i rummet och markera direkt när det händer. Det är något många missar – de tror att psykologisk trygghet och tillit innebär att man inte gör något. Tvärtom, det är att markera tydligt.

Du har uppmärksammat visselblåsande, att personer ska känna sig trygga med att påpeka fel. Vilken roll kan det spela på en skola?

– Både lärare och elever kan behöva visselblåsa. Och föräldrar. Det har hänt att jag har träffat lärare som säger att föräldrarna är så jobbiga, de har en massa synpunkter på allt, men då behöver man i stället försöka möta dem och ta reda på vad de vill och varför. Man får också vara tydlig med att det finns gränser för vad skolan kan tillmötesgå. Det viktiga är att inte ducka för dialogen. Att inte bara sucka över dem man finns till för.

Men det är väl inte föräldrarna som lärarna finns till för, det är väl eleverna?

– Föräldrarna är vårdnadshavare och har ansvar för barnens utveckling. Ibland finns en tendens att vilja isolera dem och bara ha eleverna i fokus.

Hur ska visselblåsande från elever hanteras?

– En form för visselblåsande finns i elevråden. Det är ett utmärkt organ att satsa på om vi vill ha psykologisk trygghet. Det ger unga känslan av att de har mandat, vilket gynnar både tillit och trygghet. Genom elevrådet kan elever berätta till exempel om problem på skolgården.

Kan visselblåsandet vara anonymt?

– Ja, jag anser det, annars får man inte veta saker. Men här finns ingen konsensus inom forskningen. Är det anonymt finns förstås en risk att det blir ett sätt att driva personliga vendettor. Då kan man inte ta det som sägs för en sanning.

– Ja, men vi bor nära Norge också. Och andra fredliga länder. Många elever kanske ändå är rädda. Det går inte att undvika att de ser bilder från kriget i Ukraina eller Gaza. En del kanske själva har bakgrund där.

– Om det handlar om hur lärare ska förhålla sig till elever som har anhöriga som dör så tror jag att psykologer kan det bättre än jag.

Elever är också oroliga för hot och mobbning. Hur kan man jobba med tillit och trygghet då?

– I ett tryggt klimat ska elever våga berätta att ”jag blev mobbad av honom”. Principen är att eleven ska tas på allvar av läraren, rektorn eller någon annan vuxen. Sedan behöver man följa upp och utreda det.

Du är intresserad av fel och misstag som möjligheter till lärande och utveckling. Kan du ge ett exempel?

– Blicken ska vara riktad framåt: Hur kan vi lösa det här? Det är viktigt att de som gör misstag ska kunna berätta det. Och sedan försöka reparera det i en dialog. Och inte göra om det.

– Det är Amy Edmondson som har drivit fram kunskapen om detta. Om någon har gjort fel har man ofta fokus på att skuldbelägga och straffa. Då blickar man bakåt, men vi behöver i stället blicka framåt för att skapa trygghet. Då är det viktiga att den

Om det är en hotfull miljö, så som den före detta rektorn Vesna Prekopic har beskrivit att det kan vara på vissa skolor, hur ska en skolledare då kunna utöva tillitsbaserad styrning?

– Det är jättesvårt att bryta en sådan destruktiv miljö. Men det är viktigt att chefer uttalar att de vill visa tillit, att ”det här är min filosofi”. Sedan måste varje lärare närma sig varje elev och hitta hans eller hennes styrkor. Det kan fungera på individnivå, men sedan när gänget kommer samman så bryts det lätt sönder. Fungerar tillit då?

– Tillit är inte kravlöshet. Tillit är ett ömsesidigt kontrakt –om man följer vissa regler så får man stöd. Ett psykologiskt kontrakt. Det kan vara uttalat eller inte uttalat, men det är aldrig ensidigt.

Men det är svårt att få till kontrakt med 14-åringar som hänger med kriminella.

– Om de inte är med på kontraktet så får man släppa tilliten. Men de ska alltid ha möjligheten att gå tillbaka till kontraktet, för annars blir det hopplöst och då kommer de bara att fortsätta nerför. Det får aldrig bli hopplöst.

Är det särskilt viktigt i en sådan miljö att ha ett skrivet kontrakt med formella regler som varje elev har undertecknat?

– Det behöver inte vara undertecknat, det blir kanske onödigt formellt. Men i övrigt är det en fördel, för att kunna gå ►

Därför skulle jag gärna se att lärarna fick

ökat mandat att lyfta ut elever som stör andra.

tillbaka och säga att ”det här har vi avtalat, du och jag”.

– En del säger att kriminaliteten vi har nu beror på att vi har haft för mycket tillit. Då säger jag att vi har haft för lite tillit – och för lite kontroll. Eller snarare fel typ av kontroll, massor av kontroll av fel saker. Vi har detaljstyrt och krävt rapportering, men vi har inte kontrollerat det vi borde ha kontrollerat.

Som?

– Till exempel att ungdomar inte ska bära pistol – det har visat sig att på vissa skolor finns det elever som gör det. Och droger ska inte förekomma. Och mobbning får fortfarande passera alltför ofta. Det riktar sig även mot lärare ibland, som Vesna skriver om i sin bok.

