”GRUPPGIFTER” ÄR GREJEN PÅ MATEMATIKEN
Slöjd och språk hand i hand på
Askebyskolan
”UTBILDA MIG TILL LÄRARE?
ALDRIG I LIVET”
Nr 2 2025
MAGNUS ANDERSSON
På rätt plats
Kostnadsfria möbler
nadsfria
möbler och inventarier som andra verksamheter i Stockholms stad inte längre behöver.
överblivna möbler och inventarier. Använd Stocket återbruk, Stockholm.
Kostnader för transport och liknande kan tillkomma.
stocket. stockholm. se
Åtta gånger vinnare av Publishingpriset för bästa personaltidning i Sverige
Innehåll
Nr 2 2025
och ansvarig
näringsliv och politik.”
”Fotboll fyller ingen funktion. Det finns så många normer, traditioner och gammalt bagage som jag inte tycker hör hemma i en idrottssal.”
LÄRA ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och kommer med fyra nummer per år.
ADRESS LÄRA, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm
BESÖKSADRESS Hantverkargatan 3A
CHEFREDAKTÖR Tomas Bannerhed, 073-834 08 10, tomas.bannerhed @edu.stockholm.se
ANSVARIG UTGIVARE Eva-Li Littorin FORMGIVNING, PRODUKTION Miltton.se TRYCK Åtta.45, Järfälla, 2025
UPPLAGA 17 400 exemplar
LÄRA DIGITALT pedagog.stockholm/lara
KOSTNADSFRI PRENUMERATION Mejla till info.utbildning@edu.stockholm.se ISSN 1654-7330
OMSLAG Speciallärare Magnus Andersson, Bredängsskolan, fotograferad av Ulrica Zwenger
Louise Belenius är lärare
för Vasa Reals judiska profil. ”Det finns mycket att lära av den svensk-judiska historien, där judar har varit med och bidragit inom utbildning, stadsbyggnad,
Slöjd är viktigt som motvikt till alla skärmar och den digitala världen som ofta dominerar elevernas liv.
Marita Juntti visar Muhsin Omar Khalif i klass 2A hur han ska hålla tyget för att klippa ut en rund form.
folksagor i treorna, säger Marita Juntti, och Ben Östberg berättar att eleverna gör rekvisitan till en pjäs i slöjden.
Men nu behöver Adam Rashwan hjälp med att klistra en triangel på sin filur. Marita Juntti kommer med klistertuben och berömmer hans triangel.
– Jag gillar det blommiga tyget bäst, säger han. Svårast var det att klippa en cirkel.
Marita Juntti ser stora fördelar med att eleverna får jobba praktiskt i slöjden. Under sina yrkesår har hon sett hur finmotoriken och de praktiska handlagen, som att koordinera båda händerna, generellt sett blivit sämre hos eleverna.
– Många är liksom tafatta när det gäller det praktiska och saknar även språket för det. Elever kan exempelvis säga saxa i stället för klippa. Därför är vårt ämne viktigt som motvikt till alla skärmar och den digitala världen som ofta dominerar elevernas liv, säger hon.
– Här får eleverna utveckla sin kreativa förmåga, skapa något som går att ta på och visa upp och få känna att de lyckas. Det om något växer man av, konstaterar Marita Juntti och lotsar ut eleverna via det hon kallar exitpasset.
På ett bord ligger tyger klippta i trianglar, cirklar, fyrkanter med mera. Alla de former och mönster som eleverna tränat på under lektionen. Hon uppmanar sedan eleverna att välja en av formerna och säga vad den heter.
– Bra, nu tog ni rätt, en blommig triangel, utbrister hon och i den andra slöjdsalen har Ben Östberg precis gett Sara Kahn beröm för att hon skrivit in ännu ett slöjdord i reflektionsboken.
– Vi avslutar alltid på samma sätt i respektive klassrum, med att eleverna skriver vad de gjort under lektionen i sin reflektionsbok. Även det bidrar till elevernas språkinlärning, konstaterar Ben Östberg och ber en av eleverna att trycka på den röda stoppknappen till huvudströmbrytaren, så att fläktarna och maskinerna tystnar.
Venndiagram används för att visualisera olika mängder med hjälp av cirklar. När cirklarna överlappar varandra kan man se vilka delar som är gemensamma.
Vi
har sett många förskräckliga exempel på skolor där man väljer att inte anmäla.
kan man också se att det finns människor, framför allt unga killar, som konsumerar oerhört mycket våld och som kan ha en fascination för just skolattacker. Det har ökat i omfattning internationellt och det finns smittoeffekter kring det. Det är väldigt bekymmersamt.
