SFT nr1 2023

svensk familjeterapi nr 1 • 2023

Familjesystemets betydelse

för det prematura barnets utveckling

Hvor er vi - Hvor skal vi (Del 3)

Sexuell lust, otrohet och porr på högstadiet

Ledare

I skrivande stund sitter jag på tåg mot Uppsala. (För övrigt sitter jag bredvid en kvinna vems dotter tydligen läser grundläggande familjeterapiutbildningen i Växjö. Så om du läser detta, Malin, så hoppas jag att din mamma har hälsat från mig). Det har varit en lagom stökig vecka på jobbet fylld med verksamhet och samtal, glädje och sorg. Sedan är det allt det andra, ideella engagemang, fysisk aktivitet, matlagning, sömn och just det, familjen. Jag vet inte om ni är som mig, men ibland känns det svårt att hinna med allt. Olika uppdrag drar oss åt alla håll och kanter och familjen, de där människorna som står oss nära, får sig lov att hänga med i svängarna.

I julklapp i år fick jag en bok av min mamma som heter ’Becoming and Belonging: Creating a Thriving Family Culture.’ Den är skriven av en familjeterapeut och en pedagog i USA och riktar sig just till familjer i vardagen. Jag har inte läst klart boken ännu men har fastnat i en av de första frågorna de ställer. ’Vad finns familjen till för?’ De menar på att det kan vara värd att reflektera över

syftet med en familj, om det finns något. I boken väljer paret Scandrette att ge definitionen av en blomstrande familj är en plats av tillhörighet och blivande. ’A thriving family is a place of belonging and becoming, where each person feels safe, cared for and loved, and is supported to develop who they are for the good of the world.’ Familjer är alltså de människor runt omkring oss som tillsammans skapar vår arena för att utforska och testa oss fram i hur vi kan vara för att bidra till den större världen.

Så blir det inte alltid. Vår verklighet i möte med familjer speglar allt för ofta något annat. Orden ’trygg plats att växa’ och ’familjen’ är svårare att få ihop. Det betyder dock inte att definitionen är dålig. Kanske det är det vi alla längtar efter – en trygg plats där vi alla kan få växa och, i slut ändan, bidra till desto större goda? Det är en fin bild av hur jag ser på familjen som bäst i alla fall.

Becoming and belonging. Blivande och tillhörighet. Om jag får önskar dig som läser

detta en sak så är det detta – en trygg plats där du kan få bli till. Och må denna plats sprida sig vidare inte endast till de du älskar men även till de du möter genom jobbet och de du går förbi på tåget, som ringar på vattnet.

I detta nummer av SFT får ni möjlighet att ta del av den tredje och sista delen av Lennart Lorås artikelserie, ’Hvor er vi – Hvor skal vi’ och höra några av Lennarts tankar kring vägen framåt för familjeterapin. Ni bjuds också in till att reflektera kring hur familjesystemet påverkas av att få välkomna ett prematurfött barn in i familjen när Lisa Nyborg och Elia Psouni delar med sig av en systematisk översikt i ämnet. Gill Wetterberg och Mats Stenberg ger oss förslag på nya sätt att arbeta när familjerådgivningen bjuder in sig till högstadieskolan för att prata sex och porr. Gill och Mats delar även med sig tankar kring kön och sexualitet i artikeln ‘Man föds inte till kvinna.’ Susan Hanshoff skickar en hälsning från familjeterapikretsar utanför Sverige och Bill delar med sig av sin relation till systemteori, som inte endast har varit enkelt. Media-

bruset och boktipsen speglar en bråkdel av det som familjeterapeuter och familjebehandlare sysslar med i dessa tider och är till viss del en förberedelse för årets familjeterapikongress i Borlänge den 17-18 oktober 2023. Gå på den om du kan. Den kommer att bli så bra.

Med detta önskar jag dig trevlig läsning. Må ni hitta någonting som väcker intresse, någonting som utmanar samt någonting som du känner igen. Och kanske kommer ni på att just ditt perspektiv inte representeras så att du sätter dig ner och skriva några rader till nästa nummer. Du är så välkommen!

Tills vi mötts, önskar jag dig en fin vår fylld med tillhörighet och blivande tillsammans med dem som du håller kär.

/Amber Cook

Ordföranden

Kära vänner!

Vi går mot ljusare tider. Dagarna blir märkbart längre och fåglarna har vaknat. Snödroppar, vintergäck och till och med krokus tittar fram, åtminstone här i Skåne. Den senaste veckan har det varit många klara och överjordiskt vackra dagar med bitande nordanvind men också en sol som faktiskt börjar värma. I skrivande stund ser jag ut över ett landskap där den nedåtgående solens strålar lyser upp både vinterkala grenar och mörk barrgrönska. Och så havet. Det mörkt azurblå. Så vackert.

Jag hoppas att ni har haft en god vinter! För mig blev det ett riktigt vinteride i år och jag börjar så sakteliga orientera mig ut i världen igen. Nu med uppdraget att hitta en balans mellan engagemang och återhämtning. Att det ska vara så svårt och liksom nytt att behöva lära sig efter att ha levt mer än ett halvt sekel…! Jag tror och hoppas ju att många lär sig det betydligt tidigare i livet och inte behöver hamna där jag gjorde.

För familjeterapiföreningen och alla lokalföreningar runt om i landet börjar nu ett spännande år som kommer att bjuda på möjligheter att mötas, inspireras och engagera sig sådär lagom, efter vars och ens ork och lust. Jag börjar med det största direkt tror jag. Det blir en svensk kongress i år!!! Den första kongressen sedan 2018 och ett viktigt steg framåt efter pandemin. Jag tillsammans med hela riksstyrelsen är djupt tacksamma mot Dalarnas familjeterapiförening som har åtagit sig att organisera kongressen med ovanligt kort varsel och satt ihop ett fantastiskt intressant program! Ni kan läsa mer här i tidningen och på sfft:s hemsida. Jag hoppas verkligen att många har lust och möjlighet att komma på kongressen, vilket behövs för att den faktiskt ska bli av. Det finns ingen anledning att vänta, anmäl er redan idag!

Familjeterapiutbildningar som läggs ner, riktlinjer där familjeterapins sätts på undantag. En samhällsdebatt och vårdkultur där individfokuset är det dominerande… Det finns många angelägna frågor för sfft att driva och

arbeta med framöver. Det enda som begränsar är egentligen tid och ork, i och med att allt arbete som görs i föreningen är ideellt. Det känns angeläget att utveckla våra arbetssätt och samarbetsformer och att bjuda in och inspirera fler att bli delaktiga kring frågor som ni brinner för. I september i fjol hade sfft en visionshelg för alla lokalföreningarnas styrelser, med syftet att väcka idéer och engagemang kring hur vi vill utveckla föreningen och hur vi kan vända de sjunkande medlemstalen. Den helgen gav energi, glädje och nya tankar. Planen för i vår är att arbeta vidare kring dessa frågor och att följa upp visionshelgen med ett webbinarium söndagen den 23 april öppet för alla medlemmar, där förhoppningen är att vi ska bli konkreta och

bilda arbets-/ intressegrupper eller nätverk kring olika frågor. Håll utkik efter inbjudan både till den eftermiddagen och till sfft:s nya serie med lunchwebbinarier på hemsidan!

Med det önskar jag er goda stunder av kravlös samvaro, egentid och återhämtning i en lagom blandning nu när våren alltmer säkert gör sitt intåg. Vårsolen kommer, ja, den kommer att lysa på oss alla!

Varma hälsningar, Lotta Beskow

Ordförande sfft

Svensk Familjeterapi

Redaktonen: Amber Cook

Layout: Magnus Olerspiattodesign.se

Annonsera i SFT!

helsida 2 000 kr

halvsida 1 000 kr

kvartssida 500 kr

Maila till Inger Bergström ibergstrom57@gmail.com

Utgiven av SFFT

Ordförande: Lotta Beskow

Kassör: Inger Bergström

Sekreterare: Amber Cook

Vetenskaplig sekreterare:

Karin Thorslund

Informationssekreterare:

Susan Hanshoff

Ledamöter:

Ann-Catrine Andersson

Helena Prahne

Eva Dahlgren

Raymond Valdes

Skriv! Skriv! Skriv! Bidrag till nästa nummer och feedback

Manusstopp 1 juni sftredaktion@gmail.com facebook(sfft)

hemsida www.sfft.se

Hvor er vi – Hvor

Den marginaliserte posisjonen den systemiske og narrative delen av familieterapifeltet i dag opplever kan ikke utelukkende forklares med utgangspunkt i den språklige vendingen og den eventuelt dikotomiske forførelsen av sosialkontruksjonismen. Da overser vi isåfall de politiske, ideologiske og økonomiske kreftene som både driver og støtter utviklingen av evidensbaserte og positivistisk orienterte ideologier og epistemologiske posisjoner.

Uansett, familieterapifeltet bygger på det imponerende arbeide fra teoretiske giganter. Det har hersket en stor respekt og anerkjennelse omkring disse teorier og deres brukbarhet og virkningsfullhet i familieterapeutisk praksis. Og, jeg tror at alle som har arbeidet innenfor familieterapifeltet har merket inspirasjonen fra de store teoretikerne. Men, verden er i

rask endring og vilkårene for familieterapeuter og systemisk og narrativ praksis har endret sig dramatisk. Den nye generasjon av familieterapeuter må forholde seg til helt andre utfordringer og spørsmål en tidligere. Kanskje må vi også tenke nytt om «systemer» i seg selv.

Som nevnt, psykoterapi blir i dag vurdert ut ifra vitenskapelige kriterier. I dag er begreper som ”evidens” og ”dokumentasjon av effekt” blitt sentrale og maktfulle diskurser, som den nye generasjon er nødt til å forholde seg til. Om vi vil eller ei.

I forhold til disse nye utfordringer, kommer de store teorier, som så mye av vår praksis finner sin inspirasjon fra, til kort. De kan ikke hjelpe oss med at besvare kravene om evidens og dokumentasjon. Vi er nødt til at tenke nytt, hvis vi fortsatt ønsker å sikre familieterapiens eksistens.

Men, isteden for å tenke nytt, bygge bro til fks. psykiatrien reklameres det fortsatt for vårt fag med for eksempel setninger som: «er du lei av krav om dokumentasjon» prestasjon osv. så er dette noe for deg. På denne måten stiller vi oss med viten og vilje utenfor

Hvor skal vi (del 3)

kravene til å drive kunnskapsbasert, med ikke annet resultat at vi forblir en opprørsbevegelse som stadig mister innflytelse, der vi sitter på sidelinjen.

Vi trenger derfor en terapiform som bygger «bro» til vår nye tid, men uten at vår identitet går tapt på veien. En identitet hvor vi uansett, frisk eller «syk», fortsatt betrakter mennesket som en del av et system. Et system bestående

av relasjoner på kryss og tvers, gode og dårlige. Relasjoner som til sammen – gjør oss til de vi er.

