Falkenposten 2021

IK Falkens ordförande Greger Forsblom har ordet

Ett år med idrott, glädje och tacksamhet!

Ett aktivt verksamhetsår närmar sig slutet och vi inom IK Falken kan med glädje, tacksamhet och stolthet summera året. Efter att fjolåret på många sätt kommer att ihågkom mas som året då mycket inhiberades har år 2021 varit ett år fyllt av akti viteter trots att pande min fortfarande påverkar samhället.

Aktiva idrottare, ledare och för äldrar har visat att livet går vidare och idrotten behövs och förenar. Som ordförande för föreningen vill jag rikta ett stort tack till alla som ställer upp som frivilliga led are för barn och ungdom, ni gör ett viktigt arbete.

Jag vill även rikta ett stort tack till föreningens sponsorer som möj liggör ungdomarnas idrottande.

Ett stort tack ska även ges till alla deltagare och sponsorer som del tog i årets Ärevarv. IK Falken visade igen att tillsammans kan vi åstadkomma storverk och till sammans tar vi ansvar.

Idrottsåret 2021 har innehållit många spännande stunder och vi kan se fram emot år 2022 med nya möjligheter och utmaningar.

En stor utmaning men även en bekräftelse på att IK Falken är en betrodd tävlingsarrangör är att veteran-FM i friidrott kommer att arrangeras i Pedersöre nästa som mar. Ett stort evenemang som bara de bästa föreningarna klarar av.

Tack för året som gått och jag önskar alla våra idrottare idrotts glädje och framgång.

Falkenposten

Ansvarig utgivare: Greger Forsblom, IK Falken.

Redaktionsråd: Tina Hinkka, Linda Löfbacka-Skog, Marlene Joskitt och Carola Häggblom

Annonsförsäljning: Marina Sund qvist, Carola Häggblom, Christer Aspfors, Jan Lindfors, Tina Hinkka, Sixten Häggman, Sune Lind, Mar kus Sandbacka och Tage Ray.

Pärmbild: Kevin Sandell Foto: Kaj Sandell, St Moritz Layout: Grafica Layout/Ulrica Wik Tryckeri: Forsberg Printed Communication Oy Ab Upplaga: 4 400 ex.

Tidningen finns också som e-tid ning. Gå in på IK Falkens hemsida www.ikfalken.fi

Vill du bidra till nästa års Falken posten, kontakta styrelsen eller din sektionsordförande.

IK Falken

Grundades: 1973 Antal medlemmar: 994 Styrelsens ordförande: Greger Forsblom Sekreterare: Marlene Joskitt Kassör: Sune Lind

Föreningen har tre sektioner: Orienteringssektionen (ordförande Sören Jansson), skidsektionen (ordförande Tage Ray) och friidrottssektionen (ordförande Lars Byström). Under friidrotten finns ett knatteutskott.

Foto: Ann-Britt Forsblom

Greger Forsblom Ordförande, IK Falken

Rörelseglädje, träningsiver och tävlingsinstinkt

Hos 5 personers familjen Ainasoja står friidrott, fotboll, motocross och snowboard på agendan. Lägg dessutom till lite simning, skridskoåkning, gitarr- och ukulelespe lande, sång och älgjakt, så har ni Ainasojas i ett nötskal.

Mamma Lindas bakgrund inom friidrott och pappa Jonas intresse för bl.a. musik, mopeder och sla lom sedan unga år förklarar en del av de aktiviteter familjen utövar idag. Fotbollen kom in i bilden på flickornas eget initiativ.

Döttrarna Natalie, 14, Matilda 12 och Emelie 8, tränar och tävlar i friidrott med IK Falken och spe lar fotboll med EIK. Till husbe hov musicerar de också ibland.

Alla i familjen kör motocross och snowboard eller slalom, och genom de här båda aktiviteterna ser man som ett sätt för familjen att umgås på.

- Jag började först köra, sedan väcktes också Lindas intresse för grenen, berättar Jonas. När bar nen kom blev det naturligt att lära dem köra i ung ålder och från 6 års ålder har de varje sommar deltagit i motocrosskola.

- Vi kör för att ha roligt, inte för att bli snabbast, så vi brukar påminna om att inte köra fortare än att det känns bekvämt, inflikar Linda.

Friidrotten ligger Natalie närmast hjärtat.

- Längd, höjd, tresteg och kortdis tanser som 100 m och 200 m är nog de grenar jag gillar bäst och där det gått bäst, säger hon. Längdrekor det är 4,79 m. Natalie brukar delta i träningslägret vid Norrvalla; för utom själva träningarna så trivs

hon med att umgås med idrottare också från andra föreningar.

För Matilda är det också hopp grenarna som lockar mest, och i höjd har hon hoppat 1,43 m. Hon springer också gärna sträckor mel lan 200 och 800 m. Och spelar fot boll däremellan.

- Det är svårt att välja vilket som är roligast, säger Matilda, men enligt hörsägen så har hon ett antal gånger sagt att motocross är det roligaste som finns.

Emelie får som den lillasyster hon är hänga med på det mesta. I som mar har hon bl.a. deltagit i en fot bollscup för nybörjare, där man inte alltid nödvändigtvis räknar målen. Och så i friidrott förstås.

- Kula är roligt, men längd är också kul, säger Emelie, som dessutom gillar att springa snabbt men kort.

Det krävs en hel del skor för Matildas, Emelies och Natalies aktiviteter – och en pappa som kan sy! Fiskelina fungerar bra för att reparera motocrosskorna.

Minstingen Emelie hänger gärna med på familjens aktiviteter.

Falkenfamiljen

Med Vitsjö som sin fasta punkt, så tar det givetvis en hel del tid för att ta sig till och från träningsoch tävlingsplatserna med aktivi teter ibland sex gånger per vecka, men familjen upplever det inte som något problem. På hemmap lan kan de dessutom simma i den klara Vitsjön under sommaren och skrinna där på vintern. Allt som oftast springer de också en runda hemma i naturen antingen tillsammans eller var och en för sig själv.

Ibland krockar aktiviteterna. Vi har kört med två bilar till Kelviå, för att Emelie först skulle hinna med sin fotbollsträning i Esse, sen

Den aktiva familjen bestående av Linda, Matilda, Emelie, Natalie och Jonas utövar friidrott, fotboll, mo tocross och slalom, men har också andra intressen. www.preprint.fi

Linda, som själv tävlat främst i längd och tresteg på FM-nivå, är väldigt engagerad i döttrarnas trä ning. Ofta åker de till sportplanen i Bennäs för mer specifik träning, men hon vet hur viktigt det är med mångsidighet och återhämtande träning och vill långsiktigt bygga starka kroppar för att undvika skador längre fram.

- Som förälder är det roligt att se flickornas träningsiver och täv lingskoncentration när det gäller,

säger hon, men det gäller att hitta balans i det hela. Balans i sitt eget liv måhända passen tillsammans med älgjaktlaget i Vasikka-aho ger Linda, som enligt egen utsago ännu inte skjutit en levande älg.

Under vinterhalvåret får moto cross ge vika för snowboard och slalom.

- Slalom kan jämföras med att köra på fyra hjul, medan snowbo ard är som att köra på två, för klarar Jonas skämtsamt familjens intresse för just snowboard.

Text och bild:

Ullamay Borgmästars

* affärsgåvor ex. skoltröjor, pennor, kepsar, m.m. tryckeri o. brodering www.preprint.fi

* affärsgåvor ex. skoltröjor, pennor, kepsar, m.m. tryckeri o. brodering

Nathalie och Matilda med sin fri idrottstävling i Kelviå och Natalie spela andra halvlek av fotbolls matchen i Esse efteråt, säger Linda med ett leende.

Årets falkenit 2020

Vid IK Falkens årsmöte 2020 tilldelades Carola Häggblom vandrings priset och hederstiteln Årets falkenit.

Motivering: Carolas engagemang i IK Falken och Idrottskul för invandrarflickor.

När och hur började ditt engagemang i IK Falken? När äldsta dottern var 12 år ville hon börja friidrotta. Några år före det hade vi varit på ett ärevarv sjippo i Kållby. Jag hade själv fri idrottat när jag var barn så på det sättet var friidrottsplanen bekant för mig.

Vad har varit din roll i IK Falken? Jag gick barnledarutbildningen ganska snabbt efter att jag börjat vara på sportplan. Jag har varit ledare för de lägre åldersklasserna. Alla egna barn har friidrottat så det har känts naturligt att hjälpa till. Jag har varit IK Falkens ordfö rande i 4 år. Nu har jag ansvar för Falkenposten och UtterTrail.

Vad har motiverat dig?

Det känns roligt och givande att ha möjlighet att ge barn och ung domar en meningsfull fritidssys selsättning och att alla kan vara med oberoende av talang. Det är tillfredsställande att se ett barn lyckas efter många försök.

Vad har du haft för mål eller måtto med ditt ledarskap eller engagemang?

För mig har det varit viktigt att se och kunna prata med barnen. För ca 10 år sedan gick jag “Föräldrar på stan” en skolavslutningshelg. Då märkte jag att många tidigare och nuvarande Falken-aktiva häl sade på mig. Det kändes roligt att de kände igen mig.

Vad är bästa minne eller upplevelse under alla år med IK Falken?

Vattenfallcup-finalerna (numera föreningscup) med efterföljande besök till landskampen mellan Sverige och Finland. En upple velse för såväl barn som vuxna. Stafett-DM är roliga men inten siva. Alla människomöten har gett mycket åt mig.

Andra talkominnen

Jag har deltagit i många tal kon genom åren. Ett av de första var när jag och några kompisar, som 16-åringar, deltog i putsan det av takplattorna till Torgare prästgård.

• Carola Häggblom • Ålder: 58 år • Bor: Skutnabba • Familj: Mannen Peter och barnen Johanna, Staffan, Patrik och Pernilla

• Jobbar: Som farmaceut på apoteket Bothnia och Ben näs apotek

• Motionerar med: Cyk lar till jobbet, skidåkning, vardagsmotion • Intressen: Hantverk av olika slag, just nu vävning • Senaste lästa bok: Jojo Moyes ; Arvet efter dig och Livet efter dig

Vissteduatt det lönarsigatt tecknaförsäkringarnahosPohjolaomdusamlarOP-bonus? Varför? Föratt försäkringspremierbetalasmedOP-bonus.Hemförsäkringenkanisinhelhet betalasmedOP-bonussomsamlats t.ex.förbolånet.Läsmerpå adressenop.fi/hem EnägarkundiAndelsbankenellerkundiHelsingforsOPBankvars

Vissteduatt det lönarsigatt tecknaförsäkringarnahosPohjolaomdusamlarOP-bonus? Varför? Föratt försäkringspremierbetalasmedOP-bonus.Hemförsäkringenkanisinhelhet betalasmedOP-bonussomsamlats t.ex.förbolånet.Läsmerpå adressenop.fi/hem EnägarkundiAndelsbankenellerkundiHelsingforsOPBankvarsegnaellervarsfamiljsbank-och/ellerförsäkringsärendensammanlagt ärminst 5 000europermånadfårOP-bonus.

Framgångtillsammans.

Orienteringssektionens ordförande Sören Jansson har ordet

Med stort hjärta och hjälpande händer

Äntligen

kan vi konstatera att idrottslivet sakta men säkert har börjat återhämta sig från viruset. För orienterarnas del så kunde tävlingssäsongen starta redan i februari med skidorien terings-FM i Vindala trots att de flesta skidorienteringstävlingarna inhiberades i rask takt. I Vindala hade vi glädjande närmare 20 deltagare från IK Falken. Efter att snön smält så kunde vi börja tävla i orienteringslöpning redan i april och under hela säsongen har det funnits tävlingar runt om i lan det även om ovanligt många täv lingar blivit inställda. Vi ordnade i sedvanlig ordning en nationell tävling som gick fredagskväll 28 maj i Sundby. Det var långdistans med masstart på schemat med tanke på Napapiiri Jukola som skulle gå några veckor senare i Rovaniemi. Jukola blev tyvärr framflyttat igen och således blev vår tävling inte så välbesökt som vi hoppats på.

Inför 2021 tecknades ett ung domsavtal mellan IF Brahe, IF Minken och IK Falken där vi för band oss att löpa nationella sta fetter under avtalet och således har vi haft bättre möjligheter att erbjuda stafettlag åt våra juni orer tillsammans med IF Brahe och IF Minken. Undantagsvis har vi tillåtits löpa DM- och FSOM stafetter i föreningslag. I ung domens Jukola som löptes 18.8.

hade vi två lag som placerade sig på 48:nde och 109:nde plats samt i FM-stafetten för 16 åringar hade vi två unga pojklag och ett flicklag som deltog.