Det finns särskilda nätforum för just skolattacker?
– Ja, skolattacker i sig är en egen extremistmiljö, framför allt i USA. Man konsumerar våld som bara handlar om skolattacker. Det låter bisarrt, men så är det. Att döda en massa människor på en skola är ju ett slags hämnd på det omgivande samhället. Det är samma mekanismer som terror, men det behöver inte finnas någon politisk eller religiös ideologi.
Vilken roll spelar annat våldsamt innehåll på nätet?
– Konsumerar du väldigt mycket våld så är det en riskfaktor. Det bidrar till en viss avtrubbning. Samtidigt finns det massor med människor som inte blir våldsamma trots att de konsumerar mycket våld genom till exempel spel. De flesta i min generation har ju sett ”Motorsågsmassakern” och de blev inte massmördare.
Hur blev det känt, delade han det i sociala medier?
– Ja, du kan ju tänka dig. Men ofta är det inte så konkret. I stället kanske en person som är mobbad och utsatt säger, antingen till andra elever eller i någon form av behandlingssituation, att ”jag skulle bara vilja försvinna” eller ”jag skulle vilja döda”. Mycket sådant fångas upp i familjen, i skolan, inom hälso- och sjukvården, i socialtjänsten eller kanske hos polisen på ett tidigt stadium. Det säger mig att väldigt många personer bidrar till att avstyra sådant här, medvetet eller inte. Det får mig ändå att känna förtröstan. Vi har ett land som tar hand om väldigt mycket.
Ni skriver i utredningen att det vanligaste är att det är jämnåriga, inte vuxna, som först reagerar i sådana lägen. Men många barn och unga är väl rädda för att så att säga skvallra? Hur ska skolan och lärarna då kunna fånga upp signalerna?
Hur ser sambandet ut mellan skolmisslyckande och våld?
– Det är jätteviktigt att lyckas som människa. De som begår våldsdåd har nästan alltid ett antal riskfaktorer – att man har misslyckats i skolan, att man har misslyckats i sociala relationer eller att man inte kan behålla ett arbete. Man har ofta också en brist på empati, ett svartvitt tänkande och väldigt radikala lösningar på komplicerade problem. Ofta finns det även någon form av problematisk familjebakgrund.
Vid attacken på Kronans skola i Trollhättan 2015 var motivet rasistiskt. Det kommer kanske aldrig att klarna hur det var med det på Risbergska i Örebro, men enligt uppgift var åtta av tio dödsoffer födda utanför Sverige, de flesta utanför Europa. Medför rasism en risk för skolattacker?
– Den komponenten finns definitivt när det gäller personer som intresserar sig för skolattacker, det är därför som Centrum för våldsbejakande extremism här vid Brå bevakar detta. Sverige är segregerat, det finns många skolor som är helt dominerade av elever med invandrarbakgrund. Kan det i sig vara farligt?
– Ja, det är klart att det är en riskfaktor. Att någon ser en sådan skola och tänker att ”det här är för jävligt så ”?
– ”… nu gör jag ett statement ”? Ja, absolut. Ni skriver i utredningen att polisen varje vecka får in tips om misstänkta planerade skolattacker. Det låter allvarligt.
– Ja, det händer ganska ofta i Sverige att framför allt pojkar uttrycker ett intresse för skolskjutningar och samtidigt frustration och ilska. Till exempel hade vi nyligen en ung pojke i södra Sverige som hade låtit sig fotograferas med ett vapen när han var på väg till skolan.
– Det är jättehöga krav att ställa på en 13–14-åring att du ska larma till en vuxen. Jag tror att man måste prata med barn och unga om att vi har ett ansvar för oss själva och varandra. Och min upplevelse är att de oftast tar det ansvaret – det är ju svårt för dem också att bära på den oro det här för med sig. Men sedan är frågan hur man som vuxen hanterar det. Hur ska man hantera det?
– Genom att ställa frågor till den som signalerat ett hot kan man kyla ned en situation i ett tidigt skede. Det finns en vits med konfrontation. Jag brukar jämföra det med suicidprevention. När jag var ung polis hände det att jag kom till en lägenhet där någon kanske hade larmat om att en person mådde dåligt och att det fanns en risk att personen skulle ta sitt liv – då gällde det ju att, efter en stunds samtal, ställa frågan: ”Funderar du på att ta ditt liv?” Vi måste bli duktigare på att våga ställa den typen av frågor även när det gäller det här mycket allvarliga våldet.
Så lärare ska kunna fråga: ”Känner du aggression mot oss på skolan?”
