FANBÄRAREN
Framåtanda Nr 3 - September 2025 - Årgång 85
Fanbäraren 3/25
6 30 år sedan kvinnlig värnplikt blev möjligt - Tiina Laisi-Puheloinen var en av de första kvinnorna som tjänstgjorde vid Nylands brigad
12 Infanteriutbildningen vid Nylands brigad håller måttet - läs infanteriinspektörens SWOT-analys över den enskilde infanteristen
14 Fanbärarens guide till sociala medier: Tänk två gånger innan du publicerar
20 & 22 Kriget i Ukraina har visat att drönaren är en värdefull resurs i det moderna försvaret. Men hur försvar man sig mot dem och hur utbildar man beväringar i att använda dem?
Innehållsförteckning:
4 Brigadkommendörens hälsning
5 Gillets ordförandekrönika
6 30 år sedan kvinnlig värnplikt
9 Ledare
10 EKEKUSTB 20 år: Eken böjs, men brister inte
12 Brigadens infanteriutbildning håller måttet
14 Fanbärarens guide till sociala medier
16 Reservister som nya beväringsutbildare
18 Beväringen som varken talar finska eller svenska
Redaktionsråd
Ordförande
Kommodor Mikko Laakkonen
Medlemmar
Chefredaktör Ted Urho
Kommendör Pekka Snellman
Kommendör Saima Ratasvuori
Kommendör Simon Källman
Kommendör Mikko Rundelin
Kommendörkapten Andreas Jung
Niklas Ollila
Hanna Tallberg
Joakim Flinck
Jägare Otto Ainetdin
Jägare Kaarlo Lehtonen
20 Så skyddar man sig mot drönare
21 100-årig veteran med på faneden
22 Så utbildas drönaroperatören
24 Kusttruppernas stridssätt är från 1941
29 Hänt på brigaden
32 Fanbärarens frågesport
33 Sponsorklubbens sommarexkursion
34 Bildreportage från Gilledagen 2025
37 Gillets sponsorer
Ansvarig utgivare
Kommodor Mikko Laakkonen
Chefredaktör
Ted Urho
chefredaktor@fanbararen.fi
Ekonom
Jussi Laitinen
Korrektur & översättning
Niklas Ollila
Grafiker
Jägare Otto Ainetdin
Redaktör Jägare Kaarlo Lehtonen
Redaktionens adress
Fanbäraren
Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion@fanbararen.fi Tfn 0299 339 101
Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy
Upplaga: 2700 exemplar, 4 nr/år & e-version
Brigadkommendörens hälsning Händelser långt borta påverkar hos oss
Säkerhetsläget är allvarligt och osäkert och därför också oförutsägbart, och eftersom någon snabb förbättring inte är i sikte måste man bereda sig på osäkerheten. Rysslands anfallskrig i Ukraina är inne på sitt fjärde år, och ukrainarna fortsätter ihärdigt och hjältemodigt att försvara sig. Militär makt har använts och används i Mellanöstern. Samverkan mellan Kina och Ryssland lyfts fram regelbundet. Det senaste exemplet på ländernas samarbete är deras gemensamma flottmanöver på Stilla havet. Det som händer långt borta kan påverka säkerhetsläget också i vårt närområde. Den ryska skuggflottans verksamhet och Rysslands väpnade styrkors skyddsåtgårder har ökat den militära aktiviteten till sjöss i Östersjöregionen. De militära handlingarna i anslutning till Ukrainas försvarsstrid har spridit sig till ryskt territorium – och också till närheten av Natoländer. Således är det självklart att det är Finlands, EU- och Natoländernas och våra partnerländers skyldighet att förbereda sig. Vi upplever ett flerårigt brytningsskede, när det gäller våra säkerhetssystem, och därför tycker jag vi nu om någonsin kan leva efter ordspråket: ”Si vis pacem, para bellum” (Vill du ha fred, förbered dig för krig).
Nylands brigad bidrar till den här viktiga beredskapen. Vi är beredda att bidra med vår prestationsförmåga som en del av Marinen, och vi upprätthåller alltså den beredskap vi har beordrats. Vi utbildar krigstida trupper för brigadens och andra ledningsinstansers behov. En betydande del av de krigstida trupperna består av reservister. Därför gör vi varje dag vårt bästa för att erbjuda beväringarna en så bra utbildning som överhuvudtaget möjligt. Med det i åtanke tränar vi också reservisterna, som placerats i sina krigstida trupper, och förutsätter att de i gengäld presterar så gott de kan. Inget tema i utbildningen, som förbereder oss för krigshandlingar, är så enkelt att det inte bör övas med största noggrannhet. Individens funktionsförmåga och truppens prestationsförmåga är något som upprätthålls och utvecklas i det dagliga arbetet och i tjänstgöringen.
Det är finländarnas uppgift att försvara Finland, och i och med medlemskapet i en militär allians främjar hela alliansens prestationsförmåga den kollektiva
avskräckningen och det kollektiva försvaret. Medlemskapet i en militär allians har också inneburit att det militära försvarssamarbetet mellan de allierade länderna har breddats och fördjupats. Vi fortsätter samarbeta med svenska marinen, USA:s marinkår och estniska marinen. Det är viktigt att vara medveten om att Nylands brigad på egen hand ska kunna utföra de uppgifter som vi har beordrats som en del av sjöförsvaret. Försvarssamarbetet kompletterar alltså sjöförsvaret. Vi utgör själva en stark länk i en stark kedja, och tillsammans är vi starkare. Det som är glädjande är att Finlands försvarssystem inklusive sjöförsvaret är i gott skick och att prestationsförmågan i försvaret svarar på de krav det rådande läget ställer. Sjöförsvaret har utvecklats och fortsätter att utvecklas målmedvetet.
Det viktiga enligt mig är kvaliteten i vardagen: utbildningen och övningarna ska förberedas väl och genomföras med ett funktionssäkert och utvecklingsinriktat grepp. Varje dag kan vi prestera lite bättre – då behöver vi inte rusa fram utan kan kontinuerligt och målmedvetet fortsätta göra framsteg. Den kontinuerliga förbättringen gäller rekryter, jägare, gruppchefer, officersaspiranter, reservister, anställd civil- och militärpersonal – oss alla. Nylands brigads främsta produkt är en prestationsduglig krigstida trupp. Vid sidan av trupproduktionen bidrar vi till den kollektiva prestationsförmågan genom att upprätthålla beredskapen som beordrats oss. För att kunna uppnå dessa målsättningar ska både varje individs kunnande och funktionsförmåga och alla våra truppers prestationsförmåga motsvara de krav som uppgifterna ställer. Jag ser tänkesättet ”beredskap genom kunnande” som en ledande tanke för oss.
Allt detta kan sammanfattas så här: läget kräver att vi är beredda. Vi är redan förberedda och vi fortsätter att utveckla vår beredskap. Kvaliteten i vardagen utgör fundamentet till hur vi utformar och upprätthåller vår prestationsförmåga. Vardagen på Nylands brigad bör alltså tas på allvar, men inte för allvarligt.
Kommodor Mikko Laakkonen
Brigadkommendör
Gillets hälsning
Från krigsmannaed till framåtanda
Jag hade glädjen att få delta i krigsmannaedgången i Dragsvik för kontingent II/25 – denna gång inte som beväring, utan som pappa. Förestavaren, krigsveteranen Bruno Österlund, som i somras fyllde 100 år, blev en levande påminnelse för de unga om att arvet förpliktar. Hans närvaro gav tyngd åt orden och satte dagens ceremoni i ett historiskt sammanhang.
Sensommaren visade sig från sin bästa sida, och Flottans musikkår gav en stämningsfull inramning. När de taktfasta tonerna fyllde kasernområdet såg jag hur även Bruno lät foten trumma mot marken. Cirka 650 unga män och kvinnor fick denna dag träda in i kedjan av fosterlandsförsvarare – en kedja där varje länk bär sitt ansvar. Orden de svor – ”Jag viker inte i något läge från den trupp som jag hör till eller från min post inom den, utan så länge krafterna står mig bi fullgör jag det uppdrag som anförtrotts mig” – är stora ord. De förpliktar.
För jägarna markerades dagen särskilt genom att brigadkommendören tilldelade dem rätten att bära truppförbandets traditionskors, Siikajokikorset. Det blev för mig en högtidlig stund att själv fästa det i min sons uniform. Jag kunde inte låta bli att minnas min egen faned, som jag avlade på samma plats för snart tre decennier sedan. Världen såg annorlunda ut då. Säkerhetssituationen i närområdet kändes stabil, och risken för kris eller krig framstod som avlägsen. Idag vet vi att förutsättningarna har förändrats.
Temat för detta nummer av Fanbäraren är framåtanda, ett ord som också är en del av brigadens motto. Framåtanda innebär att vi ständigt söker utveckling – som individer, som organisationer och som samhälle. Man ska inte stå ensam. För att framåtandan ska ha riktning och förankring måste den gå hand i hand med vår historia och våra traditioner. Brigaden visar i sin verksamhet hur dessa två perspektiv kan förenas: minnet av dem som gått före ger oss stadga, och framåtandan ger oss mod och energi att möta morgondagens utmaningar.
