ByaNytt 8/2020 Tema: Resor & Fritid

6 430030 490207

8/2020

PRIS 5,70 € INKL. MOMS

KORSHOLM MÅNADSTIDNING

TRETTIOÅTTONDE ÅRGÅNGEN

ISSN 0780-4555

WWW.BYANYTT.FI

Här smäller det! det!

Möt Stormossens nya VD

Lisbeth och Alf har ett andra hem i solen

Pese och fotbollsdrömmarna

Resereportage från Australiens vilda väst

VEM SOVER GOTT OM NÄTTERNA? TEMA

RESOR & FRITID

Trillingarna Back – starkare tillsammans

Vill du börja spara?

Ta kontakt med Kvevlax Sparbank, vi hjälper dig!

AFF

LÄS ÄVEN OM

För Dig som vill köpa el. sälja bostad/fastighet.

Följ oss på Facebook och Instagram

Även värderingar, köpebrev och offentligt köpevittne

HANDELSESPLANADEN 16 E 361 0444 D. ÖRNDAHL www.primafastigheter.fi 0400 210 335

@ByaNyttKustNytt

☎

sparbanken.fi | tel 06-346 2111

Lingoninsamlingen i Björköby mot cancer Renoveringen i Kvevlax sockenmagasin Österbottens kriscenter – finns för oss

2 UTGIVARE Kustmedia Ab Oy, Kungsgårdsvägen 37A, 65380 VASA Tfn 06 3441800 E-post: redaktionen@byanytt.fi

Gott och blandat!

VD Emilia Häggman, tfn 06 3441816

lisbeth@kustmedia.fi www.kustmedia.fi

TIDNINGENS TEMA ÄR Resor och Fritid. Vi har uppmärksammat både och. Intressant. ByaNytt möter också nya vd:n vid Stormossen, Aimo Latvala, och jag läste i Vasabladet att beslutet nu är fattat att man nu får föra sorterat avfall till Stormossens återvinningsstationer – gratis. Med det önskar Stormossen att vi för mindre mängder avfall per gång och att rusningen till stationerna minskar. Detta gäller privatpersoner.

HEJ ALLA! JUST nu när jag skriver den här texten, knappt en vecka före tidningen landar hos er, blåser det värre. Den första höststormen kom precis som väntat.

Morgonen i Malax började i skenet av levande ljus istället för elektriska lampor och på vägen till arbetet kryssade jag mellan kvistar i olika storlek. Dock inga större hinder i vägen. Vad som händer ännu i dag och i morgon återstår att se. Vi ska hoppas att blåsten inte medför alltför mycket vindfall och annan förstörelse. Vi håller tummarna för det, både under den här och kommande blåsdagar.

FÖRSTÄRKNING PÅ VÅR redaktion gör att jag inte nu personligen är engagerad i varje process av tidningarnas framställning. Jag är med vid planering, gör det som åläggs mig och korrekturläser.

Härligt hör ni – att få sluka innehållet när den är fem före färdig.

Det är gott och blandat. Resor, fritid, kriscenter, trillingar och frissor. Så kommer jag till sidan fjorton – där Christine och Elinor syr kläder. Leeni design verkar bra. Det är hållbart och genomtänkt och bortom deras giftfria tänk och färgglada tyger ser för min inre syn sömmar som håller.

Och knappar som sitter fast.

LISBETH BÄCK

Jag låter blicken vila på stormen utanför fönstret. Oj jessus, det där syandet. Först var det mommo med sin trampsymaskin, så var det mamma som sydde en del av mina och mina systrars kläder. Tyget till byxorna på 1970-talet räckte sällan till så vida byxben som jag önskade mig. Det hade nämligen krävt två längder tyg, alltså dubbla priset. Så det var kört. Jag ser minnesbilden av köksbordet, mönstret och tyget när jag kom hem från skolan. Jag ser byxbenen som var för smala i en tid när det var mycket snyggare med vida sådana nedanför knäna.

Sen var det jag själv som tidigt började sy egna kläder. Fick min första symaskin när jag var elva, tolv. En grön Singer. Jag hör till dem som klättrat på drivorna av tyger vid tygbutikerna vid Oravais fabrik och i Alahärmä. Man klippte själv och sedan vägdes tygen.

Jag sydde kläder enligt både lätta och svåra mönster, sydde gardiner, lapptäcken, mammakläder och massor med barnkläder. Jag målade kopieringspapperslådor i olika färger och fyllde dem med tyglappar i samma nyanser. Om inte minnet svider så var det till

barnens Eftis jag skänkte alla lådorna med innehåll sen. För ja, i något skede tappade jag intresset för att sy och nu väntar jag mest på att gnistan ska tändas igen. Det kunde vara ganska roligt.

TACK TILL ALLA er som deltar i vår läsarundersökning.

Ni är jättemånga! För er som ännu vill delta finns chans till sista september. Du fyller i blanketten digitalt på adressen: bit.ly/byanytt. I senaste nummer av tidningen ingick den fysiska blanketten som skickas in med posten. Utöver att du ger oss värdefull info och åsikter har du chans att vinna presentkort till restaurang HEJM i Vasa – till ett värde av 100 euro.

KRAM från mig!

Torsdagen den 17 september 2020

CHEFREDAKTÖR / ANSVARIG UTGIVARE Lisbeth Bäck, tfn 06 3441813 REDAKTIONELLA MEDARBETARE Lilian Westerlund, Britt-Louise Granö, Anna Sand, Joakim Snickars, Pia Backman-Nord, Maria Norrgård, Jennifer Hägen ANNONSFÖRSÄLJNING Jennifer Hägen, tfn 06 3441815 jennifer@kustmedia.fi annons.byanytt.fi ANNONSOMBRYTNING Maria Lillås, tfn 06 3441830 maria@kustmedia.fi SIDOMBRYTNING Maria Lillås, tfn 06 3441830 PRENUMERATIONER / ADRESSÄNDRINGAR www.byanytt.fi Tomas Bäck, tfn 06 3441814 prenumeration@byanytt.fi TRYCKERI Botnia Print, 2020 UPPLAGA 2800 exemplar, 10 nr/år PRENUMERATIONSPRISER Finland 56 €, EU 61 € Övriga världen 63 € ANNONSPRISER 2020 ByaNytt: 1,52 € per sp.mm.

KustNytt: 1,52 € per sp.mm. ”Kombiannons” (samma annons i KustNytt och ByaNytt): 20 % rabatt Blickhörnan (50x50 mm): 128 € Faktureringstillägg: 3,5 € Moms 24 % tillkommer på samtliga priser. Upprepningsrabatt enligt överenskommelse.

TIDNINGENS FORMAT Tryckyta: sidans bredd 254 mm, sidans höjd 374 mm, spaltantal 5.

Flera stora fält med solro­ sor i Malax och där ägarna bjudit in till självplock. Åh så snällt!

Wasa Teater–hösten 2020 är här. Flera premiärer har varit och fler kommer det. Därtill gästspel och andra upplevelse­ program.

ANNONSMATERIAL Färdiga annonser i PDF-format, upplösning 200 dpi För insänt ej beställt material ansvaras ej. För felaktighet i annons uppgår tidningens ansvar högst till annonsens pris. Vid eventuell beskattning av tävlingsvinster står vinnaren själv för denna kostnad.

Julias hand och en av deras hönor.

Medlem i Tidskrifternas förbund

Fanny och deras hundar.

Promenader med nå bra i hörlurarna. Mera sånt!

SPALTBREDD 1 sp. = 47 mm, 2 sp. = 99 mm 3 sp. = 150 mm, 4 sp. = 202 mm 5 sp. = 254 mm

Nu ska det vara gult tänker jag.

Vad tycker ni?

Det är höst och skördetid. Jag skaffar, fryser in och jag äter.

Kustmedia strävar efter att vara KUSTENS MÅNGSIDIGASTE REKLAMBYRÅ - och det gör vi genom att erbjuda alla tjänster kunderna behöver under ett och samma tak.

Vi håller våra traditioner kring människonära kommunikation kära samtidigt som vi blickar framåt – främst genom att hjälpa kunderna ta det digitala steget som behövs för att bedriva ett lönsamt företag idag.

Vi gör hela jobbet; från idé till färdigt material – om det så mynnar ut i en tryckt publikation, videoreklam, kampanj på sociala medier eller något helt annat. Våra kunder betjänas av hela teamet som tillsammans skräddarsyr och skapar en helhet för er. Supersmidigt!

3

Mera liv önskas på Smedsby torg

Som tur är älskar hon blommor, och är mycket förtjust över sitt hav av violer.

– Torleif bredde ut en jordhög på gräsmattan ifjol och jag trodde inte att de skulle komma upp efter det. Men de gillade det, tydligen!

Bara att fortsätta bre ut jord och hoppas på att trenden fortsätter då. Lycka till, säger vi på ByaNytt!

GUNILLA BJÖRKSKOG PÅ Folkhälsan Retro Bazar säger att torget är fint och välskött och det är trevligt att man satsat på att piffa upp området men någon större aktivitet kring torget har hon inte märkt.

– Marknaden som ordnades i sommar var jättelyckad, det behövs mera sånt.

– Den var väldigt uppskattat bland smedsbyborna, jag tror också försäljarna blev överraskade och varorna tog slut fortare än de trott, skrattar Gunilla.

– Men när man går över torget en vanlig dag så är det nog väldigt tomt.

Teemu Flöjt på Fyndis är inne på samma linje. Han efterlyser också mera aktiviteter på torget och håller med om att marknaden var lyckad.

– Det nya bostadshuset (Smedsby stjärna reds. anm.) har dock fört med sig nya bekantskaper som syns allt oftare, det är trevligt, säger Flöjt.

Text och foto: Pia Backman-Nord

Text: Jennifer Hägen Foto: Julia Isaksson

Doris fantastiska violhav DET BÖRJADE MED att Doris Smeds-Granér planterade en liten violrabatt i en betongring på gården. Men en liten rabatt var inte nog för violerna, de ville ut och se sig omkring. Tre år senare har de mångdubblats och lagt sig som ett stort täcke över backen framför Doris och hennes man Torleifs hus i Björköby.

– Folk tror inte sina ögon när de ser dem, berättar Doris.

Ta hand om

Hår • Hud • Naglar

Medicinsk Fotvårdare • Frisör Turistguide • Hembesök • Björköby

Tel. 050-557 5314

TÄVLA OCH VINN VINDRUTESKYDD Att inte behöva skrapa rutorna är en dröm för många, med detta skydd slipper du det.

Microfiberduken torkar behändigt bort damm och lätt smuts. Bra att ha i handskfacket.

FYRKLÖVERNVINNARE

Bengt Åkerholm i Vasa vann huvudvinsten i Fyrklövern, omgång 326.

Tröstpriser fick Karin Eriksson i Vörå, Torleif Granér i Vasa, Gunilla Forsbacka i Kvevlax och Isabel Mickelsson i Österhankmo.

Gratulerar till alla vinnare!

FRÅGA 1: 187

FRÅGA 2: 11,13,15,5

FRISÖRERNA FRÅGA 3: 12,20,7,18

DAM

Vöråvägen 23, VÖRÅ FRÅGA 4: 6,9,15,18 Tel. 045-109 8123

SALONG CHRIS

1

2

F:ma MARCU

– En annan stor...

SALON LENA Frisörtjänster med kvalitet och noggrannhet

4

M

ur olika annonser i tidningen. Kan du lista ut på vilka sidor de finns?

DAM- OCH HERRFRISERING

3

Text och foto: Jennifer Hägen

tävlings­svar b720:

Vasavägen 839, KAITSOR Svaren vill vi ha på redaktionen senast den 7 oktober 2020. Adressen är ByaNytt, Kungsgårdsvägen 37A, 65380 VASA Tel. 050-591 0131 Märk kuvertet "Fyrklövern". Du kan sända in alla bidrag till tidningen i samma kuvert. Det går också bra att kopiera kupongen. www.frisorerna.fi • Online bokning öron- och näshåltagning!

De här fyra Även detaljbilderna har vi plockat

Bengt Åkerholm i Vasa vann vattenkokaren i Fyrklövern omgång 326.

Han berättar att den kommer att nyttjas på villan i Petsmo till att värma upp diskvattnet med. Smart!

Bengt har tidigare på dagen varit ut och tittat till bryggan och båten och förberett för höststormen som är i antågande.

I den här bilden finns det fyra fel. Jämför med originalbilden Frun Solveig berättar att de spenderar mycket som du hittar inne i tidningen och ringa in de fyra felen! tid på villan och senare i höst ska de fiska strömAb Stormossen Oy På vilka sidor kan man läsa följande fyra uttalanden: ming.

Stormossenvägen 56 – I fjol var vi bara ut en gång, säger hon. Vi fick – Vi utgår från barnen...