– Ja. Och sedan: ”Jaha, så det gör du, och vad tänker du att du ska göra med din aggression?” Kanske känner man som lärare att man inte är tränad för att ställa de frågorna. Då måste man få hjälp med det, av kuratorn och andra. Det är väldigt framgångsrikt att jobba med ilskan och frustrationen hos en person. Att en ung människa blir tagen på allvar har en preventiv effekt.
Och så ska man koppla in polisen?
– Det är klart. Det är ju i brottsförebyggande syfte. Skolan måste få klarhet i hur man ska förhålla sig, annars kan det bli väldigt knasigt. Polisanmälan ska vara huvudregeln vid misstanke om brott. Då handlar det om elever som är runt straffmyndighetsåldern, alltså från 15 år eller strax under. Högstadiet och gymnasieskolan. Vi kanske har en 13- eller 14-åring som hanterar narkotika på skolan. Det behöver polisanmälas
då blir det jobbigt att ha sex-, sjuåringar klängande på axlarna. Men man hade övat inrymning så då körde man det medan en rastvakt och en vaktmästare löste det hela så att mannen överlevde. Det visar att den här typen av metod kan användas av olika orsaker.
– Men ska man barrikadera sig i klassrummet så är vi uppe på en tuffare nivå. Då finns det exempel på skolpersonal som, tack vare att de har fått öva, gör inrymningen till något annorlunda – ”nu ska vi bygga det här mot dörren” och ”nu hjälps vi åt”. Känner man sig själv trygg i hur man reagerar är det lättare att jobba med eleverna. Hur ser det ut i andra länder när det gäller skolan som skyddszon? Finland och USA, som har haft ett antal skolattacker?
– I Finland har skolan en annan status och det i sig har en preventiv effekt. Det tycker jag är intressant. En rimlig invändning är så klart: Men Finland har ju haft skolattacker. Ja, men jag vill ändå påstå att det är viktigt. Skolan i Sverige är skådeplats för ganska mycket kriminalitet, både enklare och allvarligare. Så är det inte i Finland. Ett dilemma där är däremot den stora tillgången till skjutvapen.
Nu verkar vi ha det problemet i Sverige också.
– Men det här i Örebro är såvitt jag vet den enda skolattacken där legala jaktvapen har använts i Sverige.
Jag har också förstått att i Finland är det reglerat att klassrum ska ha två dörrar. Är det bra?
– Ja, men det skulle vara ganska krävande för en del skolor. Bättre då att kunna låsa klassrummen inifrån – en sådan åtgärd är inte jättedyr. Och en an-
Ett samhälle ska göra allt för att skydda det mest skyddsvärda vi har, eleverna på våra skolor.
nan bra lösning är att kunna stänga av sektioner på en skola och låsa dem. USA då, har vi något att lära där?
– Där finns bland annat broken window-principen, att man lagar fönster och tar bort klotter för att få ner kriminaliteten. Men det är svårt att jämföra med USA, de har till exempel ofta beväpnade vakter. Det är kanske inte önskvärt.
Vad tror du att massakern i Örebro kan få för konsekvenser för skolans möjligheter att rekrytera lärare?
– Det är viktigt att man vet att det här inte är det normala. En killgissning är att om man har funderat på läraryrket men väljer bort det så är det nog främst av andra skäl. Sådant som hur relationer fungerar mellan lärare och elever eller mellan lärare och föräldrar, de krav som ställs på lärare utöver själva läraruppdraget.
Om du var skolminister, vad är det första du skulle göra?
– Jag är lärarbarn själv och en av mina absolut närmaste vänner är lärare, så jag har sett hur lärarnas status har förändrats. Genom min utredning upplevde jag också att dessa proffs inte är fredade. Så jag skulle försöka återupprätta deras autonomi och auktoritet i förhållande till hela omgivningen.
”Vid knivattacken saknades centrallås”
Långt före massmorden i Örebro blev pågående dödligt våld (PDV) verklighet på Grimstaskolan i Vällingby. En våldsverkare tog sig in på skolan och knivskar en i personalen. Det ledde till en total översyn av säkerheten, och i dag är skolan ett föredöme och har investerat i både tekniska lösningar och utbildning.
Rektor Tobias Hansson glömmer aldrig den där onsdagen i maj 2023. Det var då han fick larmet i sin telefon att en beväpnad person hade tagit sig in på skolan. Vaktmästaren lokaliserade honom och blev då angripen med kniv. Allt slutade förhållandevis lyckligt, skadorna blev lindriga och gärningsmannen kunde gripas.