Även Gillet blickar framåt. Brigadens historik ”400 år i torrt och vått” utges av Gillet, och planerat lanseringsdatum är 21.1.2026. Varje gillemedlem har möj-
lighet att donera ett belopp på antingen 100 euro eller 162,60 euro (anspelar på året då Gustav II Adolf gav order om att grunda Nylands regemente). Genom detta får man sitt namn upptaget som gratulant i en förteckning i början av boken i en så kallad Tabula Gratulatoria. Eventuellt överskott går till Gillets 400-årsfond, vars avkastning i framtiden ska gynna Gillets verksamhet. Som tack för bidraget får man ett exemplar av historiken.
Gillet lever och mår bra. Vi är ett av landets största truppförbandsgillen med över 1 700 medlemmar. Vårt bidrag till brigaden i form av utgivningen av Fanbäraren och erbjudandet av betydande ekonomiskt stöd är mycket uppskattat av beväringarna, personalen och brigadens högsta ledning. För att vi ska kunna fortsätta vårt viktiga arbete behöver medlemmarna betala sin årsavgift. I skrivande stund har över 340 medlemmar försummat betalningen av medlemsavgiften, vilket är var femte medlem. Min fromma förhoppning är att påminnelsefakturorna hörsammas.
Fanbärarens läsare önskas en fin höst.
Ordförande Joakim Flinck Nylands brigads gille
30 år av frivillig värnplikt: ”Man behöver inte vara en superkvinna för att gå armén!”
I år har det gått 30 år sedan de första frivilliga kvinnliga beväringarna ryckte in i Tikkakoski, som agerade pilotförband. Året efter öppnades även resten av truppförbanden upp, och i januari 1996 ryckte Tiina Laisi-Puheloinen in i Dragsvik.
– Jag ville vara redo om något skulle hända, att jag kunde försvara mitt land, säger hon.
Det var inte bara en känslomässig impuls. Hennes farföräldrar hade förlorat sina hem i Karelen, och försvarsviljan hade alltid funnits med.
Men beslutet att rycka in byggde också på vilja till utveckling. Hon ville gå ledarskapsutbildningen, hon drömde om fredsbevarande uppdrag – och 2002 blev den drömmen verklighet i Kosovo.
– Jag ville testa mina gränser. Det var tufft, men jag klarade mig ganska bra. Och med facit i hand – som major idag – så gick det rätt bra, säger Laisi-Puheloinen, som blev den första kvinnliga majoren i reserven som inte gått Kadettskolan.
Ett av de starkaste minnena från beväringstiden var
en hypotermiövning: att doppa sig i isvak mitt i vintern med stridsutrustning.
– Jag hatar kallt vatten. Jag har aldrig gjort det sedan dess – och kommer aldrig göra det igen, säger hon och skrattar.
Språk, kultur och mod att välja annorlunda
Det fanns ytterligare ett lager i hennes val: hon ville göra värnplikten på svenska. Som finskspråkig visste hon att det skulle bli en utmaning – men såg det också som en möjlighet.
– Jag tänkte att det kunde vara bra att kasta mig in i en språkmiljö och lära mig mer svenska.
Det visade sig bli en tillgång som följt henne genom hela livet. I dag, i en tid då både Sverige och Finland är medlemmar i Nato, ser hon flerspråkigheten som en strategisk tillgång.
– Vi har gemensam kulturbas och historia. Det är jätteviktigt att vi förstår varandra – inte bara på slagfältet, utan i ledarskap, samarbete och vardag.
Tiina Laisi-Puheiloinen. Bild: FiBan
”Det är inte superkvinnor som gör det här”
När man talar om kvinnor i militären lyfts ofta ord som ”ledarskap”, ”självutveckling” och ”internationella uppdrag” fram. Men det finns en risk att bilden blir skev. Alla kvinnor som gör värnplikten ska inte behöva sikta på att bli officerare eller FN-soldater.
– Det är jättevärdefullt att bara göra värnplikten. Även om det bara är sex månader. Det formar en som människa, menar Laisi-Puheloinen.
Hon ser värnplikten som en skola i samarbete, disciplin och personlig utveckling – egenskaper som är lika viktiga i ett team på ett företag som i ett förband.
Och nej – de kvinnor som klarar av värnplikten är inga övermänniskor.
– Det är inte superkvinnor som gör värnplikten. Det är vanliga finska kvinnor – och de har klarat sig. Det borde sänka tröskeln för andra.
En väg till ledarskap och inflytande
När Tiina Laisi-Puheloinen idag ser tillbaka är det tydligt att tiden i Dragsvik gett henne mer än bara minnen. Den blev en oväntad men stark grund för ett liv i ledarskap. Hon har haft chefsroller, lett innovationsorganisationer och sitter idag i tre bolagsstyrelser – alla inom försvars- och teknologisektorn.
– Jag hade aldrig trott att min värnplikt skulle leda mig till styrelserummen, säger Laisi-Puheloinen, som till vardags är vd för FiBan, det finländska nätverket för affärsänglar.
Men i efterhand ser hon mönstret tydligt: hennes militära erfarenhet, tillsammans med kompetens inom finans och startupvärlden, har gjort henne till en sällsynt resurs.
– De sökte någon med försvarserfarenhet, förståelse för teknik och strategi, och som dessutom är kvinna. Det visade sig vara ganska ovanligt, säger hon med hänvisning till de tre bolag vars styrelser hon sitter i.
Det är just denna kombination – samhällsengagemang, teknikförståelse och försvarskunskap – som hon menar att fler kvinnor kan och bör få möjlighet att utveckla.
En framtid som kräver reform
Men framtiden ställer också nya krav. I dagsläget är det bara runt 70 procent av Finlands män som fullföljer värnplikten. Samtidigt är det väldigt få kvinnor som rycker in. Om trenden fortsätter kommer För-
svarsmakten inte kunna bemanna sina behov.
– Jag tror att Finland måste reformera värnplikten under 2030-talet. Antalet kvinnor måste öka – och det sker inte av sig själv, säger hon.
Ändå är hon inte redo att kräva allmän värnplikt för kvinnor.
– Inte i dagens världsläge. Istället borde vi satsa på information, förebilder och sänkt tröskel.
Hon lyfter idéer som att låta kvinnor få göra uppbåd – precis som män – och att kampanja mer för att ”ta med en kompis”, så att ingen behöver rycka in ensam.
– För pojkar är det en självklar diskussion efter uppbådet: Var ska du rycka in? För flickor finns inte samma samtalsrum. Det borde vi skapa, föreslår Laisi-Puheloinen.
Varthän, Finland?
Det är inte enbart värnpliktens framtid som Tiina Laisi-Puheloinen har funderat över under sommaren. Hon efterlyser ett gemensamt samhällsprojekt, likt det som fanns efter kriget eller under industrialiseringen.
– Vi har gjort mycket – gått med i EU, anslutit oss till Nato – men vet vi vart vi egentligen är på väg?
I dag fastnar vi lätt i detaljer och symbolfrågor, menar hon, samtidigt som stora utmaningar – som innovation, arbetskraft och säkerhet – växer.
– Vi behöver lyfta blicken. Vi har klarat oss genom värre tider, men nu krävs det mod att tänka strategiskt. Att våga formulera ett Finland 2.0.
Ted Urho Chefredaktör
Faktaruta
Namn: Tiina Laisi-Puheloinen
Militärgrad: Major
Värnplikt: 1996 på Nylands brigad Ålder: 55
Födelseort: Kouvola
Familj: Make Ari Puheloinen, föräldrar, syskon och fadderbarn
Hobbyer: Sport, jakt, ljudböcker, stugliv och politik
Senast lästa bok: Kuka puolustaisi Eurooppaa?
av Keir Giles
Senast sedda tv-serie: Monte-Criston kreivi
Ledare
Framåtanda kräver mod
Försvarsmakten är, efter den finländska grundskolan, en av landets största utbildningsorganisationer. Jag funderar regelbundet på vad jag lärde mig under året i armén och nu som reservist även på vad Försvarsmakten själv har lärt sig.
Bland annat har jag märkt att försvaret inte längre utsätter de delaktiga för onödiga övningar och excesser. De negativa inlärningsupplevelserna överskuggar ofta de positiva. Som färskbakade underofficerselever fick vi alla i uppdrag att sy fast det silverfärgade underofficerselevstrecket på ärmen till vår grå tjänsteuniform M83. Gradbeteckningen, eller ”pisistrecket” som det kallades, skulle sys fast på ett visst sätt och sedan granskas av en hjälputbildare. Godkänt syverk ledde till beviljad kvällspermission och besök till soldathemmet. För mig blev det ingen munk den kvällen, enbart en känsla av frustration som ännu 25 år senare kan göra sig påmind.