FSOM på Åland var väl repre senterat med ca 45 falkeniter som löpte sprint, långdistans och stafett. Vi höll oss väl framme och skördade både medaljer och plaketter i alla discipliner både i juniorklasserna samt i övriga lite äldre klasser.

Napapiiri Jukola i Rovaniemi flyt tades som sagt fram än en gång och verkställdes 21-22.8 och det blev ett av de mörkare Jukola sta fetterna i modern tid. IK Falken deltog med tre Jukola lag och fyra Venla lag. I Jukola stafetten kom första laget i mål på plats 186 och i Venla på plats 211.

Ännu har inte så många falkeniter hittat cykelorienteringen men vi kan stolt gratulera Niklas Wik

som cyklat hem ett FM-guld i medeldistans i H35. Jag uppma nar alla att pröva på denna intres santa och fartfyllda gren.

Glädjande kan vi konstatera att vi har många juniorer som aktivt deltar i orienteringsskola, trä ningar och tävlingar både i när regionen och nationellt. Flera av juniorerna är med i FSO- trä ningsgrupper var de skapar nya kontakter och utvecklar nya trä ningsvanor. Som ett resultat av detta ser vi att fler juniorer har deltagit i FM-tävlingar i år.

Tack till er alla som hjälper till i både smått och stort. Vi är en för ening med stort hjärta och många hjälpande händer. Det är när vi har roligt tillsammans som vi gör framsteg.

Sören Jansson Orienteringssektionens ordförande

IK Falkens Nationella kvällstävling

En solig fredagskväll den 28 maj ordnade oriente ringssidan en Nationell långdistanstävling vid Kassnäs i Sundby. Olikt de andra tävlingarna som har ordnats så var det samstart med långdistans som fokus. Sören Jansson hade planerat de olika banorna.

Helgen före provlöptes de olika banorna så man kunde kontroll era att alla kontroller var på sin rätta plats.

I huvudklasserna löpte oriente rarna på en 10,6 km respektive 8,3 km bana med fjärilsgaffling. HD12 hade en 2,5 km bana att orientera runt. Herrarna i huvud klassen orienterade banan på strax 1 h och det blev en spurtdu ell mellan IF Femmans herrorien terare. Damvinnaren hade en tid på 1h 15 minuter. Fjärilen är en metod som används

för att sprida deltagare som kom mit tillsammans på tävling med individuell start. Vid ett eller flera tillfällen på banan springer delta garna två eller tre slingor i olika ordning. Sträckorna i fjärilen är i allmänhet korta men det finns inget som hindrar att de är längre. Har man två slingor ger det två olika kombinationer. Ordningen på slingorna är förutbestämd. Det är viktigt att numreringen av kon trollerna görs så tydlig att löparna utan svårighet uppfattar i vilken ordning kontrollerna ska besö kas. Det är en fördel om sträckan direkt efter fjärilen är en vägvals sträcka. Det minskar risken att deltagare som varit tillsammans när man går in i fjärilen kommer ihop igen direkt efter utgången av den.

Drygt 100 anmälda men något färre som ställde sig på startlinjen. Var det långdistansen eller sam starten som var skrämmande?

Två starter med två startgrupper, kl.18.15 och kl.18.30. De yngre

och lite äldre som hade kortare banor, startade närmare tävlings centralen. Uppradade sida vid sida i flera led med coronasä kert avstånd, medan ”eliten” och de andra snabbfotade fick gå en längre bit för att komma till sin start som låg på åkern, där var de uppradade sida vid sida i flera led och väntade på startslaget för att bege sig ut i skogen och leta upp kontrollerna. När första gruppen hade startat var det dags att ställa till för nästa grupp som skulle starta.

Starten låg uppe på åkern så del tagarna fick först löpa över åkern en bit för att komma ut till sko gen. I ett långt led begav de sig ut i skogen.

Målet d.v.s. tävlingscentralen låg vid vattengrävens sandstrand, en vacker bakgrundsvy, bara den röda solnedgången som fattades.

Deltagarna rundade efter mål gången avläsningstältet för resul tat, sen fick de motta munskydd.

Tävlanden uppradade inför start

Alla som kom i mål fick en schampoflaska från Dermosil och vinnarna fick priser från Brisa eller ett presentkort. I de yngre klasserna belönades de tre första med pokaler och ett produktpris. Pedersöre första hjälpgrupp fanns på plats ifall någon skulle skada sig.

Onsdagen efter kunde Skärmjak ten ordnas på samma plats med tidtagning som lockade ett 70-tal löpare och dagarna efter kunde man runda banorna utan tid med ca 25 orienterare per dag.

3-14 år rundade banorna i ter rängen och i mål fick de ett litet överraskningspris.

Sportis Gy

Lördagen 3.7 ordnades Ekorr stigstävling och barn i åldrar

Text: Linda Löfbacka-Skog

Tel.(06)7271154

ESSE EL-BYRÅ

ESSE EL-BYRÅ

ESSE EL-BYRÅ

Jakobsgatan 41 Jaakonkatu

Jakobstad 68600 Pietarsaari

Jakobsgatan 41 Jaakonkatu

Jakobsgatan 41 Jaakonkatu

Jakobstad 68600 Pietarsaari

Tel/puh 06-781 7870 Fax 06-781 7890

ASENNUKSET HUOLTO - kylmäkoneet - lämpöpumput - kodinkoneet - sähköasennukset

Tel/puh 06-781 7870 Fax 06-781 7890 INSTALLATIONER SERVICE - kylaggregat - värmepumpar - hushållsmaskiner - elinstallationer

INSTALLATIONER SERVICE - kylaggregat - värmepumpar - hushållsmaskiner - elinstallationer

SERVICE

ASENNUKSET HUOLTO - kylmäkoneet - lämpöpumput - kodinkoneet - sähköasennukset

ASENNUKSET HUOLTO - kylmäkoneet - lämpöpumput - kodinkoneet - sähköasennukset

Skidsektionens ordförande Tage Ray har ordet

Mot en ny skidsäsong

inkommande säsong. Efter inhi berat 2020 och flytten till Vuokatti 2021 skall de förhoppningsvis kunna genomföra sina tävlingar till vintern.

Fastighets VVS Kiinteistö LVI

– Värmepumpar

– Rörsaneringar – Försäljning

Ifjol valde jag rubriken ”ett annor lunda år” för motsvarande inlägg. Året som gick har också varit annorlunda och vi hoppas ju alla att det här inte är det nya nor mala. Även fjolåret bjöd på en hel del inställda tävlingar som Land skapsstafetten i Sievi, FSS-mäs terskapen i Närpes och vårt eget Parklopp. Däremot kunde ÖIDM genomföras i Vörå med en lite utdragen tidtabell under täv lingen så att inte för mycket folk skulle befinna sig på tävlingsplat sen samtidigt.

– Lämpöpumput – Putkisaneerauskset – Tarvikemyynti

Jag har snörat på mig terrängskorna, spänt fast vätskevästen med plats för mjuka vattenflaskor och packat ner en gel om orken skulle tryta. Löparklock an har hittat satelliterna. Jag ställer mig på startlinjen i den 50:e upplagan av Sju Sjöar. Dagen till ära visar sig hösten från sin allra bästa sida med strålan de sol och en temperatur strax under 10 grader.

Jakobstad–Pietarsaari

I övrigt blev ju skidvintern riktigt bra sist och slutligen efter en snö fattig förvinter kom ju snön i rik liga mängder och fina spår fanns att tillgå på många håll i nejden. Glädjande nog var det många som tog tillfället i akt att ge sig ut i spå ren. Jag tror också att med alla nedstängningar som fanns under året var det hälsosamt att i alla fall skidspåren var öppna.

Esse NORLIC Lillby NORLIC Kållby 400 4160 Tel. 010 400 4180 Tel. 010 400 4170

Jakobstad NORLIC Kronoby NORLIC Jeppo 400 4100 Tel. 010 400 4150 Tel. 010 400 4260

Silvertrissefinalen flyttades till Vuokatti och kunde genomföras, glädjande nog med elva falkenå kare individuellt och tre stafettlag på plats. Det blir förhoppningsvis tredje gången gillt för Taivalkoski

Eftersom jag registrerat mig i motionsklassen får det bli ett lopp i lugnt tempo längs 14-kilometersbanan där jag njuter av skogsmiljön samtidigt som jag tar mig tid att låta tankarna flyga. Jag försöker tänka mig tillbaka hur det var för 50 år sedan när det första Sju Sjöar-loppet gick av stapeln. På den tiden sprang man inte i terrängskor, utan jag har förstått att allt från gummi stövlar till spikskor användes. Knappast pratades det överhuvudtaget heller så mycket om terränglöpning – medan det idag har blivit väldigt populärt med ”trail run” (terränglopp). Kan inte tänka mig att det ordnades speciellt många terränglopp den tiden, så IK Falken med Ingvald Wik i spetsen var nog en föregångare.

Nu gäller det för var och en att orka hålla igång under hösten så är det inte länge förrän vi får plocka fram skidorna. Enligt en

Nykarleby NORLIC Munsala www.norlic.fi 400 4230 Tel. 010 400 4250

Jag har avverkat någon kilometer längs skid spåret och snart övergår grusvägen till en mjuk barrklädd skogsväg och där slår jag följe med ett trevlig bekant par; vi hinner diskutera både löpupplevelser och skad or. En av tjusningarna med motionslopp som Sju Sjöar är just det, att man alltid hittar sällskap längs vägen ifall man så önskar och om farten inte är det primära. Vi skiljs åt vid den första väts kekontrollen där jag sveper ett saftglas innan jag springer vidare in i skogen.

Snart kommer jag fram till vägvalet, 14 eller 21 kilometer, och en förkyl ning gör att jag väljer den kortare distansen enligt min ursprungliga intention.

Jag njuter av solen, stillheten och tystnaden på min väg vidare och passerar så småningom gårdsgruppen vid Lamabacka. Där viker jag av längs en mysig gammal väg, som efter ett tag övergår i en förhållandevis brant backe som jag tappert kämpar mig uppför. Belöningen kommer uppe på krönet och det här är min favoritsträcka även om den är kort: en lätt nedåtlutande stig kantad av lingonris i några hundra meter tills vyn över Bockabron öppnar sig. Jag måste bara stanna till ett tag och ta in den fina bilden av bron, den spegel blanka ån och framför allt tystnaden.

(o)säker källa lär ett bestående snötäcke lägga sig från den tionde november lite norrut från våra trakter. Vi får se hur det blir med den saken.

Väl mött i spåren!

Tage Ray Skidsektionens ordförande

Berra satte ribban högt

Som skolpojke hopp ade han 1.52 i höjd och han hade viss fallen het för häcklopp. Hans längsta idrottskarriär har varit som frivilligarbe tare inom idrottsrörelsen och han har fått uppleva många framgångar.

Intresset för sport i alla dess for mer fick Bertel ”Berra” Widjeskog i hemmet. Pappan var intresse rad av allt, liksom de övriga på backen i Lepplax och det fanns alltid någon idrottshändelse att diskutera.

Sportplan byggde lepplaxbar nen själva och utkämpade sina duster. Gick det riktigt bra hade de tillgång till ett riktigt tidtaga rur. Pappa Widjeskog hade näm ligen en fickrova som var som klippt och skuren för detta. Dess värre hann han ibland ana oråd och stoppa lånet. Då fick väckar klockan duga.

När Berra efter avtjänad värnplikt fick jobb på JT och kvitterade ut

sin första lön, gick han raka vägen till Smedlunds affär och köpte ett riktigt tidtagarur. Det var så fint att han till och med lät gravera sitt namn på baksidan. Och tur var väl det! När det var landskapsstafett i Jakobstad lånade han ut det och på den resan försvann uret. Flera månader efteråt hade en skolpojke hittat det i ett dike och via rektorn fick Berra det tillbaka.

Klockan försvann senare spårlöst och återfanns långt senare under baksätet när det blev dags för bil byte och alla ytor kollades.

-När Johan Lind vann sin första FM-medalj stod jag en kilometer före mål och ropade mellantiden och att det handlar om sekunder till tredje man.

Johan spurtade och klarade bron set. Segraren i det loppet heter Juha Mieto.

Vid det laget var Berra ett van ligt namn i samband med IK Fal ken. Han kom in som förening ens sekreterare på den då nye ordförande Ingvald Wiks begä ran. Sekreteraren skulle bland annat anmäla deltagare till olika

tävlingar. Många krävde att anmä lan skulle ske per brev och för de svenskspråkiga var detta en fördel då namnen ofta var besvärliga att stava rätt inom de helfinska fören ingarna, även om man bokstave rade aldrig så tydligt i telefon gick det ofta fel.