– Jag ville vinna... www.stormossen.fi Kvevlax så mycket då. Vi saltar in, gör strömmingslåda 66530 och en del ger vi förstås bort.

Vi hoppas på vackert väder ännu i höst och önskar god fiskelycka till paret Åkerholm.

Set om tre delar i rostfritt stål. Stekspade, gaffel och tång. Sätt på grillen och bjud in till grillfest!

ert!

Begär off Hultvägen 169 Karperö Tfn. 06 359 1960

• Byg • Ren • Våt Nancy • Grä Rimal • Tra

Tel. 32 Tel. 044 3548270 • marcus För Dig som vill köpa el.

I detta nummer har vi gömt fyra miniatyrbilder (samma storlek somsälja den bostad/fastighet.

AFF nedan) av Kustmedias logo. På vilka Även värderingar, köpebrev sidor finns de? (Räkna ej med denna.) och offentligt köpevittne

– De kommande åren...

Namn............................................................Tel..............................................

HÅRSERVICE ☎ 361 0444 PAULA STEN Om jag vinner vill jag ha:

HANDELSESPLANADEN 16 E D. ÖRNDAHL www.primafastigheter.fi 0400 210 335

Vindruteskydd

Omgång 326 B820

Bengt vann priset!

GRILLVERKTYG

Kraftvägen 26, TOBY Grillverktyg Adress.............................................................................................................

Tel. 3201771, 040 8277936

Ro Källängsv

JAG TAR

4

Ser sopor och avfall som något värdefullt – Aimo Latvala är Stormossens nya vd Att vi har jordklotet till låns av våra barn och att vi behöver göra vårt bästa för att också kommande generationer ska kunna leva på jorden hör till de viktigaste drivkrafterna i Aimo Latvalas arbete. Han har i sommar tillträtt som verkställande direktör på Stormossen, ett bolag som ägs av och verkar i sex kommuner i nejden. Han talar entusiastiskt om verksamheten och de kommande årens kraftiga utveckling inom branschen.

S

EDAN JUNI 2020 är Aimo Latvala ny verkställande direktör på Stormossen i Kvevlax, Korsholm.

– De började söka en efterträdare då den tidigare vd:n skulle gå i pension och den som höll i rekryteringen till Stormossen tipsade mig om att söka tjänsten, och det gjorde jag.

Aimo är uppvuxen i Korsholm där han också gått i skola.

– Efter studentexamen sökte jag mig till “Tekniska” och blev färdig ingenjör 1994. Efter det jobbade jag nästan 17 år på ABB med varierande uppgifter. Ibland reste jag mera och emellanåt reste jag ännu mera. Jag jobbade globalt, så arbetsfältet utgjordes bland annat av Sydamerika, Asien och USA förutom olika platser i Europa. År 2011 flyttade jag över till Vasa Elektriskas dotterbolag Ravera och började hålla mig lite mera på lokalt plan efter det. Jag blev vd där 2013 och hade den uppgiften tills jag kom till Stormossen i år.

Cirkulär ekonomi ligger i tiden Aimo säger att han själv hade kommit till den punkten i sitt arbetsliv då det kändes som att det efter många år på samma ställe var dags att byta arbetsplats och hitta på något nytt.

– Samtidigt konstaterade jag att cirkulär ekonomi, återvinning, biogas och så vidare ligger i tiden och det tilltalade mig. Att få jobba i Österbotten passar in i min livssituation i övrigt, jag har fru och tre barn i åldrarna 11, 9 och 6 år.

Och en katt, tillägger han med ett leende.

Han berättar vidare att han känner sig hemmastadd i flera av Stormossens sex ägarkommuner.

– Jag har bott i Korsholm i många år även om jag nu är bosatt i Vasa. Min mamma är hemma från Vörå och pappa från Ylistaro. Även om verksamhetsområdet är nytt för Aimo hittar han en koppling till energiproduktion och elektricitet, som han tidigare jobbat med.

– Stormossen har en bredd, till exempel som delägare och aktör inom Westenergy, som jobbar med det som tidigare är bekant också för mig. Men sedan innebär det här jobbet också för mig nya områden som jag ser som intressanta.

Jag ser fram emot att skapa nya möjligheter inom de områdena.

Vi har jordklotet till låns av våra barn och vill gärna arbeta för att vi under lånetiden inte fördärvar allt fullständigt.

För mig var det nog både det mångsidiga och tidsenliga verksamhetsfältet och att arbetet som görs på Stormossen känns meningsfullt som avgjorde att jag ville söka jobbet.

Välorganiserad verksamhet Då Aimo tänker på Stormossen i det skedet då han sökte jobbet är organisationen en av sakerna han fastnar för.

– Stormossen var välorganiserad överlag. Som privatperson var det exempelvis återvinningsstationer jag besökte och betjäningen jag har fått har alltid varit bra. Det är saker som sticker ut när jag tänker på mina erfarenheter av Stormossen tidigare.

Det kommande årtiondet ser Aimo som mycket intressant och utmanande.

– De kommande åren är mera betydelsefulla för riktningen än de gångna åren. Det beror på de lagförslag som just nu bearbetas och EU:s anvisningar om att 65 % av avfallet ska återvinnas år 2035. Det betyder att verksamheten kommer att ändras en del medan en annan del kommer att fortsätta som förr. Jag är intresserad av att kombinera redan existerande saker för att åstadkomma något nytt.

Tekniken utvecklas snabbt också inom den här branschen.

– Det här betyder att också personalen har stora möjligheter till utveckling och att lära sig nytt. Ännu är det inte möjligt att sortera avfall maskinellt, men småningom kommer säkert den möjligheten också. Att utveckla olika former av tjänster och alltmer kunna ta tekniken till hjälp för att underlätta för människor är viktigt.

Många bäckar små Aimo har som pappa till tre barn förståelse för att man i familjerna har ett stort intresse för att sortera avfall och bidra till den cirkulära ekonomin samtidigt som det i praktiken kan vara svårt att förverkliga.

– Viljan och intresset finns i hög grad, men det är ännu lite för låg andel som faktiskt gör det. Det kommer aldrig att bli familjernas huvudprioritering, det är helt naturligt.

Han drar paralleller till sin egen familj där barnens fritidsintressen är viktiga, även om han är intresserad av sopsortering så är det mycket annat som har förtur i familjens vardag.

– Det handlar om att själv försöka hitta tid till exempel till egen motion, så att man inte bara sitter i bilen och kör runt i bygden, eller till mitt andra fritidsintresse som är att fotografera.

I familjerna kan det handla om att tiden saknas, att det är för svårt, att det känns för komplicerat, vilket gör att man väljer den lättare vägen. Samtidigt är sopsortering något konkret som alla kan göra också om man inte har möjlighet att köpa en ny, miljövänlig bil.

SEN S O M R O ST • Aktiebolaget Stormossen ägs av sex kommuner i Österbotten.

• Verksamhetens centrum utgörs av avfallscentralen i Kvevlax, Korsholm.

• Återvinningsgraden för samhällsavfall är över 99 % • Kompostjord har man sålt sedan år 2009 och till salu finns både trädgårdsjord och gräsmattejord.

• Stormossens verksamhet utgör ett exempel på verklig cirkulär ekonomi.

Fakta: www.stormossen.fi

5

Ta hand om Dig! Dig! Hår • Hud • Naglar • Fötter Frisering CARITA

Minimossen. Foto: Jennifer Hägen.

Medicinsk Fotvårdare • Frisör Turistguide • Hembesök • Björköby – Många vill vara med och dra sitt strå till stacken också om det ibland kan kännas som att “vad kan jag som en i mängden bidra med”.

Men det är som i så många andra sammanhang att “många bäckar små bildar en stor å”. Att sortera sopor kräver inte så mycket beroende på hur vi från Stormossens sida organiserar möjligheterna att göra det smidigt, så att komma med de lösningar som behövs är en av våra huvudprioriteringar.

Papperspåsar och information Som exempel på hur man arbetar för att underlätta sorteringen för familjerna nämner han ett samarbetsprojekt med K-butikerna gällande papperspåsar liksom information till allmänheten om hur man själv av en tidning kan vika en nedbrytbar påse. Man försöker göra sopsorteringen så lätt som möjligt till så låg kostnad som möjligt.

– Om det är för dyrt och invecklat lockar det absolut inte även om saken i sig är god. Vi har också ett förslag om att ta bort begränsningarna i hur många gånger man besöker en återvinningsstation så att människor kan komma med mindre mängder avfall per gång.

Kanske blir det framöver aktuellt med delvis obemannade återvinningspunkter för att öka flexibiliteten eller mobila återvinningsstationer som komplement till den betjäning som redan finns. Att underlätta för äldre människor, som kanske har svårt att komma sig till insamlingsplatserna är också en viktig prioritering. Även att få ut mera information till människor om hur man återvinner är en viktig uppgift.

– Det förekommer ännu förvånande allmänt en uppfattning om att allt avfall ändå ”far i samma hög”. Där vill vi gärna visa att det har det inte gjort på länge. Den gamla soptippen som många med mig säkert förknippar med Stormossen är stängd sedan länge och det är bara 0,7 % av avfallet som numera hamnar “i samma hög”. 38 % av avfallet återvinns som material, 61 % som energi. Det är ju en

ganska stor skillnad jämfört med hur det var tidigare.

Det är fortfarande en stor utmaning då det kommer in stora lass med osorterat avfall.

– Vi ser hellre mindre lass och flera besök för att underlätta också för betjäningen från vår personal.

Att själv sortera så mycket som möjligt gör räkningen mindre för alla.

Han berättar också att Stormossen har en miljöfostrare som besöker förskolor och skolor och tar emot grupper och visar runt.

– Det är en av våra strategier för att öka informationsspridningen också till familjerna.

Minimossens koncept Minimossen, som öppnades i Storviken i Vasa förra året, är också en verksamhetsform som har ett intressant koncept för familjer och privatpersoner.

– Minimossen är den första företagsdrivna återvinningsgallerian i Finland och den andra i sitt slag i Norden. I Sverige finns ReTuna i Eskilstuna, som har fungerat som inspiration för oss. Där är verksamheten ganska omfattande, bland annat restaurerar man och säljer möbler på större ytor än vi. I konceptet sammanför man ett café med en återvinningsstation och säljer samtidigt återvunna saker som man själv har möjlighet att föra dit saker som man själv inte längre behöver.

Coronasituationen har satt käppar i hjulet för att fortsätta utveckla verksamheten vid Minimossen, men det finns många idéer och visioner också för framtiden.

– Ja, vi planerar olika evenemang som passar ihop med temat och tiden. Just nu handlar det exempelvis om att hålla kurs om hur man själv syr ansiktsmasker, men förhoppningsvis behöver det inte handla om sådant så länge utan vi kan satsa mera på nytänkande.

Att tänka på sopor, avfall och återvinning som något värdefullt ligger nära till hands för Aimo Latvala. Och nytänkande i en bransch som ligger i tiden verkar vara ledmotivet för Stormossen som helhet Text och Foto: Lilian Westerlund

Tel. 050-557 5314

Carita Valsberg MAXMO Tel. 050 537 5712

SALON BRITT-MARIE Kuggvägen 11, REPLOT Tel. 352 0130

187

FRISÖRERNA Vöråvägen 23, VÖRÅ Tel. 045-109 8123

DAM & HERRFRISERING

SALONG CHRIS

Vasavägen 839, KAITSOR Tel. 050-591 0131 www.frisorerna.fi • Online bokning Även öron- och näshåltagning!

Marknadsv. 3, SMEDSBY Tel. 322 2732

DAM- OCH HERRFRISERING

SALON LENA Frisörtjänster med kvalitet och noggrannhet Hultvägen 169 Karperö Tfn. 06 359 1960

Nancy Engblom Rimalvägen 239, Helsingby Tel. 320 1366

HÅRSERVICE PAULA STEN Kraftvägen 26, TOBY Tel. 3201771, 040 8277936

Frisör- och fotvårdstjänster, Rosenseriens hudvårdsprodukter.

Källängsvägen 1 Smedsby, Tel. 050-5523519

JAG TAR HAND OM DINA FÖTTER • Medicinsk fotvård • Även hembesök • Presentkort

Ann-Katrine 050-5946391

Marknadsvägen 1 bst. 2 b 65610 KORSHOLM

6

KRISCENTRET VALO

– finns där för oss alla Monica Bäck berättar med stort engagemang i rösten om sin arbetsplats Öster­bottens kriscenter Valo.

Bäck vill gärna nå ut med sitt budskap eftersom hon och hennes medarbetare har sett ett ökat behov av hjälp under våren och sommaren.

C

ORONAPANDEMIN HAR VARIT klart utmanande för många. Det har vi märkt av, och vi är mycket glada över att vi fått ett bidrag från STEA för att kunna utöka verksamheten genom att kunna erbjuda samtalsstöd via telefon eller videolänk på svenska, i hela Finland, berättar Monica.