Ovannämnda incident är som tur inte aktuell för dagens beväringar. Det har gradbeteckningar med kardborreband sett till. Fokus idag ligger på relevant och väsentlig utbildning för den krigstida uppgiften och färre möjligheter till pennalism. Man pratar ofta om den karaktärsdanande utbildning som Försvarsmakten erbjuder, och något av det viktigaste är att lära unga beväringar mod och självledarskap.
Vi lever i ett extremt turbulent världsläge, där lägesbilden ändras kontinuerligt. Det kräver bland annat framåtanda, mod och tillit till sig själv, både i och utan uniform. Det är dock lättare sagt än gjort. Om sanningen ska fram krävs det nog att det finns en gnutta mod i individen, och sedan lockar Försvarsmakten fram resten.
För 30 år sedan blev det möjligt för kvinnor att göra frivillig värnplikt. Tiina Laisi-Puheloinen var en av de första kvinnor som tjänstgjorde vid Nylands brigad. En av de saker hon lyfter fram är just frågan om mod. Inte bara att som ung kvinna gå emot strömmen och rycka in, utan dessutom att som finskspråkig göra det på svenska.
Vi har alla mod i oss, vissa större mängder än andra, men ingen är utan. Att vara modig i en värld där allt och alla granskas kontinuerligt är i sig en modig handling. Då kan det kännas lättare att bara gömma sig bakom sin skärm och ge världens händelser tumme upp och tumme ner. Mer om Försvarsmaktens rekommendationer för sociala medier hittar du förresten på sidan 14.
Men det räcker inte. När det gäller värnplikten närmar vi oss den farliga punkten, då den kritiska massan snart inte räcker till för att upprätthålla ett trovärdigt försvar. En lösning är att fler kvinnor gör värnplikt. Att våga prova på något nytt, särskilt ensam, kräver mod. Därför är det viktigt att aktivera modets bästa kompis, uppmuntran.
I väntan på en universell, allmän värnplikt uppmuntrar jag alla att stödja kvinnliga frivilliga vid varje tillfälle som uppstår: i klassrummet, vid middagsbordet och i den offentliga diskussionen.
Ted Urho Chefredaktör
EKEKUSTB 20 år: Eken böjs, men brister inte
Ekenäs kustbataljon firade sin 20:e årsdag 18.6.2025, dagen före hemförlovningar, då största delen av beväringar blev reservister. Bataljonens personal och beväringar, samt inbjudna gäster, samlades vid minnesstenen för bataljonens traditionstrupp 17:e divisionen.
Krans och hedersvakt vid minnestenen.
17:e divisionen grundades i Ekenäsnejden 18.6.1941 inför fortsättningskriget och fick därför namnet ”Ek-divisionen”. Divisionen inledde sin strid vid Hangöfronten, på områden som är bekanta för oss –i Harparskog och på de närliggande öarna.
Divisionens fälttåg gick från Hangö till Svir och Karelska näset. Divisionen hemförlovades flera år senare i slutet av fortsättningskriget. De återvände till sina familjer och sitt fredstida arbete eller till skolor och universitet.
Dagen var bra. För att citera 17:e divisionens befälhavare, generalmajor V.A. Sundmans avskedsord till dem som hemförlovades i slutet av fortsättningskriget:
Moderniserade 17:e divisionens dagorder nummer 50 / 26.10.1944.
”Ekens soldater!
Den tunga tjänstetiden som krävt mycket är över. Ni soldater i Ek-divisionen har uppfyllt Era givna uppgifter. Må Ert sinne upplyftas av övertygelsen att ni utan att vika har uppfyllt era plikter.
Försvarsmaktens strategichef överräckte Försvarsmaktens strategichefs sköld till bataljonen under dagsfesten.
Den nuvarande (tredje från höger) samt tidigare bataljonskommendörer.
Då kontingenten nu splittras vill jag uttrycka mitt bästa tack till alla enhetschefer, officerare, underofficerare och meniga för Er modiga kamp och ert outtröttliga arbete.
Tjänstetiden är nästan slut. Kampen för vårt folks tillvaro, självständighet och lycka fortsätter emellertid. Det kräver av oss alla, ända till döden, ett oförtröttligt arbete, osjälviskhet och kärlek.
För med Er till den krets till vilken Ni nu återvänder en odelad, stark Ek-anda. Låt den leda Era händer och ert hjärta. Stå fortfarande såsom förposter för vårt folk i Ert arbete och Er verksamhet för freden, lika medvetna om era förpliktelser och er betydelse som Ni stått under Tjänstens prövningar.
”Eken böjs, men brister inte.”
Kommendör Saima Ratasvuori Bataljonskommendör
En stor skara inbjudna gäster deltog i firandet av bataljonens årsdag.
Brigadens infanteriutbildning håller
måttet, enligt
inspektören
Överste Ari Lehmuslehti är Försvarsmaktens infanteriinspektör. Fanbäraren fick under sommaren en pratstund med översten och bad honom lista tre saker han kommer att tänka på då det kommer till Nylands brigad.
För det första finns det kunniga kompanier med god anda som har grepp om grundstridsmetoderna vid avslutande övningar och utvärderingar, inleder Lehmuslehti.
Enligt honom värdesätts utbildaruppgiften på brigaden.
– Det här kom åtminstone tidigare till uttryck så att kunniga och erfarna soldater ville arbeta med utbildaruppgifter på grundenheterna så länge som möjligt. Så är det förhoppningsvis fortfarande, tillägger han.
Som den tredje saken berömmer han att övningssamarbetet med motsvarande trupper från Sverige fungerar utmärkt.
”Vad kan Arméns infanterister och Marinens kustjägare lära sig av varandra?”
Till exempel olika typer av utbildnings- och verksamhetspraxis, grundstridsmetoder och skyddsmetoder, som förfinats i olika verksamhetsmiljöer. Man får med fördel ännu mera dela med sig av god praxis för den praktiska verksamheten till varandra.
”Vilken typ av infanterikunnande är våra allierade intresserade av just nu?”
Våra allierade är intresserade av hur utbildningen av värnpliktiga ser ut som helhet, hur övningarna i stora trupphelheter genomförs och hur övningarna och verksamheten utformas i den utmanande terrängen och våra krävande förhållanden här i norr.
”Hur kommer infanterikunnandet att förändras inom de närmaste 10 åren?”
Det är svårt att spå, men allra först ska det sägas att vi aktivt följer och undersöker hur militärtekniken
Överste Ari Lehmuslehti är Försvarsmaktens infanteriinspektör.
och militära hot utvecklas. Utgående från det ser vi till att hålla vår prestationsförmåga uppdaterad på både kortare och längre sikt. Observationerna från Ukraina utgör centrala faktorer som styr utvecklingsarbetet i synnerhet när det gäller obemannade system.
Under de kommande åren kommer betydelsen av obemannade system bara att öka inom infanteriet. Obemannade luftfarkoster gör det möjligt att snabbt och exakt samla in information, övervaka och lokalisera mål i krävande förhållanden och sköta eldanvändning och stöduppgifter. Obemannade system som färdas på marken kommer troligtvis att på ett eller annat sätt införas i alla vapenslag och trupper. Den tekniska utvecklingen kan inom den närmaste framtiden föra med sig överraskningar, men nya vapensystem eller metoder kan inte ersätta befintliga trupper eller vapensystem utan kompletterar dem.
Den tekniska utvecklingen kommer att vara stark även i fortsättningen. Under Ukrainakriget har olika tillämpningar av AI börjat bli vanligare i ryssarnas och ukrainarnas obemannade luftfarkostsystem. De har oftast i uppgift att hjälpa den som styr systemet att exempelvis identifiera och påverka mål, kringgå motåtgärder och navigera. Det är troligt att AI i framtiden komma att utvidga de obemannade luftfarkostsystemens autonoma handlingsmöjligheter.
Alla på stridsfältet ska kunna skydda sig mot hotet från de obemannade systemen. Omvänt uttryckt ska de egna obemannade systemen kunna tas i bruk
SWOT-analys över den enskilda infanteristen:
Styrkor
• Kunnande, prestationsförmåga och utbildningsnivå, soldatens grundläggande färdigheter (till exempel skjutskicklighet), en del av en sammansvetsad trupp. Viljan är starkare än svärdet.
• Finländsk verksamhetsmiljö, terräng, väderförhållanden och olika årstider. Lokalkännedom.
• Initiativ- och uppfinningsrikedom och mod att agera självständigt.
• Den grundläggande soldatutbildningen i Finland fokuserar på rätt saker och gör det möjligt för soldaten att klara sig på slagfältet.
Svagheter
• En del har kort utbildningstid, då det utöver de grundläggande stridsuppgifterna inte kan ges utbildning i allt det andra som är till fördel när man ingår i en trupp.
smidigt och användas varierande för olika ändamål i vår terräng och våra förhållanden. I de mest krävande situationerna är det viktigt att soldaten kommer i skydd, och fjärrstyrda och åtminstone delvis autonoma redskap kommer att användas betydligt mer än i dag. Då behövs fortfarande det traditionella kunnandet, men det ställs allt högre krav också på användarens tekniska kompetens. Motåtgärder mot tekniska framsteg utvecklas i samma proportion, och det är viktigt att ha kännedom om reservsystemen. Dem har vi finländare traditionellt varit bra på.
