Första Linjen 2/2021 by Första Linjen

Posttidning B

Ledare. Las går att runda hur enkelt som helst, det är dags att ändra på det.

Hongkong. Den facklig ledaren Lee Cheuk-yan dömd till fängelse. Nu riskerar andra ledare straff.

Ledare: Karin Åkersten, s. 2

Utrikes, s.18

Aj aj kapten! Jeanette Melin styr trafiken över Furusund. Kamraten, s. 19

Extr a tjock som t m num armer

Reportage.

Joakim är på sin vakt Vid Skanstullsbron arbetar Joakim Guttman som flaggvakt. Det gäller att hela tiden hålla koll, både på trafiken och den snåla brittiska ägaren som ständigt försöker pressa ner kostnaderna. Reportage, s. 12–13

Intervju

Det handlar om respekten för vår rörelse, respekten för vår kamp för alla människors lika värde. På riktigt. Alexander Petersson, ordförande för Seko-sossen, om varför vi demonstrerar på 1 maj s. 11

Nybildad klubb – Ensamarbete MTR FM försöker Aldrig ensam tänja på gränserna Seko SiS har dragit igång kam-

”Det gäller att driva sånt som är viktigt för medlemmarna” Ola Brunnström, skyddsombud på Pågatågen i Skåne, berättar om hur klubben stoppade hyvlingarna och under hot räddade sina anställningar, däribland hans egen. Intervju, s. 14–15

– Vi är en nybildad klubb. Det utnyttjar arbetsgivaren. Därför försöker de hela tiden att tänja på gränserna, säger Haidar Tamimi (bilden), ordförande i den nybildade Seko FM Klubben. Nyheter, s. 4–5

Debatt: MTR rundar kollektivavtalet för pendelstädare s. 3

panjen Aldrig ensam. Målet är att staten ska ta ett större ansvar för anställda vid Statens institutionsstyrelser (SiS) och att grundbemanningen ska öka. – Ensamarbete skapar risker i onödan, både för vår personal och för våra klienter och ungdomar, säger Adham Abu-Sultan. Nyheter, s.3

Covid-19

Skansen säger upp 15 procent av personalen Ett tiotal har förlorat jobbet vid flygplatsen i Visby – men nu växer optimismen s. 9

Sommartips

Kulturtips för sommaren Första Linjens Linnea Garli ger sina bästa tips vad man kan titta, läsa eller lyssna på under lata sommardagar, bland annat I am not a witch (bilden) som kan ses på SVT Play fram till 15 juni.

s. 6

Kultur, s. 16

Begränsad eftersändning. Returadress: Seko Stockholm, Box 1032, 17121 Solna

Posttidning B

FOTO: JOSÉ FIGUEROA, MATS WINGBORG, VICTOR PRESSFELDT

Först

Anställda vid Posten ska få kontakta polis och tull POST. Regeringen vill ändra i lagen som reglerar tystnadsplikt för postanställda, rapporterar Sekotidningen. Bakgrunden är att illegala vapen och narkotika i stor utsträckning skickas via post och paket. Idag får en brevbärare bara bryta mot tystnadsplikt om polis begär det. Det nya förslaget går ut på att postanställda själva ska kunna larma brottsbekämpande myndigheter som polis och tull. Däremot

Första Linjen är Seko Stockholms medlemstidning, den utkommer minst 4 ggr per år. Ansvarig utgivare: Karin Åkersten. Redaktör: Mats Wingborg. Redaktionsråd: Mats Wingborg, Linnea Garli, Stefan Pagliarini, Monika Roll, Stefan Granér, Charlotte Rinaldo, Karin Åkersten och Kalle Holmqvist. Medverkande i detta nummer: Erik Bohman, José Figueroa, Linnea Garli, Kalle Holmqvist, Stefan Pagliarini, Charlotte Rinaldo, Monika Roll och Mats Wingborg. Grafisk form: Petter Evertsén. Tryck: Hall Media Tryck AB, 2021.

Seko Stockholm Besöksadress: Skytteholmsvägen 2, 17121 Solna. Postadress: Box 1032, 171 21 Solna. Telefon: 08-454 84 00. E-post: stockholm@seko.se.

Ledare.

ska det även i fortsättningen vara olagligt för postanställda att öppna försändelser. Postnords huvudskyddsombud, Stefan Fougt, är orolig för att den nya regeln kan leda till fler hot mot postanställda. – Jag tycker inte det är brevbärarens eller chaufförens jobb att kontakta polis. Jag ser hellre att det görs av en arbetsledare, säger han (bilden) till Sekotidningen.

Karin Åkersten:

Nu ser vi fram mot nästa årsmöte l – Jag hoppas att nästa årsmöte i Seko Stockholm ska bli ett fysiskt möte. Nu finns ett väldigt sug efter att träffas, säger Karin Åkersten, Seko Stockholms ordförande, i en kommentar efter årets möte. Karin Åkersten välkomnar också de som har valts till nya poster i Seko Stockholm och alla som nominerats till centrala uppdrag.

Årsmöte.

Upp till bevis om trygga anställningar

Varför gör då MTR detta? Kanske för att på så vis försvinner de ju

inte helt från marknaden om de inte får behålla avtalet vid kommande upphandling på tunnelbanan. De har nu bildat ett bolag som kan lägga anbud på servicetjänster i hela kollektivtrafiken. Med sig har det fått ett stort antal anställda med lång erfarenhet av arbetet. MTR behåller alltså en del av sin investering om jag ska uttrycka mig krasst. På köpet splittrar de sina anställda så att de nu tillhör två olika fackklubbar. Den betydelsen kanske går att räkna i antalet tvister som företaget just nu har med Seko. I den här gruppen finns också de som har mest osäkra anställningar, de personer som har tillfälliga arbetstillstånd och riskerar att tvingas lämna landet om de förlorar jobbet. Här finns de som nekas en anställning på heltid, samtidigt som företaget tar in extrapersonal. De arbetar på obekväm arbetstid med ett stressat schema. Behöver de mer otrygghet? Kan de bli mycket lättare att säga upp? Vi närmar oss uppstarten av en valkampanj. Den som har modet att sätta ner foten och lovar att göra allt för att stoppa de orättvisa förhållandena på vår arbetsmarknad, en som ser till behovet av trygga arbetsplatser och trygga anställningar före maximala vinstmöjligheter för företagen, som sätter stopp för den här lekstugan vi har där hårt arbetande människor kan bli av med jobbet från en dag till en annan, som ser till att politiken styrs med tanke på medborgarnas bästa – den tror jag har goda chanser att också få arbetarnas röster i valet. Upp till bevis! Karin Åkersten Ordförande Seko Stockholm karin.akersten@seko.se

FOTO: DYLAN FERREIRA/UNSPLASH

ång på gång visar det sig att vi lyder under gamla lagar. Las, lagen om anställningsskydd, går att runda hur enkelt som helst. Ändå vill högerkrafter montera ned och smula sönder det sista av värde som finns kvar. När vi under kampanjen mot det nya lagförslaget höll ett panelsamtal så lyftes just att anställningsskyddet redan i dag är väldigt försvagat för många. Vi borde egentligen kampanja för ett stärkt anställningsskydd för de som är mest utsatta, inte lägga kraft på att slåss för det vi redan har. Ett exempel är när företag, för våra medlemmar handlar det främst om de stora bygg- och anläggningsföretagen, ganska enkelt byter ut en stor del av sin personal mot bemanningsanställda. Då verkar det inte finnas ett stort behov av att luckra upp något anställningsskydd. Att personalen på de här företagen finns kvar handlar enbart om starka lokala fackliga krafter som står upp och kämpar för sina medlemmar. Vi har redan i dag ett stort antal kryphål som företagen kan använda sig av om de vill. Ett annat exempel är MTR. Där har företaget som genom vunna upphandlingar driver trafiken både på tunnelbanan och pendeln helt sonika bestämt sig för att bilda ett nytt bolag och flytta över flera hundra anställda till detta. Denna flytt har för de anställda inneburit osäkerhet och oro över sina jobb, sina scheman, separation från gamla kollegor och sin fackklubb. För vårt förbund har det också inneburit enormt många arbetstimmar för att bilda en ny klubb i det nystartade bolaget och många förhandlingstimmar för att få rimliga villkor på plats.

Rapport från Seko Stockholms årsmöte ORGANISATION. Den 30 april arrangerade Seko Stockholm ett digitalt årsmöte. Seko Stockholms ordförande Karin Åkersten öppnade mötet och röstlängden fastställdes till 49 personer. l Viktor Risling och Peter Eriksson förklarade hur röstningsverktyget VoteIT fungerar. Mirja Räihä valdes till mötesordförande och Monika Roll till mötessekreterare. Årsmötet beslutade därefter att godkänna verksamhetsberättelse för 2020 och lägga styrelsens ekonomiska berättelse till handlingarna. Årsmötet beslutade vidare att ge styrelsen ansvarsfrihet för 2020. Två motioner behandlades på årsmötet. Den första handlade om att kollektivtrafiken bör återtas i egen regi. Stefan Pagliarini och Jannis Konstantis var några av dem som pläderade för att motionen skulle antas. Årsmötet beslutade att godkänna motionen. Den andra motionen handlade om att MTR:s metoder och mål i Sverige borde granskas. Jannis Konstantis yrkade bifall och årsmötet beslutade att anta motionen. Därefter genomfördes val. Karin

Åkersten omvaldes som ordförande för Seko Stockholm för en tvåårsperiod. Följande personer valdes till ordinarie ledamöter för

två år: Monika Roll, Linnea Garli och Ove Skagerström. Vidare valde en person till ledamot för ett år: Peter Karlsson Eriksson. Därutöver valdes sex personer till ersättande styrelseledamöter för ett år: Jenny Johnsson, Natalia Espinoza, Alexander Petersson, Fiasel Jafri, Charlotte Rinaldo och Stevan Mihajlovic. Till revisor på två år valdes Markus Nordanstig medan posten som revisorsersättare lämnades vakant. Till fanbärare utsågs Alf Reine. Årsmötet beslutade att skjuta fyllnadsvalet till valberedningen till höstmötet. Årsmötet beslutade också om

nomineringar till Sekos förbundskongress 2021. Mötet beslutade att nominera Johan Lindholm till posten som vice ordförande och Mats Ekeklint till avtalssekreterare. Nomineringen av Sekos förbundssekreterare ledde till diskussion. Förslaget var att nominera Linda Agetoft men Linnea Garli menade att alla med höga uppdrag inom Seko bör ha haft ett yrke inom Sekos branscher och ha varit

fackligt förtroendevalda inom Seko och yrkade därför på avslag. Till sist beslutade ändå årsmötet med 25 röster för och 14 mot att nominera Linda Agetoft. Linnea Garli reserverade sig mot beslutet. Till förbundsstyrelsen nominerades Karin Åkersten som ordinarie ledamot och Viktor Risling som ersättare. Årsmötet nominerade Gerardo Berrios till posten som förbundsrevisor och Anna-Carin Lindberg till valberedningen. Årsmötet valde Stefan Andersson

till ordinarie ombud för Sekos A-kassa och Monika Roll och Viktor Risling som ersättande ombud. Personer som lämnade sina uppdrag i och med årsmötet tackades av. Däribland Mattias Åberg, Alexander Koliopanos-Panos och Sandra Altamirano. Mirja Räjhä avslutade årsmötet. Kommentar.

Seko Stockholms valberedning l Valberedningen vill förklara anledningen till att man presenterade ett nytt förslag till regionstyrelse mot det som var utskickat inför årsmötet. Det visade sig att några nomineringar från Väg & Ban olyckligt hade fallit mellan stolarna. Efter att detta uppdagats agerade valberedningen och gav ett nytt förslag till regionstyrelse. – Valberedningen beklagar det inträffade och kommer se över rutiner vid nomineringar, säger Anna-Carin Lindberg, sammankallande i valberedningen.

Medlem i Seko död i covid-19 – kan klassas som arbetsskada VÅRD. Sekotidningen rapporterar att en behandlingsassistent inom Statens institutionsstyrelse, SiS, avlidit i covid-19. Nu hoppas Seko och SiS att fallet kommer att klassas som arbetsskada. Ledningen för SiS kräver också att personalen prioriteras för att få vaccin.

Sekos a-kassa får högt betyg

FOTO: MUFID MAJNUN/ UNSPLASH

l Vartannat år genomför a-kassorna, via Kantar Sifo, en undersökning bland medlemmarna om hur nöjda de är med sevicen från a-kassan. Sekos a-kassa får högsta betyg. – Vi får generellt sett höga betyg från våra medlemmar vilket vi tar som ett kvitto på det arbete vi gör, men i den senaste undersökningen var resultatet ännu bättre än tidigare, säger Affe Mellström som är föreståndare på Sekos a-kassa.

LO Mervärde lanserar bolånerabatt l LO Mervärde, som är LO-förbundens partner gällande medlemsförmåner, har lanserat en bolåneförmån som innebär att medlemmar som har bolån eller ska teckna ett nytt bolån har möjlighet att få lägre ränta. Mer information finns på LO Mervärdes webbsida: www.lomervarde.se

Debatt.

Seko håller förbundskongress i två omgångar l Sekos kongress kommer att delas upp i två delar. Del 1 hålls den 9 juni och del 2 den 12–13 oktober. Den första delen kommer att vara helt digital. Den andra delen kommer att arrangeras genom en så kallad hubblösning. Modellen bygger på att ombuden träffas i grupper om maximalt 20 personer på 12–14 platser i landet. En förutsättning är dock att smittläget tillåter en sådan lösning. Under del 1, som genomförs den 9 juni från klockan 10:00–18:00 ska val av förbundsstyrelse genomföras. Då ska även verksamhetsberättelse och verksamhetsplan etc fastläggas. Det kan hända att vissa punkter bordläggs och flyttas till omgång 2. Under omgång 2 ska bland annat alla motioner behandlas.

Ensamarbete.

TRAFIK. Pendeltrafiken är idag utsatt för ständiga upphandlingar och vid varje tillfälle lovar både SL och våra nya arbetsgivare att vi som arbetar i verksamheten inte ska drabbas. Att det vinnande budet är väl finansierat och att avsikten med upphandlingen är att höja kvaliteten och inte att spara pengar. Om så var fallet borde man driva verksamheten i egen regi och inte som nu sätta regionens trafik och tusentals anställda i händerna på ett affärsdrivande företag som delvis ägs av kinesiska staten.

l Upphandlingssystemet är en dyr process och kostar stockholmarna enorma summor. Summor som beställaren SL vill räkna hem och pressen på företagen som lägger anbuden är stor. Här lovar man guld och gröna skogar. Kvaliteten ska förbättras och personalens villkor behållas. Samtidigt ska man någonstans göra en vinst, och i slutändan är det personalen man sparar på. MTR som idag blöder pengar tack vare ett underfinansierat anbud och topptung och ineffektiv organisation jagar varje krona. Våra avtal är ständigt under attack och när man inte kan komma åt dem försöker man istället komma runt dem.

