Idrottskul s

motsvarande. Om jag hade möjlighet brukade jag springa efter Sandra Eriksson eller någon annan av Guys adepter. Det fanns många löpare så det var bara att välja. Pappa och hans bröder sprang oftast snabba intervaller. Eftersom jag inte var tillräckligt snabb för att hinna med på deras pass tränade jag ofta med andra istället.

På våren var det dags för terrängcupen. Det var en av de sakerna jag såg mest fram emot under året. Vi startade tillsammans. Min taktik var alltid att springa maxfart från början för att ta ledningen. Det fungerade ofta bra för mig. Vi var ett bra gäng som tävlade och vi var alla väldigt jämna, så man fick verkligen ge allt om man ville vinna. Från 9 års ålder har jag deltagit i Terräng-FM varje år. Flying Finns Junnumaastot hette det för de yngre. Första gången jag deltog sprang vi i Imatra. Vi åkte tillsammans med Fredrik Forsell, Patrik och Toni Wik. Peter Wik hade en transporter som vi alla rymdes med i. Det var roliga resor. Det var häftigt att få tävla mot de bästa löparna i Finland. Mitt första lopp resulterade i en silvermedalj. Guldet förlorade jag i slutspurten. Det var nog efter det här loppet jag bestämde mig för att jag ville bli bäst och vinna. Året efter hölls tävlingarna i Vammala. Där blev det även en spurtuppgörelse, denna gång lyckades jag pressa mig och knipa guldet. Dessa tävlingar har gett mig mycket motivation till att fortsätta med löpning.

Under sommaren var det bansäsong som gällde. Jag deltog i alla möjliga grenar som ung, men insåg snabbt att det var de längre sträckorna som passade mig bäst. Hemma i Lappfors hade jag en löprunda på cirka 3 km som jag brukade springa och ta tid runt. Jag försökte alltid slå min bästa tid på den rundan. Löpträningen jag hade då var väldigt enkel. Jag var ute och sprang, nästan alltid hårt. Med pappa sprang jag också längre rundor, oftast en runda runt fram Bockabron som var 12 km lång. Under en kort period spelade jag även fotboll, men märkte snabbt att det inte var min grej. I fotbollen var man alltid beroende av vad andra presterade, och jag ville kunna påverka mitt resultat helt själv. I löpningen var resultatet helt beroende av mig själv. Resultatet var tydligt, klockan visade exakt hur bra man hade presterat. Det gillade jag.

Två goda minnen

Mitt första maratonlopp 2016 är något jag aldrig glömmer. Jag var ut på ett träningspass och bestämde mig att tänja på gränserna och springa lite längre. Det blev över 30 km och kändes inte så tungt alls. Jag hade aldrig sprungit så långt tidigare. En tanke kom upp att det vore roligt att pröva springa ett maraton. Jag ringde pappa och berättade att de har ett maraton om 7 veckor i Amsterdam och där vill jag springa. Pappa var inte så svår att övertala denna gång så 7 veckor senare åkte vi till Amsterdam. Endast några veckor maratonträning i bagaget och en ischiasnerv som bråkade de två sista veckorna innan loppet gjorde det lite mer spännande. Stämningen var ändå underbar. Jag startade precis bakom eliten, där fanns många topplöpare. Känslan var magisk och när startskottet gick var det bara att springa. Banan var snabb och väldigt sevärd. Jag minns nästan varje sväng i det loppet ännu. Loppet lyckades över förväntningarna och jag slutade på en 70:nde plats bland 12194 löpare. Min sluttid var 2.38.30 h vilket är rätt bra för en 18-årig löpare. Att få springa i mål på samma olympiastadion i Amsterdam som Paavo Nurmi en gång i tiderna vann OS-guld på är ändå rätt coolt.

