Jan Gerber ... i ren medeltidsstil

överhuvudtaget är också den närmaste förklaringen till att fisket i dessa trakter inte expanderade i takt med övriga västskåne. Tidigare hade fiskelägena här i Kullen och Bjäre haft det rikaste fisket i Skåne.

Sammanfattningsvis finner vi att fiskare i Skåne och Blekinge sedan århundraden, sannolikt sedan medeltiden, bedrivit havsfiske i olika former, ofta på stora avstånd från hemmahamnarna. Därvid har man regelmässigt ännu långt fram i sen tid använt sig av enbart öppna båtar, låt vara efter tidens förhållanden ganska stora enheter på 8-10 meters längd. Först under senare hälften av 1800-talet börjar man övergå till att använda båtar med däck, för sjösäkerhetens och den större bekvämlighetens skull. I Blekinge har vi kunnat följa hur nyheten slår igenom under 1890-talet sedan fiskare på Listerlandet gjort de första försökerL på 80-talet.

De nya båtarna kom då närmast från fiskelägena vid Öresund, där däcksbåtar blivit vanliga redan under 1860-70-talet. När och i vilket sammanhang öresundsfiskarna börjat med däcks båtar har inte helt kunnat klargöras, men av allt att döma har det skett vid mitten av århundradet efter danska fiskares förebild.

Från Danmark, men också från Skåne, Blekinge och Bornholm hämtade även fiskare vid tyska östersjökusten sina första däckade båtar, "Ostsee-fischkutter", el.."Lachskutter" som de kallas här. Liksom i Blekinge togs de första initiativen, både från enskilda fiskares sida och från fiskerimyndigheterna, under 1880-talet, medan det egentliga genombrottet för nyheten skedde först under de två följande årtiondena. I stor utsträckning innebar nyheten här inte bara övertagandet av en ny båttyp utan samtidigt införandet av havsfiske med drivgarn, framför allt efter lax. Blekingefiskarna hade då, som redan nämnts, sedan länge bruk _ at utnyttja laxfisket i farvattnen utanför kusten och till en del tycks det ha varit efter deras förebilder som havsfisket nu utvecklades. Det förklarar också den förhållandevis stora importen av öppna blekingsekor som behandlats ovan och som försiggick jämsides med de första däcksbåtarnajust i början av den här aktuella perioden.

Sambandet mellan däcksbåtarnas införnde och drivgarnsfisket framstår särskilt tydligt för Hallands vidkommande: Fiskarna

9. Däckad fiskebåt i Limhamn 1977. Byggd på platsen 1921 av John Hansson, ägare fiskare Allan Christensson (t.v. i båten). Foto Peter Skanse.

här på kusten hade tidigare knappast sysslat med havsfiske i någon form, när de på 1880-talet började fiska sill med drivgarn och däckade båtar. Råå-fiskare hade då sedan flera år brukat komma iland med präktiga fångster i hallandsstäderna och Hushållningssällskapet hade t.o.m. fått ett lag fiskare att bosätta sig i Varberg 1885, för att lära ut hur de nya redskapen och båtarna skulle hanteras.

Båtar med däck hade naturligtvis funnits här tidigare, men de utnyttjades endast till fraktfart och ansågs för otympliga till fiske. Däcket erbjöd visserligen skydd mot överbrytande sjö, mt?n var samtidigt i vägen och inte precis, som det hävdats i en avhandling, någon "stadig arbetsplattform" under fisket. På sådana små båtar kunde man knappast stå på däck under arbetet med redskapen i öppen sjö och de båtar som togs i bruk i fisket hade därlör en stor lucka midskepps och en mindre framme i bogen där fiskarna stod när de drog redskapen, bild 2.

