LÅNGT IFRÅN
LÄSKRIS PÅ
EKENS SKOLA
Nya utseddElementar till Årets hållbara skola
”JAG TROR PÅ ETT LÄRANDE FÖR BILDNING”
Nr 1 2025
MICAEL PETTERSSON
Ser varje elev
Har du hört?
Om skolkuratorns viktiga roll, lärarpanelen om skolvardag och en gäst från Skolverket.
Skolpodden i Stockholm
Röster från skolan
Aktuellt skolprat med lärare, skolledare och elever från Stockholms stads skolor. Lärarpanelen tar sig an ett nytt ämne i varje avsnitt och en ny spännande gäst berättar om sin skoltid.
Du hittar Skolpodden i Stockholm där poddar finns.
Åtta gånger vinnare av Publishingpriset för bästa personaltidning i Sverige
Innehåll
Nr 1 2025
”Livets evolution måste finnas med och vara ett genomgående tema i allt man gör inom biologiämnet”, menar Anders Jonsson på Anna Whitlocks gymnasium som utsetts till Årets lärare 2024.
”Jag var ganska nervös och tänkte att det skulle vara svårt, men så var det så himla roligt. Poesi är fritt, både till form och innehåll.”
LÄRA ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och kommer med fyra nummer per år.
ADRESS LÄRA, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm
BESÖKSADRESS Hantverkargatan 3A
CHEFREDAKTÖR Tomas Bannerhed, 073-834 08 10, tomas.bannerhed @edu.stockholm.se
ANSVARIG UTGIVARE Eva-Li Littorin FORMGIVNING, PRODUKTION Miltton.se TRYCK Åtta.45, Järfälla, 2025 UPPLAGA 17 400 exemplar
LÄRA DIGITALT pedagog.stockholm/lara KOSTNADSFRI PRENUMERATION Kontakta info.utbildning@edu.stockholm.se ISSN 1654-7330
OMSLAG Rektor Micael Pettersson, Mälarhöjdens skola, fotograferad av Ulrica Zwenger
Ett typiskt korridorhäng. ”På Eken läser man där det passar, och när man inte läser pratar man om böckerna”, säger
Alva Hemmälin (närmast) och Mollie Melin, båda i klass 9D.
för livet
I NO kan vi behöva läsa många sidor ganska svår text. Då har jag nytta av att vara en van läsare.
Skönlitteraturen har gjort skolarbetet lättare, tycker André Beriel i klass 8B.
Det larmas om läskris och att skärmarna har tagit över.
På Ekens skola går svensklärarna Hanna Forsberg och Anna Persson mot strömmen och låter skönlitteraturen stå i centrum för sin undervisning. Ofta uppstår magi i klassrummet.
Text MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER
tåt sett består Ekens skola i Hammarby sjöstad av kantiga baracker. Det ser kalt och kallt ut. Men inne i skolan regerar skönlitteraturen. Med hjälp av den får högstadieeleverna hela tiden använda sin fantasi och inlevelseförmåga. Om läsningen är anledningen till den mjuka och generösa atmosfär som råder innanför den kantiga fasaden ska vi låta vara osagt, men här välkomnas främlingar med stor hjälpsamhet: ”Vart ska ni? Vi kan visa!”
– Det sägs att man blir lite mer empatisk när man läser. Man får möta olikheter som man kanske inte skulle ha mött annars, konstaterar Hanna Forsberg, en av två svensklärare på skolan som fått stor uppmärksamhet även nationellt och häromåret fick ta emot Stora läspriset på Bokmässan i Göteborg.
Den andra heter Anna Persson. Hon var med och etablerade arbetssättet på Ekens då nystartade skola när hon kom hit för fem år sedan. – För mig är läsningens roll självklar i svenskämnet. Det handlar i förlängningen om demokrati.
Att kunna tänka självständigt, fatta egna beslut. Att bli en god samhällsmedborgare. Och i dag är läsvana viktigare än någonsin. Ska du ladda ned en app, eller skriva kontrakt, behöver du kunna ta dig igenom det finstilta. Annars blir du lurad.
Men högstadieelever gillar inte automatiskt att läsa. Därför sätter de här lärarna böckerna och läsningen i centrum för många andra aktiviteter.
– Vi lämnar aldrig eleverna ensamma med böckerna. Vi guidar dem. Vi går in i och ut ur boken – till oss själva, till samhället, tillbaka till boken. Vi diskuterar teman, två och två eller i helklass. Boken är vårt läromedel. Vi kan också ta ut alla svåra ord vi hittar. Eller alla verb på en viss sida, berättar Anna Persson.
Undervisningen på skolan är organiserad i ämnesveckor. Det betyder att eleverna har 17 sammanhängande lektioner i ett och samma ämne.
– Det ger oss stor frihet. Varje vecka eleverna har svenska jobbar vi med en ny bok, och vi kan djupdyka mer i boken än vi skulle kunna med ett traditionellt schema. Under tre år på högstadiet läser de minst 18 böcker. De tycker själva att det ►
Lärarna Hanna Forsberg (till vänster) och Anna Persson är en dynamisk duo. De ser sitt samarbete som en viktig förutsättning för att läsningen ska lyfta.
är häftigt, berättar Hanna Forsberg.
Arbetet med den aktuella boken kan ibland inledas med att läraren tar ut några citat som eleverna får fundera över, och kanske skriva en uppgift om, innan de börjar läsa. Paketeringen är viktig, och de båda lärarna använder sig av en mängd olika didaktiska metoder.
Eleverna får ofta läsa högt för varandra. Det kan bli teater – elever får spela upp en händelse i boken. Eller ”sitting down drama”, vilket innebär att vissa elever agerar huvudkaraktärerna i boken, och så får klassen ställa frågor till dem. Det här underlättar också för elever som har lässvårigheter, påpekar
Hanna Forsberg.
– Det finns naturligtvis elever som har svårare att läsa än andra och då stöttar vi mer. När vi får våra sjuor finns det ofta en viss läsovana. Men det sätt vi tar oss an texterna på innebär att alla kan vara med.
STORA LÄSPRISET
• Ett stipendium för lärare som lyckas skapa läsengagemang hos sina elever.
• Vinnarna utses av en expertgrupp och prisutdelningen äger rum på Bokmässan i Göteborg.
• Bakom priset står Lärarstiftelsen och Sällskapet för folkundervisningens befrämjande (SFUB).
• Läs mer på lararstiftelsen.se/stipendier.
Under tre år på högstadiet läser de minst 18 böcker. De tycker själva att det är häftigt.
Mollie Mellin i 9D berättar att böckerna lever även på fritiden:
– Vi chattar med varandra om den bok som vi läser. Vi tänker mycket på vad som utspelas i den. Vi pratar om vad karaktärerna gör och funderar över hur man kan se det från olika perspektiv, och vi har ofta delade åsikter om vad som händer.
Alla elever vi pratar med framhåller att det blir lättare att lära även i de andra ämnena. André Beriel i 8B är snabbare och mer effektiv i sin läsning i dag: – Jag har fått ett bra ordförråd, jag förstår vad jag läser utan att behöva gå tillbaka i texten. I exempelvis NO kan vi behöva läsa många sidor ganska svår text. Då har jag nytta av att vara en van läsare.
Lärarna är noga med att läsandet ska vara lustfyllt. Tråkiga böcker göre sig inte besvär. Bibliotekarien Åsa Kullander är en viktig kugge i läsbygget; till henne går lärarna med sina önskemål och behov, och ut kommer de som regel med tre förslag på böcker som kan väcka engagemang.
Alva Hemmälin i 9D har tagit till sig detta med läsglädje:
– Vi läser ofta tillsammans, turas om att högläsa för varandra. Det är väldigt mysigt. Det gör läsningen roligare. Man ser fram emot veckan med svenska, den brukar göra mig lugnare inför de andra veckorna som kan vara jobbiga på ett annat sätt: som matte och NO med en massa formler.
Denna förväntan kan Hanna Forsberg och Anna Persson känna av när de rör sig på skolan. Eleverna i olika klasser kollar av läsläget med varandra: Snart är det vår tur att läsa ”Vinterviken”!
Många ser också fram emot Magnus Nordins deckare ”Förföljaren”, liksom klassikern ”Möss och människor” av John Steinbeck som alla vet att de kommer att få läsa i nian.
– När jag möter mina elever i korridorerna frågar de ofta: ”Vad ska vi ha för bok nästa gång?”. Och självklart kan någon ibland vara anti i fråga om ett bokval. Men vad som händer är ju att alla läser, även just den eleven – och ofta med stor behållning. Då har vi magi i klassrummet, säger Anna Persson.
Skolverket har tagit fram läslistor – en för varje stadium – med förslag på böcker i olika genrer som du kan använda i undervisningen. Läs mer på skolverket.se, sök på läslistor.
Taggade på att läsa: Mollie Melin (närmast) och Alva Hemmälin ser fram emot svensklektionerna.
HALLÅ DÄR …
… Lina Lundström, barnombudsman i Stockholms stad. Varför har Stockholm en egen barnombudsman?
– För att bidra till en mer demokratisk stad som är likvärdig för alla. Det vi gör, oavsett område, är ofta vuxencentrerat, men samma rättigheter gäller för alla, oavsett ålder.
Vad gör du?
– Jag stöttar stadens alla verksamheter i barnrätt utifrån att barnkonventionen är lag sedan 2020. För skolans del innebär det att jag utbildar rektorer, lärare och annan personal i vad barnkonventionen innebär för dem. Sedan arbetar jag också med samverkan och omvärldsbevakning, som hur vi kan tillämpa forskning, vilka vi ska samverka med och vilka stöd vi kan få från myndigheter. Och när staden tar fram olika styrdokument är jag behjälplig som expert i barnrätt.
Kan skolorna kontakta dig?
– Ja! Kanske behöver personalen mer kunskap i vad barnrätt innebär för skolan. Det handlar till exempel om inflytande och demokrati och om ungas rätt till kultur. Det är ett område där jag kan stötta skolorna i hur de ska göra, strategiskt och praktiskt. Vad mer ska skolan tänka på?
– Att alla elever har rätt att vara delaktiga och få inflytande i frågor som rör dem, till exempel undervisningens innehåll, lokalernas utformning eller vart klassen ska åka på skolresa. Många skolor har redan strukturer för elevråd och matråd, det kan man utveckla till att gälla även andra frågor. Dessutom har unga människors tillit till demokratin och till myndigheter sjunkit rejält. Därför är det viktigt att skolan har en dialog med eleverna och visar att de är en viktig del av samhället.