Vi trenger en tilnærming som gjør at vi ikke trenger å kaste ut barnet med badevannet hver gang en ny familieterapeutisk trend kommer, men som er empirisk informert og systemisk forankret.

Kan det være slik at familieterapifeltet egentlig har «verktøyene» den «nye tiden» etterspør, men at vi ikke velger å bruke dem? Eksempler som fks. LEEDS teamets arbeid, den pågående oppdaterte forskningen på familier og samfunnsaspekter osv. Eller, som jeg vil argumentere for her helt til sist i dag: Integrativ Systemisk Terapi.

Integrativ systemisk terapi er en ganske ny terapeutisk retning, hvor Bente Barstad, Terje Tilden og Kristoffer Whittaker har vært sentrale i utviklingen, i samarbeid med blant annet William Pinsof som anses som op-

phavsperson. Jeg anser IST som en mulighet for systemisk terapi til å gjenoppstå i en langt tydeligere og ikke minst i en langt mer empiriinformert form enn tidligere.

Integrativ systemisk terapi tar utgangspunkt i systemteori og kritisk realisme. Jeg vil ikke gå inn i vitenskapsteorien nå, men bare nevne at kritisk realisme er et vitenskapteoretisk ståsted som kombinerer modernisme og postmodernisme. Kritisk realisme har derfor noen likheter med sosialkontruksjonisme, men hevder at det finnes en sannhet, men at den er vanskelig tilgjengelig. Som terapeuter bør vi

med utgangspunkt i en slik forståelse forsøke å komme så nær sannheten som mulig. Å benytte seg av den best tilgjengelige forskningen som foreligger kan være et slikt svar.

Integrativ systemisk terapi henter også inspirasjon fra et mangfold av andre teorier, konsepter og strategier for å forstå og behandle mennesker som sliter psykisk og/eller har betydelige relasjonelle vansker. IST sies derfor å være multi-systemisk og inkluderer en bred kunnskapsbase fra ulike teorier og både individual, par og familieterapi. Innen IST kalles disse ulike perspektivene for «metarammeverkene».

I IST tar terapeuten en aktiv rolle og tilbyr egen kunnskap og ekspertise så fremt klienten/e er mottakelige, men alltid i en tentativ og hypotetisk form. IST har derfor en langt mer progressiv tilnærming til bruk av terapeutens profesjonelle fagkunnskap enn mer «tradisjonell» familieterapi. Med tanke på hva jeg har snakket om i dag kunne jeg også kalt dette at IST aktivt forholder seg til terapiintern og terapiekstern kunnskap. I tillegg er også fellesfaktorene og aktiv bruk av evalueringsverktøy en integrert del av IST. IST er derfor en tydelig empiriinformert tilnærming.

Etter min menig ivaretar Integrativ Systemisk Terapi de tydelige beskrivelsene vi er blitt tilbudt gjennom LEEDS manualen og den tilhørende etterlevelsesprotokollen og tilbyr en strukturert og problemfokusert behandling.

IST tar utgangspunkt i at klienten/e kan løse deres egne problemer så fremt «hindringen»/ «constraints» blir fjernet. IST terapeuten arbeider derfor aktivt og strukturert sammen med klienten/e for å finne ut hva som hindrer problemet i å bli løst. «Hva hindrer problemet i å bli løst» ble også av Peter Stratton i samtale en gang også kalt det beste systemiske spørsmålet som finnes.

IST bygger ikke på en modell. Med det mente han at IST er tydelig teoretisk forankret i systemteori og epistemologisk forankret i kritisk realisme. Det er altså teorien som ligger til grunn, ikke en modell. Men, IST terapeuten arbeider ut ifra ulike modeller for å identifisere «hindringen».

Med utgangspunkt i denne modellen starter terapeuten med å identifisere hvem det direkte og indirekte klientsystemet består av og definerer deretter problemet. Dette skjer allerede ved første telefonkontakt eller i første samtale. De som deltar i selve samtalen fysisk defineres av Pinsof (2018) som å utgjøre

det direkte klientsystemet. Siden metoden baserer seg på systemteori vil terapeuten naturligvis fortrinnsvis jobbe med alle de som er involvert i problemet om mulig og oppfordrer til at de involverte inkluderes i behandlingen. Det indirekte klientsystemet er de som ikke deltar fysisk, men som har en aktiv del i det beskrevne problemet.

Terapeuten arbeider deretter aktivt sammen med klienten/e for å definere problemet. Ettersom dette er en problemfokusert tilnærming, vil ikke IST terapeuten gå videre i den terapeutiske prosessen før problemet er tydelig definert. Å definere et problem kan imidlertid være krevende. Terapeuten tar derfor aktiv del i denne prosessen og deler egne hypoteser om hva det kan være basert på hva klienten/e forteller. Og, aktiv hypotesedannelse står svært sentralt i IST, som også i mer tradisjonelle systemiske tilnærminger.

Terapien beveger seg deretter over i å identifisere «hindringen», eller det som i IST kalles the constraints. Denne fasen innebærer som oftest å få tak i hva som typisk skjer før, samtidig og etter problemet har fremstått og gjerne også frekvensen av dette. Terapeuten deler da gjerne en systemisk formulering av problemsekvensen, slik at problemet presenteres i et systemisk «lys» hvor alle deltagernes rolle

kommer frem. Det videre arbeider vil derfor omhandle nettopp problemsekvensen.

Deretter arbeider terapeut og klient med å generere en mulig løsningssekvens. Løsningssekvensen er unik for hvert tilfelle og er et resultat av klientenes egne tidligere løsningsforsøk, egne forslag til hvordan problemsekvensen kunne vært løst og terapeutenes hypoteser om hva som kan være hjelpsomt.

Igjen, IST terapeuten deltar aktivt i alle deler av utforskingen. Når terapeut og klient/ene er enig om en mulig løsningssekvens oppfordres klienten til å teste ut løsningssekvensen i terapirommet eller mellom timene, eller gjerne begge deler. Dette er et tydelig forsøk på at behandlingen skal bevege seg fra refleksjon og språk til konkrete handlinger.

Ved neste samtale vil klient og terapeut evaluere om den implementerte løsningssekvensen viste seg å være hjelpsom. Terapeuten vil aktivt etterspørre klientens konkrete beskrivelser av hva han/hun, de gjorde og ikke gjorde, for å gjøre det svært tydelig for klientene hva som har var virksomt og ikke. Terapeuten vil også drøfte med dem hva som skal til for å opprettholde løsningssekvensen og hva som eventuelt kan hindre den.

Om løsningsssekvensen ikke virket, søker terapeuten klientens feedback for å forsikre seg om at de arbeidet med utgangspunkt i riktig problemsekvens og for å sikre at den foreslåtte løsningssekvensen ble forstått riktig av alle involverte. Terapeuten vil videre utforske hvilke hindringer det er som kan ha forhindret problemet fra å bli løst. Igjen deler terapeuten aktivt sine hypoteser om hva hindringen/e kan ha vært, som fks familiens organisering, kulturelle faktorer, kjønnsidentitet, biologi, religion eller annet. I denne fasen vil terapeuten også utforske klienten/es mulige ambivalens mot å løse problemet. Ambivalens er for øvrig, etter min erfaring et tema mange av oss ikke tar nok høyde for i terapeutisk arbeid.

Om både klient og terapeut er enige om at løsningssekvensen er korrekt, men at det likevel viste seg vanskelig i praksis vil terapeuten normalisere vanskene og oppmuntre for å gjøre nye forsøk på implementering.

For å fjerne/eller minimere hindringene bruker og tilbyr terapeuten kunnskap fra sin store kiste med «multi-systemiske verktøy», men også andre kunnskapskilder om det vurderes hensiktsmessig. Utviklingspsykologi kan være en slik kunnskapskilde.

Men, det er viktig å merke seg at IST tera-

peuten som oftest vil være handlingsorientert og med et tydelig fokus på her og nå, i den hensikt å være mest mulig kostnadseffektiv. Naturligvis betyr ikke dette at IST terapeuten ikke anerkjenner at det kan være nødvendig å bevege seg inn i fortiden. Men, IST terapeuten vil alltid etterstrebe og løse problemet på et så lavt nivå som mulig. Det er derfor en del «dører» i klientenes beskrivelser terapeuten ikke vil åpne så fremt det ikke fremstår tydelig relevant ifht. det beskrevne problemet, eller at letingen etter løsninger «her og nå» ikke har ført frem.

IST er slik jeg ser det muligheten for at systemisk terapi kan gjenoppstå i en tydelig, strukturert, problemfokusert og empiriinformert form.

IST tilbyr et tydelig rammeverk eller kart om du vil for hvordan arbeidet gjennomføres, samtidig som terapeutens eget skjønn gis tilstrekkelig plass, i tillegg til at brukernes ekspertkunnskap aktivt benyttes i løsningsarbeidet. IST er derfor en kunnskapsbasert tilnærming. En kunnskapsbasert, systemisk tilnærming som jeg tror, vil bygge bro til innflytelsesrike kontekster.

En tilnærming som også tilbyr et språk som heller vil åpne enn lukke dører. Det har allerede vært publisert ett par artikler om IST

i Fokus på Familien og en ny publiseres 5 september 2022. Jeg vil også nevne at jeg og Kristoffer Whittaker straks setter i gang med en norsk bok om IST.

Så, for å gå inn i avslutningen. Hvor bør vi bevege oss? Vi står etter min mening ovenfor to valg. Enten å videreutvikle tilnærmingene i tråd med kravene om å være kunnskapsbaserte. Eller vi kan velge å fortsatt jobbe fra en marginalisert posisjon innenfor fks. psykisk helsevern, som i dag, og/eller søke mer alternative tjenester å samarbeide med.

Om vi derimot i fremtiden ønsker å igjen ta del i innflytelsesrike posisjoner trenger vi:

- Forskning på familieterapeutiske tilnærminger som bygger på ulike epistemologiske utgangspunkt (slutt på sosialkontruksjonistisk purisme), et slikt eksempel er Integrativ Systemisk Terapi.

- De familieterapeutiske retningene som med rette kan defineres som kunnskapsbaserte bør velges. Både i praksisutøvelsen og i utdanningene.

- Vi trenger kjennskap til oppdatert forskning på familier og samfunnsaspekter som er av betydning for menneskers liv.

- Vi trenger praktikere som synliggjør forskningsbehov på vegne av egne observas-

joner og klienters tilbakemeldinger

- Fellesfaktorene og strukturert klienttilbakemelding bør inkluderes i den valgte kunnskapsbaserte terapeutisk tilnærmingen som er valgt. Tilbakemelding er for øvrig ikke annet en konkretisering av lovpålagt brukermedvirkning for å sikre at klienten blir tatt på alvor, blir hørt og involvert i egen prosess.

- Veiledning av fremtidens familieterapeuter bør handle om ferdighetstrening og ikke «wishy washy» tema. Dette er igjen betydelig støttet av forskning som viser at mer overordnede samtaler istedenfor ferdighetstrening har lite/ingen hensikt ifht å utdanne effektive terapeuter.