Drygt 20 månader senare följde Tobias Hansson massskjutningen i Örebro via medierna, men skoldagen var i det närmaste slut innan vidden av katastrofen blev känd. Därför vidtog han inga åtgärder den dagen, förutom att informera vårdnadshavarna om vad som skulle ske nästa skoldag.
– Vi samlade eleverna som vanligt i klassrummen där de fick prata med läraren. I vissa klasser var behoven stora. Skolans kurator fanns tillgänglig för samtalsstöd, men vi hade ingen kollektiv mall med instruktioner att ”alla ska göra så här”, berättar Tobias Hansson. Skolan använde materialet ”Så pratar du med barn om otäcka händelser” från Barnens rätt i samhället (Bris), och skolledningen fanns även tillgänglig för medarbetare som behövde ytterligare samtal. Skillnaden mellan då och nu kan sammanfattas med ett ord: säkerheten.
– På Grimstaskolan 2023 hade vi inget skalskydd och var mer sårbara än i dag. Men vi
hade ett viktigt verktyg redan då, appen Cosafe. Den visade sig vara ovärderlig när vi skulle agera snabbt.
Cosafe är nyckeln för all kommunikation mellan personalen, som sedan informerar och instruerar eleverna muntligt hur de ska agera. All personal har den installerad och agerar utifrån skolledningens direktiv i en pågående våldssituation. Appen är obligatorisk i alla stadens kommunala skolor.
Den fungerar alltså som sambandscentral men räcker inte långt när det gäller att förebygga intrång i skolan. 47 procent av Stockholms stads skolor har inget skalskydd, det vill säga centrallås som kan spärra alla entréer.
Grimstaskolan är i dag utlokaliserad till gamla S:t Jacobi gymnasium i Vällingby medan de egna lokalerna renoveras. Båda skolorna är svårbevakade då de består av många byggnader med många entréer och det finns möjlighet att närma sig dem utan att bli upptäckt.
På S:t Jacobi fanns redan skalskydd och kameror, och på Grimstaskolan installeras motsvarande utrustning för största
möjliga säkerhet. Varje skola bekostar själv nivån för säkerhet, men för Grimstaskolan har det aldrig varit avgörande för investeringarna. Säkerheten går först.
– Jag har inte gjort några ned- eller omprioriteringar i budgeten. Det är en kostnad som kan skrivas av på flera år, konstaterar Tobias Hansson.
Alla entréer utom en är låsta stora delar av dagen. Personalen passerar ut och in med hjälp av en bricka som de blippar. Den entré som alltid är olåst är strategiskt vald och central så att det nästan alltid finns folk som kan uppmärksamma eventuella besökare. Totalt handlar investeringarna om cirka två miljoner kronor. Då ingår också kameraövervakning. Kamerorna är alltid aktiverade men bevakas inte i realtid.
– Det sker i efterhand när något motiverar det. Har vi fått en indikation på att någon
”Säkerheten går först”, betonar Grimstaskolans rektor Tobias Hansson, här tillsammans med Roger Adolfsson (närmast) som är säkerhetssamordnare på utbildningsförvaltningen.
obehörig rört sig i våra lokaler, kan vi lokalisera den personen med hjälp av kameraövervakningen.
Tobias Hansson poängterar att det allra viktigaste är att öva och utbilda om PDV, och personalen har fasta utbildningsdagar. Alla får lära sig hur de ska agera men däremot ingår inte rollspel. Inga lärare sminkas till blodiga våldsoffer.
– Det kan skapa onödig oro. Inte heller eleverna övar under realistiska former. Där är det lärarna som har diskussioner om tänkbara händelser tillsammans med eleverna utifrån deras ålder. Man tittar också på ut- och inrymningsvägar och poängterar då hur eleverna i första hand ska fly, i andra hand söka skydd och därefter larma. Det är skolledningen som beslutar om in- eller utrymning, alltså om eleverna ska låsas in på skolan eller tvärtom lämna skolan enligt instruktion.
Trots det hårdnande klimatet går Tobias Hansson inte omkring och oroar sig.
– Jag är inte rädd när jag går till skolan, men jag är vaksam. Jag är mer påkopplad och tänker igenom situationer som kan inträffa.
På utbildningsförvaltningen på Kungsholmen arbetar säkerhetsfunktionen med övergripande insatser och stöd till skolorna, men det är rektor som ansvarar för säkerheten på varje skola. Roger Adolfsson är säkerhetssamordnare och har själv en bakgrund som lärare. Han berättar att de stora insatserna för ökad säkerhet inleddes efter skolattacken i Trollhättan i oktober 2015.