– Vi har inte byggt tillit till individer i utanförskapsområden. Forskningen visar att andelen personer som har låg tillit till samhället ökar i de här om-

rådena. Och det beror på att samhället har dragit sig undan. Vem har byggt en relation till dem som bor i de här områdena så att de kan berätta när det händer något där? Vem visslar eleverna där till, om de inte känner tillit till lärarna? Vem ska de prata med?

– Kontroll är inte motsatsen till tillit, misstro är motsatsen till tillit. Utövar man kontroll fel så raserar den tillit, men utövar man kontroll rätt så bygger den tillit.

När vi vet så mycket som vi gör i dag om vad som skapar en bra skolmiljö, varför har skolan ändå blivit sämre på så många sätt? Varför sjunker elevernas resultat, varför ökar frånvaron och den psykiska ohälsan?

– En förklaring är att vuxenvärlden har dragit sig undan. Vi ser forskning som visar att tempot är högre än någonsin i arbetslivet. Föräldrarna har väldigt lite kontakt med sina barn. Men en annan förklaring är just beslutsfattarnas kontrollbehov. De har styrt bort känslan av mening som fanns inbyggd i lärarprofessionen, känslan av att kunna göra skillnad. De har reglerat bort själen ur läraryrket.

Om du blev skolminister, vad är det första du skulle bestämma?

– Jag skulle börja med att minska klasserna. För det är väldigt svårt att få till psykologisk trygghet i stora klasser där stressen är hög.

Men det är svårt att få till mindre klasser när det råder brist på lärare.

– Ja, men då kan man korta tiden barnen är i skolan. Jag tycker att det är orimligt att barn ska ha så långa skoldagar som de har.

Vad är problemet med det?

– De sitter stilla. De behöver röra på sig. Leka, utveckla hobbyer.

Blir det inte mer skärmtid med mer ledig tid?

– Det behöver det inte bli. Jag skulle vilja koppla det till ett stärkt civilsamhälle med mer aktiviteter för barn, så att de får vara ute.

– Sedan skulle jag också vilja göra skolan mer lekfull, med mer aktiva skolgårdar. Många lärare har bra idéer om hur lärande kan kopplas till lek och om hur eleverna kan samarbeta och vara mer kreativa. Vi behöver det vackra, det lekfulla, det småskaliga, det lätta – en nära miljö som känns glad och hoppfull för barn. Det finns ju egentligen aldrig så många möjligheter som när man är liten och livet är så stort.

Louise Bringselius var huvudtalare på Chefsdagen som arrangerades av utbildningsförvaltningen i juni.

Kunniga medarbetare och trygga elever är Äppelviksskolans framgångsfaktorer – som rektor Sara Fransson nu vill vässa ytterligare. Med 650 högstadieelever går det inte att vila på lagrarna.

En skola för årskurs 6–9 har blivit högstadieskola.

Det är rektor Sara Franssons största förändring på Äppelviksskolan sedan hon kom hit för två år sedan. Och i fjol blev hon prisad för sitt hållbara ledarskap och arbetet för trygghet och studiero.

– Jag är väldigt stolt över Rektorspriset, och jag delar det med min personal. Priset handlar om förebyggande hälsofrämjande arbete. Varje möte med elever, varje dag, ingår i elevhälsoarbetet. Vi är alla en del av det.

Priset delas ut av den ideella föreningen Drömmen om det goda, som växte fram ur ett ickevåldsprojekt på gymnasieskolor i Stockholm under 1990­talet.

Sara Fransson vill dela det även med sin föregångare, Arne Landström, som under sina 20 år som rektor skapade en skola där skickliga lärare vill stanna.

– Mycket fanns redan när jag kom. Som samarbetet med hjärnforskaren Sissela Nutley och föreningen Arts & Hearts, som bland annat lett till att vi har mobilfri skoldag. När vi fick chansen att delta i ett pilotprojekt med deras lärverktyg för psykisk hälsa, ”Det syns inte”, var jag snabb. Vi har jobbat framgångsrikt med det sedan dess.

Två av framgångsfaktorerna på skolan är kunnig personal som sätter elevernas utveckling främst samt trygga elever:

– Det stärker vi med våra nya trygghetsledare, elevhälsoteamsledare och arbetslagsledare som ska hålla frågorna om utveckling och trygghet aktuella. Men det faktum att Äppelviksskolan är en välfungerande skola innebär inte att det saknas utmaningar.

– Vi har höga resultat och studiemotiverade elever, vilket också bygger in mycket stress. Vi behöver påminna alla elever om att de ska utvecklas så långt de kan, men att de också ska må bra.

Själv ser hon fram emot varje arbetsdag:

– Vi har 650 tonåringar på samma plats. Saker händer hela tiden, jag har inte tråkigt en enda sekund!

Text MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER

»Inte tråkigt en enda sekund«

De lär sig hantera sin talängslan

Att hålla tal eller föredrag kan kännas förfärligt. Men med ordentliga förberedelser går det ofta ändå vägen – och ännu lättare nästa gång. På S:t Eriks gymnasium på Kungsholmen får eleverna lära sig domptera sina hjärnor för att mota bort prestationsångesten.

Alice har länge skjutit bort tankarna på det tal hon ska hålla. Nu står hon där, kallsvettig, oförberedd och med tunghäfta. Paniken stiger och medkänslan med henne går att ta på. Det är tyst i klassen. En del av eleverna, som går första året på hantverksprogrammet, skruvar på sig.