Jeg vil helt til sist avslutte min presentasjon med å lese et lite utdrag av et essay som snart kommer i Fokus på Familien. Essayet er skrevet av Arnstein Søvik Essayet heter: Ringen.

Paret som sit overfor meg, gjerne med den kalde meteren mellom seg, fortel at dei har tatt av seg gifteringane sine. Dett var dett, liksom. «Ho har teke av seg gifteringen…». Fleire gonger har eg høyrt slike utsegn framført med skjelvande røyster og av sinte røyster - sjølv om det aktuelle paret framleis bur under same taket.

Framleis har dei 1,8 barn saman, og enno deler

dei eit huslån som truleg overstig fem gonger inntekta, dersom den eine skulle kjøpe ut den andre. Det er i denne konteksten eg skjønar at eg ikkje heilt har forstått betydinga av dei små gullklumpane som har blitt smelta om til sirklar, akkurat store nok til å tre inn på høgre ringfinger. Slik var det lenge, heilt til ein dag.

Eg hugsar denne dagen då eg hadde den samtalen med akkurat dette paret. Forholdet mellom dei to bar preg av avstand, usikkerheit, mistillit og misforståingar. Men, som dei gode ektefolka dei var, ville dei gi «parforholdet» ein siste sjanse.

I alle fall, denne dagen sit dei saman med meg, og eg kjenner plutseleg eimen av eit aldri så lite håp. Det er noko som er annleis denne dagen.

Kanskje er det tolmodet dei viser kvarandre. Kanskje er det dei små, litt nysgjerrige blikka dei vekslar mellom seg. Sjølve, forklarar dei at dei ikkje har hatt så mange kranglar siste vekene. Dei har ei oppleving av at dei forstår kvarandre betre, lyttar meir til kvarandre. Slikt kan eg ikkje late gå forbi utan å vie det merksemd.

Eg hugsar at eg prøvde å spørje dei to, heilt i byrjinga av terapi-forløpet, kva dei tenkte var viktig i par-forholdet sitt. Rett og slett kva dei ynskte seg. Minnet klarnar. «Nærleik» hugsar eg at mannen svarte, framført audmjukt

og usikkert. Eg minnest at mannen på same tid opna den samanknytte neven sin og let han lydlaust gli ned frå armlenet på stolen, diskret og forsiktig i retning kona. Berre bitte litt nærare, framleis ein meter ifrå.

Tusen takk for meg, det har vært en glede!

/ Lennart Lorås Lennart Lorås Professor

Western Norway University of Applied Sciences, and VID Specialized University, Oslo, Norway

Editor, Fokus På Familien

UTLYSNING

ANSVARLIG REDAKTØR - FOKUS PÅ FAMILIEN

Universitetsforlaget søker ansvarlig redaktør til fag- og forskningstidsskriftet Fokus på familien.

Fokus på familien er det sentrale tidsskriftet for familieterapi i Norden og utkommer fire ganger i året. Tidsskriftet utgir og formidler forskning, teori, praktisk-kliniske erfaringer og debatt for fagmiljøer som arbeider med familieterapi, relasjonsperspektiv og systemisk og narrativ praksis. Fokus på familien er tverrfaglig og henvender seg hovedsakelig til forskere og profesjonsutøvere.

Tidsskriftet har to ansvarlige redaktører. Ett av disse vervene blir ledig fra januar 2024, med ønske om at du hospiterer i redaksjonen høsten 20 23 Du bør være sentralt plassert i fagmiljøet i Norge og/eller Norden, og ha god oversikt over utvikling og praksis innen feltet . Du bør også ha kjennskap til nordisk og internasjonal forskning. Interesse for, eller erfaring med artikkelskriving og tekstbearbeidelse er en forutsetning.

Som ansvarlig redaktør vil du samarbeide tett med den andre ansvarlige redaktøren , en nordisk redaksjon og forlaget om de fire årlige utgivelsene Dine viktigste oppgaver vil være å sikre god tilgang på manuskripter, redigere og kvalitetssikre de artiklene som er aktuelle for utgivelse, og å lede det redaksjonelle arbeidet sammen med din medredaktør.

Redaktørvervet er på fire år (1.1.2024-31.12.2027) og er honorert.

Din søknad skal inneholde en beskrivelse av faglig og redaksjonell kompetanse, samt din CV Søknaden sendes per e-post til nils.lahlum@universitetsforlaget innen 15. april, og merkes med «Søknad: ansvarlig redaktør i Fokus på familien».

Ytterligere informasjon om vervet kan fås ved henvendelse til Universitetsforlaget

v/redaksjonsleder Nils Lahlum , tlf. 934 13 284, eller til ansvarlig redaktør i Fokus på familien, Ellen Syrstad, tlf. 453 93 019 / ellen.syrstad@vid.no.

Tidsskriftets hjemmeside: www.idunn.no/page/fokus/about

Sexuell lust, otrohet och

Då vi under våren 2022 läst om den nya läroplanen för grundskolan som trädde i kraft i juli 2022 fick vi idén att bjuda in oss till högstadiets årskurs 9. I den nya läroplanen betonas sexualitet, samtycke och relation och är tänkt att vara ämnesintegrerade och då ska fler lärare ta med dessa viktiga frågor i sin undervisning. Vi kontaktade Ungdomsmottagningen så vi inte dubbeljobbade men de hade inte samma frågor i fokus som vi hade.

Efter att träffat rektor och ledningsgruppen för högstadiet så bokade vi tider i halvklass, klassens lärare i biologi var med i klassrummet. Vi presenterade oss kort för eleverna och berättade att vi ofta pratade med par om lust, otrohet och porr och att vi fått idén att träffa ungdomar och prata med dem om det också utifrån den nya läroplanen.

Vi började med att prata om att alla känner sexuell lust ibland från början av tonåren och tills man dör. Men lusten är ibland stark och ibland obefintlig. Många yttre saker kan påverka lusten och också om man är glad, sjuk, trött, har druckit alkohol, med mera. Även om man känner lust så kanske man inte vill ha sex. Om man är ihop eller träffar någon tillfälligt behöver man prata om sexuell lust, jag

behöver ta reda på vad jag själv känner och vill och vad min partner känner och vill. Vi frågade eleverna hur man kan göra om den sexuella lusten skiljer sig åt då man träffas. Vi introducerade trafikljuset som vi ibland använder i samtal med par, om det är rött vill inte jag göra det som du föreslår/vill, om det är gult kan jag tänka mig att pröva, om det är grönt är just det helt ok för mig. Vi ritade en linje på tavlan i klassrummet och skrev hålla hand längst till vänster. Därefter pussas, kyssas, ligga och kramas, smeksex och längst till höger samlag.

Eleverna var självklart lite tystlåtna men både killar och tjejer kom med funderingar och tankar om lust.

Frågor om otrohet engagerade eleverna mer än frågan om lust. Troligen beror det på att otrohet är en mer konkret fråga. Också där sade vi att man behöver prata med varandra när man är ihop om vad man tycker ska gälla. Båda behöver tänka igenom vad man själv tycker och sedan fråga och lyssna på hur den andra tänker och hur den tycker. Om man inte tycker lika måste man prata om det och kompromissa. Eleverna pratade om sociala medier där gränserna till otrohet kanske lättare kan flyttas. Är det otrohet om den killen har mycket kontakt med en annan tjej på sociala medier i ett heterosexuellt förhållande.

Svartsjuka och kontroll är inte kärlek eller romantik. Det är makt och tvång. Det är att den ena ska bestämma och ta makt över sin partner. Vi pratade också om känslor, handlingar och val.

Vi på Familjerådgivningen pratar ofta med par om sexuell lust, otrohet och porr. Det är vanliga ämnen som par vill och behöver prata om.

och porr på högstadiet

Porr var något som alla eleverna hade pratat om med lärare. Vi konstaterade att porr är lättillgängligt och finns i riklig mängd på nätet. Vi pratade om vad som är porr och vad som är sexuella skildringar och att porr inte är på riktigt. Sexuella fantasier har alla ibland från tonåren och hela livet igenom. Vi frågade eleverna vad som kan vara bra med porr och vad som kan vara dåligt med porr när man är ihop. Också om den ena tittar på porr kan den andra då hävda att den ena är otrogen.

Vi tyckte båda att det var en viktig och meningsfull diskussion med eleverna och tror att vår erfarenhet

och kunskap kom till nytta för de elever vi träffat och vi hoppas fortsätta träffa alla 9:or i Sala under kommande år.

Vi avslutade med att läsa ett stycke ur Bomullsängeln av Susanne Alakoski som beskriver ett samlag och pratade om det utifrån dagens ämnen.

Mats Stenberg & Gill Wetterberg Familjerådgivningen i Sala

Terapeuten: Om levd erfarenhet och profession

Det här lunchwebbinariet handlar om min bok, 'Terapeuten: Om levd erfarenhet och profession.'

Fredag den 14 april kl. 12-13

Ingen anmälan. Ingen kostnad.

Scanna QR koden eller följ länken på webbsidan/facebook för att delta.

I boken vill jag närma mig det terapeutiska arbetet inifrån och dela erfarenheter, tankar och känslor med dig som läsare. Till min hjälp finns ett band av människor från när och fjärran. Från då och nu. Människor med skilda erfarenheter och olika teoretiska referenser. Det innebär tidvis motsägelsefulla uppfattningar och ibland direkta motsättningar. Du kommer att se hur jag stundtals vacklar, tvivlar och måste börja om i en ny ända. Du kommer att förundras över att människor tar sig igenom svåra livshändelser och du kommer att häpna över den slump som ibland avgör våra öden. Du kommer också att ställas inför människor som inte orkade. De som inte mäktade med och som gav upp. Men framför allt kommer du att få ta del av rika och starka ögonblick som jag har glädjen att vara del av.

Carina Håkansson berättar om sin bok

Carina Håkansson är socionom, leg. psykoterapeut och Dr i psykoterapi.

LUNCHWEBBINARIUM

SAMTALSFORUM FÖR FÖRÄLDRAR TILL

TONÅRINGAR – VAD VILL DE PRATA OM?

Det här lunchwebbinariet kommer att handla om vad föräldrar till tonåringar vill prata om i diskussionsforum för föräldrar, hur de tänker att det skulle vara till hjälp för dem i föräldraskapet, och vilka praktiska förutsättningar som skulle underlätta deras deltagande Föreläsningen är baserad på den fjärde studien i min avhandling

Våren 2019 disputerade jag vid Psykologiska institutionen med avhandlingen ”Reaching out with universal parental support”, som handlar om att stötta människor i deras föräldraskap.

5 MAJ 2023 KL. 12-13

INGEN FÖRANMÄLAN. INGEN KOSTNAD.

SCANNA QR KODEN ELLER FÖLJ LÄNKEN PÅ

WEBBSIDAN/FACEBOOK FÖR ATT DELTA.