Det var inte så lätt heller att åka till någon helfinsk ort och tävla. Berra drar sig till minnes hur en ung Tage Ray kom och hämtade honom. De hade stannat vid en servicestation i Kemi och Tage skulle inhandla en Tupla (chok ladstång) men språkkunskaperna räckte inte riktigt till den gången.

Det var för övrigt samme Tage Ray som var med på en av de för sta resorna, till Ilomants denna gång. Strax innan hade han varit till läkare och fått örondroppar. Sekreterare och reseledare Wid jeskog fick denna gång också vara assisterande sjukskötare, för med icinen skulle droppas i gossens öron varje kväll.

Ett av Berras finaste idrottsmin nen är då Pedersöre tog sin första stafettseger i landskapsstafetten i Ylivieska 1984. Ankaret Johan

Lind kom in mot målrakan samti digt som flera andra åkare. Peder söreanhängarna stod och hejade allt vad de orkade, precis som de andra vid sidan. Den här gången spurtslog Johan Lind sina kon kurrenter med tio meter.

Berra ler när han minns hur det varit att stå vid spåret med klocka i hand och heja.

Vid ett mästerskap var det Bo Grankull som var ankare. Han låg fjärde när han passerade Berra med klockan.

Berra skrek: ”du klarar det!”

Och visst fick IK Falken brons den dagen. Bo kommenterade efteråt: ”Jag hörde nog att du inte trodde på det själv!”

Det har varit protokoll, tävlings resor, kontakter och plötsligt fann sig Berra som speaker också. Det började när en busslast knattar åkt till Tammerfors för att mäta kraf terna mot Tampereen Pyrintö. Han erbjöd sig att kommentera lite på svenska för att IK Falkens egna knattar skulle förstå lite.

Samarbetet gick bra, så när det skulle bli inom huslandskamp mot Sverige i Tammerfors blev Berra anlitad som speaker.

Trots det brinnande idrottsintresset blev Berra ingen individuell idrottare på högre nivå.

Hans första tävling i häcklöpning, som den reslige gossen hade viss håg för, slutade lite snopet efter en stark inledning. Han stan nade av för att kolla var de övriga blivit av och blev då omsprungen.

En seger i skolmästerskapen blev det i höjd. Då låg ribban kvar på 1.52 m.

-Jag ser nog hela Falkenprojektet som en idrottsbedrift, säger han eftertänksamt.

Att en förening har en sådan funktionärskår är en stor bedrift.

Det är imponerande att se alla som är med och hjälper till i olika

uppgifter, både större och mindre, men alla lika tjänstvilliga.

Stort är också att föreningen fått Lappfors skidcenter till stånd.

-När största problemet är var man ska sätta pokalen på hemvägen då bussens hatthylla är för trång, då är det roligt att vara föreningsaktiv.

Text och bild: Monica Cederberg

Ribban låg kvar här vid 1.52 m när Berra Widjeskog var på höjden av sin höjdhopparkarriär i ett skolmästerskap. Han lirkar upp ställningen och visar höjden.

Friidrottssektionens ordförande Lars Byström har ordet

Friidrottssäsongen 2021

Coronapandemin avspeglade sig också under denna säsong, dock inte lika mycket som säsongen innan.

Om vi ser på säsongen så har IK Falken tagit medaljer på FM, SFIM och på distriktsnivå:

• Hall-FM, silver

• Terräng-FM, guld

• Marathon-FM, silver

• Poängplatser i Kalevan Kisat och terräng-FM

• Medaljer på DM tävlingar

Övrigt:

• Finskt rekord på 5 km landsvägslöpning

• SFIM ordnades denna säsong i Närpes efter ett uppehåll ifjol pga pandemin. IK Falken hade 17 deltagare och erövrade 4 guld, 5 silver och 3 brons.

• IK Falken hade också en idrot tare uttagen till lag-EM och till junior-EM, tyvärr kunde hen inte delta pga skadeproblem.

• Glädjande är att föreningen har haft deltagare i FM för alla åldersklasser.

• FM 14/15 åringar i Karleby 5 deltagare

• FM 16/17 åringar i Hyvinge 1 deltagare

• FM 19/22 åringar i Åbo 1 deltagare

• Kalevan Kisat i Tammerfors 6 deltagare.

• Stafett-FM i Uleåborg 7 lag

Denna säsong ordnades fören ingscupen som normalt med 2 deltävlingar, första deltävlingen ordnades på hemmaplan medan den andra deltävlingen ordnades i Vasa. Det var spännande in i det sista om vi skulle ta oss till finalen i Alavus men även denna säsong lyckades IK Falken ta sig till fina len och där så presterade alla mycket bra och det blev till slut en mycket bra 12:te plats.

Också knattarna har aktivt deltagit i DT- och DM-tävlingar runt om i nejden, och i de tävlingarna har de tagit många medaljer och gjorts

Stafett-FM från vänster: Tony Ahlvik, Arvid Kock, Max Byström, Emil Klemets.

Far och son, Lars och Max Byström på Ärevarvet.

många bra resultat. Det kan kon stateras att IK Falken har det bra ställt på knattesidan med många duktiga utövare som vi ALLA behöver hjälpas åt att ta hand om, så de får den träning och det stöd som de behöver för att utvecklas till ännu bättre idrottare.

En tävling värd att komma ihåg var stafett-FM i Uleåborg dit IK Falken hade anmält hela 8 lag (1 herrlag och 7 lag i 15 års klassen). Tyvärr drabbades herrlaget av skador och kunde inte delta. Men att en så pass liten förening som IK Falken kunde ställa upp med så många lag är smått otroligt, jag vet inte när föreningen har haft så här många juniorlag i stafett-FM.

Lagen i stafett-FM:

F15 4x80m häck 1 lag F15 4x100 m 2 lag F15 4x800 m 2 lag P15 4x100 m 1 lag P15 4x800 m 1 lag

Gemensam bussresa samt hotellö vernattningar kronade helgen och skapade en ännu bättre gemen skap och sammanhållning inom friidrotten. Med tanke på framtiden så anser jag att det var en helt rätt sats ning att satsa på dessa unga idrot tare så att de får erfarenhet av FM-tävlingar, dessa är friidrottens framtid.

En målsättning inför denna säsong var att ta oss tillbaka till de 20 bästa friidrottsföreningarna i Finland. Den målsättningen lyck ades inte delvis på grund av ska deproblem för en del av våra top pidrottare men den målsättningen bibehålls inför nästa säsong.

Sen vill jag än en gång lyfta fram de idrottare som tränar, sliter, täv lar och krigar om de ack så viktiga lägre placeringarna, dessa ”grov jobbare”, som tro det eller ej, gör allt detta med ett leende på läpparna. Dessa grovjobbare vill jag igen tacka denna säsong, utan dessa härliga typer så skulle inte IK Fal kens friidrott vara på den nivå som den är. Det är dessa underbara idrottare som skapar den gemen skap som finns inom friidrotten.

Det pågår en ”generationsväx ling” inom friidrotten just nu, vi har fortfarande de äldre idrot tarna som har varit med länge och som fortsätter att prestera och göra otroliga resultat på både nationell och delvis också på internationell nivå. Men vi har också många yngre mycket duktiga idrottare som pre sterar och gör bra resultat och som om några år kommer att bli

IK Falkens ”nya” stjärnor på den nationella nivån och förhopp ningsvis också internationellt.

Som det kan läsas har jag valt att inte nämna några namn i texten för jag tycker att alla skulle vara värda att få sitt namn publice rat men då skulle texten bli flera sidor lång, så ingen nämnd ingen glömd och alla är olika men alla är lika mycket värda.

Nu tar friidrottarna en kort and ningspaus och njuter av hösten och samlar positiv energi för att

orka dra igång träningen och sats ningen inför nästa säsong. Högst på önskelistan just nu är att vi skall få en säsong fri från skador så att vi kan göra goda resultat och föra falkens färger uppåt i statistiken.

Till sist vill jag tacka friidrottssek tionen, ALLA idrottare, tränare, funktionärer, föräldrar ja alla som gjort att vi igen lyckats genomföra en lyckad säsong.

Byström Friidrottssektionens ordförande

Lars

Stafett-FM från vänster: Yasmine Bodbacka, Matilda Ainasoja, Milla Byström, Natalie Ainasoja, Jeanessa Finne, Enya Lönnqvist, Ellen Kock, Oona Sandell.

Silvertrissan 2021

Äntligen kom dagen då det blev klart att Silver trissan blir av. Tiden då tävlingarna skulle hållas hade en gång blivit flyt tad och nu blev också tävlingsplatsen Vuokatti i stället för Taivalkoski den 9 - 11 april 2021. Vuokatti hade kapacitet att ordna tävlingarna med de specialarrangemang som kräv des på grund av Covid19. Bl.a. krävdes det ett negativt coronatest för att komma in på området.

På fredagen startade totalt ca 300 deltagare i sprinten. Totalt var det 363 deltagare på lördag. På sön dagens stafett var det totalt 15 lag med i F14 och 18 lag i P14 där IK Falken var representerade. Från IK Falken var det totalt 11 junio rer som deltog i tävlingarna.

Vissa startade redan torsdag 8.4 till Vuokatti. Resterande star tade mot Vuokatti på fredagen, ditresan för dem blev spännande eftersom vissa bilar havererade

under resan, men till slut var alla framme. Då vi var framme vän tade först ett coronatest. En del av deltagarna tog första gången ett test och tyckte att det var en “nära döden upplevelse”. Vi vän tade spänt på att få våra svar och till slut kunde vi installera oss i lägenheterna eftersom alla svar var negativa.

Vi bodde i fem lägenheter. Junio rerna (läs: deras pappor) var ivriga att genast komma sig ut i spåret och testa banan. Juniorerna tes tade banan i snöyra och rände på skakiga ben ner i den sista branta backen. Juniorerna konstaterade att banan var tuff, junior-VM kör des på samma bana tidigare under säsongen. Juniorerna har en god sammanhållning, både flickor och pojkar, och undersökte var enda vrå vid Urheiluopisto under helgen.

Tävlingarna inleddes på fredagen med sprint där två juniorer från IK Falken deltog. Banan upplev des både tuff och tekniskt krä vande, men kul! Strax efter star ten kom en tuff uppförsbacke som sedan följdes av en brant nedförs backe med en brant kurva efter backen. Det som gjorde banan

extra utmanande var att det var väldigt djup och lös snö, speciellt i kurvan efter backen! Fartfylld sprint med spännande kurvtag ning där små marginaler avgjorde. Träning i brant uppför och nedför krävs om man ska kriga om topp laceringarna i sprint!

Pirrigt på lördag med en ny täv lingsdag. Vädret var soligt och fint. Morgonmålet intogs vid Urheilu opisto. Sen var det dags att börja smörja skidorna. Papporna hade nog varit aktiva halva natten till lördag med att preparera skidor. En del av skidorna sköttes om av FSS-teamet, så de fick vi bara vänta på att de blev färdiga. På lördag var det individuella tävlingar med klassisk stil som gällde. Juniorerna upplevde att föret var sugande. Juniorerna uppnådde fina resultat och flera konstaterade att det var

Ester Nybacka startar

en upplevelse att tävla mot Fin lands bästa skidåkare. Efter täv lingarna på lördagen så var alla på gott humör. Vi avnjöt en extraor dinär middag som bestod av nöt bringa (tack till Moas pappa) med Björns pepparsås och potatis. Vil ket alla tyckte var utsökt gott.

Söndagen var det dags för stafet ter med fristil. För IK Falken var det historiskt att det fanns två sta fettlag bland pojkar och flickor. Alla var mer eller mindre nervösa inför stafetten. Alla tyckte ändå att det skulle vara roligt att skida en stafett. Alla lag kämpade väl och lyckades bra på en tuff bana.

Juniorerna tyckte att det under helgens tävlingar var intressant att mäta sig med de bästa i landet. De säger att det är roligt att vara med gänget och gemenskapen säger juniorerna att är viktigt.

En fin helg hade vi! Alla konstate rade att vi har otroligt fina ungdo mar och “äldre” förstås. I vissa rum fick man njuta av skönsång med “Love me tender” långt in på små timmarna, så ingen lär ska ha haft tråkigt under denna tävlingshelg.

Tävlingsresa i pandemitid

I början av juni åkte jag till Nice i Frankrike för att delta i ett 1500 m lopp. I dessa pandemitider är det förstås lite speciellt och en del att tänka på då man reser. Jag reste dessutom helt själv, så det var också lite nytt och spännande, men det gick nog bra.

För att få delta i tävlingen på lör dag kväll 12.6 krävdes ett nega tivt pcr corona-test, taget senast torsdag 10.6. Jag behövde få test svaret innan flyget lyfte på fredag förmiddag, och för att det skulle lyckas åkte jag till Helsingfors eftersom man där kunde ge test svar inom 6 h. Även ett ”sworn statement” dokument där jag intygade att jag var frisk krävdes för flygningen. Väl i Frankrike

gick jag direkt till ett snabb-test på flygfältet så att jag skulle få resa hem sen på söndag.