Text JOHANNA LUNDEBERG
Maxad läsning på många språk
På Lillholmsskolan talas uppåt 60 språk och många elever vill läsa böcker både på svenska och på sitt modersmål. Tack vare Mångspråksbiblioteket kan skolbiblioteket erbjuda litteratur på många av elevernas språk.
På skolbiblioteket Kloka ugglan på Lillholmsskolan i Vårberg finns en sektion med böcker på elevernas modersmål. Där står Ayo Leon och
Zeinab Mohsen från klass 5C och fingrar på bokryggarna. De får hjälp av lärarbibliotekarie
My Froster att hitta rätt bland titlarna.
Ayo fastnar för den spanska utgåvan av ”Handbok för superhjältar” av Elias Våhlund och Agnes Våhlund.
– Har du läst den på svenska? frågar My.
– Ja, alla nio delarna.
Zeinab väljer i stället ”Tam tiggarpojken” av Jo Salmson på sitt modersmål arabiska. I samma hylla finns även böcker på kurdiska, turkiska, polska, albanska och en rad andra språk. De flesta är inlånade från Mångspråksbiblioteket på Medioteket, men tack vare statsbidraget för inköp av litteratur har skolan även köpt in egna böcker med parallelltext på två språk för de yngre eleverna.
– Vi har flera i personalen som är tvåspråkiga och kan läsa böckerna på till exempel polska, kurdiska och arabiska. Jag vill att böckerna även ska finnas i klassrummet och på fritis, säger My Froster. Hon har tidigare arbetat som lärare i lågstadiet men är sedan tio år lärarbibliotekarie på skolan, där 700 elever från förskoleklass till årskurs 9 går. My Froster vet vad det kan
betyda för en elev att se en bok på sitt eget modersmål i skolan.
– Det ger stolthet och identitet. För nyanlända elever kan det också ge en viss trygghet. De kan låna en bok på sitt modersmål och en bok på svenska. Den svenska boken kanske är lite för lätt innehållsligt, medan de kan läsa en svårare bok på ukrainska eller polska till exempel.
Alla kommunala grund- och gymnasieskolor i Stockholm kan låna böcker från Mångspråksbiblioteket, som erbjuder litteratur på närmare 100 språk. Lånen är gratis och går via skolbibliotekarien. My Froster berättar att hon får hjälp av Mångspråksbiblioteket att hitta passande böcker utifrån elevernas språkkunskaper och ålder.
– Jag har bland annat fått den ukrainska bilderboken ”Igelkotten och presentmysteriet” av Andrej Kurkov med illustrationer av Tania Goryushina. Jag visste inte att den fanns på svenska men köpte in den också, så nu har vi ett tvillingpaket på två språk att låna ut. Men jag har även tagit in Percy Jackson och Harry Potter på ukrainska.
My Froster samarbetar också med modersmålslärarna på Lillholmsskolan för att hitta och låna in passande litteratur. – De kommer hit och väljer titlar i Mångspråksbibliotekets katalog. Det är väldigt bra, för
då vet jag att de kommer att använda böckerna. Andra inköpsförslag kommer från eleverna som sitter i biblioteksrådet. Dessutom finns det elever som på egen hand kommer till skolbiblioteket på jakt efter böcker på andra språk. När nya titlar på olika språk väl kommer dit
visas de upp i glasskåp på olika platser i skolan samt på digitala skärmar och på skolbibliotekets Instagramkonto.
För att nå föräldrarna har skolbiblioteket öppet längre en dag i månaden. Dessutom brukar My Froster i samarbete med modersmålslärarna bjuda in
Zeinab Mohsen och Ayo Leon från klass 5C får hjälp av My Froster att hitta böcker på sina modersmål i skolbibliotekets mångspråkshylla.
till föräldrafika en gång per termin. – Då visar vi vilka böcker som finns att låna och modersmålsläraren berättar varför det är viktigt att läsa på sitt modersmål.
För föräldrarna kan det vara roligt att hitta en bok av en författare från hemlandet, medan eleverna kanske oftare vill läsa någon författare som de redan läst på svenska. Ibland ordnas föräldrafikat på modersmålsdagen den 21 februari. Då brukar hon även ordna en tipspromenad där eleverna ska gissa vilka språk olika textutdrag är skrivna på.
– De samarbetar och är stolta över att kunna peka ut sina egna språk. Och senast var den romske författaren Fred Taikon inbjuden, säger My Froster.
Ayo Leon och Zeinab Mohsen är nöjda med dagens fynd i mångspråkshyllan, men båda läser ännu tjockare böcker på svenska – gärna fantasy eller skräck. – Jag lär mig fortfarande arabiska, så jag är inte så jättebra på att läsa. Jag lånar böcker med två, tre meningar per sida. Min modersmålslärare säger att vi måste läsa hela tiden, säger Zeinab Mohsen.
Ayo Leon säger att hon läser bättre på svenska än på spanska.
– Min pappa läser mycket för mig på spanska. Men om det inte fanns böcker på spanska här i skolan skulle jag inte utvecklas lika mycket på mitt modersmål.
Mångspråksbiblioteket på Medioteket är en resurs för grund- och gymnasieskolor i Stockholms stad. Skolbiblioteken kan här låna in böcker på närmare 100 språk för att främja läsning på modersmålet.
Text ANNELIE DREWSEN Foto MARC FEMENIA
”Poesi är att göra saker med språket”
Under lekfulla former utforskar eleverna i årskurs 4 språkljud, rim och allitterationer när poeten Erik Lindman Mata besöker Elinsborgsskolan i Tensta. Framför allt vill han att eleverna ska få tillfälle att skriva.
– Trösklarna till poesin är höj- och sänkbara, säger han.
Det är Erik Lindman Matas andra besök i klass 4A på Elinsborgsskolan. Han skriver ett ord på tavlan.
– Det är långt och svårt. Är det någon som vet vad det betyder eller kan gissa?
En flicka räcker upp handen.
– Har det något med text att göra?
Hon är på rätt spår. Ordet är allitteration och Erik Lindman Mata förklarar det genom att jämföra med rim, något som alla i klassen känner till. – Allitteration är liksom tvärtom. Att det låter likadant i början. Och nu ska vi skriva några allittererande rader.
Han väljer ordet katten, och snart har eleverna fyllt på med kanten, karies och Katja. Men hatten, som någon föreslår, får inte vara med.
– De låter ju inte likadant i början, men de rimmar. Katten och hatten.
Många elever räcker upp handen och vill föreslå ord. Snart blir det svårare. Stavning och ljud är ju inte riktigt samma sak. Allittererar kiosk och kock? Gröna och hjärna? Körsbärspaj och shawarma? När alla verkar hänga med ska eleverna i mindre grupper skriva rader med allitteration, vika pappret
Mata vill framför allt att eleverna ska få skriva. Under hans första besök skrev de bland annat collagedikter, en teknik som används av poeter som Johan Jönson.
– De får tre pappersremsor var och ska skriva färdigt meningar som jag påbörjat. Sedan blandar vi alla lappar och delar in eleverna i grupper, där de sätter ihop lapparna och limmar upp dem på ett papper, förklarar Erik Lindman Mata.
Skolbibliotekarie Lovisa Thelander har arbetat med poesi tillsammans med eleverna inför poetens besök.
– Jag var ganska nervös och tänkte att det skulle vara svårt, men så var det så himla roligt.
snacks och godis. Eleverna märkte att poesi är tillgängligt, säger Lovisa Thelander.
Efter en kvart ska klass 4A läsa upp sina dikter, men somliga vill inte sluta skriva. Så småningom tystnar tjattret och en röst i taget läser upp några rader. Ett pärlband av allitterationer fyller klassrummet, från mun till mun, bord till bord. Viskande, prövande, skrattande.
– Apan andas.
– Hunden hoppar högt. – Ledsen lodjur lampa.
och påbörja en ny rad innan de skickar vidare. Medan pappret skickas runt växer en dikt fram.
I fem grupper sitter fjärdeklassarna och smakar på språkljud. Erik Lindman Mata och skolbibliotekarie Lovisa Thelander går runt och hjälper till. Gorilla, grönsaker, groda. Ögon öppnar öron. Ensam, ekar.
Poetens besök sker inom projektet P som i poesi. Det riktar sig till skolor i socioekonomiskt utsatta områden och drivs av Författarcentrum Öst.
Målet är att både lärare och elever ska närma sig poesin på ett lekfullt sätt. Erik Lindman
Mitt fokus var att poesi är fritt, både till form och innehåll.
När Lovisa Thelander läste högt ville eleverna vara med och läsa. Dikterna hämtade hon från de två antologierna ”En bro av poesi” och ”Tid för poesi”. Dessutom läste hon en dikt av Mona Monasar som finns på en litterär skylt i Tensta centrum.
– Sedan var det en elev som improviserade en dikt om en ostbåge. Jag satte upp den på väggen och nu har jag fått jättemånga dikter om annat
Den sista stunden av lektionen ägnas åt att skriva korta dikter på tavlan. Erik Lindman Mata återvänder till rim och introducerar rimscheman, som eleverna sedan får hjälpa till att fylla i. Många vill föreslå ord. Poeten skriver, suddar, prövar och ändrar. Fyra korta rader bildar snart en dikt, som snabbt byter skepnad genom att några ord översätts till andra språk.
– Poesi är att göra saker med språket. Många poeter tar sig olika slags friheter och det kan bli en styrka, säger Erik Lindman Mata.
Text ANNELIE DREWSEN
Foto ULRICA ZWENGER
Zeynep Kavak, Lidia Ebrahim, Ajwa Shuja och Miry Shaker i klass 4A tillsammans med poeten Erik Lindman Mata.
Katarina Lycken Rüter
Vet du verkligen hur man gör?
ar ni inga fyrhjulingar på ön? Som kan sladda runt här i sanden och riva upp lite?” Jag trodde marken skulle rämna av alla tappade hakor. Runt mig på heden stod ett tjugotal botanikkunniga skärgårdsvänner som vårdat just denna lilla del av ön med särskild omsorg i mer än ett halvt decennium. Och vad säger karln? Fyrhjulingar?!
Karln i fråga var en tillrest biolog med ett äkta och varmt intresse för en rödlistad liten ormbunksart. Just på denna hed visar sig ormbunken i fråga fortfarande växa i små blyga bestånd, och den intresserade gruppen hade samlats för att tala om och praktisera skyddsarbete för att detta ska kunna fortgå. I alla år har fyrhjulingar hållits borta från hedens känsliga natur. Månget höttande pekfinger har hållits upp, och rådiga ingripanden mot buskörning gjorts. Bevara heden!
