LARs sALMINEN:
Pärlor - bara sköna ting?
DEN ARABISKA RESESKILDRAREN Ibn Fadlan skrev några decennier in på 900-talet att han träffat nordbor som farit i österled för att göra affärer. Enligt honom skattade de, eller kanske snarare deras kvinnor, pärlor mycket högt. Nordborna betalade en dirhem för en enda pärla. Det tyckte han förmodligen var ett kraftigt överpris, men vid denna tid var marknaden för pärlor mycket omfattande och efterfrågan stor. Kvinnor smyckade sig med mängder av pärlor, arrangerade i hängande pärlband - under vikingatiden mellan två parspännen fram på bröstet. Vid tiden för Lunds uppkomst saknar vi en riktigt klar bild av hur kvinnodräkten såg ut. Den kristna tron hade fått fäste i Norden, och med den andra gravseder. Personliga ägodelar, såsom dräktspännen och pärluppsättningar, följde inte längre den döde i graven. Pärlorna från Lund är därför mycket sällan funna tillsammans med sin ägare. De har nästan uteslutande hamnat i jorden därför att de tappats bort. Det är därför svårt att veta hur lundakvinnorna kombinerade och bar sina pärlor. Men att smycka sig, att visa sin kulturella identitet med pärlor, tycks ha levat kvar som en vikingatida reminiscens under IOOO- och I IOO-talen. Inte sällan var dessa pärlor av främmande ursprung. En stor andel har paralleller i samtida fyndmaterial från våra
59