Vi var många som drog en lättnadens suck när MTR tvingades ta tillbaka städningen i egen regi då underentreprenören Reneriet gjorde ett så dåligt jobb att man inte kunde ha dem kvar. Samtidigt visste vi att sista ordet inte var sagt. I oktober förra året startade MTR sitt egna städbolag MTR FM. Bolaget fick ansvar för städningen i tunnelbanan men även klottersaneringen på Pendeln lades i det nya bolaget, med kraftigt försämrade avtalsvillkor för personalen som följd. Kritikstormen var stor men MTR lovade dyrt och heligt att man inte tänkte föra över annan städpersonal till det nya bolaget. Ett löfte som man inte höll länge. Nu är det dags igen, MTR vill föra

över samtlig städpersonal på Pendeln till MTR FM. Några egentliga inrangeringsförhandlingar vill man inte föra utan personalen på Pendeln behåller sina villkor i ett år i enlighet med de regler som gäller vid övergång. Därefter väntar kraftiga försämringar vad gäller både lön och arbetstider. Där vi på Pendeln har det centrala avtalet som ett golv och förbättringar på det i det lokala, är avtalet på MTR FM det motsatta. Taket är det centrala avtalet och sedan följer en mängd försämringar på många områden. Personalen från Pendeln kommer in på ett avtal

Det är dags att sätta ned foten och stoppa de försök till försämringar i avtal och löner som sker

! Not. Beskedet om att städarna på pendeln skulle gå över till bolaget MTR FM kom i slutet av april. Inom MTR vill man att övergången ska ske hastigt och verkställas redan i sommar. Seko på MTR FM har tillsammans med ombudsman påkallat central förhandling i frågan om verksamhetsövergången. Seko har med stöd av förhandlingsordningen i det centrala avtalet krävt att förhandlingar om avtalsvillkoren ska äga rum.

med lägre löner, längre arbetstider samt ”lediga helger” där personalen kan tvingas börja jobba redan klockan 21 på söndagen. Man vill heller inte att pendeln blir en egen Las-krets utan personalen som nu går över riskerar förlora sina jobb om MTR inte vinner upphandlingen av tunnelbanan. MTR:s metoder är både upprörande

och cyniska men skadan slutar inte med städarna. För om man inte kan avtalsdumpa vid upphandlingen varför inte göra det senare? MTR är som en bläcksfisk som grabbar tag i allt man hittar. Nu är det Mälartågs tur (förutsatt att inte upphandlingen görs om). Varför inte låta samtliga lokförare och ombordpersonal i MTR Pendeln och i Mälartåg anställas av ett nystartat bolag med dumpade löner och avtalsvillkor som följd? Eller lägga över stationsverksamheten i pendeln i ett eget bolag? Möjligheterna är oändliga och kraven på att personalen ska skyddas vid upphandlingar kan snart vara ett enkelt rundningsmärke. Det är dags att sätta ned foten och stoppa de försök till försämringar i avtal och löner som sker och återigen driva kollektivtrafik i offentlig regi utan vinstintressen! Stefan Pagliarini för Seko Pendelklubbens styrelse stockhom@seko.se

Sekokongress.

Valberedningens förslag till ny förbundsstyrelse och VU ORGANISATION. I valberedningens förslag föreslås Gabriella Lavecchia till ny förbundsordförande. Förslagen till övriga VU går i linje med Seko Stockholms årsmötes nomineringar. Johan Lindholm, föreslås som vice förbundsordförande, Linda Agetoft som förbundssekreterare och Mats Ekeklint fortsätter på sin post som avtalssekreterare. Den tidigare motkandidaten till förbundsordförandeposten, tillika Seko Stockholms ordförande, Karin Åkersten har avsagt sig sin kandidatur men föreslås däremot åter igen till ordinarie ledamot i förbundsstyrelsen.

Till nya ordinarie ledamöter i förbundsstyrelsen föreslår valberedningen Afrodite Landerö (Tele), Jörgen Stehn (Försvar), Frida Strandberg Landin (Vård) och Ida Wågevik (Vård). Övriga som ingår i valberedningens förslag och som är bosatta i och tillhör Seko Stockholm är: l Robert Lönnqvist som föreslås som förste ersättare till förbundsstyrelsen. Robert är boende i Norrtälje och tillhörande Seko Vattenfall (bransch Energi). l Maria Karlsson som arbetar som tågvärd på MTR Pendeltågen (bransch Trafik) och är boendes

i Märsta. Maria föreslås som tredje ersättare till förbundsstyrelsen. l Sandra Altamirano föreslås som ordinarie revisor och har sin bakgrund i Seko Tunnelbanan. Sandra är boende i Järfälla och tillhör bransch Trafik. Nominerade från Stockholm som tyvärr inte togs med i valberedningens förslag är Frode Burman (Bålsta, Väg & Ban), Viktor Risling (Spånga, Trafik) och Thomas Klasson (Stockholm, Försvar). Läs mer om kongressen längst upp på denna sida eller på seko.se

FOTO: FRIDA STRANDBERG LANDIN

MTR rundar kollektivavtalet för pendelstädare Seko SiS drar igång kampanjen Aldrig ensam VÅRD. Seko SiS har dragit igång kampanjen Aldrig ensam. Målet är att staten ska ta ett större ansvar för anställda vid Statens institutionsstyrelser (SiS) och att grundbemanningen ska öka. Ett annat krav är att SiS ska erbjuda individanpassad vård- och behandling med kvalitet.

l I Stockholmsregionen är Adham Abu-Sultan ansvarig för kampanjen. Han ingår i trygghetsjouren på avdelningen Klockbacka vid Bärby ungdomshem i Uppsala och är vice förhandlingsansvarig inom Seko SiS. Adham Abu-Sultan säger att det idag bedrivs alldeles för mycket riskfyllt ensamarbete på institutionerna. – Ensamarbete skapar risker i onödan, både för vår personal och för våra klienter och ungdomar. Våra medarbetare hamnar alldeles för ofta i farliga situationer. Säkerheten Adham Abu-Sultan kan inte bara vara en fråga om ekonomi. I det långa loppet får vi ett bättre samhälle om staten satsar mer pengar på SiS. Enligt Adham Abu-Sultan har pandemin gjort att kampanjen inte kan bedrivas som det var tänkt från början. – Men vi kommer ändå gå ut med mycket information, särskilt till dem som jobbar inom SiS. Vi kommer prata med kollegor, sätta upp information och dela ut broschyrer. Sedan kommer vi sprida kampanjen på flera digitala plattformar. Mats Wingborg stockhom@seko.se

Fakta.

Statens institutionsstyrelse, SiS l SiS, Statens institutionsstyrelse, är en statlig myndighet som ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård. SiS behandlar ungdomar med allvarliga psykosociala problem och vuxna med missbruksproblem. SiS tar också emot ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård. Myndigheten har idag 23 särskilda ungdomshem med drygt 700 platser och elva LVM-hem med knappt 400 platser för vård av vuxna missbrukare. Institutionerna är placerade över hela landet. l Idag står staten för 31 procent av kostnaderna inom SiS och kommunerna för resterande 69 procent.

Nyheter

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

Startad. Ny gemensam klubb bildad för städare både på tunnelbanan och pendeltågen.

FOTO: PETTER EVERTSEN

Ny klubb för städare – MTR FM

l Klubben Seko FM har ännu inte fått något nummer. Så ny är den. Merparten av medlemmarna tillhörde tidigare den stora tunnelbaneklubben 111. Andra kom från klubb 104 Seko Pendelklubben när klottersaneringen på Pendeln flyttades till det nya bolaget. Men när arbetsgivaren MTR bildade ett nytt bolag, MTR Facility Management – som tog över ansvaret för bland annat städning och klottersanering av stationer, tunnelbanetåg och pendeltåg – fick de som jobbade med dessa uppgifter en ny arbetsgivare. Det innebar att det behövdes en ny klubb för dessa medlemmar. Klubb Seko FM har ännu ingen egen

lokal och ingen telefontid då medlemmarna kan få tag i någon från

klubben. För tillfället får klubben låna klubb 111:s möteslokal ovanpå tunnelbanestationen vid Gullmarsplan. Där har delar av den nya styrelsen samlats, även om alla inte fått ledigt för att sköta sitt fackliga uppdrag. – Arbetsgivaren är okunnig. De vet inte skillnaden på ledig tid för skyddsombud och ledig tid för att sköta fackliga uppdrag, säger Haidar Tamimi. ändå sex personer samlats. Utöver Haidar Tamimi är det Benny Norgren (sekreterare i klubben, lokalvårdare på röda linjen), Mansurjan Mukhamedov (klottersanerare vid depån i Rissne, politiskt ansvarig), Nitesh Nahar (skyddsombud gröna linjen, jobbar natt, medRunt styrelsebordet har

Fakta.

Den nya klubben vid MTR FM och det nya avtalet l Ett nytt lokalt kollektivavtal slöts mellan Seko och MTR FM den 1 december 2020. Styrelsen vid den nya bildade klubben Seko FM ansvarar för uppföljningen av avtalet tillsammans med Carolin Evander, ombudsman vid Seko Stockholm med ansvar för de avtal som gäller spårtrafiken. I den nya klubben ingår anställda som jobbar med fordonsstädning, stationsstädning, städning i depåer, klottersanering, fastighetsskötsel och hantering av hittegods i tunnelbanan samt klottersanering av pendeltåg.

lemsansvarig), Fiori Haile (städning i depå för tunnelbanor, kassör) och Khurshid Artikov (klottersanerare, styrelsemedlem). Diskussionen handlar om hur MTR FM agerar. Fiori Haile berättar om gruppchefer på depåerna som stressar personalen och inte kan kommunicera. – Sedan ändrades schemat helt plötsligt. För oss som inte riktigt jobbar heltid har det blivit arbetspass på fem timmar i sträck utan varken lunchpaus eller raster. Även de som jobbar heltid har fått kortare tid för att äta lunch. fyller på med liknande berättelser och många konstaterar att de största problemen finns på depåerna där tunnelbanevagnarna städas och saneras. Men också flera andra saker lyfts fram. Nitesh Nahar berättar om hur skyddsombuden fått sina arbetsuppgifter flyttade mellan olika depåer och att företagsledningen har dålig koll på reglerna för deras arbete. Styrelsen tar också upp en Flera runt på bordet

Stefan Pagliarini:

MTR rundar kollektivavtalet för pendelstädare

→

TRAFIK. – Vi är en nybildad klubb. Det utnyttjar arbetsgivaren. De vet att vi inte är så erfarna. Därför försöker de hela tiden att tänja på gränserna, säger Haidar Tamimi, ordförande i den nybildade SEKO FM Klubben.

Föregående uppslag

mängd konkreta ärenden. Haidar Tamimi påminner om att det råder sekretess när det gäller frågor som rör enskilda personer. Ett sådant ärende handlar om en medlem som blivit avstängd från sitt arbete. Styrelsen beslutar att diskutera ärendet med Carolin Evander, ombudsman på Seko Stockholm. om en medlem som anser att hon inte fått ut rätt lön. En utlovad retroaktiv betalning har uteblivit. Även det fallet ska undersökas vidare tillsammans med Carolin Evander. – Sedan måste vi lära medlemmarna hur de ska agera. Om de inte får ut rätt lön eller om arbetsgivaren bryter mot avtalet ska de första skicka ett mejl till gruppchefen. Då finns ett dokument som visar vad som hänt. Om chefen inte agerar ska de vända sig till klubben. Då kan vi driva ärendet vidare, säger Haidar Tamimi. Ett annat ärende handlar

Problemen är många, men det finns

Nyheter

FOTO: MATS WINGBORG

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

försöker tänja på gränserna också ljuspunkter. Haidar Tamimi informerar styrelsen om en facklig seger. Snart kommer det att bli nya papperskorgar i tunnelbanan. Förändringen kommer först att ske på några stationer efter den blå linjen. – Istället för de tidigare låga papperskorgarna blir de högre som mer liknar de system som används vid återvinningsstationer. De kommer att tömmas på ett annat sätt. För oss blir det än bättre ergonomi. mot sitt slut. Haidar Tamimi berättar att han gör allt nu för att försöka ordna en egen lokal till klubben. Han hoppas att lösningen ska bli att även den nya klubben kan få ett kontor vid Gullmarsplan med vissa öppna kontorstider. – Läget nu har blivit ohållbart. Medlemmar ringer till min mobil under dygnets alla timmar. Det fungerar inte riktigt. Jag har ju också familj och fyra barn, säger Haidar Tamimi.

Arbetsgivaren är okunnig. De vet inte skillnaden på ledig tid för skyddsombud och ledig tid för att sköta fackliga uppdrag. Haidar Tamimi, ordförande i den nybildade SEKO FM Klubben

Mötet börjar lida

Mats Wingborg stockhom@seko.se

Haidar Tamimi

Fiori Haile

Mansurjan Mukhamedov

Carolin Evander

Carolin Evander:

”Vi har ett tiotal tvister med MTR FM” TRAFIK. – Vi är nöjda med det nya avtalet med MTR Facility Management (FM). Det innehåller en lönestege med nivåer som motsvarar vad som finns i branschen i övrigt och fria SL-kort. Problemet är efterlevnaden. För tillfället har vi 10 tvister med MTR FM, säger Carolin Evander, ombudsman vid Seko Stockholm.

l Tvisterna mellan Seko och företaget gäller en rad frågor, men en av de viktigaste frågorna handlar om att det inte varit möjligt att genomföra en lönerevision därför att arbetsgivaren inte gett Seko tillgång till lönelistor. – Ganska många har individuella löner. Så utan lönelistor går det inte att få någon överblick och det blir omöjligt att kontrollera att avtalet efterlevs, säger Carolin Evander. Tvisterna gäller också

andra frå-

gor. Däribland att MTR FM bryter arbetstidsbestämmelserna och ändrar i schemat för personalen med kort varsel. Enligt reglerna ska alla anställda ha ett schema 14 dagar i förväg. Ytterligare tvister handlar om att arbetsgivaren inte respekterar att de med fackliga förtroendeuppdrag har rätt till facklig tid och att fackklubben inte fått tillgång till lokal. –Bolagiseringen inom MTR har försvagat den fackliga strukturen. Tidigare fanns alla yrkesgrupper samlade i en klubb. Nu har lokalvårdarna brutits ur den gemenskapen. Det är ganska uppenbart att ett syfte med MTRs bolagisering har varit att försvaga den fackliga styrkan. Det märker vi eftersom MTR FM genast började försämra villkoren för det lokala fackliga arbetet. Carolin Evander betonar att många av medlemmarna i klubben har

en utsatt position. Ett hundratal är personer med arbetstillstånd. –Det handlar om personer som sökt asyl men som istället fått uppehållstillstånd genom att de fått ett jobb. För dem är arbetet kopplat till rätten att få stanna i Sverige. En del skulle riskera att bli utvisade om de inte har arbetet kvar. Det är en försvårande omständighet för att komma till rätta med alla de problem som finns, men jag är optimistisk, gör vi jobbet så kommer vi på sikt bygga en stark organisation. Det krävs hårt arbete, för arbetsgivaren vi möter är tuff, men den fackliga styrkan visar gång på gång att vi kan övervinna de problem som finns. Till exempel lyckades vi få en majoritet av stationsstädarna som jobbar deltid att tacka nej till ett erbjudande om försämrade anställningsvillkor, vilket ledde till att MTR FM backade. Det lönar sig alltid att kämpa, förklarar Carolin Evander.

