LARs ANDERssoN:
Pilgrimsmärken och pilgrimsresor
UR DEN LUNDENSISKA myllan har man tillvaratagit ett knappt sextiotal arkeologiska föremål med anknytning till en alldeles speciell reseverksarnhet. Det rör sig om religiösa souvenirer från medeltiden och som man kunde inhandla vid större vallfartsorter runt om i Europa. Dessa pilgrimsmärken, som de kallas, skulle fästas på den vallfärdandes hatt, väska eller klädedräkt som synligt bevis på att man genomfört sin pilgrimsresa och de kunde också tjäna som ett slags fredande passersedel under återfärden hem. Säkert uppfattades de också av många som en slags religiös amulett eller andaktsbild för vardagsbruk, både under själva resan och efter hemkomsten. Pilgrimsmärkena framställdes som massartikel och var ofta utförda som små reliefbilder gjutna i bly eller tenn. Märkenas ursprung framgår i de flesta fall av bildens ikonografiska komposition och ibland är ortens namn angivet i en inskription. Eftersom märkena var avsedda att sys fast, har de ofta små öglor på sidorna och deras storlek varierar mellan 5 och 1o cm. De äldsta pilgrimsmärkena i Europa hänför sig till 11 ootalet men populärast blev de under 1300- och 1400-talen. Vid de tongivande skandinaviska helgedomarna började man tillverka märken först vid tiden omkring 1400. En alldeles speciell form av märke är de välvda skalhalvor av musselarten Pecten Maximus, som utdelades vid Santiago
75