Det har varit bra. Väldigt bra. Det sa också biologen. Men nu, med ett förändrat klimat som ger nya förutsättningar för växtligheten och dess samspel med omgivningen, måste vi göra på andra sätt än förut, fortfarande med målet att skydda den lilla ormbunken. Och de tappade hakorna rörde sig sakta mot normalläge när insikten sjönk in: samma mål men nya metoder. För att omständigheterna ändras.
teoretiskt plan. Men, precis som för de kunniga botanikerna på heden: ibland spelar erfarenheten en ett spratt. Det räcker inte att luta sig mot att ”jag vet hur man gör” när omständigheterna förändras.
Den kunnige biolog som kom till heden kunde visa oss på vilka sätt de gamla insatserna behövde kompletteras med nya. Så är det i lärarlivet också. Marken vi rör oss på förändras, ekologin i klassrum och samhälle skapar nya förutsättningar. Vi kanske inte alltid gillar dem, de nya förutsättningarna. Men vi behöver förstå dem och förhålla oss till dem för att på bästa sätt ge våra elever möjlighet att utvecklas mot att bli än mer kunniga, nyfikna, självständiga, samarbetande och ansvarstagande människor.
Ibland kanske man måste tappa hakan lite och bli varse att saker inte var som man trodde.
Det finns likheter mellan erfarenheten på heden och lärarvardagen. Som erfaren lärare vet jag hur lätt det är att tänka ”jag har koll, jag vet vad som fungerar” för att det jag gör ”alltid” har fungerat och för att jag en gång lärt mig varför det fungerar också på ett
Och kanske är det också det som gör läraryrket så intressant och kreativt? Att vi står där, mitt bland dem som ska forma vår framtid, och både kan och hela tiden måste utveckla vårt kunnande för att på bästa sätt främja deras utveckling? Ibland kanske man måste tappa hakan lite och bli varse att saker inte var som man trodde. Efter det där dundrandet på heden, när hakorna föll i marken, utbröt nämligen ett stort skratt. ”Det hade vi aldrig nånsin trott!” Och skrattet riktade sig både åt den självgoda föreställningen att vi som stod där minsann hade full koll på läget och åt insikten om att vi nu lär oss nytt, mer och blir bättre.
Mer sånt i skolan! Fler tappade hakor, fler skratt och fler gemensamma insikter. För att det behövs – och för att det är roligt.
KATARINA LYCKEN RÜTER ÄR FÖRSTELÄRARE PÅ ANNA WHITLOCKS GYMNASIUM
De vände trenden
För sju år sedan sökte bara drygt 20 procent av eleverna i närområdet till Rinkebyskolan. Majoriteten valde i stället fristående skolor. Men genom ett strukturerat arbete har skolan lyckats vända trenden, och i dag söker mer än hälften av eleverna i området till Rinkebyskolan.
Framför allt handlar det om att nå ut till målgruppen, förklarar rektor Martin Malmberg. Skolan annonserar inte längre i lokalpressen, eftersom de har upptäckt att föräldrarna antingen inte läser tidningen eller också inte riktigt litar på annonsen. De vill hellre ha information från människor de känner: släkt, vänner och grannar.
– Man måste lära känna sin lokala kontext och förstå hur man når ut till vårdnadshavarna. Vi samarbetar nu också mycket tätare med de kommunala skolorna i området, säger Martin Malmberg. Inför skolvalet nu i februari deltog Rinkebyskolan, som har plats för 250 elever i årskurs 7–9, i föräldramöten på de tre närliggande F–6-skolorna. Då hade de också med sig elever som tidigare har gått på den aktuella skolan och som kunde berätta hur det är att gå på Rinkebyskolan.
– Vi försöker att ha med någon som har syskon kvar i den skolan så att det blir en koppling mellan skolorna. Då blir det lättare för vårdnadshavarna att förstå hur det fungerar hos oss. Och genom att söka upp dem i stället för att bjuda in till öppet hus hos oss når vi många fler, säger Martin Malmberg.
Men det handlar också om att eleverna redan under årskurs 6 får lära känna Rinkebyskolan. Skolan arrangerar språkval för hela området och upplåter även hemkunskapslokalerna till de kommunala grannskolorna. Dessutom har Rinkebyskolan och årskurs 6 friluftsdagar tillsammans, och en gång om året åker de på en gemensam skidresa till Romme.
RINKEBYSKOLANS TIPS
• Tänk lokalt – hur når ni ut till föräldrar och elever i området?
• Träffa föräldrarna inför skolvalet.
• Lyssna på eventuell kritik.
– På så vis lär de känna skolan och nuvarande elever innan de har börjat, och de ser att det är en trygg skola där alla känner alla, säger biträdande rektor Mohamoud Mohamoud.
Just tryggheten är något som han återkommer till många gånger.
– Om du bygger en trygg skola så kommer även de som har oss som andra- eller tredjehandsval att stanna kvar. Tidigare har vi haft stor omsättning under terminen, och det skapar oro. Det är också svårt för oss att planera undervisningen om vi vet att många elever försvinner, säger han.
I dag behåller Rinkebyskolan 90 procent av de elever som börjar, jämfört med 60 procent för några år sedan. Det finns till och med exempel på elever som flyttat till södra delarna av Stockholm men ändå väljer att gå kvar. Dessutom är det allt fler elever som har Rinkebyskolan som förstaval.
– För sju år sedan hade tolv elever Rin-
kebyskolan som förstaval. Det bygger du inte en klass på, konstaterar Martin Malmberg.
Det här läsåret är siffran 55 elever, och tillsammans med andrahandsvalen fylldes de 80 platser som fanns för läsårets sjuor snabbt.
– Tidigare fick vi många elever som kanske inte ville börja just här. Det gjorde dels att det blev stora betygsskillnader, dels att fler krävde extra resurser. I dag har vi elever som vill gå här, säger Martin Malmberg.
Sedan tre år har skolan även ett föräldraråd som kommer med idéer och har en dialog med skolledningen om vad som fungerar och vad som kan göras bättre. Skolan deltar också varje år i nationaldagsfirandet på Rinkeby torg för att visa upp sin verksamhet.
Specialläraren och försteläraren Anita Nylund är engagerad i de inskrivningssamtal som skolan har med eleverna och deras vårdnadshavare. Där får de berätta om sina behov och önskemål, allt från om
”Betydligt fler elever söker sig numera till Rinkebyskolan”, konstaterar rektor Martin Malmberg, här tillsammans med biträdande rektor Mohamoud Mohamoud och försteläraren
Anita Nylund.
de behöver extra resurser till om de har önskemål om att gå i samma klass som en kompis.
– När vi vet vilka elever som vill gå här och vad de har för önskemål blir det lättare att planera för det och erbjuda dem en bra undervisning, säger hon.
Anita Nylund tror att vändningen också hänger samman med hur skolan har utvecklat sin undervisning och att man i dag satsar på lärartäthet och behöriga lärare.
– När lärarna får bra möjligheter ger det också effekt på skolvalet, säger hon.
Martin Malmberg konstaterar att skolan de senaste åren har fått ett bra rykte om att ha lärare som bryr sig om eleverna och att det inte är oväsentligt i sammanhanget. Inför skolvalet är det allt fler som frågar om undervisningen, och det gäller även eleverna.
FRÅGAN
Det bästa med att jobba i en kommunal skola?
ANNA SILVERMYR AHLENIUS
Rektor, Bernadottegymnasiet
– Tidigare kunde deras frågor handla om vad man gör på rasterna och hur ofta man har sovmorgon. I dag verkar fler ha ett önskemål om att plugga vidare, de vill verkligen lära sig och att betyget ska spegla deras kunskaper, säger han.
Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ROBERT BLOMBÄCK
– Trygghet på många plan. Att vi alltid har elevernas bästa i fokus, att vi systematiskt arbetar för att ha en hög kvalitet, och sett ur ett personalperspektiv finns det fantastiska möjligheter till utveckling.
LOVISA AMNELL
Administrativ chef, Johan Skytteskolan
– En resursstark förvaltning och att vi alltid får bra hjälp när det behövs. Det är tryggt att jobba i en stor kommunal organisation och ger också en fin känsla av att få vara en del av samhällsutvecklingen.
ARASH HASSANI
Lärare, Fruängens skola
– Att alla elever inom vårt upptagningsområde är välkomna till oss. Vi stänger inte dörren för någon. Det känns tryggt att ha staden som arbetsgivare och få arbeta i en skola som fungerar så bra.
BOUCHRA MRAYAH
Kock, Johan Skytteskolan
– Att det är en trygg arbetsgivare. Vi behöver inte snåla med maten och kan erbjuda eleverna olika alternativa rätter, bröd och frukt. Jag tycker om att laga mat med hjärtat och det får jag här!
MARTIN VALL
Lärare, Bernadottegymnasiet
– Framför allt tillgången på resurser, till exempel när det gäller digitala verktyg. Att som lärare ha tillgång till Medioteket med alla deras bra program, tips på kurser och utrustning vi kan låna.
Text och foto AGNETA BERGHAMRE HEINS
”Kunskap måste kopplas till det konkreta”
Estetik är att söka andra vägar än de givna, menar professor
Anja Kraus. Hon ger ett exempel: Att sminka sig är att sträva efter en given självbild – men när den bilden inte håller kommer estetiken in. Det gäller även i undervisningen.
Text KATARINA BJÄRVALL Foto ULRICA ZWENGER
nja Kraus – professor i estetiska lärprocesser och de estetiska ämnenas didaktik vid Stockholms universitet – spänner över ett brett spektrum. Hon kan växla från det mest abstrakta, med hänvisningar till postmoderna tänkare, till värdet av att låta elever skapa potatischips av marsipan. Hennes fokus är alltid att eleverna ska få använda sina sinnen för att åskådliggöra teoretiska resonemang.
Hon är född i Berlin och utbildad där och det var även där hon började sin forskargärning. Men hon har en finlandssvensk mamma och nästan varje år har hon tillbringat några dagar i Sverige. 2013 flyttade hon hit med sin familj. Nu arbetar hon i ett litet mörkt rum på Stockholms universitet men träffar oss i vad som närmast är en glasveranda, med stora fönster ut mot lövskogen.
De praktisk-estetiska ämnena, som bild, musik, slöjd och drama, har de någon gemensam roll i den svenska skolan?