Nyheter

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

FOTO: LAILA DURAN/SKANSEN

Covid-19. 15 procent av arbetsstyrkan på Skansen sägs upp.

30 uppsagda på Skansen – i kölvattnet av pandemin CIVIL. Skansen har drabbats hårt av coronapandemin. Under 2020 minskade antalet besökare från 1,4 miljoner till cirka 700 000 och många av muséerna fick hålla stängt. Neddragningen slog också hårt mot personalen. I ett första skede fick de timanställda sluta och i ett andra skede inleddes förhandlingar om uppsägningar av fast personal. l – Det slutade med att 30 stycken förlorade jobbet, vilket motsvarar knappt 15 procent av alla anställda. Nu tycker jag ändå att vi klarade detta ganska bra. Det gick också ut ett erbjudande till flera som var nära pensionen att få ett avgångsvederlag och sluta och det var flera som accepterade det erbjudandet. Faktiskt blev bara två av Sekos medlemmar uppsagda, däribland den allra senaste anställda på Skansen, säger Mikko Svensson, ord-

förande i Sekoklubben Högskolan och kultur (HÖK). är de som slutat ganska mycket ett tvärsnitt av olika kategorier av personal på Skansen. Som grund för förhandlingarna om uppsägningarna användes avtalet TurA-S som parterna kommit överens om. Avtalet reglerar turordningar vid uppsägningar på grund av arbetsbrist i statliga myndigheter. – Bland annat innebär avtalet Enligt Mikko Svensson

Det är alltid tufft att förlora arbetskamrater och det är inte roligt att äta lunch med en kollega och veta om att han eller hon kommer att förlora jobbet samtidigt som man inte har möjlighet att berätta det. Mikko Svensson, ordförande i Sekoklubben Högskolan och kultur (HÖK).

Fakta.

TurA-S

Skansen

l TurA-S är ett avtal som slutits mellan bland annat Statens arbetsgivarverk, Seko och Fackförbundet ST. Utgångspunkten är att varje turordningskrets ska omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter i verksamheten. När turordningen ska fastställas bland de anställda i respektive turordningskrets så är det den sam-

manlagda anställningstiden i staten som räknas. Man turordnas i den anställning man har idag. Det är ingen skillnad om man är sjukskriven eller i rehabilitering. TurA-S är kopplat till den partssammansatta Trygghetsstiftelsen. Genom den kan anställda som förlorar jobbet bland annat erbjudas utbildning.

att personalen delas in i flera olika driftsställen, det vill säga olika platser och lokaler där arbetet bedrivs. fick sluta betyder inte att timanställningarna på Skansen upphört. – Nej, på Skansen kommer det alltid att finnas många som bara jobbar säsongsvis. Det är ungefär som med jordgubbsplockning. Finns det inga jordgubbar då behövs inga anställda och när Skansen är stängt minskar drastiskt behovet av personal. Även om uppsägningarna blev mindre omfattande än vad många fruktade tycker Mikko Svensson att neddragningarna var jobbiga. – Det är alltid tufft att förlora arbetskamrater och det är inte roligt att äta lunch med en kollega och veta om att han eller hon kommer att förlora jobbet samtidigt som man inte har möjlighet att berätta det. Att många timanställda

l Skansen är ett stiftelseägt friluftsmuseum och djurpark. Skansen invigdes den 11 oktober 1891. Namnet kommer från den skans som Karl XIV Johan lät uppföra åt sin son Oscar I. Denna skans låg intill nuvarande Håsjöstapeln. På Skansen finns idag cirka 140 byggnader varav den äldsta är Vastveitloftet från 1300-talet. Skansen övergick den 1 juli 1963 till att bli en stiftelse med staten, Stockholms stad och Nordiska museet som stiftare. 1994 tog staten över som huvudman.

Skansen igen för den här säsongen, men liksom förra säsongen är muséerna och aktiviteterna inomhus stängda. Mikko Svensson säger att det ännu är osäkert vad som kommer att ske i sommar. Det beror helt på hur pandemin utvecklas och vilka restriktioner som staten beslutar om. – Det finns förstås planer på vad som ska hända om det går att öppna som vanligt igen. Men det är inget som Skansen berättar om i det är läget. I Sekoklubben Högskola och kultur ingår också flera andra statliga muséer. Men där har hittills inte någon medlem i Seko blivit uppsagd. – Däremot har timanställda fått sluta, men det leder inte till några uppsägningar. Det enda som händer är att anställningarna inte förlängs. Den 1 april öppnade

Mats Wingborg stockhom@seko.se

Personal på Skansen 1896. FOTO: NORDISKA MUSEET/WIKIPEDIA

Nyheter

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

Varannandagsutdelning.

FOTO: POSTNORD

Munskyddskrav.

Fortsatt ovisshet för Stockholms brevbärare POST. Ingen tycks ännu veta hur stor personalminskningen kommer att bli i samband med övergången till varannandagsutdelning för region Stockholm i höst.

”Resenärerna på pendeltågen borde ha munskydd” TRAFIK. – Alla resenärer borde ha munskydd så länge pandemin

pågår. Istället för en rekommendation borde det vara tydliga riktlinjer, säger Cecilia Ankarjärn Tiger som arbetar i ett trygghetsteam på pendeltågen.

l Pandemin har förändrat arbetet för trygghetsteamen på pendeltågen. Flera nya arbetsuppgifter har tillkommit. En som erfar detta är Cecilia Ankarjärn Tiger som är anställd av MTR och jobbar i trygghetsteam efter pendellinjerna Västerhaninge–Nynäshamn och Södertälje–Gnesta. Det ingår ungefär ett dussin personer i trygghetsteamen, men i det konkreta arbetet jobbar två personer tillsammans. – Bara genom att vi visar oss på tågen blir det en lugnare stämning. Sedan ger vi all möjlig service. Den kanske vanligaste uppgiften är att vi väcker resenärer som har somnat. Under pandemin har det också blivit viktigt att se till att resenärerna inte sitter alltför tätt och att rekommendationerna efterlevs, säger Cecilia Ankarjärn Tiger. sig genom pendeltågen och på stationerna. Sedan pandemin bröt ut förekommer inte längre någon visering av biljetter direkt på tågen. För att skydda sig har de som jobbar i teamen munskydd. – Men det är tyvärr långt ifrån alla resenärer som använder munskydd. Under senare tid har det dessutom blivit ännu färre. Det är i alla fall min bild. Idag skulle jag uppskatta att det bara är ungefär 10 procent av alla som bär munskydd. Det betyder att risken för smittspridning har ökat. Själv tycker jag Trygghetsteamen rör

Resenärer på pendeltåget år 2008. FOTO: WISEFLY/CC

att det borde ha funnits ett uttalat krav på att alla resenärer skulle ha munskydd, och att det delades ut gratis munskydd vid spärrarna och av personal på tågen. I trygghetsteamens arbete ingår också att plocka bort skräp. – Det enskilt vanligaste föremål som vi tar bort är glasflaskor, men det kan också handla om alla möjliga andra saker, som sopkvastar. Däremot plockar vi inte bort kvarlämnade näsdukar och munskydd. Vi har inte plasthandskar eller annan nödvändig utrustning för städning som kan innebära smittrisk. nya direktiv. De går ut på att allt som de utför ska registreras digitalt. Bland arbetsuppgifterna ingår också plockstädning, vilket många har reagerat på. – Återigen, vi har inte utrustning för att plocka upp material som kan vara smittsamt. Det är med andra ord en uppgift som vi inte kan utföra. Sedan kan vi plocka bort andra saker så att det ser städat och snyggt ut i vagnarna. Vi kan också felanmäla skador som vi inte kan åtgärda själva. Cecilia Ankarjärn Tiger arbetar vanligen kvällspass från sju på kvällen till kvart över ett på natten. Det betyder att hon inte arbetar under den värsta rusningstrafiken och därför inte heller har någon egen erfarenhet av hur antalet resenärer förändrats under de timmarna. Den sammantagna bilden,

som hon fått genom samtal med kolleger, är att antalet resenärer ökat sedan början av året. – Det är också fler äldre som åker. Kanske för att många blivit vaccinerande. Men det är frustrerande när det blir trångt på tågen. Det innebär ju att det blir mer trångt även för dem som inte är vaccinerade. För oss som jobbar på tågen är det frustrerande. De som åker på överlastade tåg för att konsumera på Mall of Scandinavia borde tänka sig för. är att ungdomar använder pendeltågen som lokal för att träffas när mycket annat har stängt ner. – Särskilt har vi märkt att det ofta blivit stökigt i Nynäshamn där många klivit på tåget för att åka fram och tillbaka. Men så snart vi från trygghetsteamet dyker upp brukar det bli lugnare. Sedan är det inte vår sak att agera om det skulle bli riktigt stökigt. Då ringer vi på det som kallas ”Trygg C”, vilket betyder att vi kallar på särskilda ordningsvakter. I vissa fall kan det också leda till att polisen ingriper. En annan tendens

Nyligen fick tågvärdarna

Bara genom att vi visar oss på tågen blir det en lugnare stämning. Sedan ger vi all möjlig service. Den kanske vanligaste uppgiften är att vi väcker resenärer som har somnat. Cecilia Ankarjärn Tiger

har arbetat i 2,5 år på pendeltågen. Trots att belastningen på personalen ibland är stor säger hon att hon älskar sitt jobb. – Jag har väldigt trevliga kolleger och sammanhållningen är bra. Sedan har jag också lärt känna många resenärer. Jag har ofta haft samma arbetstider och jobbat på samma sträckor. Då lär man känna många passagerare. Ibland hinner man växla några ord. Cecilia Ankarjärn Tiger

l På Postnord har vi ett ganska generöst omställningsavtal som träder i kraft vid övertalighet. På min arbetsplats (Årsta brevbärarkontor) har HR informerat personalen om avtalet. Det skedde gruppvis på grund av corona. Trots att mötena hölls efter arbetstid och var frivilliga var de fulltecknade. Särskilt det första mötet som främst riktade sig till äldre brevbärare och körkortslösa. Det vittnar om att många börjar fundera på att frivilligt eller ofrivilligt lämna Postnord i samband med neddragningarna som följer med införandet av varannandagsutdelningen. Men det är mycket som skall till innan omställningsavtalet träder i kraft. Först måste övertalighet konstateras och frågan om hur kretsningen ska se ut lösas. Svaret på den frågan kanske inte kommer förrän efter sommaren. Många, särskilt yngre brevbärare som ändå inte

tänkt stanna kvar så länge i Postnord, har lockats av den så kallade frivilliga fasen i omställningsavtalet. Där utlovas 6 månadslöner för de brevbärare som av fri vilja avslutar sin anställning och därmed lämnar sin plats i laslistan till någon annan. För att få den möjligheten krävs bara att man jobbat som brevbärare i fyra år. Men arbetsgivaren bestämmer ensidigt vilka av de frivilliga man är beredd att betala ut ett avgångsvederlag till. Risken finns att det inte är just den gruppen med yngre förmågor som man helst vill betala för att bli av med. Nu under våren bygger lokala chefer sina egna varannandagsorganisationer som skall godkännas på högre instans innan beslut fattas. Först när alla organisationer är spikade klarnar bilden och fack och arbetsgivare kan börja räkna på eventuell övertalighet och därefter diskutera hur olika kretsningsalternativ kommer att slå. En viktig försvårande faktor är att ålderssammansättningen varierar mycket kraftigt mellan olika brevbärarkontor. På Årsta brevbärarkontor har vi en låg medelålder, många är unga och relativt nyanställda, men på andra kontor kan man ha en snittålder som ligger över 50 år. Det verkar som att vissa lokala chefer tror att det

kanske inte blir någon övertalighet eftersom de på just den egna arbetsplatsen har en stor andel visstidare vars anställningar skall avslutas först och främst. Men även andelen visstidare varierar mellan olika arbetsplatser. Ett komplicerat läge! När det gäller oss körkortslösa så verkar ingen ännu ha ett svar på hur vi ska hanteras. Frågan verkar ha lämnats öppen för lokala lösningar, och det kanske kan inge ett visst hopp. Att dela de kortare ”tjocka” slingorna med cargocykel (två dagars post och dagens varubrev) borde inte vara omöjligt i framtiden eftersom det fungerar idag. Men det är dumt att spekulera. För oss är det bara att vänta och se vad som händer. Fortsatt ovisshet alltså! Charlotte Rinaldo Brevbärare som rapporterar fortlöpande om omorganiseringen inom Postnord

Nyheter

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

Framgång. Regionklubben deltar i arbetsmiljöarbetet efter tvist.