Själva loppet gick väl helt okej med tanke på att min akillessena inte var i något bra skick. Trots att känslan var dålig så fick jag bra draghjälp och kom i mål på 4.15.75 min, ca 0.5 sek. från per sonbästa. Skulle jag ha haft två

fungerande ben skulle det säkert sett annorlunda ut.

Efter hemkomst på söndag var jag i karantän 72 h innan jag tog ännu ett coronatest och kunde återgå till vardagen igen.

Text: Nathalie Blomqvist

Ärevarvet 2021

Osäkerheten

inför IK Fal kens ärevarv 2021 var stor. Hur mycket skulle pandemin påverka? Det var också första stora ärevarvet som arrangerades på hösten och delvis med en ny laguppställning.

Till slut blev det ett mycket fram gångsrikt ärevarv. Allan Zittra ökade rejält jämfört med 2019 och de övriga storsamlarna Bo-Erik Isakas, Tom Eklund och Jörgen Blomqvist stod också för mycket stabila insatser. Stjärnskottet i år var Rasmus Rönngård som med pappas hjälp hade samlat in 5850 euro. En häp nadsväckande prestation!

Ärevarvet är IK Falkens viktigaste inkomstkälla och det är impone rande att se hur idrottare, tränare, ledare och supporters ställer upp för vår förening. Totalt 107 perso ner deltog i ärevarvet. Tack vare deras prestationer kan IK Fal ken fortsättningsvis erbjuda gra tis idrott för barn och ungdomar i Pedersöre.

Slutresultatet blev 43 662 euro.

Text: Christer Aspfors Bilder: Marlene Joskitt

Fotograf:

Rasmus Rönngård (81) springer in tusenlappar till IK Falkens verksamhet.

Sören Bäck

Min löpning idag

Iskrivande

stund sitter jag i en lägenhet i Skåne. Lägenheten lig ger vid en fin fårfarm ute på landet, dörren är placerad precis mot solned gången med en utsikt av hästar och får som äter sig mätta i solnedgången. Här tillbringar jag totalt 7 veckor under sommaren då jag jobbar på HP Raniplast i Klågerup.

Vi körde precis ett långt tröskel pass med två kompisar på 21,1 km på tiden 1.11,45 h, totalt 30 km med uppvärmning och nedjogg. Löp ningen fungerar bra här nere i grann landet. Dessutom ordnas många täv lingar här, det är i princip bara att tävla om man är sugen. Här i Sverige har man en liten annan inställning till löpning. Det är inte bara eliten som deltar i banlopp utan även veteraner och motionärer! På ett 1609 m lopp var det 5 fulla heat där man delade in heaten efter planerad sluttid. Totalt 46 löpare sprang och sluttiden varie rade mellan 8.29 och 4.24. Häftigt tycker jag, här är alla uppskattade oberoende nivå. Själv hade jag turen att få vinna det loppet.

I dagsläget gillar jag fortfarande löpning lika mycket som jag alltid gjort. Enkelheten i att endast behöva dra på sig ett par löparskor för att kunna njuta av den underbara natu ren och omgivningen kommer jag nog aldrig tröttna på. Jag har kan ske inte lika höga målsättningar som tidigare, men är fortfarande nyfiken på hur bra jag kan bli. I framtiden vill jag springa under 30 minuter på 10 km. Det tror jag är fullt möjligt. De senaste åren har jag tyvärr varit lite skadedrabbad, vilket har gjort att jag inte utvecklats lika mycket som jag önskat. Däremot är jag bättre än

någonsin tidigare vilket är rätt häftigt och moti verande då löpmängden varit mindre än tidigare.

Jag har två år magisterstudier kvar innan jag har avklarat mina lärarstu dier. Att kombinera studier och idrott är bra. Först jobbar hjärnan och sen rensar man hjärnan med lite träning. En perfekt balansgång helt enkelt. Under studietiden är min träning väl digt mångsidig. Jag har gymnastik som biämne, vilket innebär många timmar rörelse utöver min egen träning. Efter som jag annars är väldigt aktiv av mig, klarar jag mig ännu med lite mindre löpträning än många andra löpare på samma nivå. Däremot vet jag att det krävs en ökning i löpmängden om jag ska kunna löpa riktigt fort.

Även om det är roligt att springa fort, är det inte det jag gillar mest med löpning. Istället värdesätter jag härliga lugna löppass i Lappfors skogarna betydligt högre. För mig är det viktigt att det ska vara roligt och givande. Ibland om löpträningen börjar smaka trä, brukar jag göra något helt annat några dagar, då får jag en nystart och det känns roligt igen. Alltid kan det förstås inte kän nas bra och roligt, lite disciplin behö ver man också ha för att uppnå den bästa känslan.

Mina tidiga år som löpare Löpningen har alltid funnits med i mitt liv så länge jag kan minnas. Var för det blev just löpning kan man ju fråga sig? Pappa och hans brö der Kristoffer och Patrik har varit en betydande faktor till varför det blev löpning. De tränade flera gånger i veckan tillsammans, och ofta fick jag

följa med de på träning. Det var allt från hopptester i Sportis till inter vallträning i Tellus och vid Bennäs sportplan. Det var alltid roligt att få vara med. Under träning jämförde vi ofta resultat från tidigare träningar och tester för att se om vi hade för bättrats. Jag fick ganska snabbt en bra överblick i vad idrottslivet inne bar genom att bara följa med. Ganska tidigt visste jag redan att idrotten var något för mig.

Min uppväxt har alltid varit väl digt aktiv. Men i Lappfors fanns det begränsade aktiviteter att utöva. Under tiden jag gick i lågstadiet ski dade jag mycket på vintern. Faffa har alltid varit snabb att trampa upp ”heimlaga” spår när snön kommit. Jag kunde skida från att skolan slutat tills mamma kom hem från jobbet. Med pappa brukade vi göra långturer på skidor, där vi tog med termos med varm oboy i och korv att grilla. Skid skolan var något man såg fram emot. Där var det roligt att skida hårt. Per nilla Häggkvist var lika tävlingsinrik tad som mig så vi blev ofta tillsagd att vänta in de andra då vi trissade upp farten och försökte båda ha täten. En gång i veckan hade vi Hippocup skidtävling i föreningen. Jag såg all tid fram emot att få tävla och jämföra mig med andra. Det gav en fin boost och man kände sig nöjd på kvällen om man hade lyckats. Även om det blev mest skidåkning vintertid följde jag alltid med till Tellushallen för att träna på onsdagar och lördagar. Där var det löpintervaller som gällde. Oftast blev det 10-20x300m eller

motsvarande. Om jag hade möjlig het brukade jag springa efter Sandra Eriksson eller någon annan av Guys adepter. Det fanns många löpare så det var bara att välja. Pappa och hans bröder sprang oftast snabba interval ler. Eftersom jag inte var tillräckligt snabb för att hinna med på deras pass tränade jag ofta med andra istället.

På våren var det dags för terräng cupen. Det var en av de sakerna jag såg mest fram emot under året. Vi startade tillsammans. Min taktik var alltid att springa maxfart från början för att ta ledningen. Det fungerade ofta bra för mig. Vi var ett bra gäng som tävlade och vi var alla väldigt jämna, så man fick verkligen ge allt om man ville vinna. Från 9 års ålder har jag deltagit i Terräng-FM varje år. Flying Finns Junnumaastot hette det för de yngre. Första gången jag deltog sprang vi i Imatra. Vi åkte tillsam mans med Fredrik Forsell, Patrik och Toni Wik. Peter Wik hade en trans porter som vi alla rymdes med i. Det var roliga resor. Det var häftigt att få tävla mot de bästa löparna i Finland. Mitt första lopp resulterade i en sil vermedalj. Guldet förlorade jag i slut spurten. Det var nog efter det här lop pet jag bestämde mig för att jag ville bli bäst och vinna. Året efter hölls tävlingarna i Vammala. Där blev det även en spurtuppgörelse, denna gång lyckades jag pressa mig och knipa guldet. Dessa tävlingar har gett mig mycket motivation till att fortsätta med löpning.

Under sommaren var det ban säsong som gällde. Jag deltog i alla möjliga grenar som ung, men insåg snabbt att det var de längre

sträckorna som passade mig bäst. Hemma i Lappfors hade jag en löp runda på cirka 3 km som jag brukade springa och ta tid runt. Jag försökte alltid slå min bästa tid på den run dan. Löpträningen jag hade då var väldigt enkel. Jag var ute och sprang, nästan alltid hårt. Med pappa sprang jag också längre rundor, oftast en runda runt fram Bockabron som var 12 km lång. Under en kort period spelade jag även fotboll, men märkte snabbt att det inte var min grej. I fot bollen var man alltid beroende av vad andra presterade, och jag ville kunna påverka mitt resultat helt själv. I löpningen var resultatet helt beroende av mig själv. Resultatet var tydligt, klockan visade exakt hur bra man hade presterat. Det gillade jag.

Två goda minnen

Mitt första maratonlopp 2016 är något jag aldrig glömmer. Jag var ut på ett träningspass och bestämde mig att tänja på gränserna och springa lite längre. Det blev över 30 km och kändes inte så tungt alls. Jag hade aldrig sprungit så långt tidi gare. En tanke kom upp att det vore roligt att pröva springa ett maraton. Jag ringde pappa och berättade att de har ett maraton om 7 veckor i Amsterdam och där vill jag springa. Pappa var inte så svår att övertala denna gång så 7 veckor senare åkte vi till Amsterdam. Endast några veckor maratonträning i bagaget och en ischiasnerv som bråkade de två sista veckorna innan loppet gjorde det lite mer spännande. Stämningen var ändå underbar. Jag startade pre cis bakom eliten, där fanns många

topplöpare. Känslan var magisk och när startskottet gick var det bara att springa. Banan var snabb och väldigt sevärd. Jag minns nästan varje sväng i det loppet ännu. Loppet lyckades över förväntningarna och jag slu tade på en 70:nde plats bland 12194 löpare. Min sluttid var 2.38.30 h vil ket är rätt bra för en 18-årig löpare. Att få springa i mål på samma olym piastadion i Amsterdam som Paavo Nurmi en gång i tiderna vann OS-guld på är ändå rätt coolt.

Ett annat minne jag har är ett trä ningsläger i Kenya som jag gjorde tillsammans med Björn Sandler och några svenskar under februari 2019. 25 dagar på den kenyanska landsbyg den var ett äventyr som man kom mer minnas så länge man lever. Trä ningarna i Kenya var tunga. Platsen vi befann oss på låg på hög höjd vil ket innebar väldigt syrefattig luft och därför svårt att andas. De bästa min nen är från morgonpassen klockan 6 vid soluppgången, endast ljud av löpsteg från ett tiotal löpare hördes. Vi började alltid i lugn fart 6.00 min/ km men redan efter en halv kilome ter låg man i 4.00 min/km, då fick man släppa, täten sprang ner mot 3.20-3.50 min/km tempo. Även om det skulle vara ett lugnt pass blev det hårt. Som mest var det uppemot 200 löpare på ett träningspass och ändå var man nästan sämst i gänget. Men oberoende nivå var man alltid välkommen med på träning. Keny anerna är otroligt vänliga och hjäl per gärna. Jag är glad över att ha fått uppleva den kenyanska löpkulturen.

Text:Kevin Sandell

Foto: Familjen Sandell

10 kysymystä Kevinille

1. Kauanko olet urheillut?

Niin kauan kuin muistan. En pysty tarkalleen sanomaan, mutta 9 vuotiaana minulla oli jo tavoit teita menestyä urheilussa. Mutta olen ollut mukana niin kauan kuin muistan!

2. Miksi juuri juoksu on lajisi? Juoksu on aina ollut helppoa minulle. Juoksu on antanut tosi paljon minulle, että en pysty enää lopettamaan. Ja tykkään juosta niin paljon, että en näe syytä miksi en juoksisi! Pidän myös hiihtämi sestä, mutta hiihto on välineur heilu, ja vaikka olisi hyvä hiihtäjä voi hävitä jos on huonot sukset. Juoksussa tietää että paras juok sija voittaa. Juoksussa on myös helppo verrata tuloksia ja tietää tarkalleen missä kunto on kun katsoo tuloksia! Siitä minä pidän juoksussa!

3. Miten löydät harjoittelulle aikaa?

Juoksu on hyvä laji siinä mielessä,

että se vie tosi vähän aikaa! Tunti päivässä riittää pitkälle jos juok set tarpeeksi kovaa. Nyt kun olen töissä, ja myöhemmin kun opis kelen taas, harjoittelen vain ker ran päivässä, mutta jos haluaisin pystyisin hyvin harjoittelemaan kaksikin kertaa päivässä myös. Olen aina sanonut, että ehdit aina tehdä ne asiat jotka priorisoit.