Och då finns Alice ändå bara på film. Men det är lätt att relatera. De här eleverna tränar på att hålla tal och alla är nervösa – en del mer, andra mindre. – Nyckeln är förberedelse. Men när man upplever något som obehagligt skjuter man ofta på det hellre än tar tag i det. Och till sist står man där och vet inte hur det ska gå, och det är ännu mer obehagligt, säger svenskläraren Katarina Gustafsson.

Filmen om Alice ingår i lärverktyget ”Det syns inte” som har tagits fram av den ideella föreningen Arts & Hearts. Utbildningsförvaltningen erbjöd förra läsåret alla sina skolor licenser till verktyget, och den sats-

ningen fortsätter även detta läsår. Katarina Gustafsson har arbetat med den modul som heter ”Prestera utan ångest”, ett arbete som fortsätter under hösten.

– Eleverna måste kunna hålla ett tal, det är något de kommer att stå inför senare i livet. De behöver verktyg för det och jag tycker att det här materialet är bra anpassat till ungdomar.

Hon ger klassen i uppgift att diskutera. Vad försiggår i huvudet på Alice? Hur borde hon ha tänkt? Förutom filmen har de övningar att utgå ifrån, där de får lära sig en forskningsbaserad metod för att hantera negativa känslor i samband med prestation. De har också sett intervjuer med forskare som förklarar vad som händer i hjärnan och i kroppen när de här känslorna uppstår.

– Filmerna skapar inlevelse, men jag

Astrid Ekstrand tränar på sitt tal medan läraren Katarina Gustafsson (i rosa) kollar hur det går både för henne och för lyssnarna, som har till uppgift att stötta sin klasskompis.

ser också att den kunskap som förmedlas gör intryck på eleverna. Det var en aha-upplevelse även för mig att förstå att hjärnan helt enkelt inte orkar hålla på att larma hur länge som helst, och att man därför kan räkna med att det går över ganska snabbt när man är nervös.

Eleverna får lära sig hur hjärnan jobbar, till exempel hur lång tid den behöver arbeta med något för att det ska fastna i långtidsminnet. Då förstår de också varför de behöver förbereda sig, inte bara att de behöver det.

– Vi börjar förberedelserna tre veckor innan talet ska hållas, och jag är noga med att planeringen ska vara tydlig. Alla ska veta exakt när vi ska göra vad, och under hur lång tid. Dag och tid för själva talet är jätteviktigt.

Men prestationsångest är känsligt, så gruppen behöver vara trygg när man arbetar med känslor på detta sätt.

– Vi har pratat jättemycket om hur man ska vara som publik. När man sitter i publiken är man lika viktig som den som står där framme. Eleverna får lära sig att de ska peppa, att de ska få den som talar att känna sig trygg.

Katarina Gustafssons elev-

er är schysta mot varandra, så när Astrid Ekstrand tar plats framför klassen vet hon att hon har kompisarna med sig. Och talet går galant. Hon får alla att andas tillsammans med henne i fyrkant.

Efteråt säger hon att hon känner sig okej med att hålla tal. Det är nervöst men inte ohanterligt. – Vi jobbade på liknande sätt i grundskolan. Men nu går vi ordentligt igenom vad som händer och reflekterar över det tillsammans. Det

känns skönt att alla vet samma sak, man känner sig förstådd, säger hon.

Liksom kompisarna har hon funderat över sin egen nervositet och hur hon kan motverka den.

– Det jag oroar mig mest för är att jag inte ska få fram vad jag vill ha sagt. Jag brukar inte tänka så bra där framme, så risken finns att jag glömmer mycket. Men stödord fungerar för mig. Jag delar in talet i olika delar eller ämnen.

Klassen är uppmärksam

Vad är det i dina grejer?

En viktig fråga att ställa i klassrummet. Produkterna dina elever köper kan innehålla massor av olika kemikalier. Hjälp dem förstå hur innehållet kan skada dem eller miljön.

under lektionen. Hur det kommer att gå för var och en går inte att sia om, men det Katarina Gustafsson ser är att hon har väldigt modiga elever.

– Jag har tre ganska stora ettor och jag har använt materialet i alla klasser. Bland dem finns så klart talängsliga elever, men även de har hållit sina tal. Några har stått där framme och skakat. Men de har gjort det!

MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER

En skiss över hur känslorna påverkar kroppen ökar möjligheterna till ett väl genomfört tal. Svenskläraren Katarina Gustafsson peppar Damian Gonzales, Astrid Ekstrand och Tilde Öhrnfeldt på hantverksprogrammet.

Kravlös rörelse bra för kropp och knopp

Dans ger bättre kroppskontroll och ökat välmående. Det menar Kulturskolan, vars danspedagoger besöker stadens förskoleklasser för att ge fler möjlighet att upptäcka hur roligt det är att dansa. Vi var med när de kom till Fagersjöskolan.

Förskoleklassen på Fagersjöskolan har en återkommande morgonrutin. De inleder varje skoldag med att under en kort stund dansa tillsammans, och alla elever turas om att gå in i mitten av ringen och leda dansen.

