Fanbäraren 2/18

n Nylan ds brigad - en del av Marine

Nr 2 Juni 2018 ĂĽrgĂĽng 78

Internationellt samarbete

Bild: Fรถrsvarsmakten

Fanbäraren 2/18

6

Försvarsmaktens fjärde uppgift I och med en ny lagändring kan Finland nu både ge och ta emot militärt bistånd, vad betyder detta i praktiken?

10

Finlands försvarspolitiska linje

14

UNTSO - ett år som FN:s militärobervatör i mellanöstern

Riksdagsledamot och medlem i försvarsutskottet Thomas Blomqvist diskuterar framtiden för Finlands försvar.

En personlig blick på FN:s arbete i Tiberia, Israel, skriven av operationsofficer Stefan Sundström.

22

Det norske forsvaret og allmen verneplikt

28

Sjöstridsövning Vilma - MTH 18

Hur ser den allmänna värnplikten ut i vårt skandinaviska grannland?

En beskrivning av vårens stora sjöstridsövning och Nylands brigads deltagande.

4 Krönika 5 Ledare 12 Den svenska utbytesofficeren 18 UNIFIL - 40 år av fredsbevarande 19 Beväringsintervju 20 Natos försvarshögskola 24 Besøk til den finske Beväringskomiteen

Redaktionsråd

Ansvarig utgivare

Ordförande

Chefredaktör

Kommodor Arvi Tavaila

Medlemmar

Chefredaktör Hugo Pipping Kommendör Jörgen Engroos Kommendör Sami Jaakkola Kommendör Matti Linteri Kommendörkapten Andreas Jung Kommendörkapten Mikko Rundelin Kommendörkapten Timo Oksanen Saara Sjöblom Hanna Tallberg Jägare Kevin Storsjö Jägare Walter Lüttge

Kommodor Arvi Tavaila Hugo Pipping, chefred.fanbararen@gmail.com

Ekonom

Karl Johan Kähkönen

Korrektur & översättning Saara Sjöblom

Redaktör

Jägare Walter Lüttge

25 Planerandet av en internationell övning 27 Logistikförberedelser 30 Årsdagen den 18 april 31 Hänt på brigaden 32 Vägen till ditt bästa cooper-test 34 Framgångar i militärmästerskap 35 Med pukor och trumpeter 36 Artilleridagen i Dragsvik

Redaktionens adress

Fanbäraren Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion.fanbararen@gmail.com Tfn 0299 339 102

Tryckeri:

Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga:

Grafiker

3000 exemplar, 4 nr/år & e-version

Fotograf

ISSN 0358-1268 Fanbäraren Aktia FI97 4055 4350 0040• 3/2016 63

Undersergeant Daniel Joas Jägare Josua Sundqvist

3

Brigadkommendörens krönika Samarbetet är viktigare än tidigare med tanke på att den nationella försvarsförmågan ska kunna upprätthållas!

ande av internationellt bistånd, och får insyn i vår närmaste partner Sveriges tankar om vårt bilaterala samarbete.

När Försvarsmakten i år fyller 100 år kan både aktiva soldater och reservister vara ytterst stolta över sin roll i tryggandet av Finlands frihet och självständighet.

Samtidigt bör man dock komma ihåg att Finland aldrig varit helt ensamt. I dagens värld har samarbete hela tiden blivit viktigare, som rubrikens ordagranna citat från regeringens försvarspolitiska redogörelse visar.

För brigadens del berättar vi om personalens erfarenheter från olika internationella uppgifter under det gångna året, och om brigadens beväringskommittés kontakter med sina norska kollegor. Utöver det får vi bekanta oss med det norska värnpliktssystemet, vilket är synnerligen intressant och aktuellt med tanke på de senaste tidernas diskussion i Finland om värnplikten och medborgartjänsten.

Norges läge är dock ett annat än Finlands och för oss är det nuvarande systemet fortfarande bäst.

Utöver vårt samarbete med Sverige har Finland under de senaste åren till exempel knutit ett värdnationsavtal med Nato och undertecknat intensifierade militära samarbetsavtal med USA, Storbritannien och Tyskland. En orsak till detta intensifierade samarbete är Rysslands agerande, som lett till att det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde har blivit mer spänt. En annan orsak till det ökade samarbetet är, att det nuförtiden helt enkelt inte finns ett enda land på jorden, som på sikt skulle klara sig helt ensamt varken ekonomiskt, politiskt eller militärt.

I denna Fanbärare betraktas några aspekter av internationellt samarbete, både ur brigadens synvinkel och ur ett bredare perspektiv. Vi får läsa om Försvarsmaktens nya lagstadgade uppgift, lämnande och mottag-

4

Fanbäraren • 2/2018

Diskussionen efter försvarsministerns uttalande om möjliga sparåtgärder i fråga om kvinnornas frivilliga tjänstgöring har för det mesta tyvärr koncentrerat sig på att skjuta ned initiativet i stället för att debattera, hur Försvarsmakten överhuvudtaget kunde spara, om det trots det spända säkerhetsläget i vårt närområde än en gång skulle behövas.

Försvarsmakten har tack vare värnplikten alltid varit en integrerad del av samhället och över 80 % av befolkningen tycker att värnplikten är den bästa försvarslösningen för Finland.

Med vår lilla befolkning skulle det utan värnplikt inte vara möjligt att skapa en tillräcklig stor reserv för att försvara vår

stora landsyta. Värnplikten är dessutom mycket kostnadseffektiv och har utöver militära fördelar många för samhället viktiga sociala aspekter, som till exempel hänsyn till medmänniskan och samarbetsvilja!

Jag önskar Fanbärarens läsare en trevlig fortsättning på Försvarsmaktens jubileumsår, och litar på ert fortsatta starka stöd för en av försvarets stöttepelare, värnplikten.

Kommodor Arvi Tavaila

Ledare Samarbete är civilisationens grundsten. Utan samarbete skulle vi fortfarande springa på savannen och bli jagade av rovdjur. Människan har inte utvecklats markant som biologisk varelse under de senaste 30 000 åren. Vi är varken mer intelligenta, starkare eller mer uppmärksamma än våra förfäder, men tillsammans har vi grundligen förändrat både världen och vår plats i den.

Det finns många saker som varit essentiella för oss människor för att kunna uppstå som den makt vi är i dag, men en av de kanske mindre uppskattade är vår förmåga att agera koordinerat och effektivt i stora grupper, dvs. just vår kapacitet att samarbeta med vilt främmande människor.

Det som får oss att lyckas med detta vardagliga under är att vi klarar av att använda oss av gemensamma fiktioner, eller vad man även kan kalla sociala konstruktioner, såsom lagar, pengar, religioner, nationer, ideologier m.m. Det är med hjälp av dessa abstrakta tankevärldens strukturer som vi bygger och uppehåller vårt samhälle.

Genom att bilda en gemensam mental bild, ett begrepp, av ett folk, ett land, en nation med allmän värnplikt, har vi dessutom kunnat försvara oss mot hot som annars hade varit omöjliga att stå upp till. Tillsammans har vi förmågan att vara synnerligen starka.

Dock har vi med tiden, precis som alla andra, byggt upp vårt samhälle och vår infrastruktur på klart mer än enbart samarbete inom vårt eget land. I dagens globaliserade värld påverkas vi av allt fler länder, och vi är mer eller mindre beroende av att det är tryggt och fridfullt ute i världen. Om vi vill försvara vårt levnadssätt och vår välfärd är det därmed inte tillräckligt att skydda oss från fysiska hot mot vårt eget land, utan se till att försvara friden och välfärden även hos våra internationella samarbetspartner. Naturligtvis kan vi inte göra detta ensamma, utan även detta måste ske i samråd med våra nordiska, europeiska och andra vänner ute i världen. Att Försvarsmakten fått sin fjärde uppgift, lämnande och mottagande av internationellt bistånd, vittnar om att detta är något vi i Finland förstår och aktivt vill värna.

Ett helhetsmässigt försvar av vårt land kräver alltså både en försvarsmakt och en fungerande utrikes diplomati. Förtroende är en grundläggande förutsättning för allt samarbete, och därmed är det av högsta vikt att vi agerar enligt de överenskommelser vi har med andra för att möjliggöra långvariga och stabila relationer.

För det är just genom våra relationer, såväl civila, diplomatiska, kommersiella som militära, som vi upprätthåller vårt lands övergripande försvarsförmåga.

Stora historiska förändringar och oroligheter i världen kan i efterhand förefalla oss självklara eller rentav förutsägbara, men historian har lärt oss att det är näst intill omöjligt att förutsäga framtida stora utmaningar.

Därmed kan vi inte förvänta oss att kunna börja förbereda oss inför framtida faror först när vi ser dem komma, utan vi måste se till att upprätthålla en färdighet hela tiden. Bäst är att göra det tillsammans!

Hugo Pipping Chefredaktör

Fanbäraren • 2/2018

5

Bilder: Försvarsmakten

Försvarsmaktens fjärde uppgift Ge och ta emot stöd

Hur lämna bistånd?

Den förnyade lagstiftningen innebär att Finland kan lämna och begära bistånd som hör till försvarsmaktens verksamhetsområde av en annan stat, Europeiska unionen eller en internationell organisation med beaktande av målsättningen för och principerna i Förenta nationernas stadga (FördrS 1/1956) och andra folkrättsliga regler.

Försvarsmakten kan lämna bistånd i form av olika typer av militärt stöd vid följande tillfällen: • Deltagande i territorialövervakningssamarbete; • Om ett medlemsland i Europeiska unionen blir föremål för en terroristattack, en naturkatastrof eller en storolycka som orsakats av människan, eller; • Om ett medlemsland i Europeiska unionen utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium • Deltagande i att lämna annat internationellt bistånd och i annan internationell verksamhet.

Försvarsmakten kan även delta i lämnande av internationellt bistånd för att stödja en annan finsk myndighet.

Med undantag för brådskande förfarande, som har begränsats till att omfatta Europeiska unionens medlemsländer och de nordiska länderna så finns det i lagen i princip inga hinder för att lämna och ta emot bistånd, så länge FN:s stadga och övrig internationell rätt iakttas.

6

Fanbäraren • 2/2018

Behovet av hjälp styr vilken trupp och materiel som används, detta kan inte fastställas i detalj på förhand eftersom det finns fler scenarier än man kan föreställa sig.

Det nya är att militära enheter enligt den nuvarande

lagstiftningen vid behov även kan verka på en annan stats territorium.

Marinens roll Militärt sett finns det inga specifika begränsningar för att lämna bistånd, förutsatt att inget militärt hot som avviker från det normala riktas mot Finland. Naturligtvis måste politiska beslut tas innan eventuellt stöd ges.

Biståndet kan bestå av informationsutbyte, påverkan, användning av trupper och områden eller materiellt bistånd.

Marinen har mångsidiga prestationsförmågor som kan tillämpas för att lämna olika typer av internationellt bistånd.

Till exempel gör den nya lagen det möjligt att, med en enhet som kan bedriva ubåtsskyddsverksamhet, i framtiden lämna bistånd till en annan stat för fredande av dess territorialhav, som exempelvis i fallet med undervattensverksamhet i Sverige 2014.

För att lämna bistånd vid ett väpnat angrepp skulle vi använda de av våra sjöförsvarsenheter och prestationsförmågor som är bäst lämpade för just den aktuella situationen och operationen.

Lämnande av övrigt internationellt bistånd kunde även innebära evakueringsuppdrag (NEO, non-combatant evacuation), där man skulle behöva förmågor ur såväl sjöstridskrafterna som amfibieförbanden.

Den internationella kustjägarenheten (ATU), som ingår i försvarsmaktens truppregister för militär krishantering, har som sin utgångspunkt att vara kapabel till och funktionsduglig för en rad olika uppgifter i internationell verksamhet. Hela den skalan av uppgifter som ATU har fått utbildning för kan tänkas falla under den nya lagstiftningen.

Hur ta emot bistånd?

Vid möjligt mottagande av bistånd ligger tyngdpunkten på sådana förmågor som det egna försvarssystemet har begränsat antal av eller som av operativa skäl inte kan flyttas bort från det nationella tyngdpunktsområdet. Ett tredje syfte kunde vara en framgruppering av en utländsk styrka för att skapa tröskeleffekt.

När man behandlar frågan om utländska truppers ankomst till landets territorium är ett centralt krav att de nationella trupperna ska kunna fungera tillsammans med utländska med klara ledningsförhållanden och enligt de utländska truppernas insatsregler

liksom deras ställning enligt SOFA (Status of Forces Agreement).

Samtidigt bör även fastställas vilka uppgifter de utländska trupperna kan utföra och i vilka områden de får agera.

I fråga om ett mottagande av bistånd är det viktigt att redan i förväg komma överens om grunderna och verkställande av värdlandsstöd (HNS, Host Nation Support).

I Finland har försvarsmakten utarbetat ett preliminärt nationellt koncept för värdlandsstöd, där ansvarsfördelningen och de olika förvaltningsområdenas uppgifter fastställs, samt ett koncept för försvarsmaktens värdlandsstöd, men dessa har ännu inte godkänts.

Enligt konceptutkastet bör vi förbereda oss på att ge en möjlig samarbetspartner tillgång till baser och områden, samt att på motsvarande sätt utnyttja partnerländernas baser och stödnätverk. Detta måste naturligtvis också övas under fredstid.