– Javisst. Men jag vill lägga till litteratur, historia och filosofi. Även de ämnena har praktiska delar: skrivandet som blir ett slags iscensättande av historia. Och inom filosofi också svaren på praktiska existentiella frågor, till exempel frågan om vad som skiljer vänskap från kärlek, något som bland andra Aristoteles skriver om.
– Det gemensamma för alla de här ämnena är att
bildning spelar stor roll och att de handlar om individens frihet, individens möjlighet att uttrycka sig, att ta ställning, att förhålla sig kritiskt. Att skapa sig en bild av sig själv och av världen.
Varför är det viktigt?
– För att eleverna får knyta kunskaperna till sin konkreta omvärld. Men i en skola som handlar om prestation kommer den där friheten lätt i skuggan. När man tänker i termer av praktisk kunskap så kan man tro att det till exempel inom bildundervisningen bara handlar om komposition och teknik och användning av olika redskap. Men så får vi inte tänka, för det handlar om en elevs uttryck och tolkning av världen utifrån sitt perspektiv. Och samtidigt omfattas också teoretiska kunskaper, som konsthistoria, litteraturhistoria eller filosofi.
Vad är det då som skiljer estetiska från teoretiska lärprocesser?
– Man kan kanske säga att de teoretiska processerna finns i läroböcker och har en stegvis lärandeprogression. Men det stämmer inte alltid heller, för till exempel experiment inom biologin har ju en progression och omfattar samtidigt estetiska moment. De sätter individen i relation till sin omgivning och ställer frågan: Hur påverkar grejer och människor varandra?
Det låter väldigt brett. Finns det några ämnen som inte innehåller estetiska lärprocesser?
– Nej, det finns det inte. Det finns undervisningsmoment där det inte ingår, då det handlar om ren bokkunskap. Men så fort det handlar om att individen
ska ta ställning till något så måste jag åtminstone i min inre värld iscensätta mig själv. Skapa en situation, tänka till exempel på träd eller djur. Och det är estetiskt – jag aktiverar mina sinnen. Aesthesis betyder sinnlig kunskap. Så allt som har att göra med sinnlig kunskap är estetiskt. Jag menar att vi nästan inte kan förstå oss på någon teori om det inte finns estetiska moment.
Kan du ge exempel på estetiska metoder som lärare kan använda?
– En didaktisk metod inom vårt fält är multimodalt lärande, att jag lär mig genom mina olika sinnen. Jag kanske till exempel närmar mig skogen genom att samla in lukter eller ljud. En annan metod är displacement, att omplacera något, som när konstnären Marcel Duchamp placerade en pissoar på en utställning. Det gav en ny tolkning av vad en pissoar är och vad en konstutställning är. Är det en riktig utställning när man förväntas beundra en pissoar? Samtidigt blir pissoaren högre värderad när den är ett utställningsobjekt. Då ställs frågan: Vad är egentligen konst?
Hur kan lärare jobba med ”displacement” i skolan?
– I bildundervisningen kan man till exempel ”skicka ett ord på en resa”. Ta ordet gömsle – det får nya betydelser när det relateras till elevernas lek, till mode eller till politik. När mina elever fick i uppdrag att gömma något klippte en fjortonårig flicka ut många vackra ögonpar ur modetidningar och klistrade dem på ett papper. ”Blickar gömmer något”, sa hon.
Vilka andra estetiska metoder vill du lyfta fram?
– Då vill jag visa en bild som rymmer en hel värld. Det här är en italiensk renässansmålning från slutet
av 1400-talet. Den föreställer ett litet barn som tittar på en rätt så ful gammal man. Hans näsa ser fruktansvärd ut. Full med vårtor. – Ja, det var en sjukdom på den tiden. Men han är en människa som erkänner sin sjukdom. Och det gör även konstnären, Domenico Ghirlandaio, och den som köper målningen. Det var nytt! Före 1400talet var det bara Maria och Jesus som visades upp inom bildkonsten. Med renässansen kom något annat. Genom att visa verkliga människor i en relation där näsan inte är det som räknas uttrycks en mänsklighet, en humanitet som är ganska modern. Och samtidigt ser vi här i bakgrunden en stiliserad natur som inte verkar ha någon förbindelse med människorna. Där råder fortfarande religion.
– Om man använder den här bilden i undervisningen kan man uppmuntra eleverna att tänka till exempel på sin morfar. Hur ser han ut? Och hur förhåller jag mig till honom? Och så kan eleverna teckna eller måla något eget. På så vis kan de kan se att relationer innebär rätt så mycket. Och att känslor spelar roll, tankar spelar roll, erfarenheter spelar roll, en världsbild spelar roll, människosyn spelar roll.
Och hur kan en estetisk lärprocess i till exempel filosofi se ut?
– Det finns explicita sätt att lära sig filosofi, till exempel när filosofer iscensätts. Sokrates satt på marknaden mitt i staden och pratade med personer som kom förbi. Om man iscensätter det förstår man sig bättre på hans sätt att tänka.
Vad skulle det innebära för en elev i skolan?
– Att göra det själv. Att leva sig in i personer och situationer som man inte är bekant med. Då kan
Vi kan inte överlåta allt till AI. Så snart det handlar om subjektivt välbefinnande kan en robot ingenting.
man fråga sig: Vad är en filosofisk fråga? Hur är vädret i dag, är det en filosofisk fråga? Hur kan den frågan bli filosofisk? Det är början till att förstå sig på filosofi. När jag lyssnar på dig låter det som om du menar att estetik är lika med konkretion, stämmer det?
– Ja, med exempel blir allting enklare. Søren Kierkegaards idé om ångest är till exempel mycket religiös och den kan vara svår att förstå för den som inte är religiös. Att frångå Gud, vad betyder det i dag, i vårt vardagsliv? Då kanske vi kan använda oss av andra begrepp än Gud, till exempel familjen och familjens värdegrund. Vad händer om vi tar oss loss från den? Vad är ångest i det sammanhanget? Hur har de estetiska processernas position förändrats undan skolans utveckling?
– Det har gått upp och ner. Om vi tar bildämnet så hette det ju teckning i början. Fram till 1930-talet ansågs det mycket nyttigt och viktigt. Att till exempel kunna teckna ett hus. Eller militärteckning. Det ämnet var mycket smalare än det vi kallar bild i dag.
– Efter andra världskriget kom gradvis en reaktion. Det lades på estetiska och samhällsvetenskapliga ämnen – individen ska lära sig ta ställning till bilder eller musik eller drama. På 80-talet kom sedan de estetiska lärprocesserna där individens ut trycksförmåga står i centrum. Så är det än i dag, men under de senaste åren har ett mer värdegrundsinriktat förhållningssätt till bilder betonats. Särskilt till reklam, till exempel när det gäller genusproblematik eller diskriminering. Och inom visuell kultur läser man bilder som om de vore texter som berättar något om världen för oss: Om du använder den här parfymen kommer du att se ut som Kate Moss! – I läroplanen för grundskolan, Lgr 22, står det att eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper, få prova olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar – drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. Världshälsoorganisationen (WHO) har i en rapport visat att konst förbättrar människors hälsa. Är det så också för skolelever?
att han hade sålt droger. Alla var mycket upprörda. Då kom jag på, när jag stod framför klassen, att i dag ska vi inte göra det vi har tänkt utan vi ska måla stilleben. Eleverna fick välja om de ville använda sig av sin fantasi eller av objekt i klassrummet, om de ville relatera till förlusten av sin klasskamrat eller inte och om de ville baka in något som handlade om droger eller inte. På så vis kunde de tänka över det som hänt och få syn på hur de kände.
Funkade det?
– Det funkade jättebra. Hela klassen blev lugn. Och vid ett annat tillfälle var det också upprört. På en klassresa hade det hänt något sexuellt som inte var bra för de inblandade. Då skapade jag en situation där klassen fick iscensätta de sista fem minuterna av ett party med utgångspunkt från konstnären Daniel Spoerri som gör köksavfall av marsipan. Så det gjorde vi – potatischips på golvet och sådant. Att gå igenom en sådan situation som är specifik men ändå ambivalent är bra.
Det larmas om bristande finmotorik hos dagens barn och unga – elever som inte kan klippa med sax eller trä i en nål. Vilken är de estetiska lärprocessernas roll här?
– Vi lever i ett samhälle där den teknologiska utvecklingen är exponentiellt snabb. Man kan leva sitt liv i en mobil eller en surfplatta. Mark Zuckerberg vill ju ha det så – och många andra också, det ger oss avlastning. Elever kan fråga sig vad som är nyttan med att teckna sin relation till sin morfar om det finns en AI som kan göra det? Och dessutom mycket bättre, kan de tänka.
– Det finns stora pengar att tjäna på det, så det kommer att fortsätta. I framtiden kommer vi att ha robotar som lekkamrater och vårdpersonal och även som lärare. Det kan bli så att en hel skola styrs via eye-tracking, alltså en teknik som med hjälp av kameror spårar ögonrörelser. Eleverna får sina uppgifter och eye-trackern vet sedan vad de läser och hur de förhåller sig till informationen. Då blir surfplattan den bättre läraren.
Men är det då viktigt för lärare att träna elever i att teckna och måla och använda nål och tråd och sax?
– Jag har skrivit min doktorsavhandling om psykoanalys, så jag talar helst om den psykiska hälsan. Det finns brittisk forskning som visar på en koppling mellan konst och ökat välbefinnande. Och att uppleva teater och musik – framför allt att själv spela musik – är kopplat till minskad depression och smärta och till förbättrad livskvalitet. Men man ska veta att estetiska processer kan vara farliga också. Om du visar den där renässansmålningen som vi talade om för en elev vars morfar nyss dött så kan det bli svårt. Barnet kan börja gråta i klassrummet. Är det farligt?
– Det behövs specialkunskaper hos läraren för att fånga upp det. Jag hade en liknande situation när jag var bildlärare på en gymnasieskola i Tyskland, där en elev var tvungen att sluta för
– Ja, eftersom det är sådant som skiljer AI från människor. Robotar avlastar oss från det som tidigare var mödosamt, till exempel att sköta stora gräsmattor som nu klipps med robotgräsklippare. Men vi kan inte överlåta allt till AI. Vi kan gestalta gräsmattan på ett annat sätt med en sax än med en robot. Så snart det handlar om subjektivt välbefinnande kan en robot ingenting.
Du är ju själv i grunden bildlärare. Vad kännetecknar en riktigt bra bildlärare i vår tid?