4. Oletko voinut urheilla ilman suurempia vammoja?

Ihan hyvin olen nyt kesällä aina kin pystynyt! Muutama vuosi on ollut vähän vaikeuksia vammojen kanssa. Viime syksynä meni pari kuukautta melkein juoksematta pohjevamman takia ja 2 vuotta sit ten leikattiin polvi. Kaksi rasitus murtumaa jalkaterässä esti minua pari kuukautta juoksemasta joita kin vuosia sitten. Onneksi minun on helppo palata takaisin hyvään juoksukuntoon vammojen jäl keen. Kiitollinen olen, että pystyn taas ehjänä harjoittelemaan!

5. Onko ulkomaan leireily anta nut sinulle odottamasi lisäyksen harjoitteluun?

Kyllä! Olen aina pystynyt harjoit telemaan paljon enemmän ulko maaleireillä. Esim. pystyin Keny assa juoksemaan 172 km viikossa, kun taas kotona olen harvoin juossut paljon yli 100 km:n viik koja. Leireillä ehtii levätä ja palau tua paremmin, sen takia pystyn melkein tuplata harjoitusmääräni. Mutta se voi tottakai myös olla merkki siitä, että voisin myös har joitella enemmän kotona!

6. Millaisiin kisoihin osallistut mieluiten? Ratajuoksuun, maas tojuoksuun, lyhyille tai pitkille matkoille?

Kaikkiin juoksukisoihin tyk kään osallistua. Mutta raskaaseen maastokisaan tai nopeaan maan tiekisaan osallistui mieluiten! Paikallisia maantiekisoista pidän ehkä eniten. Niistä saa yleensä hyvän tunnelman ja hyvän treenin samalla!

Nimi: Kevin Sandell

Ikä: 23 Asuinpaikka: Vaasa ja Lappfors Perhe: Äiti, isä ja kaksi sisarusta

Koulutus: Liikuntaneuvoja ja pedagogiikan kandidaatti, jäl jellä 2 vuotta vielä ennen kun valmistun opettajaksi

Suosikkiruoka: Äidin lasagne tai joku riistaliha

Suosikkikenkämerkki: Adi das mutta Nike on ollut paljon käytössä myös

7. Millaiselta tuntui ensimmäi nen maratonkisa?

Olin aina halunnut juosta mara tonin. Ensimmäinen maratonkisa oli mahtava kokemus. Olin vain 18 vuotias enkä tiennyt mitä itsel täni voisin odottaa. Lähdin Ams terdamin maratonille vain noin

7 viikon maratonharjoittelulla. Noin 13.000 juoksijaa Amster damin olympiastadionilla, jotka olivat valmiina lähtöön, antoi vat mahtavan tunnelman! Koko juoksu tuntui hyvältä, ja sain hyvän energian kun ihmiset radan ympärillä huusivat ja hurrasivat kun juoksin ohi. Maaliin tulin sijalla 70 ja ajalla 2.38,30. Lop pusuora oli maaginen kun pääsi olympiastadionille taas ja tiesi että oli mennyt hyvin! Ensimmäinen maraton on antanut paljon moti vaatiota ja iloa juoksuun!

8. Nykyään seuranvaihto on katsottu joskus antavan uutta pontta urheilijan uralle. Onko joskus tullut mieleen vaihtaa seuraa?

Ei ole tullut. IK Falken on aina ollut seurani ja tulee varmasti aina olemaan.

9. Mikä muut asiat ovat mieles täsi tärkeitä ja mihin asioihin pitää myös panostaa, paitsi juoksuharjoitteluun, kun haluaa menestyä?

Jos haluaa menestyä pitää nukkua vähiten 8 tunnin yöunet ja syödä paljon ruokaa! Mutta ehkä tärkein on, että pitää hauskaa! Jos ei ole hauskaa, en usko että voi menes tyä. Pitää myös uskalla tehdä omia valintoja. Vaikka yksi asia toimi kaikille muille se ei tarkoita, että se on parasta juuri sinulle.

10. Missä näet itsesi 10 vuoden kuluttua?

Teen töitä luokanopettajana. Käyn vielä juoksemassa. Nautin elä mästä ja kilpailen vielä aina kun tulee mahdollisuus!

Teksti: Tina Hinkka Kuva: Kaj Sandell, St Moritz

Österbottens Skogshuldror samlas gärna till blot

Att var skogshuldra är en ynnest som tillkom mer främst äldre oriente rande damer. Österbottens Skogshuldror är ingen förening där man kan bli medlem på eget initiativ utan man blir tillfrågad om man önskar bli uppta gen i klubben.

Den 23 oktober 1988 firade Nyland-Åbolands Skogshuldror sitt 10-års jubileum. Till festen inbjöds tre välmeriterade äldre orienterande damer från Österbot ten, Ann-May Carlson-Wikström, Gunnel Snellman och Helena Kronholm där Gunnel Snellman och Ann-May Carlson-Wikström hade möjlighet att delta. Avsik ten med inbjudan var att de skulle invigas som huldror och få ta del av de ideal och riter som tillkom mer skogshuldror. Damerna prö vades och befanns vara värdiga att dubbas till skogshuldror och där med föra traditionen vidare till Österbotten.

Följande år 1 september 1989 kallade de två intagna huldrorna till möte i Fäboda, Jakobstad med Helena Kronholm och Märta Nylund som självskrivna delta gare. Märta fick dock förhinder. Avsikten var att bilda klubben Österbottens Skogshuldror. Gruppen utformade de riktlin jer som ligger till grund för verk samheten. Rådets sammansätt ning är; Talhuldra samt vice,

Pennhuldra samt vice, penning huldra, ansvarig för intagning samt lotteriansvariga.

Målsättning

Till skogshuldra kan kallas äldre damorienterare, som har eller har haft ett långt aktivt orienterarliv och som på ett förtjänstfullt sätt verkat för orienteringens bästa.

Klubben skall stöda orienteringen, främst damorienterare. Skogs huldrorna delar varje år ut ett sti pendium som uppmuntran till den mest framgångsrika damjunioren från ÖID i klassen D 20. Skogshuldrorna bör regelbundet mötas och minnas huldrornas aktiviteter på tävlingsarenorna, ha trevligt tillsammans och stöda varandra i glädje och sorg. Huldrorna skall verka för att vara en bindande länk mellan yngre och äldre orienterare, både aktiva och passiva.

Skogshuldrorna strävar efter att förbättra damorienterarnas situation och har genom åren sänt skrivelser både till ÖID:s

orienteringssektion och styrel sen för FSO. Bland annat har huldrorna påpekat att det sak nas klasser för de äldsta, D 75 och D 80 samt stafettklasser för äldre damorienterare. Vidare har huldrorna uppmanat för eningarna till bättre hygien vid tvätten. På den tiden resultat ännu fanns i dagspressen sakna des ofta resultaten i äldre dam klasser, vilket har påpekats för sportredaktörerna.

Verksamhetsformer Huldrorna samlas till höst- och vårblot. Höstblotet sker efter att tävlingssäsongen avslutats. Man samlas till lunch på något trevligt matställe, äter gott och njuter av samvaron. Efter maten genomförs förhandlingar samt lotteri. Efter som klubben inte upptar med lemsavgift tillfaller de medel som lotteriet ger klubben. Huldrorna skänker vinster och köper lotter, detta gör att klubben har en sta bil ekonomi som ger möjlighet till stipendieutdelning för duk tiga damjuniorer. På höstblotet

30 års jubileum 2019 vid Gästgivaregården i Solf

ESSE EL-BYRÅ

ESSE EL-BYRÅ

ESSE EL-BYRÅ

sker även intagning av en ny skogshuldra under rituella for mer. Höstblotet cirkulerar mel lan huldrornas föreningar och eftersom det finns huldror från Närpes i söder till Karleby i norr har huldrorna fått besöka många intressanta platser. Vårblotet hålls i april vid Norr valla, mitt i verksamhetsområ det. Ifall snöläget tillåter brukar huldrorna ge sig ut i skogen runt en kort orienteringsbana, i annat fall far huldrorna på promenad och stavgång. Efter vattenjumppa i terapibassängen och bastu sam las huldrorna vederkvickta till för handlingar, umgås med lite allsång, program och gemytlig samvaro.

Jakobsgatan 41 Jaakonkatu

Vid jämna år uppvaktas varje huldra med ett diplom, ritat och designat av Helena Kronholm, en av instiftarna till klubben. Nu har det förflutit mer än ett kvarts sekel sedan Österbottens Skogshuldror bildades. Det finns 34 huldror inskriva i klubben, tyvärr är fem av huldrorna inte längre kvar i livet. Sammanhåll ningen och den goda andan gör att uppslutningen är god vid bloten. Skogshuldrorna vill gärna umgås kring minnen, kartdiskussioner och annat som rör sporten.

Flera av huldrorna tävlar ännu flitigt och träffas i samband med tävlingar runt om i landet.

Text: Gunhild Berger Pennhuldra

Jakobsgatan 41 Jaakonkatu

Jakobstad 68600 Pietarsaari 06-781 7870 06-781 7890

Jakobstad 68600 Pietarsaari Tel/puh 06-781 7870 Fax 06-781 7890

Jakobsgatan 41 Jaakonkatu Jakobstad 68600 Pietarsaari Tel/puh 06-781 7870 Fax 06-781 7890

ASENNUKSET

ASENNUKSET

Pede koservice klövvård

ASENNUKSET

HUOLTO

HUOLTO kylmäkoneet lämpöpumput kodinkoneet sähköasennukset

- kylmäkoneet - lämpöpumput - kodinkoneet - sähköasennukset

HUOLTO

kylmäkoneet lämpöpumput kodinkoneet sähköasennukset

LENNS ASSAGE

- Utb. massör - Certifierad fystränare - MAQ - instruktör

Kajs Massagetjänst

Kajs Massagetjänst

Kajs Massagetjänst

Hjälper dig med nack, rygg- och muskelbesvär, kotsättning och ledjustering Ring och beställ tid!

Hjälper dig med nack, rygg- och muskel besvär, kotsättning och ledjustering Ring och beställ tid!

Hjälper dig med nack, ryggoch muskelbesvär Ring och beställ tid!

Kajs Massagetjänst

Hjälper dig med nack, ryggoch muskelbesvär

Leg. massör Kaj Sandell

Ring och beställ tid!

Ytteressevägen 191, 68810 Ytteresse Telefon 0500 852 040

Leg. massör Kaj Sandell Bärklarsvägen 3 68810 Ytteresse tel 0500 – 852040

Leg. massör Kaj Sandell Bärklarsvägen 3, 68810 Ytteresse telefon 0500 852 040

Leg. massör Kaj Sandell Bärklarsvägen 3 68810 Ytteresse tel 0500 –852 040

IK Falken säljer

hyllnings- och kondoleansadresser

* affärsgåvor ex. skoltröjor, pennor, kepsar, m.m. tryckeri o. brodering www.preprint.fi

* affärsgåvor ex. skoltröjor, pennor, kepsar, m.m. tryckeri o. brodering

www.preprint.fi

Intäkterna går till hyllningsfonden från vilken delas ut stipendier till föreningens idrottare.

Adresserna kostar 15 euro och kondoleansadres serna finns till försäljning vid kommungården i Bennäs samt vid livmedelsbutikerna Kjellman & Co i Esse och Bröderna Willman i Purmo.

HälsoHjälpen – nära till hands varje dag

Kontakta HälsoHjälpen när du plötsligt råkar ut för ett olycksfall eller blir sjuk. Sjukskötarna och läkarna betjänar dig varje dag kl. 7–23 via chatten i appen HälsoHjälpen.

I de flesta fall kan läkarna kartlägga, ge råd och sköta dina besvär och symptom på distans och du slipper onödiga läkarbesök, men vid behov får du via oss alltid en mottagningstid till en läkare eller till andra hälsovårdsproffs.

I appen ser du alla gällande försäkringar för dig och dina barn. Läs mer om tjänsten och ladda ner appen till din telefon: lahitapiola.fi/halsohjalpen

HYLLNINGSFOND Ik Falken

Varmtdeltagande

Nuorten Jukola

Valkeakoski

På vägen dit var alla ganska trötta så de flesta sov eller för sökte sova. Ungefär en och en halv timme på väg till Nuorten Jukola så tog någon fram spelkorten och började spela pidro. De spelade pidro hela vägen. Vi stannade vid ett ställe och bredvid fanns det ett S-market så vissa åkte dit. När vi kom fram så regnade det mycket.

