”En sannskyldig gudagåva”

ULAKULLABACKEN Utanför Kulturens Östarps ägor reser sig den vackra Ulakullabacken. Foto: Kristina Bakran.

sådant som att barndödligheten var hög, att det var svält på grund av missväxt och att flera krig utkämpades. Man ville dock hitta en syndabock och i detta fall blev det de läkekunniga kvinnorna, som utmålades som häxor. Häxprocesser bedrevs i Sverige som mest intensivt under åren 16681676. Under dessa år avrättades cirka 300 personer.

Jag förs vidare i tiden fram till en klok gumma med stark koppling till Kulturens Östarp. Hon kallades för Kloka Hanna och föddes 1795 i Everlöv. Hennes riktiga namn var Hanna Mårtensson och hon och hennes syskon hade ärvt sina kunskaper från sin far. Hanna ansågs bäst lämpad för yrket och fick därför ärva faderns svartkonstbok som säkert innehöll både tips om läkeväxter och magiska ritualer. Exakt vad som stod i svartkonstboken vet vi inte, då den ska ha bränts upp omkring 1930.

Hanna bosatte sig i Rödde strax utanför Kulturens Östarps ägor där den vackra Ulakullabacken reser sig. Idag kan man bara hitta rester av buxbom på platsen där hennes lilla stuga en gång stod. Beskrivningarna av henne har däremot levt kvar och med lite fantasi kan man lätt se henne vandra i skymningen på torsdagarna när hennes örter skulle samlas in. Extra bra var det om månen lyste för då blev örternas krafter starkare. På ålderns höst fick hon ofta besök av en vallpojke som hette Lars Månsson och som kom från Sövde. Hon förde i sin tur vidare allt hon kunde till honom och han fick dessutom ta emot svartkonstboken innan hon dog 1873.

På Kulturens Östarp har vi fortfarande marker med vackra örter och i Gamlegårds trädgård finns en rabatt som är fylld av växter för medicin och matlagning. Intill dörren till köket har en libbsticka slagit sig ner av egen vilja. Eftersom den är god i mat och dessutom ska skydda mot onda andar, låter jag den stå kvar. Kanske som en hyllning till alla kloka människor som banat vägen för den kunskap som vi har idag och till det som framtiden kommer att visa oss!

LITTERATUR & LÄSTIPS

Lundqvist, Clara. 1993. Kulturens parkanläggning. Internt häfte för skötseln av trädgårdarna på Kulturen i Lund. McVicar, Jekka. 1997. Örtaboken: över 300 örter för nytta och njutning. Stockholm: B. Wahlström. Nathorst-Böös, Hella. 2016. Häxans trädgård: läkeväxter förr och nu. Stockholm: Bladh&Bladh. Rignell, Karl-Erik. 2000. Nils Persson i Everlöv – en tidsbild från 1900-talets början. Lund: Tollarpstryck. Streisand, Opal. 2018. Läkande örter. Västra Frölunda: Tukan förlag. Wilhelmsson, Bertil. 2018. Minnen från Romeleåsen 2. Veberöd: Byahornets förlag.

”Vattnet användes för att bota allt från dålig mage till svindel, syfilis, värk av olika slag och melankoli ”

JANICKE ANDERSSON

En sannskyldig gudagåva

”Den äldsta uppgift vi hafva rörande Ramlösa Hälsobrunn är hos författaren till Aschebergs lefverne. Vi finna här omtalat, hurusom Karl XI efter slaget vid Lund d. 4 Dec. 1676 med sin här dragit sig till trakten invid Helsingborg. Många af de svenska soldaterna voro starkt plågade af fältsjuka. Törsten, fältsjukans vanliga följeslagare, dref de sjuka i förtvifvlan ned till ’källan i Ramlösa Vång’, som det då hette, i afsikt att släcka sin törst. Den välgörande verkan drycken medförde återskänkte åt många hälsa och krafter. Det var detta tillfälle, som gaf uppslag till källans användande såsom förträffligt mineralvatten”

(ur T. N-D, Ramlösa Brunn 1676-1902).