– Det viktigaste är att man är benägen att hitta andra vägar till det goda livet än de givna. Samhället erbjuder ju framför allt konsumtion, det som kostar mycket. Jag vill erbjuda annat. Det är ett ganska stort steg – det är ju enklare att lägga makeup än att tänka kring porträttmåleri och det mänskliga ansiktet. ► ►
Bildämnet
hette ju teckning i början.
Fram till 1930-talet ansågs det mycket nyttigt och viktigt.
Eller att skapa en karaktär som man kan se olika sidor av. När jag målar mig försöker jag få fram en perfekt bild av mig själv. Men håller den? Och hur gör jag när den inte håller?
Hur kan en bildlärare arbeta med det?
– Man kan utgå från frågan: Hur gör jag när konsumtionsvärlden inte räcker? När jag kanske inte har råd att köpa allt jag vill ha? Den ekonomiska världen har mycket att erbjuda, men den kommer inte längre än till det som kan säljas.
Så du menar att man kan utgå från konsumtionsvärlden och sedan kritisera eller utveckla det?
– Ja, eller anpassa det till det konkreta. Och skapa tolerans för avvikelser. Att man tror att man måste vara så perfekt som det ser ut på nätet skapar mycket psykisk ohälsa. En del elever är ganska nära den perfekta bilden. Då måste man lyfta fram det: Ni har kroppen som kapital, men ni har inte mycket mer än det. Och kroppen kanske är utbytbar eftersom den ser ut som alla andra kroppar. Den typen av frågor kan man ta upp inom estetiska ämnen.
Sverige verkar nu stå i ett skifte där vi prioriterar ner digitalt lärande. Mobilerna ska bort från skolorna och elever ska lära sig skriva för hand innan de skriver på tangentbord. Vad tycker du om det?
– Det är så klart bra att elever lär sig skriva för hand, för det kan uppstå en situation där vi inte har elektricitet. Men samhället behöver rusta sig – våra lärare kan inte mediepedagogik, de behöver få reflektera över användningen av surfplattor och annan teknik och de problem detta för med sig. De får inte den fortbildning de behöver. Det är pinsamt, men samtidigt är det på sätt och vis konsekvent. Pedagogik och teknologi står ofta i motsättning till varandra. Det behövs kompetensutveckling och forskning. Hur mycket behöver yngre elever egentligen kunna analysera och reflektera över? I ämnet bild till exempel, behöver de kunna analysera olika tekniker som akvarell, akryl eller kol?
– Nej, de behöver inte kunna sådant. Men det är egentligen en jättesvår fråga. Ta exemplet Greta Thunberg och klimatkrisen: Varför har hela den där rörelsen, som var så jättestark och världsomspännande för några år sedan, nästan dött? Jag tror att det är just för att den var för abstrakt. En trettonåring förstår vad det handlar om när en isbjörn förlorar sin is. Men varför ska trettonåringen kämpa för isbjörnen i stället för att göra något som ligger mycket närmare, som att sminka sig?
Har Sverige något att lära av Tyskland när det gäller de här lärprocesserna?
– Alla länder går åt samma håll med en väldigt stark teknikutveckling som överskuggar kulturen. Men Tyskland är bättre än Sverige på historia, kanske för att de har en så kort och dramatisk historia. Och historia hänger ju ihop med litteratur och filosofi. I Sverige läser man inte utländsk litteratur på originalspråk eftersom det anses för svårt. Det gör man i tysk skola, man får lära sig franska för att kunna läsa böcker på franska. Och på humanistiska gymnasieskolor i Tyskland lär man sig gammalgrekiska, eftersom ganska mycket av europeisk kultur bottnar i det grekiska.
– Den svenska arbetarrörelsens inriktning på bildning spelade stor roll i Sveriges historia, men det är glömt nu. De som argumenterar för en bildningsinriktad, kulturell och estetisk syn på världen är rektorer för Handelshögskolan och Försvarshögskolan. Stockholms universitet och andra stora institutioner, som man kan tycka borde ta ansvar för kultur och bildning, utmärker sig inte här. Det verkar som om till exempel lärarstudenter inte ska få kunskaper om hur man skapar visioner om det goda livet och balanserar sina känslor med tankar, det som högstatusstudenter får. Där går Sverige åt fel håll, i en elitistisk riktning.
Vad är det första du skulle besluta om du vore skolminister?
– Det är centralt i lärandet och levandet att vi kan knyta kunskapen till den konkreta världen. Vi överlever inte om vi inte kan det. Så jag skulle satsa på det, inom forskning och undervisning. Så att man lär sig förstå sig på det goda livet, som ser olika ut för varje människa.
För Micael Pettersson är relationer grunden till framgång.
– Vi behöver lita på varandra. Man ska känna att den här rektorn har sett mig, förstått mig och vill mig väl.
Han är rektor på Mälarhöjdens skola, som i stort sett alltid ligger på tio-i-topp bland Stockholmsskolorna när det gäller meritvärde.
– Det finns höga förväntningar på undervisning och kunskap – det blir tydligt i mötet med föräldrarna men syns också i medarbetarnas ambitioner.
När Micael Pettersson fick utmärkelsen Årets rektor inom grundskolan 2024 var det relationella ledarskapet en stor del av anledningen. I motiveringen står det att han ”lyfter varje medarbetares framgång och ser varje elev”.
– Att hälsa och säga några vänliga ord kan lätt uppfattas som något som ”bara” sker. Men av erfarenhet vet jag hur värdefullt det är. På samma sätt är humor ett viktigt arbetsredskap. Vårt jobb blir lätt väldigt allvarligt men med skratt kan vi lösa många spänningar.
I relationen till medarbetarna sätter han tillit till deras initiativ och drivkrafter samt deras förståelse för arbetssituationen.
– Om det finns hinder som stoppar positiva initiativ ska man försöka undanröja dem. Min intention är att vara öppen, men alla beslut gynnar inte alla. Och även jag gör misstag. Då behöver det sägas: ”Jag är ledsen. Nu gick det inte att göra annorlunda men nästa gång hittar vi en bättre lösning.”
Han leder också med en lagom dos skepsis till regler och rutiner.
– Kvalitet uppstår tack vare kunskap och omdöme. Om vi med kunskap och erfarenhet ser behov av gemensam handling, då ska vi inte stoppas av rädsla och byråkrati.
Med den inställningen har han bland annat bidragit till att stärka samverkan inom Bus (barn och unga i behov av särskilt stöd) och SSPF (skola, socialtjänst, polis och fritid).
– Enighet och samarbetsvilja drunknade i att det fanns för många frågor. Jag föreslog ett upplägg där alla gör åtaganden inom ett enda område. Det har lett till konkret samverkan.
Text MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER
»Humorn är ett viktigt redskap«
Micael Pettersson är prisad rektor på Mälarhöjdens skola.
Bildlektioner med wow-känsla
Hur kan bildämnet kopplas till den laddade samtiden? Läraren Didar Simola har låtit eleverna arbeta utifrån verk av en israelisk och en palestinsk konstnär.
– Det är bättre att öppna locket än att behålla det på, säger han.
Konradsbergsskolan, Kungsholmen. För att komma in i salen där kreativiteten sägs sjuda svänger vi först upp en dörr som är tung och gjord av järn. Efter att ha passerat en hall med färgsprakande väggmålningar, träder vi in i en hisnande takhög sal där ljuset strålar in från ett väldigt fönsterparti. En lokal som med sina elevskapade konstverk och rader av verktyg inger en känsla av både ateljé och galleri.
– Det är en före detta idrottssal, berättar bildläraren Didar Simola och pekar på golvet där linjerna för någon bollsport fortfarande finns kvar.
Nu tränas här andra och nog så viktiga saker. Färdigheter i att uttrycka sig kreativt och förhålla sig till historiens och dagens flöde av bilder, enligt läroplanen naturligtvis. Men alltsammans också präglat av Didar Simolas strävan att undervisningen ska genomsyras av begreppet demokrati.
Flera av eleverna i 9A är redan på plats fast det är fem minuter till start.
– Didars lektioner är sådana man ser fram emot, säger eleven Olle Eriksson.
Mapparna med elevernas material för den pågående uppgiften delas ut: att via grafisk tryckteknik skapa en egen så kallad yokaifigur, en japansk företeelse med rötter i medeltiden där fantasifulla väsen och monster förekommer.
Eleven Hannes Pétursson har i sin plastskiva karvat in en ”yokaiälg”, med taggar uppstickande från ryggen och ett vasst horn i pannan.
– Den befinner sig i svenska skogar och skyddar sig mot jägare, förklarar han.
På mapparnas framsidor har eleverna gestaltat en valfri aktuell politisk händelse. Sebastian Källberg har fångat ögonblicket när Donald Trumps örsnibb träf-
fades av en kula. Snibben ritad knallröd medan Trumps lugg svänger i vinden.
Dags att trycka! Didar Simola instruerar Caesar Eriwala som har skapat en spindelliknande yokai som nu ska bli bild på papper. Han kavlar ut akrylfärg på linoleumplattan.
– När du känner dig redo, lyft av papperet … Wow! Är du nöjd?
Lektionen närmar sig sitt slut. Emily Lönnqvist som gör en ”hybrid mellan drake och människa” fortsätter karvandet in i det sista.
– Det är svårt att släppa taget, eller hur? säger Didar Simola med ett skratt.
– Vad grymma ni var i dag, ni har jobbat jättebra allihop!
Tystnaden lägger sig över salen. Vi går ett varv och stannar till inför bilderna längs väggarna. Didar Simola säger att det alltid är värdefullt att använda sig av aktuella ämnen. I årskurs 6 arbetar han med ett projekt där de utgår från den israeliske konstnären Yaacov Agams verk, och därefter kommer verk av en palestinsk konstnär att hamna i fokus.
– Det gör jag tillsammans med ämneslärarna i SO, det kommer att handla om hur man kan ha en politisk dialog för att försöka lösa en konflikt.
Men Israel och Palestina är ju ett laddat ämne. Du tvekar inte inför sådant?
– Det är bättre att öppna locket än att behålla det på, och diskutera saker som: Hur ska de som har motsatta ståndpunkter kunna mötas? Och när det gäller den israeliske konstnären så är en av hans specialiteter att skapa verk där motiven blir olika beroende på vilket håll man ser dem från. Sådant arbetar vi med, att göra verk som kan ses ur olika perspektiv. Och helt plötsligt kan det ske, att den som haft en stenhård åsikt tänker om.
