jag hava öfverlevt den, sade hon" till Emilia Ahnfelt. " Jag nästan skäms för att jag ännu lefver." Barnen och i synnerhet barnbarnen , Selma f. 1861 , Gerda f. 1863 och Edgar f. 1869, hj älpte henne över sorgen. Allt som rörde "Dicas ungar" intresserade henne. Av räkenskaperna att döma, var det hon , som betalade det mesta av deras kläder, skolavgifter, nöjen och resor. "Selmas kappa, hoppas jag, hon vill taga emot af gamla mormor. Behöfver Gerda ingen ny? Det är så roligt att få köpa något till mina ungar" skriver hon i ett odaterat brev. Emelie var från 1850-talet till sin död en trogen kund i Charlotte Kullbergs manufaktur- och modehandel i Lund . Fru Kullberg hade förmodligen en syatelier knuten till butiken och här syddes mången klänning och kappa för biskopinnans räkning. Damerna Thomanders bidrag till den egna toiletten har nog mest bestått i broderier på kragar och mössor samt en och annan knypplad och virkad spets. Småplagg till sina barn och barnbarn har Emelie dock sytt. Emelie räckte gärna en hjälpande hand också åt andra än familjen. Många skolgossar fick under studietiden bidrag till bostad, kläder och avgifter. Även om familjen hade god ekonomi, slösades det aldrig. Emelie var en utmärkt hushållare. Klänningar ändrades, rockar vändes, byxor och skor lagades och hattar reparerades, därom lämnar räkenskapsböckerna många vittnesbörd. De sista åren skaffade Emelie inte mycket nytt till sig själv ; en klänning, en kofta, ett par kängor och några handskar. De flesta sena plaggen i dräktsamlingen har tillhört barn och barnbarn . I oktober 1890 slutar den sista räkenskapsboken. När Emelie gick ur tiden, försvann den kraft, som så starkt hållit samman familjen under många decennier och kvar, hos de efterlevande , blir endast minnet av den storhet, som en gång var.
Källor och litteratur Otryckta Ahnfelt, Laurin E., Minnen 1 och 2. H andskriftsavd. UB. Lund . Berlin Humble I., Nils Johan Berlins familj i Lund 1845-1865. Tillhör apotekare Åke Martin, Jönköping.
66