Lagändring 1.7.2017 Lagen om försvarsmakten (551/2007) har genom lag (427/2017) ändrats så försvarsmakten från och med den 1.7.2017 som sin nya, tredje uppgift har att ge internationellt bistånd. Till lagen fogades också paragrafer gällande begäran om och mottagande av internationellt bistånd. Lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd (418/2017) kom vid samma tidpunkt.

Enligt den nya lagen är försvarsmaktens viktigaste uppgifter nu följande: 1) det militära försvaret av Finland; 2) stöd till andra myndigheter; 3) deltagande i stöd och bistånd som grundar sig på artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen samt deltagande i territorialövervakningssamarbete eller i annat internationellt bistånd och annan internationell verksamhet; 4) deltagande i internationell militär krishantering och i militära uppdrag i annan internationell krishantering.

Fanbäraren • 1/2018

7

Personal

Hur ser det ut i Sverige?

För biståndsuppgifter används i första hand sådan stampersonal vid försvarsmakten som har förbundit sig till försvarsmaktens internationella verksamhet. Än så länge har det närmast varit fråga om internationella krishanteringsuppgifter i vilka man har deltagit frivilligt. I framtiden kommer personalen att kunna anmäla sig som frivillig även för den tredje uppgiften i de årliga utvecklingssamtalen.

Tjänstgöringsvillkoren förhandlas som bäst med personalförbunden. Man kan tänka sig att kompensationsnivån ligger åtminstone på samma nivå som i krävande krishanteringsoperationer. Vi får se vad resultatet blir när det verkligen gäller.

Enligt den nya lagstiftningen kan även en värnpliktig som fullgör beväringstjänst eller deltar i en repetitionsövning kortvarigt förordnas till att delta i lämnandet av internationellt bistånd eller annan internationell verksamhet. Detta måste ske i enlighet med dennes uttryckliga samtycke, och beväringar kan inte användas för farliga uppgifter. Reservisterna antas följa ett anställningsavtal likt i krishanteringsuppgifter.

För inte så länge sedan hade Sverige en motsvarande modell där personal vid den svenska försvarsmakten var tvungna att söka tjänstledighet för att kunna genomföra insats i ”utlandsstyrkan”.

Gradvis har man övergått till obligatorisk tjänstgöringsskyldighet för all personal i försvarsmakten och där man talar nu om ”Nationell Insats” och ”Internationell militär insats (IMI)”. I Sverige har även civilanställda tjänstgöringsskyldighet utomlands. Någonting att tänka på även här.

Dock är det så att i själva lagstiftningen ligger Sverige lite efter Finland. Går det enligt plan kan Sveriges motsvarande lag gällande internationellt militärt bistånd träda i kraft år 2019.

8

Fanbäraren • 1/2018

Samarbete med Amf1 NYLBR och Amf1 har övat tillsammans i snart två decennier och begreppet SWEFIN ATU är välkänt. Den finländska delen, den internationella kustjägarenheten (ATU), har också en beredskapsenhets status i försvarsmaktens beredskapstrupper.

Trots att ATU gjorde sin fyraåriga NATO-evaluering nationellt enligt PARP-processen

Beslutsfattande på politisk nivå Överbefälhavarens befogenheter är fortfarande desamma.

Beslut om att lämna och begära bistånd fattas enligt lagen av republikens president eller vid statsrådets allmänna sammanträde i enlighet med den delegering av befogenheter som fastställs i grundlagen. Innan ett beslut fattas ska statsrådet höra riksdagens utrikesutskott, om biståndet kan inbegripa användning av militära maktmedel. Om beslutet som omfattar militära maktmedel gäller en särskilt krävande situation, ska statsrådet höra riksdagen genom att förelägga den en redogörelse i saken innan beslut fattas.

Lagen beskriver även förfarandet vid beslutsfattande i brådskande ärenden vid ministerierna samt förfarandet vid beslutsfattande i brådskande situationer som kräver militära maktmedel. med NATO (före EUBG ansvaret 2011) har ATU praktiskt taget tränats till den nuvarande kunskapsnivån genom nära samarbete med Amf1 i Berga.

I olika övningar har NYLBR lärt känna den svenska motparten

som en professionell amfibietruppenhet i världsklass som har operationsförmåga runt hela den svenska kusten från Göteborg till Stockholms norra skärgård.

Amf1 har betydande erfarenheter från internationella insatser, senast från ATALANTA-operationen i fjol då en svensk amfibietrupp förstärkte missionen med 34 soldater och officerare.

I truppen ingick två stridbåtar med stridsbåtsbesättning, en bordningstropp samt en stabsdel. Den svenska troppen embarkerade det holländska amfibiefartyget HNLS Rotterdam i augusti 2017. Efter en CETFIT-fas åkte Rotterdam till insatsområdet där de svenska amfibiesoldaterna löste varierande uppgifter från patrullering och bordning till spaning.

Uppgifterna är bekanta från olika gemensamma övningar och en viss nivå av interoperabilitet finns särskilt bland befälen.

En tid försökte NYLBR och Amf1 också förena båtparken och sambandsutrustningen inom SWEFINATU för att främja direkt interoperabilitet.

De nationella behoven i respektive länder ledde till att Finland till slut gick vidare med den egna båtutvecklingen när JEHU-klassen skapades.

Den styrande idén jämfört med JURMO-klassen var att den nya båtklassen måste klara också ATU:s internationella uppgifter dvs. ha bättre sjöduglighet, klara större våglängd och ha längre uthållighet, bättre skydd och utökad bekämpningsförmåga.

Den nuvarande svenska båtparken består huvudsakligen

av olika varianter av Stridsbåt90 som har använts med framgång i olika internationella missioner.

Sverige har nyligen publicerat sin nya amfibiestudie med planer för eventuella nya båtar.

Framtiden Försvarsmaktens roll är att ge statsledningen optioner för användning av militära maktmedel ifall de behövs.

Övningsverksamhet är en viktig del i förberedandet av marina enheter för kris och krig.

Den nya lagstiftningen medför att vi med tiden måste öva vår förmåga att samarbeta och integreras med andra trupper i Östersjöområdet.

Endast så kan vi bygga oss en reell förmåga att direkt kunna samarbeta med partners om ett sådant beslut fattas. Då bör man tänka på hela skalan från fred till kris och även krig.

Stridsduglighet byggs med hård träning och operativ erfarenhet och interoperabilitet med övningar. De blivande samövningarna mellan amfibietrupper inkl.

HNS-konceptet har således en allt viktigare operativ betydelse i hela Östersjön som är vår gemensamma operativa miljö.

Som den svenska försvarsmakten har visat, är det numera svårt att skilja en kris-

hanteringinsats från en skarp insats. Vill nästan påstå att det också blir svårt att skilja mellan kris och krig med hybridscenarier.

Detta betyder att det finns en tydlig relevans i detta samarbete som Nylands brigad har med den svenska marinen, närmast Amf1. Den gemensamma svensk-finska amfibiekåren utgör ett viktigt element i den gemensamma svensk-finska marina stridsgruppen (SFNTGSwedish-Finnish Naval Task Group), som för sin del borde ha operativ förmåga/kapacitet (IOC) år 2023.

Man kan inte utesluta övning med andra aktörer i området. Då kan man tänka sig till exempel Estland eller delar av US Marine Corps som samövningspartner.

Det är dags att rulla upp ärmarna och inleda förberedelserna för den tredje uppgiften med att påminna personalen om krigsveteranen Göran Westerlunds (JR61) motto: ”När det verkligen gäller – är det för sent att öva!” Överste Manu Tuominen, Biträdande avdelningschef med stöd av kommodor Juhapekka Rautava, Sektorchef Planeringsavdelningen Huvudstaben

Fanbäraren • 1/2018

9

Bild: Försvarsmakten

Finlands försvarspolitiska linje Statsrådets försvarspolitiska redogörelse från 2017 definierar Finlands försvarspolitiska linje.

Redogörelsen är ett strategidokument som slår fast hur vi ska utveckla vårt försvar under de följande åtta åren. Målsättningen är att vi ska upprätthålla ett trovärdigt försvar, som har beredskap att svara på de krav som säkerhetssituationen i vårt närområde ställer. Försvarsredogörelsen stöder sig på bedömningarna i utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen, som godkändes 2016. De strategiska grundantagandena i Finlands försvarsstrategi har varit och är fortfarande försvar av hela landet, allmän värnplikt och militär alliansfrihet. Utgående från den här försvarsstrategin koncentrerar man sig i försvarsredogörelsen på förändringarna i vår näromgivning och hur försvaret ska utvecklas för att möta de nya utmaningarna.

Den internationella säkerhetssituationen har ur ett europeiskt perspektiv försämrats under de senaste åren. Tiden för förvarning vid militära kriser har blivit kortare samtidigt som samhällets sårbarhet har ökat.

Vi måste ha en beredskap att

10

Fanbäraren • 2/2018

försvara oss också mot sådant vi inte kan se med blotta ögat, men som snabbt och effektivt kan slå ut vår infrastruktur. Det säkerhetspolitiska läget i Östersjöområdet har påverkats och försämrats av de internationella spänningarna. Både den militära aktiviteten och de militära spänningarna i området har ökat. Det här är förändringarna som skett i vår säkerhetspolitiska omgivning och beskriver de aktuella utvecklingsbehoven för försvaret, som kräver ökade resurser för att försvarsförmågan inte ska försvagas.

I den försvarspolitiska redogörelsen konstaterar vi att man inte kan utesluta att militära maktmedel används mot eller hot om

sådana riktas mot Finland, men att det är osannolikt och att det inte föreligger något akut hot mot Finland i nuläget.

Försvaret av Finland förutsätter kapacitet att agera med alla försvarsgrenar på marken, i luften, till sjöss och i cyberomgivningen. Ett smidigt samarbete mellan dessa är av central betydelse för försvarssystemet och därför ska försvaret också utvecklas som en helhet. Marinens och flygvapnets operativa huvudsystem kommer dessutom att förnyas nästan samtidigt. Upphandlingarna av nya jaktplan och fartyg i de strategiska kapacitetsprojekten HX och Flottilj 2020 har inletts parallellt. Det här stöder

Riksdagsledamot Thomas Blomqvist försvarets utveckling som helhet och upprätthållandet av försvarsförmågan.

När försvaret utvecklas och fungerar som en helhet måste samarbete med andra myndigheter utvecklas samtidigt. Myndighetssamarbetet är viktigt för att motverka nya typer av hot och framför allt i snabbt eskalerande krissituationer, där vi kan behöva skydda oss mot allt från kryssningsrobotar till cyberattacker. I de situationerna är dessutom betydelsen av underrättelseinhämtning avgörande. Finlands spanings- och övervakningsförmåga behöver utvecklas och förbättras, och det förutsätter ny lagstiftning.

Därför behandlas nu som bäst ett förslag till uppdaterade underrättelselagar i riksdagen.

Finland strävar efter att förbättra sin försvarsförmåga även genom

ett utvidgat internationellt försvarssamarbete.

Partnerskapsavtalet med Nato är viktigt och stärker vårt försvar.

Finland har under de senaste åren utvidgat och fördjupat det internationella försvarssamarbetet genom bilaterala avtal med bl.a. Sverige och USA. Sverige är i en särposition eftersom våra samhällen är så lika, och dessutom finns det väldigt stora likheter i Finlands och Sveriges säkerhetspolitiska position. Ett tätt nordiskt försvarssamarbete är viktigt för Finland och Sverige.

Det bilaterala samarbetet med USA är också viktigt, och på den senaste tiden har Sverige och Finland utvecklat trepartssamarbetet med USA. Som medlem i Europeiska unionen är Finland dessutom en del av en union och en värdegemenskap, och det är en central del av vår säkerhetspolitik.

Ett trovärdigt eget försvar och möjligheten att i krissituationer ta emot hjälp och hjälpa andra utgör grunden för Finlands säkerhet. Därför har vi i riksdagens försvarsutskott betonat att hinder i lagstiftningen för att ta emot och ge hjälp inte får finnas.

I EU görs satsningar som förstärker den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och Finland deltar i det samarbetet.

Basen för hela vårt försvar är ändå den allmänna värnplikten.

Endast med en allmän värnplikt kan vi trygga en tillräckligt stor och utbildad reserv för försvaret av vårt land. En viktig del av vår försvarsförmåga är också att samhället har en tillräcklig kristålighet och för det behövs bl.a. en tillräcklig försörjningsberedskap. Utmaningen för försvaret är att försvarskostnaderna har stigit när säkerhetsläget har försämrats och när nya typer av hot måste kunna hanteras. Det krävs helt enkelt tilläggsresurser för att klara av de här utmaningarna.

Målsättningen för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik är naturligtvis att vi aldrig kommer att behöva använda vår försvarsmakt. Att skapa och upprätthålla goda relationer i alla riktningar och till alla grannar är därför fundamentalt viktigt.

Riksdagsledamot Medlem i försvarsutskottet Thomas Blomqvist

Fanbäraren • 2/2018

11

Den svenska utbytesofficerens syn på försvarssamarbetet Wikström arbetar som utbytesoch samverkansofficer på Huvudstaben i Helsingfors. Som namnet antyder är en utbytesofficer en tudelad arbetspost.

Finlands försvarsmakt har även en officer, Jani Ruisniemi, stationerad vid Sveriges huvudstab, vars arbete speglar Wikströms.

Som samverkansofficer förenklar Wikström den bilaterala förbindelsen mellan den finska och den svenska försvarsmakten samt fungerar som kontaktperson i frågor som berör Sveriges försvarsmakt. Arbetet är uppbyggt kring frågor som berör Nordefco, Nordic Defense Cooperation, det nordiska försvarssamarbetet samt Finlands och Sveriges bilaterala samarbete.