Vid tävlingscentralen så kändes det ungefär som en mindre ver sion av Jukola. Det var många tält

och en stor skärm. Tävlingen ord nades vid ett skidcenter och ter rängen var stenig. Orienterarna har ett samarbetsavtal med fören ingarna i nejden och jag var med i IF Brahes första lag. Lukas sa att han hade bommat men vi var ändå inte så långt efter OK Botnias lag. Lukas växlade till Ester som for iväg. Vid publik kontrollen så var OK Botnias andra sträckans orienterare ännu före men däref ter kom Ester. När jag och Emil Forsström väntade vid växlingen

så kom Ester före OK Botnias andra sträcka. Jag var ute lite före Emil. Jag kollade snabbt bakom mig var Emil var, men jag såg honom inte. Vi sprang mest efter skidspåren och kontrollerna var inne i skogen bredvid. Uppför en lång brant backe så såg jag Emil. Efter backen så såg jag inte Emil längre men när jag kom i mål så visade det sig att han hade ont i knät efter den långa backen. Jag hade 25 minuter på min sträcka. Jag växlade åt Viivi. Hon sprang bra och växlade till Vilhelm som också sprang bra. Vilhelm växlade till Valter och han sprang in på en andra plats på sin sträcka. Laget var på 45:te plats när han kom in. Karolina sprang bra och vi slutade på en 48:nde plats och det var cirka 140 lag med.

Text: Kevin Lindfors

Fr. v. Ida och Ivar Sundqvist, Kevin, Hugo och Jesper Lindfors, Lucas Jansson, Karolina Lindfors, Maja Henriksson.

Hur gick det till då man orienterade förr?

Intervju med min pappa Kurt

Orientering

är idag en modern sport som lockar allt flera människor ut i naturen för att leta kontroller. Idag orienteras det på mycket noggranna och detalje rade kartor, det används elektro niskt stämplingssystem och i täv lingar kan man via GPS-teknik följa med deltagarnas framfart. Men hur var det att orientera förr, då när IK Falken grundades 1973? Jag har intervjuat min pappa Kurt som var med då när det begav sig. Att orientering brukar räknas som en familjesport som passar alla åldrar är nog inte någon myt. Min pappa orienterar och tävlar ännu idag i en ålder av 81 och själv har jag inlett min orienteringskarriär i IK Falken som ca 8-åring.

Orienteringen anses ha startats inom militärutbildningen i Sve rige på 1800-talet. Den första täv lingen hölls i Norge 1897 och till Finland kom sporten i början på 1900-talet. De första finländska mästerskapen inom grenen hölls i Vichtis 1935 och de första världs mästerskapen i Fiskars 1966.

Min pappas första kontakt med sporten var via Bo Portin (som är elitorienteraren och f.d. lands lagstränaren Fredric Portins far far) som höll nybörjarskolning i

skolan i Överesse. Bo hade själv kommit i kontakt med oriente ringen i skogsskolan på 1940-talet. Kurt deltog som junior i sin för sta tävling i slutet på 50-talet. Det var IF Brahe som arrangerade täv lingen i Finnholm, Esse och min pappa orienterade då i Esse IK. I Esse IK fanns det på den tiden ett tjugotal orienterare.

Sen tog friidrotten och fotbollen över, men i slutet av 1960-talet återupptog Kurt orienteringen. Verner Rådmans hade 1968 satt ut en bolagsbana i Esse och första gången hittade Kurt inte alla kon trollerna. Men han for ut på nytt. Det kan nämnas att på den tiden var det inte alls ovanligt att man sökte en kontroll 10 minuter, det ansågs då som en liten bom. Idag är det nog inte riktigt så. Kurt del tog i sin första nationella tävling i Lappajärvi 1969.

IK Falken grundades 1973 och redan samma år deltog föreningen i Jukolakavlen 2 - 3 juni i Tavaste hus. Det var den 25:te Jukolakav len (pappa har ännu kvar en grön skärmmössa som han införskaf fade då). Kurt var lagledare och kvällen före ringde en person om återbud. Det fanns ingen reserv till laget, men pappa ringde Rurik

Nyman som sa att han just ”had sat päärona i landi” så han kan nog ställa upp. IK Falken åkte till Tavastehus med buss tillsammans med andra föreningar i trakten. I laget orienterade: Henrik Ena 12,8 km, Kurt Gunell 12,8 km, Lars Hjerpe 12,8 km, Alf Barkar 9,8 km, Allan Hattar 10,8 km, Rurik Nyman 7,8 km och Bjarne Hägg man 14 km. Laget placerade sig som ca 200:e bland 435 startande lag. Det var strejk vid karttrycke riet så tävlingen måste flyttas till en annan plats där det fanns en karta och banor från förut. Ter rängen var tuff.

Det som man som modern nutids människa ibland börjar fundera på är hur man förr i tiden kunde få ut den information som behövdes för att ordna t.ex. en tävling. Då är jag själv ändå uppväxt utan mobiltele foner och internet, men glömmer ändå ibland hur allt gick till förr. Pappa berättade att det skickades ut information per post till fören ingen. Det var alltid hemligt var tävlingen gick, bara information om var vägvisningen började kom fram. Man ringde och anmälde sig till en person i föreningen som i sin tur skickade in anmälningarna per post och for till banken för att betala anmälningsavgifterna.

Tävlingarna hade alltid första start kl. 10 på söndagar, då lör dagar ännu var arbetsdagar. Det fanns inte så många olika klasser och för de äldsta fanns ett respit system som gjorde att även en äldre person kunde vinna en täv ling. IK Falken arrangerade sin första nationella tävling i Humla, Esse 1974. Tävlingen lockade ca 250 deltagare.

Om dagens kartor är mycket exakta så kan man inte riktigt säga det samma om kartorna förr. Till en början orienterade pappa på kartor vars skala var 1:30 000 (idag är den vanligaste skalan 1:10 000). Kartorna var svartvita fram till ca 1970 då det infördes tre fär ger. Gult för odlingar, blått för diken och resten var svart. Den första kartan i Esse med höjdkur vor kom i mitten av 1960-talet. På kartorna fanns det inte många detaljer och kontrollpunkterna var stora och tydliga föremål. Det fanns inga kontrollangivelser i stil med dagens, utan det stod bara med text t.ex. sten, åkerhörn eller mosse. Kartorna hade en miss visning som man måste beakta. Nuförtiden är denna missvis ning automatiskt korrigerad. Man räknade steg för att hålla koll på avstånd. På kompassen fanns en trissa med siffror från 1 till tio. Man snurrade runt trissan för att minnas hur många hundra meter man tagit sig fram.

Hos oss hittar du det byggmaterial som behövs för både stora och små projekt!

I början var kontrollerna kräp papper som spändes upp runt träd, senare infördes dukar. På

må fre 07:30 17:00 lö 09:00 13:00 skogen den på ock nå en Emil. bätt behöver mycket olika möjligt. Vi både skogen, styrketräningar. På skidhar löp styrketrä

är det nästa steget? Kommer man i framtiden att slopa papperskar tan? Det återstår att se.

Text: Yvonne Gunell

Foto: Yvonne Gunell och Stig Cederberg

IK Falkens hyllningsadresser och kondoleanser säljs i Andelsbankens kontor i Esse och Purmo samt via styrelsen. Intäkterna går till hyllningsfonden.

vad är tjusningen med någon som behöver en. roligt med mycket ansvar, Nicolina där hon står och förbereder hästen Fina för några travbanan.

Mamma Anne-Maj tycker det fascinerande att hästarna har så personligheter.

är ingen skillnad om man eller glad så ger hästar otroligt mycket.

längre in i stallet står Liliflätar manen på hästen tycker mest om att pyssla hästarna, säger hon. henne blir det inte riktigt många kvällar i stallet, åt inte just nu. Liksom Ni gjorde tidigare tränar och Lili-Ann i friidrott med IK och det tar det mesta av jag är här så mycket jag säger Lili-Ann som går i Sursik skola.

Hemma i Sundby tar hon myck om familjens ”pensionä nämligen 34-åriga islands Pätkis och 21-åriga Äijä familjen haft i 15 år. Den har vuxit upp med, ridit på hoppat med.

Anne-Maj Tuomi är glad över flickorna ärvt föräldrarnas pas hästar.

är bra att ungdomarna något att göra och det känns de är i stallet i stället för på stan. Här vet jag var dem.

Text och foto: Sofia Grankull

Föreningskläder från Noname

Hela föreningen har samma egen ”Falken design” på kläderna och utbudet på kläderna finns för skidåkningens, frii drottens och orienteringens behov. Föreningens kläder är för både aktiva och supporters i alla åldrar.

I Noname https://www.nona mesport.com/sv har Falken en egen clubshop där endast för eningens egen designade klä der finns att köpas. Clubshopen är endast öppen ett antal veckor efter att föreningens provtillfäl len av kläderna har hållits. Vill man beställa Noname kläder är det viktigt att vara med på prov tillfällen av kläderna så man vet vilken modell och storlek man provar och ska beställa. Efter att du varit och provat de klädespro dukter du vill köpa går du in på https://clubshop.nonamesport. com och skapa konto, logga in och använd falkens kod som du får av klädansvarspersonerna och sen själv både beställer och

betalar de klädesprodukter du vill ha. Ca 2 månader efter att du gjort din beställning kommer produk terna till den klädansvariga och av henne fås info för avhämtning av kläderna.

I Nonames webshop https:// webshop.nonamesport.com kan du själv välja, beställa och betala ur hela Nonames sortiment. I webshopen kan du beställa t.ex. föreningens svarta shorts, leg gings och överdragsbyxor. Vid köp i webshopen levereras de köpta produkterna till den adress du uppgett i webshopen vid beställningen. Kom ihåg att uppge Falkens kod vid köp. I webshopen i kassan står det ”Har du en kam panjkod?” Tryck på det och där skriver du in Falkens kod som är 10018. Observera att i webshopen finns inte Falkens egna ”Falken designade” föreningskläder.

Falkens kod i webshopen går inte att använda som kod i clubshopen, utan koden som skall användas i clubshopen fås av klädansvarspersonerna.

Nytt för år 2022 är att alla byxor är svarta utan egen design och

finns att köpas i både Nonames webshop och clubshop. En ny produkt som kommer att finnas i clubshop för hela föreningen är en väst.

Det är viktigt att följa med info på Facebook, när provtillfällen ord nas under höst och vår.

Vinterkollektion (skidåkning) clubshop öppen 11.10.-27.10.2021 Sommarkollektion (friidrott och orientering) clubshop öppen 11.1.-2.2.2022

Följande period blir: Vinterkollektion klädbeställning hålls i september 2022. Sommarkollektion klädbeställning hålls i januari 2023.

Föreningens klädansvariga: Orientering: Tuija Jansson, tfn 050-5328382 Skidåkning: Lena Ray, tfn 050-4447212

Friidrott: Caroline Smedberg, tfn 040-6866270

Text: Helena Joskitt

HP Rani Plast AB

Hälsningar från Denver, USA

Denver ligger vid foten av Klippiga Bergen, väldigt mitt i USA, både på läng den och bredden. Denver kallas även ”the Mile High City” då staden är belägen ca 1600 m.ö.h. (en mile = 1609 m). Jag studerar där som en del av skidteamet vid Denver University.

Både längdskidåkning och alpint finns på programmet. I längdåk ningsteamet är vi 8 damer och 7 herrar. I damlaget ingår en annan finländare, Eveliina Piippo, en norska, en svenska samt fyra ame rikanskor. Herrlaget igen består av två norrmän, en österrikare, en kanadensare och tre amerikaner. Så jag är en studerande idrottare vid universitetet. Enda skillnaden mellan en vanlig studerande och en studerande idrottare är att man har tillåtelse att vara borta vid täv lingar, men annars så är det nor mal studietakt och inga chanser att skippa lektioner ifall man vill och träna.

Första gången jag egentligen bör jade fundera på möjligheten att studera på andra sidan jordklotet

var när pappa Tage läste att Toni Roponen hade valts till huvud tränare vid universitetet. Efter att han hade läst det frågade han om han fick ringa åt Toni nästa dag och höra hur det skulle vara för mig att studera där. Jag sov på saken och på morgonen sa jag åt pappa att han kan ringa och prata med Toni samma dag. Detta var sommaren 2019, så då skulle jag börja på fjärde året i Vörå Idrotts gymnasium. För er som inte vet det från förut så tog jag gymnasiet på fyra år, och blev student däri från coronavåren 2020.