FOTO: AMV

Seko Stockholms regionklubb får 150 000 kr efter förlikning med Arbetsmiljöverket CIVIL. Sekos Stockholms regionklubb har fått 150 000 kronor efter en förlikning med Arbetsmiljöverket (AMV). Bakgrunden är att Seko vid AMV stängdes ute från arbetsmiljöarbetet och lyfte frågan i förhandlingar med myndigheten. l Under 2018 gick ett femtontal anställda vid AMV över från tjänstemannaförbundet ST till Seko. Det blev en nytändning för Sekos verksamhet vid AMV. En av dem som gick med i Seko var arbetsmiljöinspektören och det fackliga arbetsplatsombudet Jenny Bengtsson. – Men snabbt upptäckte vi att Seko ställdes utanför arbetsmiljöarbetet. Orsaken var att AMV hade ett samverkansavtal med de två andra fackliga organisationerna på arbetsplatsen, det vill säga ST och akademikerna, men inte med Seko. Det avtalet utgjorde också grunden för arbetsmiljöarbetet, som planering, riskbedömning, uppföljning av åtgärder etc. Inget av detta fick vi delta i. Inte heller fick vårt skyddsombud, Håkan Berg, delta i skyddsombudsarbetet. att hon flera gånger tog upp med arbetsgivaren att Seko stod utanför arbetsmiljöarbetet. Ändå hände inget. Under början av 2021 påkallade Seko till sist tvisteförhandlingar. Jenny Bengtsson berättar

Den som fick sköta förhandlingarna var Patrik Öhrnell, ombudsman vid Seko Stockholm. – Det var en surrealistisk situation, att tvista med AMV och myndighetens egna arbetsmiljöarbete. Från verkets sida var man också väldigt noga med att inte gå med på att man hade gjort något formellt fel. Det handlade förstås om en hel del prestige. Hade det varit någon annan myndighet hade man nog lättare kunnat gå med på att något blivit fel. Det var också därför som tvisten slutade med en förlikning och inte ett skadestånd. Det är en väsentlig skillnad. Jenny Bengtsson pekar på en annan orsak till att AMV kunde hamna i en tvist om arbetsmiljöarbetet på myndigheten. – De anställda på verket är framför allt experter på arbetsmiljöfrågor. Där är kunnandet stort. Men detta var snarare en arbetsrättslig fråga och det är inte AMV:s specialområde. egen Seko-klubb vid AMV. I stället ingår medlemmarna i den så kallade regionÄnnu finns ingen

Snabbt upptäckte vi att Seko ställdes utanför arbetsmiljöarbetet. Orsaken var att AMV hade ett samverkansavtal med de två andra fackliga organisationerna på arbetsplatsen.

klubben, det vill säga en klubb för Seko-medlemmar som finns på arbetsplatser där det ännu inte har bildats egna klubbar. Som ett resultat av förlikningen har nu klubben fått 150 000 kronor av AMV. – Medlemmarna har ställt upp till hundra procent under tvisten. Jag hoppas att en del av pengarna kan användas till något som medlemmarna uppskattar. Sedan är planen att så småningom bygga upp en klubb, säger Jenny Bengtsson. blivit en ekonomisk förlikning. Själva sakfrågan, om att Seko inte ska stängas ute från arbetsmiljöarbetet, ser också ut att få en lösning. – Vi har bestämt oss för att även Seko ska ansluta sig till samverkansavtalet. Då kommer vi automatiskt att bli en del av det fortsatta arbetsmiljöarbetet, säger Jenny Bengtsson. Även ombudsmannen Patrik Öhrnell bekräftar den bilden. – Fortfarande återstår några formaliteter och ett antal redaktionella justeringar innan samverkansavtalet kan skrivas på. Men i praktiken är det klart. Alla övriga involverade, de två andra fackförbunden som är med i avtalet och AMV, har också accepterat att innehållet i avtalet ska ses över. Det behövs en viss förnyelse av samverkansarbetet nu när även Seko kommer med. Det har inte bara

Jenny Bengtsson, arbetsplatsombud för Seko

Fakta.

Förlikning och skadestånd l Förlikning är en del av civilrätten och innebär att en rättslig tvist görs upp ”i godo” av två parter i stället för att frågan avgörs i domstol. Om det handlar om arbetsrättsliga frågor innebär det att parterna kommer överens om en lösning i stället för att Arbetsdomstolen fattar beslut i ärendet. l Både arbetsgivare och fackliga organisationer kan tvingas att betala ut skadestånd om de bryter mot gällande kollektivavtal eller lagstiftning. Parterna kan själva komma överens om att den ena parten ska betala ut skadestånd eller så kan Arbetsdomstolen fatta beslut om skadestånd.

kring arbetsmiljöarbetet slukat all energi för Sekos medlemmar på AMV. Jenny Bengtsson säger att man ännu inte haft tid att värva medlemmar och bygga upp det lokala fackliga arbetet. – Vår fackliga tid har inte räckt till för det organisatoriska arbetet. Men nu när tvisten är över kan vi så småningom förhoppningsvis ta nästa steg och bygga upp en lokal facklig struktur. AMV har inte erkänt att man agerat juridiskt fel, men att myndigheten var beredda att betala en ersättning till Seko som en del av förlikningen visar ändå att myndigheten vill dra ett streck över den tidigare konflikten och släppa in Seko i arbetsmiljöarbetet. – Min uppfattning är att AMV aldrig försökte jävlas med oss, men myndigheter är ofta väldigt trögflytande, säger Jenny Bengtsson. Hittills har tvisten

inte samma sak som att segra i en konflikt. En förlikning är just en överenskommelse mellan två parter för att skrinlägga en tvist. – Så är det, men för våra medlemmar har vi ändå flyttat fram positionerna. Även Patrik Öhrnell är nöjd med utgången: – Syftet var att inkludera Seko i arbetsmiljöarbetet. Det har vi också uppnått. En förlikning är

Mats Wingborg stockhom@seko.se

Nyheter

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

Osäkert. Risk för uppsägningar och omplaceringar när färre flyktingar kommer till Sverige.

FOTO: BJÖRN BJARNESJÖ/MIGRATIONSVERKET

Vi är statligt anställda och vid neddragningar används avtalet TurA-S som komplement till LAS. Men när det gäller omplaceringar är det LAS som står i förgrunden.

Anders Holmberg, företrädare för Seko på Migrationsverket

Hot om osakliga omplaceringar inom Migrationsverket VÅRD. Flera av Sekos medlemmar på Migrationsverket riskerar att bli omplacerade eller förlora jobbet. Inte minst skulle många medlemmar i Stockholmsområdet kunna påverkas. Orsaken är att allt färre flyktingar kommer till Sverige. – Många är oroliga. Neddragningen av Migrationsverket hör till en av de stora omställningarna på svensk arbetsmarknad, säger Anders Holmberg, företrädare för Seko på Migrationsverket.

l När det kom som flest flyktingar till Sverige under hösten 2015 fanns det cirka 9 000 anställda på Migrationsverket. Idag har antalet sjunkit till omkring 5 000, det vill säga nästan en halvering. Idag arbetar de flesta handläggare med att beta av gamla ärenden. I takt med att de blir klara kommer neddragningarna av personalen att fortsätta. Nästan hälften av Sekos omkring 100 medlemmar på Migrationsverket finns i region Nord där Stockholm ingår. Särskilt många av Sekos medlemmar jobbar på Mig-

rationsverkets förvar. Sådana finns bland annat i Märsta, Flen och Gävle (även Gävle tillhör region Nord). – Många som rekryterats till förvaren har tidigare jobbat inom kriminalvården och varit med i Seko sedan länge. kommit upp i förhandlingarna mellan Seko och Migrationsverket är kriterierna för vem/vilka som erbjuds omplaceringar i tidig omställning. – Vi är statligt anställda och vid neddragningar används avtalet En fråga som

TurA-S som komplement till LAS. Men när det gäller omplaceringar är det LAS som står i förgrunden. Problemet är att det finns två olika paragrafer i LAS som reglerar omplaceringar. Enligt den ena ska anställda omplaceras utifrån hur länge de har varit statligt anställda och enligt den andra ska arbetsgivaren kunna göra omplaceringar utifrån arbetsgivarens behov alternativt statlig tid. Problemet nu är att Arbetsgivarverket som sköter uppgiften som arbetsgivare/ förhandlingsansvariga (centrala kollektivavtal med mera inom den statliga sektorn) rekommenderar att vid omplacering i tidig omställning så ska myndigheterna använda sig av verksamhetens behov och inte statlig tid. Det kan leda till väldigt subjektiva bedömningar om vem eller vilka som ska ompla-

ceras. Förhoppningsvis kommer Seko centralt att lyfta den här frågan med Arbetsgivarverket. Hur denna fråga kommer att utveck-

las är oklart. Men enligt Anders Holmberg har de nya direktiven från Arbetsgivarverket bidragit till att öka oron bland de anställda. Hittills har uppsägningar och omplaceringar för Seko-gruppen skett enligt osthyvelsprincipen. Inga särskilda yrkeskategorier har drabbats hårdare än andra. Alla omplaceringar har också skett inom Migrationsverket. – En omplacering kan vara oskälig eller skälig. I normalfallet innebär 1,5 timme resa från bostaden ett skäligt omplaceringserbjudande, säger Anders Holmberg. Edina Melez är

ombudsman för

Seko i Norrköping. I och med att Migrationsverkets kontor ligger där har hon också fått sköta mycket av förhandlingarna med verket. – Vi har vänt och vridit på frågan om omplaceringarna tillsammans med de andra fackliga organisationerna som finns representerade på verket. Bilden är att Migrationsverket inte gör något juridiskt fel. Ändå bör de kritiseras. Varför har de lagt om strategin för omplaceringar? Varför denna nya inriktning där de kör över de fackliga organisationerna utan dialog? Konflikten belyser också en svaghet i den nuvarande lagstiftningen. På Migrationsverket finns ännu ingen specifik Sekoklubb. Medlemmarna i Stockholm ingår i den så kallade Regionklubben som är en uppsamlingsklubb för medlemmar på arbetsplatser utan egen klubb.

Covid-19.

Ett tiotal har förlorat jobbet vid flygplatsen i Visby – men nu växer optimismen TRAFIK. I november 2020 blev 250 personer anställda av det statliga bolaget Swedavia uppsagda. Däribland fick alla timanställda lämna företaget.

l Swedavia driver tio av Sveriges största flygplatser och har drabbats hårt av pandemin. Uppsägningarna drabbade även flygplatsen i Visby. – Här fick ett tiotal personer sluta, varav några som var organiserade i Seko, säger Louise Munkhammar, arbetsplatsombud för Seko vid flygplatsen. Louise Munkhammar understryker att det ”inte varit roliga tider” och att flyget minskat markant. – Men alla vet vad neddragningarna beror på så förståelsen har varit stor. Sedan har en del av de uppsagda blivit erbjudna nya vikariat medan andra har slutat frivilligt.

Fakta.

Swedavia l Swedavia är ett staligt bolag som äger och driver Sveriges nationella flygplatser: Sturup, Ronneby, Göteborg, Visby, Bromma, Arlanda, Östersund/Åre, Umeå, Luleå samt Kiruna.

Nu när vaccineringen kommit igång ordentligt har samtidigt optimismen ökat. – Det ser hoppfullt ut inför sommaren. Idag har vi SAS och Air Leap i samarbete med Air Gotland som flyger. Den 12 maj kommer även BRA att börja flyga igen och även Norwegian och Finnair planerar att börja flyga till Gotland i sommar. Sedan är det mer osäkert vad som händer till hösten, säger Louise Munkhammar. Till tidningen Publikt säger Robert Pletzin, presschef på Swedavia, att företaget gjort vad det kunnat för att hålla ner antalet uppsägningar: – Vi har sett över hela bemanningssituationen och det handlar om uppsägningar, naturliga avgångar, ej tillsatta vakanser, konsultuppdrag och visstidsanställda. stockhom@seko.se

Flygplatsen i Visby. FOTO: WIKIPEDIA

Nyheter

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

Intervju.

POST. Patrik Lööw, 51 år, valdes den 27 mars till ny ordförande i Klubb Utrikes inom Postnord. Tidigare har han varit kassör i klubben. l Vad jobbar medlemmarna i klubben med?

– Vi hanterar brev och mindre paket som skickas till Sverige från omvärlden och brev som skickas från Sverige till omvärlden. Medlemmarna finns dels på Arlanda. Under dagtid arbetar vi med brev och paket som kommer till Sverige, och på natten med det som skickas från Sverige. Exporten hanterar också paket som ska flygas upp till norra Sverige. Sedan har vi medlemmar på tullagret som ligger vid Rosersberg. Där hamnar försändelser som mottagaren måste betala moms och tull för. När betalningarna kommit in skickas breven och paketen ut. Totalt finns ungefär 130 medlemmar i klubben.

också på postgången. Sedan delas all post upp i EU och det som kommer från eller till länder utanför EU, en grupp som även Storbritannien numera tillhör. Var i verksamheten jobbar du själv?

– På Arlanda med importen, en verksamhet som för övrigt bedrivs i två skift. Tidigare var jag brevbärare i Uppsala, men sedan fyra år jobbar jag med utrikesposten. Det var en stor omställning. Men i dag skulle jag inte vilja tillbaka till mitt gamla arbete. Nu införs också stora förändringar för brevbärarna när det så kallade Solo-systemet införs, det vill säga varannandagsutdelning.

En viktig sak för mig är att få fler att gå fackliga utbildningar. Många av medlemmarna vet inte så mycket om hur facket och Seko arbetar. Patrik Lööw, nyvald ordförande i Klubb Utrikes inom Postnord

hel del ansträngande lyft. John Vikman är huvudskyddsombud och arbetar hårt med att få en uppslutning av rapporteringen av tillbud. Sedan har vi två nya skyddsombud som är kvinnor under 30 år. Det är roligt, det är viktigt att engagera unga medlemmar för att skapa långsiktighet och förnyelse. Hur har arbetet förändrats under pandemin?

– Många fler försändelser kommer med lastbil till Arlanda. Det är till exempel vanligt att breven och pakten kommer med flyg till Belgien och Luxemburg från Kina, sedan omlastas de där och skickas med lastbil till Sverige. Även från Storbritannien kommer post med lastbil. Det har gjort att det plötsligt kan komma många försändelser på pallar. Flödet har ibland blivit mer ojämnt och det är både tungt och trångt i lokalen när mycket kommer på en gång.

Vilka är de viktigaste frågorna för

Varför har det blivit vanligare

Från vilka länder är postgången

fackklubben?

under pandemin att försändelser

särskilt stor?

– Det är arbetstiderna och arbetsmiljön. Arbetstiderna handlar bland annat om att skapa utrymme för återhämtning. De flesta bor nära Stockholm, men ganska många också i Uppsala. Räknar man in restiden till och från jobbet blir det ofta långa pass. Sedan är som sagt också arbetsmiljön viktig. Delvis är det ett fysiskt tungt arbete med en

kommer med lastbil?

– Stora länder är bland annat USA och Kina. Väldigt många människor beställer varor från de länderna. Sedan finns också många som skickar gåvor till vänner och släktingar. Men försändelserna kommer till och från väldigt många olika länder. Världen har blivit allt mer globaliserad och det märks

– Det finns inget givet svar, men det kan beror på att det helt enkelt har gått färre flyg under pandemin. En annan förklaring kan vara att kalkyler har visat att det har blivit billigare att transportera varor på lastbil för delar av sträckan. Men ingen vet nog med säkerhet hur det här kommer att utvecklas.