Leg. psykoterapeut & universitetslektor

Man föds inte till kvinna

1949 gavs Det andra könet ut i Frankrike. Den mottogs med en chock. Att en kvinna kunde skriva om kvinnors sexualitet och till och med lesbisk kärlek var något oerhört. Dessutom var den skriven av en kvinna som ansågs excentrisk, hon levde i öppna förhållanden, var barnlös och ogudaktig.

Boken kan beskrivas som tillämpad existentialism eller fenomenologi. Beauvoir har två stora ämnen; mänsklighetens historia utifrån ett patriarkalt perspektiv och den enskilda kvinnans historia från födelse till ålderdom.

Vi har läst 903 gram bok, översatt till svenska 2002 av Adam Inczédy-Gombos och Åsa Moberg. Att jämföras med 138 gram som den andra boken på bilden väger, Tomas Böhms Kärleksrelationer. En herkulisk uppgift som har gett riklig belöning.

Det andra könet ses som den existentialistiska rörelsens mest betydande verk. I den första översättningen till engelska 1953 fick den titeln Woman´s life today och flera av de centrala begreppen inom existentialistisk terminologi översattes felaktigt. I de tidiga upplagorna är omslagen suddiga bilder på nakna kvinnor. Är detta exempel på att boken förringades och att försök gjordes att marginalisera dess betydelse? Kanske inte. Det kan i stället bero på att den betraktas som en fallstudie och inte som ett filosofiskt verk.

Vid läsningen har vi flera gånger diskuterat om det som

boken beskriver kan anses som daterat. Vi lever i en annan tid än slutet av 40-talet. Det har gått nästan 75 år. Har inte kvinnor andra möjligheter i dag än då? Föräldraförsäkring, preventivmedel, aborträtt, förskolor, jämställdhetsombudsman har väl påverkat samhället vi lever i i dag? Vårt svar är Nej.

Beauvoir beskriver balansen mellan den frihet och de begränsningarna som finns i människans liv. Det gör större skillnad att växa upp till kvinna än de flesta inser, inbegripet kvinnor själva. Kvinnors vardagliga erfarenheter avviker från männens redan från tidig ålder. Det kan därför ge intryck av att vara ”naturliga” skillnader. Beauvoir hävdar att det är myter om kvinnlighet. Första delen av boken beskriver hon myt och verklighet. Därefter återger hon en kvinnas liv från det hon är nyfödd och vidare i livet. Pojkar och män beskrivs ofta som modiga och är hjältar, klär sig i bekväma kläder och skor. Flickor och kvinnor beskrivs ofta som svaga, hjälplösa och behövande. De klär sig ofta i mer opraktiska kläder, kvinnor förväntas bära högklackade skor i flera sammanhang, smink, naglar och att ta bort behåring på kroppen som stör är vardag för många flickor och kvinnor.

Vi använder mannen som måttstock. Det normala är det manliga och det mäts och jämförs med det kvinnliga. Också i språket. Ett sätt att beskriva det kommer från Hegels bilder om relationer och blickar. Man kan beskriva det som relationen mellan herre och slav eller att mannen är medelpunkten av universum och kvinnan är den andra. Kvinnan begränsar också sig själv då hon ser världen genom mannens blick. Hon tror och tycker att hennes förutsättningar och möjligheter till förändring är givna av naturen och begränsade. Som existentialismen beskriver det så lever kvinnan i ond tro. Hon ser inte sina möjligheter till förändring, transcendens.

Boken är kritisk till psykoanalysen och det historiematerialistiska perspektivet som författaren menar saknar evidens i många stycken. Freud beskrev sina teorier utifrån ett manligt perspektiv och utan att ta med det sociala och ekonomiska förutsättningarna, med stark betoning av sexualitet och frånvaro av möjligheten till val. Engels har endast med det ekonomiska förutsättningarna i sina teorier vilket ger en för begränsad bild av de villkor som kvinnor har.

Delarna om den kvinnliga kroppens villkor med menstruation och graviditet jämte de biologiska utgångspunkterna om befruktning är intressanta och ger perspektiv när man läser boken i dualismens tecken, som man eller kvinna. Man kan säga att hon inte ser så positivt på möjligheterna

till en lycklig kärleksrelation i äktenskapet men många svårigheter.

Varför ska man ge sig på en så stor uppgift som att läsa denna omfattande bok, ett stordåd likt Selma Lagerlöfs liv och verk? Jo, vi behöver fortfarande få syn på strukturer i samhället som ger de förutsättningar vi har och som påverkar de val vi gör.

Källa;

Existentialisterna. En historia om frihet, varat och aprikoscocktail av Sarah Bakewell.

Mats Stenberg & Gill Wetterberg Familjerådgivningen i Sala

Familjesystemets betydelse barnets utveckling: en systematisk

Prematura barn löper en ökad risk för utvecklingsmässiga svårigheter och är givet sin neurologiska omognad mer beroende av omgivningen för reglering. En prematur födsel innebär också en stark påfrestning för det familjesystem som utgör barnets omgivning. Vad är då familjesystemets betydelse för det prematura barnets utveckling?

Sedd ur ett systemiskt perspektiv är interaktioner i familjen betydligt mer komplex än uppräkningen av enskilda dyader. Beklagligt nog fokuserar dock mest forskning som betraktat det för tidigt födda barnets uppväxtmiljö på mamma-barn interaktionen. Genom en systematisk översikt utifrån ett familjesystemiskt perspektiv och baserat på Cochrane-modellen kunde vi identifiera endast elva studier av huruvida familjer med för tidigt födda barn skiljer sig från familjer med

fullgångna barn i sina interaktioner, och vilken inverkan kvaliteten på familjesamspelet har på barns utveckling. Detta är den första systematiska översikten av familjens funktion och kvaliteten på triadiska interaktioner i prematura familjer. Våra resultat lyfter fram vikten av att se och stödja hela familjens interaktioner för att främja utveckling hos för tidigt födda barn. Studien är publicerad i Children

Född för tidigt

Ungefär vart tionde barn föds för tidigt. Prematura barn föds i någon mening till en omgivning i akut kris. Den för tidiga födseln är ofta en chock och innebär en svår påfrestning för föräldrarna, eftersom graviditeten och de materiella och psykologiska förberedelserna inför förlossningen avbryts i förtid. I många fall innebär den också ett stort vårdbehov för barnet, med påföljd att barnet separeras från föräldrarna när vårdpersonal tar över en stor del av det dagliga omhändertagandet. Att få ett för tidigt fött barn kan också orsaka påfrestningar i tiden förbi det akuta stadiet. Mödrar med för tidigt födda barn löper större risk att drabbas av förlossningsdepression jämfört med mödrar till fullgångna bebisar (Phillips & Tooley, 2005; Treyvaud, 2014) och både mammor och pappor

betydelse för det prematura systematisk översikt

rapporterar oftare symtom på posttraumatiskt stressyndrom och stressande utmaningar i föräldraskapet (Treyvaud, 2014).

Särskilda egenskaper som kan vara utmanande hos för tidigt födda barn kan bero på dess neurologiska omognad. Till exempel är för tidigt födda

ofta mer passiva och mindre alerta än fullgångna bebisar (Feldman & Eidelman, 2007), ler mindre (De Schuymer et al., 2012), har sämre regleringsförmåga och oftare ett svårt temperament (Klein et al., 2009) samt högre nivå av negativ affekt (Hughes et al., 2002). Ett sätt att tänka kring hur dessa egenskaper påverkar och påverkas av

barnets utveckling är att en individ som redan är sårbar på grund av inre faktorer löper större risk att också drabbas av andra riskfaktorer i sin omgivande miljö, jämfört med en motståndskraftig individ (Diathesis stress-modellen, Monroe & Simons, 1991). Ett nyare tankesätt ser istället det som ofta betraktas som inre riskfaktorer som en förhöjd känslighet för yttre påverkan (Differential susceptibility, Belsky et al., 2007). Personer med en sådan känslighet anses inte bara vara mer känsliga för negativ påverkan utan också mer mottagliga för positiv påverkan, i linje med vad senare forskning har visat (Castel et al., 2016; Shah et al., 2013). En möjlig förklaring till detta tros vara att prematura barn, givet sin neurologiska omognad, är mer beroende – och därmed mer mottagliga –av sin uppväxtmiljö för att reglera sitt beteende, vilket under gynsamma omständigheter kan resultera i bättre anpassning (Hadfield & Gerow, 2017).

Dyadiska interaktioner

Att förälder och barn synkroniserar sina känslor och delar positiva upplevelser hjälper barnet utveckla sin sociala förmåga och relatera till sin omgivning, och är också viktigt för barnets senare förmåga till självreglering (Feldman, 2003; Feldman, 2007a; Feldman et al., 1999). Studier har visat att mödrar till för tidigt födda barn har en likvärdig förmåga att tona in med och svara an på sitt barns signaler, som mödrar till fullgångna barn (Bilgin & Wolke, 2015; Faure et al., 2017), men denna förmåga verkar vara särskilt viktigt för de för tidigt födda, eftersom den predicerar deras socioemotionella utveckling vid 11 års ålder

- ett samband som inte håller för fullgångna barn (Faure et al., 2017).

Medan mödrar till för tidigt födda barn tenderar att vara mer aktiva och stimulerande och mer direkta i styrandet av barnets uppmärksamhet (Landry et al., 1986), speglar de och imiterar i lägre utsträckning barnets affektiva ansiktsuttryck än mödrar till fullgångna barn (Malatesta et al., 1986). En metaanalys fann att föräldrar till för tidigt födda barn tenderar att inta en mer inkräktande och kontrollerande föräldrastil som är bestående genom barndomen (Toscano et al., 2020). Eftersom det inte finns någon skillnad i föräldrars förmåga till intoning kan det istället handla om en justering till särskilda behov och egenskaper hos barnet.

En föräldrastil som karaktäriseras av hög aktivering kan utgöra en kompensation för det för tidigt födda barnets svaga signaler (Wijnroks, 1998), och eftersom barnets känslouttryck ofta präglas av negativ affekt, som ilska och frustration, kan det vara olämpligt att i alltför hög utsträckning spegla eller imitera dem (Malatesta et al., 1986).

Systemiskt perspektiv

Forskning som beaktar det för tidigt födda barnets uppväxtmiljö har beklagligt nog fokuserat på den dyadiska interaktionen mellan barnet och föräldern (mamman). Sett ur ett systemiskt perspektiv är dock familjesystemet – som utgör

barnets uppväxtmiljö – betydligt mer komplext än uppräkningen av enskilda dyadiska relationer (Minuchin, 1985). Familjemedlemmarna formar inte sina relationer till varandra i ett vacuum, utan allt relationsskapande står i förhållande till andra relationer inom familjen, och hur dessa relationer fungerar. Varje individ är en delaktig medskapare i de processer och mönster som reglerar familjens beteenden. Att studera element utanför sin kontext ger därför en fragmentiserad och missvisande bild (Minuchin, 1985). Exempelvis kan interaktioner i en dysfunktionell dyad i familjen förbättras av en tredje familjemedlem med starkare samspelsförmåga, genom att stress och spänningar inom systemet minskar (Fivaz-Depeursinge & Favez, 2006). Det finns också tecken på att föräldrar blir mer lyhörda gentemot barnet när de umgås med sitt barn tillsammans, snarare än var för sig (UdryJørgensen et al., 2016).

