Kulturens årsbok 1979

Sven T. Kjellberg har i ett opublicerat föredrag "Ett halvsekel som museiman;, hållet i Västerås 1959, berättat om hur det gick till när han blev intendent för Kulturen . Det var 1934. Georg Karlin hade fått lämna sin post. Efter motsättningar och fiffel hade hela den gamla styrelsen avgått.

Museets skulder var överväldigande. Förslag hade väckts att sälja delar av samlingarna och göra Kulturen till ett vanligt landsortsmuseum. I den situationen fick Kjellberg, då intendent vid Göteborgs museum, en hemlig förfrågan om chefsskapet.

Och den var så hemlig, berättade Kjellberg i sitt föredrag, att när han kom till Lund för att visa upp sig, hade chauffören stränga order, att vid färden genom staden placera sin passagerare på bilgolvet, så att han inte skulle synas. Kort därefter var dock Kjellberg vald till Kulturens intendent.

Hade Sven T . Kjellberg inte varit något av en visio~är, hade han väl aldrig vågat åta sig uppdraget. Från sitt första besök på Kulturen 1914 hade han endast minne av anhopning och rörighet. Men då kom han också direkt från två terminers studier vid Berlins universitet och i stadens toppmoderna museer. V nder sina följande 20 år som museiman hade naturligtvis Kjellberg fått kunskap om vilka stora och märkliga samlingar Kulturen ägde. En större uppgift och en friare ställning lockade.

"Det var fem mycket svåra år som följde", skriver Kjellberg.

Staten hade visserligen åtagit sig att avveckla penningskulden, men en lika om icke större skuld fanns kvar i icke underhållna byggnader och "vi hade icke pengar för dagen" . Men hade Kjellberg vid sitt tillträde haft visioner om museets framtid, så visade han sig också ha kraft och tålamod att förverkliga dem.

Medlet var Kulturens årsbok. Den blev en storslagen framgång. Under ett kvartsekel höjdes medlemsantalet i museiföreningen från 300 till närmare 30 000. Mer än något annat i museets utveckling var detta Kjellbergs personliga förtjänst. Med lärdom och lekfullhet i förening satte han som redaktör och författare en personlig prägel på årsboken som ännu består.

Sven T. Kjellberg var kulturhistoriker av den forskartyp, som med sitt allmänintresse och allmänvetande i en alltmer specialiserad tid hörde till de sista på museiskansen.

Sigfrid Svensson 7