FOTO: POSTNORD

Patrik Lööw – ny ordförande på Klubb Utrikes inom Postnord Hur skulle du beskriva personalgruppen?

– Den har förändrats en aning. Under senare år har det blivit en större övervikt av män. Sedan har vi många medlemmar som är utrikesfödda. Många av dem har jobbat länge på posten, andra har kommit nyligen till Sverige. Verksamheten är väldigt mångkulturell. Jag skulle också vilja säga att det är en väldigt lojal arbetskraft. Många har jobbat länge på Utrikes för Postnord och många identifierar sig med företaget och anstränger sig för att utföra jobbet så att kunderna blir nöjda. Vad vill du åstadkomma som ordförande i fackklubben?

– En viktig sak för mig är att få fler att gå fackliga utbildningar. Många av medlemmarna vet inte så mycket om hur facket och Seko arbetar. En annan viktig sak är att vi som är de fackligt förtroendevalda är närvarande och har kontakt med medlemmarna. Jag är ju inte heller ensam i arbetet. Det finns många med förtroendeposter. Sedan är det bra att vi jobbar olika tider. Vice ordföranden i klubben, Albin Bergström, jobbar nattskift med exporten. Sedan vill jag betona att jag är helt ny på mitt uppdrag. Mitt och styrelsens arbete kommer ta form under hösten. Så återkom gärna, senare kommer jag att ha mer att berätta. Mats Wingborg stockhom@seko.se

Nyheter

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

Första maj.

Istället för 1 maj l På grund av pandemin blev det inte heller i år några demonstrationer på 1 maj. Seko brukar annars ha medlemmar som demonstrerar både i Socialdemokraternas tåg i Stockholm, som brukar starta i Humlegården, och i Vänsterpartiets tåg, som brukar börja på Medborgarplatsen. Men liksom 1 maj 2020 var det även i år tomt på dessa platser. Inga sånger hördes om slitna kavajer som blir mantlar av strålande ljus. Inte heller vid La Mano, monumentet till minne av Spanienfrivilliga, var det någon manifestation och ingen som ropade No pasarán. Istället hade LO-distriktet i Stockholm spelat in en manifestation från La Mano med tal och fanor från alla de 14 LO-förbunden i förväg. Denna visades live via webben, liksom flera andra digitala samlingar, exempelvis Sekos egna med tal av förbundsordförande Valle Karlsson. Så helt spårlöst förbi gick inte 1 maj och förhoppningsvis blir det demonstrationer igen 1 maj 2022. I väntan på det har Första Linjen bett Alexander Petersson som är ordförande för Sekosossen, den S-förening i Stockholm som organiserar Seko-medlemmar, att skriva en text om vad 1 maj betyder för arbetarrörelsen, idag och historiskt.

Därför demonstrerar vi på 1 maj

å jobbet frågade en arbetskamrat på skämt om det inte var lite konstigt att vi demonstrerar mot oss själva på första maj. Jag skrattade lite åt det och tyckte det var en trött replik, men ändå rätt intressant. Jo, jag är socialdemokrat. Ja, vi har haft regeringsmakten i majoriteten av tiden som det här landet haft demokrati. Men ligger det socialdemokratin och arbetarrörelsen till last? Jag skulle inte säga det. Tvärtom är det ett kvitto på att folket vill något annat. Och har uppskattat de stora ekonomiska och sociala framsteg som gjorts under stora delar av 1900-talet under ledning av en stark arbetarrörelse. Och det är också vad första maj handlar om för mig och svaret på varför jag och många med mig går ut och demonstrerar på gator och torg, varje år, samma dag. Att trots att vi kanske för tillfället fått makten genom valsedeln gå ut och demonstrera därför att vi ändå vågar drömma om något större. Ett bättre samhälle. Och det i den djupa insikten om att det rättvisa, jämlika och solidariska samhället krä-

ver mer än regeringsmakten vart fjärde år om det ska bli verklighet. Det jämlika samhället av solidariska

människor, det Olof Palme kallade för den demokratiska socialismen, skapas inte i en handvändning. Tror man det har man inte förstått vidden av motstånd, vidden av problem och det system som vi lever i. Arbetare vänds mot varandra genom hög arbetslöshet och utförsäkringar, när vi istället borde finna styrka i vår gemensamma kraft. Att demonstrera på första maj är att göra motstånd mot det rådande samhällets orättvisor. Mot det kapitalistiska samhällssystemet där människor bara är slit- och slängvaror på en marknad tills vi gått sönder, där vår välfärd bedrivs av giriga företag som slussar skattepengar ut till skatteparadis eller där våra vårdcentraler säljs ut för en bråkdel av vad de är värda när det enda vi vill ha är en anständig vård för personal och medborgare. En sådan anständighet som vårdpersonalen under detta nådens pandemiår fått avstå, för att rädda våra liv. Det är inte minst i solidaritet med våra kämpande Och så är det.

kamrater i vården som vi avstår från att traditionsenligt demonstrera på första maj i år. Sjukvården i landet är redan hårt belastad och fokus nu är att rädda så många liv det går. Men någonstans kan vi kanske ändå också landa stärkta i insikten om att vi inte behöver demonstrera fysiskt på gator och torg för att manifestera vår styrka. Högern vet redan att vi är ett hot när vi är organiserade. Att demonstrera på första maj är också att minnas och försvara de vinningar vi i arbetarrörelsen redan gjort under de många år som vi kämpat och de många vägar som kamrater före oss redan trampat upp. Det handlar om respekten för vår rörelse, respekten för vår kamp för alla människors lika värde. På riktigt. I grunden handlar det kanske om oss arbetare och vår självrespekt. Och förståelsen om att när vi organiserar oss, så är vi så mycket starkare än de som sitter på den ekonomiska makten eller våra chefer eller våra hyresvärdar. Styrkan i vår organisation manifesterar vi på första maj. Alexander Petersson Ordförande, Seko-sossen stockholm@seko.se

Reportage

Joakim Guttman höjer den röda flaggan Sundstabacke börjar efter en avfart från Skansbron. Vägen viker av tvärt, precis bakom kröken pågår sprängningsarbete. I skyn syns tre till broar, Skanstullsbron, Johanneshovbron och bron för tvärbanan. Ett tåg från Gullmarsplan accelererar, ett brummande ljud fortplantar sig mellan betongpelarna som håller upp broarna. Solen skiner, men de stora brokonstruktionerna skuggar markytan.

Text: Mats Wingborg l Foto: José Figueroa

l Joakim Guttman höjer den röda flaggan. För tillfället kommer varken några bilar eller cyklister. Men en kvinna som joggar runt Årstaviken blir tvungen att stanna. Hon sneglar på klockan och väntar. Men denna gång blir väntan inte lång. Det är inte någon sprängning på gång, men en boomer, en bergsborrare på 50 ton, ska tas ut ut från den inhägnade arbetsplatsen. För en kort stund stängs trafiken av. Sprängningarna är en del av ett stort projekt. Från Bromma till Henriksdalsverket ska det dras nya avloppstunnlar långt under marken. I ett första skede ska en så kallad servicetunnel byggas långt under marken. Den ska användas som bas för att spränga avloppstunnel 70 meter under vattenytan. Men det är långt kvar till dess. För närvarande pågår sprängningar för att bygga en gång ner till underjorden. Redan har stor bergmassor sprängts bort, men fortfarande sker sprängningarna ovan jord. Joakim Guttman sänker flaggan. Boomern har passerat. Om två exakt två timmar, klockan åtta minuter över tio, är det dags för nästa avspärrning. Då blir det sprängning. Under några minuter kommer även tunnelbanetrafiken och tvärbanan att stå stilla. Inga tåg för passera över broarna när sprängningen pågår. – Men just för att det är så mycket trafik i närheten

– En fördel med det här jobbet är att man inte tar med sig problemen hem. När jag arbetade som datatekniker fortsatte jag ofta att fundera på olika dataproblem även när jag var ledig. Nu kan jag koppla bort jobbet när jag inte arbetar, säger Joakim Guttman, flaggvakt.

kan vi inte spränga med full styrka. Särskilda kontrollanter bedömer vilken styrka som får användas. I området sprängs inte bara för nya avloppstunnlarna. Bara 100 meter längre bort pågår arbetet med att leda den blå tunnelbanelinjen till Gullmarsplan. Även sprängningarna den nya tunnelbanelinjen som håller på att byggas. Den ska så småningom koppla ihop den blå linjen med Gullmarsplan. När sprängladdningarna detonerar vibrerar hela området och även de enorma betongpelarna som håller upp broarna. Men vibrationerna får inte bli för stora. På en av pelarna, som håller upp bron för tvärbanan, finns en vibrationsmätare som kontrollerar att vibrationerna inte blir för stora. – Men i någon mån påverkas marken ändå. Vid en av sprängningarna för tunnelbanan sjönk den närmsta bropelaren med tre millimeter. Det är Stockholm Vatten som beslutat att en nya

Du hittar fler av José Figueroas bilder på: första-linjen.se

avloppstunnel ska byggas. För att utföra arbetet är flera företag involverade. Joakim Guttman och de andra flaggvakterna är anställda av företaget ATA, som i sin tur ägs av det brittiska holdingbolaget Hill & Smith. De som spränger och borrar är däremot anställda av det svenska företaget YIT AB. Alla som jobbar med projektet ingår samtidigt i samma team. De 20-tal personer

som för tillfället finns vid arbetsplatsen har samma arbetskläder. Eller samma ”fullständiga varsel”, som Joakim Guttman uttrycker det, vilket betyder gula självlysande skyddskläder, handskar, hjälm, skyddsglasögon och grova arbetsskor. På bröstet på Joakim Guttmans jacka står ”vakt” med stor bokstäver. Joakim Guttman har arbetat som flaggvakt i drygt fem år. För att få utföra jobbet krävs att man går igenom en rad kortare utbildningar. Vart femte år måste dessutom vakterna gå igenom en utbildning igen för att uppdatera sig och hålla kunskaperna vid liv. Ingen utan utbildning till signalvakt, det formella benämningen på flaggvakterna, har rätt att utföra jobbet. – Det tuffaste med jobbet är när trafikanter och cyklister är stressade och vägrar att acceptera avspärrningarna. Tre gånger har jag blivit påkörd av bilar och åkt upp på motorhuven. Man går alltid till jobbet med livet som insats. Sedan är ändå cyklisterna värst. Många har bråttom och struntar i trafikreglerna. Det är skandalöst att grundskolan inte längre lär ut grundläggande trafikvett. Sedan finns också mycket som är positivt med jobbet som flaggvakt. Joakim Guttman har ett långt yrkesliv bakom sig. Själv säger han att han varit lite av ”mångsysslare” och bland annat jobbat som ljud- och datatekniker.

– Men en fördel med det här jobbet är att man inte tar med sig problemen hem. När jag arbetade som datatekniker fortsatte jag ofta att fundera på olika dataproblem även när jag var ledig. Nu kan jag koppla bort jobbet när jag inte arbetar. Arbetet vid Sundstabacke är ändå säkrare än många

andra jobb som Joakim Guttman utfört. Vägen är inte särskilt hårt trafikerad och slutar vid en vändplan något längre fram. Samtidigt passerar många tunga fordon. Främst handlar det om lastbilar som kör bort bergmassor efter sprängningarna för avloppstunneln och det nya tunnelbanespåret, men också om boomers och andra tunga arbetsmaskiner. Även då måste vägen spärras av. Eftersom många springer runt Årstaviken blir också många motionärer stoppade. – För de flesta är det inget problem, men Hammarby har initierat ett lopp där man springer runt Årstaviken och tar tiden själv. De kommer inte att bli glada när de blir stoppade och tvingas vänta på en sprängning. För dagen är alla som jobbar vid Sundstabacke män, men de finns också flera kvinnliga flaggvakter. Ibland händer det också att pensionerade flaggvakter rycker in och arbetar när trycket är stort. Just för

Jag är lite imponerad av Joakim. Han vågar ställa krav. Det slarvas med utrustning. Sedan har vi ju inte fått ut rätt lön. Men ”Gutte” tar tag i grejerna. Det behövs. Gunnar Backström, flaggvakt, om sin kollega Joakim.

dagen arbetar Gunnar Backström tillsammans med Joakim Guttman som flaggvakt. Han har egentligen börjat ta ut pension men arbetar extra per timme. – Jag är lite imponerad av Joakim. Han vågar ställa krav. Det slarvas med utrustning. Efter att jag varit sjukskriven några dagar hade remmen från min hjälm försvunnit. Det kan låta som en bagatell, men kan få stora konsekvenser. Sedan har vi ju inte fått ut rätt lön. Men ”Gutte” tar tag i grejerna. Det behövs, säger Gunnar Backström. Joakim Guttman sitter i styrelsen för Seko-klubb 210 inom Väg- och Ban och ställer ofta krav på arbetsgivaren. När han får höra Gunnar Backströms kommentar skrattar han och nickar instämmande. – Ja, vi har ju en snål brittisk ägare som ständigt försöker pressa ner kostnaderna. Då kan både utrustning rycka och lönen tryckas ner till under nivån i kollektivavtalet. Det gäller att hela tiden hålla koll. I ett av fodralen på Joakim Guttmans jacka finns ett fodral för en kommunikationsradio. Den används vid sprängningar. Flaggvakterna ger klartecken att inget fordon och ingen person passerar. Snart är det dags att slå på kommunikationsradion. Tiden för förmiddagens stora sprängning närmar sig. stockholm@seko.se

Intervju

Ola Brunnström:

En stabil organisation kräver att man hela tiden tar konflikter Kring årsskiftet försökte järnvägsföretaget Arriva göra sig av med huvudskyddsombudet och lokföraren Ola Brunnström. Han uttryckte sig hotfullt, menade man. När hans arbetskamrater på Pågatågen svarade att utan Ola skulle inga tåg rulla, ändrade företaget sig. Han var nog inte så hotfull ändå. Strax därefter fick tolv uppsagda lokförare som hade vägrat att acceptera hyvling av sina tjänster komma tillbaka. En solskenshistoria, visst – men också ett resultat av flera års målmedveten basorganisering.

l Hur tränar man upp sin fackliga styrka? – När Arriva tecknade sitt första kollektivavtal behövde de locka till sig personal genom att erbjuda bättre villkor än konkurrenterna. Tågpersonalen kom framför allt från SJ och godsföretaget Green Cargo. Det var också därifrån de förtroendevalda i fackklubben kom. De var vana vid en förhandlingskultur där fack och företag försökte komma överens. När Skånetrafiken och Arriva påbörjade ett aggressivt besparingsarbete blev klubben först lite tagen på sängen. – Organisationen var helt enkelt inte inriktad på att ta konflikter. Vi förlorade saker som var praxis på arbetsplatsen men som aldrig hade reglerats i kollektivavtalet. När Arriva vann en ny upphandling av trafiken 2018 bröt konflikterna lös på allvar. I stället för att delta i upphandlingen via det gamla dotterbolaget gjorde företaget det via moderbolaget, Arriva Sverige. Tanken var att krångla sig ur det gamla avtalet och teckna ett nytt, billigare. Vår fackklubb vägrade: vi hade redan ett kollektivavtal och tänkte inte gå med på sämre villkor. Grunden till konflikten var alltså ett försök till avtals-

Text: Erik Bohman l Foto: Victor Pressfeldt

dumpning?