”Vilka konkreta lärdomar har Ukrainakriget bidragit med?”
Kriget har bekräftat att vi fokuserat på rätt saker.
Det har också visat att obemannade luftfarkostsystem utgör olika typer av hot för de stridande trupperna men erbjuder också möjligheter och fördelar. Deras roll blir särskilt tydlig när det gäller att förbättra truppernas lägesmedvetenhet på alla ledningsnivåer. Dessutom har Ukrainakriget visat att obemannade luftfarkostsystem möjliggör ett kostnadseffektivt sätt att påverka. Utifrån observationerna av kriget går det att konstatera att användningen av och förmågan att skydda sig mot obemannade luftfarkostsystem är grundbultar i modern krigföring.
Ted Urho Chefredaktör
Möjligheter
• Terrängen i Finland och hur den kan utnyttjas. Grundläggande stridsmetoder, etablerade verksamhetssätt och motiverande repetitionsutbildning. För att kunna upprätthålla förmågan att skydda sig måste de etablerade verksamhetssätten uppdateras, och med repetitionsövningar anpassas kunnandet.
• Tekniken och den egna utrustningen och egna redskap kommer utvecklas avsevärt de närmaste åren.
Hot
• Transparent stridsfält. Det har tangerats redan i svaren ovan.
Tänk två gånger innan du publicerar, även om videon är extremt rolig
Sociala medier är en naturlig del av beväringslivet, men med den digitala gemenskapen följer också risker, som många beväringar inte tänker på. En oskyldig delning av upplevelser kan bli ett säkerhetshot, om informationen hamnar i fel händer.
Det finns tydliga riktlinjer för hur sociala medier ska användas i tjänst, men beväringar följer dem inte alltid. Att man omedvetet bryter mot reglerna gör en inte oskyldig. Enligt Försvarsmaktens riktlinjer för sociala medier är alla ansvariga för konsekvenserna av sina egna handlingar, både på nätet och i den fysiska världen. Gott beteende och lagar ska följas. Olämpligt beteende på sociala medier kan leda till konsekvenser i den fysiska världen, även straffrättsliga. Spridande av information som skadar privatlivet eller den operativa säkerheten är inte något man kan ta tillbaka. Kom ihåg att tänka två gånger innan du publicerar, även om videon är extremt rolig och värd miljontals visningar.
Jodel – anonymt och snabbt
Jodel , en social medieapp som används för att dela kommentarer inom ett visst geografiskt område, är en av de vanligaste kanalerna, där beväringar delar vardagliga händelser, åsikter och känslor. På kanalen @drakan får man en ganska tydlig överblick över
vad som pågår på brigaden. Även reservister fortsätter skriva på kanalen, oftast för att skämtsamt reta dem som tjänstgör för tillfället. Kanalen är viktig för den allmänna gemenskapen och kommunikationen. Anonymiteten gör det lättare för många att ta steget att publicera, men det kan innebära enorma risker. Därtill är kanalerna på Jodel en offentlig plattform, även om det man publicerar är menat för en begränsad publik. En bredare publik kan alltid få kännedom om det, vilket kan skada bilden av försvarsmakten och den operativa säkerheten.
Instagram – tjusigt och bestående
Instagram är för många det stället där man publicerar den obligatoriska TJ0-bilden, en bild eller bildkarusell av sina höjdpunkter under tjänstgöringstiden. Instagram-inläggen är oftast mera personliga. Nyblivna reservister beskriver sin beväringstid i ett mera positivt ljus, vilket bidrar till bilden av Försvarsmakten. Viktigt att komma ihåg ändå är att all verksamhet lämnar spår. Den roliga bilden man tagit av sin kompis kan ha haft detaljer i bakgrunden som skadar den operativa säkerheten. Mycket material under en längre period kan kombineras för att bygga en helhetsbild. Ibland. En överdriven försiktighet är inte fel, och det är alltid säkrare att inte publicera.
Tiktok – slaskhink på steroider
Försvarsmakten har inga konton på Tiktok på grund av ägaren till plattformen, men beväringar publicerar aktivt innehåll om sin beväringstid där. En mera offentlig och öppen plattform för att nå beväringar finns inte. Plattformen har skapat en stark samhörighet bland beväringar runt om i Finland, vilket kopplar upplevelser från Kajanalands brigad till Dragsvik. Interna skämt som ”Pohjoinen pitää” i Tiktok visar hur stark gemenskap även en så stor organisation som försvarsmakten kan skapa. Däremot är man som tjänstgörande inom Försvarsmakten intressant för utländsk underrättelseinhämtning, även om ens ställning inte verkar särskilt betydelsefull för en själv. Man kan alltid berätta i allmänna ordalag hur dagen sett ut, men inte vad ens uppgift är nu eller vart man ska dagen efter. Gränsen mellan vad som hör och inte hör till sociala medier är svår och överskrids oftast omedvetet på Tiktok.
Berättelser från min beväringstid
Under en krigsövning hade en beväring av misstag haft på delning av platsinformation på Snapchat. Fienden kunde med hjälp av ”snapmap” hitta beväringens positionering och lokalisera hans gruppering. Snapmap är en helt ofarlig funktion, som är
avsedd för att visa ens kompisar var i staden, landet eller världen man rör sig. Däremot ledde det i den här situationen till att hela grupperingen blev eliminerad. Ett helt mänskligt misstag som högst troligt skedde omedvetet, men förde med sig ganska stora konsekvenser.
Hur du använder sociala medier måste starkt ifrågasättas under undantagsförhållanden. Det som känns normalt under fredstid kan innebära enorma risker i krig. Under min egen beväringstid lämnade jag telefonen under övningar i mitt skåp. På det sättet övade jag in hur det är att vara utan telefon under övningar. Helt förjävligt var det men samtidigt ganska tillfredsställande. Riskerna förknippade med att bära sin telefon innehållande ens positionsdata kändes idiotiskt. Jag vill verkligen inte vara tvungen att leva med det själviska beslutet att mina kompisar har blivit förintade på grund av att jag ville öppna mina Snapchat-meddelanden.
Peik Hernberg Högskolepraktikant
Reservister som nya beväringsutbildare
Bristen på utbildare inom Försvarsmakten har lett till att övningar inte når sin fulla potential och att stampersonalen blir överbelastad. Nu satsar man på att utbilda reservister till utbildare för att fylla de kritiska luckorna. Initiativet kan både avlasta stampersonalen och stärka försvarsförmågan.
Målet med utvecklingen är att utbilda reservistutbildare för Försvarsmaktens egna behov. Reservistutbildare kan placeras på sådana ansvarsuppgifter som vanligtvis kräver personalens närvaro, till exempel övervakare och extra vapenslagsutbildare. Eftersom det finns en brist på utbildare i Dragsvik blir övningens hela potential oanvänd och personalen överbelastad. Därför kan man använda reservens re-
surser för att komplettera och åtgärda de brister som skapar problem. Genom att utbilda intresserade reservister via försvarsutbildningsföreningen blir samarbetet också mångsidigare och mera konkretiserat.
Löjtnant Pitkänen är utbildarofficer i stabs- och signalkompaniet. Han var en av huvudansvariga för helgens frivilliga försvarsövning.
– Det underlättar personalens ansträngning, eftersom det finns en brist på oss – vi tar gärna emot stöd utifrån, och definitivt av sådana vi själva fått utbilda, säger han.
Bild: Otto Ainetdin.
Helgens övning sträckte sig över tre dagar i början av juni. Under övningen deltog cirka tjugo aktiva reservister frivilligt för att repetera sitt kunnande som signalmän. Under helgen gick de igenom hur man lyfter masten på en signalstation. Vissa av dem var utbildade ingenjörer inom elteknik, medan andra hade endast erfarenhet från sin egen beväringstid. Den frivilliga övningen hade en mycket lugn, engagerad och öppen stämning. Målet med utbildningen var att utbilda reservisterna så att de har rättigheterna att övervaka och utbilda mastlyftandet under krigsövningar.
Tidigare måste personalen köra till fem olika platser och övervaka lyftandet av master en i taget, men nu kan fem reservistutbildare övervaka istället. Nu kan personalen istället fokusera på sina planeringsuppgifter och övningens helhetsbild. I framtiden kan re-
servistutbildare möjligtvis också delta i planering av övningarna.
För många är det samhörigheten, samhällsansvaret eller sysselsättningen som får en att regelbundet vilja upprätthålla sin reservistkunskap. Samtidigt krävs det mycket inre motivation att aktivt vilja komma tillbaka. Med jobb, studier eller hobbyer krävs det mycket prioritering, då det inte alltid är lätt att hitta en ledig helg för frivillig reservistverksamhet. Däremot finns det många som aktivt ställer upp och fortsätter att frivilligt dela med sig av och utveckla sin kunskap, som gör försvarsmakten till en starkare och mångsidigare organisation.