Det svensk-finska samarbetet har långa traditioner som sträcker sig tillbaka ända till krigsåren, då Sverige hjälpte Finland under vinter- och fortsättningskriget. Även efter dessa år har länderna samarbetat genom diverse övningar. År 2014 träffades de dåtida försvarsministrarna Karin Enström och Carl Haglund ett flertal gånger och bestämde sig för att höja samarbetsnivån mellan Sverige och Finland. Även om båda länderna har förändrats på politisk nivå sedan dess har detta inte påverkat samarbetet. Wikström ser synnerligen positivt på samarbetet mellan

12

Fanbäraren • 2/2018

Bild: Hugo Pipping

Kommendör Kalevi Wikström Finland och Sverige och anser Finland vara Sveriges största och närmaste samarbetspartner. I vårt grannland finner man också ett genuint stöd för samarbetet med Finland, det anses inte vara kontroversiellt på något sätt, hävdar Wikström. Framtiden för det bilaterala finsk-svenska samarbetet ser Wikström som något väldigt gynnsamt som har potential att kunna växa.

Den mest synliga delen av det svensk-finska samarbetet består

av övningar. Den finska och den svenska försvarsmakten har samarbetat under en stor mängd övningar som till exempel den årliga Northern Coast-övningen.

Det är dock inte endast marinen som samarbetar med Sveriges försvarsmakt, även flygvapnet och armén har deltagit i ett flertal övningar på förbandsnivå.

Det är också möjligt för länderna att under gemensamma övningar använda sig av varandras områden, det svenska artilleri-

regementet har exempelvis deltagit i skjutningarna i Rovajärvi.

Finska beväringar har använt sig av det svenska övningsområdet Kvarn för att öva sig i strid i bebyggelse. Även om en stor del av de finska beväringarna och officerarna kan tala svenska kan det vara svårare att finna svenska soldater som talar finska, därför är det engelska som gäller som samarbetsspråk. Detta tycker dock Wikström endast är något positivt då engelska allmänt fungerar som lingua franca i internationella operationer, kommunikation på engelska förbereder soldaterna på sådana typer av insatser. Under stora övningar som till exempel Aurora-17 har deltagarna möjlighet att inte endast sätta det kommunikativa arbetet på prov, utan även träna interoperabilitet mellan styrkorna. Detta främjas även av det nyligen undertecknade “Trilateral statement of intent”, där Finland och Sverige tillsammans med USA uttryckt sin avsikt att fördjupa dialogen och utveckla interoperabiliteten mellan länderna.

Det allmänna utbytet av information ser Wikström även som mycket viktigt. Den finska och den svenska sjöövervakningen utgör också en mycket aktiv del av samarbetet då de dagligen är i kommunikation med varandra för att på så sätt få en så komplett lägesbild av Östersjön som möjligt. Målet inom dessa arbetsområden är att söka synergieffekter som kan ge mervärde för de deltagande parterna.

Det nordiska samarbetet består dock inte endast av övningar, även om det är den del av samarbetet som syns bäst. Utöver övningar bedrivs samarbete även inom ett flertal andra områden, materiel, förmågeutveckling och utbildning. Inom internationell krishantering är HR-området samt det operativa samarbetet av internationell art.

Wikström är född i Helsingfors (hans familj flyttade till Sverige) så det finska språket, som fungerar som arbetsspråk på Huvudstaben, var inget stort problem för honom. Innan Wikström kom till Finland tjänstgjorde han som flottist och spenderade en längre tid vid marintaktiska staben i Stockholm. Han har även varit på två internationella

Bild: Hanna Tallberg

insatser i Kosovo. I augusti år 2015 påbörjade han sitt arbete vid den finska försvarsmaktens huvudstab. Man brukar i Sverige endast arbeta som utbytesofficer tre år åt gången, vilket betyder att Wikström vid publikationen av denna tidning kommer ha lämnat Huvudstaben och ersatts av sin efterträdare, överstelöjtnant Timo Melin.

Chefredaktör Hugo Pipping Redaktör Walter Lüttge

Fanbäraren • 2/2018

13

Bilder: Förenta Nationerna

UNTSO

ett år som FN:s militärobservatör i Mellanöstern Bakgrund Förenta nationernas militärobservatörer i operationen UNTSO (United Nations Truce Supervision Organisation) har stationerats i området Israel, Syrien, Jordanien, Libanon och Egypten sedan juni 1948. Styrkan består totalt av ca 150 officerare från 26 länder. Finland är det största deltagarlandet med 18 platser.

Militärobservatörernas uppgifter har genom åren varit att övervaka vapenstilleståndsavtal, hindra situationer från att eskalera samt stöda andra FN-missioner i området. Missionens karaktär, uppgifter och grupperingsområden har förändrats i enlighet med de platser och områden där konflikter brutit ut. Sexdagarskriget 1967 samt yom kippur-kriget 1973 har varit bidragande faktorer till utposteringen på Golanhöjderna, OGG (Observer Group Golan). OGG indelas i två helheter, OGG-T (Observer Group Golan – Tiberias), grupperad på den israeliska

14

Fanbäraren • 2/2018

sidan samt OGG, tidigare kallad OGG-D (Observer Group Golan Damascus), grupperad på den syriska sidan. OGG har en totalstyrka på ca 80 officerare, varav ca 50 tjänstgör i OGG-T. Antalet finländare på den israeliska sidan är för tillfället sex.

Yom kippur-kriget 1973 och vapenstilleståndsavtalet mellan Syrien och Israel 1974 var de utlösande faktorerna för grundandet av FN-missionerna UNDOF (United Nations Disengagement Observer Force), en internationell beväpnad styrka på ca 1000 man, assisterad av UNTSO:s utpostering OGG. Trupperna är där på mandat av FN:s säkerhetsråd, med Israels och Syriens godkännande, och har som uppgift att bevaka eldupphörsavtalet mellan de båda länderna som formellt har legat i krig med varandra sedan 1948.

Militärobservatörer är obeväpnade officerare, utbildade att observera och rapportera över-

trädelser av vapenstilleståndsavtal och eldupphörslinjer inom det egna ansvarsområdet. Till OGG-T:s uppgifter hör statiska operationer, mobila operationer, inspektioner av IDF:s (Israeli Defence Forces) posteringar samt på begäran deltagande i utredningar. De är erfarna och vanligtvis av militärgraden kapten – major.

Missionen i klartext för OGG är att: ”Assistera Israel och Syrien, observera avtalet om tillbakadragande från 1974, med slutmålet att uppnå ett fredsavtal, genom att inspektera, observera, patrullera och rapportera aktiviteter, som är eller kan leda till en överträdelse av avtalet”.

Förberedelser Intresse för missionen väcktes redan för 10 år sedan då jag återvände från KFOR, Kosovo, där jag tjänstgjorde i 18 månader. År 2015 fick jag meddelandet att jag var inprickad att påbörja uppgif-

ten som militärobservatör, med start den 9 september 2017. Utbildningstillfällena innan avfärd blev totalt tre stycken plus sex stycken FN-kurser via internet.

Förberedelserna för denna utlandskommendering avvek helt från tidigare, där allt mer eller mindre serveras färdigt. Jag fick remisser till olika läkargranskningar och laboratorieundersökningar, vilka utfördes lokalt i hemstaden, och ifyllandet av alla pappersdokument, såsom ansökningar, CV, visum och dylikt, låg på eget ansvar och gjordes hemma. FN är känd för sin byråkrati och detta var inget undantag. Dessa förberedelser inleddes ca 6 månader innan den planerade avfärdsdagen.

När dessa var ordnade skickades ansökning med bilagor till FN:s högkvarter i New York, där man handplockade och godkände personer från hela världen till missionen.

Den planerade starten, 9 september 2017 gick inte av stapeln på grund av långsam byråkrati i New York. Istället blev den framskjuten till den 7 oktober 2017.

Då jag kom fram till Israel fick jag veta att åtta kolleger från andra länder råkat ut för samma öde.

Rotation sker varje månad av året.

De första månaderna Som enda finländare i oktoberrotationen, landade jag i Tel Aviv, den 7 oktober 2017. Missionen inleddes med en vecka lång utbildning vid UNTSO-högkvarteret i Jerusalem, där jag även träffade mina första kolleger.

Efter Jerusalem skedet splittra-

Arbetspass uppe på Mt Bental, TOP4

des rotationen för avfärd till de egentliga utposteringarna. De flesta fördelades antingen till OGL (Observer Group Lebanon) eller OGG-T. Några åkte till OGG på den syriska sidan.

Jag och fem andra blev stationerade i OGG-T och resan till det egentliga operationsområdet kunde börja.

Vid ankomst till Tiberias inleddes en 7 dagar lång introduktionskurs för de nya på OGG-T högkvarteret i Tiberias. OGG-T består av en stab med sex officerare, tre observatörsteam, Team Wadi, Team Eagle och Team Hermon. Varje team består av ca 12 till 15 observatörer. Jag och Deane Wilson från Nya Zeeland hamnade i Team Eagle och vårt hem för de inkommande 6 veckorna blev OP 53, en av Team Eagle bemannad observationspost med 3 - 4 observatörer per arbetsskift.

Varje observatör börjar som yngre observatör, med en intensiv period av självstudier samt utbildning i praktiska uppgifter.

Utbildningen hålls av det egna teamets seniorer. Till testerna hör bland annat identifiering av israeliska vapenslagsflaggor, israelisk och syrisk militärutrustning, SOP relaterade till missionen, områdesinlärning genom bilpatrullering, lösande av olika operativa scenarion under patrullering osv. Det sista testet är en platform brief, som hålls på den egna OP:ns utkiksplats. När den är avklarad mellan 6 – 8 veckor efter ankomst, blir man utsedd till äldre observatör och får agera OP-chef under arbetspassen. All verksamhet sköts internt av observatorerna på OP:n, från matlagning, städning till kraftmaskinsbyte och tankning mm. Huvuduppgifterna är att bemanna observationsplattformen, observera och rapportera i den dagliga lägesrapporten. Från OP:n görs även bilpatrulleringar enligt Fanbäraren • 2/2018

15

specifika rutter. Det viktiga är att observatörerna som arbetar i samma arbetspass härstammar från olika länder. Detta krävs då man observerar överträdelser och gör en rapport i ärendet.

Denna skall bekräftas av minst två observatörer med olika nationaliteter. Arbetspassen varar i 4 – 8 dagar. Därefter blir man avlöst och får resa till den egna bostaden i Tiberias.

Boende i Tiberias Vid ankomsten till Tiberias blir man visad till en hyreslägenhet, som vanligen bebos av en till två andra observatörer. Lägenheterna har mestadels två eller tre sovrum med gemensamt kök, vardagsrum och tvättrum.

De första två månaderna är man mycket sällan i lägenheten på grund av det intensiva inlärningsskedet. Lägenheterna är färdigt möblerade och utrustade med alla behövliga bekvämligheter, inkluderat kabel-TV och WiFi. Är man inte nöjd med lägenheten får man själv söka efter en annan.

Tiberias är en stad i nordöstra Israel, belägen vid Genesarets sjö. Den ligger 210 meter under havsytan och har ca 40 000 invånare, varav en stor del är ortodoxa judar. Kollektivtrafiken fungerar smärtfritt både inom staden och även till andra områden.

Jag bodde de första två månaderna med en norrman i en fyrarummare. Tyckte bostaden var onödigt stor och började söka efter en annan. Hittade en fin trerummare med två sovrum, lämplig med tanke på att min familj var på väg till Tiberias för att bo med mig i tre månader.

Min fru Mikaela samt våra barn Ludwig och Lewi, 9 och 7 år, flyttade till Israel den första mars. För finländare är detta ett bekvämt alternativ, då vi i Finland inte har skolplikt utan läroplikt. Det blev hemskola för pojkarna, med Mikaela som lärare. Konceptet fungerar bra med barn i låg skolålder, med hjälp av den färdkost skolan erbjuder.

För att underlätta eget och familjens boende i området införskaffade jag en ”missionsbil”, som jag köpte av en observatör som blev hemförlovad i november.

Det finns ett antal bilar i omlopp, som roteras vid hemförlovning.

Det ger familjen samt även en själv en viss frihet att röra sig i Israel då man är ledig och har möjlighet.

Vi har sedan familjen kommit till Israel, rest landet runt, till bland annat Döda havet, Eilat i söder, Taba Heights i Egypten samt flera städer i norra delen av landet.

Familjen åker hem den 31 maj för att fira skolavslutningen, samt för att grabbarna vill delta i sommarens fotbollsträningar och turneringar. I planerna finns att de återvänder i början av september och stannar kvar till slutet av min mission, till den 16:e oktober.

Missionen, om man blir placerad i Israel, möjliggör ett unikt tillfälle för familjen att uppleva ett land med mångsidig kultur, intressant historia och en massa sevärdheter.

Nuläget Jag jobbar för tillfället som stabsofficer, OPSO (J3) på staben i OGG-T, Tiberias. Denna uppgift började den 3 april. Tanken var att jobba hela året som vanlig observatör i Team Eagle, ett jobb jag stortrivdes med. Friheten att jobba uppe på Golanhöjderna, långt från stadens stress och

16

Fanbäraren • 2/2018

vimmel, nära eldupphörslinjen, med fantastisk utsikt över den syriska sidan, soluppgångar utan like, en natur som skiftar färg med årstiderna och trevliga kolleger från världens alla hörn, gjorde det svårt att föreställa sig något annat.