Ett annat minne jag har är ett träningsläger i Kenya som jag gjorde tillsammans med Björn Sandler och några svenskar under februari 2019. 25 dagar på den kenyanska landsbygden var ett äventyr som man kommer minnas så länge man lever. Träningarna i Kenya var tunga. Platsen vi befann oss på låg på hög höjd vilket innebar väldigt syrefattig luft och därför svårt att andas. De bästa minnen är från morgonpassen klockan 6 vid soluppgången, endast ljud av löpsteg från ett tiotal löpare hördes. Vi började alltid i lugn fart 6.00 min/ km men redan efter en halv kilometer låg man i 4.00 min/km, då fick man släppa, täten sprang ner mot 3.20-3.50 min/km tempo. Även om det skulle vara ett lugnt pass blev det hårt. Som mest var det uppemot 200 löpare på ett träningspass och ändå var man nästan sämst i gänget. Men oberoende nivå var man alltid välkommen med på träning. Kenyanerna är otroligt vänliga och hjälper gärna. Jag är glad över att ha fått uppleva den kenyanska löpkulturen.

Text:Kevin Sandell Foto: Familjen Sandell

10 kysymystä Kevinille

1. Kauanko olet urheillut?

Niin kauan kuin muistan. En pysty tarkalleen sanomaan, mutta 9 vuotiaana minulla oli jo tavoitteita menestyä urheilussa. Mutta olen ollut mukana niin kauan kuin muistan!

2. Miksi juuri juoksu on lajisi?

Juoksu on aina ollut helppoa minulle. Juoksu on antanut tosi paljon minulle, että en pysty enää lopettamaan. Ja tykkään juosta niin paljon, että en näe syytä miksi en juoksisi! Pidän myös hiihtämisestä, mutta hiihto on välineurheilu, ja vaikka olisi hyvä hiihtäjä voi hävitä jos on huonot sukset. Juoksussa tietää että paras juoksija voittaa. Juoksussa on myös helppo verrata tuloksia ja tietää tarkalleen missä kunto on kun katsoo tuloksia! Siitä minä pidän juoksussa!

3. Miten löydät harjoittelulle aikaa?

Juoksu on hyvä laji siinä mielessä, että se vie tosi vähän aikaa! Tunti päivässä riittää pitkälle jos juokset tarpeeksi kovaa. Nyt kun olen töissä, ja myöhemmin kun opiskelen taas, harjoittelen vain kerran päivässä, mutta jos haluaisin pystyisin hyvin harjoittelemaan kaksikin kertaa päivässä myös. Olen aina sanonut, että ehdit aina tehdä ne asiat jotka priorisoit.

4. Oletko voinut urheilla ilman suurempia vammoja?

Ihan hyvin olen nyt kesällä ainakin pystynyt! Muutama vuosi on ollut vähän vaikeuksia vammojen kanssa. Viime syksynä meni pari kuukautta melkein juoksematta pohjevamman takia ja 2 vuotta sitten leikattiin polvi. Kaksi rasitusmurtumaa jalkaterässä esti minua pari kuukautta juoksemasta joitakin vuosia sitten. Onneksi minun on helppo palata takaisin hyvään juoksukuntoon vammojen jälkeen. Kiitollinen olen, että pystyn taas ehjänä harjoittelemaan!

5. Onko ulkomaan leireily antanut sinulle odottamasi lisäyksen harjoitteluun?

Kyllä! Olen aina pystynyt harjoittelemaan paljon enemmän ulkomaaleireillä. Esim. pystyin Kenyassa juoksemaan 172 km viikossa, kun taas kotona olen harvoin juossut paljon yli 100 km:n viikkoja. Leireillä ehtii levätä ja palautua paremmin, sen takia pystyn melkein tuplata harjoitusmääräni. Mutta se voi tottakai myös olla merkki siitä, että voisin myös harjoitella enemmän kotona!