Kriscentret Valo verkar inom tredje sektorn och fungerar som ett komplement till det stöd som staten och kommunen ger. För att få hjälp behöves ingen remiss och man får vara fullständigt anonym om man så önskar. Man är också stolta på kriscentret över att kunna upprätthålla ett servicelöfte om tid inom tre dagar.

Valo ger service både på finska och svenska, verksamhetsområ-

Monica Bäck på Österbottenskriscenter Valo.

Inredningen i kriscentret är hemtrevlig och mysig, här kän­ ner man sig välkommen och väl omhändertagen.

det är Österbotten men servicen på svenska ges över hela landet.

Den svenskspråkiga kristelefonverksamheten koordineras av Valo men till största delen sköter utbildade frivilligarbetare i hela Svenskfinland om dejouren i telefontjänsten, detta för att kunna garantera anonymitet.

Kristelefonen sköts delvis av frivilliga och Kriscentret har ett tjugotal aktiva frivilligarbetare som svarar i de landsomfattande kristelefonlinjerna eller fungerar som gruppledare i olika samtals-

FAKTA Den svenskspråkiga kristelefonen är öppen 20 timmar i veckan.

Måndag och onsdag kl. 16-20 Tisdag, torsdag och fredag kl. 9 -13. tfn. 09 2525 0112 En utbildning i hur man blir stödperson på svenska startar 24.10. Kursen är på distans och omfattar 35 lektioner. Åldersgränsen för att bli stödperson är 24 år.

Kontakta Monica Bäck monica.back@pohjanmaankriisikeskus.fi vid intresse.

grupper. Klientmottagningen på Korsholmsesplanaden i Vasa sköts av personalen.

Valos huvudmålgrupp är vuxna (det finns speciella krislinjer och stöd för barn och ungdomar reds. anm.) och klienterna hittas i olika socioekonomiska grupper i alla åldrar. Via den svenskspråkiga kristelefonen sprids information till hela Svenskfinland om möjlighet till samtalsstöd oavsett bostadsort. Kriscentret Valo tillhandahåller den enda kristelefonen på svenska så man en hel del svenskspråkiga klienter. Många är dock inte medvetna om Valos existens och Monica önskar att arbetshälsovården och hälsovårdsstationerna skulle informera mera om dem.

– Man väljer själv när det är kris, säger Monica lugnt. För någon är det akut när till exempel ett dödsfall inträffar, andra kan behöva mera långsiktigt stöd.

Stöd kan behövas i olika skeden i livet till exempel parförhållandeeller familjetvister, stress och oro över vardagen, dödsfall, problem i arbetslivet eller andra trauman.

För någon kan ett samtal lätta på ångesten och stressen medan andra behöver stöd under en längre tid. På Valo utvärderar man behovet från fall till fall.

Samtalet glider in på språk och service på svenska. Monica som själv är uppvuxen i Korsholm, säger att det är otroligt viktigt att få prata sitt eget modersmål, speciellt i en krissituation.

MAN VÄLJER SJÄLV NÄR DET ÄR KRIS

– Hit kan man ringa och prata dialekt, fast direkt från traktorn eller ”föuse”. För många är dialekt modersmålet.

– Det är viktigt för oss att man ska känna att det är en låg tröskel att ta kontakt. Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite.

En positiv sak som man på Valo tar med sig efter corononavåren när det var svårare att träffa klienterna fysiskt var att vissa kanske upplevde det bekvämare att ta emot stöd och hjälp på distans och att man kunde nå sådana som annars av olika orsaker hade svårt att ta sig till Kriscentret.

– Nu när vi lärt oss detta så kan man ju faktiskt hjälpa på distans – även på närmare håll. Det kan ju handla om en nyförlöst mamma som inte vill lämna sin baby eller någon utan körkort som har svårt att ta sig in till stan, förklarar Monica avslutningsvis.

Text och foto: Jennifer Hägen

Möt våra frilansare Vi är många som bidrar till tidningarna ByaNytt och KustNytt och våra frilansare står för en stor del av materialet. Ni har säkert sett deras namn och byline-bilder många gånger, men vem är de egentligen? Vi kommer under året att presentera frilansarna för att lära känna dem bättre.

Först ut i ByaNytt är BRITT-LOUISE GRANÖ

• Namn: Britt-Louise Granö • Hemort: Vasa • Familj: Make Jan- Erik Granö och tre ut-

• Det här äter jag till frukost: cornflakes

• Det här gör jag en regnig söndag: Städar

• Här/Då mår jag som bäst: Då jag får ta det

flugna barn

eller gör något annat tråkigt

med myssli, frukt, smörgås och te på vardagar, på helgdagar byts cornflaksen ut mot ägg

•

En film som jag INTE tyckte om: Väljer bort science fiction, inga monster för mig

lugnt, helst på sommarstugans terrass

• Jag kan inte: Jag är en katastrof i tekniska sammanhang

• I hemlighet är jag bra på: Har inga hemliga färdigheter

7

F:ma MARCUS NÄSMAN • Byggarbeten • Renoveringsarbeten • Våtrumscertifikat • Grävmaskinsarbeten 7,5 t.

• Traktortransporter

Begär offert!

Tel. 044 3548270 • marcus_nasman@hotmail.com

KVALITET • SÄKERHET • MILJÖ Byggnadsarbeten Timmermän, målare, murare, kakel- och mattläggare.

Markarbeten

Bandgrävmaskiner, dumpertraktor, teleskåplastare, lastbil.

Elarbeten m.m.

Nyinstallationer, renoveringar och försäljning av elmaterial.

Stefan Rönnblad, Ebba Rönnblad, Jenny Enlund och Simon Snygg, i färd med att lasta ur lingon­ skörden. Uppköparen Cay Granholm vid lastbilen.

648 kilo lingon mot cancer Alla känner vi någon som har insjuknat i cancer. Björkö UF bestämde sig för att samla ihop byns lingonplockare för en gemensam insats till förmån för Österbottens cancerpatienter och deras anhöriga.

D

ET VAR EN dag när jag städade som jag fick idén. Det känns som att det börjar bli ganska många i min närhet som har fått cancer, och man vill ju gärna göra något för att hjälpa, berättar initiativtagaren Marie Enlund.

Hon tänkte att det ändå är många som plockar lingon nu, så en insamling via bären vore en möjlighet.

– Jag kontaktade ungdomsfö­ reningen och frågade om de ville göra det i sin regi. De flesta bybor är UF-medlemmar.

UF-aktiva Emma Dahl och övriga i styrelsen blev ivriga över förslaget och jippot marknadsfördes till allmänheten. Resultatet är att både stora och små står redo med hinkarna när Marja Bothnia Berries uppköpare Cay Granholm dyker upp med lastbilen denna soliga söndag i september.

– Det gick ganska snabbt att få ihop 40 kilo, berättar Jenny Enlund och Maria Stenbacka håller med om att det inte tar lång tid att plocka en tiolitershink bara man hittar rätt ställe.

Cay Granholm säger, med sin mångåriga erfarenhet, att det under omständigheterna har kommit in hyfsat med lingon i år – även om branschen lider av de utländska bärplockarnas frånvaro och att

Emma Dahl och Robin Snygg är glada över att ungdomsföre­ ningen kan vara med och bidra till ett viktigt ändamål. medelåldern börjar vara hög bland de finländare som plockar.

– Jag skulle säga att det är ett ganska medelmåttligt lingonår.

PÅ UF-GÅRDEN ÄR åldrarna blandade, vilket visar att det visst går att hitta evenemang som passar alla åldersgrupper. Yngsta deltagaren, som inte plockat men som noggrant övervakar kaffebjudningen inne i UF-lokalen, är bara tre veckor gammal. De äldsta plockarna är över 70 år. Och som många kommenterar: Vi har alla anhöriga

som har drabbats av cancer på ett eller annat sätt.

– I Österbotten är det glädjande vanligt att människor ställer upp och samlar in pengar på olika sätt.

Här finns ännu talkoandan kvar, som saknas på många andra orter, säger Österbottens cancerförenings verksamhetsledare Markku Suoranta.

Han har kommit körande för att träffa lingonplockarna och framföra sitt tack till alla som varit med, och vill gärna påminna drabbade och anhöriga om att det finns stöd att få när någon blir sjuk. Alla är inte medvetna om det.

– En viktig del av vår verksamhet är att låta människor få veta att vi finns här för dem!

DAGENS LINGONINSAMLING KOMMER att doneras till den aktuella kampanjen ”Stop cancer 2020”, som hjälper österbottniska cancerpatienter med allt ifrån direkta vårdinsatser, till rehabilitering, samt ekonomiskt och socialt stöd i vardagen.

– Från UF:s sida är vi så tacksamma över alla som har velat hjälpa till idag, och så är vi glada att vi kan ordna något evenemang också i dessa tider, säger Emma Dahl.

Under den timme som insamlingen äger rum har Björköborna hunnit lämna in 648 kilo lingon.

– Kanske kunde det bli svampplockning eller finnbärspressning (havtorn) ett nytt år? Men lingon är ju ett säkert kort, funderar Marie Enlund.

Text och foto: Pia Backman-Nord

Projekt

Vi har en gedigen erfarenhet att ta helhetsansvar för ditt projekt.

Allt från kalkyl till slutstädning.

En adress, flera möjligheter KORSHOLM 0400 660 549

KVARKENSVVS

VVS- och elplanering, VVS installationer och -service Nyckel i hand!

KVARKENSVVS

Tel. 050-37 52 946 www.esnab.com

Fullständig rostskyddsbehandling på person- och paketbilar.

Roy Kronholm, tel. 050 438 5874 • Helsingby • www.autorost.fi

BYGG & RENOVERING - FRÅN GRUND TILL TAK Vi är en bygg- och renoveringsfirma från Korsholm som utför mångsidiga arbeten åt både små och stora kunder.

Läs mer: timbergs.fi

• grundarbeten, tak, murning och nybyggen • köks- och badrumsrenoveringar (VTT:s våtrumscertifikat) • målning och tapetsering, kakelarbeten • montering av inredningar • VVS-arbeten • cellulosaisolering som lösull och skiva • även större projekt t.ex. industrihallar och radhus Hultvägen 180, 65630 Karperö Ring 040 910 4166 eller 050 525 6673 dennis@timbergs.fi, www.timbergs.fi

Virkkula 97

Ännu hinner ni beställa till vinterförmån!

Kuusamo Timmerhus Vasa Jan Fagerholm Fredsgatan 28 050 411 2295 jan.fagerholm@kuusamohirsitalot.fi www.kuusamohirsitalot.fi

Nunnauuni Vasa

8

Trillingarna Back

– starkare tillsammans! Året var 1989 när trillingarna Sara, Camilla och Robert Back föddes. En relativt unik händelse som ByaNytt uppmärksammade när det begav sig. Vi fick också följa med trion på deras första skoldag 1996. Idag är de vuxna och uppdaterar oss gärna om vad som hänt under de dryga trettio år som gått sedan deras föräldrar fick sin ”lottovinst”.

Trillingarna Back från Solf har hunnit fylla 30. Camilla bor idag på Åland, Sara i Stockholm och Robert finns kvar i Korsholm. Foton: Privata.

Konkreta mål

S

YSKONEN BACK HAR vid det här laget hunnit fylla 30 år, skoltiden finns ändå i gott minne och alla tre sammanfattar den likadant:

– Det var en stor trygghet att ha varandra, och vi har bara positiva minnen från grundskolan. Vi trivdes bra och under den här tiden utvecklades också våra intressen för idrott – främst friidrott och fotboll.

Det var efter högstadietiden, när de tre splittrades för fortsatta studier, som de hittade till gymmet och fastnade för styrketräning och kroppsbyggnad.

– Jag lade av med friidrotten och fotbollen efter en knäskada 2007, och blev då istället intresserad av styrketräning, inleder Sara. Jag kände efter några år att jag behövde ett konkret mål med min träning, och hittade efter sökningar på nätet grenen Bikini Fitness. Jag hade goda förutsättningar och ett starkt driv att utvecklas inom det insåg jag, och bestämde mig hösten 2012 för att starta resan mot mästerskapstävlingar i grenen.

Camilla behövde också nya utmaningar även hon aldrig varit lika tävlingsinriktad som sin syster.

– Jag var 23 då och hade tränat på gym i åtta år. Tävlingar gör mig oerhört nervös, men samtidigt var det dags för något nytt, ler hon.

på alla plan och att stå stilla och trampa på stället är inte min grej, förklarar Robert.

Gemensam satsning

Roberts största ögonblick i karriären, där han tävlat inom grenen Classic Bodybuilding, var när han gick från junior till senior och vid 23 års ålder tävlade i öppna klassen med upp till 35-åringar.

– Jag kvalade in till FM och kom där på tredje plats, vilket var stort, tillägger han.