Peik Hernberg Högskolepraktikant
Bild: Otto Ainetdin.
Att tjänstgöra på Nylands brigad utan att tala svenska eller finska
Det är ovanligt med beväringar som jägare Charlie Lindblom på Nylands brigad. Han har bott hela sitt liv i England och talar varken svenska eller finska. Lindblom ryckte in i kontingent 1/25 och tjänstgör för närvarande i beredskapsenheten. Att tjänstgöra på Nylands brigad utan att prata finska eller svenska är givetvis en utmaning. Ändå har Lindblom klarat sig väl och har redan hunnit lära sig en hel del svenska.
Eftersom Lindblom har både brittiskt och finskt medborgarskap, är han inte värnpliktig. Ändå valde han att tjänstgöra på Nylands brigad. På frågan om vad som motiverade honom att komma till Finland och tjänstgöra i militären har han många svar.
– Min pappa har tjänstgjort här på Nylands brigad och jag ville följa i hans fotspår. En annan orsak var att jag ville utmana mig själv och göra något annorlunda, berättar Lindblom.
Han tillägger att han var också intresserad av att lära sig svenska. Fast Lindblom redan har lärt sig mycket svenska under sin tjänstgöringstid talar han helst ännu engelska med andra. Han berättar att han inte
haft några problem med att kommunicera med andra beväringar eftersom de flesta av dem talar engelska. I början var det dock svårt för Lindblom att förstå alla order och anvisningar men nu förstår han nästan allt.
– När jag ryckte in var jag förstås nervös. Jag kom till en plats där allt var lite främmande och folk talade språk som jag inte förstod. Varje dag blev saker dock tydligare och till sist anpassade jag mig ganska snabbt till allt, berättar Lindblom.
Han poängterar att han fick mycket hjälp stöd av de andra beväringarna som översatte och förklarade de viktigaste sakerna för honom.
– I början fick jag mycket hjälp från mina stugkamrater. Dessutom hjälpte även beväringscheferna och personalen mig genom att ge mig anvisningar på engelska, berättar Lindblom.
Det finns dock också saker som han ännu inte har vant sig vid, till exempel tidiga morgnar är fortfarande svåra. Därtill kan nattliga vaktturer vara irriterande enligt honom.
Ryckte in med en god inställning
En viktig sak som hjälpte Lindblom i början var hans positiva inställning. Han visste att början inte skulle vara lätt och var förberedd på allt. Han var fast besluten att klara av början eftersom han visste att det efter en tid skulle bli lättare. Något som också hjälpte Lindblom i början var att sakerna man fick göra var spännande. Han har alltid varit angelägen om att få uppleva vardagen i militären. Hittills har Lindblom tyckt mycket om övningarna och utbildningarna. Han väntar också ivrigt på att få delta i större övningar och åka utomlands med beredskapsenheten.
– Jag har redan fått uppleva många fina saker under min tjänstgöringstid. Det bästa minnet är utan tvekan barettmarschen och känslan efter att ha klarat den, berättar Lindblom.
Lindblom är en motiverad beväring. Det som motiverar honom mest är att se den egna insatsen ge konkreta resultat. Lindblom tillägger att också gemenskapen mellan beväringarna är enastående, vilket främjar allas vilja att göra sitt bästa.
– Jag har gillat att tjänstgöra i beredskapsenheten. Vi har en grupp av motiverade beväringar och stämningen är bra, säger Lindblom.
Lindblom bestämde sig redan tidigt att komma till Finland och tjänstgöra i Försvarsmakten. Han medger dock att krigsutbrottet i Ukraina började 2022 väckte det många tankar.
– När kriget i Ukraina bröt ut förstod jag att krig fortfarande är närvarande i Europa. Det väckte lite oro i mig i början men till sist bestämde jag mig ändå för att fortsätta med mina ursprungliga planer, berättar Lindblom.
Lindblom har hittills varit väldigt nöjd med sitt val att tjänstgöra i Försvarsmakten. Han berättar att särskilt hans självförtroende har blivit bättre under tjänstgöringstiden. Numera litar han mer på sin förmåga att klara sig efter att ha kommit till ett land där han inte behärskar språket och tjänstgjort i dess militär.
Kaarlo Lehtonen Redaktör
Beväringarnas modersmål på Nylands brigad 2025:
• Svenska 74,8 %
• Finska 20,6 %
• Övriga 4,6 %
Stärkt skydd mot drönarhotet – återgång
till det grundläggande?
Den snabba utvecklingen av drönare har skapat en ny typ av utmaning för stridsfältet, men dellösningar på hur drönarhotet kan avvärjas erbjuds också av traditionella metoder för stärkandet av skyddet.
Det bästa skyddet mot drönare är att de inte alls kan identifiera några mål. När truppen inte är i rörelse skapas det bästa skyddet genom befästning, utspridning av truppen och kamouflering. Drönarnas förmåga att identifiera mål kan påverkas också genom att dra nytta av terrängen och förhållandena samt genom att kamouflera målen. Maskeringsnät utgör en traditionell maskeringsmetod, som fungerar fortfarande. Om näten används på rätt sätt kan de dölja både värmespår och visuella former. Befästning – en av krigshistoriens äldsta försvarsmetoder – under jorden eller i befintlig bebyggelse är fortfarande en fungerande lösning mot avancerade vapensystem.
Befästning handlar inte bara om fasta strukturer –det är också ett tänkesätt.
Framför allt utgör ett fysiskt skydd ett effektivt försvar. På truppernas befästningsövningar på Nylands
brigad beaktas de ytterligare krav på befästningar, som lärdomarna från Ukrainakriget bidragit med, så att hotet från drönare också kan minskas. Skyddslagren i befästningars tak- och väggkonstruktioner skyddar också mot sprängpåverkan från ammunition, som drönare fäller ner, och förhindrar insyn i de stridande truppernas stridsgropar. Alla öppningar i byggda befästningar förses med hönsnät, så att det inte är möjligt att flyga in direkt med drönare. Enskilda soldater utbildas i att befästa sin egen stridsgrop och att använda till exempel värmeisolerande skyddstäcken, när stridsgropen byggs. Varje kontingent övar också på att bygga befästningar tillsammans med maskin- och byggnadsplutonen.
Det centrala när det gäller befästningar, också mot drönarhotet, är att varje soldat förstår principerna för befästning, eftersom en välutbildad pluton också kan improvisera fram ett effektivt försvar. En återgång till det grundläggande betyder inte att man tar till otidsenliga metoder utan att man drar nytta av fungerande och beprövade lösningar.
Saima Ratasvuori Kommendör
Hundraårig krigsveteran förestavare vid
faneden
Vid sommarens faned hade vi en specialgäst på brigaden. Den hundraårige krigsveteranen Bruno Österlund kom på besök och fungerade som förestavare vid krigsmannaedgången. Efteråt fick Fanbärarens redaktion chansen att intervjua honom.
Österlund är född år 1925 och har vuxit upp i Ekenäs skärgård, mer specifikt på ön Danskog. Han ryckte in när han var 18 år och hamnade med i världskriget samma dag. Österlund minns att han också svor faneden efter rekrytperioden.
– Jag minns inte något speciellt från faneden. Den var inte lika omfattande som den var här nu, den var liksom på ett enklare stadium, beskriver Österlund.
Efter inryckningen blev Österlund skickad till Åland för att tjänstgöra i kustförsvaret. Han hann vara där ett tag innan han blev sjuk och skickades till fastlandet. Österlund tillbringade en månad på sjukhus, och under den tiden hände det stora förändringar.
– Jag blev flyttad till Dragsvik, varifrån jag blev skickad vidare till Enare träsk i Lappland, minns Österlund. Efter vinterkriget och fortsättningskriget kämpade sig Finland också genom Lapplandskriget.
Österlund blev hemförlovad vid julen. Han lyfter fram att han hann tjänstgöra i både Finlands nordligaste och sydligaste del.
Hundraåringen Bruno Österlund har några tips till dagens beväringar. Han uppmuntrar alla att vara sig själva, att vara öppna och att visa mod.
Det är bra att vara öppen med varandra, eftersom det stärker gemenskapen, tillägger han.
Kaarlo Lehtonen Redaktör
Drönaroperatör – en modern tjänstgöringsuppgift
I dagens läge utgör användningen av drönare en värdefull resurs och till exempel en styrkemultiplikator i strid och krigföring. Därför är eftersträvan att använda drönare i alla lägen en självklarhet. Stridsutrymmet moderniseras ständigt, och därför har till exempel drönare blivit alltmer väsentliga i krigföringen. Särskilt kriget i Ukraina har visat hur effektiva drönare är.
Därför har man också vid Nylands brigad börjat satsa på utbildningen av drönaroperatörer. Drönaroperatörer utbildas till ett flertal olika förband i alltmer stigande volym. Benjamin Leppilampi är en av de få drönaroperatörer som finns på brigaden. Han ryckte in i kontingent 1/25 och tjänstgör på beredskapsenheten.