Han säger att bildämnet i mycket fortfarande är förknippat med estetiska färdigheter som eleven redan har. Att det på så sätt ”är odemokratiskt i grunden” och att det därför gäller att sänka tröskeln så att alla ska kunna känna sig välkomna.
– Alla ska ha möjlighet att hitta sitt unika uttryckssätt, det är demokratisk bild för mig. När jag sätter i gång med ett nytt moment ger jag enkla startuppgifter för att se var eleverna står. Det kan vara att teckna något utan att titta på papperet eller med fel hand. Då blir man van vid sina misstag och avdramatiserar dem.
Samtidigt ger han dem som snabbt når målen möjlighet att fördjupa sig och förfina sin teknik.
– Sedan gäller det att hitta ett ämne som fångar dem. Förra läsåret var många samhällsintresserade och då blev det kriget i Ukraina.
Så får de dramatiskt uttrycksfulla, plastgnistrande människoskulpturerna som hänger i tunna kedjor från taket i salen sin förklaring. För att gestalta människor som drabbats av kriget och kanske måste fly användes en speciell skulpturteknik:
– Eleverna fick använda sig av plastfolie som grund på sina egna kroppar som de sedan tejpade över för att få en mer hållfast textur på utsidan. När en del var klar, exempelvis högra armen eller en fot, så behövde de varsamt klippa upp formen för att sedan sätta samman den med resterande delar.
– Så långt det går att komma från att behöva ”kunna teckna” alltså!
Didar Simola fortsätter:
– Det viktiga är att elevernas inflytande blir konkret, att de på riktigt får ett demokratiskt mandat. Som att ha elevledda lektioner i slutet av ett moment. Då skickar de först ett utkast till mig. De älskar det och när de står här inför de andra är det så roligt att se.
Under våren drar ett annat elevdemokratiskt projekt i gång: att dekorera högstadiets stora uppehållsrum.
– Det blir bilder utifrån deras egna förväntningar och minnen, som bokstavligen får sätta sig i väggarna, i deras egen miljö.
Text PONTUS DAHLMAN Foto MARC FEMENIA
1. Bildläraren Didar Simola tillsammans med niorna Olle Eriksson och Sebastian Källberg (till höger).
2. Sebastian Källberg har tecknat den skjutne Donald Trump.
3. Jousha Johanes linoleumsnitt ska snart bli bild på papper.
4. Hannes Pétursson och lärastudenten Clara Wickman från Konstfack.
5. Didar Simola hjälper Petra Yousef med hennes bild.
6. Hannes Pétursson har skapat en ”yokaiälg” på sin plastplatta.
7. Eleverna fick skildra aktuella politiska händelser på sina mappar.
Globala målen en självklar del
Förra året blev Nya Elementar i Åkeshov utsedd till Årets hållbara grundskola i Sverige. Skolan har bland annat integrerat de globala hållbarhetsmålen i undervisningen, och här finns också utrymme för elevers idéer som främjar klimat och miljö.
Klass 4V arbetar koncentrerat i små grupper, söker information, diskuterar och noterar. Varje grupp har fått läsa in sig på ett av FN:s globala hållbarhetsmål. De har tidigare gjort affischer för att presentera sitt mål, och nu är det dags att redovisa för hela klassen genom att lyfta
fram en intressant fråga med stöd av det underlag de har. Kan man utrota hunger? Och hur gör vi för att bevara den biologiska mångfalden? Diskussionerna är snart livliga i salen, och läraren Anton Sandberg Magnusson återkopplar hela tiden till olika hållbarhetsbegrepp. – Det är viktigt att eleverna kan relatera till målen och att vi anpassar lärandet efter deras kunskap och utveckling. Vi låter hållbarhetsfrågan följa med årskurserna och arbetar alltmer detaljerat –från att de i stort sett bara vet att det finns globala mål till att de lär sig vad det innebär. Eftersom hela skolan arbetar
parallellt med detta kan vi lärare också tipsa varandra och arbeta tillsammans.
För skolans cirka 1 000 elever är hållbarhet sedan flera år en naturlig del av undervisningen. Förutom att det genomsyrar det dagliga arbetet har skolan också en temavecka varje termin med fokus på de globala målen.
– Temaveckorna gör det möjligt för oss att arbeta brett. Det går att göra väldigt mycket och arbeta ämnesövergripande om man vill, säger Anton Sandberg Magnusson.
Ett exempel är att eleverna fick bilda fiktiva politiska partier där varje parti skulle ha ett globalt mål som sin huvudfråga. Inom natur- och samhällsorienterande ämnen kommer frågorna upp ganska naturligt, men för övriga ämnen får lärarna ibland tänka ett varv till. I svenska
Läraren Anton Sandberg Magnusson och fjärdeklassarna Paulina Zmijewska och Arwin Wendborg Biglari visar upp affischerna som de arbetat med utifrån FN:s globala mål.
fick klassen till exempel skriva argumenterande texter utifrån dessa frågor.
– Men för att få in det i matematiken krävs att man går lite djupare och avsätter mer tid. Det kan vara svårt med en koldioxidbudget på elevernas nivå, men mycket går att bryta ut och förenkla så att det går att greppa, säger Anton Sandberg Magnusson.
En återkommande uppgift i många skolor är att låta eleverna planera och bygga en stad. Nya Elementar gör samma sak med fyrorna under våren, men här får projektet en liten twist: Eleverna ska inte bara skapa staden utan också gruppvis fokusera på var sitt globalt mål som de ska ta hänsyn till i arbetet.
I fjol fick Nya Elementar utmärkelsen Årets hållbara grundskola. Den delas ut av stiftelsen Håll Sverige rent till någon av de skolor som deltar i deras utbildningsprogram Grön flagg. Genom programmet får skolorna stöd i sitt arbete med hållbarhet, och när de har genomfört ett antal punkter kan de även bli certifierade. Motiveringen till 2024 års hållbarhetspris lyfter fram att Nya Elementar har lyckats integrera de globala målen i sitt dagliga arbete.
Visionen om en hållbar skola handlar dock lika mycket om att föra ut frågan i hela verksamheten, både i klassrummen och utanför. Sedan flera år har skolan ett globalt råd där representanter från personalen träffas var tredje vecka. Tre gånger per termin deltar också elevrepresentanter, och tillsammans diskuterar de idéer om hur skolan kan öka sin hållbarhet. Det globala rådet tar fram riktlinjer, och det har bland annat resulterat i solceller på taket och även i en skolgård där rörelse ska vara i fokus.
Paulina Zmijewska och Arwin Wendborg Biglari från klass 4V är två av rådets elev-
representanter. Båda har ett stort engagemang för miljöfrågor och förklarar ivrigt om koldioxidutsläpp och att fler borde åka kollektivt eller cykla för att minska sitt eget avtryck.
– Jag ville vara med i det globala rådet för jag har en stor kreativitet och många idéer. Vi har bland annat föreslagit att vi ska ha en bokbytardag, och det tycker jag är bra, säger Paulina Zmijewska.
Rådet har också föreslagit och fått igenom att skolan under en vecka ska sätta fokus på matsvinn genom att ha två hinkar i matsalen. På en av dem står det ”tog för mycket” och på den andra ”inte min smak”.
– Det är ett bra sätt både för oss att tänka efter varför vi slänger och för kockarna att veta om det är något som många inte gillar. Och om vi inte slänger så mycket mat är vi lovade att få pannkaka till lunch någon dag snart, säger Arwin Wendborg Biglari och ler stort.
Anton Sandberg Magnusson tror att en del av framgången är att hela skolan jobbar tillsammans med frågan och över tid. På så vis blir den en självklar del av verksamheten. Men hans råd till andra är att inte börja för stort utan att först skapa rutiner och få med alla. Ett enkelt men ändå effektivt exempel är att vid papperssorteringen i klassrummet också ställa en korg för plast så att det blir naturligt för alla att redan där sortera sitt avfall.
– Det är viktigare med små åtgärder som man faktiskt genomför än sådant som bara stannar vid visioner. Då märker eleverna att det händer något. De behöver känna att de kan vara med och påverka, att de får tycka och tänka och att det inte bara är tomma ord.
Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ROBERT BLOMBÄCK
Hej pedagog!
Vill du lära dina elever om vatten, sopor och miljö?
Rent kranvatten är en självklarhet för alla stockholmare. Att ha ett fungerande avlopp och kunna sopsortera tar vi också för givet. Men hur fungerar det egentligen och vad kan vi alla hjälpa till med för att våra sjöar och hav ska må bättre?
På svoa.se/skola hittar du gratis utbildningsmaterial i form av lärarhandledning, sagor, korta filmer, mysterier, tips på experiment och mycket mer. Materialet är uppdelat för olika åldersgrupper och utgår från läroplanen.
Ladda ner utbildningsmaterial gratis på: svoa.se/skola
Mälaren VATTENVERK
Hög tid att skippa handskarna
Varje dag använder stadens skolkök stora mängder engångshandskar, trots att det sällan behövs. Men nu ska det bli ändring. Först ut är Akalla grundskola, där köket under en månad lyckades minska antalet med 90 procent. Det har lett till större insikt även i andra delar av skolan.
Under 2023 använde köket i Akalla grundskola närmare 700 engångshandskar per månad. Men efter ett projekt i november, som framför allt handlade om att göra personalen medveten om problemet och ändra gamla vanor, minskade antalet markant: månaden efter använde köket bara 65 stycken.
– Engångshandskarna behövs sällan, det är dåligt för klimatet och det är pengar som skulle kunna komma till mycket bättre nytta, säger kökschefen Josephine Antwi.
I ett samarbete med miljöförvaltningen inledde de projektet med en workshop där kökspersonalen fick skriva ner alla arbetsmoment där de använde engångshandskar. Det handlade om många tillfällen under en arbetsdag, även när de dis-
kade eller städade eftersom dessa handskar är lättare, bekvämare och smidigare än fler gångshandskar – och framför allt eftersom det blivit en vana.
– Vi pratade om när vi helt kunde ta bort handskarna, och det visade sig vara vid nästan varje arbetsmoment, utom när man har sår eller andra hudåkommor på händerna, säger Josephine Antwi.
Men även om personalen tvättar händerna noga och det faktiskt är mer hygieniskt att arbeta utan handskar så finns det också en annan sida, där man i stället för att skydda livsmedlen vill skydda händerna mot till exempel lukten av fisk som lätt stannar kvar.
– Det var flera som tyckte att det var svårt att låta bli handskarna för att lukten blir otrevlig, så vi provade en ny rutin. När vi har hanterat fisk tvättar vi först händerna med tvål och vatten. Sedan tvättar vi dem med ättiksprit och gnider in dem med citronhalvor. Det fungerar mycket bra, berättar Josephine Antwi.