– Det är härligt att se att alla vågar göra det, för dans är fantastiskt! Det ger rörelsekontroll, glädje och trygghet i gruppen,

säger deras lärare Ingrid Sandin. I dag är klassen lite extra förväntansfull när de på led tågar in i skolans gymnastiksal. Kulturskolan är på besök och nu ska de dansa tillsammans under en lektion. Kulturskolans initiativ började som ett projekt för två år sedan, och samtliga förskoleklasser i staden fick möjlighet att boka in dem. Intresset var stort och i dag är besöken i skolorna en del av Kulturskolans ordinarie verksamhet.

Tanken är både att fler ska få möjlighet att prova på dans och att de ska få kännedom om Kulturskolan. Alla förskoleklasser i staden får anmäla intresse, men Kultur-

skolan försöker att framför allt kontakta skolor där eleverna i vanliga fall kanske inte skulle komma i kontakt med verksamheten.

– Vi vill att de tidigt ska upptäcka hur kul det är att dansa. Dessutom mår alla bra av rörelse, och våra danser är gjorda för att fungera som en kort pausaktivitet i klassrummet så att eleverna får ett break och får in lite rörelse i kroppen, säger Kulturskolans danspedagog Claudette Jernberg.

Hennes kollega, danspedagogen Josefine Kollberg, framhåller att ju tidigare man väcker intresset för dans, desto mer gynnar det sinnet:

De rosaklädda danspedagogerna Josefine Kollberg (till vänster) och Claudette Jernberg leder ett kravlöst danspass för Fagersjöskolans förskoleklass, där läraren Ingrid Sandin också deltar.

–

Att få röra på sig och dansa kravlöst främjar den psykiska hälsan, och det har man nytta av genom hela livet. Dansen ger också bättre kroppskontroll, oavsett ålder, säger hon.

Inför besöket har klassen fått se filmer med dans och rörelser och är nu ivriga att få visa vad de har tränat på. Lektionen är förankrad i läroplanen, till exempel hur man jobbar med fantasi och kreativitet, och i dag ska de framför allt jobba med kopplingen till naturen.

– Vi lyfter gärna fram naturen som finns omkring oss, och vi försöker variera beroende på årstid. Vi pratar om blommor på våren, svamp på hösten och snöflingor på vintern, så att de själva kan koppla rörelserna till det som finns ute, säger Josefine Kollberg.

Plötsligt är idrottshallen inte bara en skolsal. Danspedagogernas fantasi och målande språk har smittat av sig. Nu finns inte längre det hårda golvet eller dess linjer. Nu rör sig alla i en skog, runt en sjö. Klassen går runt i cirklar, sträcker armarna åt alla håll som om de vore träd som lyfter sina grenar upp mot solen, de flaxar som flamingor och sjunker sedan långsamt ner mot golvet som löven, allt under ledning av Claudette Jernberg och Josefine Koll-

berg som också kryddar rörelserna med små korta berättelser.

Eleverna lyssnar noga medan de härmar rörelserna. De jobbar med rytmer, stampar i golvet och klappar i luften. Nadine Kiati räcker försiktigt upp handen:

– Kan vi göra den där dansen när man sträcker upp händerna i luften en gång till? Allt var roligt men den delen var bäst, säger hon.

Och så är alla träd igen, med stora, växande grenar som breder ut sig mot de andra träden i salen. Efteråt pratar de nästan i munnen på varandra om olika steg och rörelser och att de vill dansa mer. Det kommer de också att få göra, både som vanligt i klassrummet och när Kulturskolan kommer tillbaka.

Totalt gör de tre besök, där det sista brukar ske ute på skolgården ihop med alla klasser som deltagit under terminen, så att det blir som en liten show. På Fagersjöskolan finns bara en förskoleklass, men de kommer överens om att ändå ha den sista träffen utomhus under en rast. Kanske finns det andra elever på skolan som spontant vill vara med eller blir intresserade av att testa dans.

Ingrid Sandin konstaterar att det märks att hennes klass är van vid att följa med i rörelserna och att de tyckte att det var roligt:

– De lär sig takten i musiken och tränar uppmärksamhet samtidigt som de har roligt, så det är toppen att Kulturskolan kommer hit. Vi får en större repertoar med olika danssteg, och eleverna får också se vilka aktiviteter som finns inom dans, rörelse och musik i närområdet om någon vill fortsätta på fritiden, säger hon.

Själv tyckte hon att besöket var superkul och inspirerande. Och eleverna kommer att få fortsätta dansa i klassrummet även framöver:

– Jag tycker att dansen ger eleverna självförtroende. Dels genom att de behärskar sin kropp, dels när de dansar tillsammans och turas om att leda varandra. Och de vet också att de får dansa precis som de vill och att det duger jättebra.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ULRICA ZWENGER

Alla förskoleklasser i Stockholms stad kan boka besök av Kulturskolans danspedagoger. Läs mer på kulan. stockholm.

TÄVLING Vinn biobesök

Läs tidningen och var med och tävla.

Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till!

