9 Sammanfattning och förslag

Den finlandssvenska körsången är mångsidig och upplevs av aktörerna som stimulerande. Antalet körer är stort och alla regioner kan erbjuda körsång på bred front.

Repertoarmässigt har det skett en utveckling under de senaste 10–15 åren som inneburit en större genremässig bredd. Strukturellt sett har några nya körtyper tillkommit. Det finlandssvenska körfältet består av ett stort antal amatörkörer som verkar både inom församlingar, medborgarinstitut och som fristående grupper. Körfältets styrkor är mångfald gällande såväl körtyper som repertoar, men den främsta styrkan är engagerade sångare. Man ser samarbeten och projekt som positiva tillskott och gör gärna gränsöverskridande samarbeten. En annan styrka är också körernas många gånger självskrivna plats i musiklivet. Tack vare långa anor och gamla traditioner är många körers konserter en självklarhet för en stor skara lyssnare, detta speciellt kring vissa högtider som jul, påsk och valborg. För de körer som satsar mera ambitiöst är beroendet av fonder och stiftelser i längden problematiskt. Många av de körer som arbetar mera målinriktat är fria grupper, men inom mai och inom församlingarna finns också ambitiösa grupper, även om största delen av församlingarnas och mai:s verksamhet är starkt hobbyinriktad. Inom alla genrer och bland alla körtyper varierar nivån mycket både vad gäller musikaliska ambitioner och ekonomiska förutsättningar. På dirigentsidan har man fortsatt att i stor utsträckning förlitat sig på eldsjälsfenomenet, som tidigare präglat körledarskapet. Dagens körstruktur kräver dock