– Säkerhetsarbetet inom staden har kommit så långt att allt finns på plats, nu handlar det om att förädla. Säkerheten finns med redan på ritbordet när nya skolor byggs.
Många gamla anordningar är inte längre aktuella. Det installeras till exempel inga högtalare i klassrummen för centrala utrop. De har ersatts av Cosafe.
Termer som kändes overkliga och främmande för bara några år sedan är i dag en del av verkligheten för både elever och skolpersonal. ”Fly – sök skydd – larma” är till exempel minnesregeln som alla ska kunna.
– Risken för våld har ökat men skolorna litar på sina rutiner och att de sitter, säger Roger Adolfsson och påminner om att alla skolor erbjuds utbildningspaket med filmer och APT-material samt föreläsningar och krisledningsövningar.
FRÅGAN Känner
du dig trygg i skolan?
ANNIKA KRON
Lärare, Vällingbyskolan
– Både och. Vi pratar mycket om trygghetsfaktorer på skolan, exempelvis om vi ska ha väktare här eller låsa fler dörrar. Men jag går inte och oroar mig hela tiden. I stort sett känner jag mig trygg.
NIKOS GRÜNFELDT
IT-samordnare, Fruängens skola
– Jag oroar mig inte och känner mig trygg här, det har inte förändrats den senaste tiden. Vi diskuterar ofta frågor om trygghet och säkerhet på skolan och har en bra krishanteringsplan om något skulle inträffa.
INGRID INGERS
Speciallärare, Fruängens skola – Det gör jag, men jag skulle önska fler låsta entrédörrar, som en extra trygghetsåtgärd. Inom kort kommer vi att öva krishantering, det är bra. Min positiva känsla för jobbet är kvar, jag känner mig lugn och trygg.
IMTIAZ NAWAZ
Lärare, Vällingbyskolan
– Nej, efter Örebrohändelsen har jag börjat känna mig otrygg. Det har jag inte gjort tidigare. Vi har många ingångar till skolan. Jag tycker att det vore bra om vi hade låsta dörrar, nu kan vem som helst bara gå in.
AVIRUP DAS PURKAYASTHA
Lärare, Mälarhöjdens skola
– Absolut. Skolan är min trygga plats, här tas frågor om trygghet på stort allvar. Det är bra att vi har infört appen Cosafe och har bra rutiner vid inrymning. Det absolut viktigaste är elevernas trygghet.
Text och foto AGNETA BERGHAMRE HEINS
Text MARIANNE
Rörelseglädje som mirakelkur
– Ingen pedagog borde säga nej till en gratis mirakelkur. För det är precis vad en rörelsepaus i klassrummet är, konstaterar Rudolf Carneholm, idrottslärare på Hägerstenshamnens skola entusiastiskt.
– Upphopp! ropar rörelseledare Liv Hagman i klass 3C och hela klassen börjar hoppa upp och ner i rask takt, alltmedan klasslärare Maria Lindström räknar ner från tio.
På noll stannar alla. En längre biologilektionen har just avbrutits för en välbehövlig rörelsepaus.
– Vi brukar ta en rörelsepaus på eftermiddagen, när vi har lite längre lektioner och eleverna börjar tappa ork och koncentration. Resultatet ser jag omedelbart. Lite trötta elever får ny energi och lust att lära igen, säger Maria Lindström.
Denna termin är det Liv Hagman och Iris Hellsing som fått uppdraget som klassens rörelseledare. Under cirka tio minuter tar de två rörelseled-
arna över klassrummet och genomför tre rörelser vardera.
– Rollen är helt frivillig, och eleverna som blir rörelseledare måste själva tycka att det är roligt och våga agera framför klassen, säger idrottsoch förstelärare Rudolf Carneholm.
Det var under det tidigare arbetet på utbildningsförvaltningen med projektet Spring i benen som Rudolf Carneholm fick idén om rörelsepauser i klassrummet.
– Det blir ett otroligt bra och effektivt komplement till de ordinarie idrottslektionerna, och pauserna bidrar till det jag brinner allra mest för – rörelseglädje.
Och just rörelse har på se-
nare år blivit lite av ett signum för Hägerstenshamnens skola.
– Som idrottslärare är mitt mål att eleverna verkligen ska känna glädje i att röra på sig och få kunskap om hur viktigt det är för att må bra. Det handlar också om att skapa trygghet, både när det gäller att röra på sig för egen del och tillsammans med andra.
Fyra gånger per termin samlar Rudolf Carneholm skolans cirka 40 rörelseledare till ett rörelseråd.
– Då stämmer vi av lite och jag ger fler tips på rörelser de kan använda. Ibland har jag bjudit in någon utifrån för en miniföreläsning, berättar han.
