Claes Wahlöö Privat relikgömma. Enkolpion Tomas Ryden Lunds domkyrka.

cLAEs WAHLÖÖ: Privat relikgömma. Enkolpion

EN UTGRÄVNING I LUND gav 1992 ett mycket ovanligt fynd, nämligen framstycket (locket) av ett relikkors gjutet i brons, med nött förgyllning på ovansidan. Personliga som smycken utformade relikgömmor kallas ofta för enkolpier (efter grekiskans enkolpion; kolpos betyder sköte). Bakstycket (lådan) saknas. Korset är 82 mm högt.

På korsstammen finns Kristus med evangeliet i vänsterhanden och högerhanden höjd till välsignelse. På tvärbalken finns två helgon avbildade. Det ena ser ut att bära ett kors. I varje korsarmsända finns rundlar med försänkta centra med inläggningar, kanske av silver.

Korset är i sin ikonografi och form nära nog identiskt med ett som vid 1800-talet slut i hittades i Gundeslevmagle på den danska ön Falster. Detta är gjutet i silver och har ännu sin halskedja kvar. Gundeslevmaglekorset antas vara importerat från bysantinskt påverkat område. Kiev, eller Georgien har föreslagits. Den betydligt mindre distinkta reliefen på enkolpiet från Lund visar att det sannolikt rör sig om en inhemsk eller nordtysk avgjutning av ett kors liknande det från Gundeslevmagle. Att Norden under medeltidens första århundraden påverkades av den bysantinska kulturen vittnar också andra föremålsgrupper om.

Fornkyrkan införde kulten av reliker. I orienten flyttades

redan på 300-talet helgon till nya och värdigare gravar. Där uppstod också bruket att fördela ett helgons kvarlevor. Det hängde samman med ett snabbt ökande behov av reliker. Vid andra konciliet i Nicea år 787 beslutades att kyrkor utan reliker inte fick invigas. Alla större kyrkor skaffade sig efterhand många reliker och kommersen med äkta och framförallt falska reliker blev självklart mycket omfattande, även om kyrkan försökte stävja det värsta skojeriet. I Lunds domkyrka fanns till slut 417 reliker av olika helgon. En av dem har osteologiskt avslöjats som foten från en säl.

Även enskilda personer skaffade sig reliker. Det är i det sammanhanget enkolpiet från Lund hör hemma. Vilken relik korset en gång innehållit kan man bara våga gissningar om. En är att det varit en flisa av Kristi kors som den bysantinska kejsarinnan Helena vid sin vallfart sades ha återfunnit i Jerusalem år 326.

Reliker tillmättes naturligtvis, liksom pilgrimsmärken, övernaturliga krafter och uppvisar mycket stor frändskap med folktrons skyddande amuletter. Innehav av privata reliker gömda i dyrbara smycken var inte många förunnat. Från Sigtuna finns ett bysantinskt relikkors som daterats till 1100-talets första fjärdedel. Värt att notera är också att det i de nya fynden från Uppåkra söder om Lund ingår ett förgyllt bronsenkolpion från 1000-talet som dock har en helt annan utformning och troligen är ett tyskt arbete. Bland annat framställs Kristus som korsfäst.

Fyndsammanhanget på utgrävningen i Lund medger inte någon precis datering. Enkolpiet påträffades i rivningsmassorna efter ett hus som rivits vid 1300-talets slut. De andra fynden utgörs framförallt av keramik från århundradena 1000-1300. Enkolpiet från Gundeslevmagle ingår i en skatt som gömdes 1050-1100 och tidsfäster sannolikt därmed sin motsvarighet från Lund till 1000-talet.

g6

KM 77714:352. Lund. Kv Myntet 3-5 1992. H 82 mm. B 6r,4 mm. Korsstammens B 1312 mm. Korsarmens B 15 mm. Tj 5 12 mm. Korsets baksida är skålad.

KÄLLOR

Larsson, Stefan. Kv Myntet nr. 3,4,S. Rapport över arkeologisk undersökning. r 993 Gallen, Jarl o Norberg, Rune. Reliker.Kulturhistorisk lexikon för nordisk medeltid. r 982 Mildner, Carl-Axel. Medeltida stavkyrkor och stenkyrkor. Skånska lantkyrkor. Skånes hembygdsförbunds årsbok. I 997 Roslund, Mats. Crumbs from the Rich Man·s Table. Visions of the Past. 1997 Viking og Hvidekrist. Norden og Europa 800 - r 200. r 992

g8