Någon konkurrens syskonen emellan har aldrig funnits eftersom de tävlat i olika grenar och längdklasser. Sara vann FM 2013 och fick efter deltagandet i VM möjlighet att delta i tävlingen Arnold Classic Europe samma år. Även där blev det vinst, vilket gav henne ett proffskort i grenen.

– Då kände jag att jag uppnått den nivå jag alltid drömt om.

De hade inga bekanta som tävlade i grenen, som var relativt ny i Svenskfinland då, men lade ner mycket tid på att själva skaffa information om både kost, träning och andra tävlingsförberedelser.

Systrarna anlitade en coach i Florida och körde igång sin satsning.

För Sara var målet klart.

– Jag ville vinna både FM och VM och gå upp i den professionella ligan.

Samtidigt hade brodern Robert fått imponerande resultat av sin styrketräning och var kanske den i trion som skaffat sig mest kunskap om ämnet.

– Jag lusläste allt om kost, träning och fitness, och fascinerades av hur man kan forma om sin kropp och bli starkare. Målet blev också för mig att ställa mig på scenen - jag har alltid velat utvecklas

Stora framgångar

Tillhörde världseliten Mellan åren 2014-18 tävlade Sara på professionell nivå.

9 – Andra stora ögonblick var när jag vann min första proffstävling i Ryssland 2015 och valdes ut för att tävla i Olympia och Arnold Classic i USA 2016. Jag fick möjlighet att resa runt världen, träffa nya människor och kulturer och gjorde en stor personlig utveckling under de här åren. Jag tillhörde världseliten och levde det liv jag drömt om, tack vare att jag inte gav upp min dröm – vilket jag är otroligt tacksam över, summerar hon. Även Camilla nådde stora framgångar i samma gren.

– Efter ett par år beslöt jag mig för att vara min egen coach och själv lägga upp min kost och träning. Samma år blev jag finsk mästare i min längdklass och fick åka till Kanada för att delta i VM. Sara, som hade vunnit året innan, var prisutdelare på FM och det var hon som gav mig pokalen. Det ögonblicket var otroligt fint, minns Camilla.

Från Kanada kom hon sedan hem med en bronsmedalj från VM – ett annat mycket minnesvärt ögonblick.

Ensam är inte stark Att inte stå ensam i den tuffa vardag det innebär med tävlingsdieter och hård träning har varit guld värt, konstaterar trion.

– Speciellt viktigt med varandras stöd var det då när det knappt fanns information tillgänglig på svenska och vi inte kände någon annan som tävlade, säger Camilla.

Att ha någon som delar samma intresse och också planerar sin kost, fixar matlådor och tackar nej till det som bjuds, när omgivningen inte förstår varför, var till stor hjälp, fortsätter hon.

Sara instämmer: – Att gå igenom en tävlingsdiet är tufft både psykiskt och fysiskt.

Att ha två personer omkring sig som exakt förstår innebörden av det och varför man emellanåt är trött har varit guld värt.

– Ja, det hade inte varit lika roligt att göra denna resa på egen hand, håller Robert med om.

Intresset blev heltidsjobb För tillfället är tävlingskarriären lagda på hyllan för alla tre, som istället hittat sin egen yrkesroll i branschen. Tillsammans har syskonen företaget Trifinity Training, där Robert numera jobbar heltid.

Företaget fokuserar på personlig träning, hälsa, livsstilsförändring och tävlingscoaching.

– Jag är egentligen utbildad husbyggare och byggnadsingenjör, och ännu finns den rollen med i bakfickan då jag ibland utför en del konstruktionsplaneringar. Men jag är också utbildad personlig tränare, kostrådgivare och fitness coach, och jobbar nu heltid med det, berättar Robert.

Det bästa han vet är att få vara en del av sina klienters och atleters resa mot sina personliga mål, se dem göra livsstilsförändringar och utvecklas på alla plan.

– När man får dela den glädjen och lyckan som uppstår när de nått

sina mål är helt fantastiskt, ler Robert.

Sverige, Finland och Åland Han är bosatt i Helsingby, i morföräldrars hem, med en flickvän i hembyn Solf.

– Hon visade sig finnas närmare än man kunde tro hela tiden, skrattar han.

Sara bor sedan ett år tillbaka i Stockholm, där hon landade utan några fasta planer efter att hon bestämt sig för att sluta tävla.

– Jag har medvetet dragit mig undan fitnessvärlden efter att jag slutade tävla hösten 2018, och jobbar idag heltid på Exxentric som Area Business Manager för de nordiska länderna. Jag är i grunden utbildad fysioterapeut, massör och personlig tränare, berättar Sara vidare.

Hennes uppgift i arbetet är att expandera försäljningen i Norden och hon håller även utbildningar i styrketräning.

– Jag har alltid velat inspirera och motivera människor till träning och det får jag verkligen göra här.

Camilla hittar man sedan drygt två år tillbaka på Åland. Hon är liksom sina syskon också utbildad personlig tränare, samt även frisör och kosmetolog. För tillfället studerar hon också till kost- och livsstilsrådgivare.

Aha-upplevelser – Dessutom driver jag mitt eget företag där jag hjälper andra med kost och träning, främst på distans och online. Jag jobbar också på gymmet Avancia här på Åland, dels i receptionen dels som personlig tränare, berättar Camilla vidare, som bor tillsammans med sambon Jaak, ursprungligen hemma från Estland.

Det blir långa arbetsdagar med tidiga uppdateringar av klienternas program och feedback på deras rapporter.

– Det bästa med mitt jobb är när klienten får en ”aha-upplevelse”.

När de inser att de kan träna på en lagom nivå, äta ”normal” kost och till och med unna sig något gott ibland, och ändå få resultat.

Att lära känna nya människor är också något jag uppskattar. Den stora utmaningen är att få bort tanken på att alla resultat ska komma direkt. Många vill åstadkomma en viktnedgång på tio kilo över en natt – helst igår, skrattar hon.

Den egna träningen Hur tränar de då själva idag?

– Om jag kommer att tävla igen eller inte får förbli osagt, inleder Robert. Just nu ligger allt fokus på mina klienters tävlande. Jag försöker träna fyra, fem gånger i veckan själv men är flexibel.

Sara ligger på samma träningsnivå och varvar både styrka och kondition.

– Jag har också fattat tycke för beachvolleyboll och har gått tillbaka till lite mer friidrottsinspirerad träning med mindre fokus på estetik och mer fokus på fysisk förmåga, vilket jag trivs med. Jag

tränar mer prestationsinriktat för att förbättra min snabbhet, styrka och mina hopp.

Också Camilla tränar tre till fem gånger i veckan.

– Det handlar om kravlös träning utan tävlingsmål. Kosten försöker jag sköta och äter till 80 procent väldigt hälsosamt, men på helgerna åker nog chokladen eller godispåsen fram, säger hon med glimten i ögat.

Drömmar och mål Det är uppenbart att alla tre brinner för att hjälpa andra att nå sina tränings- eller tävlingsmål, hitta en hälsosam livsstil och balans i livet.

– Jag har fortfarande mål jag vill uppnå – inte som idrottare själv utan genom att jobba med andra idrottare, förklarar Sara. Jag var själv väldigt vilsen och genomgick någon form av identitetskris efter att jag slutade tävla, och att hitta en väg in i det normala livet kan vara svårt för många elitidrottare som avslutar sin karriär. Jag vet inte ännu hur den här drömmen kommer att ta sig i uttryck, det får tiden utvisa, tillägger hon. Även Robert och Camilla är på det klara med att de vill fortsätta jobba vidare med hälsa, kost och träning.

Att spå framtiden Var ser de då sig själv om tio år?

– Jag tror att jag är kvar på Åland, funderar Camilla. Förhoppningsvis bor jag i eget hus med min sambo.

Robert hoppas att han själv byggt sitt drömhus då, och kanske också har några små knattar som springer runt i det.

– Och självklart ska jag fortsätta åka ut till sommarstugan på Bergö – den är jätteviktig för mig. Där hugger jag ved, badar bastu och kopplar av. Det är helt underbart att få vakna där!

För Saras del lutar det just nu åt att stanna i Sverige.

– Förhoppningsvis har jag familj och bor någonstans utanför stan – vilken stad återstår att se. Och jag vill självklart fortsätta att jobba med träning.

Camilla är förutom personlig tränare också frisör och kosmetolog.

Under sin tävlingskar­ riär hann hon vinna FM och bli tredje i VM. Idag jobbar hon som egen företagare samt på gym­ met Avancia.

Robert, som i grunden är bygg­ nadsingenjör men även personlig tränare och kost­ rådgivare, jobbar idag heltid med att coacha andra atleter. Han bor i Helsingby och besöker sommar­ stugan på Bergö så ofta han kan.

Familjens stöd betydelsefullt På grund av de långa avstånden dem emellan, och förstås också ett visst virus, blir det numera ganska sällan de alla tre träffas.

– Men vi har en familjechat som går varm på helgerna, och även om vi inte ses så ofta kommer vi alltid att ha samma goda gemenskap och vänskap, säger Camilla.

Stödet från föräldrarna och även storebror Niklas, som alltid suttit i publiken på tävlingarna, har betytt mycket för trion.

– De har varit våra största supporters och bara tanken på deras stöd gör mig varm, avslutar Robert.

Text: Anna Sand

Sara tävlade i fyra årstid på profes­ sionell nivå inom bikini fitness, men lade tävlingskarriären åt sidan 2018.

Hon jobbar idag på ett svenskt fö­ retag som tillverkar träningsutrust­ ning och är bosatt i Stockholm.

10 TEMA RESOR & FRITID

Skärgårdens skjutbana smäller högt!

Sedan förra hösten har alla jägare i skärgården kunnat njuta av en förstorad och förnyad skjutbana.

Det är resultatet av ett tre år långt Leader-projekt, otaliga talkotimmar och ett gott samarbete mellan skärgårdsbyarna.

Jens Södergård från Replot i färd med att träna lerduvs­ skytte. I bakgrunden syns det nybyggda högtkastarhuset för ändamålet – en av flera nya byggnader på skjutbane­ området.

Den totala budgeten för projektet var cirka 120 000 euro och totalt har nästan 1450 talkotimmar lagts ned på projektet.

F

ÖR FEM ÅR sedan kom en ny skjutbanelag. Nya regler blev gällande och för skärgårdens del innebar förändringarna en stor risk att den egna skjutbanan skulle stängas om den inte uppgraderades enligt de nya säkerhets- och miljökraven.

– Banan byggdes 1978 och används idag alla fyra jaktklubbar i skärgården, inleder Glenn Lundström från Vistan, som fungerat som projektledare. Från varje jaktklubb har vi haft representanter i skjutbanekommittén, som ganska snabbt fattade beslut om att förnya banan enligt de nya kraven.

Samtliga klubbar – Björköby, Replot, Norra samt Södra Vallgrund, var med på noterna och genom Aktion Österbotten fick man en del av finansieringen ordnad och kunde starta upp ett treårigt Leader-projekt.

Den totala budgeten var cirka 120 000 euro – en stor del har klubbarna själva finansierat, dels med egna medel, dels genom talko.

– Leader-stödet var dock helt avgörande för att projektet skulle bli av, tillägger Glenn.

Fördubblad storlek För att finansiera den miljökonsekvensbedömning man blev tvungen att göra till följd av den förnyade lagen avverkades ett område skog intill den befintliga banan, och plötsligt fanns även möjlighet att utvidga den och gör

det hela till ett mer omfattande projekt.

– I princip är den nu dubbelt större än tidigare. Vi fick utrymme att bygga en ordentlig hagelskjutbana och ytterligare en kulbana.

Tack vare de nya, höga vallarna omkring kan även hagelbanan användas som kulbana, förklarar Oskar Enlund från Norra Vallgrund, ny i skjutbanekommittén och även den som sköter om den nya banan.

Enligt de nya reglerna krävs numera också en skild, banansvarig person, och Pontus Fred, Södra Vallgrund har åtagit sig den uppgiften.

Livlig verksamhet Men inte bara fler och större banor och vallar har tillkommit. På området finns även flertalet helt nybyggda hus maskin- och markörhus, skyttekopp och torn – både högtkastar och lågtkastarhus - för lerduvsskytte. Dessutom har det gamla skyttetaket förbättrats, ett nytt staket har byggts kring baneområdet, räls på älgbanan har förnyats och en räddningsväg har byggts bakom vallarna. Dessutom

finns på banan nu även ett kulfång, vilket är en förbättring ur miljösynpunkt.

– De praktiska arbetena blev klara förra hösten, men själva projektet och all redovisning avslutades i våras, berättar Glenn, som stått för allt pappersarbete och även koordinerat talkojobbet under hela projekttiden.

En egen kväll för damer Banan är i flitig användning, här ordnas både regelbundna träningstillfällen, skytteprov och tävlingar.

