Claes Wahlöö Forum i Lund

cLAEs wAmöö: Forum i Lund

KUNG ERIK EJEGOD skänkte under sin regeringstid (1095 1103) capella sanctae Mariae in fora till prostämbetet vid domkyrkan i Lund. Kyrkan var Maria Minor och in fora betydde att den låg vid torget. Numera vet vi att detta var vid det medeltida Stortorgets södra del och att kyrkan omkring 1050 byggts vid en redan existerande marknadsplats förstadens kontinuerliga handel. Ett torg var ett av de viktigaste kriterierna på en stad.

Det har genom åren gjorts många arkeologiska undersökningar på Stortorget i Lund. I senaste omgången skedde det 1993 och de undersökningarna har lett till en ny syn på det äldsta Stortorget.

Vad döljer sig under Stortorgets stensatta yta? Det understa lagret, en rustbädd av pinnar och ris, visar att det redan från början fanns dräneringsproblem. Direkt på rustbädden påträffas stora stenar. Dessa är inte lagda som en jämn stensättning, utan mer som ett utfyllande bärlager.

Varifrån hämtades all sten? Den fanns inte att uppbringa inom staden och måste alltså på vagnar och stensläpor transporteras in till Lund. Efter tippningen och utläggningen på Stortorget lades ett utjämnande skikt av jord på stenarna. Arkeologiskt uppvisar detta lager liten påverkan av mänsklig aktivitet - det är homogent och praktiskt taget fyndtomt.

131

Man eftersträvade en Jamn grundläggningsyta till broläggningen av trä - själva gångytan. Denna täckte hela det medeltida torget, och sträckte sig med andra ord från domkyrkoområdet i norr till Västra Mårtensgatan i söder! Den brolagda ytan kan uppskattas ha varit upp emot 6000 kvadratmeter stor! Det måste ha funnits en effektiv arbetsorganisation för att genomföra byggandet av Stortorget. Den säkert bästa var vid den här tiden byggnadshyttan vid det stora katedralbygget - domkyrkan. Det är frestande att spekulera om att denna byggnadshytta också stod bakom anläggningsarbetena på Stortorget.

Det virke som påträffats vid utgrävningarna har utgjort fundament i form av kraftiga plankor med släta ovansidor. Broläggningsfundamenten var förankrade med nedslagna pålar, för att motverka sättning och skridning. På fundamenten lades ett lag med täckande bräder.

Varför man var så mån om att grundlägga området innan man utförde träbroläggningen? Svaret är sannolikt att de ständiga dräneringsproblemen gjorde att man bemödade sig om att få torgytan högre än omgivningen, för att inte vatten och dy skulle dränka den. En viktig anledning var kanske också att ytan skulle vara lättare att städa, ty torget var en av de få platser i staden som hade en fungerande renhållning.

I Stortorgets djupa kulturlager har organiskt material bevarats mycket väl, så även virket i resterna av den stora broläggningen. Vid undersökningarna 1993 lämnades många prover till dendrokronologisk analys. För fyra kunde fällningsår fastställas och tjugotre kunde efterdateras vilket innebär att fällningsåret är okänt men att fällningen skett efter ett känt år. Allmänt sett innebär det att virket bearbetats så att de yttre årsringarna inklusive splintveden försvunnit. Efterdaterade prover är vanskliga, eftersom virke ofta återanvändes. De säger endast att föremålet inte kan vara äldre än sin yttersta daterade årsring. Hur mycket yngre det skulle kunna vara kan

132

Del av s.k. bildremsa av tenn/blylegering. Tornering med stiliserad borg till höger. Remsan kan ha gjutits som souvenir i samband med någon festlighet på Stortorget i Lund. 1100-talets slut. KM 66!66:2410

falla inom vida ramar. Årsringsdateringarna måste alltså sammanställas med andra fyndgrupper för att ge säkrare bedömning.

Det äldsta Stortorget var alltså en, i sitt sammanhang, storslagen byggnadskonstruktion och måste som sådan tolkas som ett uttryck för makt. I Lund utgjorde ärkebiskopen och kungen makten. Att bara uppfatta torget som en plats för handel, marknader och därmed förknippad myntcirkulation är alltför begränsande. Dessa var förvisso av grundläggande betydelse, men Stortorget fyllde också synnerligen viktiga representativa funktioner för ärkebiskop, kung och stadsbor. Där förekom kyrkliga processioner, kungliga manifestationer och offentlig rättsskipning. Hos Adam av Bremen finns vid beskrivningen av Skåne en anteckning om att »yxan hänger öppet framme på torget och hotar de anklagade med dödsstraffet«. Kanske hölls kröningsfestligheter med torneringar och andra förlustelser på torget. Julen r 202 kröntes Valdemar Sejr i Lund och Stor-

torget kan då mycket väl ha varit platsen för en tornering. Stadsborna själva bidrog med festupptåg bland annat vid återkommande årshögtider som till exempel karnevalen under fastan.

Makten garanterade freden på torget. Den svarade för torg/riden. Detta framgår av inskrifter på mynt från kung Niels regeringstid (1104-1134) slagna i Lund där det står PAx POR vilket skall läsas pax portu - handelsplatsens fred.

Kort sagt var Stortorget en offentlig plats där stadens alla mentala, sociala, ekonomiska, och politiska rum förenades. Det var navet där allt och alla möttes. Det var summan av Lund. För kungen och kanske särskilt för ärkebiskopen var detta representativa rum mycket viktigt och det fanns all anledning att efter kontinentala förebilder ge det en gestaltning som harmonierade med Lunds ställning som metropol.

År l l 04 installerades Asker som Lunds förste ärkebiskop. Av de dendrokronologiska dateringarna att döma kan träbroläggningens äldsta fas knytas till denna viktiga händelse. Av en stad med en ärkebiskop krävdes ett representativt forum och det är inte orimligt att se den första träbroläggningen av Stortorget som initierad av och kanske också bekostad av ärkebiskopsstolen. Vid mitten av l lOO-talet var det dags för en stor renovering av broläggningen, kanske i samQand med att Eskil blev ärkebiskop l l 3 7. Flera, visserligen efterdaterade, träprover är från tiden II30-1 qo. En del tyder på att broläggningen tjänat ut omkring l 200 och då ersattes med annan beläggning av torget. Omgivningens snabbt växande kulturlager hade vid den tidpunkten börjat invadera torgytan.

KÄLLOR

Eriksdotter, Gunhild. Stortorget, Lund. Stratigrafisk berättelse. Arkeologiska rapporter från Lund, nr 7. 1994 Holmberg, Rikard. Två ampuller, två skedar och en bildremsa. Uppgrävt förflutet för PK banken i Lund. Archaeologica Lundensia VII. r 976