Här liksom på andra håll dröjde det inte länge förrän en lokal nytillverkning av däcksbåtar kom igång, och i Varberg talas det om en kapten Gustav Magnusson·från Råå, som 1887 lät " upp-

föra ett byggeri för däckade båtar". Vid samma tid slog sig skeppsbyggmästaren A. K. Gustafsson från Barsebäck ned i Varberg och det är möjligt att han samarbetat med Magnusson och varit konstruktör och arbetsledare vid dennes "byggeri". Gustafsson hade lärt yrket hos en känd dansk skeppsbyggmästare i Faxe Ladeplads och blev sedermera ledare för skeppsvarvet i Landskrona.

Avslutningsvis kan vi konstatera att 1880-talet är den tid då däckade båtar införes i fisket inom hela vårt område, bortsett från Skånes västkust med dess nära förbindelser med Dannprk. Varför just 1880-talet? Något entydigt svar är svårt att prestera. För Hallands vidkommande har man hänvisat till järnvägarnas tillkomst som öppnade nya marknader. Man har också pekat på de många statliga hamnbyggena under 1870-talet som gav möjligheter att hålla större båtar. En annan förklaring är att 1880-talets dåliga sjöfartskonjunktur medförde en ökad satsning på fisket. I verkligheten har det varit ett komplex av samverkande faktorer. Men varför just 1880-talet? I Bohuslän började de berömda kosterbåtarna att byggas med däck under 1830-talet och vid Norges sydkust togs de första däckade båtarna till fiske och lotsning i bruk under 1800-talets första år.

Anmärkning

Utrymmet medger inte redovisning av källmaterialet till uppsatsen. Den är en exkurs ur ett större arbete om sydsveriges båt- och skeppsbyggeri, som huvudsakligen bygger på fältstudier. Av viktigare tryckta arbeten som här utnyttjats bör, förutom de som nämnes i texten, anföras:

Björnsson, S., Blekinge. En studie i det blekingska kulturlandskapet. 1946. Bunte, R., Öresundsfisket. Skånes Natur 1962. Davidsson, J., Fiske och fiskepionjärer i Halland. Årsboken Halland 1965. - Fiske och sjöfart i Gamla Råå. Kring Kärnan 1968. - Det gamla fiskeläget. 1978. Hasslöf, 0., Svenska västkustfiskarna. 1949. - Skånes han delssjöfart. Sydsvenska dagbladets årsbok 1973. Löfgren, 0., Fångstmän i industrisamhället. 1977. Löfström, F., Här ostpå. 1941. Nielsen, Ch., Danske bådtyper. Köpenhamn 1973. Rudolph, W. , Segelboote der deutschen Ostseekiiste. Berlin 1969.

Till färgbild XIII a Under 1800-talets första hälft förekommer det åtminstone inom tyskspråkigt område en pedagogisk jaktlitteratur, som främst riktar sig till barn och ungdom. Böckerna är anmärkningsvärda eftersom de kompletteras med en "bilaga", en låda innehållande figurer av tenn eller papier-mache. Dessa föreställer jägare under utövande av olika aktiviteter, deras hundar, jaktbart vilt samt träd och buskar m.m. Av böckernas priser att döma måste åskådningsmaterialet ha varit förhållandevis påkostat för sin tid, tyvärr synes det genomgående ha förkommit under årens lopp.

Ett av dessa numera ovanliga arbeten är Christian Adolf Buhles Neues Jagdspiel zum Nutzen und Vergniigen för die Jugend (två upplagor, Halle 1802 och 1804). Det är ett synnerligen seriöst verk, som med djupaste vördnad tillägnats tvenne preussiska kungligheter nämligen kronprins Friedrich Wilhelm och prins Friedrich Wilhelm Ludwig. Buhle är övertygad om att barn och ungdom under sin fritid måste sysselsättas på ett lämpligt och för karaktären <lanande sätt. Med hjälp av tennfigurer kan emellertid undervisning i naturhistoria och andra vetenskaper göras både omväxlande och roande. Härtill kommer att tennfigurer är "hållbara" och att de, om olyckan trots allt skulle vara framme, lätt kunna ersättas.