Den familjesystemiska forskningen har vuxit fram sedan introduktionen av framför allt två teoretiska modeller och innebär ett skifte i såväl perspektiv som forskningsmetoder. Den första modellen är Sameroffs transaktionella modell, som framhåller den dialektiska aspekten av barnets utveckling. Barnet påverkar den omgivande miljön och är medskapare av sin egen uppväxtmiljö som i sin tur influerar barnets utveckling. Barnet och dess omgivning både påverkar och påverkas av varandra kontinuerligt (Sameroff, 1975). Den andra modellen är Bronfenbrenners ekologiska modell (Ecological systems theory). I likhet med den transaktionella modellen förstår den ekologiska modellen barnets utveckling i samspel med dess omgivning, men beaktar även hur barnets närm-

sta omgivning i sin tur är omsluten av flera lager omgivande miljöer. Interaktionsprocesser som utspelar sig mellan de olika miljöerna som omger varandra är således också viktiga att beakta (Bronfenbrenner, 1986).

Hur fånga in det systemiska?

Större konstellationer än dyader blir på grund av sina dynamiska och mångbottnade egenskaper särskilt svåra att studera med de förfinade forskningsmetoder som finns tillgängliga. Det finns idag ingen konsensus i den systemiska familjeforskningen kring vare sig metoder eller operationalisering av familjeprocesserna i fokus. Tvärtom finns ett överflöd av snarlika begrepp som alla avser fånga en kvalitativ aspekt av familjens interaktionsmönster och processer, vilket sannolikt hindrar kunskapsutvecklingen genom att försvåra jämförelser av tidigare studier och fältets vidareutveckling.

Familjeprocesser kan dessutom konceptuellt delas in i den representerade familjen och den praktiserande familjen (Reiss, 1989). Den representerade familjen innefattar de uppfattningar och representationer som enskilda familjemedlemmar har om familjen, medan den praktiserande familjen innefattar de faktiska interaktionsmönstren i vardagen. Den representerade och den praktiserande familjen hänger ihop och påverkar varandra men är konceptuellt åtskilda. Denna distinktion har gett upphov till två metodologiska grenar inom den systemiska familjeforskningen. Vanligast förekommande är självskattningar, som typiskt besvaras av mamman, och intervjuer som mäter

familjemedlemmarnas uppfattning av familjens fungerande inom olika domäner – det vill säga familjemedlemmarnas representationer av den egna familjens fungerande. Den något nyare metodologiska grenen avser att genom observationer av interaktioner mäta den praktiserande familjen (Favez et al., 2016), men det har visat sig svårt att operationalisera och utveckla metoder kring detta (Venturelli et al. 2016).

Interaktionskvalité i systemiskt perspektiv - familjealians

Ett sätt att operationalisera det systemiska perspektivet av den praktiserande familjen är genom den så kallade familjealliansen, som handlar om hur föräldrar och barn koordinerar sig som familj när de står inför att lösa en uppgift (Fivaz-Depeursinge & Corboz-Warnery, 1999). Hög familjeallians innebär att alla familjemedlemmar engagerar sig i uppgiften, visar respekt för varandras åtaganden, turas om i samspelet och visar ömhet i interaktioner med varandra. Låg familjeallians å andra sidan innebär att familjemedlemmar exkluderar sig själva eller konkurrerar med varandra, och visar lite ömhet i interaktionerna (Fivaz-Depeursinge & Favez, 2006; Fivaz-Depeursinge et al., 2009). Faves et al. (2012) visade att barnen i familjer med hög familjeallians lekte mer självständigt under en semistrukturerad leksituation och påkallade inte uppmärksamhet i lika hög utsträckning som barn från familjer med låg familjeallians. Författarna fann också en möjlig interaktionseffekt mellan barnets temperament och familjeallians vid 18 månader ålder, vilket följer det mönster den

transaktionella modellen föreslår – att barnet själv påverkar den miljö som sedan formar den (Favez et al., 2012).

Familjeallians verkar vara stabil över tid, från den prenatala perioden till barnets femte födelsedag (Faves et al., 2012), och en hög familjeallians är associerat med ett mer lyhört föräldraskap (UdryJørgensen et al., 2016). En hög familjeallians har visat sig predicera bättre utvecklingsresultat avseende sociokognitiv förmåga, förståelse för affekter och emotionsreglering vid 5 års ålder (Faves et al., 2012), medan familjesammanhållning vid barnets femte månad kunde predicera dess sociala kompetens vid 32 månaders ålder (Feldman & Mashala, 2010). McHale och Rasmussen (1998) fann att en låg nivå av harmoni inom familjen vid 8 månaders ålder predicerade aggressivt beteende hos barnet tre år senare, även efter kontroll av individuella faktorer och parrelationens fungerande.

En annan observationsmetod som tar hänsyn till triangeln mellan mamma, pappa och barn är Lausanne trilouge play (LTP: Fivaz-Depeursinge

& Corboz-Warnery, 1999). Med beaktande för de forskningsmetodologiska implikationer som kommer med det triadiska perspektivet studerar LTP familjeinteraktioner genom observation, där alla tre familjemedlemmars delaktighet i dynamiken registreras och analyseras. Metoden har inspirerat flera efterföljande studier, men begränsas till tre interaktionsparter, med följden att eventuella syskon eller andra familjemedlemmar utesluts från analysen. The PicNic game (PNG: Favez et al., 2016) är en semistrukturerad observationsmetod som tillåter fler än tre interaktionsparter, men som saknar fortfarande spridning i studier.

Studiens ansats och förfarande

Vi genomförde en systematisk litteraturöversikt för att lyfta fram den forskning som åtar sig uppgiften att studera hela familjesystemet runt det för tidigt födda barnet, och undersöka betydelsen av familjens fungerande för det för tidigt födda barnet. Den systematiska litteraturöversikten utformades i enlighet med Cochrane-modellen (Higgins & Green, 2008, se Box 1 för sammanfattning).

Box 1 Vad innebär det att göra en systematisk litteraturöversikt enligt Cochrane-protokollet?

För att minimera risken för bias och öka reliabiliteten i resultaten används en systematik, sammanfattad i ett protokoll, i hur man genomför en systematisk översikt. Cochrane-protokollet kräver att forskarna bl.a. redogör på förhand forskningsfrågan de avser behandla, inklusions- och exklusionskriterier, och hur man ska gå till väga för att identifiera, utvärdera och sammanfatta de studier som ingår i översikten. Den sammanställda informationen i protokollet blir en offentlig redogörelse av planen för forskningen [1]. Översikter som sammanställts i enlighet med Cochrane-protokollet anses hålla mycket hög kvalitet [2-3].

[1] Delaney A, Bagshaw SM, Ferland A, Laupland K, Manns B, Doig C. The quality of reports of critical care meta-analysis in the Cochrane Database of Systematic Reviews: an independent appraisal. Crit Care Med 2007; 35: 589 – 94.

[2] Moseley AM, Elkins MR, Herbert RD, Maher CG, Sherrington C. Cochrane reviews used more rigorous methods than non-Cochrane reviews: a survey of systematic reviews in physiotherapy. J Clin Epidemiol 2009; 62: 1021 – 30.

[3] Tricco AC, Tetzleff J, Pham B, Brehaut J, Moher D. Non-Cochrane vs Cochrane reviews were twice as likely to have positive conclusion statements: cross-sectional study. J Clin Epidemiol 2009; 62: 380 – 86.

Vi använde databaserna psycINFO, socINDEX och PubMed, och gjorde även ytterligare manuella sökningar i referenslistor och litteraturöversikter. Efter att vi tagit fram sökord och definierat inklusions- och exklusionskriterier gjorde vi två huvudsökningar och identifierade sammanlagt 584 artiklar. Efter genomgång av titel och abstrakt läste vi 70 artiklar i fulltext. Det slutgiltiga urvalet utgjordes av sammanlagt 11 artiklar (se Figur 1 och Tabell 1). För kvalitetsbedömning använde vi Newcastle-Ottawa scale assessment form for cohort studies (NOS; Wells et al., 2012). Två granskare gjorde en oberoende bedömning av kvaliteten i de inkluderade studierna utifrån NOS, och jämförde sedan sina respektive bedömningar. Kvaliteten i de inkluderade studierna var huvudsakligen god.

För att besvara den första forskningsfrågan jämfördes vi i ett första steg studiernas resultat avseende familjefungerande eller kvalitet i triadiska interaktioner, mellan familjer med prematurer och familjer med fullgångna barn. För att besvara den andra forskningsfrågan jämförde vi på samma sätt respektive studies resultat avseende koppling mellan familjefungerande eller kvalitet i triadiska interaktioner, och utvecklingsutfall mellan prematura och fullgångna barn.

Familjefungerande i familjer med för tidigt födda barn

Av elva inkluderade studier visade fem studier signifikant gruppskillnad avseende familjefungerande (Eriksson & Pehrsson, 2003; Feldman, 2007b; Gatta et al., 2017; Kalmár, 1996; Treyvaud et al.,

2011). Fyra studier visade lägre familjefungerande hos familjer med för tidigt födda barn. Feldman (2007b) fann att familjer med för tidigt födda barn hade lägre nivå av sammanhållning och högre rigiditet än i familjer med fullgångna barn. Gatta et al. (2017) fann att den sammantagna kvaliteten i de triadiska interaktionerna var lägre i familjer med för tidigt födda barn, men att de inte skiljde sig från familjer med fullgångna barn i aspekter som rörde medföräldraskap och föräldraallians. Treyvaud et al. (2011) visade att familjer med för tidigt födda barn rapporterade sämre generellt familjefungerande jämfört med familjer med fullgångna barn: större svårighet att lösa problem, otydlig kommunikation, otydliga och orättvisa roller, mer begränsade affektiva responser och mer inblandning i varandras handlingar. Mönstren var stabilt över tid: låga poäng för familjefungerande vid 2-års ålder predicerade låga poäng vid 7- års ålder, oberoende av grupptillhörighet (P=.13) (Treyvaud et al., 2011).

Resultat från Eriksson & Pehrsson (2003) visade en liten men signifikant skillnad mellan gruppernas generella familjefungerande, där familjer med för tidigt födda barn rapporterade mindre svårigheter. Dock uppvisade dessa familjer signifikant större överinvolvering (enmeshment), i form av en oförmåga att lämna varandra ifred och uppfatta sig själva och varandra som separata individer. Det ska noteras dock att studien jämförde familjefungerande hos familjer med för tidigt födda barn i åldrarna 3, 5 och 8 år med en normgrupp med barn i åldrarna 9-15 år, vilket gör resultaten mindre tillförlitliga. Kalmár (1996) visade också på

skillnader i familjefungerande mellan grupperna, men till fördel för familjer med för tidigt födda barn, där atmosfären i hemmet bedömdes som mer positiv.