– Varje jaktklubb har en egen träningskväll i veckan. Utöver det har vi även en gemensam kväll varje vecka för lerduvsskytte under sommarmånaderna, förklarar Jens Södergård från Replot jaktklubb.

Nytt för i höst är även en egen kväll för damerna på initiativ av Viktoria Sten från Björköby.

– Hittills är vi 16 ”pangbrudar” med men fler får plats. Till skillnad från männen har vi kvinnor ingen

Oskar Enlund i en av de nya skyttekopparna.

Bakom vallarna finns en ny räddningsväg, en för­ nyad räls för älgskytte, ett nytt markörhus och ett nytt maskinhus – allt byggt en­ ligt de nya säkerhetskraven.

11

Ab Stormossen Oy Stormossenvägen 56 66530 Kvevlax

www.stormossen.fi

LOKALPRODUCERADE SÄNGAR FRÅN NÄRPES För en god natts sömn

Eden 7

HÖSTNYTT

InWear • MORE&MORE MASAI • Ze-Ze • Micha • LeaH LAURIE mirakelbyxor och MARC LAUGE stretchjeans DIDRIKSONS vinterjackor

Eden 3

Må–to 10-17, fre–lö 10-14

Eden 1

GH-Shoppen, Marknadsv. 3, Smedsby

www.gh-shoppen.fi • Tel. 040 724 0907 WWW.BEDINVEST.FI Marknadsvägen 1 Smedsby Tfn 0500 162 423

Eden 9

Fullständig begravningsservice

Numera kan man även ordna tävlingar i europeiskt kulskytte, där skytte på fyra olika figurer ingår – räv, bergsget, vildsvin och rådjur. Stående från vänster Glenn Lundström, Rainer Vik, Pontus Fred och Oskar Enlund. Sittande Jens Södergård och Viktoria Sten.

erfarenhet av vapen från armén, och det är mycket att lära sig. Vi försöker ha ett brett innehåll med allt från vapenunderhåll till hantering av fällda djur och förstås även skytte, berättar Viktoria.

Ny tävlingsgren Den årliga Replot cupen hålls i form av tre deltävlingar på försommaren, och då kan vem som helst delta.

– Man kan då tävla i 100 meter älgskytte och 100 meter skytte på tjäderfigur, berättar Rainer Vik från Söderudden. De två bästa deltävlingarna räknas ihop och på så vis får man fram en vinnare.

I hagelskytte ordnas än så länge inga tävlingar, men tack vare uppgraderingen av banan har europeiskt kulskytte tillkommit – en jaktgren som man inte tidigare tävlat i här.

– Det är något som hjortjägarna gärna skulle kunna öva mer på.

Där ingår skytte på figurer av räv, rådjur, vildsvin och bergsget, i olika positioner, fortsätter han.

På banan ordnas även träningstillfällen i europeiskt skytte, alltså inte enbart tävlingar.

Fyller viktig funktion Förutom träningar och tävlingarna ordnas årligen även tio tillfällen

för både älg- och björnskytteprov på banan, och för den som behöver skjuta in ett nytt vapen går det bra att boka banan för det ändamålet.

– Även sjöbevakarna tränar här pistolskytte regelbundet, til�lägger Pontus, och vi hyr även ut banan till företag samt andra föreningar och jaktklubbar. Totalt var här någon form av skytteverksamhet under 110 dagar ifjol.

Från både tävlingsdeltagare och kursledare har man fått fin respons på banan och det arbete som gjorts, och alla i gänget är överens om att skjutbanan fyller en viktig funktion här i skärgården.

– Tröskeln att åka hit och träna är betydligt lägre än om man vore tvungen att åka ända till Fågelberget. Speciellt för de yngre och alla nybörjare, tror Glenn.

– Från kommitténs sida försöker vi arrangera det vi får önskemål om, och vi skulle gärna utbilda fler unga. En föryngring av jägarkåren behövs, avslutar Jens.

Text och foto: Anna Sand

Marknadsvägen 1 Smedsby Korsholm Tel. (06) 322 2999 • begravningsbyra.ingman@netikka.fi Öppet Må-To 9-16:30, Fre 9-15:00 050-595 2772 • inneh. Benita Ingman

FÖLJ OSS på Facebook och Instagram @ByaNyttKustNytt

Bland alla som betalar en prenumeration under tiden 1 januari - 30 november 2020 lottas följande fina vinst ut:

EN IPAD Du som redan är prenumerant deltar automatiskt.

KÖP EN PRENUMERATION

OCH DELTA I UTLOTTNINGEN AV EN:

IPAD

Prenumerera: • på hemsidan www.byanytt.fi • via e-post: prenumeration@byanytt.fi • per telefon 06 3441814 Årsprenumeration 10 nummer pris: Inom Finland: 56 € | Inom Europa: 61 € | Utanför EU: 63 €

Foto: A

pple

Lokaltidning i Korsholm

12 TEMA RESOR & FRITID

Med fyrhjulsdrift genom Australiens vilda väst Australien är välbesökt av turister och äventyrare - och står på mångas önskelistor. Följ med på en tur genom det enorma landets vildare avkrokar.

A Den röda sanden är typisk för Australiens outback.

Förtjusande färgkontraster i Francois Peron nationalpark.

USTRALIEN ÄR EN jättelik ö. Jag hade inte en realistisk uppfattning om hur enorm och mångsidig landmassan egentligen är förrän jag anlände hit. Under nio månaders vistelse hann jag både jobba och se stora delar av landet.

En av de häftigaste upplevelserna är den 35 dagar långa bil- och campingresan från Darwin till Perth.

Med ett resesällskap bestående av en annan finländare, en irländare och en fransman startade vi från Darwin i Northern Territory och begav oss västerut. Efter diverse äventyr passerade vi gränsen till Western Australia. Det fanns två anledningar till att jag ville resa genom dessa delar av Australien - naturen och djurlivet. Med fyrhjulsdriven bil kan man ta sig till de mest oländiga trakter som man annars inte når. När man kör bil kan man räkna med att se bland annat känguruer, emuer och vilda dingohundar. Enstaka vildhästar kunde vi också skymta. Men framför allt häpnas man över det stora antalet lösgående kor som vandrar intill vägarna.

Blodisande ylande

Oräkneliga snäckor på Shell Beach.

Strandfynd på Eighty Mile Beach

Under resan hade vi två spännande nattbesök. Det började med att vi vaknade av ett gäng kor som rörde sig nära våra tält. Tanken på att bli nertrampade inuti tältet gjorde mig nervös, så i ett försök att jaga bort dem skickade jag iväg blinkande signaler med min ficklampa. Det vi-

sade sig vara effektivt. Jag somnade om bara för att någon timme senare bli väckt igen, denna gång av ett blodisande ylande. En dingoflock på kanske sju till tio individer passerade vår campingplats på väldigt nära håll. Hjärtat pumpade för fullt och jag vågade inget annat än ligga blickstilla i tältet. Efter dingohundarnas framfart hörde jag en nervöst råmande ko i natten.

På tal om nätterna så är det är få saker som slår vintergatans prakt i Australiens ”outback”. Även under de kyligaste nätterna blev jag så förtrollad av stjärnhimlen att jag glömde bort att frysa. Att sitta runt den värmande lägerelden med en öl för att avrunda dagen var en mycket angenäm ritual.

Krokodiler och människor Vi såg inte mycket saltvattenkrokodiler under just denna resa, däremot besökte vi två platser där vi träffade på den mindre arten sötvattenkrokodil. De är mycket skyggare än sina större släktingar och har inget intresse av att äta människor, dessutom är de betydligt mindre i storlek. Min första sötvattenkrokodil såg jag i Tunnel Creek nationalpark i den vilda Kimberleyregionen. Platsen är del av ett 350 miljoner år gammalt revsystem från geologiska perioden devon.

Med hjälp av ficklampor fick vi i den mörka grottan se konturerna och de lysande ögonen av detta häf-

Maria bloggar på www.mariasmemoarer.com

tiga djur, på samma plats där de första landlevande ryggradsdjuren en gång utvecklades.

Den bästa platsen att se sötvattenkrokodiler är dock vackra Windjana Gorge. Där är de många till antalet, och så vana vid människans närvaro att en simtur knappast lockar. Krokodilerna ligger lugnt på sandbankarna, men kommer man lite för nära väser de gärna åt en innan de på en bråkdels sekund kastar sig runt och dyker ner i det grumliga vattnet.

Med det sagt bör poängteras att de faktiskt kan vara rätt så farliga om de känner sig hotade och bestämmer sig för att försvara sig.

Det hindrar ändå inte folk från att njuta av de många sötvattenkällor som finns runtom i framför allt norra Australien. Bell Gorge som man når via Gibb River Road var speciellt vackert.

Jag vill ännu nämna två nationalparker innan vi anländer till kusten. Purnululu är känd för sina iögonfallande bikupeformade sandstensformationer, som kallas Bungle Bungles. Wolfe Creek i sin tur utgör en imponerande krater från ett gammalt meteoritnedslag.

13

En av många cam­ pingplatser - tvätt hänger på tork.

Fyrhjulsdrift är nödvändigt på en del vägar.

Fascinerande klippformationerna Bungle Bungles.

Enligt Nasa är detta världens näst största krater varifrån man kunnat samla meteoritfragment. Nere i kratern finns vackra blommor och uppifrån ser man tydligt en grön ring av växtlighet. Innanför denna ring är marken fläckad av bländande vitt salt. Det vet jag för att jag provsmakade.

Simma med valhajar Det var skönt att anlända till den lilla orten Derby och äntligen se havet igen. Australiens västkust besöks av många, även om den inte är i närheten lika turisttät som östkusten. Jag har upplevt bägge och tycker det är svårt att jämföra kustremsorna då de är så pass olika varandra. Men med facit i hand bjöd västra Australien på de häftigare upplevelserna.

Som med allt annat känns även havet vildare här, stränderna är dessutom ofta bländande vita. En av mina favoritstränder kom att bli Eighty Mile Beach som sträcker sig cirka 220 kilometer längs med kusten. Längs med stranden hittade jag intressanta fynd såsom snäckor, sjöborrar och skelettrester av hajar. Det var även spännande att bevittna en räddningsinsats av en strandad och väldigt giftig havsorm. Med hjälp av en vänlig man med en lång pinne blev den hjälpt ut i havet igen där den hör hemma.

Det lockade inte att simma vid just den stranden, däremot kan jag rekommendera Oyster Stacks vid

Ningaloo Reef, där man vid högvatten kan börja snorkla nästan direkt vid strandkanten. Det mycket salta vattnet gjorde att jag knappt behövde ta några simtag för att hållas flytande, och jag fick njuta av diverse fiskar, blåfläckiga rockor, neonfärgade sjöstjärnor och små revhajar som höll sig på behörigt avstånd.

Dagen med stort D var den inbokade dagsturen ut till havs där vi fick simma med de majestätiska valhajarna. De blir i regel upp till cirka 10 meter långa och livnär sig på plankton och småfisk. Trots min rädsla för djupa vatten glömde jag tid och rum när vi fick simma sidledes med världens största och vänligaste haj. Nöjd och lycklig trots krampande vader skålade jag och resten av gruppen med bubbelvin efteråt.

Strand av snäckor Monkey Mia är vida känt för sina halvtama delfiner som lockas till strandkanten av guidernas fiskhinkar. Men i yttre spetsen av Francois Peron nationalpark fick vi lagom till solnedgången bevittna delfiner i sitt naturliga esse. Deras jaktteknik går ut på att omringa fisken och jaga in dem mot land där de sedan blir ett lätt byte för de mycket snabba och precisa djuren som precis innan de strandar gör en snäv sväng och fångar sina fiskar. Detta fick vi bevittna på bara några meters avstånd, långt bort från turistmassorna. Upplevelsen i Monkey Mia bleknade i jämförelse. Nationalparken i sig är mycket vacker och kontrasterna mellan de vita stränderna, de röda klipporna och det turkosa vattnet är fascinerande.

Från utsiktsplatsen Skipjack Point kunde vi i det väldigt klara vattnet skymta hajar och mäktiga örnrockor. Området är ganska svårframkomligt och de mjuka sandvägarna kräver att man släpper ut en hel del luft ur ringarna på bilen för att kunna ta sig fram.

Shell Beach sägs vara en av två stränder i världen som enbart består av snäckor. Denna strand är över 70 kilometer lång och snäcklagret når ett djup av upp till tio meter. En annan intressant geologisk plats är Hamelin Pool med sina sällsynta stromatoliter. De ser ut som ett gäng intressanta stenformationer i vattnet men i själva verket är de levande mikroorganismer och hör till de äldsta spåren av liv på jorden.

När man närmar sig Perth är det närmast obligatoriskt att göra ett stopp vid The Pinnacles. Dessa ovanliga kalkstensformationer hittas i Nambungöknen. Jag rekommenderar även en promenad bortom de fallosliknande stenformationerna för att upptäcka själva ökenlandskapet. Det duggregnade emellanåt ur den gråtunga skyn medan vi upptäckte ökenväxter, förskräcktes över diverse djurskelett och sökte emuspår. Till slut anlände vi till en riktig stad igen.

