ledare blir allt högre, i takt med att många körsångare också har en grundutbildning i musik bakom sig. Det råder enighet bland alla aktörer både inom utbildningssektorn och bland de utövande kördirigenterna om att man bör satsa på ett brett spektrum av utbildning, fortbildning och kortkurser. Den klassiska musiken får kämpa allt hårdare om ett utrymme som tidigare varit självklart i utbildningssammanhang. Då rytmmusiken fått fotfäste i skolorna, musikläroinrättningarna och inom yrkesutbildningen har konstmusiken av dess företrädare upplevts som hotad. Motsättningarna mellan populär- och konstmusiken ingår samtidigt i en större diskussion som inte enbart gäller musikutbildningarna utan också musikutbudet överlag. Inom körlivet är motsättningarna också tydliga, eftersom så många körers repertoarer allt mer betonar rytmmusiken som en självklar del av körens stamrepertoar, ibland på bekostnad av den mer traditionella körmusiken.
7.1 Tredje sektorn Inom tredje sektorn är det främst fssmf och mwi som har riktat in sig på utbildning och fortbildning av körledare, medan man inom dunk satsat på fortbildning och kortkurser för musiklärare i skolorna. Inom fssmf ordnar man kontinuerligt kortkurser och längre utbildningshelheter för körledare. Även mwi har ordnat kördirigeringskurser i varierande omfattning. fssmf:s musikråd, som ansvarar för den musikaliska ledningen på förbundsnivå, ser utbildningsfrågorna som en av förbundets grundpelare och ledamöterna är eniga om att det finns behov av utbildning för kördirigenterna på fältet. Man har märkt att utbildningar av olika slag inverkar positivt såväl på individplan som på hela fältet. Olika slags utbildningar för kördirigenter har olika funktion och inriktningar. Dels kan det röra sig om tekniska färdigheter, slagteknik och inövningsmetoder som varje körledare kontinuerligt behöver underhålla. Dels handlar det också om den sociala funktionen och mötet med andra dirigenter. Körledarskapet är ofta
–
76 –