Akalla grundskolas restaurang är dekorerad med skyltar med budskap om vikten av handhygien, och personalen bär
Vad är det i dina grejer?
En viktig fråga att ställa i klassrummet. Produkterna dina elever köper kan innehålla massor av olika kemikalier. Hjälp dem förstå hur innehållet kan skada dem eller miljön.
förkläden med texten ”Jag tvättar hän derna 24 gånger om dagen. Hur mycket tvättar du?” för att öka elevernas medvetenhet om att det gäller alla – överallt.
– Det finns en generell och felaktig bild av att det är hygieniskt med handskar, och den har förstärkts av pandemin, så det här är ett bra sätt att kunna prata om det, att man lär eleverna och personalen att vi behöver inga handskar i vårt kök eftersom vi har rena händer, säger Anja Karlsson, projektledare på miljöförvaltningen.
Men det är inte bara skolköken som använder stora mängder handskar – år 2023 använde stadens skolor drygt 2 miljoner engångshandskar i hela verksamheten till en kostnad av närmare 1,5 miljoner kronor – och i Akalla grundskola
har projektet därför också fortsatt inom elevhälsan.
Skolsköterskan konstaterade att hon använde dem när hon steriliserade instrument och städar. Nu använder hon i stället flergångshandskar till de moment där det fungerar. En fördel är att de inte går sönder lika lätt, och då minskar också risken för att hon ska få frätande lösningsmedel på händerna.
Nu hoppas miljöförvaltningen att fler skolor tar efter, och inom kort kommer de att ta fram ett stödpaket med inspiration och goda exempel.
– Det är till stor del en beteendefråga, så man kommer ganska långt bara genom att fundera på hur personalen i köket använder handskar och genom att exempelvis inte ha handskförpackningar överallt, säger Anja Karlsson.
Med rena händer behövs inga handskar i köket. ”Jag brukar peka på mitt förkläde och fråga eleverna hur många gånger de själva har tvättat händerna”, säger kökschefen Josephine Antwi. Vi vill berätta om ditt arbete!
Men kan det inte vara bra att använda engångshandskar i vissa lägen, kanske när personalen hanterar rå kyckling för att inte riskera att bakterier sprider sig? Josephine Antwi skakar på huvudet.
– Nej, om du tvättar händerna ordentligt med tvål efter varje moment måste du kunna lita på att dina händer är rena. Det sitter mer i huvudet än på händerna.
– En sak som gjorde mig glad var att några som inte alls trodde att det här skulle gå nu är väldigt engagerade i vad vi mer kan göra för att minska vår klimatpåverkan, säger Josephine Antwi.
Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ROBERT BLOMBÄCK
ATT TÄNKA PÅ
• Handskar är inte en garanti för att det är rent.
• Tvättade händer är alltid renare än handskar.
• Du kan inte tvätta händerna för ofta eller för mycket.
• Håll naglarna korta.
• Använd ättiksprit och citron för att få bort lukt.
• Tänk på miljön. Engångshandskar går inte att återvinna.
Arbetar du med något lyckat pedagogiskt projekt som kollegerna i stadens skolor borde få läsa om och inspireras av?
Kontakta redaktionen och berätta hur det påverkade elevernas lärande – enklast via mejl till tomas. bannerhed@edu.stockholm.se.
Välkommen!
Livets evolution måste finnas med och vara ett genomgående tema i allt man gör inom ämnet.
Anders Jonsson har arbetat på Anna Whitlocks gymnasium sedan skolan öppnade 2018.
Med NYFIKENHETEN i behåll
Anders Jonsson har vigt sitt yrkesliv åt elevers lärande och utsågs nyligen till Årets gymnasielärare. ”Man bidrar till unga människors utveckling och till samhällsbygget. Det vi lärare gör är av största värde, inte minst i en tid som vår.”
Text ANNELIE DREWSEN Foto ULRICA ZWENGER
lockan är prick nio och Anders Jonsson välkomnar eleverna i klass NA22NA in i klassrummet på Anna Whitlocks gymnasium. På bänkarna ligger lappar med deras namn, så att de snabbt kan hitta sina platser och sätta sig. Rubriken för lektionen: Från ”smittad av bögpest” till ”leva med hiv”. – Ni ska få fundera på hur man hanterar en hälsofråga som poppade upp i samhället för 40 år sedan. Hur pratar man om att ha hiv? Vad innebär det i olika tider och olika delar av världen?
Kursen global utveckling handlar om bland annat hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter. Den är framtagen av lärare med olika ämneskompetenser och ingår i tre olika program, där vissa delar är gemensamma och andra kopplade till de olika programmen. Naturvetarklasserna fördjupar sig just nu i globala hälsofrågor.
– Tanken är att de ska få jobba med komplexa frågor där det inte finns några enkla svar. Perspektivtagande baserat på vetenskaplig grund är viktigt, säger Anders Jonsson, som är lärare i kemi och biologi.
Lektionspasset är långt och eleverna arbetar i mindre grupper. De väljer diskussionsfrågor från en lista och tar sedan del av material som belyser hiv och aids, bland annat statistik och videoklipp om
hiv i Zambia, Sydafrika och Sverige. En grupp tittar på ett svenskt tv-inslag från 1980-talet. Eleverna reagerar när programledaren säger att aids drabbar ”narkomaner, prostituerade, bisexuella” och frågar om aids angår ”oss vanliga människor”.
– Jag kollade upp att homosexualitet ansågs vara en sjukdom fram till 1979.
– Men det är klart att alla kunde smittas!
En annan grupp ser en intervju med Jonas Gardell om romanen ”Torka aldrig tårar utan handskar”.
– Jag gråter nästan alltid när jag pratar om det här, det är som en dammlucka som har öppnats, säger Jonas Gardell på skärmen.
Anders Jonsson kan ta ett steg tillbaka medan eleverna fördjupar sig i materialet. Under sina 38 år som lärare har han sett yrkesrollen förändras. Från början handlade det mer om förmedling av kunskaper. Numera betraktar han sitt yrke som att gå vid sidan om eleverna i ett landskap.
– Mitt landskap är kemins och biologins. Jag har varit där många gånger, men när jag går där med elever är det något annat. Jag vet något om stigen men ser också nya saker tillsammans med dem.
Ibland säger jag: Nu får du springa åt sidan på egen hand, så stannar jag kvar här. Det är en undervisning som ställer stora krav på lärarens ledarskap, ämneskunskaper och didaktiska kompetens.
Man måste visa på hopp och att framtiden inte är skriven i sten, utan att det är vi som formar den tillsammans.
Anders Jonsson var själv en duktig elev i skolan. Han växte upp i Jönköping med tre yngre syskon. Mamma Eva var hushållslärare och pappa Kurt militär och senare tjänsteman på länsstyrelsen. Hemmet var inte akademiskt men präglades av vetgirighet och ordentlighet.
– Vi höll på mycket med frågesporter, uppslagsverk och att lära sig grejer.
Under skolåren var det flera lärare som gjorde avtryck. Den första var mellanstadieläraren Marion Petterson som hade varit missionär i Burundi.
– Det var oerhört exotiskt och spännande och jag tyckte väldigt mycket om henne. Hon var min första kontakt med Afrika, säger Anders Jonsson som senare kom att skapa sin egen relation till kontinenten genom studier och många resor.
På gymnasiet läste han naturvetenskaplig linje och minns särskilt två lärare.
Annmarie Eklind. Hon gjorde ämnet spännande, fångade oss elever och väckte mitt intresse för skrivande och läsning. Intresset för språk och litteratur var nästan lika stort som för naturvetenskapen, och i efterhand tänker Anders Jonsson att han lika gärna kunde ha blivit språklärare. Men efter lumpen och inhopp som lärarvikarie i Jönköping började han studera biologi vid Göteborgs universitet. Efter ett par år bytte han till ämneslärarprogrammet, blev kvar i Göteborg efter examen och träffade sin make Peter Fredriksson, som också började som lärare och sedan har haft höga chefspositioner inom utbildningsväsendet.
– Mycket skolprat har det blivit genom åren. Peter har framför allt gett mig förståelse för skolan utifrån ett system- och organisationsperspektiv.
Trolla Hök (till vänster), Axel Boman och Line Pröjtz samtalar med läraren Anders Jonsson om den globala hiv-epidemin.
– Birgitta Weman var lärare i biologi och så kunnig. Hon hade doktorerat, men det visste jag inte vad det var. Hon fördjupade mitt intresse för biologi och naturvetenskap. En annan lärare som inspirerade mig var min svensklärare
År 1997 gick flyttlasset till Stockholm. Anders Jonsson började arbeta på Kungsholmens gymnasium, där han blev kvar nästan 20 år. Under åren har han drivit samarbeten med skolor i afrikanska länder och gjort resor dit tillsammans med kolleger och elever.
– När man möter en kollega i till exempel Zambia eller Rwanda försöker man närma sig den personen och erfarenheten, men man får också fundera över vem man själv är. Det är bland de finaste ögonblick jag har haft, när vi har pratat om det vi upplevt och försökt förstå.
I Afrika finns även något annat som lockar – det vilda djurlivet. Anders Jonsson får glitter i blicken när han talar om sina möten med gorillor i Rwanda, Uganda och Kongo. Allra första mötet var i Uganda, en bit in i regnskogen.
– Då sa vår guide: Vi ska vara tacksamma, för det är inte vi som tittat på gorillorna, det är gorillorna som tagit emot oss.
I fascinationen för gorillorna och de andra primaterna förenas fotointresset med naturvetenskapen. Från aporna är steget inte långt till att tala om evolutionen.
– Biologi är det enda ämne där livets evolution tas upp. Den måste finnas med och vara ett genomgående tema i allt man gör inom ämnet.
Förmågan att kunna urskilja vad som
Anders Jonsson och Line Pröjtz upptäckte att de båda har läst och fängslats av Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”.
är väsentligt och omistligt i ämnet, men också att kunna urskilja vad som är viktigt för just den grupp och de individer man undervisar, är viktigt för en lärare. Även relationerna till eleverna går via ämnet och lärandet.
– Då blir det självklart vad man talar om när man möts. Det kan vara allt ifrån hur en molekyl i fotosyntesen fungerar till om man ska äta kött eller inte. När man upptäcker det, då uppstår magin. Det handlar om individuell utveckling genom bildning.