I januari förklarades sex stabstjänster lediga att sökas vid tre olika staber, två i UNTSO HQ i Jerusalem, två uppe i OGG högkvarteret i Camp Ziouani på Golan höjderna samt två i OGG-T staben, Tiberias. Alla sex uppgifterna blev lediga i april.

Jag började fundera på möjligheten att dela in året i två olika helheter, observatör halva tiden samt stabsofficer andra halvan.

Efter många om och men lämnade jag in pappren. Jag var medveten om att många är intresserade av stabsuppgifter och att ansökningarnas antal översteg utbudet. Denna gång

gick det vägen och en av dessa sex uppgifter tillföll mig.

Stabsuppgiften betydde för egen del nya utmaningar, men också mera regelbundna arbetstider, stabstid måndag till fredag samt lediga veckoslut. Detta var även ändamålsenligt med tanke på att familjen skulle bo med mig i tre månader. Efter litet över en månad i den nya uppgiften började man bli varm i kläderna.

Vi är två personer i byrån, jag och min högra hand OPSO-A, assisterande OPSO, major Kunstelj från Slovenien.

Avslutningsvis Efter att ha tjänstgjort ett år i UNIFIL, Libanon 1999 samt 18 månader i KFOR, Kosovo 2007, i beväpnade trupper med helt annan uppgift och infrastruktur, trupper som inkvarteras i stora anläggningar, känns denna

mission som en saknad pusselbit, något helt annorlunda och unikt.De flesta som jobbar i missionen är erfarna officerare, med flera utlandskommenderingar i bakfickan. Medelåldern ligger runt 45 år.

Jag kan varmt rekommendera UNTSO-operationen, ett intressant arbete med en trevlig och varm arbetsgemenskap.

En intressant omgivning med mångsidig kultur och historia.

Ett konfliktområde vars operativa läge kan ändra med mycket kort varsel.

Ett citat av en kollega; ”The mission of all missions”. Instämmer och är framförallt en erfarenhet rikare.

Operationsofficer Stefan Sundström

OP 53 bemannat av Team Eagle

Fanbäraren • 1/2018

17

UNIFIL- 40 år av fredsbevarande UNIFIL (United Nations Interim Force In Lebanon) är en mission i Libanon och UNIFIL:s huvuduppgift är att övervaka den blåa linjen mellan Libanon och Israel. UNIFIL är en av de äldsta fredsbevarande missionerna i världen – den har börjat i slutet av 70-talet och har förändrats i takt med att tiden har ändrat situationen på området. I UNIFIL tjänstgör ungefär 340 finska fredsbevarare som en del av den irländsk-finska bataljonen och sedan som ett kompani i FCR (Force Commanders Reserve).

Inom UNIFIL tjänstgör ungefär 10000 FN-fredsbevarare på ett område som är ungefär lika stort som Nyland.

De finska trupperna som är i UNIFIL är huvudsakligen stationerade i tre olika baser UN Posn (FN-position) 2-45, 9-1 och 6-50. Av dessa är den lilla UN Posn 6-50 den enda helt finska basen och ligger alldeles invid den blåa linjen. UN Posn 6-50 är en bas för en pluton och har alla de faciliteter som man behöver för att vistas där i en månad. I de andra baserna finns det mera omfattande bekvämligheter som man kan njuta av i fredsbevarande uppgifter, t.ex.

60 sekunders dusch. UNIFIL är inte en dålig mission om man tänker på de allmänna förhållandena. De baser som finska trupper är stationerade i har sin egen finska sida, dvs. bastu och finska egna områden och rum där man då och då kan se på finsk tv. Man har också möjlighet att träna och gå på gym när

18

Fanbäraren • 2/2018

man inte är på jobbet, och det är möjligt att äta ute på restaurang då och då. Huvudsakligen är den allmänna attityden gentemot FN-trupperna bra och den lokala befolkningen är väldigt vänligt inställd. Under min tid i UNIFIL råkade jag inte ut för några större farosituationer. I allmänhet anser jag att UNIFIL är en väldigt bra mission för dem som söker till utlandstjänst för första gången. Man lär sig livet som fredsbevarare och uppgifterna, som skiljer sig från det ”normala” livet hemma i Finland. Man får se ett land eller område som man annars skulle aldrig se eller fara till. De finska reservisterna gav intryck av att vara utmärkta soldater som gör ett väldigt bra jobb med exceptionellt bra attityd. De finska trupperna hör till det fåtal trupper som bygger på reservister i UNIFIL och visar på så sätt sin bästa sida av militär professionalitet.

Själva jobbet som jag fick göra är av inget stort intresse, jag

fick alltså jobba i staben för den irländskledda bataljonen som stabsofficer. De utmaningar och den lärdom som jag fick är närmast personlig lärdom om arbetet vid en internationell stab. Det som jag märkte snabbt är hur man lär känna de olika personerna som arbetade med mig, både de finska och de som kom från något annat land. Den internationella sidan av dessa uppdrag har sina fina sidor just genom att man får jobba med personer som har ett liknande tankesätt och som kommer från samma bakgrund som man själv, men som gör sitt jobb på ett annat sätt. Det hur en soldat från Finland, Estland eller Irland utan större utmaningar kan börja jobba tillsammans är en fin helhet som kan fungera just pga. att man har samma ”mind set”. Arbetet som en del av FN har en särskild klang som man kan vara nöjd över att ha tagit del av.

Kaptenlöjtnant Mats Nybo

Fredsbevarare i Libanon på patrull Bild: Försvarsmakten

Bevärings-

INTERVJU

Elev Isaak Haebich, föddes i Borgå och bodde Tessjö ända tills han var 10 år gammal då han med sin familj flyttade till Beechworth i Australien. När han 10 år senare fick sitt inryckningsbesked på posten bestämde han sig för att behålla sitt finska medborgarskap och reste till andra sidan av jordklotet till Nylands brigad i Dragsvik. Vi intervjuade Haebich i slutet av hans underofficersutbildning på kustjägarlinjen.

Hur såg dina förväntningar på militären ut innan du ryckte in?

Jag hade inga större förväntningar, den enda inblick jag hade var via min pappa som tjänstgjorde ca 30 år sedan. När jag väl var här intresserade jag mig direkt för kustjägarutbildningen. Längden på beväringstiden, ett år eller sex månader, hade ingen stor betydelse för mig, när det ändå tog mig 40 timmar att komma hit hade jag inte direkt bråttom att flyga tillbaka.

Vilka är de största skillnader mellan att bo i Finland och att bo i Australien?

Det är ju kulturen och naturen, ni har ju inga kängurur så det är ju en stor sak. Det är nog lite som en annan planet. Människor är kanske lite blygare här men inte har jag någonting emot det, ibland är det skönt att kunna köpa en glass utan att höra kassörskans livshistoria. Jag

hade ju också tur med denna vintern med all snö, det var en annorlunda upplevelse. Den australiska vintern är nog mera lik den finska sommaren och när man springer i skogen med en splitterväst är nog den finska sommaren minst lika het som den i Australien så ibland känner man sig lite som hemma.

Vad har varit det bästa med din militärtjänstgöring?

Jag har faktiskt inget emot läger, jag tycker om att vara i skogen, i naturen. Jag har också trivts med mina stugkamrater, när alla sätter på sig samma kläder på morgonen och det inte har någon betydelse vad man har gjort före militären. Man lär känna människor som man kanske inte ens skulle ha hälsat på i det civila livet. Det är alltså kamratskapet, eller brödraskapet, som jag uppskattar.

Och det jobbigaste?

Just nu är det jobbigaste att jag lyckades tappa bort min klocka på läger, det har varit jättesvårt i och med militärens tidskrav.

Språket har jag förstås också haft det lite svårt med men det har redan förbättrats mycket sedan jag kom hit. Finskan har jag ändå ännu ganska mycket problem med, om något av inlärningsmaterialet är på finska kan det bli ganska svårt. Men hittills har jag ändå överlevt med det jag kan.

Vad skulle du säga till någon i samma situation som du var i?

I allmänhet skulle jag säga att ta med en klocka, det är viktigt.

Om man som jag kommer från det södra halvklotet skulle jag rekommendera vinterkontingenten. Om man då tjänstgör i ett år kommer man hem perfekt till sommaren. Jag har gjort saker här som jag aldrig skulle ha kunna föreställa mig göra.

Nog kan det vara tungt ibland, lite hemlängtan kan man få här på andra sidan jorden. Men fast man är här ett år så är det ändå en ganska kort tid och man gör så mycket. Det är en stor upplevelse som jag skulle rekommendera till alla. Tunga tider gör en starkare.

Redaktör Walter Lüttge Fanbäraren • 2/2018

19

Bilder: NDC arkiv

Natos Försvarshögskola – NATO Defense College (NDC) Historia Idén att starta Natos Försvarshögskola kom från General Dwight D. Eisenhower, som var den första Supreme Allied Commander Europe (SACEUR) och som mycket tidigt, endast två år efter grundandet av Nato, identifierade behovet av en ny internationell institution med en unik utbildande uppgift.

Den19 november 1951 öppnade Natos Försvarshögskola sina dörrar för kurs 1 i Paris. År 1966, då Frankrike drog sig bort från alliansens integrerade militära strukturer, flyttade NDC till Rom, där den fortsatte att uppfylla sin uppgift. Den 10 september 1999 öppnades det nya skolhuset i den militära staden Cecchignola söder om Roms centrum.

20

Fanbäraren • 2/2018

Högskolans uppgift och utbildning Natos Försvarshögskola har gett alliansens officerare och civila tjänstemän kvalitativ utbildning redan i 65 år. Dess elementära uppgift är att förbereda äldre (senior) officerare, diplomater och civila tjänstemän för positioner i Nato, till Nato relaterade positioner i medlemsländernas huvudstäder och i andra multinationella organisationer. Detta innefattar utbildning i strategiskt tänkande, kompetens för samverkande beslutsfattande samt arbete i en multinationell miljö. Kompetens att verka i en miljö med sensitivitet för kulturella och språkliga skillnader, nationella ståndpunkter, regionala perspektiv samt förhandlad konsensus är alla delar som ingår i utbildningsprocessen.

I en unik multinationell inramning utvecklas det man kallar ”mänsklig interoperabilitet” som en viktig del av den interoperabilitet och standardisering som krävs för alliansens funktion.

Programmet innefattar lektioner av världsklass med föreläsare i nästan alla aspekter av den internationella säkerhetsmiljön, intensifierade kommittédiskussioner i grupper om ca tio personer, både individuella essäer och gruppessäer samt fallstudier och övningar i kollaborativt beslutsfattande.

Ett av kursens mål är att kursdeltagarna förstår organisationen, den globala säkerhetsmiljön samt multinationella organisationer i denna kontext. Tyngdpunkten läggs vid globala och regionala trender, hot, risker och utmaningar i säkerhetsmiljön, som kan påverka alliansen och dess partners säkerhet.

Nytta Finland ses som en stark partner, som även bidrar till Natos och dess medlemsländers säkerhetsmiljö. Östersjöns och den arktiska och nordiska säkerhetsmiljöns ökade säkerhetspolitiska betydelse ger även Finland en mer framträdande roll som expert och kännare av de regionala aspekterna och speciella säkerhetspolitiska frågorna.

Seniorkurs 131

Fältstudier

Kurs 131 verkställdes mellan september 2017 och februari 2018. På kursen studerade 67 officerare, diplomater och civila tjänstemän från 31 länder.

Kursen verkställs två gånger per år och räcker således ca 5 ½ månad. Finland har sedan millennieskiftet kunnat delta i dessa kurser och som kutym har varit att vi deltar med en officer per år.

Kursprogrammet innefattar att rätt ingående lära sig de regionala säkerhetspolitiska arrangemangen och relationerna, vilket utförs via tre fältstudier i olika länder och deras huvudstäder.

Den pågående kursen kommer bland annat att besöka Finland i juni.

Kommodor Kjell Törner

Regions and countries to be visited during FS Region 1 United Kingdom, France, Germany, Poland, Denmark, Netherlands, Luxembourg Region 2 NATO HQs, Belgium, Iceland, USA, Canada Region 3 Norway, Estonia, Lithuania, Latvia, Finland, Sweden Region 4 Czech Republic, Slovakia, Hungary, Austria, Switzerland, Slovenia, Croatia, Serbia, Montenegro, Macedonia, Bosnia and Herzegovina Region 5 Italy, Spain, Portugal, Greece, Albania, Morocco, Algeria, Tunisia, Egypt, Jordan, Israel, Mauritania Region 6 Turkey, Bulgaria, Romania, Moldova, Ukraine, Georgia, Armenia, Azerbaijan, Kuwait, UAE, Bahrain, Qatar

Det Norske Forsvaret og allmenn verneplikt I Norge har vi verneplikt som i Finland. Samtidig praktiserer vi allmenn verneplikt noe annerledes. Det skyldes at vi i hovedsak har stående operative avdelinger som er bemannet med en kombinasjon av profesjonelle soldater og de som gjennomfører allmenn verneplikt. Siden 2015 har vi i Norge hatt verneplikt for kvinner. Det betyr at vi trekker vår verneplikt på hele bredden av våre årskull.

Norge har et stort land og sjøterritorium. Det er Forsvaret som ivaretar oppgaver i fred og skal kunne forsvare Norge i krise og krig. Norge har vært alliert siden 1949 og NATO er hjørnesteinen i norsk sikkerhets- og forsvarspolitikk. Forsvaret utgjør sammen med allierte styrker de militære kapasiteter som skal kunne forsvare Alliansen og Norge om det skulle oppstå krise og krig. Dette er noe vi forbereder og øver på, som ved den kommende NATO øvelsen Trident Juncture 2018 som gjennomføres i perioden 25. oktober til 7. november med over 40 000 soldater.