När jag så smått började berätta för folk under vintern 2020 att jag planerar att börja studera i USA frågade många ”Va tänker tu mee?” och om jag skämtade. Jag svarade enkelt nej, att jag ska studera i Denver. Jag hade grott på denna tanke såpass länge, så var det enkelt och självklart att jag ska studera på andra sidan Atlanten. Fast detta kom nog som en smärre chock för de flesta, vilket man ofta fick se på deras ansiktsminer. Denna förvåning nådde inte mig eftersom jag har tänkt på detta sen 2019, innan corona och allt. Men det började verkligen gå upp för mig vad som händer när jag satt på tåget ner till Helsingfors första

februari 2021, dagen innan flyget åkte iväg och jag skulle äntligen få stiga ner på amerikansk mark. Där i tåget funderade jag nog vad jag egentligen håller på med, men det var nog bara att åka. Det blir ett bra äventyr.

Mitt första år vid universitetet var allt annat än vanligt, och orsaken är självfallet coronaviruset. Jag åkte då först iväg till USA i början på februari, ett halvt år efter pla nerad avfärd. Men studierna bör jade på i vanlig ordning på hösten, så jag fick studera största delen av skolåret på distans. Det som var bra var att jag kunde medverka i föreläsningarna i realtid tack vare Zoom, men en nackdel var tids skillnaden. Jag försökte planera mitt schema så att jag bara hade morgonstudier från kl.8 på mor gonen amerikansk tid, vilket finsk tid blev kl.17 på eftermiddagen. Allt som oftast hade jag studier fram till midnatt, och vissa gånger även senare än det. Detta gjorde såklart att mitt träningsupplägg blev lite annorlunda. Det var svårt att starta träningen kl. 9 på mor gonen ifall jag haft föreläsningar fram till kl. 3 på natten/morgonen samma dag. Under hösten och vintern hann jag också packa min resväska 4 gånger totalt med tron

att jag kunde flyga iväg, men istäl let blev det en lång väntan hemma i Esse.

När jag väl kom till Denver i februari så var säsongen i full gång så det var bara att hoppa på skidteamets schema. Att gå från noll till hundra med ett team av då okända personer, hög höjd, midtermprov och tidsskillnad var tufft. Första 2 månaderna var jag sammanlagt en och en halv vecka i staden Denver. Under den tiden hann jag också resa runt i 6 olika delstater, allt mellan mitten av USA:s Utah till New Hamps hire, som ligger på norra östkus ten. Det var verkligen intressant att få se så många nya platser på så kort tid, men det blev att man bara bodde i en väska mesta delen av tiden, till och med mera än när jag gick i gymnasiet i Vörå.

Säsongen avrundades med NCAA finalerna i New Hampshire i mit ten av mars. Där kom jag in på en nionde och en fjortonde plats, som bästa DU damåkare båda gångerna. När jag blev nia fick jag också titeln ”All-American”. Den titeln, som jag på förhand inte vis ste vad var, indikerar att man är i toppen av sin gren i amerikansk universitetsidrott. Det var en rolig upplevelse, eftersom jag inte hade

tävlat mot alla skidåkare i USA förut. Vanligtvis tävlar man mot idrottare från samma distrikt från USA, men i finalerna så deltar de tre bästa damerna och herrarna från alla universiteten.

i Denver. Äta, träna, studera, sova gick på repeat den våren.

Nu i skrivande stund är jag på väg mot Denver igen vilket känns roligt och spännande. Nu under

Efter

tävlingarna började jag landa lite mera i skolar betet och hur det är att bo i Denver. Då hade jag också tid att titta runt på campus, något man vanligtvis gör första veckorna av höstterminen men som jag fick göra i slutet av mars. Det går inte alltid som man plane rat. Så blev det inte heller när vår huvudtränare Toni Roponen avgick. Han hade varit i Denver hela hösten och vintern medan hans familj var hemma i Finland. Det ledde till att han sade upp sig strax efter att säsongen var färdig. Då fick vår hjälpträ nare Rogan Brown träda in som tillfällig huvudtränare för teamet, vilket gick väldigt smidigt. När vårträningarna väl kom i gång efter säsongen så flöt allt smi digt på. Det var första gången jag fick känna på en ”vanlig” vardag

sommaren har vårt team änd rats lite i och med att vi har fått hela fem nya idrottare med i tea met, amerikanen Rogan Brown har blivit ny officiell huvudträ nare och vi har också fått en ny hjälptränare. Så jag ser fram emot att få åka dit igen, få en skolvar dag och bra träning på hög höjd! Förhoppningsvis så får alla upp leva en mera ”normal” vardag här hemma också.

Text: Hanna Ray

Sajten Etusuora har listat de mest framgångsrika friidrottskom munerna i Kalevaspelen under tiden 2010 - 20. I rankingen utgick man från FM-medaljer och hem kommunen. Som idrottarens hem kommun räknas den kommun som idrottaren har representerat under merparten av hens juniorår.

Bästa friidrottskommun blev Tammerfors följt av Vanda och Helsingfors. Pedersöre placerar sig som sjunde bästa kommun i denna ranking. Pedersöre var den enda landsortskommunen bland de 10 bästa friidrottskommu nerna i Finland.

De idrottare som stod för denna fina prestation var Christoffer Envall, Niclas Sandells, Jimmy Finnholm, Nathalie Blomqvist och Karin Storbacka.

Text: Christer Aspfors

Veteran-FM 2022

VI STÖDER

DET LOKALA IDROTTSLIVET TUEMME PAIKALLISTA URHEILUTOIMINTAA

IK Falkens friidrottsfunktionärer står inför nya utmaningar år 2022. 11-14.8.2022 arrangeras veteran-FM i friidrott vid Pedersöre idrottscentrum. Det torde vara första gången som en finlandssvensk förening arrangerar dessa FM-tävlingar.

I veteran-FM tävlar man i ålders klasserna 30 - 95 år. Åldersinter vallen är 5 år. Därmed blir täv lingarna ett massivt arrangemang med ca 420 starter. Antalet grenar är fler än i sommar-OS 2021. För att hinna med alla grenar genom förs tävlingarna på 4 dagar. För att genomföra tävlingarna krävs ca 250 funktionärer.

Pedersöre idrottscentrum är ypperlig för denna typ av arrang emang med en välutrustad sport plan, inomhushallar och närheten till Sursik skola, där matbespis ningen kommer att ske.

kommer att delta och göra anspråk på FM-medaljer i Bennäs.

Information om Mirka hit tar du på ww w mirka com

Intresset för tävlingarna är stort också inom de egna leden. Vi väntar oss att 20 - 30 falkeniter

Vi finns ock så på YouTube, Facebook, Twit ter och LinkedIn

I somras arrangerades motsva rande tävling i St Michel. Vid täv lingen mottog Kaj Sandell och Christoffer Envall värdskapet från Mikkelin Kilpa-Veikot.

Text: Christer Aspfors

Vi står till tjänst i alla levnadsskeden.

Menossa mukana elämäsi kaikissa vaiheissa.

Tennisstjärnan Naomi Osaka drog sig ur flera stora turne ringar under våren och sommaren på grund av ångestattacker. Gym nastikens absoluta superstjärna Simone Blides hoppade av fyra av fem finaler i redskapsgymnastik under OS i Tokyo där hon har varit toppfavoriten för flera guldmedal jer. Detta är bara två exempel på en rad idrottare som offentligt har berättat hur dåligt de psykiskt mår. Framför allt de nämnda två atle ter har varit en ögonöppnare för många när det gäller den psykiska ohälsan inom idrotten.

Problemet är mycket vanligare än man trodde. Psykisk ohälsa är inte något som drabbar främst idrottare som upplever mot gångar i form av dåliga resultat eller skador. Nej, psykisk ohälsa kan drabba precis vem som helst. Naomi Osaka var nummer ett i världen i tennis och Simone Bli des är den absoluta superstjärnan i redskapsgymnastiken.

Det finns fortfarande en upp fattning att elitidrottare är tuffa

Dags att vi slutar blunda!

vinnarskallar och på sin höjd kan de ha problem med sitt självför troende och nervositeten inför en tävling. Därför har idrottspsyko login och den mentala träningen hittills arbetat så gott som uteslu tande med att förbättra atleternas prestationsförmåga.

Elitidrott består inte bara av trium fer och nederlag respektive glädje och besvikelser utan har också en mörk sida som inte syns utåt. Det hörs och läses inte mycket om elit idrottens ensamma strider mot depression, ångest och ensamhet. Ibland antyder en idrottare efter sin karriär att livet som toppidrot tare har varit allt annat än en dans på rosor. Tack vare att toppstjärnor som Osaka och Blides har börjat prata om deras psykiska mående är vi idag mycket mer observanta också när det gäller junioridrottare och deras mående.

Det finns faktiskt några få studier som visar att omfattningen av psykisk ohälsa bland elitidrottare är jämförbar med normalbefolk ningen. Och konstigt skulle det

vara om det skulle vara annor lunda. Elitidrottare så framgångs rika de än är, är precis lika mänsk liga som du och jag. Det innebär alltså att ungefär 35 - 45% (bero ende av studien) av elitidrottare klagar över någon form av psy kisk ohälsa.

Den internationella spelarfören ingen inom professionell fotboll har undersökt psykisk ohälsa bland aktiva och före detta fotbollsspe lare. I två nya studier framkommer att 38% av nu aktiva och 35% av före detta spelare upplevt symtom kopplat till ångest eller depression. Då kan man ju undra varför eliti drottare med psykisk ohälsa inte själva har sökt hjälp. Svaret är tyd ligt. De flesta är rädda för stämpeln de får av medierna och samhället och inte minst rädslan att gå miste om möjliga sponsorer.

Det gäller nu för alla som jobbar med idrottare, oavsett på vilken nivå, att vara lyhörda för tecken som kan tyda på mental ohälsa. Vi måste komma bort från bilden att idrottare är mentalt tuffa och osårbara. De drabbas precis lika

ofta av symtom som ångest, rädsla eller depression.

Vi måste komma bort från inställ ningen att ”ensam och stark” är tuff. Det är snarare ett tecken på svaghet.

Men det behövs mod för att våga blotta sig. Det såg man när Osaka och Blides gick ut med deras psy kiska problem i år. Det är än en lång väg att gå tills det känns natur ligt att en idrottsstjärna pratar lika öppet och naturligt om ångest och nedstämdhet som om exempelvis en korsbandsskada. Vi kan under lätta det för idrottare genom att vi uppmuntrar dem att prata om sina problem utan att döma dem.

Om du nu tror att det förekommer bara inom toppidrotten så tror du fel. Jag känner till fall med 10 - 12 åringar som idrottar bara på skoj som mår psykiskt dåligt eftersom de upplever att de inte lyckas upp fylla föräldrarnas och/eller led arnas förväntningar. Det är dags att vi slutar blunda för alla dessa barn. Jag menar med det dock inte att barn skall sluta tävla. De flesta tycker att det är något av det roli gaste som finns men de vill göra det utgående från deras egna för utsättningar och förväntningar.

Fenomenet med utbrända elit idrottare speglar vårt samhälle. Allt för länge gällde inom arbets livet ”Att lyckas till varje pris!”

mentaliteten. Det förväntades att arbetet går före allt annat. Enligt en studie av Goldman Sachs ana lytiker från februari 2021 känner 77% av arbetstagarna att de regel bundet utnyttjas av sina arbetsgi vare och 97% (!) påstår att jobbet ibland påverkar deras relationer negativt. Som tur är håller det på att förändras tack vare att allt fler företag börjar satsa på sin perso nals välmående.

Men nu är det idrottens tur att markera att må bra psykiskt och fysiskt är viktigare än allt annat. Det är här som IK Falken vill ta sitt ansvar genom att ledarna pri oriterar hälsan och välmående högre än alla fina resultat.

Fyll i ordflätan och var med och delta i utlottningen av tre priser; en Fal ken badhandduk i frotté, ett par van tar stickade av Gunvor Borgmästars i Esse och en Utterleden kåsa i plast.

Skicka ordet som bildas i den lodräta raden till Tina Hinkka, Smedasvägen 38, 68840 Nederlappfors eller mejla till thinkka@hot mail.com senast den 31 december 2021.

Vinnarna och det rätta svaret publ iceras på IK Falkens hemsida.

Lycka till!

Är ”Falkenkako” en myt?

Falkenkakan lär vara en torrkaka och den är legendarisk, något som det pratas om än på 2020-talet. Är kakan en myt? Eller finns den?

Falkenlimpan har dock funnits på riktigt. Den bakades i tiderna av Bergwalls bageri, tipsar Ann-Mari och Ingvald Wik i Esse.

- Vi har gjort så många olika spon sorgrejer under våra 55 verksam hetsår. Många gånger har vi bakat olika bröd eller bullar med fören ingsnamn, där en viss procent av priset gått direkt till föreningen, berättar Anette Bergvall-Fager ström från bageriet. Tyvärr finns ingen dokumentation kvar på just dessa.

Ann-Mari Wik själv var med i damsektionen i många år, berättar hon, men hon kommer inte direkt ihåg något speciellt recept på den omtalade kakan.

