JÖRN sTAECKER:
Mission och tidig kyrkopolitik
ARKEOLOGER KAN BERÄTTA om urbanisering eller handel och mycket annat, men att skriva om kristnandet, är det möjligt? Visst är kyrkor och kyrkogårdar tydliga tecken på den av kungen initierade process som fick ett helt samhälle, frivilligt eller inte, att byta religion. Men om den individuella omvändelsen och dess skäl vet vi så gott som ingenting. Här skulle föremål med kristen symbolik kunna hjälpa oss vidare . Men frågan är, om vi är beredda att acceptera dessa tysta vittnen som belägg för kristnandet. Har de bara slumpmässigt hamnat i Lund eller dess omland? Är de tecken på handelsaktivitet eller souvenirer från härjningståg mot brittiska öarna eller Tyskland? Eller kan vi verkligen se en missionär här, som burit det kristna föremålet och som gett det vidare till de omvändna? Man kan också föreställa sig vikingen, som kom tillbaka från sin resa, där han för att kunna bedriva handel med de kristna varit tvungen att gå över till kristendomen och därefter tyckte att det inte skadade att ha en fot i varje religion. Eller var det den nyfrälste, som varken skydde pengar eller arbete, för att få det kristna tecknet tillverkat av den lokale hantverkare som bevis på sin tro? Det skulle också kunna vara kungen, som planmässigt genomför sin strategi och indoktrinerar samhället med en ny, kristen världsbild. Följande exempel kan därför inte belysa kristnandet i Lund
13
