MATs RosLuNo:
Kejserligt vrakgods. Bysantinska föremål i Lund
VID INTÅGET I KONSTANTINOPEL år I 109 uppmanade den norske kungen Sigurd Magnusson sina män att låtsas som om de inte var imponerade av överdådet i staden. Han ville inte att kejsaren skulle uppfatta sina gäster som fattiga bönder på besök. Till synes världsvana såg de på marmorn och monumenten utan att höja på ögonbrynen. Inombords svallade känslorna när de nu efter månader av resande kom fram till världens profana centrum efter att ha besökt det heliga - Jerusalem. Bysans huvudstad var väl rotad som mytisk plats i deras medvetanden. Många hade lyssnat på historierna om Harald Hårdråde som varit väringarnas befälhavare där vid 1000-talets mitt. Dessa legoknekter rekryterades av tradition bland skandinaviska unga män som hungriga efter ära och rikedom drog söderöver. En av orsakerna till norrmännens resa var att kejsaren aktivt sökte nya rekryter till sin här. Kanske var det hopp om att skapa ett odödligt rykte som gjorde att några av Sigurds män beslöt sig för att pröva lyckan och byta brödgivare. Att vi finner ingående beskrivningar av besöken i ett så avlägset rike som Bysans berodde på den funktion som imperiet hade i sin samtid. Väringarnas berättelser var väl ingjutna i minnet och mot slutet av 1000-talet började också pilgrimsfärder att få en allt större betydelse. Framför allt framstod
37