1 När flyttade Lindeparkens anpassade gymnasieskola till Skärholmen?

1 För tre år sedan

X För sju år sedan

2 För elva år sedan

2 Vad forskar Louise Bringselius om?

1 Vinstdrivande skolor

X Tillit och trygghet

2 Bedömning och betyg

3 Vad ingår i morgonrutinen för Fagersjöskolans förskoleklass?

1 Huvudräkning

X Armhävningar

2 Dans

4 Hur har Johannes skola skapat en tryggare skolgård?

1 De har satt upp utkikstorn

X De har delat in skolgården i zoner

2 De har sått gräs överallt

5 Vad grundar sig två av Martin Hellströms senaste böcker på?

1 Intervjuer med lärarstudenter

X Deltagande observation i klassrum

2 Boksamtal med barn och unga

Mejla din tipsrad senast 15 oktober till tomas.bannerhed@edu.stockholm.se. Ange var du arbetar och din fysiska hempostadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner.

Vinnare i nummer 2/2024 blev Ludvig Arrhénborg, Kungliga Svenska balettskolan, Susanne Persson, Långbrodalsskolan, och Reiko Sallinen, Hökarängsskolan. Grattis! Rätt rad var X, X, 1, 1, 1.

Vi har en tydlig tanke med alla växter och försöker ge eleverna så många upplevelser som möjligt.

Förstelärare Anette Höglund Andersson och eleverna Kritsada Goisab och Elias Ayowa hjälps åt att sätta ut skyltar med namn på växterna som planteras.

Från jord

till bord

Lazo Golabi tycker om att kratta. Mohammad Ali Adnan gillar vatten och Ylva Linusson-Hahn vill gärna plantera. I trädgården på Lindeparkens anpassade gymnasieskola finns något för alla, oavsett förmåga.

Text AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto ULRICA ZWENGER

Vår anpassade trädgård främjar lärande på många sätt. En stor fördel är att eleverna kan vara delaktiga i våra odlingsprojekt från jord till bord, säger förstelärare

Anette Höglund Andersson.

För elva år sedan flyttade Lindeparkens anpassade gymnasieskola från Enskede gård till Skärholmen. Ett av önskemålen från pedagogerna var att det skulle finnas en trädgård och ett växthus som eleverna kunde arbeta och vistas i. En kontakt med Rosendals trädgård på Djurgården ledde fram till ett tillgänglighetsprojekt, där tre innergårdar anpassades efter olika syften.

– Vi fick en trädgård med växthus där vi kan odla, en innergård där vi har café och en med en scen för olika uppträdanden – helt i linje med våra önskemål, berättar Anette Höglund Andersson.

Innergården med en anlagd trädgård är anpassad för elever med funktionsvariationer. Exempelvis finns odlingslådor och bord utformade för rullstolar, så att elever lätt kan plantera, känna på och lukta på växterna. Förutom växthus finns även trädgårdsland, en liten damm och ett stort ginkgoträd.

– Vi har en tydlig tanke med alla växter. Ginkgoträdet, livets träd, har exempelvis grov bark som elev-

erna kan känna på. Vi försöker ge eleverna så många upplevelser som möjligt, säger läraren Ulrika Jansson.

– Framför allt ska allt vi odlar gå att äta, förklarar Anette Höglund Andersson och visar runt bland skyltarna och växterna i odlingslådorna. Här samsas ringblommor med kål och mynta, potatis och rabarber. I komposten börjar squash och pumpa komma upp när vi är på besök.

Anette Höglund Andersson slår fast att trädgården ger stora möjligheter till både lärande och ett bra mående.

– Vi både lär och kopplar av här. Det går att nyttja trädgården inom alla våra sex ämnesområden.

Ibland går vi ut och räknar markstenar, mäter en blomlåda, tittar på färgerna på blommorna eller pratar om nyttoväxter. Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser, säger hon och hjälper samtidigt

Ylva Linusson-Hahn och Mohammad Ali Adnan att jordslå potatisplantorna som växt sig stora.

Ulrika Jansson berättar att även skolans övriga personal på olika sätt är delaktig i odlingsprojekten och trädgården.

– Skolan har fyra arbetslag och alla utnyttjar träd- ►

Det är coolt att vi kan gå ut och skörda potatis tillsammans med eleverna och sedan göra chips i hemkunskapen.

gården på något sätt. En stor fördel med att ha trädgården på en avgränsad innergård är att det är en trygg plats för eleverna. Det är lätt att ha överblick och det är en säker plats som även lämpar sig väl för rörelse och avkoppling.

Sedan är det dags för eleverna att samlas för en stunds avkoppling och massage på ett av trädäcken som också hör till innergården.

– Våra elever arbetar i korta pass och behöver röra sig ofta. Därför varvar vi teoripass med praktik. Då passar odling och trädgårdsarbete utmärkt, säger Anette Höglund Andersson och visar Lazo Golabi var han ska kratta.

Han tycker om att göra fint och greppar vant krattan och börjar fixa i gruset. I växthuset sitter Ylva Linusson-Hahn och får lite hjälp med att plantera popcornkärnor i gamla avklippta mjölkförpackningar.

– Det finns väldigt många plus med odlingsverksamheten, men vår pedagogiska tanke är i första hand att odlingen skapar möjlighet till inkludering och går att anpassa efter var och ens förmåga, betonar Anette Höglund Andersson och fortsätter:

– Parallellt med det praktiska arbetet i trädgården använder vi många pedagogiska verktyg när det gäller den teoretiska delen. Exempelvis har UR bra program

och det finns en rad appar och digitala läromedel som vi har som stöd i undervisningen.

Båda pedagogerna undervisar även i hemkunskap, där de drar nytta av odlingarna.