Bilder: Norska försvarsmakten

Vi har tradisjon for at vårt langstrakte land kun kan sikres og forsvares ved at det norske folk stiller opp. Vi kan spore det tilbake til våre gamle lover fra 900-taller som beskrive daværende vernepliktsordning, og vi har siden hatt ulike vernepliktsordninger.

I Norge bor det 5,3 millioner innbyggere og vi har et landområde på 385 180 km2. Vår kyst er blant de lengste på 100 915 km, og vår økonomiske sone er syv ganger større enn vårt landterritorium.

Det er Forsvaret som ivaretar Hans Majestet Kongens Garde

Grensevakten (Hæren) overfor Russland (196 km), Kystvakten (Sjøforsvaret) og Redningstjenesten (Luftforsvaret). Det betyr at vårt forsvar har flere oppgaver i fred enn de fleste andre lands forsvar. Vi trenger derfor mye og dyktig personell og vår verneplikt er derfor helt avgjørende.

Forsvarsbudsjettet for 2018 er på 55 milliarder kroner (5,8 milliarder Euro).

Verneplikten oppfattes å være populært og det er høye fysiske og psykiske krav for å kunne tjenestegjøre. Alle unge kvinner og menn må når de blir 18 år fylle inn personlig informasjon. Det kalles Sesjon og gjennomføres i en første runde av sesjonen.

Basert på informasjon fra første seksjonsrunde kalles nærmere 25 000 inn til andre sesjonsrunde. Der gjennomføres det medisinske, fysiske og psykologiske

tester, og intervju. Av disse kalles nærmere 10 000 til førstegangstjeneste. Noen forlater Forsvaret tidlig og Forsvarets behov er på ca 8 000 pr år. Av disse er nærmere 25% unge kvinner. Det går noen flere kvinner til Sjøforsvaret og Luftforsvaret, mens det er noen færre til Hæren. Forsvaret har fire innkallinger i året for å sikre kontinuitet og høy beredskap for våre stående styrker.

I​ Norge gjelder verneplikten fra du fyller 19 år og fram til og med året du fyller 44 år, eller til 55 år for de som tidligere har jobbet i militært i minst ett år etter førstegangstjenesten. I Grunnloven § 119 står det at; Enhver statens borger er i alminnelighet like forpliktet til i en viss tid å verne om sitt fedreland, uten hensyn til fødsel eller formue.

Verneplikten er på 19 måneder tjenesteplikt (575 dager), og kan i krise og krig forlenges etter behov.

Førstegangstjenesten er på 12 måneder og det er ut fra disponering i reservestyrker innkalling til repetisjonsøvelser.

Dersom man etter førstegangstjeneste disponeres til Heimevernet må det forventes årlige repetisjonsøvelser. Det vil være 6 dager i året for menige til korporaler, og 9 dager for sersjanter og offiserer. Avdelinger i Heimevernet kalles hurtig inn for å støtte det sivile samfunnet, og reservestyrker kalles inn til større øvelser.

Norge har hatt en lang tradisjon for å ha verneplikt for kvinner.

For eksempel innførte eksil-regjeringen i London verneplikt for kvinner i 1942. Vi innførte videre ikke-militær tjenesteplikt

Soldater fra panserbataljonen på Setermoen i Troms

for Sivilforsvaret på 1960-tallet for kvinner og menn fra 18 og 65 år etter behov, og fortsatt innrulleres 1000 hvert år til Sivilforsvaret.

Frem til ut 2014 var det frivillig førstegangstjeneste for kvinner i Norge, men det var tidligere innført pliktig Sesjon for alle kvinner født etter 1. januar 1992.

Fra 1. januar 2015 har Norge hatt pliktig verneplikt for norske kvinnelige statsborgere født etter 1. januar 1997.

For de som gjennomfører førstegangstjeneste utbetales det 5 000 kroner i måneden som tjenestetillegg. Det er et skattefritt tillegg, og er dermed ikke noen form for lønn. Det utbetales videre et tillegg ved avslutning av fullført førstegangstjeneste på 33 000 kroner (dimmepenger). I 2017 var det 1729 kvinner og 5658 menn som fullførte førstegangstjenesten.

Unge kvinner og menn som gjennomfører verneplikt ligger på felles forlegningsrom. Dette er en meget vellykket løsning. På vernepliktundersøkelsen i 2017

sier kvinnelige vernepliktige at 78% er svært positive med blandede rom og 14% ganske positive. For menn er tilsvarende 66% svært positive og 19% ganske positive. Bruk av blandete rom styrker samholdet i enheter og mellom kvinner og menn.

Det er bred støtte for verneplikt i Norge og det er høy søknad til videre militær utdanning.

Det siste året var det rekordhøy søknad til Forsvarets videreutdanning og det var eksempelvis 2302 som søkte høyere militær bachelorutdanning (krigsskolene) og det var 1318 som søkte på militær flyverutdanning. Med en lav arbeidsledighet på 4% oppfattes alminnelig verneplikt å være viktig for å kunne rekruttere høyt kvalifiserte profesjonelle soldater og offiserer. Vi er svært fornøyd med vår vernepliktsordning.

General Bjørn Tore Solberg Fanbäraren • 2/2018

23

Besøk til den finske Bevärningskomiteen I november 2017 var Vernepliktsrådet (den norske Bervärningskomiteen) så heldige å bli invitert til den finske tillitvalgtordningen sitt landsstyremøte i Nylands brigad, ca en time vest for Helsinki. Landstillitsvalgt (LTV) Laumann, LTV Svensen og LTV Øvstebø fra det norske Vernepliktsrådet deltok her som den norske delegasjonen, mens to av våre danske kolleger sto for den resterende nordiske representasjonen. Sverige har nylig gjeninnført sin verneplikt etter at den har ligget «sovende» siden 2010, og vi håper å få også dem med i et nordisk samarbeid når den tid kommer at de har en tillitsvalgtordning oppe og går.

I Helsinki ble vi tatt godt imot av den finske landstillitsvalgte Henri Miettinen, som sammen med sin sjåfør tok oss med til Dragsvik, hvor Nylands brigad holder til. Vi stusset litt på det klingende svenske navnet på avdelingen, og ble forklart at årsaken var at leiren lå i en del av Finland hvor svensk var førstespråk, og at de aller fleste finner som enten bodde i Sverige eller av andre grunner ikke brukte finsk til daglig, ble sendt hit Og vi snakker virkelig «sendt hit», det er nemlig ingen valgfrihet når det kommer til å gjennomføre førstegangstjeneste i Finland (i hvert fall ikke for menn). Samtlige menn skal tjenestegjøre i hovedsak 342 dager, og om du eksempelvis bor utenfor Finland og ikke gjennomfører plikten risikerer man å miste sitt finske statsborgerskap. I Norge er det

24

Fanbäraren • 2/2018

offisielt verneplikt for begge kjønn, men bare litt over 10 % gjennomfører den hver år.

Av saker den finske tillitsvalgtordningen hadde på agendaen var å få lov til å reise til/fra permisjon uten uniform, noe som var litt merkelig for oss fra Norge hvor det å reise uten uniform er helt vanlig. Uniformsplikten i Norge gjelder stort sett bare under rekrutten og i tjenestetid resten av tjenesten. Om kvelder og i helger går man i sivile klær.

Tillatelse til å slippe å måtte stå i rett når de skal til legen var også en sak som ikke er et problem i Norge hvor alle som en selvfølge sitter og venter på et venterom.

Vi lært også at i Finland er de aller fleste tog gratis for vernepliktige, mens man i Norge får 90 % rabatt. Selv om det er en god rabatt-ordning vi har på tog her i Norge, er det et problem at toget ikke går så langt nord, og

alle soldatene som har tjeneste i Nord Norge får derfor ikke brukt dette tilbudet. I Norge må vi derfor jobbe for å bevare gode avtaler med flyselskapene.

Underveis i møtet fikk vi holde en brief på 15 minutter om den norske verneplikten, og om utfordringer og løsninger vi har i Norge. Særlig stor interesse viste de finske representantene det for dette med kjønnsblandede rom (mixed rooms), som vi har i de fleste norske lerier. I Nylands brigad ble vi fortalt at ca 1% av soldatene var kvinner.

Til sammenligning er i Norge tallet ca 20 %. Det virket som mixed rooms ikke var noe som kom til å bli innført i det Finland Forsvaret med det første. Likevel vil vi i Norge gjerne dele våre erfaringer hvis noen finske leirer vil prøve dette, vi i Norge har nemlig veldig gode erfaringer med det. Det skaper mindre

skilnad mellom kjønnene, mindre seksuell trakassering, og soldatene forteller at de blir mer som brødre og søstre til hverandre.

Det at de finske soldatene stort sett bodde på 16-manns rom, og hadde tjeneste fra ca kl 06 om morgenen til rundt kl 18 på kvelden var en liten forskjell fra Norge. I Norge bor de fleste bare 4 eller 6 soldater pr rom, og tjenesten går ofte til ca kl 16. I Norge så vaskes alltid rommene på morgenen og er klare til inspeksjon kl 0730, men i Finland var det mer vanlig med vask etter middag, om ettermiddagen. Finnenes tjenestetillegg var på €5,80 euro pr dag, (rundt kr 50,-), med en økning til €8,60 euro etter 6 måneders tjeneste, mens vi i Norge er et tjenestetillegg på €18 hele tjenesten.

På avreisedagen fikk vi bli med til

det finske forsvarsdepartementet, hvor Bevärningskomitén sitter sammen med Ruotuväki.

I Norge har vi et lignende magasin som heter Soldatnytt, som skrives av vernepliktige journalister. Til slutt ble det gjennomført en felles-nordisk patch-utveksling, før vi og den danske komiteen reiste hjem.

Vi gleder oss til gjensyn med

de begge landenes bevärningskomiteer på den norske Lanskonferansen som skal avholdes i Kirkenes i starten av juni 2018!

Takk for besøket!

Jens Kristian Øvstebø Landstillitsvalgt i Vernepliksrådet

Planerandet av en internationell övning Internationellt samarbete är vardag i brigaden. Under årets första månader har till exempel amerikanska, tyska och svenska soldater besökt brigaden och deltagit i brigadens olika delövningar. Men nästan två år har gått sedan brigaden senast deltog med större trupper i en internationell övning utomlands.

Därför är det glädjande att Marinstaben har beordrat brigaden att delta i Natos största och viktigaste övning i år, Trident Juncture, på hösten i Norge. Även om själva övningen hålls först i slutet av oktober

och kommer att refereras i årets sista Fanbärare, är det skäl att redan nu betona förberedelsernas betydelse. En utomstående tänker nästan aldrig på att själva övningen bara är ”pricken över i” och för att komma fram till detta skede krävs otroligt mycket planerings- och koordineringsarbete både internationellt och nationellt.

Vi i brigaden kan ha våra egna idéer och till och med göra förslag via Marinstaben till Huvudstaben, men själva processen börjar när republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott

har dragit upp årliga riktlinjer för försvarsmaktens internationella övningsverksamhet. Målet med internationella övningar är att uppvisa, upprätthålla och utveckla Finlands försvarsförmåga.

Utöver den militärpolitiska nivån (Försvarsministeriet) genomförs planerandet på följande nivåer: tillsammans med den för brigaden valda internationella partnern och Nato, med Huvud- och Marinstaben, med Försvarsmaktens logistikverk, och förstås inom brigaden. En förenklad bild av planeringsprocessen visas här, där man ser att Fanbäraren • 2/2018

25

tidtabellen utgör en utmaning för oss. Den politiska välsignelsen för deltagandet fås i slutet av året, men det internationella planerandet börjar redan före det!

Gällande Trident Juncture-övningen hade det holländska marininfanteriet identifierats som en lämplig partner för brigadens kustjägare, i synnerhet i år, då våra svenska kolleger är upptagna i en fredsbevarande operation i Mali. Första planeringsmötet med Holland hölls i Dragsvik i augusti förra året under Marinstabens ledning för att komma överens om de grova ramarna för truppen och dess storlek.

Efter det diskuterades saken nationellt med Marinstaben, och brigaden fick som uppgift att delta i övningen och ansvara för planerandet för marinens del. En utmaning är att den huvudansvariga för planeringen, i detta fall brigaden, relativt sent får veta den övningsbudget

26

Fanbäraren • 2/2018

som står till förfogande, liksom som de faktiska kostnaderna.

Mycket viktiga för planerandet är mötena med Logistikverket, som stöder trupperna med organiserandet av transporten av övningstruppen till utlandet.

Transporten av trupperna och materialen utgör en stor kostnadsfaktor och därför försöker Logistikverket alltid utnyttja existerande internationella transport- och samarbetsavtal.

Den detaljerade planeringen sker alltid i brigaden.

Största delen av brigadens personal har deltagit i flera internationella övningar eller operationer, men för varje övning måste deltagare förstås alltid ändå väljas skilt.

I dagens läge kan vi konstatera att brigaden hittills har deltagit i två möten med Holland, ett i Dragsvik och ett i Holland, för att komma överens om den deltagande truppen, dess roll och styrka,

och i två möten i Norge med Nato, Holland och värdnationen Norge för att rekognosera den kommande övningsterrängen.