Alba Lepre i 3C säger att hon får ny energi av rörelsepauserna, och klasskompisarna Ruben Berglund och Lucas Pettersson tycker också att det är skönt att få röra på sig.
– Ibland blir man uttråkad
om man suttit still för länge, då är det kul att få hoppa lite upp och ner, tycker de båda. Rudolf Carneholm betonar att konceptet med rörelsepauser är hur enkelt som helst –men att pedagogen i klassrummet själv måste se fördelarna och tycka att det ger något.
– Genom att ha två elever i varje klass som genomför själva pausen, blir det ingen ytterligare belastning för lärarna, säger Rudolf Carneholm och berättar att han lägger ut tips och nya rörelser på Teams som inspiration för de lärare som ändå vill engagera sig lite mer.
– För mig som idrottslärare är det fantastiskt att kunna bidra till att hela skolan satsar extra mycket på rörelse, att det blir en del i skolvardagen för varje elev. Jag hoppas att fler skolor i staden använder det här enkla konceptet. Jag bidrar gärna med inspiration, säger han och skyndar ut till rasten.
Där är rörelseledarna i full färd med sitt utökade uppdrag, att skapa rörelseglädje även utomhus.
Text AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto ROBERT BLOMBÄCK
Rörelseledarna Liv Hagman och Iris Hellsing, i blå tröjor, startar dagens rörelsepaus i klass 3C med några snabba upphopp.
IDROTTSLÄRARE mot sin vilja
Som barn hittade han på ursäkter för att slippa idrottslektionerna. I januari i år tog Oscar Mikaelsson, numera idrotts- och fritidshemslärare, emot utmärkelsen Årets peppare ur prins Daniels hand. ”Aldrig i mitt liv hade jag trott att jag skulle få vara med på en gala.”
Text ANNELIE DREWSEN Foto ULRICA ZWENGER
räsplätten i Björns Trädgård har förvandlats till en skog. Det krävs en rejäl dos fantasi för att uppleva en fyrkantig grönyta med några träd intill Medborgarplatsen som en skog, men eleverna i klass 1B på Katarina Norra skola har inga problem att leva sig in i dagens äventyr. Mitt i deras skog står läraren Oscar Mikaelsson utklädd till ett skogsväsen. – I dag ska vi lära oss om karta och kompass!
Koner står utställda i fyra riktningar och Oscar Mikaelsson förklarar de fyra väderstrecken.
– Om jag säger norr ska ni springa till de gula konerna. Om jag säger söder är det raka motsatsen. Hans utstyrsel är hopsatt av en oljerock, gröna stövlar, en mössa som följde med ett tevespel och en gammal palestinasjal. Men bladgirlangen är köpt särskilt för detta. Oscar Mikaelsson kan möjligen framstå som en ovanlig idrottslärare, men utifrån hans egen historia är scenen logisk. Åtminstone delvis.
Den börjar i Kärrtorp, där han gick på Skarpnäcks skola.
– Jag var inte med de sportiga killarna utan tillhörde nördgruppen. Vi höll på med fantasi, dataspel, Pokémonkort och sådana grejer. När jag var åtta år började jag på scouterna.
Varannan helg var det läger eller hajk. Som nioåring åkte han på sitt första storläger utan föräldrarna.
– Jag låg och grät i tältet men hade ändå super-
kul. Fokus hos scouterna är inte prestige, utan man är ute och träffar kompisar, lär sig om sig själv och naturen och blir självständig.
Han säger att scouterna räddade honom från att bli ”en som bara sitter framför datorn och är helt asocial”.
– Utan scouterna hade jag 100 procent hamnat där. Föräldrarna hade en bakgrund som yrkesmilitärer och träffades på FN-tjänstgöring i Libanon.
– Min dröm var att följa i deras fotspår. Jag ville göra lumpen och bli FN-soldat men gillade inte fysisk ansträngning.
I skolan undvek han idrottslektionerna så mycket han kunde.
– Jag hittade på alla ursäkter som fanns. Det var jobbigt och jag kände mig tjock och klumpig. Allt kändes tungt och jag hade ingen bra självkänsla.
Allt som förknippades med idrott blev jobbigt. Lukten av idrottssal. Tävlingsmomentet. Omklädningsrum utan vuxna.
– Grabbarna var hårda och taskiga. Det var mycket kroppsfokus, minns Oscar Mikaelsson.
Efter grundskolan gick han på Spånga gymnasium där han läste naturvetenskapsprogrammet med naturguidning som inriktning.