Crnic och Greenberg (1987) fann inga skillnader i familjefungerande mellan familjer med för tidigt födda och familjer med fullgångna barn, men avslöjade en gruppskillnad avseende hur familjefungerande hänger samman med andra variabler. I familjer med för tidigt födda barn fanns ett starkt positivt samband mellan familjefungerande och mammans och barnets beteende, ett samband som inte fanns i familjer med fullgångna barn. Skillnaden mellan grupperna var mest framträdande i affekt hos modern och hos barnet (Crnic & Greenberg, 1987).

Fem studier påvisade ingen gruppskillnad avseende familjefungerande (Crnic & Greenberg, 1987; Farooqi et al., 2007; Gueron-Sela et al., 2015; Leijon et al., 2003; Taylor et al., 2001) och en studie rapporterade inget resultat för hur de två grupperna skiljde sig åt avseende familjefungerande (Lean et al., 2018). Det fanns inget tydligt samband mellan studiernas resultat och barnens ålder vid studiens genomförande. Det går heller inte att se någon skillnad mellan de studier som påvisade skillnad mellan grupperna avseende vilken metod de använt; observation, intervju eller självskattning, eller vilket skattningsinstrument eller kodningssystem de använt.

Sammanlagt finns således stöd för både likvärdig och sämre kvalitet av interaktioner i familjer med för tidigt födda barn jämfört med familjer med fullgångna barn. Med utgångspunkt i den tumultartade upplevelse som en prematur födsel innebär är det inte förvånande att kvaliteten på familjeinteraktioner delvis är sämre i familjer med för tidigt födda barn. Skillnader i vissa aspekter av föräldra-barn-interaktionen kan med hänsyn till detta snarare ses som en adaptiv och kompenserande process för att ge den för tidigt födda barnet optimala förutsättningar. En studie i översikten fann att hög grad av organisation och kontroll i familjesystemet korrelerade positivt och starkt med en gynnsam utveckling hos för tidigt födda barn (Crnic & Greenberg, 1987).

Betydelsen av familjens fungerande

Vårt andra syfte var att jämföra betydelsen av familjens fungerande för prematurt födda respektive fullgångna barns utveckling. Av elva inkluderade studier undersökte endast fem sambandet mellan familjefungerande och någon typ av utvecklingsutfall hos barnet. De utvecklingsområden som undersöktes var kognitiv, social, språklig utveckling, samt psykopatologiska symptom.

Tre studier fann ett samband mellan familjefungerande och utveckling som bara gällde för tidigt födda men inte fullgångna barn (Crnic & Greenberg, 1987; Farooqi et al., 2007; GueronSela et al., 2015). Gueron-Sela et al. (2015) fann

att kvaliteten i triadiska interaktioner modererade social utveckling för prematurt födda. När dessa barn ingick i lågkvalitativa triadiska interaktioner presterade de signifikant sämre avseende social funktion jämfört med fullgångna barn. När de däremot ingick i högkvalitativa triadiska interaktioner presterade de signifikant bättre avseende social funktion än fullgångna barn. Avseende kognitiv funktion fanns ett samband med kvaliteten i triadiska interaktioner, men kvaliteten i triadiska interaktioner modererade inte kognitiv utveckling för prematurt födda barn som för social funktion. Farooqi et al. (2007) fann ett signifikant samband mellan familjefungerande och psykopatologi för prematurt födda, men inte fullgångna, barn. Prematurt födda barn i sämre familjefungerande uppvisade i större utsträckning somatiska, ångestrelaterade och uppmärksamhetsrelaterade problem.

Crnic & Greenberg (1987) fann inget samband mellan generellt familjefungerande och utveckling, men familjernas nivå av organisation och kontroll korrelerade starkt och positivt med kognitiv och språklig utveckling hos barnet vid 12 månaders ålder. Sambandet kvarstod för språklig, men inte kognitiv, utveckling vid 24 månader. För fullgångna barn fanns inget sådant samband. Resultatet från Kalmár (1996) visade ett samband mellan IQ-poäng hos barnet och det emotionella klimatet och den sociala anpassningen i familjen, utan någon skillnad för prematurt födda jämfört med fullgångna barn. Lean et al. (2018) visade inget samband mellan familjefungerande

och kognitiv eller språklig utveckling oavsett grupptillhörighet.

Dessa resultat kan förstås som att kvaliteten på familjeinteraktioner är viktigare för det för tidigt födda barn än för fullgångna barn. Det ger också stöd för den ökade känslighet hos det för tidigt födda barnet som föreslås i med Differential susceptibility-modellen (Belsky et al., 2007). Att synkronisera känslomässiga upplevelser och dela positiva känslor hjälper barnet oavsett om det är för tidigt fött eller fullgånget att utveckla sociala färdigheter och senare förmågan att självreglera (Feldman et al., 2003; Feldman, 2007b; Feldman et al., 1999; Gueron-Sela et al., 2018), det tycks dock vara särskilt gynnsamt för gruppen med för tidigt födda barn (Gueron-Sela et al., 2015). Det finns inga uppenbara systematiska skillnader i resultaten utifrån barns ålder, metod eller mått som används. Det skulle dock krävas ytterligare statistiska analyser för att säkerställa slutsatser kring detta.

Begränsningar och slutsatser

Översikten tillämpade ett systemiskt perspektiv och betonar därmed den transaktionella aspekten av relationen mellan föräldrar och barn inom familjesystemet. Ett större antal studier av god kvalitet skulle ha gett ett mer robust underlag för slutsatser och kliniska rekommendationer, men så ser forskningsfältet inte ut i dagsläget. Stor variation i val av metod och deltagarkaraktäristika i de inkluderade studierna försämrar förutsättningarna

för jämförelser. Två av de inkluderade studierna bedömdes dessutom vara av låg kvalitet.

Den bredd av variabler, metoder och instrument som finns representerade i översikten vittnar om ett överflöd av överlappande begrepp och otydliga distinktioner i hur man definierar och mäter kvalitén i familjefungerande med ett systemiskt perspektiv. Strängare inklusionskriterier skulle ha omöjliggjort en översikt över fältet. Samtidigt innebär bristen på samstämmighet kring hur familjeinteraktioner ska operationaliseras ett hot mot validiteten.

Resultaten från vår översikt speglar främst den representerade familjen, och i synnerhet mödrars representation av familjen. Endast tre studier använde en observationsmetod, och en använde en semistrukturerad intervju, jämfört med sju studier baserade på självskattningar genomförda av mödrar. Som metod är självrapportering begränsad till information som är medvetet tillgänglig för den som svarar. Ur ett systemiskt perspektiv vore det önskvärt att åtminstone få tillgång till mer än en familjemedlems medvetna representation av familjen.

Slutligen är alla inkluderade studier baserade på urval från västerländska, industrialiserade länder, vilket medför risk för kulturellt bias. Det är möjligt att variationer i kvaliteten på familjeinteraktioner har andra uttryck i andra kulturella kontexter och att operationaliseringar av familjeinteraktioner måste anpassas till det sammanhang i vilket de undersöks.

av Lisa Nyborg Elia Psouni

Referenser

Belsky, J., Bakermans-Kranenburg, M. J. & van IJzendoorn, M. H. (2007). For better and for worse: differential susceptibility to environmental influences. Current Directions in Psychological Science, 16(6), 300–304.

Bilgin, A. & Wolke, D. (2015). Maternal sensitivity in parenting preterm children: a meta-analysis. Pediatrics, 136(1), 177–193.

Bronfenbrenner, U. (1986). Ecology of the family as a context for human development: research perspectives. Developmental Psychology, 22(6), 723–742.

Castel, S., Creveuil, C., Beunard, A., Blaizot, X., Proia, N. & Guillois, B. (2016). Effects of an intervention program on maternal and paternal parenting stress after preterm birth: a randomized trial. Early Human Development, 103, 17–25.

* Crnic, K. A. & Greenberg, M. T. (1987). Transactional relationships between perceived family style, risk status, and mother-child interactions in two-year olds. Journal of Pediatric Psychology, 12(3), 343-362.

De Schuymer, L., De Groote, I., Desoete, A., & Roeyers, H. (2012). Gaze aversion during social interaction in preterm infants: A function of attention skills? Infant Behavior and Development, 35(1), 129–139.

* Eriksson, B. S. & Pehrsson, G. (2003). Relationships between the family’s way of functioning and children’s temperament as rated by parents of pre-term children. Journal of Child Health Care: for professionals working with children in the hospital and community, 7(2), 89–100.

* Farooqi, A., Hägglöf, B., Sedin, G., Gothefors, L. & Serenius, F. (2007). Mental health and social competencies of 10- to 12-year-old children born at 23 to 25 weeks of gestation in the 1990s: a Swedish national prospective follow-up study. Pediatrics, 120(1), 118–133.

Faure, N., Habersaat, S., Harari, M. M., Müller-Nix, C., Borghini, A., Ansermet, F., Tolsa, J. & Urben, S. (2017). Maternal sensitivity: a resilience factor against internalizing symptoms in early adolescents born very preterm? Journal of Abnormal Child Psychology, 45, 671–680.

Favez, N., Frascarolo, F., Carneiro, C., Montfor, V., Corboz-Warneny, A. & Fivaz-Depeursinge, E. (2012). The development of the family alliance from pregnancy to toddlerhood and children outcomes at 18 months. Infant and Child Development, 15, 59–73.

Favez, N., Frascarolo, F. & Grimard, N. (2016). The PicNic game: Presentation of a situation of observation to assess family interactions. Infant Mental Health Journal, 37(3), 235–246.

Feldman, R. (2003). Infant–mother and infant–father synchrony: the coregulation of positive arousal. Infant Mental Health Journal, 24(1), 1–23.

Feldman, R. (2007a). Parent-infant synchrony and the construction of shared timing; physiological precursors, developmental outcomes, and risk conditions. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 48(3–4), 329–354.

* Feldman, R. (2007b). Maternal versus child risk and the development of parent child and family relationships in five high-risk populations. Development and Psychopathology 19(2), 293-312.

Feldman, R., & Eidelman, A. I. (2007). Maternal postpartum behavior and the emergence of infant–mother and infant–father synchrony in preterm and full-term infants: The role of neonatal vagal tone. Developmental Psychobiology, 49(3), 290–302.

Feldman, R., Greenbaum, C.W. & Yirmiya, N. (1999). Mother-infant affect synchrony as an antecedent of the emergence of self-control. Developmental Psychology, 35(1), 223–231.

Fivaz-Depeursinge, E. & Corboz-Warnery, A. (1999). The primary triangle: a developmental view of mothers, fathers and children. Basic Books.

Fivas-Depeursinge, E. & Faves, N. (2006). Exploring triangulation in infancy: two contrasted cases. Family Process, 45(1), 3-18.

Fivaz-Depeursinge, E., Lopes, F., Python, M., & Favez, N. (2009). Coparenting and toddler’s interactive styles in family coalitions. Family Process, 48, 500–516.

