Claes Wahlöö "Nyheter" i vapenutställningen

vattenledning, som är nästan färdig, pumpvattnet var dåligt." Dittills hade man tydligen burit vatten från pumpen som stod på Tegnersplatsen.

Ett par glimtar av hur familjens första jul i huset tilldrog sig får man i ett annat brev: "Julgranen var strålande med 120 culörta ljus i vackra hållare, med silverglitter, äpplen och confect ... Tack för borddukarna, de taga sig mycket väl ut bland allt mörkrött i salongen." - Man kan se den tunga oscarianska prakten, med ett överflöd av ekmöbler i eftergjorda stilar, tunga mörka textilier, dubbla gardiner, blomkrukor med bl.a. akacior i, blomsterbord, puffar och mängder av prydnadssaker och fotografiramar. Inte ens papegojan saknades, hennes bur fanns i matsalen.

Även mörkare sidor av vardagslivet framskymtar. Eva i brev till Carl på resa i Mellansverige, 11/1 1882: "Jag ville be Dig att få beställa en smörkärna av Kihlgren; ty man lär ej få på långt när lika mycket smör genom vispning och det är skada. Dessutom är nu grädden så tunn sedan höet är slut att det i går kväll ej blev smör av den alls, oaktat Kerstin och Bengta turade om att vispa i 5 timmar ... "

Sonen Gustaf i brev till Eva 22/9 1884: "Vattenbristen är ingalunda avhjälpt utan tilltager snarare. Av de tre vattendammarna utanför staden är två alldeles torra och i den tredje står vattnet endast ett par fot högt. Emedan tilloppet är uttorkat, så är det allt vad som finnes, och man måste spara det i händelse av eldsvåda. Dock utdelas det ännu på samma sätt som Christer omtalade i sitt brev. Tyfus och koleran har börjat gå i staden. Det är mycket varmt om dagarna och gatorna luktar illa ... Kerstin har bett mig säga att hon behövde lite mera potatis och grönsaker; hon har även måst köpa kött ibland . .. Christer har sagt till muraren att mura igen råtthålen i källaren ... "

Ett intressant dokument är ett arkitektritat förslag till ombyggnad av Vita huset, som jag nyligen funnit i Trolleholms arkiv. Tyvärr är ritningen varken signerad eller daterad, men försedd med anteckningar av Carl Bonde. Ombyggnadsförslaget omfattar hela huset och det bör tyda på att Carl även tänkt försöka köpa doktor Sjögrens halva. För att kunna göra en huvudentre som den nuvarande, mitt på huset, fordrades ju att

r

9. Förslag till ombyggnad av Vita Huset. 1880-talet. Osignerat. Projektet innebar bl.a. en helt ny fönsterindelning samt en total förändring av takkonturen. Trolleholms arkiv.

brandmuren mellan de båda bostäderna hade fått rivas. På husets baksida hade man tänkt sig 2 flyglar. Hela iden måste ha varit kortlivad - i varje fall finns det ingenting i skrift om den.

I breven och dagböckerna skildras också det akademiska sällskapslivet, med soireer, konserter, Oscarsbaler, mottagningar och även offentliga föreläsningar, vilka senare Eva gärna bevistade. Med professorerna Ljunggren, Hamilton, Borelius, Tegner, Winroth m.fl. idkades ett flitigt umgänge, flera av dem förblev Carls vänner i decennier.

Efter att sommaren 1886 ha blivit ägare till Trolleholm byggde Carl om slottet och behovet av ett stort hus i Lund fanns inte kvar längre. De sista dagarna i mars 1887 lämnade därför familjen Vita huset, endast några av de äldre sönerna samt den trogne doktor Billing stannade kvar i Lund, men nu i en mindre våning vid St. Algatan.

I november 1882 hade Carl blivit invald i styr Isen för "kulturhistoriska samlingarna" och den 20 december samma år deltog han för första gången i ett styrelsesammanträde. Men inte förrän nästan 45 år senare skulle Kulturen komma att flytta in i det hus som Carl och hans stora familj bebott under drygt 5 tillsynes lyckliga år.

Sven T. Kjellberg och Kulturens årsbok

När Sven T. Kjellberg 1934 övertog chefskapet för museet hade Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige omkring 300 medlemmar. När han pensionerades 1961 var antalet ca. 30.000. Bland det tusental hembygds- och museiföreningar vi har i vårt land är denna omfattning helt ensamstående. Hur har detta fantastiska resultat kunnat nås?

En viktig faktor har naturligtvis varit den organisation för medlemsanskaffning som redan i slutet av 1940-talet byggdes upp vid museet under överste Sven Forsbergs skickliga ledning och som sedan efterföljarna förmått att vidmakthålla. Men ingen kundkrets bevaras och vidgas enbart genom organisation och reklam, om man inte har något värdefullt att sälja. Det fria inträdet till museet är naturligtvis en uppskattad förmån, men vad som främst skaffat medlemmar och hållit dem kvar är Kulturen , museets årsbok. Det framgår redan med all tydlighet av att mer än hälften av föreningsmedlemmarna är bosatta utanför Skåne.

Kulturhistoriska föreningens medlemsantal har blivit en stabil och oundgänglig faktor i museets ekonomi, som varje år härigenom tillföres brutto över en och en halv miljon kr. Denna energiska vilja till självförsörjning torde dessutom i hög grad ha verkat stimulerande på myndigheters och donatorers bevågenhet.

Men det var inte bara ur krass ekonomisk synpunkt Sven T. Kjell berg startade utgivningen av årsboken. Den skulle också vara ett uttryck för museets uppgift som forskningsinstitution. Ett stort vetenskapligt betydelsefullt arbete ligger redan i föremålens insamling, katalogisering, uppordning och vård. Detta är museimannens vardag, en servicetjänst som medför att det individuella vetenskapandet i hög grad måste eftersättas till förmån

KULTUREN

EN ÅRSBOK 1935

1. Två årsböcker. Första årgången 1935 och årsboken 1959 med titeln Bagateller.

för vad som kommer framtida forskning och undervisning till godo. Men även rutinarbetet kräver aktiv vetenskaplig verksamhet.

Till ett museums väsentliga uppgifter hör att offentliggöra sina samlingar. För Kulturen har årsboken blivit det främsta organet härför. De egna tjänstemännen har också i största utsträckning varit medarbetare. Att Karlin kallade sitt museum Kulturhistoriska museet innebar i och för sig ett program. Han förtydligar det i sitt första upprop till allmänheten: museet skall samla allt som kunde tjäna till upplysning av kulturutvecklingen från äldre till närvarande tid, museisamlingarna skulle ge "en faktisk illustration till vår odlings historia".

Att detta var en huvudlinje också för Sven T. Kjellberg har han med all tydlighet visat i årsboken både som redaktör och

2. Försättsblad till årsboken 1949. tecknat av Sven T. Kjellberg.

som en av dess huvudförfattare. Kulturen är inget konst- eller konstindustriellt museum utan ett kulturhistoriskt och Kjellberg var först och främst kulturhistoriker.

Med förkärlek har Kjellberg i årsboken skrivit om keramisk ornamentik men han har där också dragit upp spinningens tekniska och kulturhistoriska utvecklingslinjer. Han har presenterat de redskap som har att göra med "gnida, mangla och stryka". Han vet "något om vax" och kan ge åskådliga bilder "ur tobakens svenska historia". Ett plock alltså ur uppsatsrubrikerna.

Kjellbergs allsidiga vetande och rikedomen i museets samlingar kommer till synes också i sådana uppsatser som "Oljelam-