Kakan är en kaka som lär ha bak ats till varje tillfälle under tider då falkenkvinnorna bakade hemma

Finns det flera recep tet på ”Falkenkako” i recepthäftena i nej den?! Vi söker fort farande flera recept! Kontakta Tina Hinkka i Lappfors. thinkka@hotmail.com

Slutresultatet av detta recept blev en vanlig kryddkaka, säger Anja Lillqvist. av egna medel till förmån för för eningen. En kaka som såldes som tilltugg till kaffet på tävlingar. En kaka som lottades ut på lotteri till förmån för IK Falken. En kaka som såldes på basarer för att få in pengar till IK Falken. En kaka som har bakats när föreningen byggdes upp på talkokrafter.

Vi letar vidare efter kakreceptet. Viola Lillqvist i Purmo kommer ihåg ett recept som bakades till alla IK Falkens tillställningar ”förr i väädin”. Sonhustrun Anja Lill qvist skriver ner receptet och test bakar för Falkenposten och famil jen Lillqvist agerar testpanel.

- God var den i alla fall, skrat tar Anja. Vi hann äta av den före vi hann börja fotografera för Falkenposten!

”Violas kryddkako”

2 dl socker 3 dl vetemjöl 1 tsk kanel 1 tsk nejlika 1 tsk ingefära 1 tsk kardemumma 1 tsk soda 1 ½ dl gräddfil 2 ägg

¾ dl smält smör

Allt röres ihop, sätts i kall ugn, 200 grader, 45 minuter.

Text: Tina Hinkka Foto: Anja Lillqvist

Uttertrail 2021

För tredje gången ordna des evenemanget Uttertrail den 3.7.2021 med IK Falken som arrangör. Årets Uttertrail blev historiens varmaste lopp med temperatu ren på ca +29-30 grader. Ca 100 personer deltog i Uttertrail. Några personer kom inte till start och några valde att ändra distans till den kortare. Trots den extrema hettan var det endast ett fåtal per soner som avbröt loppet.

Man kunde välja på att springa eller gå hela Utterleden på 52 km eller halva leden på 23 km. Vid Vilobacka var starten för 52 km och vid Sexsjö var starten för 23 km. Nyhet för i år var att det fanns en kortare distans på 12 km utan tidtagning som man kunde gå eller springa. Vid Hjulfors var starten för 12 km. Målet för alla tre sträckor var vid Lappfors. Ser vicestationer fanns vid Kalisjön, Nars, Sexsjö, Huvudsjön och Boc kabron i Kiisk. Servicestationerna bjöd på drycker och salta och söta tilltugg. Vid Sexsjö och Lappfors

bjöds det även på köttsoppa och annat gott att äta.

Mina egna och andra deltagares reflektioner från loppet: Jag upplevde årets Uttertrail som ett av de tyngsta loppen i mitt liv. Tidigare år har jag sprungit halva sträckan på 23 km utan att knappt ha tid att stanna vid vätskestatio nerna, i år blev jag tvungen att börja gå i ett tidigt skede av loppet på grund av att orken tröt och av den extrema hettan.

När man börjar gå en stund för att sen orka fortsätta att springa fick man en svärm av flugor, mygg och bromsar runt sig. I lingon- och blåbärsriset bredvid stigen kunde det några gånger prassla till i riset av möjligen en orm eller två? På kalhyggen möttes man av en vägg av hetta mot ansiktet. I år stan nade jag en god stund vid varje vätskestation, jag hann även med att ta några foton längs med leden. Upplevelsen av loppet blev en helt annan än tidigare år.

Andra kommentarer jag hörde längs stigarna var: “Varmt men bra!”, “Jag

försöker spara på krafterna i värmen och går vissa partier.”, “Jag njuter så av den fina naturen, trots värmen” och “Det är bra service längs rutten och med vätskestationer på lämpliga avstånd emellan, så man får tanka ny energi och orkar vidare mot mål.”

Tanken på att avbryta loppet hade jag nog under loppet men med paus vid varje vätskestation, några peppande ord längs med vägen, lite draghjälp och en del envishet kom även jag i mål i Lappfors.

Med nya tag och krafter ett annat år!

Text: Marlene Joskitt

Foto:

Carola Häggblom

Vinnaren i H40 kom från Kyrkslätt och kunde inte an vända sin vinst, ett presentkort. Han bad att jag skulle ge det åt dagens kämpe.

Dessa 2 herrar hade kämpat i mål trots att en av dem hade fått skoskav under vandringen.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Ganska sällan i mitt fall. Med ännu en inställd säsong i bagaget känns det ärligt talat lite sisådär. Efter ett riktigt bra träningsår såg jag fram emot att äntligen få tävla igen i sommar, men ett krång lande baklår satte stopp för de planerna. Som sagt, det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Målet med mitt idrottande är att se hur bra jag kan bli. Jag är över tygad om att jag fortfarande kan utvecklas på samtliga distanser och jag är nyfiken på hur mycket snabbare jag ännu kan springa. Det enda sättet att ta reda på det är att tävla, och tävlar jag inte så får jag aldrig veta svaret. Så jag har inget annat val än att fortsätta, åtminstone tills jag får till en rik tig tävlingssäsong.

Folk frågar ibland, åtminstone de som vågar (de andra bara tänker det), när jag ska avsluta min kar riär, eller om jag inte har funderat på att lägga ner nu då jag missat så många tävlingssäsonger. Jag sva rar oftast att visst har jag ifråga satt vad jag håller på med och om det faktiskt är värt det. Men det är inte riktigt sant. Jag försöker ifrå gasätta det ibland, men jag hin ner knappt tänka på saken innan jag avbryter mig själv och konsta terar att nej, jag är verkligen inte klar med det här, jag vill mera. Och om jag skulle lägga ner nu, då skulle jag ha kämpat alla de här senaste tunga åren helt i onödan.

Jag fortsätter springa, med fokus på VM i Eugene och EM i Mün chen 2022, VM i Budapest 2023, OS i Paris 2024 o.s.v. Men jag ser också fram emot att verkligen njuta av alla tävlingar jag kan göra

och den kändes riktigt bra. På torsdag den 27 juli var det dags för försök på 1 500 meter. Vädret var inte alls lika varmt som det varit tidigare, cirka 20 grader och lite regn. Försöken gick bra, jag drog i ett lätt tempo och var i mål som trea. De fyra främsta i heaten gick vidare plus två på tider. Tiden i försöken stan nade på 4.39 och det kändes lätt, jag behövde inte ta ut mig utan kunde spara krafter till lördagens final. På lördagen hade vädret svängt tillbaka, med över 30 graders värme.

framöver. Jag ser fram emot Kale van Kisat och GP-tävlingarna, men också Stafett-FM. Jag ser fram emot gemenskapen på frii drottsbanan, för den har jag sak nat så himla mycket.

Jag var ganska nervös innan loppet, men det var säkert alla andra också. Loppet löptes i hårt tempo från start. Jag blev lite instängd i början av loppet och låg mer i slutet av klung an. Efter ett varv fick jag nog av att vara i slutet av klungan och tänkte att det är bäst att jag förbättrar min position. Jag gick upp i täten och drog cirka ett varv. När klockan klämtade hade jag fem fram för mig, men jag ville inte börja spurta ännu.

I skrivandet stund har jag pre cis landat i Jakobstad efter nio år i Stockholm. Vad det kommer att innebära för min idrottskarriär vet jag inte. Löprundorna är kan ske inte lika fina här, men de är platta och folktomma. Det kom mer att bli en snöigare vinter, en längre väg till närmsta friidrotts hall och troligen många kilo metrar på löpband. Det blir en utmaning såklart, men om inte annat så bygger det troligen ett bra pannben (ett uttryck som används flitigt i Sverige). Och jag är van vid att det inte är enkelt.

När det var ungefär 250 me ter kvar lade jag i en växel till och sprang om två stycken. De tre främsta hade en mycket hårdare spurt så jag hade ing en chans att hinna ikapp. Ti den stannade på 4.26,98 vilket är personligt rekord och en tid som jag är väldigt nöjd över. Det är mitt bästa lopp hittills och det är roligt att lyckas på rätt tävling. Jag är väldigt nöjd med min fjärde plats, det kunde inte ha gått bättre!

Efter loppet var jag totalt utmattad, värmen tog på kraf terna!

Jag hade en mycket bra resa, det var en bra erfarenhet att få vara med och jag fick många nya vänner.

Sen jag blev falkenit inför säsongen 2014 har jag bott i Sverige. Så det är ändå skönt att vara hemma i Österbotten igen och kunna vara mer närvarande i föreningen. Och om inte annat så kommer vi säkert att mötas då jag kommer spring ande på någon väg i trakterna. För så länge jag kan springa så kom mer jag att springa.

Nathalie Blomqvist

b Kv a litimber Oy

Störst av allt är kärleken till löp ningen. Eller hur man nu brukar säga.

Text och bild: Sandra Eriksson

Vi stöder Landskapsstafetten i Pedersöre

IK Falkens knattar i närbild

Vi har haft en lång och intressant säsong i år igen. IK Falkens knattar har tävlat flitigt och de har skördat framgångar på löpande band. Här är några av IK Falkens 12-15 -åringar i närbild.

Linnéa Strandvall 13 år

Favoritgren: längd och tresteg Sommarens bästa minne: Stafett-FM i Uleåborg och Youth Athletic Games

Mål: en bra placering i FM nästa sommar.

Milla Byström 12 år

Favoritgrenar: längd och löpning i alla former Bästa idrottsminne: Stafett-FM i Uleåborg.

Matilda Ainasoja 12 år

Favoritgrenar: längd och höjd Bästa idrottsminne: de tävlingar där jag presterat nya personliga rekord.

Knattefriidrottssommaren

I början av april månad startade terrängcupen. Terrängcupen ord nades i Sandsund, Sursik, Edsevö, Purmo och Ytteresse, pågick alltså i fem veckor. Samma kon cept som året innan vilket innebar att man hade en vecka på sig att själv springa en utmärkt bana och

ta tid själv. Sen meddelade man tiden till en ledare. I terrängcupen deltog knattarna flitigt.

I mitten av maj månad började träningar och tävlingar på sport planen i Bennäs. Roligt att se att så många hittade till friidrottspla nen i sommar och speciellt roligt var att så många barn, ca 40 ivriga

Natalie Ainasoja 14 år

Favoritgrenar: längd och tresteg Roligaste idrottsminne: SFI-mästerskapstävlingen 2021.

Jeanessa Finne 13 år

Favoritgrenar: 800 m och höjd Bästa idrottsminne denna säsong: Stafett-FM i Uleåborg.

Ellen Kock 13 år

Favoritgren: sprint och medeldistans Bästa minnen från sommaren: Youth Athletic Games i Vill manstrand och Stafett-FM i Uleåborg.

Max Byström 15 år

Favoritgren: 100m Bästa idrottsminne: FM-tävlingarna Mål för 2022: Att springa under 12 s på 100m.

barn under 5-7 års ålder, som bör jade i gruppen lekfullträning. Under sommaren har knattarna deltagit i DT- och DM-tävlingar, knattefinal och föreningscup. Knattarna avslutade säsongen i augusti-september månad. Tack för denna sommar!

Text: Marlene Joskitt

Amanda Tarvonen

Favoritgren: Slägga

Mitt bästa idrottsminne: När jag i sommar förbättra mitt pers. med 6 meter i en släggtävling (Malax höstkast)

Tycker du om att skriva? Du kanske fotar dina idrottande barn och deras kompisar när de tränar och tävlar?

Vill du delta i arbetet med Falkenposten?

Hannes Dahlbacka 13 år

Favoritgrenar: höjd och längd Bästa idrottsminne: första tävlingen som jag deltog i.

Kontakta din sektionsordförande och berätta vad du vill bidra med!

Hälsningar, redaktionsrådet.

Arvid Kock 13 år

Favoritgren: 1000 m. Sommarens bästa minne: Youth Athletic Games i Villmanstrand, då jag fick springa mot landets snabbaste.

Läs Falkenposten som e-tidning på www.ikfalken.fi

Ebba Sandbacka 12 år

Favoritgrenar: längd och kula Bästa idrottsminne: första medaljen på tävling och när man gör nya rekord.

Tony Ahlvik 13 år

Favoritgren: 1000 m Bästa idrottsminne: Youth Athletic Games

Mål för nästa säsong: ta sig till FM och kapa sekunder på personbästa.

Gra fica

Layout F

oto

Gör layout på: tidningar (Falkenposten) böcker, broschyrer m.m.

Fotografering: porträtt/grupp -bilder, familjefoton, naturbilder m.m.

Grafica Layout & Foto Ulrica Wik 050-536 7726 ulrica@grafica.fi www.grafica.fi