Fakta.

Pågatågen l På Pågatågen finns drygt 500 anställda i åkandepersonalen. De är ombordare och lokförare som är utspridda på ett antal stationeringsorter, där Malmö och Helsingborg är störst. Till det kommer stationär personal, såsom växlare. Arbetsgivaren Arriva bedriver sedan 2007 trafiken på uppdrag av Skånetrafiken.

Hela klubben var redo för konflikt. Men det behövdes inte. Almega körde över sin medlem Arriva, och vi fick igenom våra krav. Lönedumpningen åtgärdades, och vårt gamla avtal erkändes. Allt nollställdes, kan man säga. Ola Brunnström, skyddsombud och lokförare på Pågatågen.

alla ska vara med. Det får inte bli ett projekt för några, eller de som är ”vänster”. Vi tränade på mindre men viktiga frågor, och det gjorde oss varma i kläderna. Om en fackklubb inte är i toppform tar det ganska lång tid att förbereda sig för konflikt. Mycket folk ska väljas och utbildas, många möten ska hållas. Vi hade ett och ett halvt år på oss. Det var ganska lagom för oss, som redan hade en klubbstruktur men saknade konfliktvana. Ni tränade upp er med mindre konflikter i väntan på avtalsrörelsen?

– Ja, vi har haft stor nytta av att ha ett lokalt avtal, där klubben själv har skött förhandlingarna. Det finns alltid problem att lyfta. Men det gäller att se till så att medlemmarna är med i arbetet. När en stor fråga dyker upp, måste man redan ha byggt upp ett förtroende och en vana. Annars är man ganska körd. Klart man kan försöka ändå, ibland har man tur och vinner. Men ska vi vinna regelbundet måste vi ha en långsiktighet i arbetet. En stabil organisation kräver att man hela tiden tar konflikter. På en arbetsplats där de anställda upplever att facket inte tar konflikter får man aldrig en stark organisation. Det gäller att driva sånt som är viktigt för medlemmarna, även när man inte är säker på att vinna. Så ni var i toppform inför avtalsrörelsen, och så sköts den upp?

– Ja, det har varit huvudkonflikten som har gått igen i allt fram till avtalsrörelsen 2020. När vi vägrade teckna ett nytt avtal försökte Arriva sänka personalkostnaderna på andra sätt. De hittade till exempel på en ny yrkestitel för nyanställd ombordpersonal. I stället för tågvärdar skulle de bli kundvärdar, med 6 000 kronor lägre i slutlön. Ja, ännu mindre eftersom deltidsanställningar sattes i system. Avtalsdumpningen gjorde att många arbetskamrater blev förbannade. Det pratades om att vägra gå över till det nya bolaget. Men sånt kräver väldigt stark sammanhållning. Jag tror inte att vår klubb var redo för att ta en sån strid i det läget. Vi hade inte tillräcklig vana. Hur gjorde ni för att bygga upp den vanan?

– Eftersom Sekos centrala avtal inte skulle löpa ut förrän 2020 visste vi att det var först då vi skulle kunna lösa våra frågor via avtalsrörelse och varslade konflikter. Så vi inriktade oss på att ha en konfliktorganisation redo till dess. Det har hjälpt att ha en tydlig idé om vad vi vill uppnå. Vi vill bygga en bred, lokalt förankrad organisation där många delar på ansvaret och där frågor drivs nära dem det berör. Ett fack där

Inför det sista mötet med Arriva samlades 200 kollegor utanför deras kontor till stöd för Ola Brunnström (mitten i keps). Företaget drog tillbaka hotet om hans uppsägning.

– Ja, våren 2020 var allting på plats. Vi hade upprättat lokala strejkkommittéer, haft massor med möten för att förbereda alla på konflikten. Och så kom pandemin. Avtalsrörelsen sköts framåt. Då bestämde sig Arriva för att hyvla oss, att sänka vår anställningsgrad. – Eftersom klubben var redo för konflikt var det inte så svårt att ställa om till organisering mot hyvling. Vi började dela flygblad och hålla manifestationer. Klassiska folkrörelsegrejer, men nytt för många arbetskamrater. Vi fick stor uppslutning, sammanlagt var vi ett hundratal som var ute och delade flygblad. Gensvaret från allmänheten var väldigt positivt. Många pendlare följde konflikten och uttryckte sitt stöd. – Vi bestämde oss för att uppmana alla att säga nej till hyvlingen, men man ska inte underskatta hur svårt det är att hålla ihop i en sån situation. Cheferna kal�lade till enskilda samtal. ”Alla ska hyvlas, vill du inte ha sparken så måste du skriva på.” – Många var rädda, det är ju ens försörjning som står på spel. Och vissa grupper är mer utsatta än andra. Äldre tågvärdar som inte kan utbilda om sig, rasifierade arbetskamrater som har haft svårt att få jobb. Så det är lätt att splittras. Men stridsviljan var hög, och Arriva hade gjort folk riktigt arga, det gav oss en tydlig gemensam fiende. – För att folk inte skulle känna sig ensamma rapporterade vi löpande hur många arbetskamrater som hade tackat nej till ”erbjudandet”. Det gav en bra boost för stämningen: ”Shit, har 100 redan svarat nej? Jag vill vara en del av det gänget!” I slutänden tackade

nästan alla nej, men det blev många känslosamma medlemsmöten över Zoom. Så det var mycket som stod på spel när avtalsrörelsen återupptogs hösten 2020?

– Vi var på helspänn. Hela klubben var redo för konflikt. Men det behövdes inte. Almega körde över sin medlem Arriva, och vi fick igenom våra krav. Lönedumpningen åtgärdades, och vårt gamla avtal erkändes. Allt nollställdes, kan man säga. Men vinsten hade så klart ett pris. Situationen hos oss åt upp mycket av avtalsrörelsen. Vi är extremt tacksamma mot resten av Sekoklubbarna för att vi fick ta ett sånt utrymme. Samtidigt är det ju en fråga som är viktig för fler än oss: avtalsdumpning i samband med upphandlingar. Ni vann huvudkonflikten. Allt var nollställt avtalsmässigt. Då gav de sig på dig?

– Ja, precis. Det började med ett möte strax innan jul. En chef drog upp ett internt fackligt mejl där jag hade skrivit att vi inte skulle vara rädda för cheferna – de skulle vara rädda för oss. Det skrevs under hyvlingsstriden, när alla var rädda för att bli kallade på samtal och få sitt ”erbjudande”. Det handlade alltså om vår sammanhållning, att inte låta sig pressas till att skriva på. – Cheferna tog orden ur sitt sammanhang, sa att det var ett hot. En chef sa att hen var rädd för att träffa mig. Det var löjligt hur de försökte spinna det. Sedan kom ett andra möte i mellandagarna. Jag erbjöds två årslöner för att säga upp mig. Senare har Arriva förnekat det, men där och då sa högsta chefen att det inte spelade någon roll om jag tackade nej, de skulle använda sig av LAS §39 om de var tvungna. – Jag fick en vecka på mig att svara. Det var en superjobbig tid, man känner sig väldigt ensam. Och det är hela poängen, många orkar inte komma tillbaka. Men jag blev väl omhändertagen. Av min familj, av fackförbundet, av arbetskamraterna. Över nyår pågick det en massa organisering. Det var inget jag märkte av. Jag var tagen ur tjänst och satt på mitt sommarställe med min sambo. Men arbetskamraterna beslutade sig för att strejka om jag inte fick behålla jobbet. Det var en ”vild”’ strejk, så klubben hade ingen del i det. När jag kom till det tredje mötet med företaget var jag supernervös. Fast när jag såg att nästan 200 arbetskamrater hade samlats utanför Arrivas kontor kändes det ändå rätt bra. Mötet tog bara tio minuter. Cheferna meddelade att de inte skulle gå vidare med mitt ärende. – Det var en fantastisk upplevelse att komma ut från kontoret och mötas av arbetskamraterna. Det blev ju ingen strejk i avtalsrörelsen, men nu fick vi känna att vi hade vunnit. Inte bara striden, utan hela kriget. Veckorna efter var det fantastiskt att gå till jobbet. Plötsligt löste sig en massa gamla konflikter. Viktigast är att de har dragit tillbaka hyvlingarna, och att vi har fått våra varslade arbetskamrater tillbaka. – Nu vill Arriva få lugn och ro på Pågatågen. Intervjun publicerades ursprungligen i tidskriften Clarté 1/21

Kultur

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

Kulturtips.

Kulturtips för sommaren Sommardags, semesterdags! Vill du passa på att lära dig mer om arbe-

tarhistoria eller vad globaliseringen kan tänkas ha för baksidor på just din arbetsplats? Eller vill du kanske bara njuta av berättelser som tar dig någon annanstans? Här kommer tips för lyssning, tittning och läsning, för förhoppningsvis lediga dagar då jobbet befinner sig långt borta – om inte geografiskt så åtminstone i tanken. Linnea Garli Lokförare och förtroendevald i Seko Stockholm stockholm@seko.se

Titta

Läs

Lyssna

Långfilm

Fakta

Ljudbok

I am not a witch

Drömmar och damm – Varför arbetarrörelsen måste bli lika global som uppvärmningen

Tung

Regi: Rungano Nyoni

Skynda att spana in den här filmen! Den nioåriga Shula dyker ensam upp från ingenstans i en liten zambisk by. Hon blir snart anklagad för trollkonst och förs till ett läger för häxor. Där tvingas hon välja mellan att förvandlas till en get eller att erkänna sitt häxskap och stanna i lägret. Shula väljer att förbli häxa. Vad kan då politiker och entreprenörer ha häxor till? Ganska mycket, visar det sig. Men till vilket pris? Det här är en absurd, mörkt komisk och under ytan brutal skildring av kvinnors brist på rörelsefrihet. Kan ses på SVT Play till 15 juni. Serie

Normala människor Regi: Lenny Abrahamson och Hettie Macdonald

Marianne och Connell växer upp i lilla Sligo på Irland. Hon i en välbärgad familj, hans mamma städar deras hus. Hon en besynnerlig enstöring, han en populär sportkille. Trots olikheterna inleder de en hemlig relation. Så långt låter det som en vanlig high school-film. Men vad händer med rollerna utanför småstaden? Dialogerna, fotot och skådespelarna bidrar alla starkt till denna fina och smärtsamma skildring av intimitet, psykisk ohälsa och vad klassbakgrund kan spela för roll. Ett tips är naturligtvis att också läsa romanen som serien baseras på, skriven av Sally Rooney. HBO Nordic. Kan ses gratis på SVT Play till 17 juni.

Drömmar och damm, Jakob Mathiassen, Verbal

I am not a witch kan ses på SVT Play till 15 juni.

Radioföljetongen. Roman av Kiese Laymon

Mathiassen är betongarbetare som här skriver om globaliseringens skuggsida på arbetsplatserna – konkurrens om jobben mellan arbetare från olika länder. På pedagogiskt vis varvas egna erfarenheter med historia, statistik och strategier. Hur förstå främlingsfientliga partiers framgångar bland arbetare över hela jorden? Varför dras gränser mellan länder skarpare än den mellan arbetare och de som äger företagen? Här får vi exempel på både nationellt och internationellt motstånd mot dumpning av löner och arbetsvillkor. Vad funkar, och hur? Den här boken är viktig. Och bra. Läs den! Kanske i bokcirkel på jobbet?

Kiese Laymon växer upp med sin mamma och en massa böcker i Mississippi. Kärlek, missbruk, våld och klass spelar avgörande roller i detta självbiografiska nedslag i en svart mans liv i USA. Och framför allt: Över alltihop hänger den tunga skuggan av USA:s historia och nutid. Hur skyddar en mor sin svarte son från de faror som hotar i ett samhälle där rasism är vardag? Författaren sätter ett ömt finger på en mängd situationer där strukturer gör att både barn och vuxna behandlas vedervärdigt. Hinner du inte lyssna klart? Ja då finns förstås boken att ta till! www.sverigesradio.se, tillgänglig till 18 juni.

Roman

Dokumentär

Vid bandet – Anteckningar från fabriken

Pariskommunen – socialismens blodiga experiment

Joseph Ponthus Weyler Förlag

Vetenskapsradion Historia

Jakob Mathiassen Verbal Förlag

Ett arbete på fabrik kan vara: Att vara bemanningsanställd och få jobb med bara timmars varsel. Att få fotsvamp av fuktiga stövlar. Att skyffla kilovis av valthornssnäckor för hand när bandet är trasigt. Att sila tofu sex timmar i sträck. Att behöva välja mellan toabesök och cigg för att hinna i tid till stämpelklockan efter rasten. Att stå och låta tankarna komma och gå medan kropp och själ nöts ner. Dessa tankar kan sedan bli en poetiskt uppställd roman. Tänk att det går att fånga detaljerna och skriva vackert om något så kallt, tungt och tärande! Och: tänk om fler satte ord på sina arbetsdagar på det här viset! Vad skulle du skriva?

En missvisande rubrik, men alltid lika spännande att lyssna på historikern Håkan Blomqvist. Missvisande eftersom de som blödde var alla de människor som dödades av den franska högern, efter att genom revolution ha försökt skapa ett jämlikt och demokratiskt samhälle. I år är det 150 år sedan. Men vad hände egentligen under de där veckorna som är så viktiga i en socialistisk historieskrivning? Och vad var ens Pariskommunen? Det kan du få ett hum om här! Vill du sedan ha mer av Blomqvists kunnande? Klicka dig vidare till programmet Potatisrevolutionen 1917 om hungerkravallerna under dyrtiden i Sverige. www.sverigesradio.se

Kultur

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

Intervju.

Arbetarlitteratur.