Perth är en hipp stad och samtidigt en av världens mest isolerade vad gäller avstånd till nästa större stad.

Tillbaka till civilisationen.

Förhistorisk grotta i Tunnel Creek.

The Pinnacles med sina ovanliga sandstensformationer.

Text & foto: Maria Norrgård Windjana Gorge: krokodil i enastående miljö.

14

Våra kläder syns!

För fyra år sedan fick de rastlösa mammorna Christine Karp och Elinor Cederberg idén att börja sy egna barn­ kläder. Deras då fyraåriga söner hejade ivrigt på.

Christine Karp och Elinor Cederberg med dottern Emelia.

J

A, DET BÖRJADE nog egentligen där, säger Christine Karp. Våra pojkar önskade sig färgglada kläder och det hittade vi inte i butikerna då, allt var mest grått och svart.

Elinor Cederberg tillägger att hennes son Casper dessutom reagerade på gifterna i kläderna och då ville hon gärna sy egna där hon kunde ha kontroll över vilka tyger som användes.

Elinor och Christine började känna varandra under studietiden, de är båda utbildade barnmorskor.

Att sy kläder var först en hobby som de hängav sig till när de var vårdlediga samtidigt, Christine med andra barnet och Elinor med sitt tredje.

– Men Elinor har sytt i alla tider, säger Christine.

– Jo mamma har alltid sytt kläder åt oss barn och jag var nog inte gammal när jag fick min första symaskin, berättar Elinor.

Nystartad webshop Deras färgglada kläder började väcka uppmärksamhet bland vänner och bekanta och de fick ta emot fler och fler beställningsjobb.

– Vi sålde kläderna på små byamarknader, via Facebook och till exempel i Sommaröhallen.

– Vi började också med hemmapartyn där vi visade upp kläderna och det var jättepopulärt.

I mars 2020 lanserade de sin webshop, perfekt timing egentligen med tanke på att ännu mera kommers flyttade till nätet i sam-

band med att samhället stängde ner.

– Ja vi hade ju nog funderat på en webshop länge så det bara ”råkade” sig såhär, det var inte på grund av coronan, skrattar Christine.

– Tack vare webshopen har vi fått en större kundbas i södra Finland, det är riktigt roligt att kläderna hittat utanför Österbotten.

Elinors dotter Emelia är en av inspiratörerna till kläderna. Barnen får vara med och välja sina favorittyger.

Vill satsa vidare När de började med företaget så hade de några enklade basmodeller och barnstorlekar upp till 128 cl. Under åren har kollektionen utvecklats och efterfrågan på till exempel kläder för vuxna har gjort att de numera också har en sådan avdelning.

– Det har väl kommit till nån krage och huva efterhand. Och allt eftersom våra barn växer måste vi ju utöka storleksutbudet, säger Christine med ett menande leende.

– Vi har fått sy specialbeställda kläder under åren och vissa produkter har vi fortsatt med om vi märker att de funkar och säljer bra.

Leeni Design har nu fyra år på nacken och de intygar båda att det som började som ett tidsfördriv skulle sluta såhär hade ingen av dem kunnat föreställa sig.

– Vi har absolut planer på att fortsätta och vill satsa fullt ut, tiden är dock inte vår bästa vän, om dygnet ändå hade 48 timmar!

Giftfria kläder Deras kläder är tillverkade av ekologiska tyger, designade i Finland eller Sverige och de är noga med att hela tillverkningskedjan ska vara giftfri. I början var det svårare att hitta tyger som uppfyllde kraven men den ekologiska trenden i samhället har gjort det enklare.

– Kunderna är mera medvetna idag. Vi har bland annat hälsat på i fabriken i Karleby och åkt på mäs�sor för att känna på tygerna, kvaliteten varierar och man får pröva sig fram, förklarar de.

– Jag tycker inte om slit och släng mentaliteten. Vi vill att kläderna ska ha ett andrahandsvärde och att man förstår vilket jobb som ligger bakom. Många förstår inte att det faktiskt är vi själva som sitter och syr kläderna, framhåller Elinor.

Kläder som man blir glad av Vi kikar in i Christines arbetsrum.

I det stora huset i Kvevlax bor hon med sambon André och barnen Liam och Tilde. Elinor bor med

– Vi utgår från barnen och deras medverkan är en stor del i processen. Våra barn är gärna med och väljer tyger och av dem får man klara besked vad som gäller. Om vi har valsvårigheter så låter vi barnen ha sista ordet.

maken Christian och barnen Emelia, Jasmin, Casper och Lovisa i Tottesund och hon intygar att hennes arbetsrum är lika fullt. Det är

färgglada kläder och tyger från golv till tak.

– Vårt motto är att man ska bli glad av våra kläder. Man ska synas!

Text: Jennifer Hägen Foto: Julia Isaksson

15

BRITT-LOUISE GRANÖ Från vänster Alf Burman, Viveca Rabb och Rune Frants från bya­ forskargruppen.

Kosköboken ges ut först 2021 URSPRUNGLIGEN HADE BYAFORSKARGRUPPEN i Koskö siktat på att ge ut den kommande hembygdsboken i slutet av det här året.

– Arbetet har tyvärr fördröjts ytterligare på grund av coronaläget.

Vi har inte kunnat träffas som normalt. Nu hoppas vi att utgivningen kan ske lagom till morsdag 2021, säger Alf Burman.

Enligt uppgift kommer Kosköboken att vara en mångsidig historia som omfattar åtminstone 360 sidor. Koskös historia belyses på ett heltäckande sätt- från de äldsta anteckningarna fram till nutiden.

Det handlar om ett dokumentationsarbete som inleddes redan i

början av 1980-talet under ledning av Gunne Lax. – I det här skedet återstår fortfarande mycket jobb med språkgranskningen av bokens texter och redigeringen av bildmaterialet, säger Rune Frants.

– Titeln är lite oklar. Några arbetsnamn som vi bollar med för närvarande är ”Den steniga byn” och ”Koskö - den steniga byn”. Det har varit en stenrik by. Men folk har inte varit stenrika, säger Alf med glimten i ögat.

Text: Joakim Snickars

Ny och modern rink i Toby

RINKEN FÖR AKTIVITETER året om vid Tuovilan koulu i Toby står klar. Den invigdes den 10 september 2020 i sällskap av skolans elever och personal, representanter för kommunen, byggare och några till. Det var tal av fritidschef Mikael Österberg, saftservering

och fotbollsmatch. Rinken är splitterny, modern och den första i sitt slag i Korsholm. Det speciella är att underlaget gör det möjligt att använda den året om. Sommarsporter nu och isbana i vinter.

Text och foto: Lisbeth Bäck

NÄR RESOR OCH fritid lanserades som tema i ByaNytt i år visste ingen vad som komma skulle redan under årets första kvartal. Mänskligheten drabbades av en pandemi jämförbar med spanska sjukan, som härjade kring 1920. Hur länge det dröjer innan vi har ett vaccin vet ingen. Covid-19 har satt sin prägel på hela samhället, inte minst på resor och fritid. Alla länder försöker skydda sin befolkning så

möjligt. Vi var på väg till Mandal på Norges sydspets. En person bosatt i Sverige tyckte att vi kunnat krångla oss med tåg genom Sverige och Norge för det hade blivit billigast! En annan kommenterade våra cykelresor med att säga att han kunnat cykla samma sträcka på så och så kort tid. Men det var ju inte därför vi cyklade! Nej, långsamma färder längs olika floder i Europa med pauser på små restau-

ÅRETS RESA BLEV I HEMLANDET gott det går. Finland hör till de länder som infört de strängaste restriktionerna.

MÅNGA MÄNNISKOR HADE beställt och betalat sina flygresor och hotell. Här har resebolagen i allmänhet ersatt utgifterna som resenärerna drabbats av. Utlandsresor kunde ingen bege sig på. Då återstod att välja mål i hemlandet. Aldrig har det sålts så många båtar, bilar, kanoter och elcyklar som nu. De sistnämnda har man knappast turistat med. Semesterstugor har man både köpt och hyrt i en aldrig tidigare skådad mängd. Hoppas bara att de kommer till användning också nästa sommar då pandemin hoppeligen släppt greppet om oss.

DET FINNS FOLK som anser att de har rätt att resa utomlands oberoende av riskerna. Då tänker de bara på sig själva och det är inte ovanligt i dag då det mesta handlar om individen. Till min stora förvåning fanns det massor av människor som satte sig på första bästa flygplan då restriktionerna lättade. Att folk i resebranschen är bekymrade är inte något att förvåna sig över. I dagarna har vi läst och hört att 2000 jobb i Lappland är hotade om inte vinterns resor säljer. Utlänningarna som besöker Lappland spenderar mycket mera pengar på sina resor än vad finländarna gör.

FÖR OSS HAR fritiden varit en förutsättning för resande. Jag kan lugnt påstå att resor har varit höjdpunkten under fritiden. Under årens lopp har vi hört kommentarer om vårt resande.

En grupp är de som tänker på att det kostar och vill göra resan så billig som

ranger, färder genom vinodlingar och sädesfält, pratstunder med folk längs vägarna och annat trevligt och oväntat. Längs en cykelled utanför Wien tyckte vi att människorna vid stranden nedanför leden såg konstiga ut. Det tog en stund innan det tände. Oj, de var ju nakna! Tydligen en badplats för nudister. ÅRETS RESA I hemlandet gick till Kristinestad via Eskilsö och Kaskö.

Eskilsö skulle enligt hörsägen ha många fina sommarstugor och villor men dem såg vi inte från huvudvägen för den löpte genom skogen. Kristinestad är en gammal och fin stad med många förtjusande trähus och smala gränder. Vi fick professionell guidning i Rådhuset och dess omgivningar med bland annat kyrkan Ulrika Eleonora och stadens gymnasium. Utsikten från Rådhustornet var magnifik och inne i tornet imponerades vi av hur den gamla klockan fungerade med sitt ålderdomliga urverk.

Jag avslutar med en from förhoppning om en coronafri sommar 2021.

16 TEMA RESOR & FRITID

Ett andra hem i solen Sedan 20 år tillbaka är Fuengirola och lägenheten där Alf och Lisbeth Holms andra hem.

Sedan millennieskiftet – ungefär – har de tillbringat en stor del av vinterhalvåret i Spanien, och under alla år som gått blir 2020 det första året med ett avbrott i denna rutin.

D

E FÖRSTA RESORNA gjorde Alf och Lisbeth Holm till spanska solkusten redan i mitten av 1990-talet.

– Jag hade fått problem med reuma, och med ryggen specifikt.

En läkare rekommenderade mig att om möjligt vistas i värmen en längre tid, och efter att ha testat visade det sig göra stor skillnad. Jag mådde betydligt bättre i det varma medelhavsklimatet, inleder Alf. Sedan 20 år tillbaka har de eget, permanent boende i form av en höghuslägenhet med tre sovrum i stadskärnan i Fuengirola. Normalt tillbringar det enbart somrarna och jul och nyår hemma i Finland, och bor sedan resten av året där.

– Vi brukar åka i mitten av september för att sedan komma hem

över jul och nyår. Någon gång kring Lucia brukar det bli, berättar Lisbeth.

Sedan bär det av igen i början av januari, och först i mitten av maj återvänder till Finland och huset i Karperö.

Hamnade i ”lockdown” Men i år är, som alla vet, ingenting som det brukar vara. Den planerade hemkomsten tidigarelades med en och en halv månad i våras och paret har redan bestämt att de inte åker tillbaka mer under 2020.

– Vi hann uppleva en halv vecka av den Spaniens ”lockdown”, och vi behöver inte ångra att vi tog oss hem i ett tidigt skede. Fuengirola blev, liksom alla andra städer, en folktom spökstad med endast patrullerande polisbilar på gatorna, berättar Alf.

Inte heller hemma i Finland har någonting varit helt som vanligt denna sommar och paret har tagit seriöst på de rekommendationer som råder.

Men - vi glömmer nu en stund den exceptionella situationen, och låter oss förflyttas till vardagen i Fuengirola.

Lever som hemma – Staden är lite större än Vasa, där bor omkring 70 000 registrerade invånare, men långt fler än så vistas där, berättar Alf. Där bor väldigt många nordiska, brittiska och tyska ”flyttfåglar”, om vi kallar oss så, fortsätter han.

De beskriver staden som mycket välskött och städad – betydligt mer ordning råder nu än för 20 år sedan. Från flygplatsen i Malaga är det bara en halvtimmes tåg- eller

Alf och Lisbeth Holm, tidigare Kvevlaxbor men numera bo­ satta i Karperö, har sitt andra hem på den spanska solkus­ ten sedan 20 år tillbaka.