– Det är coolt att vi kan gå ut och skörda potatis tillsammans med eleverna och sedan göra chips i hemkunskapen. De får en känsla för hur saker hänger ihop. Odlingen ger ett konkret lärande, vilket gynnar många av våra elever, förklarar Ulrika Jansson.

Odling är en lång process och pedagogerna började planera redan tidigt på året.

– Att kunna jobba med årshjul passar oss väldigt bra. Eleverna är delaktiga i alla moment, från förodling redan i februari, plantering under våren, vattning och rensning under försommaren och sommaren, och sedan skördar vi på hösten.

Även under senhösten och vintern fyller trädgården en viktig funktion.

– Hit går vi för att ta en välbehövlig paus, få lite luft och uppleva årstiderna, berättar Anette Höglund Andersson. Som förstelärare deltar jag i ett projekt om samsyn och hur det kan bidra till att utveckla lärandet för eleverna. Våra odlingsprojekt är ett bra exempel. Här finns en tydlig samsyn mellan lärare, fritidshem och elevassistenter. Och framför allt: våra elever älskar att vara här ute!

Ylva Linusson-Hahn i årskurs 1 planterar popcornmajs.

Kritsada Goisab sätter potatis i jorden tillsammans med läraren Ulrika Jansson.

Lindeparkens

»Som vuxen vill jag kunna chefa lite«

SVANTE ALLING, 15 ÅR

Sundbyskolan

Det som är bra på den här skolan är framför allt lärarna. De undervisar på ett intressant och pedagogiskt sätt, så att jag lär mig mycket. Bäst är det när lektionerna är variationsrika men samtidigt strukturerade. Jag vill att det ska vara väldigt tydligt vad vi ska lära oss, vilka mål vi ska uppnå och att det finns möjlighet till repetition.

Matte är ett ämne som jag gillar för att det är konkret, man vet när man gjort rätt och fel. SO, engelska och tyska gillar jag också. Tyska är ett intressant språk, och rätt så lätt att lära sig. Jag tror jag kommer att ha stor nytta av det. Jag har lätt för de flesta ämnen, men får jag välja ett favoritämne så är det ändå idrott. Vi har idrott två gånger i veckan, men jag skulle gärna ha det varje dag.

Det är inte direkt så att jag älskar att

plugga och gå till skolan, men det känns alltid helt okej att gå hit. Jag känner mig trygg på min skola och jag har många trevliga och snälla kompisar som det är kul att hänga med. I åttan var det mycket plugg. Nu hoppas jag att nian blir lite lugnare och att det är ännu mer repetition. Fotboll är mitt stora intresse och jag har spelat i Spånga IS sedan jag var liten. Mitt mål med fotbollen är inte att bli proffs utan att ha kul. Jag kanske kommer att söka till ett idrottsgymnasium, men jag vet inte riktigt ännu var jag vill gå. Jag vill nog ha ett vanligt jobb när jag blir vuxen, helst ett där jag kan chefa lite. Jag tror jag har hög EQ och är bra på att märka hur folk mår. Det är viktigt om man ska vara chef – men också när man är lärare.

Berättat för AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto MARC FEMENIA

”Barnen är experter på sin läsning”

Elever som gillar att läsa bör uppmärksammas mer. Det menar litteraturvetaren Martin Hellström, som har skrivit två böcker baserade på boksamtal med barn och ungdomar.

– Deras kunskap om boken de läst är så mycket färskare än vår egen, vilket gör den mycket mer värdefull.

Martin Hellström är lektor i barnlitteratur vid Linnéuniversitetet och har intresserat sig för läsande barn och deras lektyr.

– Det tioåringen säger om texten är mycket roligare att lyssna på än det jag säger, som bygger mycket på min tidigare läsning av böcker inom samma genre.

Under flera år har han läst och samtalat om litteratur tillsammans med barn som gillar att läsa. Det började med ett forskningsprojekt om Maria Gripe.

– Jag ville veta mer om hennes tematik och var så trött på alla vuxna som hamnade hos Schopenhauer, Nietzsche och Kant.

Under några år läste han därför Maria Gripes utgivning tillsammans med en grupp barn. De tog sig an böckerna kronologiskt och barnen växte med Gripes litteratur. Samarbetet resulterade i boken ”Mariagripelikt” (2022). Som en sorts spegling av Gripeläsningen uppstod också ett annat samarbete på barnens initiativ.

– De läste böckerna jag valt och ville att jag skulle läsa deras. De ville berätta för mig.

I boken ”Bäst är det mänskliga” som kom i fjol beskriver

Martin Hellström dessa litteratursamtal, som kan pågå på en studsmatta, framför en film eller under en resa.

– Det arbetet pågick längre och drevs inte av någon forsk-

ningsfråga eller idé, även om jag hoppas att viktigare frågor blir besvarade i den boken.

”Bäst är det mänskliga” är inte skriven enligt den akademiska mallen utan liknar mer samtalets fria, sökande form. Den innehåller heller inga råd till läsaren. Däremot träder

Martin Hellström är lektor vid Linnéuniversitetet i Växjö och forskar om barnlitteratur, barns läsning och barnteater.

barnens röster tydligt fram i deras roll som expert på sina egna läsupplevelser. Skolans litteraturundervisning är inte i fokus, ändå kastar den då och då en skugga över samtalet.