Jenny Bengtsson har skrivit en bok om det fackliga vardagsarbetet

ILL: KALLE HOLMQVIST

l I mitten av juni kommer Jenny Bengtssons bok Glöden i ögonen: Facklig kamp i medgång och motgång. Utgivare är Verbal förlag. Enligt förlagets lansering är boken en ”personlig berättelse om organisering och arbetsmarknad”, där den fackliga aktivisten Jenny Bengtsson ”tar oss från kasinogolvets stök via trevande fackmöten i personalrummet till en verklighet där utnyttjande och otryggheten hör till vardagen”. Jenny Bengtsson beskriver den fackliga verkligheten inom Hotell- och Restauranganställdas förbund. Idag jobbar hon på Arbetsmiljöverket och tillhör Seko.

Maria Sandel – en återupptäckt författare

Vad handlar boken om?

– Om det fackliga kneget. Om vardagsarbetet som aldrig skapar stora rubriker. Om lyckan när man ordnar ett möte och trycker upp 11 dagordningar och det sedan kommer 25 medlemmar. Men också om det slitsamma och ibland tradiga. Som att ständigt tjata om betydelsen av organisering. Ja, om denna fantastiska blandning av ett engagemang som jobbigt och fantastiskt på samma gång. Berätta om perioden när du var aktiv i HRF. Vad hade du för uppdrag?

– Det var ett decennium av aktivitet och jag var bland annat avdelningsordförande i förbundets största avdelning, det vill säga avdelning 2 för Stockholm och Gotland, och klubbordförande i den största klubben på Casino Cosmopol. Perspektiven i boken är många. Den handlar både om

det fackliga arbetet på golvet, om förbundet och den fackliga toppen och hur det är att förhandla för en massa medlemmar. Du skildrar facket inifrån, finns

Delar av boken rör hennes arbete som klubbordförande för HRF på Casino Cosmopol. FOTO: CASINO COSMOPOL

något som kan vara kontroversiellt?

– Ja, bland annat skriver jag om kontroverserna mellan mig och HRF:s arbetsutskott. Jag hade ju en hel del kritik, bland annat om skillnaderna i materiella förmåner för personer högt upp i organisationen jämfört med dem längre ner.

Vad drar du får slutsatser av dina fackliga erfarenheter?

– Att ingen är ensam och att det går att åstadkomma saker när man agerar tillsammans. Det gäller på hela arbetsmarknaden. När bestämde du dig för att skriva boken?

– Det var efter HRF:s kongress 2014. Det slog mig att jag hade varit med om väldigt mycket spännande saker. Jag fick ett behov av att berätta för andra.

Finns personliga skildringar

Och hur lång tid tog det att skriva

i boken?

boken?

– Ja, många, som när jag som ung 25-åring sitter på flyget på väg till förhandlingar med företagsledningen. Jag mådde illa och frågade mig själv vad jag hade gett mig in på. Den förhandlingen gick också åt helvete.

– Två år, men det är inte ett bra upplägg att skriva på egen hand utan någon deadline. Det blir lätt en utdragen process. Åtminstone blev det så för mig.

Glöden i ögonen, Jenny Bengtsson, Verbal

Mats Wingborg stockholm@seko.se

Krönika: Hopp l Det sägs att det gör ont när knoppar brister, vad uttrycket betyder har jag i ärlighetens namn ingen aning om. Men kanske är det hoppet man talar om. Hopp om liv, hopp om sommar och hopp om att vi en dag ska leva som vanligt igen. Ett hopp som nu verkar skört och bräckligt. Ett hopp som kan brista. För när kan vi återigen känna oss fria? Fria att kramas, fria att vimla, fria att resa. När kan vi passera en främling på gatan och svara med ett leende; och inte som nu vända bort ansiktet av rädsla? När kan vi bränna dessa eländiga munskydd? Valborgs eldar ställdes ju in men kanske kan vi till slut göra ett gigantiskt bål och tillsammans skratta och sjunga när alla munskydd förtärs av lågorna. Folkhälsomyndigheten har nu reviderat sin prognos; nu är det till efter sommaren vi alla ska ha fått vaccinet. Den första dosen vill säga … När corona för första gången slog till på allvar någon gång i februari förra året trodde vi att det var övergående. Att spridningen skulle upphöra av sig själv. Men oj så fel vi hade. Vi talade i redaktionen om ett ”coronanummer”. En tidning som inte skulle bli som alla andra. Men förstod inte att vi fortfarande över ett år senare skulle ge ut ”coronanummer” och kommer att göra så under lång tid. Nu när en lösning är i sikte har debatten gått varm, allt

handlar om vaccinet. Många kan inte vänta, andra vill inte ta det. Hävdar att det kan vara farligt fastän forsk-

Har vi förvandlats till inåtvända och räddhågsna människor? Eller har året av isolering skapat ett ännu större sug efter kontakt? Själv hoppas jag på det sistnämnda.

ning visar på ytterst få fall av allvarliga biverkningar. Men rädsla är inte rationell och många tar chansen och hoppas eller tror att de inte kommer att blir sjuka. Däri ligger en del av problemet för om ingen tog vaccinet skulle mardrömmen aldrig ta slut. Debattens vågor går heta och familjer delas på mitten i gräl som har sitt ursprung i omtanke. Vi har alla en fri vilja och rätten att välja men den rätten har konsekvenser. Är jag som anhörig elak när jag inte vågar träffa en äldre släkting av rädsla för att utan vetskap sprida smitta. Har inte mina anhöriga rätten att själva säga, ”Jag tar risken.” personligen kan jag inte ta det ansvaret men andra kan göra en annan bedömning. Ser vi på samhället i stort så är det ändå så att vaccinet är vårt hopp, kanske kommer vi få vaccinera oss var eller vartannat år, framtiden får utvisa. Hur vår framtid blir är en annan fråga. Hur har ett år

av pandemi och isolering påverkat oss? Har vi förvandlats till inåtvända och räddhågsna människor som undviker nya möten och nya bekantskaper? Eller har året av isolering skapat ett ännu större sug efter kontakt? Själv hoppas jag på det sistnämnda. Jag vill stå i en folkmassa och sjunga med till musiken fri från rädsla och känna livet i varje hjärtslag. Hur kommer det att bli? Själv hoppas jag och som uttrycket säger hoppet är det sista som överger oss. Stefan Pagliarini

Det var på 1930-talet som arbetarlitteraturen fick sitt stora genombrott, med Moa Martinson, Ivar Lo-Johansson och Jan Fridegård. Maria Sandel (1870–1927) var före dem.

l Maria Sandel var länge ganska bortglömd men 2011 bildades Maria Sandel-sällskapet och hennes böcker började uppmärksammas igen. 1930-talets arbetarförfattare skrev ofta om statare och livet på landet. Maria Sandel beskrev i stället livet i storstaden och var på många sätt mer modern än efterföljarna. Varför glömdes hon bort? Kanske ansågs hon inte tillräckligt fin. Kanske skrev hon om ämnen som var för kontroversiella, till exempel abort och homosexualitet. I Droppar i folkhavet (1924) finns två kvinnor som har ett förhållande med varandra. Maria Sandel föddes 1870 i Stockholm. När hon var 17 emigrerade hon till USA och arbetade ett par år där som hembiträde innan hon flyttade hem igen. Hon levde ensam och ogift i slummen på Kungsholmen. Hon hade en hörselnedsättning sedan 25-årsåldern och senare fick hon dessutom försvagad syn. Maria Sandel var fackligt och politiskt aktiv och medlem i den socialdemokratiska kvinnorörelsen. Hon arbetade som hemsömmerska, det vill säga att hon satt hemma och sydde åt en fabrik. Samtidigt skrev hon. Först dikter, senare noveller och romaner. Hennes böcker blev hyfsat framgångsrika och gavs ut av både Bonniers och av det socialdemokratiska förlaget Tiden. Hennes böcker är fyllda av elände – bostadsbrist,

fattigdom, arbetslöshet och elaka män. Men samtidigt finns ljusglimtar. Maria Sandel lyfter fram ett ideal som var väldigt vanligt inom arbetarrörelsen och det var att man alltid kan försöka göra det bästa av situationen och hålla på sin värdighet, samtidigt som man kämpar för ett bättre samhälle. Man skulle bilda sig, genom självstudier och i ABFcirklar. Sandel själv var till exempel intresserad av språk och lärde sig engelska, franska och tyska. Nästan alla i Maria Sandels böcker är arbetare. Alla har det svårt. Men de har valt olika sätt att hantera det svåra på. Några (framför allt män) super, slåss och sparkar neråt. Andra, och det är ofta – men inte alltid – kvinnor, de läser böcker, hjälper sina grannar, betalar fackföreningsavgiften i tid och har krukväxter. För även om man kanske blir vräkt snart, bor med sju andra personer i en etta, är ogift och gravid med en man som stulit alla ens besparingar och sedan rymt, ja då kan man ändå se till att man har det trevligt hemma. Ens egen värdighet – det är det sista som de kan ta ifrån en. Löjligt? Tja. Det var det här som förändrade Sverige i grunden. Att arbetarna rätade på ryggarna. Facklig kamp, krukväxter och bokläsning. Kalle Holmqvist Författare och Sekomedlem

Utblick

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

Notiser.

Demokratikämpar. Repressionen i Hongkong fördjupas.

Peter Mutasa, ZCTU, i mitten. FOTO: ILO

Zimbabwe

Facket förbereder generalstrejk l Zimbabwe Congress of Trade Unions (ZCTU) mobiliserar för att genomföra en generalstrejk. Genom strejken vill ZCTU sätta press på presidenten Emmerson Mnangagwa. ZCTU kräver omfattande ekonomiska reformer för att häva landets ekonomiska kris. Däribland menar ZCTU att regeringen måste ingripa för att stoppa prishöjningarna. – Vi har ett brett stöd för våra krav. När människor inte har mat på bordet och när barnen måste gå till skolan utan skor på fötterna, då förstår de att någon måste ställas till svars för krisen. Och om du inte får ut en dräglig lön för ditt arbete, då är det något fel på systemet, säger Peter Mutasa, ordförande i ZCTU.

Hongkong

Facklig ledare dömd till fängelse FOTO: ITUC

Israel

Exploatering av palestinska arbetare l Palestinska arbetare blir grovt exploaterade på den israeliska arbetsmarknaden. Det visar en ny rapport om villkoren för arbetare från Västbanken och Gaza som arbetar i Israel. Enligt rapporten har de palestinska arbetarna oacceptabelt låga löner, ofta en skadlig arbetsmiljö, samt bristande socialt skydd vid sjukdom och arbetslöshet. Dessutom blir många av de palestinska arbetarna utsatta för diskriminering och förnedrande behandling. Rapporten är framtagen av International Trade Union Confederation (ITUC), en global sammanslutning för fackliga centralorganisationer. LO, TCO och Saco är svenska medlemmar i ITUC.

Läs rapporten på: ituc-csi.org/workers-rights-in-crisis-palestine

Pakistan

Fackligt aktiva avskedas systematiskt l Metro Pakistan sparkar systematiskt fackligt aktiva. Nu senast har Tahir Mehmood, generalsekreterare för fackförbundet Habib Employees Union in Pakistan (HEUP), blivit av med sitt jobb. Metro ingår i en multinationell koncern med bas i Tyskland. Metro Pakistan har förutom avskedanden förföljt och hotat fackligt aktiva.

l Lee Cheuk-yan, generalsekreterare för den oberoende fackliga organisationen Hongkong Confederation of Trade Unions (HKCTU) och en av förgrundsgestalterna för demokratirörelsen i Hongkong, har dömts till fängelse i 14 månader för att ha organiserat ett olagligt möte den 18 och 31 augusti och 2019. Ytterligare åtta andra företrädare för demokratirörelsen har dömts till fängelsestraff. Under förhandlingarna i domstolen läste Lee Cheuk-yan upp ett uttalande där han förklarade att han inte hade gjort något olagligt och att han inte ångrar att han har försvarat människors rättigheter. Straffet mot Lee Cheuk-yan kan samtidigt komma att skärpas ytterligare. Han är även åtalad för att ha deltagit i möten den 1 oktober 2019 och den 4 juni 2020, men dessa två åtalspunkter har ännu inte behandlats. Under flera årtionden har Lee Cheuk-yan varit den

viktigaste fackliga ledaren i Hongkong och en försvarare av fackliga rättigheter. Förutom att han sitter i ledningen för HKCTU är han också vice ordförande i Hongkong Labour Party. Fram till 2016 satt han också i den lagstiftande församlingen, ungefär motsvarande ett parlament men där huvuddelen av ledamöterna utses av regeringen i Peking.

För dömda i Hongkong gäller sedan en tid tillbaka nya regler som gör att de kan tvingas att avtjäna sitt straff på annan plats i Kina. Ännu återstår att se om Lee Cheuk-yan kommer flyttas till något av Kinas fängelser eller om han kommer att få avtjäna sitt straff i Hongkong. Sedan den första juli har också den nya säkerhetslagen

trätt i kraft. Det innebär att allt som bedöms hota den nationella säkerheten blivit olagligt. En annan lagändring innebär att det blir färre platser i den lagstiftande församlingen och att alla kandidater ska granskas. Endast de som blir godkända som ”patrioter” kommer att ha rätt att kandidera. Även HKCTU:s ordförande Carol Ng väntar på rättegång. Hon anklagas för att ha uppmanat parlamentariker att rösta nej till budgeten. Flera fackliga organisationer i Sverige har under många decennier haft ett nära samarbete med HKCTU och Union to Union har under lång tid haft stött fackliga projekt i Hongkong. Detta betyder också att många fackliga företrädare träffat och lärt känna Lee Cheuk-yan.

Carol Ng, ordförande HKCTU

Carrie Lam, Hongkongs finansminister

Mats Wingborg stockhom@seko.se

Bakgrund.

