När längtan efter barn blir en kamp TEXT SUSANNE BURELO
Vad du än väljer är det helt okej oavsett varför. Att skaffa barn är det mest naturliga som finns. För de flesta. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara annorlunda för oss. Jag hade varit noga med preventivmedel sedan tonåren så när jag tog ut min spiral var den största oron att det skulle gå för snabbt, att vi inte skulle hinna förbereda oss på förändringen av att plötsligt få barn. Jag var inte helt säker på att det verkligen var rätt timing, men å andra sidan – när är rätt timing? Vi hade varit tillsammans i nästan tio år, bott utomlands och rest, kanske var det ändå dags, vi hade ju trots allt passerat trettio och det var väl nu eller aldrig. Så naiva vi var. Det där att planera så att barnet föddes lagom till sommaren 54
eller kanske tidigt på året skulle visa sig ligga milsvitt ifrån det som skulle bli vår verklighet. Det är någonting som inte stämmer Berättelsen börjar egentligen under hösten 2008. Jag har på känn att det är någonting som inte stämmer. Vi har halvhjärtat försökt att bli gravida, men ingenting har hänt. Enligt de direktiv som då fanns skulle man ha försökt i åtminstone ett och ett halvt år för att kunna söka hjälp, men det tålamodet har inte jag. Jag bokar tid för en utredning och bedyrar att vi försökt både länge och väl, vilket ju inte är sant, men jag känner också att det där med ägglossningsstickor och annat inte är speciellt kul att hålla på med i längden, det
kan ta död på lusten för vilket nyförälskat par som helst. Kanske hade min känsla varit instinktiv, för när resultatet kommer visar det sig att vi inte alls kommer att kunna bli gravida på naturlig väg, men vi får också reda på att det finns hjälp att få. Det vi kommer att behöva göra är IVF, eller så kallad provrörsbefruktning, samt ICSI, en metod för spermieselektion där de bästa spermierna väljs ut. Vi ställer oss i kö hos landstinget men inser att det kommer att ta minst ett och ett halvt år innan det är vår tur. Det känns alldeles för lång tid att vänta. Från att ha varit tveksam till om jag ville ha barn överhuvudtaget blev detta nu det viktigaste av
BOKOMSLAG: EVA KARLSSON FOTO LASSE HALLSTRÖM
KIDS& FAMILY | A t t v a r a gr a v id