När Leppilampi fick veta om möjligheten att bli drönaroperatör blev han genast intresserad. Redan från början hade han varit intresserad av att göra något speciellt under sin tjänstgöringstid. I slutet av rekrytskedet fick Leppilampi veta att han skulle komma att tjänstgöra på beredskapsenheten, och när
han några dagar senare fick höra om möjligheten att bli drönaroperatör, tvekade han inte.
– En aspirant kom till vår stuga och frågade om det fanns någon på den blivande beredskapsenheten som var intresserad av att bli drönaroperatör. Jag visade mitt intresse omedelbart, berättar Leppilampi.
Det finns inga särskilda krav för att bli drönaroperatör, bortsett från att man måste tjänstgöra på beredskapsenheten. Man behöver inte ha tidigare erfarenhet av att flyga drönare. Leppilampi tror att hans goda resultat i p-provet hjälpte honom att bli vald. Han tycker att det allt som allt varit ganska lätt att lära sig flyga drönare.
I och med sin uppgift i sin trupp interagerar Leppilampi ofta med beslutsfattande chefer, som plutonchefer och eldledare. Som drönaroperatör har man mycket ansvar. Först och främst är drönare väldigt viktiga för spaningsverksamheten. Det är i mångt och mycket fråga om en unik resurs när man kan sätta in en maskin i stället för en levande människa i lägen där information måste inhämtas i situationer som är tunga, utdragna och därför tråkiga eller i många fall rentav livsfarliga. Ju bättre en drönaroperatör är, desto bättre lyckas spaningen med drönare. Dessutom är drönare dyra, och man måste givetvis vara försiktig när man flyger dem. Det stora ansvaret är dock inget problem för Leppilampi.
– Jag gillar att ha mycket ansvar. Det gör saker mer spännande, även om det ibland kan vara stressigt. Under en övning fattade plutonchefen beslut om riktandet av anfallet och användande av eld mot fiender på basen av observationer, så det kändes att min verksamhet var meningsfull, säger Leppilampi.
Uppgiften utvecklas ständigt
Drönaroperatörens främsta uppgift är att spana på fienden med hjälp av drönare. Därtill stöder drönaroperatören också eldledningen. Drönaroperatör är
• Maximal flygtid: 32 minuter (flygtiden kan påverkas av bl.a. vindar och temperatur)
• Maximal flyghastighet: 54 km/h (15 m/s)
• Maximal vindtålighet: 15 m/s
• Positionering: GPS / GLONASS / GALILEO
• Driftstemperaturer: -35 °C till 49 °C
• Vikt: 495 g
Bild: Otto Ainetdin.
dock en så ny uppgift att den ständigt utvecklas. Leppilampi berättar att utbildarna har poängterat vikten av att drönaroperatörerna är kreativa när det gäller hur de använder drönare. De har gett operatörerna utrymme att experimentera med drönare för att hitta de bästa sätten att använda dem.
– Som drönaroperatör är det bra att vara kreativ. Vi har blivit utbildade i att prova olika sätt att använda drönare och att alltid använda dem när det är möjligt, förklarar Leppilampi.
De första tre månaderna som drönaroperatör flög Leppilampi en drönare som heter Parrot. Efter att förra kontingenten blivit hemförlovad fick han börja flyga en drönare som heter Skydrone. Den är en mer avancerad drönare, som till exempel kan flyga upp till 600 meters höjd. Under de senaste månaderna har Leppilampi tränat mycket med Skydrone. När beredskapsenheten var i Estland fick han för första gången flyga den i samband med en framryckning.
Enligt Leppilampi var det en väldigt fin upplevelse.
– Det har varit roligt att tjänstgöra som drönaroperatör. De bästa upplevelserna har jag varit med om när jag har lyckats hitta en stor mängd fiender med drönaren, berättar Leppilampi.
Leppilampi tillägger att han fortfarande lär sig något nytt varje dag. Han gillar att uppgiften är mångsidig och att den är modern och fortfarande utvecklas. Leppilampi tycker att uppgiften som drönaroperatör är en av de mest spännande på brigaden och rekommenderar den till alla intresserade.
Kaarlo Lehtonen Redaktör
Bild: Otto Ainetdin.
En grundlig reform – kusttruppernas
stridssätt utvecklades sommaren 1941
Erfarenheterna från vinterkriget hade visat att kustartilleriet var för ensidigt och passivt till sin karaktär med tanke på det kommande kriget.
Krigserfarenheterna och bedömningen av karaktären på det kommande kriget beaktades under mellankrigstiden i omorganiseringen och utbildningen av trupperna samt i den materiella utvecklingen. Marinen inrättade under sommaren 1941 kuststöttrupper som stred som infanteri och vilkas uppgift var att inta och besätta öar. Kusttrupperna utbildades och utrustades för anfall. Förändringen var enorm.
För ensidigt, för passivt – erfarenheterna av vinterkriget som grund för utvecklingsarbetet
Under vinterkriget var det kustartilleriets uppgift att avvärja anfall från havet. Man fullgjorde uppgiften, men patrulluppdragen under vintermånaderna och de strider som fördes som infanteri på isvidderna visade att varken de sammansättningar, den utbildning eller den utrustning man använde motsvarade detta syfte på bästa möjliga sätt.
”Den kanske viktigaste lärdomen från vinterkriget när det gällde kusttrupperna var att de vid behov borde
kunna omvandlas till rörliga stridsavdelningar och, antingen ensamma eller tillsammans med fälttrupperna, föra anfalls- eller försvarsstrider i synnerhet i skärgården samt snabbt klara av att förflytta även sitt tunga artilleri till nya eldställningar.” (fritt översatt från finska: Öv Reponen, Tyyntä ja myrskyä – taistelutarinoita rannikolta, 1953).
Ett marint första steg mot utveckling av stridssättet
Redan under vinterkriget försökte man förnya trupperna och utbildningen enligt krigserfarenheterna, men bland annat på grund av resursbrist lyckades man inte uppnå några egentliga resultat. Under tiden mellan vinterkriget och fortsättningskriget strävade man dock efter att omsätta erfarenheterna från vinterkriget i praktiken. I den utbildning som gavs inom Marinen betonades utbildning av kustartilleritrupper. Som viktigaste utbildningsteman fastställdes truppförflyttningar och öppen skärgårdsstrid på samma sätt som inom fältarmén. Utbildningen genomfördes i form av gemensamma övningar mellan kustartilleriet och infanteriet samt olika vapenslag vid land-sjöfronten.
Landstigningsövning.
Bild: SA-Kuva
Stridande soldater i främsta linjen på östra Finska viken.
Bild: SA-Kuva
I slutet av juni 1941 togs ett stort steg inom Marinen när det gällde utvecklingen av nya slag av trupper. Målet var att utveckla trupper som lämpade sig för krävande kust- och skärgårdsstrider och som skulle lämpa sig för anfallsverksamhet. Kommendören för sjöstridskrafterna kom med ett personligt initiativ, där det begärdes tillstånd att ändra avvärjningskompaniernas sammansättning så att de bättre skulle lämpa sig för att inta öar, hamnar och fartyg.
Man lättade på stöttruppernas tunga utrustning så att den bättre lämpade sig för anfall. Truppernas rörelse möjliggjordes med rekvirerad båtutrustning. Utrustningen och utbildningen, som påminde om stöttruppernas, och det rörliga eldunderstödet som följde med anfallet var omvälvande reformer. Användningsprincipen för kuststöttrupperna var att knyta deras verksamhet till fältarméns framryckning och uppnåendet av gemensamma målsättningar. I och med att man hade trupper som var avsedda för rörligt och helhetsinriktat anfallskrig kunde man för första gången prata om kusttrupper, och benämningen blev vedertagen under tiden mellan vinterkriget och fortsättningskriget.
Inrätta och utbilda kuststötkompanier!
Kusttrupperna inrättades i mitten av juni i kustbrigadsammansättning. Sammansättningarna varierade från ett område till ett annat. Kommendören för sjöstridskrafterna hade sju kustbrigader under
sig, och dessa befann sig inom sina grupperingsområden och hade uppnått beordrad styrka fram till 22.6.1941.
30.6.1941 gav staben för sjöstridskrafterna truppförbanden order om att bilda kuststötkompanier och utbilda dem. Utbildningen med sikte på att lära sig att inta öar skulle inledas omedelbart. Särskild omsorg skulle fästas vid valet av manskap. De som valdes skulle vara i gott fysiskt skick, vara modiga och kallblodiga samt ha vana att röra sig i skärgården och på havet. Ett lyckat val av chefer var av kritisk betydelse.
Stötkompaniets styrka fastslogs till 97 soldater. Till sammansättningen hörde förutom chefen och vice chefen en eldlednings- och spaningsgrupp, en underhållsgrupp samt två stötplutoner, med fyra stötgrupper i varje. Pluton- och gruppcheferna samt vicecheferna utrustades med maskinpistoler. Manskapet i grupperna beväpnades med snabbgevär, maskinpistol samt fyra gevär.