Fackföreningsrörelsen i Hongkong l Sedan 1997 är Hongkong en del av Kina, det har inneburit att tumskruvarna dragits åt. Visserligen tillåter Kina en högre grad av organisationsfrihet och en friare debatt i Hongkong än i den övriga delen av landet, men även i Hongkong är öppenheten begränsad och detta drabbar de fackliga organisationerna. Under 2014 genomfördes den så kallade paraplyrevolutionen i Hongkong. Demonstranter protesterade mot att Kina begränsade det politiska manöverutrymmet i Hongkong. De fackliga organisationerna deltog inte officiellt i protesterna, men påverkades av skeendet. Under 2019 skärptes åter kon-

flikterna i Hongkong. Den folkliga mobiliseringen startade med att Hongkongs finansminister Carrie Lam lade fram ett lagförslag som innebar att personer som misstänktes för brott skulle kunna skickas till domstolar i Fastlandskina. Till sist tvingades Lam att dra tillbaka lagförslaget, men då vidgades kraven till att också handla om demokratisering och ett slut på polisvåldet. Inte heller under denna protestvåg har de fackliga organisationerna stått med som arrangör av demonstrationerna. I realiteten har dock den oberoende fackföreningsrörelsen spelat en betydande roll. Den dominerande fackliga rörel-

sen i Hongkong utgörs av Hongkong Confederation of Trade Unions (HKCTU). HKCTU bildades 1990 och är en facklig centralorganisation med förbund som bland annat organiserar lärare, byggnadsarbetare, livsmedelsarbetare, textilarbetare, socialarbetare, hembiträden och anställda inom elektronik- och telefonindustrin. HKCTU har en ovanlig historia. Centralorganisationen har uppstått ur det kristna fackförbundet CIC, Christian Industrial Committé. Under en lång period fanns bara CIC som ett alternativ till de Beijing- och Taiwanstyrda fackföreningarna. Genom initiativ från offentliganställda vidgades den oberoende fackliga rörelsen och HKCTU bildades. HKCTU har för närvarande 170 000 medlemmar uppdelade på 61 förbund. medlemmarna återfinns inom en rad branscher som service, industri och offentlig sektor. Ett av förbunden organiserar hushållsanställda, det vill säga i huvudsak kvinnliga migrantarbetare från Filippinerna och Indonesien.

Första Linjen 2/2021 sekostockholm.se

FOTO: MATS WINGBORG

Kamraten. Jeanette Melin.

Jeanette Melin styr trafiken över Furusund Solen får vattnet att glittra och ett ejderpar dyker ner under ytan. Bilfärjan Merkurius glider in i färjeläget i Furusund. Farten stannar av och med en lätt duns slår Merkurius emot vägkanten och stannar. Bilarna som fraktats över sundet från Yxlan startar, och så snart alla kört av färjan kommer de att ersättas av nya köande bilister som vill färdas över sundet. Ungefär hälften av passagerarna kommer så småningom att fortsätta med nästa färja till Blidö. Högst upp i styrhytten, som personalen kallar ”bryggan”, bevakar Jeanette Melin att allt går rätt till. Med sig har hon kollegan Marie Karlsson som styr färjan. Tillsammans utgör de hela besättningen. Plötsligt pekar Marie Karlsson mot bildäck och hojtar till: ”Du måste säga till den där idioten.” En bil med en skördetröska på släp har stannat efter några meter i mittraden och blockerar andra bilar. Jeanette studsar nedför trapporna och går med långa steg raskt fram till bilen. De två männen i förarsätet ser livrädda ut, men blir lugna när Jeanette ler och dirigerar bilen så att den kan fortsätta framåt utan att skördetröskan skrapar mot de andra bilarna. Efteråt förklarar Jeanette att de ibland kan svära åt passagerna från styrhytten, men att de alltid är vänliga när de sedan går ner och pratar med dem. På Jeanettes arbetströja står det ”Färjerederiet, Trafikverket”. Trafikverket är arbetsgivaren och Färjerederiet en resultatenhet inom verket, förklarar hon. Jeanette har jobbat på färjan i 13 år. Hon bor i Furusund på gångavstånd från jobbet. Där bor också sonen Pelle och hunden Mo. En äldre dotter arbetar på en servering i Nya Zeeland.

Det bästa med jobbet är mina kolleger, säger Jeanette. De känns som vi stöttar varandra. Man blir aldrig hånad för att ha gjort något fel. Jeanette Melin

I varje nummer intervjuar vi en av våra fackligt engagerade medlemmar. Vet du någon som vi borde intervjua? Mejla stockholm@ seko.se

– Färjan går nästan dygnet runt. Det är bara en kort paus mellan 2 på natten och 5 på morgonen. Jag jobbar två dagar på dagtid och två dagar natt, sedan är jag ledig i fem dagar. Sedan börjar schemat om. Det är ett jättebra jobb, men de ombytliga tiderna gör att jag ofta sover dåligt. När jag jobbar blir det intensivt och då bor sonen för det mesta hos sin pappa. Sedan blir det ofta problem med tillsynen av min gamla hund. Men nu är den hos mina föräldrar. För dagen är vädret klart och vinden svag. På det

öppna vattnet skälver färjan av vågorna, men vibrationen är nästintill omärklig. Betydligt tuffare är det om det är hård vind. Vindriktningen avgör också hur färjan påverkas. – Ibland borde vi nog ställa in turer. Men det händer nästan aldrig. Inte ens när det både är storm och dimma. Ibland kan det var läskigt. En viktig del i jobbet är att ha kontroll på andra farkoster i sundet. Finlandsfärjorna passerar där och massor med fritidsbåtar och kanotister. Ibland blir Jeanette tvungen att tuta. – En del som sitter i fritidsbåtar märker inte ens när vi kommer nära. Ibland är det fullt upptagna av greja med seglen eller så sitter de och tittar i mobilen. Någon enstaka gång har det händ att bilfärjan stannat i sundet bredvid Finlandsfärjan för att någon person som blivit allvarligt sjuk eller dött på Finlandsfärjan ska lyftas över. – Det är inte alla Finlandsfärjor som har helikopterplattor. Men då kan ambulanspersonal kallas hit. Styrhytten har stora fönster i alla riktningar. Utsikten

är fantastisk. I rummet finns också skärmar som visar på- och avfarterna i Furusund och på Yxlan. En ny skärm visar också hur mycket diesel som går åt. Det

har blivit ökade krav på att köra så energieffektivt som möjligt. – Det handlar om att inte accelerera i onödan för att sedan behöva bromsa in. Färden över sundet tar ungefär fyra minuter. Sista biten behöver egentligen inte motorerna jobba alls. Färjan fortsätter att glida av sig själv. Jeanette är uppväxt i Hallstavik i Roslagen, berömt

för sitt pappersbruk. Där jobbade också hennes farfar som personalchef. Efter grundskolan började hon på en sjömansutbildning i Stockholm. – Min farbror hade en etta i Stockholm som jag kunde låna. Först bodde min syster också där, men sedan bodde jag ensam i lägenheten. Det var en rolig tid. Jag fick tidigt styra mig själv. Jeanette berättar om den gången hon lånade ett pass av en kompis för att få komma in på dansrestaurangen Patricia vid Slussen. Jeanette och Marie skrattar och skojar om att de levde vilda liv som unga. – Ja, det bästa med jobbet är mina kolleger, säger Jeanette. De känns som vi stöttar varandra. Man blir aldrig hånad för att ha gjort något fel. Men Jeanette hann pröva på flera andra jobb innan hon började på färjan i Furusund. Hon har bland annat arbetat på Norrtäljeanstalten och inom polisen. Där var hon ansluten till ST under en period. – Det var inte ett bra förbund. Jag gick över till Seko och där har jag blivit kvar. Ett tag var jag arbetsplatsombud, men under perioden när jag var föräldraledig tog en annan person över. Nu sitter jag i styrelsen för Seko Färja, en sektion inom Seko Trafikverket. Jag är också aktiv i Q-net. Ett nätverk för kvinnor anställda inom Trafikverket. Mats Wingborg stockholm@seko.se

Sist

Håll dig uppdaterad

Kontakt Seko Stockholm Besöksadress: Skytteholmsvägen 2, 171 21 Solna. Postadress: Box 1032, 171 21 Solna. Telefon: 08-454 84 00. E-post: stockholm@seko.se.

Besök oss på www.första-linjen.se

Stefan Granér: Hugo, Diego och fotbollens själ

å länge barn kan rulla ut en boll i en gränd i Lima, Kuala Lumpur eller på en gräsplätt i Vällingby kommer fotbollen att vara ett av de största uttrycken för folkets kultur över hela världen. Jag var själv ett barn som på all vaken tid mellan sömn och måltider spelade fotboll. Min farbror Hugo tog en dag mig, en storögd 7-åring, i hampan och presenterade mig för den stora fotbollsscenen. Han smugglade in mig på ett derby mellan AIK och DIF med 45 000 pers på läktaren. Hugo jobbade nämligen extra som vakt på Råsunda. Hugo och faster Birgit bodde på Uppfartsvägen, ett stenkast från fotbollsstadion. Birgit var redan i ganska unga år en klassisk tant av den där solidariska sorten som i sin rymliga handväska hade nål, sytråd, knappar, säkerhetsnålar, plåster, vadd, bandage, sårsprit och huvudvärkspulver om någon skulle behöva, ja till och med tandkitt om man skulle losa en tand. Hugo var djurgårdare och i den lilla ettans bokhylla hade han två hyllmeter urklipp om klassiska matcher från Hasse Jeppssons tid och framåt, som man drömskt kunde bläddra i. Sedan dess är det kört, fotbollen innehåller ju så mycket. Över hela världen pågår varje dag diskussioner på pubar, fik och arbetsplatser om presspel, zonspel, man-mot-man-spel etc. En match kan ju vinnas eller förloras på 1000 olika sätt, det finns ingen färdigskriven dramaturgi.

an kan sitta på ett Stockholmsderby där det bara handlar om att krympa ytor, vinna närkamper och andrabollar. Inget skönspel, bara kamp, men för en supporter fantastiskt. Eller se en match mellan PSG och Bayern München på TV där världsartister visar upp en teknik, tajming och balans som är som hämtad

från en koreograferad dans. Man sitter med ett fånigt leende på läpparna, gör förtjusta utrop och förundras, kroppens molekyler porlar som en vårflod inom en av lycka. Fotbollens komplexitet och historia har på grund av dess folkliga bredd speglat samhällen, klassförhållanden och konflikter. Detta tillsammans med alla galna storys runt lag och spelarkaraktärer har skapat miljontals supportrar som älskar spelet, sin klubb och dess historia. Det är det som är fotbollens kärna och själ. I skuggan av pandemin smidde toppfotbollens ägare, ett konglomerat av oligarker, shejker och miljardkapitalister i maskopi med den amerikanska banditbanken JP Morgan och ägare av tv-rättigheter, sina planer. Man ville skapa en stängd liga där deras egna lag inte på sportsliga meriter skulle förtjäna en plats, utan alltid finnas med utan konkurrens och utan hänsyn till resten av fotbollsvärlden, som skulle stängas utanför.

lanen var att topplagen skulle dra till sig merparten av sponsorer och tv-rättigheter. När dessa giriga tondöva herrar utan mänsklig insikt släppte förslaget gick fotbollsfansen bananas. Chelsea-fansen stoppade deras egen spelarbuss på väg till matchen mot Brighton. Matchen fick skjutas upp i 45 minuter. Manchester United-fans tog sig in på träningsanläggningen och krävde att man skulle ta efter 51 %-regeln som finns i Sverige och Tyskland, den som garanterar huvudägarskap till föreningens medlemmar. Liverpools fans samlades utanför klubblokalen och sjöng ABBA:s Money money money. Sky Sports kommentator, Manchester Unitedikonen Gary Neville var rasande och kallade ägarna för vidriga kriminella girigbukar. Efter ytterligare ett antal timmar tog Englands parlament och delar av kungahuset avstånd.

Sudoku.

Fotbollens komplexitet och historia har på grund av dess folkliga bredd speglat samhällen, klassförhållanden och konflikter.

Stefan Granér

I Italien sågades Juventus och Fiats ägare Agnelli jäms med fotknölarna och utmålades som fotbollsmördare. I Barcelona, som är medlemsägt, krävde medlemmarna omröstning. Vår egen Erik Niva, som ett tag trodde att försöket skulle lyckas, utbrast desperat: ”Det är så här det känns när världen omkring dig brinner upp”.

rojektet var dödsdömt, för fotbollen tillhör alla 7-åringar som rullar ut bollen på gräsplättar eller gränder, alla miljontals fotbollsfilosofer på pubar och fik. Den tillhör alla napolitanare som fortfarande minns säsongen 1986–87 där man med hjälp av en viss Diego vann scudetton för första gången och äntligen kunde täppa till käften på rasisterna i norra Italien som kallat dem för lata och skitiga arabiska bönder. Utan alla dessa människor är fotbollen död och går inte att tjäna pengar på. Själv går jag den här vårdagen och nynnar på den napolitanska slagdängan ”Mitt hjärta bultar, jag har sett Maradona, åh mamma jag är kär!” stockholm@seko.se

Quiz-special. Rätt svar: 1, 2, 1, 2, X, 1, 2, X, X, 2

7 2

5 5

2 9

4 8 7 5 6 9 1 1 8

6 5 3 8 1 2 9 7 2

Vänd och se om du fick alla rätt!

2 1 9 7 4 3 8 3 4

Sudoku – lösning

1. Vad är Forena? 1. Ett svenskt fackförbund för anställda i försäkringsbranschen. x. EU:s gemensamma system för övervakning av gränser. 2. Ett multinationellt finansbolag med huvudkontor i Moskva.

2. Ett klimatvänligt flygbränsle.

2. Vad är Fremia? 1. En svensk sammanslutning för åklagare. x. En svensk arbetsgivarorganisation för kooperativa och idéburna företag. 2. En organisation som bedriver brottsförebyggande verksamhet för tidigare kriminella.

7. Vad är SULF? 1. Det inofficiella namnet på Vårbyligan. x. En populär betalapp för mobiltelefoner. 2. Ett svenskt fackförbund för universitetslärare.

3. Vad betyder förkortningen LAS? 1. Lagen om anställningsstopp. x. Lagarna om anställning och skydd. 2. Lagen om anställningsskydd.

8 7 1 2 5 6 3 8 3

3 4 5 1 9 8 7 4 6

9 6 2 3 7 4 5 9 5

7 2 6 9 3 1 4 5 1

Namn på olika saker

5 9 8 4 2 7 6 6 9

1 3 4 6 8 5 2 2 7

4. Vad är Stolichnaya? 1. Ett svenskt fackförbund för flygledare. x. Ett ukrainskt fackförbund för prostituerade. 2. En rysk spritsort. 5. Vad är Akavia? 1. En ukrainsk spritsort. x. Ett svenskt fackförbund för civilekonomer och jurister.

6. Vad är Volgagambit? 1. En schacköppning. x. En film på Netflix. 2. Ett kodnamn för ekonomisk brottslighet i Brasilien.

8. Vad är Lugi? 1. Ett av Sveriges bästa innebandylag. x. Ett av Sveriges bästa handbollslag. 2. Ett svenskt fackförbund för arkitekter. 9. Vad är COSATU? 1. Ett indiskt nätverk av revolutionära småbönder. x. En stor facklig organisation i Sydafrika. 2. En global försäljningsorganisation för rysk vodka.

10. Vad är ASAP? 1. Ett svenskt fackförbund för ambulanshelikopterförare. x. A-gruppen inom Socialdemokratiska arbetarpartiet, det vill säga de som har varit medlemmar i minst 80 år. 2. En förkortning för ”As soon as possible”.