TIPS HÄR ÄR ALFS OCH LISBETHS TIPS TILL ANDRA SOM KANSKE FUNDERAR PÅ ATT SKAFFA EN ANDRA BOSTAD I SPANIEN: • Fatta inget köpbeslut före du först prövat att bo på hyra, gärna på minst tre olika orter eller platser. Känn dig för var du trivs.

• I Spanien har mäklarna inte samma ansvar som i Finland. Det är en helt annan lagstiftning gäller, så ta alltid hjälp av en advokat så att allt blir rätt vid köpet. Kolla vilka anslutningar som ingår, vad du själv måste skaffa och hur du gör det.

Spanska solkusten bjuder på otaliga utflyktsmål, lämpade för dagsutflykter. På bild Puerto Banus hamn i Marbella, bergsbyn Carratraca samt slottet Alhamra i Granada. Foton: Privata.

• Bekanta dig med området och vilken service som finns. Hur långt måste du bära matkassarna, hur går tåg och bussar och får du tag i en elektriker eller rörmokare när du behöver det?

17

Vi sover gott om nätterna Det har snart gått ett halvår sedan Christoffer Lundström och hans far Harry Lundström övertog styrspaken på sängaffären BedInvest i Smedsby.

Fuengirola tidig morgon och soluppgången sedd från Alfs och Lisbeths lägenhet. Foton: Privata

taxiresa till staden, och även till de andra städerna på solkusten är kommunikationerna goda.

– Vi trivs jättebra, det har definitivt blivit vårt andra hem, konstaterar Lisbeth. Vi lever där precis som hemma – lagar mat, promenerar mycket och träffar bekanta från andra delar av Österbotten.

Ibland går vi ut och äter lunch tillsammans, det gör man på ett annat vis i Spanien än här hemma, konstaterar hon.

– Såväl på restaurang som i butik är maten betydligt billigare än i Finland, tillägger Alf.

Oändligt med utflyktsmål I Fuengirola finns flertalet nor­ diska föreningar som regelbundet ordnar träffar och aktiviteter, dagsresor och föreläsningar. Paret också har egen bil på plats och möjligheterna till olika utflykter är oändliga i området.

– En utflykt vi ofta gör när vi har släkt eller vänner på besök från Finland är att ta tåg till grannkommunen Benalvadena, där det finns flera fina, stora parker, berättar Alf. Man vandrar ner till havet genom La Paloma-parken och via den fina hamnen, som flera gånger utnämnts till Europas vackraste hamn, fortsätter han. Där kan man

äta lunch och sedan fortsätta längs stranden till Torremolinos. Efter en promenad på sju, åtta kilometer kan man sedan ta tåget tillbaka till Fuengirola.

– I Malaga finns också mycket att se och göra, fortsätter Lisbeth.

Många fina bergsbyar och gamla städer finns att besöka liksom Alhamra slott i Granada. Gibraltar är en klassiker förstås och från Tarifa kan man för dagen ta färjan över till Tanger i Marocko, tillägger hon. Det finns massor att se och göra.

Följa våren genom Europa Några gånger har Alf och Lisbeth valt att bila hem genom Europa, vilket bjudit dem på många oförglömliga upplevelser och minnen.

– Det finns hur mycket som helst att se. Stränderna i Normandie där landstigningen skedde i slutet av andra världskriget, den lilla staden Brügge i Belgien, alla franska slott man åker förbi och nu senast övernattade vi i Chamonix, vilket var otroligt vackert, berättar de.

– Det viktigaste är att man gott om tid på sig, så att man hinner njuta och inte behöver stressa, poängterar Alf. Som pensionärer har vi det, och det brukar vara väldigt

Fiskebåtar som väntar på lugnare väder. Det bästa med solkusten är enligt paret inte enbart värmen, utan också ljuset. Från lägen­ heten kan de se soluppgången över havet och ända in i november råder där ett behagligt klimat. Foto: Privat

intressant att ”följa våren” på vägen hem genom Europa.

Vänligt och hjälpsamt folk Det bästa med solkusten är enligt paret inte enbart värmen, utan också ljuset. Från lägenheten kan de se soluppgången över havet och ända in i november råder där ett behagligt klimat.

– Därefter följer några svalare månader, men redan i februari börjar det grönska och mandelblommorna slår ut, berättar Lisbeth.

Spanjorerna beskriver de som ett vänligt och hjälpsamt folk, med en otrolig familjesamhörighet.

– I Spanien har man stor respekt för äldre och det är imponerande att se hur den yngre generationen tar hand om den äldre på ett väldigt ärligt sätt, konstaterar Alf.

Saknar nära och kära Nackdelen med de långa perioderna borta från hemlandet är förstås saknaden efter barn och barnbarn.

– Allt man inte har tillgängligt hela tiden, uppskattar man sedan desto mer, konstaterar de. Man blir mer nationalistisk, mer finländsk, när man är i Spanien, och vi finländare som bor där håller ihop och har kontakt även nu under den här perioden i hemlandet.

De är beredda på en lång vinter i Finland, och på att se tiden an.

– Vi åker tillbaka så fort vi kan, men det går ingen nöd på oss här.

VI får ju vara friska och det är viktigast – och det är i alla fall inte krig, avslutar Lisbeth.

Text och foto: Anna Sand

V

I TOG ÖVER verksamheten i mars, strax innan någon förstod vidden av coronapandemin, åtminstone i Finland. Det var några nervösa veckor när allt stod på paus, berättar Christoffer.

Nu med facit i hand så kan far och son Lundström konstatera att affärerna har gått över förväntan.

– Sängbranschen har gått jättebra, även på nationell nivå.

– Många hade kanske tänkt resa och sparat pengar till det och nu lägger man reskassan som man annars skulle ha bränt på en veckas charter i ett bruksföremål som håller i tio-femton år, det är vi förstås glada över, fortsätter Christoffer.

De framhåller båda att det är en generell trend med att satsa på sig själv och sitt välmående, där god sömn är A och O, och därmed har också medvetenheten om bra sängar ökat.

– Det finns statistik som visar att vi i medeltal byter säng vart 23 år, och trenden pekar mot att det går neråt. Det ideala borde vara att byta säng med tio till femton års mellanrum, inflikar Harry.

Flexibel kundbetjäning Det uppskattar sina kunder, det märks. Både Harry och Christoffer konstaterar att kunderna är lojala, trevliga, medvetna och gärna vill ha lokalproducerat.

– Jo det är nästan den första frågan ”No e väl dihe sängarna tillverkade i Närpes?”, skrattar Harry.

Och ja, det är de. Allt sängar är lokalproducerade i Närpes och några specialgavlar tillverkas i Kristinestad. Det och en flexibel kundbetjäning är BedInvests styrkor.

– Vi säljer, kör ut sängen, monterar och kör bort den gamla sängen om så önskas.

De gamla sängarna doneras till Varbla i Estland och det är Pörtom församling som sköter om logistiken kring det.

Christoffer sköter försäljningen och Harry det praktiska runt omkring. De bor båda i Smedsby och har nära till butiken vid Smedsby torg.

Har de funderat på att ge sig in på ”tillbehörsmarknaden” med lakan, överkast och dylikt?

– Nä, vi håller oss till det vi är bäst på, ett för stort utbud förvirrar snarare kunderna, menar de.

– Kuddar och bäddmadrasser säljer vi förstås eftersom de är en viktig del av sängen, och en bra kudde och bäddmadrass kan även rädda en ”sämre” säng. Vilken kudde och bäddmadrass man ska ha beror bland annat på sovställning och vikt. Den tjockare resårmadrassen är förstås oftast avgörande och avgör största delen av komforten.

Bra referenser säljer, menar ägarna och butiken i Smedsby ligger bra till för att betjäna hela Österbotten. Att få provligga sängarna innan ett köpbeslut är viktigt och de välkomnar alla att komma in och sova en stund!

Text: Jennifer Hägen Foto: Julia Isaksson

18

Kvevlax sockenmagasin Sockenmagasinet i Kvevlax får en rejäl ansiktslyftning.

– En basutställning och ett historiskt arkiv ska inrättas, säger Mikael Herrgård från Kvevlax hembygdsförening.

K

VEVLAX HEMBYGDSFÖRENING SATSAR på en stegvis upprustning av det drygt 160 år gamla sockenmagasinet. Ett övergripande mål med renoveringen är att kunna höja magasinets allmänna profil som hembygdsmuseum.

Sockenmagasinet i Kvevlax har fått en nystart under de senaste åren. Både utvändigt och invändigt har det gjorts en rad förbättringar i Kvevlax hembygdsförenings regi.

När ByaNytt besöker magasinet i början av september håller föreningen på med det senaste projektet, golvarbete på den första våningen.

Avsikten är att göra förstärkningar på marknivå för att kunna stöda upp golvet underifrån.

– Efter att Kvevlax hembygdsförening fick en ny styrelse för några år sedan har föreningen alltmer gått in för att renovera den här byggnaden. Under 2018 piffade föreningen upp den yttre fasaden på olika sätt, säger Mikael Herrgård.

– En ny ingång med den tillhörande texten ”Kwevlaks sockenlånings- och besparingsmagasin 1858” ovantill har åstadkommits på innergårdsidan. Den sida som vetter mot den livligt trafikerade landsvägen är alltför trång och opraktisk, säger Mikael.

Magasinsbyggnaden har därtill försetts med nya takrännor och stuprör. Och det har gjorts diverse dränerings- och målningsarbeten, säger Hans Rönnqvist.

– Med talkokrafter har vi dessutom byggt en gärdesgård vid infarten till magasinstomten - en så kallad ”snidin jäsgåål”- under sommaren 2019. Det är tänkt att vi ska göra kompletterande arbeten småningom, säger Mikael.

Basutställning och historiskt arkiv Mikael Herrgård framhåller att sockenmagasinet har underhållits ända sedan det övertogs av Kvevlax hembygdsförening 1982. Invändigt är magasinets ytor till hälften bortrivna. Sedan 1955 har byggnaden varit profilerat som ett hembygds-

museum. Successivt har föremål från Kvevlaxbygden har donerats till museet under årens lopp.

På nedre våningen återfinns för tillfället en oordnad uppsjö av gamla jordbruksredskap. Redskapen är antecknade i ett häfte. På vindsvåningen förvaras ett stort antal bruksföremål. Allt från gamla kartor, flaskor, hantverksmaskiner, cyklar (velocipeder) och radioapparater till nostalgiframkallande tavlor och bilder som pryder väggarna finns i synfältet. En ökstock från 1928 hör till de speciella föremål som museet kan stoltsera med.

Båten är från Mälsor har använts på Kyro älv och Vassorfjärden i tiderna, berättar Mikael.

I slutet av 2019 övergick magasinstomten i Kvevlax hembygdsförenings ägo efter överlåtelser av Christel och Holger Nybäck och Kvevlax bys samfälligheter. Därefter har föreningen kunnat anlägga ett funktionellt parkeringsområde intill byggnaden.

Hembygdsföreningens mål är att kunna höja magasinsbyggnadens profil som hembygdsmuseum framöver.

– Vi har alla byggtillstånd i skick. Museiverket har gett utlåtande angående projektet. Vi har också ansökt och erhållit bidrag från Svenska kulturfonden, säger Mikael.

Enligt planerna ska några rum i magasinet börja renoveras och inredas av en yrkesman efter att golvarbetena har avklarats.

– I det ena rummet ska ett historiskt arkiv med arbetsytor inrättas.

I de två intilliggande rummen är det tänkt att en basutställning ska installeras.

– Basutställningen ska bestå av information i form av text och bilder om den klassiska kyrkvägen från Kvevlax till Kapellbacken och Gamla Vasa.

– Här kan det kompletteras med den upphittade stocken från en kavelbro som härstammar från slutet av 1300-talet. Stocken kommer att vara det överlägset äldsta föremålet i utställningen.

– En annan stor lokalhistorisk händelse som ska speglas i utställ-

Sockenmagasinet övertogs av Kvevlax hembygdsförening 1982.

Stölder vid sockenmagasinet i tiderna

Hasse Rönnqvist, Mikael Hultholm och Mikael Herrgård, styrelse­ medlemmar i Kvevlax hembygdsförening.

– Ett renoveringsjobb i september är att stöda upp sockenmagasi­ nets golv genom förstärkningar undertill, säger Hans Rönnqvist.

Kvevlax sockenmagasin är beläget mittemot kyrkan. Det äldsta föremålet är en över 600 år gammal stock från en kavelbro längs den klassiska kyrkvägen från Kvevlax, berättar Herrgård.

Foto: Julia Isaksson.

ningen är landstigningen i Österhankmo midsommaren 1808. Över tusen svenska soldater från det västerbottniska regementet- i praktiken handlade det om både västerbottningar och jämtlänningar- tågade därefter mot Vasa för att möta ryssarna.