– Det var mycket som scouterna. Vi klättrade i berg, paddlade kajak och utforskade grottor.
Sedan åkte han till Holland för att studera psykologi. Det fanns så mycket att försöka förstå, bland
Oscar Mikaelsson
”Var är vi nu på kartan?”
Eleverna har fått springa till det runda fönstret vid tunnelbanenedgången och
Oscar Mikaelsson stämmer av så att alla har koll på läget.
annat om vänner som inte mådde bra.
– De hade diagnoser eller tänkte annorlunda och mådde skit över det. Och så var det min lillebror och hans svårigheter. Han har flera diagnoser, bland annat en intellektuell funktionsnedsättning.
Kraven i Holland var stenhårda. När Oscar Mikaelsson efter två års studier inte klarade en tenta i statistik fick han packa ihop och åka hem till Sverige. Han var 20 år och undrade vad han skulle göra med sitt liv.
Lärare, föreslog pappa Lennart.
– Jag sa aldrig i livet, för jag visste ju hur elaka vi hade varit som tonåringar. Men sedan tänkte jag okej, jag kan jobba med småbarnen. Det kan funka. Han började som lärarvikarie. Första dagen fick han en bunt papper i handen och skickades in i ett klassrum för att undervisa i engelska. Men så hamnade han på fritis och kände direkt att han skulle kunna göra skillnad. Så småningom blev det ett längre vikariat i en liten undervisningsgrupp på en skola i Beckomberga.
– En gång fick jag en bok i pannan av en elev så att det rann blod, men det var fanimej det roligaste jag har gjort i hela mitt liv.
Nu blev plötsligt lärarutbildningen intressant. Planen var att plugga till fritislärare för att sedan bli specialpedagog. Grundlärarprogrammet med inriktning fritidshem har tre ingångar: musik, idrott och bild. Oscar Mikaelsson hade ingen större talang för vare sig musik eller bild.
– Men idrott, tänkte jag, där kan jag använda mina scoutkunskaper för att gå utbildningen. Jag skulle ju ändå aldrig jobba med det.
På Gymnastik- och idrottshögskolan upptäckte han att det fanns en ambition att utbilda en ny sorts idrottslärare.
– De älskade oss som hade en annan bakgrund. Jag började experimentera med hur man kunde få det kul och fick mycket gehör från både kursare och lärare. Trots att idrottssalarna luktade som förr, minskade ångesten gradvis. Under sin VFU testade Oscar Mikaelsson tillsammans med sin handledare sådant som att förvandla idrottssalen till en djungel för att göra hinderbanan mindre avskräckande. Om det är krokodiler som lurar på golvet blir aktiviteten något helt annat än att bara hänga i romerska ringar.
– Det var där det förändrades för mig, när man inte tänker på det som en idrottssal utan en aktivitetsplats där man kan göra roliga saker.
Efter examen började han arbeta som fritislärare på Katarina Norra skola. Det var för tre år sedan, och sedan en och en halv termin undervisar han även i idrott och hälsa i årskurs 1 och 2. I januari tog han emot priset som Årets peppare av prins Daniel för sin unika förmåga ”att skapa rörelseglädje genom lek, äventyr och kreativ pedagogik”.
Kollegan Camran Bakhtiar Hanson följde med honom till Idrottsgalan.
– Han blev starstruck. Jag har ingen koll på Idrottssverige och hade ingen aning om vilka de var, utom möjligen Armand Duplantis.
Efter prisutdelningen med rungande applåder blev det en pratstund med prins Daniel, som tillsammans med kronprinsessan Victoria tagit initiativ till Generation Pep. Organisationen vill ge barn i Sverige ett aktivt och hälsosamt liv och står bakom utmärkelsen Årets peppare.
Oscar Mikaelssons sätt att undervisa har delvis formats av åren i scouterna. Det bygger också på ett pedagogiskt koncept som kallas äventyrspedagogik och som utvecklades av Sven-Gunnar Furmark vid Luleå Tekniska universitet.
– Det handlar om att använda fantasin för att få eleverna att öva olika förmågor och kunna lösa ett större problem. Det kan vara utomjordingar som måste hitta hem, och eleverna måste då ladda deras skepp med bränsle genom att forsla vatten från hink till hink, eller lösa matteproblem för att hitta vägen till en stjärna. Det har jag tagit med mig till idrotten, men det funkar i alla ämnen, förklarar Oscar Mikaelsson.
Den fantasifulla inramningen ska avdramatisera idrottsämnet.
– De elever som redan är engagerade i rörelse behöver inte det. Men när jag klär ut mig och bjuder in till fantasidelen får jag även med mig eleverna som inte rör sig annars. Fokus hamnar utanför det jobbiga.