Målen för utbildningen av kuststöttrupperna var krävande. Som mål uppställdes fullständig förmåga att använda stöttruppens vapen, fullständig vana vid sjötransporter, intagande av utrustade öar samt intagande av hamnar och fartyg. Viktigaste utbildningsteman var stridsövningsskjutningar, övningar i att använda handgranat, brännstridsflaskor och buntladdningar, sjötransportövningar samt övningar
i att inta öar och hamnar.
Från kuststötkompanier till kuststötavdelningar
Sammansättningarna preciserades i början av juli. Kuststötkompaniets sammansättning utökades med två motorbåtsgrupper. I och med detta ökade kompaniets styrka till 108 soldater. Samtidigt sammanslogs kuststötkompanierna och de granatkastarplutoner som inrättats vid kustbrigaderna i början av juli till kuststötavdelningar. Till stötavdelningarna skulle dessutom anslutas signal-, kustpionjär- och underhållsplutoner. Stötavdelningarna underställdes separat beordrade kustartilleribataljoner vid Kustbrigaderna.
”2. kustbrigadens kuststöttrupper utbildas vid Vederlax udde, underställda kommendören för II kustartilleribataljonen. För ändamålet flyttas även en pluton från III kustartilleribataljonen (2 + 4 + 39) till Vederlax och sammanslås med de enheter som befinner sig där sedan tidigare. Man bör sträva efter att lösgöra kuststöttrupperna från uppdrag vid fronten till utbildning. Strävan är att bilda två kuststötkompanier och en granatkastarpluton av brigadens stöttrupper.” (Fritt översatt: 2.RPR:n komentajan käsky 12.7.1941, KA).
I utbildningen av kuststöttrupper betraktades i synnerhet plutonens, gruppens och halvgruppens förmåga att agera självständigt och på eget initiativ i syfte att lösa uppgiften. Övningarna i att inta öar skulle göras så verklighetstrogna som möjligt. Trupperna förbereddes för förhållandena i främsta linjen. Uppmärksamhet fästes vid döljande av den egna verksamheten och maskering av båtarna. All utbildning skulle ha som mål att soldaterna skulle lära sig att agera under kontinuerligt fiendehot.
Stötkompanierna utbildades att röra sig absolut säkert och i beordrad gruppering i skärgården. De främsta utbildningstemana inom skärgårdsutbildningen var bevarande av kursen, framryckning med hjälp av karta, sjökort och kompass samt bevarande av kontakten mellan trupperna under framryckningen. Kravet var att trupperna lär sig att använda sig av båtarna även i besvärliga förhållanden under dygnets alla tider.
Man måste känna till förhållandena i skärgården och förstå vilka möjligheter den bereder för fientlig och egen verksamhet. För att undgå att bli upptäckt krävdes att man kunde ta sig fram skickligt och ljudlöst både på öar och över fjärdarna i skärgården. Man måste beakta vikar och öppna fjärdar i verksamheten. Trupperna skulle utrustas med bra observationsutrustning för att kunna avslöja fiendens verksamhet.
Målet med att öva sig i att inta öar var att utbilda de grupperings- och framryckningsformationer som förutsattes i olika skeden av striden samt innehållet i de korta order vars syfte var att leda verksamheten och de absolut rätta åtgärderna. Trupperna skulle läras hur man grupperar sig för försvar efter att ön intagits. I all verksamhet betonades aktivitet. Centrala målsättningar vid övning i större sammansättningar var att lära sig samarbeta med artilleriet och flottan vid landstigning. Kuststöttruppernas verksamhet, uppgifter och verksamhetsområde förutsatte att trupperna hade anfallsanda och disciplin. Dessa förmågor skulle upprätthållas under övningarna och förankras hos trupperna.
Mångsidiga och aktiva – kusttrupperna enligt det nya stridssättet
Marinen inrättade och utbildade på kort tid en helt ny typ av trupper – kuststötkompanier. Materielen och utbildningen planerades så att de skulle lämpa sig för anfall, och kompanierna utrustades i första hand med rekvirerad båtutrustning. Stötkompanierna övade flitigt, målmedvetet och mångsidigt. Övningstemana började med soldatens grundläggande färdigheter och avslutades med plutonens och kompaniets anfall samt intagande av stödjepunkter. Inom utbildningen betonades båtverksamhet och kännedom om skärgården.
Av stötkompanierna formades kustbataljoner. Till bataljonerna fogades enheter för indirekt eld, först ett granatkastarkompani och sedan ett fältartilleribatteri eller flera. På så sätt organiserades stridsavdelningar. I fråga om stridsavdelningarna möjliggjordes rörlig ledning och stödjande av verksamheten. Samarbete med Flottan betonades. Man förstod att det var av vital betydelse att skydda truppernas sjötransporter med insatser från flottans och flygvapnets sida.
Att märka var att kusttrupperna stred mot fienden inom Hangöområdet och på östra Finska viken parallellt med utbildningen under hela juli månad. Ur utbildningssynpunkt var detta synnerligen viktigt och förberedde truppen för kommande krävande uppgifter under anfallsskedet.
Avslutningsvis
Kusttruppernas stridssätt utvecklades målmedvetet under sommaren 1941. Reformen var övergripande och omfattade taktik, principen för truppernas användning, organisationen, utrustningen och utbildningen. Alla dessa faktorer hade knutits till verksamheten i snabb takt. Detta kan konstateras till exempel genom att titta på huvudtemana för Avdelning Vuorelas utbildningsvecka i mitten av augusti. Tyngdpunkter för utbildningen var övning av
Stötgrupperna i sina båtar med eldunderstödet redo.
Bild: SA-Kuva
landstigning, intagande av öar, mörkerverksamhet och mörkerskjutningar, lastning av båtar och körning i formation. Efter denna utbildningsvecka utsågs Avdelning Vuorela 22 augusti till Kustbataljon 2. Den sammanfördes med Stridsavdelning Miettinen som inrättades samma dag, och som bestod av nämnda kustbataljon och en fältartillerisektion. Stridsavdelning Miettinen inledde följande dag ett anfall och putsade genom detta kusten vid Vederlax och framryckte mot Viborgska viken. Kusttrupperna skyddade den anfallande fältarméns marina flank.
Som kulmen på utvecklingen av kusttruppernas stridssätt kan betraktas landstigningen i Viborgska viken i slutet av augusti, under vilket Stridsavdelning
Miettinen intog ön Teikari. Anfallet genomfördes med en avdelning bestående av cirka 500 soldater, stödd av tungt och lätt artilleri och i samarbete med flottan. Striderna fördes i huvudsak i mörker. Intagningen av Teikari gjorde det möjligt att korsa Viborgska viken och trygga sjövägen till Viborg. Efter att ha korsat Viborgska viken deltog kusttrupperna i intagningen av Björkö – för att inte glömma striderna i Hangö och inrättandet av Ladoga kustförsvar.
Lari Pietiläinen Kommendör
Artikeln har tidigare publicerats på finska i Kylkirauta 03/2024.
Hänt på brigaden
Bengtskär
Den 26 juli hade det förlöpt 84 år sedan slaget vid Bengtskär. Marinen hedrade minnet av de som deltog i striderna, och därmed lade Nylands brigad ner en krans på Bengtskär.
Striden fungerar som ett bra exempel på en lyckad gemensam operation, en så kallad Joint-operation. Över 1000 finska soldater från alla försvarsgrenar deltog i den. Försvars- och motanfallstruppers styrka på själva ön bestod av dryga 100 soldater, som utgjorde föregångare till dagens kustjägare.
Inryckning
Nya beväringar ryckte in till Nylands brigad den 7 juli. Brigaden var full av nya ansikten som var ivriga och nervösa att börja sin tjänstgöring. Under första dagen skedde till exempel upphämtning av deras utrustning från rustförrådet.
Pionjärer
De 25 juli firade pionjärerna sin traditionsdag, det vill säga Schmardens dag. Pionjärer är slagfältets arbetshästar med breda och mångsidiga uppgifter. Syftet med pionjärverksamheten är att forma verksamhetsmiljön till fördel för de egna trupperna och begränsa fiendes och omständigheternas påverkan.
Pionjärkompaniet på Nylands brigad är Marinens enda pionjärkompani, som producerar alla Marinens pionjärtrupper, såsom kust- och stridspionjärkompanier, röjnings-, byggnads- och maskingrupper för Marinens krigstidsbehov.
Faneden
Den 16 augusti 2025 avlade kontingent 2/25 krigsmannaeden och gav sin krigsmannaförsäkran, vilket markerade övergången till att bli jägare. Ceremonin besöktes av många anhöriga till beväringarna, som även fick möjlighet att besöka Soldathemmet och ta del av en utställning med militär utrustning.
Soldatmästerskap i fotboll
Vecka 35 åkte Nylands brigads fotbollslag till Rovaniemi för att delta i soldatmästerskapen. Nylands brigad samlade en grupp av skickliga fotbollsspelare som representerade brigaden i Rovaniemi.