* Gatta, M., Miscioscia, M., Svanellini, L., Peraro, C. & Simonelli, A. (2017). A psychological perspective on preterm children: the influence of contextual factors on quality of family interactions. Biomed Research International, artikel-ID: 9152627.

* Gueron-Sela, N., Atzaba-Poria, N., Meiri, G. & Marks, K. (2015). The caregiving environment and developmental outcomes of preterm infants: diathesis stress or differential susceptibility effects? Child Development, 86(4), 1014-1030.

Hadfield, K., O’Brian, F. & Gerow, A. (2017). Is level of prematurity a risk/plasticity factor at three years of age? Infant Behavior and Development, 47, 27–39.

Higgins, J., & Green, S. (2008). Cochrane handbook for systematic reviews of interventions. John Wiley & Sons Inc.

Hughes, MB., Shults, J., McGrath, J. & Medoff-Cooper B. (2002). Temperament characteristics of premature infants in the first year of life. Journal of Developmental and Behavioral Pediatrics, 23(6), 430–435.

* Kalmár, M. (1996). The course of intellectual development in preterm and fullterm children: an 8-year longitudinal study. International Journal of Behavioural Development, 19(3), 491–516.

Klein, V. C., Gaspardo, C. M., Martinez, F. E., Grunau, R. E. & Linhares, M. B. M. (2009). Pain and distress reactivity and recovery as early predictors of temperament in toddlers born preterm. Early Human Development, 85(9), 569–576.

Landry, S. H., Chapieski, M. L. & Schmidt, M. (1986). Effects of maternal attention-directing strategies on preterm’s response to toys. Infant Behaviour and Development, 9(3), 257–69.

* Lean, R. E., Paul, R. E., Smyser, T. A., Smyser, C. D. & Rogers, C. E. (2018). Social adversity and cognitive, language, and motor development of very preterm children from 2 to 5 years of age. Journal of Pediatrics, 203, 177-184.

* Leijon, I., Finnström, O., Sydsjö, G. & Wadsby, M. (2003). “Use of healthcare resources, family function, and socioeconomic support during the first four years after preterm birth. “ Archives of Disease in Childhood Fetal and Neonatal Edition, 88(5), 415-420.

Malatesta, C. Z., Grigoryev, P., Lamb, C., Albin, M. & Culver, C. (1986). Emotion socialization and expressive development in preterm and full term infants. Child Development, 57(2), 316–330.

McHale, J. & Rasmussen, J. (1998). Coparental and family group-level dynamics during infancy: early family precursors of child and family functioning during preschool. Development and Psychopathology, 10(1), 39-59.

Minuchin, P. (1985). Families and individual development: provocations from the field of family therapy. Child Development, 56(2), 289–302.

Monroe, S. M. & Simons, A. D. (1991). Diathesis-stress theories in the context of life stress research: implications for the depressive disorders. Psychological Bulletin, 110(3), 406–425.

Phillips S. J. & Tooley, G. A. (2005). Improving child and family outcomes following complicated births requiring admission to neonatal intensive care units. Sexual and Relationship Therapy, 20(4), 431-442.

Reiss, D. (1989). The represented and practicing family: Contrasting visions of family continuity. I A. J. Sameroff och R. N. Emde (Red.), Relationship disturbances in early childhood: A developmental approach (ss. 191220). Basic Book.

Sameroff, A. (1975). Transactional models in early social relations. Human Development, 18(1–2), 65–79.

Shah, P. E., Robbins, N., Coelho, R. B. & Poehlmann, J. (2013). The paradox of prematurity: the behavioral vulnerability of late preterm infants and the cognitive susceptibility of very preterm infants at 36 months postterm. Infant Behaviour & Development, 36(1), 50–62.

* Taylor, H. G., Klein, N., Minich, N. & Hack, M. (2001). Long-term family outcomes for children with very low birth weights. Archives of Pediatrics and Adolescent Medicine, 155(2), 155-161.

Toscano, C., Soares, I. & Mesman, J. (2020). Controlling parenting behaviors in parents of children born preterm: a meta-analysis. Journal of Developmental and Behavioural Pediatrics, 41(3), 230–241.

Treyvaud, K. (2014). Parent and family outcomes following very preterm or very low birth weight birth: a review. Seminars in Fetal and Neonatal Medicine, 19(2), 131–135.

* Treyvaud, K., Lee, K., Doyle, L. & Anderson, P. (2011). Family functioning, burden and parenting stress 2 years after very preterm birth. Early Human Development 87(6), 427-431.

Udry-Jørgensen, L., Tissot, H., Frascarolo, F., Despland, J.-N. & Favez, N. (2016). Are parents doing better when they are together? A study on the association between parental sensitivity and family-level processes. Early Child Development and Care, 186(6), 915–926.

Venturelli, E., Cabrini, E., Fruggeri, L. & Cigala, A. (2016). The study of triadic family interactions: the proposal of an observational procedure. Integrative Psychological and Behavioural Science, 50, 655-683.

Wells, G. A., Shea, B., O’Connell, D., Peterson, J., Welch, V., Losos, M., Tugwell, P. (2012). The NewcastleOttawa scale (NOS) for assessing the quality of nonrandomized studies in meta-analyses. Hämtad 14 okt, 2021, från http://www.ohri.ca/programs/clinical_epidemiology/oxford.asp

Wijnroks, L. (1998). Early maternal stimulation and the development of cognitive competence and attention of preterm infants. Early Development & Parenting, 7(1), 19–30.

Dalarnas familjeterapiförening

Alain

Topor

Två heldagar fyllda med spännande föreläsningar och seminarier med huvudfokus på behandlaren och behandlarens värld.

En värld som innebär att förhålla sig till sig själv, till klienter/familjer, metoder, kollegor, vårdgrannar och inte minst den organisation behandlaren verkar inom.

18-19 oktober 2023

Galaxen i Borlänge

Två dagars föreläsningar, fika, lunch & kongressmiddag ingår i kongressavgiften

Fram till 31 maj: 3 300kr (3 700kr för icke-medlemmar)

Från 1 juni: 3 600kr (4 000kr för icke-medlemmar)

Avgifterna är exklusive moms

Anmälan senast 8 september

Forsberg

The system and I

When I first encountered General Systems Theory in the late 1960’s I was captivated. Here was a theory that appeared to match the complexity of human beings whilst being almost mathematical in its elegance! I quickly identified myself as being a systemic therapist – that is, a therapist who bases his work on something called systems theory. Today I am uncertain about the theory, and less clear about my professional identity.

One example that reveals the development of my thinking about systems theory concerns the term “theory”. Many years ago, reading the biography of von Bertalanffy, the father of the modern system perspective, I learned that he himself was apologetic about the term: in his German textbook, he used the term Allgemeine Systemlehre. Thus, instead of “theory”, he thought that the words “systems approach” might have been more appropriate. So, I came to think of his approach as a systems perspective rather than a systems theory. For me, this new distinction came as a relief, as it affirmed my realisation that a general theory of all systems (of which the family is but one example), simply did not exist - and still does not. This same point is emphasised, for example, by the editors in their introduction to the latest edition of “General Systems Theory”, published in 2015.

I have found it helpful to keep distinguishing between “perspective” and “theory”. One way to think of a theory is that it describes how a part of the world seems to function (a kind of model) based on the data that we have accumulated. A perspective, on the other hand, defines a point or position from which we can describe what we see, without having a preformed idea of what that might be. For example, we might ask: what do we find out if we choose to think of

an atom as a system, or a cell as a system, or a person as a system, or a society as a system?

A core principle in a systems perspective is that of organization. One of von Bertalanffy’s starting points as a philosopher of biology was that while identification of the specific components of any living system provides us with important information, this knowledge alone cannot account for the fact that a living system (or any other dynamic system for that matter) is not an inert collection of elements, – instead the parts act in relation to each other, displaying patterns of activity. So, while the components are the physical elements out of which a dynamic system is constructed, it is the ways in which they relate to each other (how they are organized) that define their function and reveal the nature of the system that they constitute.

A systemic perspective does not limit us to look at only social systems such as the couple or the family. It can also be used to consider the individual as a psychological system, and to ask for example, what are her components, how are they organised and how does she relate to other individuals/ systems? Personally, in my role as therapist, I find it helpful to think of the components or “parts” of the individual as a vast number of interrelated skills, all of which have been learned in a relationship with someone (including self). As individuals, we have learned who we are (or rather how we have learned how to think about who we are), to contextualise our thinking and our behaviour (by adapting them to different circumstances), to understand our feelings and how to regulate them, to problem solve, to conduct a relationship, a set of ethical considerations, and so on. There are so many skills, learned in so many different contexts, that one complication is that they sometimes appear to be

in disagreement with each other, and we experience various forms of dissonance or internal conflict. However, as we journey through our personal space-time, we can only hope that these skills will be sufficient to help us to manage the challenges that fate often throws our way (or that we can learn new skills – for example by going to therapy).

Such learnings are also idiosyncratic. In the case of couples, for example, person A will have learned how to relate to others, as has her partner B, but probably in different ways. Each will have a different idea of what being a couple means. For many, these differences create challenges over time.

Couple and Family Therapy (CFT) seems to me to have one core idea: the age-old knowledge that relationships can have a positive or a negative effect (usually both, over time) on the health and development of the individual, depending upon their nature - just as each individual can be a constructive or destructive force in relationships. This is why CFT therapists learn early in their training to identify interactional patterns that reveal how family members cooperate with and support each other, or alternatively make life difficult for each other (whether intentionally or not). They also learn how to work with these patterns to try and achieve the goals of the therapy.

For me, the value of a systems perspective is that it continually informs me about the presence of variety and complexity. Variety exists on two levels: firstly, there are many kinds of systems, and secondly, the more complex any given system is, the greater the possibility that developmental pathways will result in the creation of unique adaptions. This

can be seen clearly in how different people react to crisis, for example. We human beings are complex, dynamic systems: the combination of our biological, psychological and social systems allow us to both adapt to, and even create, a seemingly infinite number of different ecological niches. This awareness advises me in advance that I may not be able to rely on past learning to understand the next client system that I meet.

So now, thinking of myself as a systemic therapist who does not have access to a general systems theory, each time I start a new therapy I find myself facing a wonderfully complicated world waiting to be explored. When I believed that there was such a theory, I assumed it privileged me to know in advance why people developed problems. Removing the theory and replacing it with a perspective means that I cannot assume to have such a priori knowledge, only experience accumulated from myself and others.

For me at least, this means that the first challenge of therapy is to try and understand the nature of the presented problem as it is experienced by each specific “system” that I meet – whether individual, or couple, or family. Only when I think that I understand the problem can I begin to think about a specific and appropriate theory that might be of help. So, while always a systemic therapist, sometimes I am a behaviourist, sometimes a CBT therapist, sometimes a psychodynamic therapist, and so on. And when I think about it, it is not at all confusing for my identity - in fact, it is rather liberating.