Berättelsen ovan om soldaternas möte med källan i Ramlösa och dess hälsogivande vatten är en ganska klassisk skildring av källvattnet som något naturligt helande. I mitt arbete med att

OLJEMÅLNING (nästa uppslag), med motiv från Ramlösa brunnspark med brunnshuset. Okänd konstnär. Ur Helsingborgs museers samlingar. Inventarienummer 75-24. studera handböcker i hur man förlänger livet, från tidsperioden 1700-1930, har vatten i olika former trätt fram som en viktig källa för livets förlängning. Bad och vatten som medel att förbättra hälsa och till och med förlänga livet eller föryngra har varit populärt genom historien. Än idag finns det källor runt om i världen som anses ha föryngrande eller livsförlängande egenskaper. Källorna spelar på

UNGDOMENS SPRINGBRUNN Den kanske mest kända illustrationen av ungdomens källa är Lucas Cranach d.ä. målning Ungdomens springbrunn från 1546.

olika myter om ungdomens källa, en myt som kanske blev mest välkänt illustrerad av Lucas Cranach d.ä. på femtonhundratalet.

Själva ursprunget till moderna tiders myter om ungdomens källa är en legend i Rig-Vedaen, en av de äldre hinduiska skrifterna. Legenden handlar om den gamle prästen Cyavana och hans hustru Sukanyâ. Sukanyâ var mycket yngre än sin make och hade blivit honom tilldelad efter en konflikt mellan hennes fader och prästen. Vid ett tillfälle fick paret besök av två halvgudar, tillika läkare. Sukanyâ bad de två halvgudarna föryngra hennes man. De gick alla tillsammans för att bada i en föryngrande flod. Upp steg de sedan som ynglingar och betraktade varandra. Nu var det nästan svårt att skilja mannen från de

två halvgudarna men lyckligtvis lyckades ändå Sukanyâ välja rätt och få med sig sin Cyavana hem.

Även Bibeln är full av positiva metaforer kopplade till vatten (syndafloden till trots). Framför allt hänvisas till vattnets renande förmåga, vilket det kristna dopet är ett ypperligt exempel på.

Gemensamt för hälsobrunnarnas framväxt under 1600-1700-talen är således att de bygger på ovan nämnda myter om ungdomens källa och en föreställning om vissa utvalda vattens helande krafter. I den här artikeln belyses tron på vatten som helande och som något positivt för livets förlängning utifrån verksamheten vid kurorten Ramlösa brunn.

”En sannskyldig gudagåva” var den tyska provinsialläkaren Johan Jacob Döbelius beskrivning av källvattnet vid Ramlösa brunn. Döbelius var född i Rostock år 1674. Han utbildade sig i medicin och hamnade så småningom, efter en olycklig sjöresa, i Göteborg. Efter att ha verkat som provinsialläkare i Bohuslän ett par år fortsatte han vidare till Skåne och det var vid sina resor i Skåne som han fick upp ögonen för Ramlösa. Döbelius utnämndes 1710 till professor vid Lunds universitet och stannade där till sin död 1743. Innan sin död adlades han med namnet von Döbeln. Under sin levnad ägnade han stor kraft åt verksamheten vid Ramlösa brunn. Enligt dåtidens beskrivning ansågs det järnhaltiga vattnet ha helande egenskaper. Vattnet användes för att bota allt från dålig mage till svindel, syfilis, värk av olika slag och melankoli. Döbelius invigde Ramlösabrunnen på Karl XII:s 25:e födelsedag den 17 juni 1707. 1797 bildades aktiebolaget Ramlösa Hälsobrunn och några år senare byggdes de första husen. Men att brunnen i Ramlösa skulle utvecklas till en harmonisk kurort syntes från början allt annat än självklart då området under 1700-talet ansågs mycket osäkert på grund av att det huserade rövargäng i ravinen.

”Har Ramlösa i senare tider fått rykte om sig att vara icke allenast en ytterst behaglig tillflyktsort utan jemväl ett ställe, der man kan återvinna en förlorad helsa och dermed också bidraga till att förlänga sitt lif, så har detta , om man får tro Döbelius uppgifter, visst icke alltid varit fallet. Tvärtom beskrifves stället som i gamla tider lifsfarligt att besöka. ”

(ur Ramlösabrunn. Brunn,- kur- och badort vid Helsingborg 1888).

Vad författaren ovan hänvisar till är Johan Jacob Döbelius beskrivning i Om Ramlösa hälso- och surbrunns uppfinnande, dess belägenhet, natur, värkan och rätta bruk från 1708. Där framgår att de täta skogarna kring Ramlösa härbärgerade en hop rövare och mördare som inte endast gav sig på dem som vågade sig in i skogen utan också utgjorde en fara för ut- och ingående skepp på sundet. Därför anlitades till en början brunnsvakter för att trygga besökarnas säkerhet. Även några av Döbelius närmsta efterföljare var kända Lundaläkare och lärare vid Lunds universitet. Som exempel kan nämnas Kilian Stobæus den äldre, Eberhard Rosenblad och Eberhard Munck av Rosenschöld. Stobæus var född 1690 och var känd som en mycket framträdande läkare. Stobæus undervisade också vid universitetet i Lund där han hade självaste Carl von Linné som lärjunge. Rosenblad gjorde sig framförallt känd för sin mission att hjälpa den fattige och för de ständigt öppna dörrarna i hans hus för behövande.