En flicka säger sig avsky En läsande klass, satsningen som vid den tiden fick stort genomslag i svensk skola. Hon förväntades gång på gång redovisa sin läsning enligt samma mall, vilket gjorde henne uttråkad. Även Martin Hellström är kritisk till mallar och handledningar, men han ser vissa fördelar med att exempelvis använda figurer som detektiven och spågumman för att undervisa om lässtrategier.

– I ett första skede när man modellerar sitt tänkande om läsningen är det tydligt med exempelvis spågumman. Men så fort eleverna förstår vad figurerna betyder ska man släppa dem, då är man färdig. Samtalet måste få frigöra sig.

De läsande eleverna efterfrågar i stället friare former för att redovisa sin läsning i skolan, vilket Martin Hellström instämmer i. Själv har han inspirerats av Aidan Chambers modell för boksamtal.

– Det är en jättebra modell eftersom den är just så öppen och fri.

Hellström vill låta barnen styra samtalet och återkommer till att den vuxna blicken ofta är färgad av för mycket annat.

– Vi har inte förmågan att ha den första

SÅ FÅR DU ELEVERNA ATT VILJA LÄSA

• Visa din egen läsning, prata om det du läser. Ställ gärna egna böcker i klassrummet.

• Visa att man deltar i en process från förr och framåt i tiden. Använd även gamla böcker.

• Var nyfiken på elevens alla sätt att visa på sin läsning, genom lek, återberättande, boktips.

• Se eleven som expert på boken. Bedöm läsförmågan genom att lyssna på elevens frågor och påståenden.

• Ställ berättandet och nyfikenheten i centrum. Bestäm inte i förväg vad boken handlar om.

läsupplevelsen. Om man går in i ett samtal med den medvetenheten och lyckas förmedla det på ett äkta sätt så får man nästan alltid barn att prata ganska fritt om texter.

Martin Hellström tycker att boksamtalet bör vara en naturlig del i skolans litteraturarbete tidigt. På lågstadiet är det ofta fler pedagoger i en grupp och lättare att samtala i mindre grupper.

– Då kan man kosta på sig att verkligen ha ordentliga litteratursamtal.

När eleverna är vana vid att samtala om sin läsning kan de i högre årskurser bli mer självgående, och läraren kan ha en mer passiv roll. Även läsare som inte tycker om den lästa boken har en viktig roll. I friktionen mellan olika läsningar vässas tankarna.

– I mitt Gripeprojekt var det en som tyckte att det var tråkigt att läsa Gripes böcker. Hon kunde säga ”vad är det här för skit”, men hon behövdes absolut. När alla tycker att boken är bra finns det inte alltid så mycket att säga. Även i ett klassrum kan man tydliggöra oviljans betydelse.

Han varnar dock för att fastna i generella beskrivningar av att barn tycker att läsning är tråkigt.

– Jag skulle vilja hävda att det finns läsare i alla klasser. Det gäller bara att hitta dem och sträva efter att vilja höra deras tolkningar.

Så vad ska man göra med elever som är helt ointresserade av att läsa? De läsande barnen har en radikal idé: att strunta i dem som inte alls gillar att läsa. Martin Hellström håller inte med dem på just den punkten, däremot om ett annat resonemang barnen har.

– Det viktiga är de som väger däremellan, som kanske gillar någon bok men som riskerar att få sin läsning förstörd. Vi måste fokusera på att ge dem en identitet som läsare.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ROBERT BLOMBÄCK

HALLÅ DÄR

… Ola Karlsson, språkvårdare på Språkrådet och redaktör för den nyutkomna boken ”Snabba skrivregler”. Boken är en lättversion av ”Svenska skrivregler” och riktar sig till elever och lärare i högstadiet och gymnasiet. Hur har ni bestämt innehållet?

– Vi har gjort lärarenkäter och studerat både elevtexter och akademiska undersökningar. Sedan har vi lyft fram det som är viktigast för att eleverna ska få en bra grund och gjort urvalet så lättläst och lättillgängligt som möjligt. Eftersom engelskan är så närvarande i dag har vi också lagt in jämförelser i några avsnitt. Ett exempel är skillnaden mellan engelska och svenska citattecken. Ofta får man automatiskt in den engelska varianten i sin text, men där är det inledande citattecknet uppochnervänt så det måste man se upp med. Hur kan skolan använda boken? – På webben finns en lärarhandledning att ladda ner, och vi kommer också att komplettera med övningsmaterial och filmer. Unga är en viktig målgrupp, och det känns angeläget att nå så många som möjligt. Det är gratis att ladda hem boken som pdf. Den finns också i en tryckt version. Vad ger den för elevnytta? – Vi ser i undersökningar att många använder datorns stavningskontroll som stöd för frågor om skrivregler, även om en del lärare också har ett eget stencilmaterial. Men det är viktigt att ha en sammanhållen och tillgänglig språkresurs, och vi behöver hålla fast vid de svenska skrivreglerna även om de ibland är svåra. En stor del av de frågor vi får på Språkrådet handlar om skrivregler, inte minst om stor eller liten bokstav, och vi försöker fylla kunskapsluckorna på olika sätt.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto JOACHIM BAGO

Läs mer och ladda ner på isof.se.