Här hemma har brigaden haft tre möten med Logistikverket, två med Huvudstaben, och otaliga möten inom brigaden.

Det skulle ha funnits ännu flera möten, men med brigadens knappa personalresurser har vi inte kunnat delta i alla internationella planeringsmöten. Utöver personalresurser är också brigadens finansiella resurser begränsade, och deltagandet i Trident Juncture kommer att ha inverkan på den övriga övningsverksamheten på hösten. Däremot når vi med detta övningsdeltagande det i början av artikeln nämnda målet: att uppvisa vår försvarsförmåga för utländska kollegor och observatörer, vilket skulle vara svårare i en mindre övning här hemma.

Kommodor Arvi Tavaila

Logistikförberedelser inför internationella övningar Då ett truppförband förbereder sig för att delta i en internationell övning utomlands bör de logistiska förberedelserna påbörjas ett år innan övningen. Det krävs att det dragits upp en klar budget för hur mycket övningen får kosta. På basen av budgeten arbetar man fram alternativen för deltagandet och kartlägger hurdana transportmöjligheter som finns. En projektansvarig bör utses för planeringen, och man bör planera tillräckligt med arbetstid för personen att utföra sitt uppdrag. Den projektansvarige måste vara aktiv i ”Initial Planning Conference”-mötet ca ett år innan övningen, och i ”Main Planning Conference”-mötet ca 6 mån innan, och veta vad truppförbandsledningen vill få ut av övningen. Under MPC-mötet skall den projektansvarige

utreda vad man får för stöd av värdlandet och planera logistiken enligt det för att undvika onödiga transportkostnader.

Till följande planeras transporten samtidigt som materialet skall kordineras. Uppgår transportkostnaderna till 221 000 euro bör de konkurrensutsättas, vilket skall göras senast två månader innan den planerade avfärden. Det är så gott som alltid transportkostnaderna som blir den största utgiften då man deltar i en internationell övning.

Två månader före övningen bör även förteckningar uppgöras över det material som skall transporteras utomlands. Dessa skickas till utrikesministeriet och skall omfatta material, vapen och fordon som truppen kommer att ta med sig. Man måste förbereda sig på att materialet är borta

från trupputbildningen en klart längre tid än vad övningen tar; för packandet av materialet bör minst en månad tid reserveras.

Personalen som skall packa materialet inför transporten måste ha rätt kompetens för uppdraget, d.v.s. rättigheter för att packa farligt material. Detta bör uppmärksammas i ett tidigt planeringsskede så att personal som planerats för uppgiften hinner få utbildning.

Efter övningen måste man planera tillräckligt med tid för packande och granskning av materialet vid avvecklandet. Det kan ofta innebära att materialet sätts i omlopp för underhåll.

Kaptenlöjtnant Mats Nybo

Bilder: Försvarsmakten

Fanbäraren • 1/2018

27

Övning i skydd emot kemikaliska anfall Bilder: Josua Sundqvist, Hanna Tallberg

Sjöstridsövningen Vilma MTH18 Med

Sjöstridsövningen Vilma arrangerades i slutet av maj. Detta var Marinens största övning under våren och samtliga marina truppförband deltog med kustförbands- och fartygsenheter. Övningen var samtidigt en förövning inför årets storsatsning, NOCO18, som går av stapeln på hösten. Nylands brigad deltog i övningen med stabsdelar, ett kustjägarkompani, ett skyddskompani, ett pionjärkompani och ett stabs- och signalkompani. Övningsområdet sträckte sig från Hangö udd till Skärgårdshavet. Övningen fungerade som slutövning för de trupper som hemförlovas i juni. Som övergripande övningstema för samtliga trupper var samarbete inom försvarsgrenen med övriga kustförband och fartygsenheter samt samarbete med de av arméns trupper som deltog i övningen. Övningsscenariot var uppbyggt ur truppens synvinkel så, att den betjänade den enskilda enheten

28

Fanbäraren • 2/2018

och plutonen på bästa möjliga sätt. Detta genom att utföra case-baserade övningar som tidsmässigt begränsades till mellan fyra och åtta timmar.

Ett viktigt tema för denna övning var utställandet och övandet av en Nylands brigad underställd stridsavdelningsstab.

Denna övades i full sammansättning och brigadens övningstrupper

underställdes denna truppledande stab. Erfarenheterna från övningen var värdefulla för såväl staben för Nylands brigad som för den truppledande staben.

Samarbetet mellan truppledande staber inom marinen säkerställdes genom delvis gemensamma ledningsplatser och stridsledningsutrymmen.

Samarbetet mellan staberna

lyckades verkligen bra. Detta resulterade i att samarbetet och verksamheten mellan fartygsenheter, olika kompanier och plutoner inom stridsavdelningen var konkret. Detta syntes på fältet och till sjöss som ivrigt informationsutbyte och verkställande av olika och mångsidiga uppgifter. Speciellt kan man nämna ett lyckat samarbete med luftvärnstrupperna från Jägarbrigaden.

I ekonomiskt kärva tider, då sparkraven på truppförbandet är stora, kan man fråga sig om en stor och dyr övning av detta slag är värd priset? Kunde övningen genomföras med mindre personalresurser eller under en kortare tid? Är simulatorer och krigsspel ett alternativ i strävan att pressa kostnaderna? Detta är ett evigt balanserande mellan att uppfylla den högre staffelns (marinstabens) ambitionsnivå och få en ändamålsenlig och effektiv övning för trupperna,

utan att rubba på tjänstgöringssäkerheten.

Som helhet kan övningen anses vara lyckad, och trupperna som hemförlovas i juni är krigsplaceringsdugliga helheter. Detta genom ett av personalen utfört gediget arbete som tidsmässigt omspänner hela våren och som mäts under en övning som denna.

Kommendörkapten Mika Niemi Premiärlöjtnant Joakim Borgar

Fanbäraren • 1/2018

29

Bilder: Josua Sundqvist

Årsdagen den 18 april Den 18 april firade Nylands brigad sin 392:a årsdag samt 20 år som en del av den finska marinen. I bländande solsken bland enstaka snöhögar i skuggorna av brigadens röda tegelhus marscherade alla sex kompanier fram för paradmönstring. Årsdagen firas den 18 april till minne av slaget vid Siikajoki, ett slag mellan svenska och ryska trupper år 1808. Vid detta slag utmärkte sig det dåtida Nylands

Infanteriregemente, och detta är även orsaken till varför ett flertal av Nylands brigads beväringar bär det så kallade Siikajokikorset på bringan av sin permissionsuniform.

Paraden inleddes i och med att brigadens fana deltog i mönstringen till takten av Nylänningarnas marsch, spelad av Flottans musikkår, varpå kommodor Arvi Tavaila påbörjade sitt tal. I detta tal behandlade kommodoren Militärpastor Markus Weckström

Nylands brigads plats i försvarsmakten som en av Finlands äldsta brigader tillsammans med Björneborgs brigad. Även vikten av det internationella samarbetet med bland annat Sveriges försvarsmakt och det, att vi endast tillsammans är starka betonades. Svenska Amfibieregementets kommendör överste Patrik Gardesten besökte även paraden. Kommodorens tal avslutades med ett starkt trefaldigt leve som ekade bland kasernerna. Riddarpokalen, priset för det kompaniet som presterat bäst, gavs detta år till första kustjägarkompaniet och mottogs av kompaniets chef.

Därefter höll brigadens militärpastor, Markus Weckström, en fältandakt bestående av högtidligt tal samt sång. Militärpastorn diskuterade i sitt tal rättvist handlande samt betydelsen av att uppskatta de stunder då man skrattar. Talet avslutades med psalmen Vår gud är oss en väldig borg. Årsdagen avslutades traditionsenligt med en taktfast förbimarsch på brigadområdet.

Redaktör Walter Lüttge

Hänt i brigaden NASTA besökte brigaden Brigaden besöktes av Naisten Valmiusliitto/Kvinnornas Beredskapsförbund, en organisation som ger kvinnor i det civila möjligheten att öva sig med tanke på diverse krissituationer. Ett flertal kvinnor spenderade en förlängd helg i Nylands brigad samt omkringliggande skog.

Barettmarsch Under den första veckan i maj gick beväringarna den traditionella barettmarschen, vilken bestod av ett flertal olika punkter som prövade beväringarnas militära kunnande samt en ca 80 km lång fotmarsch.

2/17 255 Hemförlovning Niomånadersbeväringarna i kontingent 2/17 hemförlovades efter 255 dagar i Nylands brigad. De som tjänstgör nio månader består till största delen av sjukvårdsmän, militärpolismanskap och beväringar med specialuppgifter.

Bli bekant med milin Den 22 maj besökte ca 150 högstadieelever Nylands brigad i och med Intti tutuksi - Bli bekant med milin, ett evenemang där niondeklassare kan bekanta sig med armén. Eleverna fick bland annat pröva på att åka g-båt och pasi, samt se hur beväringar bor och testa brigadens kända sputnik i soldathemmet.

Fanbäraren • 2/2018

31

Vägen till ditt bästa cooper-test Ett 12-minuter långt löptest är det värsta många vet i idrottsväg, även duktiga löpare. Men det finns flera sätt att förbereda sig för testet som gör att det känns mindre jobbigt och att resultatet blir det bästa möjliga.

1. Några månaders löpträning innan Man kan endast lära sig att löpa fort i 12 minuter genom att löpa.

Det går inte att simma eller cykla sig i form för ett löptest, tyvärr.

Det räcker inte heller med att löpa några lugna pass, utan kroppen behöver minst några veckor av kontinuerlig belastning i form av intervallträning för att prestera optimalt. De flesta har en god grundkondition men saknar förmågan att löpa hårt en längre tid. Därför lönar det sig att börja förberedelserna i tid och löpa minst

två träningar i veckan. Det ena passet skall vara ett tyngre pass med intervaller i cooper-fart och det andra ett lättare grundkonditionspass som inte skall kännas tungt. Lägg upp ett mål för dej själv i det här skedet och sträva efter att löpa intervallerna i den farten. I slutet av artikeln presenterar jag mina favoritintervallpass inför cooper-test.

2. Uppvilad till startlinjen Dagsformen kan göra att ditt resultat varierar upp till 300-400 m, beroende på vilken dag du löper. För att prestera på bästa möjliga sätt skall du vara utvilad inför testet. Det sämsta möjliga upplägget är att löpa direkt efter en stridsövning, i samband med en tung arbetsvecka eller som halvfrisk. Att man har sovit dåligt natten innan påverkar inte resultatet, men om du har sovit dåligt i en vecka klarar du inte av att löpa ett maximalt Bilder: Josua Sundqvist

32

Fanbäraren • 1/2018

uthållighetstest på din normala nivå.

3. Glöm inte uppvärmningen Ju kortare sträcka man skall löpa, desto längre uppvärmning kräver kroppen. Det optimala är att värma upp kroppen i ca 30 min innan testet genom att löpa långsamt och göra några fartökningar för att vänja kroppen vid belastningen. Reservera ca 10 min tid för vila innan testet börjar. Gör inga tänjningsrörelser som räcker längre än 5 sekunder, de gör bara musklerna slappa och du behöver vara spänstig för att löpa bra.

4. Den mentala inställningen Ett cooper-test är en tolv minuters kamp med ditt ”mjuka” jag.

Den snälla sidan i dej vill få dej att ge upp fastän du inte är nära på din maximala prestationsnivå.

Detta är en självbevarelsedrift som vi alla har i olika mån för att inte överbelasta oss i det långa loppet. När det känns tungt för de flesta har de endast gett 50 procent av vad man har att tillgå. När det känns som att man strax kollapsar har man använt ca 70 procent av sin kapacitet.

Genom ställa in sig på en mental kamp kan man flytta gränsen för vad man tror sig klara av högre upp. Tänk aldrig på hur mycket det är kvar av testet utan försök dela upp det i delmål, t.ex. varv på löpbanan, och intala dej själv att du klarar ett varv till.

Mina favoritpass inför ett cooper-test: Alla träningar bör innehålla minst 15 minuter uppvärmning i lätt fart och några accelererande spurter à 50 meter.

10 x 1 min i cooper-fart med 30 sek gång/lätt joggning mellan intervallerna 6 x 2 min i cooper-fart med 1 min gång/ lätt joggning mellan intervallerna

5. Fartindelningen på testet

6. Utrustningen och löpbanan

De flesta vet att det är lönlöst att löpa för hårt de två första varven för att sedan tampas med mjölksyra och stumma ben resten av loppet. Det bästa möjliga upplägget är att löpa i en jämn fart hela testet. Det lönar sig att börja i den fart du har intervalltränat i, alltså i din målfart. Den här farten försöker du hålla testet ut och du bör kontrollera med 100 meters mellanrum att du håller din plan. Gå inte ut för hårt! Att be någon om draghjälp i form av en farthållare är ett bra knep för att prestera bra. Be någon du vet kan löpa i en jämn fart hela testet att göra dig sällskap. Det är svårare att ge upp då man löper tillsammans med någon.

De flesta har inte många löpskor att välja mellan men det är ändå bra att försöka löpa med så lätta skor som möjligt under ett löptest. Undvik klumpiga och tunga skor. Klädseln skall även vara så lätt som möjligt så att du helst fryser lite innan start.

Byxorna du löper i skall möjliggöra dina bens fulla rörelse utan att begränsa den på något sätt.

Har du möjlighet att välja var du löper testet så skall du alltid välja en 400 meters tartanbana.