Hälsningar från

utanför Sverige

Lite glimtar från familjeterapin utanför Sverige. När jag var på den europeiska kongressen i höstas var det fullt med föreläsningar och workshops. Allt från klassisk Milanoskola till forskning om hur de digitala samtalen fungerar idag.

Men vissa talade också om svårigheten att andra inriktningar får större plats på universiteten och inom vården. Men alla fortsätter att föra fram familjeterapin.

Gå in på EFTAs hemsida och kika. Snart äger Världskongressen rum i Malaga. I sommar Open dialog i Finland med bla Harlene Anderson. Forskningskongress i Tyskland i höst, m, m. Så ta gärna kontakt med mig om du vill nätverka med någon i Europa. Jag känner en del genom att jag är representant i den Europeiska samverkansgruppen. Det finns flera från Sverige jag har hört har tagit kontakt med någon familjeterapeut utomlands och bett att få komma och auskultera, eller starta ett samarbete med. En del kan nog också erbjuda en soffa att övernatta på.

Håll också utkik på SFFT,s hemsida då det kommer att vara webinarier med olika föreläsare från Europa under våren. Och förstås våra egna evenemang i de olika föreningarna.

Susan Hanshoff

Representant för FFST i riksstyrelse

Sveriges

representant i den Europeiska samverkansgruppen

Susan.hanshoff@gmail.com

Integrative Systemic Therapy in Practice

av Douglas C. Breunlin, Bahareh Sahebi, William P. Russell

This essential handbook provides clinicians with the tools to introduce Integrative Systemic Therapy (IST) into their practice working with individuals, couples, and families.

Describing the “how to” and “how to decide what to do” aspects of IST, this book outlines a practical, problem-solving approach that considers client strengths and and cultural contexts in the process of integrating interventions from various therapy models and empirically supported treatments. Chapters demonstrate how problem-solving tasks can be accomplished using the IST blueprint for therapy and include scenarios that will challenge the reader to think through the specific steps for IST, encouraging them to consider the therapeutic alliance and the use of self in therapy.

For supervisors, trainers, and clinicians familiar with IST, this book will enrich and deepen their understanding of it. The book is also relevant for clinicians and supervisors of all types of therapy who seek to become more integrative and systemic in their work.

Läsvärt

Jag är himmel och hav: en filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser

av Jonna Bornemark

Är vi människor i grunden enskilda, ensamma - eller hör vi samman? I jag är himmel och hav tar Jonna Bornemark avstamp i en av de mest paradoxala och djupt existentiella erfarenheter som hör livet till - graviditeten.

Den gravida kvinnan kontrollerar sin kropp och samtidigt inte, hon är passiv och aktiv på samma gång, hon möter både liv och död. Hon är en och samtidigt två. Det är en erfarenhet som inte har fått ta plats i filosofin, den västerländska filosofen har typiskt inte varit en kvinna, än mindre en gravid kvinna.

Men om vi tog denna erfarenhet på allvar, vad skulle vi då upptäcka? Vart skulle det leda oss?

Vi tänker så ofta att livet börjar vid födelsen och att kroppar är separerade från varandra.

Vi uppfattar liv som något som finns i åtskilda individer, inte som något som binder ihop oss med varandra. Graviditeten är en erfarenhet med kraft att utmana dessa idéer och ge oss en ny, annan förståelse för vad liv är och vilken relation vi egentligen har till andra människor och andra levande varelser.

Vad hjälper?

Vägar till återhämtning från svåra psykiska problem

av Alain Topor

Läsvärt

De flesta människor som drabbas av svåra psykiska problem återhämtar sig helt eller delvis. Det betyder inte att man nödvändigtvis blir fri från alla symtom utan kan innebära att man trots allt hanterar dem och lever ett acceptabelt liv. Bland läkare och vårdpersonal och även bland dem som själva har psykiska problem finns en utbredd pessimism om möjligheterna att återhämta sig. Men forskningsresultat motsäger detta. Vad hjälper människor med svåra psykiska problem att återhämta sig? Vad gör de själva, och vad kan andra professionella, anhöriga och närstående göra för att bidra till denna process? I boken kopplas individernas/ brukarnas erfarenhetsbaserade kunskap samman med kunskap från forskningen.

Läsvärt

Terapeuten: om levd erfarenhet och profession

av Carina Håkansson

Som psykoterapeut är jag del av rika upplevelser och djupt meningsfulla ögonblick, men det är också av och till ett svårt arbete som oundvikligen är förenat med tvivel, osäkerhet och en rad valsituationer.

Jag vill närma mig det terapeutiska arbetet inifrån och dela erfarenheter, tankar och känslor med dig som läsare. Till min hjälp finns ett band av människor från när och fjärran. Från då och nu. Människor med skilda erfarenheter och olika teoretiska referenser. Det innebär tidvis motsägelsefulla uppfattningar och ibland direkta motsättningar. Du kommer att se hur jag stundtals vacklar, tvivlar och måste börja om i en ny ända. Du kommer att förundras över att människor tar sig igenom svåra livshändelser och du kommer att häpna över den slump som ibland avgör våra öden. Du kommer också att ställas inför människor som inte orkade. De som inte mäktade med och som gav upp. Men framför allt kommer du att få ta del av rika och starka ögonblick som jag har glädjen att vara del av.

Boken vänder sig till såväl en bred allmänhet som till studenter och yrkesverksamma som i sina arbeten möter människor i kritiska livssituationer. Författarens förhoppning är att boken ska bidra till ökad uppmärksamhet och kunskap om vad som är väsentligt när livet ställs på sin spets och de egna krafterna inte räcker till.

Mediabruset

Porträttet av Tryggve Balldin i SFT Nr 2, 2019

Läs porträttet av Tryggve Balldin som skrevs våren 2019 av Marcus Westergren. Tryggve medverkar i Svensk familjeterapikongress 2023 i Borlänge.

https://issuu.com/karn.patrik/docs/sft_nr2_2019

Fråga Doktorn, 27 februari 2023: Tema – Relationer

Måste jag som vuxen regelbundet besöka mina föräldrar?

Hur påverkar min uppväxt förhållandet till min partner idag?

Kan jag bli sjuk av en dålig relation med min gamla mamma?

Görel Fred, psykoterapeut och Kalle Norwald, sexolog, svarar på frågor tillsammans med doktor Karin Granberg. Programledare: Sofia Rågenklint

https://www.svtplay.se/video/Kz2N2wN/fraga-doktorn/ tema-relationer?info=visa

The Systemic Way

Sezer and Julie

This podcast gives the listener an opportunity to hear conversations with people from the field of systemic psychotherapy. Hosts Sezer and Julie, two systemic psychotherapists, discuss a wide range of topics, theories, practices and experiences with their guests, giving the listener an insight into this discipline’s contribution to social change. Artwork by Arai Drake Creative: http://www.araidrake. com/portfolio/thesystemicway/Music by Rena Paid

https://open.spotify.com/show/2ESQ8L8P3e3v1liH2m6BIW

Soulistic Podcast: Avsnitt 3 med Lance Cederström, ExistensLivskris - Samvete

I detta avsnitt gästas vi av Lance Cederström som är bland de främsta existentiella terapeuterna i Sverige. Vi pratar om vad det innebär att leva och existera. Varför det är så viktigt att kunna våga möta världen. Hur vi undviker att ångra våra val vid dödsbädden och hur vi istället kan lyssna till och följa vår inre kompass och vårt samvete. Lance Cederström medverkar också i årets familjeterapikongress i Borlänge.

https://soulisticpodcast.libsyn.com/ lance-cederstrm-existens-livskris-samvete

KALENDER – vinter och vår 2023

RIKS

14 april kl. 12-13 Lunchwebbinarium - Carina Håkansson berättar om sin bok, ’Terapeuten: Om levd erfarenhet och profession’ Ingen anmälan eller kostnad.

Se sfft:s webbsida eller Facebooksida för mer information och länken.

5 maj kl. 12-13 Lunchwebbinarium – ’Samtalsforum för föräldrar till tonåringar – Vad vill de prata om?’ med Karin Thorslund

Ingen anmälan eller kostnad.

Se sfft:s webbsida eller Facebooksida för mer information och länken.

NORR tillsammans med RIKS

23 april kl. 14-16 Webbinarium – Dags för nästa steg!

Norr tillsammans med riksföreningen bjuder in alla medlemmar i sfft till ett webbinarium där vi går från tanke till handling i de frågorna som föreningen arbetar med. Mer information och en officiell inbjudan kommer inom kort. Anmälan och information, anki_andersson@telia.com

STOCKHOLM

28 mars kl. 17.30-21 FFST Årsmöte och efterföljande systemcafé med Karin Austin, verksamhetsstrateg för Botkyrka kommun

Plats: Åsögatan 79, ingång direkt via gården.

Kostnad: Medlemspris 100 kr, 150 kr icke-medlem. Ingår smörgåsbuffé, dryck och kaffe/te. Betalas genom Swish på plats.

Anmälan: via e-post senast den 27 mars till Lisa Koser, ordforande@ffst.se

28 april från kl. 17 – Årets första Afterwork Hellstens glashus, Wollmar Yxkullsgatan 13, Stockholm

12 maj ‘Finding one’s place: Theory and practice of systemic-dialogical therapy’ with Paolo Bertrando och

Claudia Lini

Plats: Ersta konferens, hotell och terrass

Priser: 1 100 kr för medlemmar, 1 350 kr för icke medlemmar

Anmälan till dagen görs via mejl till ordforande@ffst.se

MITT-SVERIGE

3 maj kl. 18.30 Årsmöte på BUP i Östersund samt via länk till Sundsvall. Mer information kommer.

VÄSTRA

22 maj Systemcafé med Ulrika Ernvik i Göteborg Mer information och anmälan kommer inom kort.

Kommande konferenser/kongresser

30 mars-1 april 2023 World Family Therapy Congress i Malaga, Spain Mer information, se: https://www.ifta-congress.org/ 18-19 oktober 2023 Svensk Familjeterapi Kongress i Borlänge Mer information, se: https://www.sfft.se/dff/2023/index.htm

8-31 augusti 2024 Nordic Family Therapy Congress i Bergen, Norge

Se också www.sfft.se för aktuella evenemang och följ föreningen på Facebook, https://www.facebook. com/svenskfamiljeterapi, men också de lokalföreningssidorna på Facebook så att du inte missar intressanta evenemang.

Södra https://www.facebook.com/groups/407896639263380

Västra

https://www.facebook.com/familjeterapiforeningen.vastrasverige

Stockholm https://www.facebook.com/groups/ffststockholm

Dalarna https://www.facebook.com/groups/2318192368495836

Mitt Sverige https://www.facebook.com/groups/232049741458936

Söker du sidor med information om din närmaste lokala förening så gå in på www.sfft.se och sök på lokalföreningar. Där hittar du kontaktuppgifter. Flera lokalföringar har också egna hemsidor där det finns intressant att läsa och information om aktuella händelser.