År 1808 tillträdde Eberhard Munck av Rosenschöld som intendent vid Ramlösa. Ramlösa Hälsobrunn blev snabbt populär och bland societeten sågs brunnsvistelsen som en kombination av rekreation och sommarnöje. Under 1800-talet hade läran om badets förmåga att bota och verka preventivt för hälsan populariserats. Runtom i Europa växte badhus upp som erbjöd olika behandlingar och hälsogivande bad. Under 1800-talet expanderade

RAMLÖSA BRUNNS- OCH BADTIDNING den 21 maj 1882.

också Ramlösa brunn och badhus byggdes i parken. Därutöver köpte Ramlösa brunn upp en strandremsa vid havet, mellan Råå och Helsingborg, för att kunna anlägga Ramlösa havsbad som en del av Ramlösa brunns verksamhet. I Ramlösa Brunns- och badtidning den 21 maj 1882 återfinns en illustration som påminner om Cranachs målning från 1500-talet med samma betoning på vattnets helande förmågor. Liksom i Cranachs målning står de sjuka och ålderdomliga vid ingången och väntar på sin tur och på andra sidan källan stiger de sedan ut friska, unga och med raka ryggar. En pikant detalj i det här sammanhanget, som enligt källor bidragit till Ramlösa brunns popularitet under den tiden, var den spelverksamhet som pågick i villa ”Nummer fyra”. ”Nummer fyra” var nämligen ett spelhus med egen spelbank. Där försiggick såväl kortspel som roulettspel, detta till trots mot allmänna kort- och spelförbud. Spelandet ska ha pågått nätterna långa ”med högsta vederbörandes tysta medgifvande, ehuru Kongl. Majt. visserligen i mycket onådiga ordalag hade afslagit den officiela ansökan, som direktionen för Ramlösa år 1798 hade ingivit”.

VYKORT ur Helsingborgs museers samlingar. Inventarienummer 370_2007. FOTOGRAFI av Nelly Gunnarsson, 1910-tal. Ur Helsingborgs museers samlingar. Inventarienummer 49-299.

Men det var inte bara de riktigt välbeställda som kom till Ramlösa för att dricka brunn och genomgå diverse vattenbehandlingar. Även köpmän, rektorer och präster från trakten fanns bland de som bevistade brunnen. För att transportera brunnsgästerna mellan brunnsparken och havsbadet anlade man en hästspårväg (Sveriges första) som kunde köra gästerna på ett bekvämt sätt mellan park och hav. Intressant med Ramlösa brunn var att den utgjorde en plats för alla samhällsklasser, även om dessa hölls åtskilda genom de olika anvisningarna för tider då de var tillåtna att komma och dricka av brunnsvattnet. Till exempel fick de fattigaste komma för att dricka vatten redan vid 4-tiden på morgonen medan de välbeställda kunde avnjuta sitt vatten senare på dagen. Ramlösas brunnsläkare, som nämnda Rosenblad och Munck af Rosenschöld, hade dock ett gott rykte om sig att hjälpa alla oavsett samhällsklass och betalningsförmåga.

Det var Collegium Medicum, vilket 1813 övergick i Sundhets-

VARMBADHUSET Foto Jesper Olsson. KÄLLAN vid Ramlösa brunn.

kollegium och från 1877 Medicinalstyrelsen, som hade i uppgift att överse verksamheterna vid hälsobrunnarna i Sverige. Allt eftersom kan man också se hur kurortsverksamheten allt tydligare förenas med ett statligt styrt intresse att verka för en förbättrad folkhälsa i Sverige. I slutet av artonhundratalet växte intresset för hygien. Hälsovårdslära blev centralt inom många områden i den svenska samhällsutvecklingen, vilket också återspeglas i yttranden om Ramlösa brunn. ” Ramlösas läge gör att det ej, som flertalet svenska kurorter, lemnar kurgästerna tillfälle att välja bostad i tillgränsande stad eller köping. Detta medför dock den särdeles stora fördelen att brunns eller badkuren förflyter under vistelse på landet, hvilket för dess kurer är i alla afseenden det med hygienens fordringar mest överensstämmande. ”

(ur Curt Wallis, Ramlösa. Jernkällor, Varmbadhus, Saltsjöbad. Vid Öresund. 1878)

RECEPT från Ramlösa Helsobrunnar och Bad. Avser vattendrickning, karbad med salt samt gymnastik. Receptet utfärdat 1904 av Dr. C.A. Claus, Brunnsintendent 1889-1904. Region Skånes medicinhistoriska samling. H 6730.