6. Millaisiin kisoihin osallistut mieluiten? Ratajuoksuun, maastojuoksuun, lyhyille tai pitkille matkoille?

Kaikkiin juoksukisoihin tykkään osallistua. Mutta raskaaseen maastokisaan tai nopeaan maantiekisaan osallistui mieluiten! Paikallisia maantiekisoista pidän ehkä eniten. Niistä saa yleensä hyvän tunnelman ja hyvän treenin samalla!

Nimi: Kevin Sandell Ikä: 23 Asuinpaikka: Vaasa ja Lappfors Perhe: Äiti, isä ja kaksi sisarusta Koulutus: Liikuntaneuvoja ja pedagogiikan kandidaatti, jäljellä 2 vuotta vielä ennen kun valmistun opettajaksi Suosikkiruoka: Äidin lasagne tai joku riistaliha Suosikkikenkämerkki: Adidas mutta Nike on ollut paljon käytössä myös

7. Millaiselta tuntui ensimmäinen maratonkisa?

Olin aina halunnut juosta maratonin. Ensimmäinen maratonkisa oli mahtava kokemus. Olin vain 18 vuotias enkä tiennyt mitä itseltäni voisin odottaa. Lähdin Amsterdamin maratonille vain noin 7 viikon maratonharjoittelulla. Noin 13.000 juoksijaa Amsterdamin olympiastadionilla, jotka olivat valmiina lähtöön, antoivat mahtavan tunnelman! Koko juoksu tuntui hyvältä, ja sain hyvän energian kun ihmiset radan ympärillä huusivat ja hurrasivat kun juoksin ohi. Maaliin tulin sijalla 70 ja ajalla 2.38,30. Loppusuora oli maaginen kun pääsi olympiastadionille taas ja tiesi että oli mennyt hyvin! Ensimmäinen maraton on antanut paljon motivaatiota ja iloa juoksuun!

8. Nykyään seuranvaihto on katsottu joskus antavan uutta pontta urheilijan uralle. Onko joskus tullut mieleen vaihtaa seuraa?

Ei ole tullut. IK Falken on aina ollut seurani ja tulee varmasti aina olemaan.

9. Mikä muut asiat ovat mielestäsi tärkeitä ja mihin asioihin pitää myös panostaa, paitsi juoksuharjoitteluun, kun haluaa menestyä?

Jos haluaa menestyä pitää nukkua vähiten 8 tunnin yöunet ja syödä paljon ruokaa! Mutta ehkä tärkein on, että pitää hauskaa! Jos ei ole hauskaa, en usko että voi menestyä. Pitää myös uskalla tehdä omia valintoja. Vaikka yksi asia toimi kaikille muille se ei tarkoita, että se on parasta juuri sinulle.

10. Missä näet itsesi 10 vuoden kuluttua?

Teen töitä luokanopettajana. Käyn vielä juoksemassa. Nautin elämästä ja kilpailen vielä aina kun tulee mahdollisuus!

Teksti: Tina Hinkka Kuva: Kaj Sandell, St Moritz

Wikro Systems Ab Oy Wikro Tools Ab Oy Wikro Marin Ab Oy

www.wikromarin.fiÖsterbottens båtvaruhus! Vagnsmakarevägen 10, Jakobstad

www.wikrotools.fi Industrivägen 2, Jakobstad

www.wikrosystems.fi Plåtvägen 7, KarlebyIndustrivägen 2, Jakobstad

BERGSVÄRMEBORRNINGAR BERGSVÄRMEBORRNINGAR

• Miljövänlig och bekymmersfri • Miljövänlig och bekymmersfri Miljövänlig och bekymmersfri uppvärmning av Ditt hus uppvärmning av Ditt hus uppvärmning av Ditt hus

Tfn. 050 300 9685 Tfn. 050 300 9685 www.porausassat.fi www.porausassat.fi Tfn. 050 300 9685 info@porausassat.fi info@porausassat.fi www.porausassat.fi En beställning av os är ett Ess i ärmen En beställning av os är ett Ess i ärmen info@porausassat.fi

En beställning av oss är ett Ess i ärmen