Det planerade arkivet och basutställningen kan vara verklighet redan under 2021 om allt går enligt planerna.

Det uppdaterade hembygdsmuseet kan börja tillämpa ett system med öppethållningstider. Museet kommer att vara ett utflyktsmål

för skolklasser, föreningar, lokalhistoriker och andra intresserade grupper och individer.

– Tillgängligheten till museet blir allmänt taget bättre. Visserligen är det redan idag möjligt för att intresserade ortsbor att göra besök om de kontaktar någon medlem i hembygdsföreningens styrelse, säger Mikael.

– I samband med några ”bybutiksdagar” som har arrangerats här i Kvevlax har det varit möjligt att bekanta sig med sockenmagasinet, tillägger Hans Rönnqvist i samma veva.

Kwevlaks sockenlånings- och besparingsmagasin uppfördes 1858 under en period som det gjordes motsvarade byggen på flera närliggande orter, exempelvis i Solf.

Drygt tio år senare 1867–1868 inträffade den stora hungerkatastrof som berövade Finland en dryg tiondel av dess befolkning.

– Dokumentation saknas egentligen. Men antagligen spelade sockenmagasinet en viktig roll i Kvevlaxtrakten under de svåra nödåren. I fråga om den lokala spannmålsodlingen hade det gjorts framsteg i mitten av 1800-talet. Stora stenbrytningsprojekt gjorde markerna torrare, säger Mikael Herrgård.

Sockenmagasinen etablerades i tiderna för att lagra spannmål under goda skördeår. Under sämre år kunde grödorna sedan lånas ut mot ränta.

Kvevlax hade ursprungligen ett gemensamt sockenmagasin med dåvarande Mustasaari socken. Redan i början av 1800-talet framförde Kvevlaxborna önskemål om eget magasin men detta avvisades konsekvent av myndigheterna under lång tid.

Efter att Kvevlax blivit ett eget pastorat 1857 såg ortens sockenmagasin dagens ljus 1858 under ledning av byggmästaren Johan Warg. Kostnaderna redovisades till 758 rubel och 17 kopek på en stämma samma höst.

Två år efter starten fanns det totalt 462 tunnor säd i magasinet varav 226 tunnor säd i undsättningsfonden. I utsädesfonden fanns 77 tunnor råg, 76 tunnor korn och 63 tunnor havre.

Dessa uppgifter finns tillgängliga på Kvevlax hembygdsförenings hemsida med adressen https:// kvevlax.hembygd.fi Under gångna tider hände det ibland att sockenmagasin och spannmålsförråd utsattes för fräcka inbrott och stölder.

– För att gardera sig mot sådana attacker försågs Kvevlax sockenmagasin med dubbla ytterväggar, säger Mikael Hultholm, styrelsemedlem i Kvevlax hembygdsförening.

Text och Foto: Joakim Snickars

?

19

Ur boken ”Rollatorgnissel under den järnblå solen” av Nicko Smith Diktsamlingen har vuxit fram under åren som Nicko Smith arbetat inom äldrevården. Det är en röst för alla gamla människor som sitter ensamma på sina rum med krämpor och försöker minnas livet som flugit förbi dem. Inga personer i boken finns på riktigt, alla är påhittade – men ändå finns dom överallt runtomkring oss i ett större sammanhang. Boken är dedikerad till alla som lade grunden till framtidens generationer.

Jag bor inte här i ett anonymt desinfektionsdoftande litet rum fast jag bott här i tjugo år Jag bor inte här fast de främmande människorna med plasthandskarna som jag ser varje dag säger att jag visst bor här Jag bor inte här

Jag bor i björkarna & ekarna som sträcker ut sina kronor mot hoppets klarblå himmel Jag bor i inspirationens ögonblick i den friska majvinden över åkrar och fält Jag bor i havets vågor som söker sig mot livets stränder Jag bor i solen som aldrig någonsin går ner

GISSA

SAKEN

Här ser du tre detaljbilder tagna på nära håll.

Vad är det du ser på bilderna? Skicka in dina bästa gissningar, bland alla rätta svar drar vi en vinnare som får två casinolotter på posten. Vi gratulerar Anna-Maija Sundelin i Veikars som vann utlottningen bland de som gissat rätt i förra tävlingen. Rätta svaren i B720 var klocka, glasögon och vägguttag.

1

Vad vill Du läsa om i tidningen?

Tipsa oss!

Ring Jennifer 06 344 1815 eller på mejl jennifer@kustmedia.fi

Vill ni gratulera?

Gratulera med en födelsedagshälsning i ByaNytt! Bland de gratulerade som skickar in sin adress till oss på ByaNytt lottar vi ut en överraskning.

Maila material + adress till jennifer@kustmedia.fi

Massor av grattiskramar till Marielle Asplin som fyller 11 år den 25 september.

Ha en ”cool” födelsedag önskar mommo, moffa, faffa och hela familjen samt Stella!

Kirsi, Nicke, Beni och Carita gratule­ ras på sina födelse­ dagar i september av oss alla kära i Tölby och Voitby.

Välkommen att skicka in bidrag till Läsarnas sida!

Fotografier, texter och varför inte teckningar.

Bilder av barn, djur och vuxna människor. Gratulationer, hälsningar, konstigt växta grönsaker, naturbilder, generationsfotografier och så vidare.

Roliga foton och allvarliga foton. Bland alla insända bidrag lottar vi ut en överraskning. Uppge därför namn och adress.

Adressen till redaktionen är: ByaNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM. E-postadressen är: lasarbidrag@byanytt.fi

2

3 Skicka in kupongen senast 7 oktober till ByaNytt, Kungsgårdsvägen 37 A, 65830 Vasa eller mejla tavling@kustmedia.fi. Det går bra att kopiera kupongen om du inte vill klippa i tidningen.

1. __________________________________ 2. __________________________________ 3. __________________________________ Namn:_________________________________ Adress:________________________________ Telefon:________________________________ E-mejl:_________________________________

20

Pese maximerar fritiden!

A LLT BÖRJADE 2005 när Peter ”Pese” Siegfrids skadade sin fot, eller ja fotbollen hade ju varit ett inslag i hans liv långt före det, men nu blev han tvungen att kliva av planen och hoppa på kryckor i några månader.

– Jag blev så uttråkad och jag insåg att jag behövde en reservplan för att fortsätta kunna vara delaktig i fotbollen även om jag inte kan spela, förklarar Pese.

– Då väcktes tanken på att bli tränare, det skulle passa perfekt som deltidsjobb och kanske även som sommarjobb under studietiden och jag blev tillfrågad av flera lag.

Pese startade en fotbollsskola i Kvevlax för grundskolelever. I somras fyllde Fotbollsskolan 15 år och den är fortfarande populär, även om Pese berättar att, trots att de utvecklat konceptet och han själv har blivit en mycket mera rutinerad tränare, så kämpar de för att konkurrera med skärmtid och samhällets syn på idrott i stort.

– När jag började hade jag bara spelarens synvinkel på träning eftersom jag inte tränat något lag tidigare. Idag kan jag så mycket mer, jag brinner för att barnen ska upptäcka glädjen med fotbollen.

Fotbollsskolan idag har i huvudsak deltagare i lågstadieåldern och som komplement ordnar Pese i samarbete med Folkhälsan också fotbollsläger på vinterhalvåret för att hålla motivationen uppe hos barnen.

– Lägret ordnas nu för sjätte året och det är häftigt att se hur spännande och roligt barnen tycker det är att få sova på hotell och ta ansvar för rumsnycklar och sovtider. Visst får man hålla reda på dem ibland men de får med sig så många roliga upplevelser.

Pese berättar att man inte bara spelar fotboll på lägren utan också lär sig om sömn, kost och mentalträning för att utvecklas mångsidigt.

Man simmar och vilar mellan fotbollspassen.

– Det är viktigt att få med sig en bra helhet från tidig ålder.

Projekten är många i Peses liv, det framkommer klart, i samma veva som vi pratar juniorer kommer vi in på Tränargåvan.

– Jaa, det är alltså ett nytt koncept som jag på eget initiativ tagit fram. Istället för att lagen tackar sina tränare och

ledare med en fruktkorg eller dylikt tänkte jag att en föreläsningshelg skulle ge så mycket mer. Så nu i november samma helg som juniorlägret så ordnas Tränargåvan på Norrvalla.

Vi har gästföreläsare, deltagarna övernattar och får god mat, träning och avslappning. Hela paketet.

PESE HAR TR ÄNARLICENS UEFA-A, en internationell examen som ordnas i Fotbollsförbundets regi, resan till att få licensen är lång och även om man tar den ”snabbaste” vägen kan det ta upp till åtta år eftersom man måste ha obligatoriska pauser mellan stegen i utbildningen.

Nu siktar han dock vidare, nästa mål är UEFA Pro licensen. Urvalsprocessen för att komma med är hård och det är en kostsam utbildning som delvis sker utomlands.

– Om jag inte kommer med i höst så siktar jag på det i framtiden, övertygar han.

Pese studerar också fotboll utanför UEFA:s och fotbollsförbundets ramar, bland annat nämner han Raymond Verheijen som en inspiratör som tagit fotbollsanalysen till en helt annan nivå.

– Nu är vi inne på nördkunskap, skrattar Pese.

– Det handlar om att studera fotboll i detalj och att UEFA borde skapa ett gemensamt språk och klara riktlinjer, det saknas nämligen idag. Jag lär mig enormt mycket genom att läsa hans böcker och delta i hans föreläsningar.

Vad ska han göra med allt han lär sig, vad är drömmen? Pese funderar lite.

– Det svåra är att drömmar och mål ändras, men jag vill nog kunna jobba med fotboll på heltid i någon form i framtiden.

PESE ÄR FÖR tillfället tränare i FC Korsholm, ett lag med 80 % utlandsfödda spelare. Det har varit krävande ibland berättar han, hans roll som tränare handlar inte bara om spelet utan också om att integrera spelarna i samhället – via fotbollen.

– Jag tycker det är viktigt, fotbollen är en språngbräda vidare mot bättre språkkunskaper, nya kontakter och gemenskap.

– Själv har jag också utvecklat både finskan och engelskan.

– Inom all fotboll finns det konflikter och det är en jobbig del som släkt och vänner inte alltid förstår hur man orkar ta itu med, men då man löser problem bidrar man till utveckling.

Ett annat projekt är Fotbollsfabriken som ”tar vid där fotbollskolan slutar” en plattform med uppdateringar kring fotbollsrelaterade ämnen.

– Jag tycker om att skriva och har tidigare bloggat, nu har jag samlat allt på en hemsida som jag startat.

Fotbollsfabriken finns också på Instagram och jag har också en Podcast med Magnus Erikson där vi diskuterar fotboll, kost, rutiner, sömn, träning och livet i allmänhet.

– Vi är lika med men väldigt olika, ler Pese.

Han nämner också flera andra områden som han har del i, att hjälpa damfotbollen utvecklas, antirökningskampanjer, integration och utbildning av tränare.

– Tränaren har huvudansvaret för sitt lag och sin lagledning och jag anser att de bör få rätt verktyg att jobba med för att kunna klara av sin krävande uppgift.

FAMILJEN I KARPERÖ är inte lika fotbollstokig, ännu iallafall. Sonen Theo, två år, har dock redan varit med på två träningar så det kommer kanske med tiden. Frun Johanna ”uppfattas snarast som bollrädd” säger Pese skämtsamt, men hon är väldigt aktiv inom andra områden.

Pese är utbildad klasslärare och har studerat idrottspsykologi på Åbo Akademi, han jobbar på YA som lärare i gemensamma ämnen.

För att maximera sin tid och hinna med både familj, jobb och fritid – han nämner ännu löpning och rinkbandyträning med Hankmo IF – så gäller det att prioritera rätt.

– Automatik frigör tid, jag har både robotdammsugare och -gräsklippare, där vinner jag lite, förklarar han. Sen tittar jag knappt alls på TV och jag lägger mig tidigt.

Pese berättar nämligen att han följer en rutin som kallas ”5am Club”.

– Det går ut på att man ska stiga upp klockan fem på morgonen, det är skönt då får jag en timme för mig själv innan resten av världen vaknar ”the golden hour”. Under den timmen ska man träna 20 minuter, meditera 20 och studera 20. Sen är man redo att ta sig an dagen.

– Det är tungt i början innan man vänjer sig och visst är det lättare att ta sig ut på morgonjogg i juli än sen när det blir mörkt, säger han med ett skratt.

– Fördelen är att jag har allt det ”undanstökat” sen när familjen vaknar och har energi och tid att umgås med sonen.

Blir han inte blir trött på alla sina åtaganden och att ha så fullspäckad fritid ibland?

– Fritid för mig betyder välmående, att man trivs med det man gör annars ska man ändra på något, och jag vill ha det precis såhär!

Text: Jennifer Hägen