Hygien blev ett vetenskapligt modeord som användes för att legitimera och vetenskapliggöra så skilda metoder som tvagning och tvångssterilisering. Bakgrunden till hygienens framfart som nyckeln till det långa och friska livet står att finna i de stora förändringar som skedde i Sverige under 1800-talet. Under 1800-talet ökade Sveriges befolkning kraftigt och den stora folkökningen förde med sig problem i form av fattigdom och undermåliga levnadsförhållanden. År 1874 fick Sverige sin första hälsovårdsstadga, vilken behandlade frågor om bostadshygien, livsmedelshygien, bekämpning av rådande epidemier och allmän renhållning i städerna.

Balneologi och hydroterapi var också två modevetenskaper som

levde upp vid den här tiden. I behandlingarnas fokus stod badets läkande och hälsobringande betydelse. Badhusen runtom i Europa hade egna läkare specialiserade på vattenkurer som inpackningar, svettningar, ångbad, våta omslag och så vidare. Som synes av receptet på bilden så fanns även vid Ramlösa brunn en hel uppsjö av olika vattenbehandlingar som innefattade såväl drickande av diverse vatten som varierande former av bad. I receptet på bilden ordineras saltbad i kombination med moderata kroppsrörelser och vila.

Vattenkurer och badorter har också starka kopplingar till metaforerna om en svunnen storhetstid med nostalgiska anslag, men kanske tydligast till tankar om hälsa och föryngring. Det senare är något som återkommer i de mångtaliga vittnesmål som finns samlade kring verksamheten vid Ramlösa brunn och kan se ut som i nedanstående exempel från en nöjd kurortsgäst.

”Jag anser äfven, att jag till stor del har bruket af detta vatten att tacka för min i förhållande till min ålder ännu goda hälsa. Äfvenledes hafva många af mina bekanta uttalat sig i de mest berömmande ordalag om vattnets verkan emot gikt, reumatism och andra ämnesomsättningssjukdomar ”

Helsingborg den 18 december 1913 . N. Persson, f. d. Konsul (ur Uttalanden om Naturligt alkaliskt Ramlösa vatten)

ISverige fanns under perioden 1680-1880 hundratals olika källor som erbjöd sina specialiserade vattenbehandlingar. I Ramlösa erbjöds till exempel den ångbastu som ses på bild. Ångbastun användes vid svettkurer som ansågs bota bland annat reumatism, övervikt och syfilis.

Redan 1886 klagar dock D:r Lindfors i en skrift över att kurorten alltmer började likna en förlustelseort med tivoli och fyrverkerier. Vad som kommer till uttryck i D:r Lindfors skrift är början till den förändring som många kurorter genomgick under nittonhundratalet där de började betrakta sig själva mindre som medicinsk verksamhet och mer som semesterverksamhet.

1900-talet innebar en stor förändring för verksamheten vid Ramlösa brunn även på andra sätt. År 1897 hade en ny källa borrats fram med alkalisktkarbonatiskt vatten. Ett vatten som var i paritet med de förnämsta källorna i Europa. År 1912 inhystes den första vattenfabriken i det badhus som fanns i ravinen. Med åren kom dock denna fabrik att bli för liten för den växande verksamheten och produktionen flyttades till en ny fabrik i Ättekulla. Än idag tappas dock det alkaliska vattnet från källan och transporteras via ett långt rör till den nya fabriken. Om 1900-talet innebar en succé för det buteljerade vattnet från Ramlösa brunn, så kan detsamma inte sägas om brunnsverksamheten. Hela nittonhundratalet kämpade Ramlösa brunn med sviktande besökarantal och under andra världskriget kom parken att fungera som flyktingförläggning. 1973 övergick parken i stadens ägo och husen restaurerades och såldes till privatpersoner. Samma år upphörde även verksamheten på Brunnslasarettet. Därmed gick Ramlösa brunns verksamhet som kurort i graven. Myten om ungdomens källa lever däremot vidare än idag och likaså gör seden att åka på kurort och spa för att bada i välgörande bad och därtill genomgå behandlingar som sägs verka såväl föryngrande som förskönande.

ÅNGBASTU använd vid Ramlösa brunn. Region Skånes medicinhistoriska samling. H 6757.