Brigadens löpbana som är 300 meter lång och med sand- och grusunderlag är tyvärr inte det optimala alternativet för att löpa bästa möjliga resultat i ett cooper-test. Ojämnt sandunderlag ”äter” upp en del av farten och det är inte heller optimalt att löpa en stor del av loppet i kurvor.

4 x 4 min i cooper-fart med 2 min gång/ lätt joggning mellan intervallerna Träningar att löpa på brigadens löpbana (300 m): 4 x 5 x 200 m i lite högre fart än planerad cooperfart med 100 meter gångvila mellan intervallerna och 300 m lätt joggning mellan serierna (5 x 200m) 10 x 300 m i cooper-fart med 30 sek ståvila mellan intervallerna 4-6 x 900 m i cooper-fart med 2 min ståvila mellan intervallerna

Kaptenlöjtnant Henrika Backlund

Fanbäraren • 2/2018

33

Bilder: Försvarsmakten

Nylands brigads framgångar i vårens militära mästerskapstävlingar Det var en tid sedan Nylands brigad kunde hävda sig i militär-FM i de traditionella uthållighetsgrenarna mot de större truppförbanden och främst Idrottsskolan. I vintras tog brigadens medaljtorka slut i. o.m. att serg Benjamin Tulonen (GRKK) skidade sig till en individuell bronsmedalj i beväringarnas huvudsträcka, 10 km fritt. Tävlingen gick av stapeln i Kajana och förutom Tulonens bronsmedalj visade brigaden framfötterna även på de övriga sträckorna.

Serg Tulonen var mycket nära en seger i stormgevärsskidskytte men fick nöja sig med en fjärde plats p.g.a. en bom för mycket på skjutvallen. Elev Aaron Ali-Marttila (UOSK) kämpade sig till en tionde plats i beväringarnas militärskidning med SA-utrustning. Kaptl Henrika Backlund tog två bronsmedaljer i skidskytte och stormgevärsskidskytte i damklassen. I patrulltävlingen deltog brigaden med ett lag bestående av Backlund, Tulonen, us Benjamin Holm-

gren (2.KUSTJK) och USFabian af Hällström (2.KUSTJK). Patrullen gjorde den bästa insatsen på länge i skidning och placerade sig som 8:e av sammanlagt 24 lag.

Framgångarna fortsatte då det var dags för militär-FM i skytteorientering i Kauhava i maj. us Fabian af Hällström vann beväringsklassen på en bana som bestod av 3,5 km skogssprint samt två skjutningar med miniatyrgevär. I samma tävling placerade Kaptl Daniel Forsell sig några sekunder före af Hällström och tog således en bronsmedalj i personalklassen. Serg Tulonen placerade sig som fjärde i beväringsklassen. Nylands brigads lag som bestod av Forsell, af Hällström, Tulonen och Backlund placerade sig som tredje i tävlingen mellan truppförband efter Björneborgs brigad och Kajanalands brigad.

Kaptenlöjtnant Henrika Backlund

34

Fanbäraren • 2/2018

1963

Med pukor och trumpeter Den 10 februari höll Nylands Brigads Gille i Sverige sitt årsmöte på Karlbergs slott i Stockholm. I närvaro av finska gäster och under ledning av vår ordförande Björn Säfwenberg inleddes årsmötet med sedvanlig parentation som följdes av en tyst minut för avlidna kamrater.

Allas vår hjälte och veteran Kurt Antskog (95 år) läste med pondus och vördnad upp namnen på de sju kamrater som inte längre är bland oss, saligt är deras minne. Årsmötesförhandlingarna fördes enligt vedertagen dagordning med val av nya styrelseledamöter där undertecknad förärades förtroendet att ingå i den nya styrelsen för gillet i Stockholm.

Under övriga punkter framträdde NBG:s ordförande i Finland, Bernt Ehrnrooth, som tackade för sin tid som ordförande med en betraktelse av de gångna åren, gillets organisation och aktiviteter idag och med en tillönskan om en god framtid för gillets svenska del.

I anledning av att den finska försvarsmakten i år firar sitt 100-årsjubileum bjöds det på en överraskning med påtaglig avvikelse från sedvanlig föreningsformalia i det att Dragsviks Traditionsmusikkår under ledning av dirigent Helge Dahl höll konsert.

Vid sidan av en väl framförd repertoar av marschmusik

Sven Sundberg medaljerades av Bernt Ehrnrooth (t.h.)

Bild: Björn Säfwenberg

där, till undertecknades stora glädje, Kungl. Södermanlands Regementes Marsch framfördes (mitt regemente) fick vi också njuta av ett par enastående solonummer. Ett utmärkt framförande gjordes på ett för militärorkestrar ovanligt instrument, piano, där Ida Mankinen framförde Continental Concerto.

Jermu Nyberg framförde ett förträffligt trumpetsolo och Hanna Vaihinen med en bedårande stämma framförde tre sångnummer, Leonard Bernsteins Somewhere, Oskar Merikantos En barnsaga vid brasan, Francesco Sartori’s Con te Partiro – en mycket vacker sång som för den vanliga publiken är mer känd under den engelska titeln ”Time to say goodbye”.

i Kadettmässen, där vår egen förträfflige ”festfixare” major CG Johanson hade arrangerat en ordentlig landgång, med kaffe och trevlig samvaro. Årsmötet var mycket väl genomfört och medlemmar i gillet och även inbjudna från övriga kamratföreningar med militär och finsk anknytning fick en härlig dag i militärmusikens anda. Vi säger - som man traditionsenligt skall säga när man avtackar en militärorkester - VÄL SLAGET OCH BLÅST!

Vid pennan Alexis Aminoff

Efter konserten följde samkväm

Fanbäraren • 2/2018

35

Bilder: Daniel Joas

1963

Artilleridagen i Dragsvik 6 april 2018 Det finlandssvenska artilleriet fick sin början då den finska självständigheten var endast några månader gammal. Den 8 februari 1918 grundade överstelöjtnant V P Nenonen Artilleriskolan i Jakobstad. Snart uppställdes fem batterier i Österbotten. Fyra av batterierna hade svenskspråkiga män i sina led. Dessa var batteriet från Kronoby, batteriet från Jeppo samt två batterier från Närpes. Batterierna ingick i Jägarartillerisektionen, som senare deltog bland annat i striderna om Tammerfors. Så fick den finlandssvenska fältartille-

36

Fanbäraren • 1/2018

riutbildningen sin början i vårt land.

Under förkrigstiden varierade den finlandssvenska artillerienhetens stationeringsort. Artilleristerna var samlade i Tusby 1918 – 1920. Därefter följde ett pass i Tavastehus under åren 1921 – 1928. Sedan följde en period i Åbo som omfattade åren 1929 – 1933. Därefter blev det Vasa 1934 – 1939. Efter kriget samlades truppen i Hangö 1944 – 1945 för att sedan slutligen landa i Ekenäs.

Artilleritruppen, som på 30-talet verkade i Vasa, hette KTR4 (Kent-

tätykistörykmentti 4 – Fältartilleriregemente 4). Truppen svarade för utbildningen av tungt motoriserat fältartilleri. Den uppställde följaktligen majoriteten av landets tunga artilleri under vinter- och fortsättningskriget.

Till Ekenäs och närmare bestämt Dragsvik marscherade det finlandssvenska artilleriet år 1945.

Artilleristerna verkade i Dragsvik fram till slutet av år 2004. Då upphörde artilleriutbildningen på svenska i Finland.

Dragsvikartilleristerna kände varmt för sin trupp. Nedläggningen var tung och smärtsam, men i ett mycket tidigt skede bestämde sig artilleristerna för att ta vara på sina traditioner och traditionsföremål. I dag kan fältartilleriets traditioner beskådas i artillerirummet på officersmässen och på Traditionskullen. Att framställa och förvalta även små utställningar kräver mycket arbete. En del av föremålen är vapenslagsspecifika och därmed allmängiltiga för artilleriet. En del andra traditionsföremål är nära anknutna till truppen, dess vardagliga slit

1963

och dess arbete. Med stolthet visar vi upp vår historia. Och vi är tacksamma för det stöd Nylands brigads ledning har gett vårt arbete.

En speciell omständighet som förtjänar att omnämnas är, att vi var den minsta artillerienheten i Finland och att vårt arbetsspråk var svenska. Varje gång vi deltog i nationella artilleriläger eller ledde större repetitionsövningar kände vi en särskild press på grund av vår språkliga tillhörighet. Vi gjorde vårt yttersta för att uppfylla kraven. Enligt vår egen uppfattning överträffade vi mången gång förväntningarna. Sällan behövde vi skämmas för våra prestationer. Och alltid kunde vi räkna med brigadens odelade stöd då det gällde!

Det senaste tecknet på det väl fungerade samarbetet inom Nylands brigad upplevde vi på artilleridagen den 6 april 2018.

Brigadkommendören, kommodor Arvi Tavaila deltog i dagen

och den inleddes med att han fick ta emot två nya pjäser till Traditionskullen vid Kaptensbostället i Dragsvik. Den första var en gammal trotjänare, en 75 mm kanon från 1902. Den andra pjäsen var också den en verklig trotjänare, ryggraden inom finskt artilleri under decennier, en 122 mm haubits av årsmodell 1963. Den gamla pjäsen överläts av fru, filosofie magister, Annika Nylund och den andra av överste Pasi Pasivirta. Överste Pasivirta är i dag artilleriinspektör och inledde sin artilleristbana inom vår sektion.

I samband med den korta överlåtelseceremonin klippte donatorerna av de röda banden som omgärdade de nya pjäserna med sax. De närvarande noterade att saxen var svart till färgen. Major Ingmar Asplund presenterade det nybyggda kanontaket som skall skydda den gamla 75 millimeterspjäsen för väder och vind. Asplund

framförde artilleristernas tack till Nylands Brigads Gille för stödet som gjorde kanontaket möjligt.

Efter ceremonierna på Traditionskullen samlades Dragsvikartilleristerna och de inbjudna gästerna till en artillerimiddag på officersmässen. Ungefär 45 personer deltog i middagen.

Stämningen var på topp och en och annan artillerist kunde förnimma att så här skall det vara då artilleristerna firar. Kvällen genomsyrades av en känsla av samhörighet. Samtliga närvarande noterade även den gamle sektionskommendören överstelöjtnant Stig-Björn Ulfssons hälsning till de närvarande.

Kanoniär Spik alias Risto Lindgren m.fl.

PS. Den som inte värnar om traditioner har inte rätt till Framtiden. DS.

Annika Nylund överlåter 75 mm-kanonen till Nylands brigad Fanbäraren • 1/2018

37

Bilder: Christian Cavonius 1963

100 år sedan tyskarna landsteg i Hangö För 100 år sedan landsteg tyska trupper i Hangö för att hjälpa de vita i frihetskriget.

Dagen till ära ordnade Frihetskrigets Södra Traditionsförening en högtidlig kransnedläggning 3.4.2018 vid frihetsmonumentet i Hangö. I ceremonin deltog Hangö stads ledning, representanter för tyska ambassaden, representanter från olika försvarsorganisationer i Hangö samt en fanborg med 20 fanor där Nylands Brigads Gilles fana deltog, fanbärare var Börje Thorström.

Ceremonin var mycket högtidlig och lyckad i det vackra vårliga vädret.

Robin Elfving Ordförande för Marinreserven

38

Fanbäraren • 2/2018

Gillets info

1963

Dunckers dag Norra Österbottens avdelning åker för tredje gången för att delta i 5 Julidagen i Hörnefors Sverige.

Dagen är också känd som dagen då Joakim Zackris Duncker stupade, dagen åminnes med en minnesstund i brukskyrkan och sedan kransnedläggning vid minnesmärket utanför kyrkan. Alla intresserade är välkomna att delta!

För mera information Rodney Strandvall, 0400 367862

URSUS MARSCHEN 2018 Bilda en patrull och delta i URSUS MARSCHEN 2018 6-7.10.2018.

URSUS marschen 2018 med militära uppgifteskontroller är en fordrande patrulltävling. Tävlingen arrangeras i Västra-Nyland/Hangö udd.

Förfrågningar om marschen via telefon på nummer +358 400 421 002 eller e-post (pielu@saunalahti.fi)

Styrelsen

Skattmästare: Karl-Johan Kähkönen

040 505 7000 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Sveriges lokalavdelnings

HÖSTMÖTE Lördag 22 september 2018 kl. 13:00 Karlbergs Slott Karlbergs slottsväg 1 107 86 Stockholm Sverige

Medlemskap & kontaktuppgifter

Ordförande: Bernt Ehrnrooth

Ledamot: Mika Niemi

Viceordförande: Tom Asplund

Ledamot: Johan von Knorring

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:

Sekreterare: Thorbjörn Sirén

Ledamot: Peter Norrgård

medlemssekr@nylandsbrigadsgille.fi

Medlemssekreterare Agneta Rehnberg

Ledamot: Hans-Erik Orrenius

050 587 9868 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

050 553 5665 tom.asplund@kolumbus.fi

0400 614 887 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

040 824 3380

medlemssekr@nylandsbrigadsgille.fi

0299 337 501 mika.niemi@mil.fi

0400 149 142 johan@vonknorring.fi

1963

040 752 5490 peter.norrgard@wartsila.com

040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Uppdatera era adressuppgifter!

I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som Gille-medlem medan ni ännu använde er arbetsadress, har ni då tänkt på att den adressen inte längre är i bruk. Vi ber er korrigera adressen, genom att anmäla den nu aktiva och fungerande adressen, via blanketten som finns Gillets webbsida http://nylandsbrigadsgille.fi/bli-medlem/. Fanbäraren • 1/2018 39

1963

Gillets sponsorklubb

Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stöda Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmetinvesteringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.

Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen

på Svenska dagen samt till den av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen, år 2017 besöktes sommarteatern ”Okänd Soldat i Harparskog”. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap.

Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten.

Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med

sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, till skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.

Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.

Sponsorklubben leds av Carl-Johan Numelin, tfn 0400 489 020, e-post cj.numelin@kolumbus. fi, per post Brasasvägen 223, 06750 Tolkis. Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid.

Sponsoravgiften inbetalas på konto FI 97 4055 4350 0040 63, ”Gillet, Sponsorklubben”.

Om ni önskar komma med i Sponsorklubben, vänligen kontakta Carl-Johan Numelin, tfn 0400 489 020, e-post cj.numelin@kolumbus.fi, per post Brasasvägen 223, 06750 Tolkis.

Nylands brigads gilles västra nylands lokalavdelnings rekreationsresa 2018 Lokalavdelningen anordnar en rekreationsresa för medlemmar 15.8.2018 med Nylands brigads stridsbåtar (2 st JEHU) till Örö. Programmet på Örö är en guidad rundtur samt lunch (båda till självkostnadspris 5,30€/14,90€). På grund av begränsad mängd farkoster är även deltagarantalet begränsat till 48 personer. Platserna delas ut i den ordning man anmäler sig. Samling i Syndalens hamn (Lernäsvägen, Hangö) kl. 08.00. Tillbaka ca 17-tiden.

Anmäl ditt intresse samt eventuella matallergier åt Jan-Mikael Ertman (jantsu.ertman@gmail.com) senast 22.7.2018. Han svarar på eventuella frågor och bokar deltagare enligt anmälningsordning.

Resan är ämnad endast för gillemedlemmar (inte avec/familjemedlemmar)! Medlemmar från alla lokalavdelningar är alltså välkomna.

Ps. Ifall vädret visar sin makt kan spypåsar behövas

40

Fanbäraren • 2/2018

Gillets sponsorer - Juni 2018 Ahlfors Axel Ahlström Marcus Aminoff Philip Andersson Bjarne Andersson Krister Andersson Roger Andrejev Viktor Antell Olle Antskog Kurt Baarman Håkan Björklund Kent Björkqvist Ben Isidor Björnberg Fredrik Blomberg Christer Blomberg Mats Blomqvist Leif Borgström Anders Borgström Christian Borgström Georg H Borgström Marcus H Brandt Stefan Broman Bo Brotherus Ilkka Bäckman Mikael Catani Peter Cavonius Christian Chapelle de la, Jan Colliander Lars W Creutz Henrik Creutz Johan Damsten Mikael Dannbäck Erik Didrichsen Jon Didrichsen Peter Ehrnrooth Albert Ehrnrooth Alexander Ehrnrooth Bernt Ehrnrooth Georg Ehrnrooth Magnus Ehrnrooth Paul Ekholm Jan-Mikael Eklund Jan Olof Engström Folke Enqvist Ove Enqvist Reinhold Eriksson Stig Eriksson Stig-Ole Eskelin Kaj-Kristian Estlander Peter Fazer Fredrik Fazer Joachim Flander Joachim Flinck Joakim Forsblom Tom Forsell Erik Frankenhaeuser Filip Fältmarsch Jan Gallen Jean Gardberg Anders Gardberg Martin Gref Carl-Gustaf Gripenberg Sebastian Grotenfelt Albert Grönblom Christina Grönholm Nils-Johan Grönqvist Stefan Gundersby Per Gustavson Stig Hagner John Hagström Clas Göran Halén Lars Hammarén Lars Hannén Harri Hartwall Erik Hartwall John Hedman Johan Hedman Lars Heinonen Lars Helkama Jukka Hertell Karl-Johan Hertsberg Patrik Hindrén Andreas Hjelt-Hansson Ulrike Holm Martti

Kungsbacka, Sverige Helsingfors Helsingfors Raseborg Helsingfors Borgå Tavastehus Lovisa Stockholm, Sverige Borgå Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Borgå Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Lovisa Hausjärvi Raseborg Vanda Raseborg Raseborg Borgå Lovisa Lovisa Helsingfors Kyrkslätt Grankulla Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Kyrkslätt Helsingfors Esbo Raseborg Borgå Pargas Vanda Grankulla Helsingfors Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Helsingfors Gex, Frankrike Raseborg Helsingfors Esbo Esbo Esbo Helsingfors Helsingfors Ingå Esbo Sjundeå Hangö Helsingfors Lovisa Åbo Vanda Helsingfors Borgå Sibbo Sibbo Esbo Esbo Borgå Helsingfors Helsingfors Helsingfors Raseborg Borgå Grankulla

Holmberg Björn Holmberg Robert Holmén Kaj Homén Carl-Olaf Homén-Lindberg Susanne Illman Lars Immonen Peter Ingman Carl-Gustaf Ittonen Hans Ivarsson Bernt Johansson Ray Kajander Rabbe Kalliomäki Yngve Karlsson Håkan Karlsson Kim Kindstedt Jan-Erik Knape Ernst von Knorring Jochum von Knorring Johan von Knorring Magnus von Konow Björn Krogell Kurt Krogius Jakob Kronvall Torolf Kullberg Kjell Kähkönen Karl-Johan Köhler Jarl Lang Sune Liesalho Markus Lilius Mikael Lilius Ragnar Liljekvist Patrik Liljestrand Tom Lindberg Ingmar Lindberg Kaj-Erik Lindblom Tom Lindell John Lindqvist Carl-Uno Lindroos Kleppestö Britt Lindström Caj-Gunnar Lindström Ingmar Lival-Lindström Stig Lundberg Henrik Lundmark Pekka Lundqvist Ragnar Lundström Henrik Lundström Thomas Luotonen Kai Lönnroth Anders Malmborg Stig Meinander Göran Meyer Lars Morelius Petri Naessén-Karlsson Kerstin Nordell Henrik Nordgren Magnus Norrgård Arndt Numelin Carl-Johan Nyberg Kim Nylander Mikaela Nyman Göran Nyman Håkan Nyman Sixten Nyqvist Fredrik Nystedt Roger Nystén Henrik Nyström Hilding Orrenius Hans-Erik Pagels Max Palmberg Tom Paloheimo Martti Pettersson Kaj Planting Mikael Pokki Sami Ramsay Gretel Rautalahti Juha-Pentti Rautalahti Yrjö-Pekka Rehnberg Kenneth Rosendahl Kaj Rosenlew Carolus Rönnlund Kaj Saine Jari Salakari Tom Sandberg Kenneth

Helsingfors Borgå Borgå Esbo Helsingfors Lovisa Esbo Sibbo Helsingfors Rommelanda, Sverige Borgå Raseborg Hallstahammar, Sverige Lovisa Sjundeå Borgå Raseborg Salo Helsingfors Helsingfors Valkeakoski Sibbo Tavastehus Lovisa Helsingfors Grankulla Grankulla Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Hangö Lovisa Helsingfors Esbo Sibbo Helsingfors Esbo Dilling , Norge Åbo Raseborg Helsingfors Raseborg Helsingfors Raseborg Grankulla Helsingfors Montpellier, Frankrike Sibbo Raseborg Helsingfors Mäntsälä Helsingfors Nyköping, Sverige Kyrkslätt Helsingfors Raseborg Borgå Helsingfors Borgå Helsingfors Esbo Helsingfors Lovisa Esbo Helsingfors Helsingfors Borgå Grankulla Helsingfors Loppis Esbo Grankulla Ylivieska Raseborg Raseborg Helsingfors Borgå Borgå Helsingfors Vasa Helsingfors Borgå Borgå

1963

Savander Magnus Helsingfors von Schantz Anna-Maria och Filip Vasa Schauman Jan-Henrik Helsingfors Sihvonen Dan Borgå Sirén Thorbjörn Borgå Sittnikow Rabbe Helsingfors Sivén Christian Raseborg Sjöblom Ulf Raseborg Smeds Anders Lovisa Smeds Viking Borgå Stenberg Bertil Borgå Stenberg Stefan Grankulla Stendahl Stig Helsingfors Stjernberg Peter Borgå Stockmann Karl Helsingfors Strandell Denis Hangö Sumelius Bjarne Helsingfors Sundberg Matti Helsingfors Sundbäck Henrik Borgå Sundman Christer Borgå Sundqvist Björn Borgå Swanljung Mikael Helsingfors Säfwenberg Björn Saltsjö-Duvnäs, Sverige Söderström Jan-Peter Helsingfors Söderström Peter Borgå Taimitarha Paul Helsingfors Tallroth Kaj Esbo Taube Johan Raseborg Taucher Poppe Helsingfors Teir Henrik Helsingfors Thiel Harro S:t Karins Tuomolin Kim Borgå Tuomolin Peik Helsingfors Ulinder Jan Lidingö, Sverige Wadstein William Helsingfors Wagermark Ove Stockholm, Sverige Wahlroos Björn Stockholm, Sverige Wallén Bengt Helsingfors Wallin Stefan Åbo von Walzel Caesar Djursholm, Sverige Waxlax Joakim Helsingfors von Wendt Gösta Kimitoön Westerholm Bengt Esbo Westerholm Bror Raseborg von Weymarn Tom Helsingfors Wiklund Henry Helsingfors Wikman Ragnar Åbo Wikström Patrik Helsingfors Wolff Carl Gustaf Raseborg Wrede Kenneth Helsingfors Wulff Johan Helsingfors Åkerstedt Robert Borgå Åström Magnus Sibbo Österlund Karl-Johan Helsingfors Östman Anders Helsingfors Företag & samfund Aktia Bank Abp Fiskars Abp Meriaura Oy Ok Varuboden-Osla Hlg Oy Forcit Ab Oy Karl Fazer Ab Roberts Coffee Ab Saab Finland Oy Svenska kulturfonden Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse Wide Skog Ab Kommuner Hangö stad Jakobstads stad Larsmo kommun Pedersöre kommun Raseborgs stad Vörå kommun

Fanbäraren • 1/2018

41

1963

Lokalavdelningar

Delegationen

Västnyland

Ordförande

ordf. Gretel Ramsay Gamla Baggbyvägen 64 B, 10640 Dragsvik 040 540 8994 vastnyland@nylandsbrigadsgille.fi

Stig Gustavson

Helsingfors ordf. Markus Liesalho Fagerstensvägen 2 C 31, 00430 Helsingfors 0400 421 002 helsingfors@nylandsbrigadsgille.fi

Egentliga Finland ordf. Marcus Lepola Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 aboland@nylandsbrigadsgille.fi

Sverige ordf. Björn Säfwenberg Fogdevägen 6, 131 50 Saltsjö-Duvnäs +468 716 7885 sverige@nylandsbrigadsgille.fi

Norra och Södra Österbotten kontaktperson Rodney Strandvall Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 osterbotten@nylandsbrigadsgille.fi

Östra Nyland ordf. Carl-Johan Numelin Brasasvägen 223, 06750 Tolkis 0400 489 020 ostnyland@nylandsbrigadsgille.fi

Dragsvik Artillerister ordf. Risto Lindgren Museigatan 3 Bst. 2 , 10600 Ekenäs.

040 563 4322

42

Fanbäraren • 2/2018

Helsingfors

Medlemmar Philip Aminoff Martin Backman Leif Blomqvist Ilkka Brotherus Johan Creutz Paul Ehrnrooth Jan-Eric Enestam Jannica Fagerholm Björn Federley Maarit Feldt-Ranta Sture Fjäder Anders Gardberg Carl Haglund Filip Hamro-Drotz Hjallis Harkimo Christel Hartwall Mårten Hoge Susanne Homén-Lindberg Tom Liljestrand Kaj-Erik Lindberg Ragnar Lundqvist Carl-Johan Numelin Tom Simola Kjell Skoglund Kurt Stoor Karl Gustav Storgårds Björn Säfwenberg Bror Westerholm Peter Östman

Helsingfors Helsingfors Raseborg Hausjärvi Lovisa Helsingfors Kimitoön Helsingfors Helsingfors Raseborg Helsingfors Esbo Helsingfors Helsingfors Sibbo Sibbo Borgå Helsingfors Lovisa Esbo Raseborg Borgå Kimitoön Stockholm/Kyrkslätt Raseborg Helsingfors Sverige Raseborg Larsmo

NYLANDS BRIGADS GILLE NYLANDS BRIGADS GILLE r.f.

Medlemssekreteraren c/o Nylands brigad 10640 Dragsvik

1963

Jag vill ansluta mig till Nylands Brigads Gille och samtidigt få Fanbäraren hem i postlådan för endast 20€/år

1963

Namn

Födelsetid

Yrke eller titel

Eventuell militärgrad

Postadress Telefon, fax E-postadress

Önskad lokalavdelning

HN

H:forsnejden

SV

Sverige

SÖ

Södra Österbotten

NÖ

Norra Österbotten

VN

Västnyland

NYLANDS BRIGADS GILLE r.f.

Medlemssekreteraren c/o Nylands brigad 10640 Dragsvik

ÅB

Åboland

ÖN

Östnyland

GA

Gillesartilleristerna

-

Ingen avdelning

Adressförändring

1963

Namn

Födelsetid

Tidigare näradress, postnummer samt postanstalt Ny adress, postnummer samt postanstalt

Fanbäraren • 4/2015

43

Militärt kunnande

Sammanhållning

Framåtanda

Nylands brigad Nylands brigad 10640 Dragsvik marinen.fi