Snabbt redogör författaren för jaktens och jakträttens ursprung och uppkomst, på den tiden delvis rätt känsliga problem. Betydligt större utrymme ägnas åt skogsvetenskapen, hur bra det är att känna till träd och andra växter samt hur man ska kunna tillgodogöra sig det som finns i mark och skog. Ambitiösa föräldrar och målsmän kan här finna rika tillfällen till god pedagogisk verksamhet. Större delen av arbetet behandlar de tio

I. Jaktspel "parforce lagd beweglich N 2". Tyskland 1800-talets förra hälft. Lådans I. 28 cm. KM 45.393.

viltarter som återfinnas i "bilagan". Författaren beklagar att tennfigurerna av kostnadsskäl inte kunnat framställas i någon enhetlig skala. (I och för sig är detta rätt naturligt, då det rör sig om så olika föremål som t.ex. träd och fasaner.) Jakt- och fångstmetoder avverkas grundligt men trots detta på ett rätt begränsat utrymme. Väsentligare är de aktuella djurens levnadsvanor och självfallet den nytta man kan ha av dem efter framgångsrik jakt. En del upplysningar är f.ö. av ej ringa etnologiskt intresse. Så följer beskrivningen av och reglerna för jaktspelet. Boken avslutas med en jaktsång som deltagarna i spelet lämpligen kan sjunga under dettas gång för att muntra upp stämningen. Det finnes ingen anledning att här närmare redogöra för spelets rätt omständliga regler, ej skriv- och läskunniga barn måste ha hjälp av vuxna personer för att kunna deltaga i detsamma.

2. Hare med den enkla anordning som visar hur de rörliga figurerna fungerar.

Under partiets gång måste deltagarna då och då överlämna en figur till "directorn" (spelledaren) och i samband därmed redogöra för vad tennbiten föreställer. Bristande kunskaper bestraffas med böter i spelmark och ledaren ger då, med boken som grundval, en kortare lektion i det aktuella ärendet.

Som svar på en förfrågan till Nordiska museet har intendenten Stig Appelgren meddelat mig att något liknande Buhles kombinati011 av "Wörter und Sachen" inte kunnat beläggas i museets bibliotek eller i dess jakt- och leksaksavdelningar (25 maj 1977). I Kulturens samlingar - jag har fått uppgifterna av antikvarie Märta Lindström (29 augusti 1977) - finns ett "Jaktspel med jägare, djur och landskapskulisser", bild 1, från 1800-talets förra hälft som skänkts av konsul H. Beyer i Orrefors 1947 (KM 45.393). Det förvaras i en låda med skjutlock (28x17,5 cm; 6,5 cm hög) som är klädd med mönstrat blått papper och tillverkat i Tyskland - etikettens text är "parforce Jagd beweglich N 2". Pappfigurerna arrangeras med lådans upp- och nedvända botten som scen. Denna är försedd med åtta hål samt tre i längdriktningen utskurna skåror. Kulisserna (förutom fonden) - fyra landskaps bilder, ett enstaka träd samt tre stående jägare, varav en med hund - har nedtill pinnar, som sticks ner i hålen. Den ridande jägaren och djurfigurerna sitter fast på träbitar med en på tvären inslagen spik, bild 2. När figurerna placeras i springorna gungar de på denna.

Av etiketten framgår att spelfabrikanten salufört åtminstone en parlorcejakt till, det rör sig väl sannolikt endast om en dyrare eller billigare "upplaga". Man kan emellertid förmoda att även andra former av jakt som t.ex. vildsvinsjakt utgivits på liknande sätt ehuru de veterligen inte har beskrivits i litteraturen. I Kulturens exemplar saknar man tyvärr den beskrivning eller instruktion, som ursprungligen torde ha medföljt i lådan. Av denna hade det framgått om spelet varit avsett för en eller två personer, vilket onekligen är av ett visst intresse.