Bildning är ett centralt begrepp på Anna Whitlocks gymnasium, där Anders Jonsson har arbetat sedan skolan slog upp portarna 2018. Han beskriver bildning som både underkastelse och frigörelse. Att förhålla sig till en tradition och att ha möjlighet att bryta sig ur ledet.
– Jag tror på en skola för bildning, att
människor växer genom bildning. Inte som en katalog av fakta, utan som en form av personlig utveckling som innebär att man förstår att man aldrig blir färdig. Att fortsätta utvecklas genom nya frågor, nya erfarenheter och nytt lärande. I det ingår att ha ett ansvarigt förhållningssätt till sina egna handlingar.
Han säger att det svåraste med att vara lärare är att hantera att världen ser ut som den gör, med fem stora kriser som påverkar både skolan och elevernas framtid.
– Det är kris för klimatet, den biologiska mångfalden, demokratin, sanningen och människovärdet. Man måste visa på hopp och att framtiden inte är skriven i sten, utan att det är vi som formar den tillsammans.
Den sista stunden på lektionen delar grupperna med sig av vad de har diskuterat. Anders Jonsson leder samtalet med nyfiken blick, varm vänlighet och vässat intellekt. Det märks att han fångat elevernas intresse.
– Vi har väldigt djupa samtal. Man får reflektera över hur världen ser ut och hur man vill vara, säger Isabel Tolstoy.
– Jag är överraskad över hur engagerad man blir, säger Vendela Envall.
Inför utmärkelsen Årets lärare i Stockholms stad 2024 intervjuades några av Anders Jonssons elever om hans undervisning. En av dem sa: ”Man blir inbjuden att vara människa.”
– När jag hörde det blev jag väldigt rörd. Sådan vill jag vara. Jag vill bjuda in andra att få vara människor.
ANDERS JONSSON
AKTUELL: Årets gymnasielärare i Stockholms stad 2024.
GÖR: Slutspurtar efter 38 år som lärare.
BOR: Hammarby sjöstad.
GILLAR: Tropikernas primater och Nordens orkidéer.
OGILLAR: Politiker som dumpat ideal och anständighet för en ministerpost.
PÅ LEDIGA STUNDER: Fotografering i natur och i stad. Och konst.
LÄSER: DN varje dag. Alltid böcker: varannan skönlitterär, varannan facklitterär. Och så har jag mina favoritpoeter.
LYSSNAR PÅ: Abba.
TÄVLING Vinn biobesök
Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till!
1 Vilka står bakom utmärkelsen Årets hållbara grundskola som Nya Elementar har fått?
1 Håll Sverige rent
X Miljöförvaltningen
2 Skolverket
2 Var växte gymnasieläraren Anders Jonsson upp?
1 Jönköping
X Söderköping
2 Norrköping
3 Vad fick eleverna på Elinsborgsskolan öva på när poeten Erik Lindman Mata kom på besök?
1 Allitteration
X Hexameter
2 Haiku
4 Var arbetar Micael Pettersson, som utsågs till Årets rektor 2024?
1 Mälarhöjdens skola
X Västertorpsskolan
2 Hägerstensåsens skola
5 Var fick Hanna Forsberg och Anna Persson ta emot Stora läspriset?
1 Bokmässan i Göteborg
X Blå hallen i Stadshuset
2 Tranströmerbiblioteket
Mejla din tipsrad senast 12 mars till tomas.bannerhed@edu.stockholm.se. Ange var du arbetar och din fysiska hempostadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner.
Vinnare i nummer 4/2024 blev Claes Björnbom, Avdelningen för stöd kring lärande och elevhälsa, Caroline Kelly, Linköpings universitet, och Ann Sofie Svensk, Norra Ängby skola. Grattis! Rätt rad var X, X, X, 2, 2.
»En upplevelse för livet, helt enkelt«
RASMUS CARLSSON, 18 ÅR
Bernadottegymnasiet
Jag har trivts här från dag ett. Det som är speciellt med den här skolan är satsningen på ledarskap och friluftsliv, där vi får träna oss på att lösa saker tillsammans. Redan i ettan delas vi in i troppar. Skolan har tolv troppar där elever från alla tre årskurserna blandas och man är i samma tropp under hela skoltiden. Det här skapar en speciell gemenskap mellan oss elever.
Vi träffas flera gånger i månaden i troppen för att lösa uppgifter eller träna inför olika tävlingar. Målet är inte i första hand att vinna utan att så många som möjligt deltar. Det gör att alla bryr sig extra mycket om varandra, visar respekt och tar ett stort eget ansvar. Några veckor varje termin är vi i fält, senast var vi på Gålö. Att leva friluftsliv tillsammans gör att man lär känna varandra på ett annat sätt än när man bara ses i skolan. Man lär sig också andra saker om sig själv. Det är en upplevelse för livet, helt enkelt. Jag går ekonomiprogrammet med inriktning juridik och det är hög nivå på undervisningen, lärarna är väldigt bra på att lära ut sina respektive ämnen. Jag gillar språk men också praktiska ämnen och idrott. På fritiden är det fotboll som gäller. Att knappt ha en termin kvar här känns både läskigt och spännande. Nästa steg för mig är att göra lumpen, kanske blir det en fortsättning i det militära efter det. Vi får se. Det jag vet är att jag har haft tre jättebra år här. Ingen annan skola hade kunnat gett mig så bra ämneskunskaper och samtidigt möjlighet att utvecklas så mycket som person.
Berättat för AGNETA BERGHAMRE
BOKSIDAN Bästa lästipsen just nu
250 år av judiskt liv i Sverige
Under 2025 firas 250 år av judiskt liv i Stockholm och Sverige. Syftet är att öka kunskapen om judiskt liv och motverka antisemitism. Flera aktuella böcker lyfter fram judisk identitet, kultur och tradition.
År 1775 gav Gustav III den invandrade juden
Aaron Isaac tillåtelse att bosätta sig i Stockholm utan att konvertera. Sedan dess har judar haft rätt att leva och verka öppet i Sverige, och i litteraturen finns mycket att upptäcka om svensk-judiskt liv. I den maffiga, illustrerade boken ”Barnens judiska år” av Johanna Schreiber och Nakima Schreiber (Hillelförlaget, 2023) varvas fakta om judiska högtider med recept, pyssel och aktiviteter för barn. Här finns också fraser på hebreiska, ladino och jiddisch. Uppföljaren ”Barnens judiska sångbok” (Hillelförlaget, 2024) innehåller noter och texter till sånger på svenska och flera judiska språk.
Jiddisch är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk och mot slutet av sitt liv komponerade Georg Riedel sånger med texter på jiddisch. I boken ”Georg Riedels Jiddischland” (Dos Nisele farlag, 2023) finns såväl nyskrivna sånger som några av Riedels mest älskade barnvisor, till exempel Pippis zumerlid (Pippis sommarsång) och Alts farkert (Oppochner-visan).
Boken innehåller noter och texter på svenska och jiddisch, samt ett avsnitt om jiddisch som språk och kultur. Musiken finns på strömningsplattformar.
Serietecknaren Joanna Rubin Dranger belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2023 för sin grafiska roman ”Ihågkom oss till liv” (Albert Bonniers förlag, 2022) där hon tar reda på vad som hände med försvunna släktingar under andra världskriget. Nu är hon aktuell med ”Dolda judiska liv” (Albert Bonniers förlag, 2024) som bygger på drygt 30 intervjuer med svenskar som lever med en dold judisk identitet.
– Det växer inom mig att jag skulle vilja kunna säga ”jag är judisk”. För det betyder jättemycket för mig, säger en av de intervjuade personerna.
Läs mer om jubileumsåret på judisktliv.se.
Text ANNELIE DREWSEN
LEONS BOK
Gabriel Francke Rodau
The Book Affair, 2023 (pocket) När det judiska sorgeåret är över bestämmer sig änklingen Leon för att söka upp sin ungdomskärlek Anna. I 50 år var han gift med Rakel, en judisk hustru, precis som Leons mamma önskade. Men några barn fick de aldrig. En stark debut om livslång kärlek och sorgen över det som aldrig blev.
SIMCHA
Rose Lagercrantz
Illustrationer: Rebecka Lagercrantz
Hillelförlaget, 2024
Det börjar med bröllop i Stockholms synagoga. Bruden Anna är huvudperson i denna bok där judiskt liv skildras i text och bild. En son föds, nyår firas, chanukkaljusen tänds och berättelser ur Toran återberättas. En förklarande bok som inte blundar för förföljelse och förtryck men ändå landar i simcha, som betyder glädje.
VÅRT EGET
HALA VATTEN
Anna Brynhildsen
Wahlström & Widstrand, 2023 Farmors brev ska skänkas till Judiska museet i Berlin. Sara reser dit tillsammans med sin farbror Mats och kusin Evi. Alla tre tampas med sina egna livskriser, samtidigt som de är sammanlänkade av familjens historia. En svensk-judisk släktsaga som utspelar sig i Berlin, Bromma och Malmö.
JUDISKA HJÄLTINNOR
Karin Brygger och Anneli
Rådestad
Illustrationer: Joanna Rubin Dranger Natur & Kultur, 2024 Drygt hundra framstående judiska kvinnor porträtteras i detta illustrerade praktverk för barn, unga och vuxna. Författarna har valt ut en mångfald av livsöden, gärningar och judiska identiteter från biblisk tid till nutid. Bollywood-stjärnor och komiker samsas med jurister, författare och fredsaktivister.
”Jiddisch var inte bara ett gatans språk med vilket man kunde uttrycka fräckheter om sina ovänner utan också ett språk som brukades som en intellektuell skalpell.”
Salomon Schulman i ”Georg Riedels Jiddischland” (Dos Nisele farlag, 2023).
Ute hos dig 9 maj Nr 2
KUNGSHOLMENS GRUNDSKOLA
På hans lektioner blir matematiken en källa till glädje.
Gymnasiet som bara serverar vegetariskt.
Så kan vi skapa en ännu säkrare skola.
Rörelsepaus i klassen – en gratis mirakelkur.
… och naturligtvis mycket mer.
LIVETS HÅRDA SKOLA Stina Hjelm
Gå
en skolvisning i Stadshuset
Besök Stockholms demokratiska hjärta!
Låt dina elever kliva in i kommunfullmäktige och se varifrån Stockholm styrs. Stadshuset påverkar elevernas vardag, både idag och i framtiden.
Under visningen berättar vi om Stadshusets unika arkitektur och spännande historia, och om det kommunala styret.
Läs mer och boka på stadshuset.stockholm/skola