BOKSIDAN Bästa lästipsen

Källa till läslust och lärande

Faktaboksutgivningen i Sverige har mer än fördubblats på drygt ett decennium. Av de 2 200 barn- och ungdomsböcker som gavs ut förra året var närmare 400 faktaböcker. Det framgår av Svenska barnboksinstitutets (SBI) årliga Bokprovning, där föregående års utgivning analyseras.

Bokprovningen presenteras både i skriftlig form och i ett antal föreläsningar som går att se på SBI:s webbplats. I en särskild temaföreläsning tittar Fredrik Holm, bibliotekarie på Halmstads stadsbibliotek, närmare på just faktaboksutgivningen, som han menar är både trendkänslig och traditionell. Cirka var fjärde faktabok handlar till exempel om djur och natur, en kategori med en stabil utgivning som ständigt lockar nya läsare. Förra året handlade djurböckerna om allt från kråkor och bondgårdsdjur till dinosaurier.

Faktaböckerna riktar sig sällan till barn äldre än tolv år. Några undantag finns dock, bland annat ”Sex – en historisk resa” av Elin Hägg.

– Det finns ju böcker om sex för yngre, men då handlar det om hur barn blir till. Det här är en historisk genomgång av hur man sett på sex genom tiderna och lite om språkbruk, förklarar Fredrik Holm.

Flera faktaböcker handlar om hur man kan hantera en orolig omvärld, till exempel självhjälpsböcker om psykisk hälsa. Fredrik Holm berättar även om en bok med handfasta råd till barn om olika krissituationer.

– ”Slottsdrakens beredskapskokbok” innehåller kapitel där olika aktörer går igenom vad som kan hända om betalsystemen slutar funka eller om det blir strömavbrott. Boken innehåller också recept med råvaror som finns i den krislåda vi alla ska ha hemma.

Den oroliga omvärlden märks även i Bokprovningens andra temaföreläsning där författaren Christina Wahldén analyserar hur krig och flykt gestaltas i barn­ och ungdomslitteraturen. Båda föreläsningarna och övrigt material går att ta del av på www.barnboksinstitutet.se.

Text ANNELIE DREWSEN

NOMADER – ETT

LIV I RÖRELSE

Kinchoi Lam

Översättning: Annika Meijer

Bokförlaget Trasten, 2024

Sju av världens nomadkulturer porträtteras i denna nyansrika bilderbok av den Hongkongbaserade konstnären och författaren

Kinchoi Lam. I tillgängliga texter presenteras bland annat hur romer, nentser och tuareger format sina liv utifrån olika platsers förutsättningar. Bildande bredvidläsning för elever på mellanstadiet.

liga ker Förträff faktaböc

FJÄRILARNAS REKORDBOK

Katja Bargum

Illustrationer: Jenny Lucander Förlaget, 2024 Vilken fjäril har den största pruttkraften, den längsta snabeln eller den bästa förklädnaden? Biologen Katja Bargum som tidigare skrivit ”Myrornas rekordbok” fördjupar sig här i fjärilarnas livscykel tillsammans med Jenny Lucander, vars illustrationer förvandlar en lärorik lässtund till en konstupplevelse.

VANLIGA MÄNNISKOR

– AUTISTENS GUIDE TILL GALAXEN

Clara Törnvall

Illustrationer: Anneli Furmark

Natur & Kultur, 2023

Med humor och allvar skildras så kallade neurotypiker, alltså människor utan neuropsykiatrisk diagnos. Nominerad till Carl von Linné-plaketten och måsteläsning för alla som ser världen ur ett autistiskt perspektiv – och alla som inte gör det. Innehåller dessutom konkreta tips och berättelser ur verkligheten.

AFROSVENSKAR – 15 BERÄTTELSER UR HISTORIEN

Johanna Berg

Illustrationer: Maria Fröhlich Lilla Piratförlaget, 2023 Djupt ur arkiven har Johanna Berg grävt fram 15 afrosvenska livsöden som hon beskriver sakligt. Även Maria Fröhlichs illustrationer bygger på historiskt källmaterial och levandegör en grupp människor som ofta osynliggjorts. Även denna bok är nominerad till Carl von Linné-plaketten och som gjord för historielektionerna.

”Varför inte läsa ett kort avsnitt ur olika faktaböcker varje dag? Det tar bara några minuter och kan skapa nyfikenhet och lässug.”

Ur ”Faktaboken i skolan – för läslust och lärande”

av

Cilla Dalén (Natur & Kultur, 2023).

Nr 4

Ute hos dig 28 november

HAFSA SAID

Vi följde med när hon fick göra sin drömprao på Svenska Dagbladet.

Därför måste eleverna få lära sig namnen på våra växter och djur.

Sagolika besök på Skogskyrkogården för stadens lågstadieklasser.

Vi träffar Årets lärare 2024. Vad gör henne till en så bra pedagog?

… och naturligtvis mycket mer.

LIVETS HÅRDA SKOLA Stina Hjelm

Stadshuset blir Skolhuset

Till dig som är lärare i årskurs 9!

Tillsammans med Nobelprismuseet förvandlar vi Blå hallen till ett klassrum och ger en unik lektion om kreativitet den 7 oktober. Dessutom erbjuder vi kostnadsfria skolvisningar under hela Nobel Calling.

Läs mer på webbplatsen stadshuset.stockholm/skolvisningar