Alla är vinnare när tvåorna sjunger i kör
Sång, rörelse och glädje är i fokus när Tvåornas kör besöker Kvarnbyskolan. Men verksamheten handlar också om gemenskap och om att stärka både elevernas språk och deras självkänsla.
Alla barn är lika mycket värda och alla har rätt att gå i skolan. Det är budskapet som tvåorna på Kvarnbyskolan i Rinkeby sjunger fram i Kulturskolans initiativ Tvåornas kör. Klassen rabblar sedan rytmiskt upp vårt solsystems planeter samtidigt som de förstärker musik och text med rörelser och låter kroppen bli en del av framträdandet.
Ulrik Dahl, musiklärare på Kvarnbyskolan, sitter längst fram vid pianot och ser ut att ha lika roligt som klassen. Framför allt är han nöjd med det som Tvåornas kör bidrar med i skolan, både under och efter besöket.
– Tvåornas kör har ett relevant innehåll och är ämnesövergripande, vilket bidrar till fördjupad kunskap i flera ämnen. Dans och rörelse underlättar inlärningen och sången är språkstärkande, säger han.
Sedan Kulturskolan i Stockholm startade Tvåornas kör för fem år sedan har pedagogerna hunnit besöka ett hundratal
skolor. Klasserna deltar under en termin och får då besök av Kulturskolan var tredje vecka. Allt finns tillgängligt via videoklipp så att lärarna enkelt och utan förkunskaper ska kunna sjunga med eleverna mellan besöken.
I slutet av maj möts samtliga klasser för en gemensam konsert dit föräldrarna är inbjudna. Den äger rum på Solliden, och förutom att den blir en fin avslutning framförd på en stor scen får familjerna också möjlighet att besöka Skansen och ta del av ytterligare kultur.
– Det här är ett vinn-vinn-projekt för alla. Eleverna får göra något kul samtidigt som de blir tagna på allvar och får avsluta med att framföra det de har lärt sig. För Kulturskolan är det ett sätt att nå ut till de elever som har svårt att hitta till oss,
Kulturskolans pedagog Johanna Linnaeus leder klassen genom repertoaren för Tvåornas kör. I bakgrunden till vänster syns läraren Nikita Christoffersson som tycker att kören bidrar till det språkstärkande arbetet.
”Att visa på den svensk-judiska historien är viktigt både för Sverige och för de judar som bor här”, säger Louise Belenius, här tillsammans med Nathalie Rosenberg (till vänster) och Chloé Eriksson Igou i 7B.
de får och inte får äta.
– Men jag brukar äta i den vanliga matsalen och vi lever ju lika normalt som andra, även om den judiska identiteten är viktig för mig. Jag är stolt och jätteglad över att jag är judinna, säger Chloé Eriksson Igou.
På Vasa Real finns inga speciella judiska klasser, utan de är blandade. Det bidrar till att göra skolan mångkulturell och skapar också större sociala kontaktytor för alla.
– På vår skola finns det bra
förutsättningar för att kunna jobba med dialog, samförstånd och nyfikenhet, oavsett vilken bakgrund man har. Och de judiska eleverna är en väl integrerad del av skolan samtidigt som de har sin gemenskap i den judiska traditionen, säger Louise Belenius.
Text JOHANNA LUNDEBERG
Foto ULRICA ZWENGER
Läs mer om 250-årsjubileet på judisktliv.se.
Hej pedagog!
Vill du lära
dina elever om vatten, sopor och miljö?
Rent kranvatten är en självklarhet för alla stockholmare. Att ha ett fungerande avlopp och kunna sopsortera tar vi också för givet. Men hur fungerar det egentligen och vad kan vi alla hjälpa till med för att våra sjöar och hav ska må bättre?
På svoa.se/skola hittar du gratis utbildningsmaterial i form av lärarhandledning, sagor, korta filmer, mysterier, tips på experiment och mycket mer. Materialet är uppdelat för olika åldersgrupper och utgår från läroplanen.
Ladda ner utbildningsmaterial gratis på: svoa.se/skola
BIOGAS
Östersjön
Mälaren VATTENVERK
Nr 3
Ute hos dig 30 september
ANNA WHITLOCKS GYMNASIUM
Prisad vegetarisk skolmat som ger lågt klimatavtryck.
Malmberg får pris med kunglig glans.
Stadigt uppåt för Hjulsta grundskola.
Skolhunden Betty ger eleverna lugn.
… och naturligtvis mycket mer.
LIVETS HÅRDA SKOLA Stina Hjelm