Teikaridagen
Vasa kustjägarbataljon firade i år sin årsdag fredag den 4 juli Vasa kustjägarbataljon hedrar minnet av de hårda striderna vid ön Teikari 1–5.7.1944. I år har det förlöpt 81 år sedan dessa strider utkämpades. Teikaridagen firades i både Dragsvik och Obbnäs med kransnedläggning och kaffebjudning.
Marinens årsdag
Den 9 juli firades Marinens årsdag i Åbo. På plats fanns det många fina fartyg och annan materiel. Även republikens president var närvarande och höll ett tal på minfärjan Pansios däck.
Brigaden förr och nu
1963 tjänstgjorde skådespelaren och bildkonstnären Fred Negendanck vid Nylands brigad. För att uppmärksamma brigadens 400-årsjubileum nästa år återpublicerar Fanbäraren Negendancks teckningar mot sin moderna bakgrund. Denna gång har turen kommit till brigadstaben.
Fråge Sport
1. Vilka stridsplan köpte Finland år 1992 i statens dittills största affär med försvarsmateriel?
A. Saab JAS 39 Gripen
B. Dassault Mirage 2000-5
C. McDonnell Douglas F/A-18 Hornet
2. Vilken preussisk militärteoretiker och general skrev det berömda verket Vom Kriege, på svenska Om kriget, som utgavs på 1830-talet?
A. Carl von Clausewitz
B. Georg Wenzeslaus von Knobelsdorff
C. Otto von Bismarck
3. Vad heter tv-programmet som finns att se på Yles kanaler, exempelvis Arenan, som handlar om åtta rekryter?
A. Lepo!
B. Stuga 13
C. Raka led
4. Vad heter huvudkaraktären i boken och filmen Okänd soldat, Tuntematon sotilas?
A. Antero Rokka
B. Pertti Koivu
C. Juhani Huuhtanen
5. Försvarsmakten hade sitt före detta centralsjukhus fram till år 2005 i stadsdelen Lillhoplax i Helsingfors. Vad hette sjukhuset?
A. Smitta
6. Hur många lejon finns det på brigadgeneralens kragspegel?
A. ett
B. två
C. tre
7. Vilket år grundades Sotilaskotiliitto – Soldathemsförbundet?
A. 1921
B. 1932
C. 1943
8. Var föddes marskalk Carl Gustaf Emil Mannerheim den 4 juni 1867?
A. Villnäs slott i nuvarande Masku
B. Sjökrigsskolan på Sveaborg
C. Vinterpalatset i Sankt Petersburg
9. Ungefär hur många kvinnor har fram till år 2025 utbildats för Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets reserv?
A. Cirka 800
B. Cirka 5 500
C. Cirka 14 000
10. Vad heter världens troligen största tillverkare av handeldvapen? Företaget grundades 1852 i USA.
A. Rutherford & Sons
B. Smith & Wesson
C. Johnson & Johnson
B. Tilkka C. Droppa 1. c) McDonnell Douglas F/A-18 Hornet 2. a) Carl von Clausewitz 3. b) Stuga 13 4. a) Antero Rokka 5. b) Tilkka
Svaren:
6. a) ett 7. a) 1921 8. a) Villnäs slott i nuvarande Masku 9. c) Cirka 14 000 10. b) Smith & Wesson
Sponsorklubbens sommarexkursion 10.6 till Sveaborg
En vacker junimorgon samlades ett 40-tal Sponsorklubbs- och delegationsmedlemmar på Salutorget för årets traditionella Sponsorexkursion.
Vi bordade två Jurmobåtar för en kort sjöfärd till Sveaborg, där vi togs emot av Sjökrigsskolans chef kommodor Antti Rainio. Efter att ha avnjutit en god lunch i matsalen bekantade vi oss med Sjökrigsskolan och fick en intressant föreläsning om Flottans verksamhet samt om Sjökrigsskolan av skolans chef.
Efter att ha tackat kommodor Rainio för besöket, hälsade vi de nya medlemmarna Mikael Frisk, Stefan Malin och Mikael Westerback välkomna i klubben och överräckte deras Sponsorsköldar.
Därefter fortsatte färden med Jurmobåtarna söderut utanför Helsingfors till Torra Mjölö. Det forna kustartillerifortet hyser nu ett stort antal gamla kustartilleripjäser, med 12-tumskanonen (305 mm) med dubbla rör som den mest spektakulära pjäsen. Vi fick njuta av en mycket kompetent och inspirerande guidning av majoren i reserven Pasi Favorin
Han har verkat länge och förtjänstfullt i Suomenlinnan rannikkotykistökilta och kan allt om den gamla
kanonen. Kanonerna kom i Finlands ägo 1918 efter frihetskriget, då ryssarna lämnade dem efter sig. Ursprungligen var de ämnade som en del av Peter den stores sjöfästning. 1931 beslutade man bygga två 305 mm:s dubbeltorn på Mäkiluoto och på Torra Mjölö. Dubbeltornet på Torra Mjölö stod skjutfärdigt på ön 1935. Kanonen är mäkta imponerande med en totalvikt på 1 miljon kilo. Tornet är fem våningar högt, rören är 16 meter långa och väger 52 ton per rör. Då man sköt med kanonen var besättningen hela 100 man stark. Kanonen är numera renoverad av det redan nämnda gillet och i skjutskick. En prestation som man kan ta hatten av för!
Efter detta intressanta besök bordades Jurmobåtarna ånyo för färden tillbaka till Salutorget.
En lyckad exkursion i gott sällskap som Nylands brigads färska kommendör kommodor Mikko Laakkonen stod värd för. Ett varmt tack går också till förra kommendören, kommodor Jyri Kopare, för konceptet och arrangemangen för årets Sponsorexkursion.
Denis Strandell Sponsoransvarig
Bild: Poppe Taucher.
Gilledagen 2025 välbesökt
Nylands brigads gille ordnar vartannat år en Gilledag för sina medlemmar. I år hölls Gilledagen i Syndalen under beväringarnas grundövning. Omkring femtio medlemmar deltog i exkursionen och togs emot av brigadkommendören, kommodor Mikko Laakkonen, på soldathemmet i Syndalen. I sitt hälsningsanförande tackade brigadkommendören Gillet för dess engagemang och stöd för brigadens bästa.
Som traditionen påbjuder bjöds vi på ärtsoppslunch innan övningsledaren, kommendörkapten Janne Kandelin, presenterade övningen. Övningen i Syndalen omfattade fem dagar och byggde på olika skjut- och stridsmoment i terrängen. Några dagar före Gillets besök hade statsminister Petteri Orpo besökt övningen och deltagit i framryckningsövningarna samt även provat på skarpskjutning. Enligt uppgift var statsministern mycket imponerad av vad han fick ta del av under övningen.
Efter den välutförda presentationen delades gillesmedlemmarna in i två bussar och fick följa övningen ute i terrängen. Det var synnerligen intressant att ta del av den moderna teknik som är en del av dagens
utbildning, såsom den simulatorstödda stridsutbildningen. Gillesmedlemmarna kunde nöjt konstatera att det skett betydande tekniska framsteg i utbildningen sedan deras egna dagar i samma skogar.
Efter besöket i Syndalen förflyttade vi oss till officersmässen i Dragsvik, där de terränganpassade kläderna fick ge vika för mörk kostym med tillhörande ordnar. Innan middagen gavs tillfälle att bekanta sig med officersmässen, som med sina anrika rum erbjuder en imponerande miljö. Middagen, tillredd av tre mässkockar, avnjöts under taktfast ledning av Gillets ordförande Joakim Flinck
Under middagen redogjorde Johan von Knorring för arbetet med Nylands brigads kommande 400-årshistorik och uppmanade samtliga gillemedlemmar att delta i gratulationsdelen genom en inbetalning. I sin hälsning framhöll von Knorring vikten av att gillemedlemmarna medverkar till historiken.
– Hittills har endast ett relativt litet antal gillemedlemmar valt att stöda utgivningen av brigadens 400-årshistorik ”400 år i torrt och vått”. Trots att projektet möjliggjorts genom bidrag från flera stiftelser
Bild: Linus Seger
Bild: Linus Seger
och fonder, återstår en självrisk för Gillet att täcka. Eventuellt överskott från försäljningen kommer att tillfalla Gillets 400-årsjubileumsfond, sade von Knorring.
Efter uppropet var det många gillemedlemmar som nappade på erbjudandet. Gillet påminner gärna även andra om att de kan understöda verksamheten och samtidigt erhålla sitt exemplar av historiken genom att meddela namn och adress till Johan von Knorring, ordförande för historikprojektets arbetsgrupp.
I väntan på jubileumsåret vill Gillet rikta ett stort tack till premiärlöjtnant Joakim Borgar för de utmärkta arrangemangen under gilledagen!
Anders Strandberg
Styrelsemedlem
Du kan understöda historikprojektet genom att betala (162,60 € eller 100 €) till Nylands Brigads Gille, Ekenäs Sparbank, konto FI96 4170 0010 0682 90. Skriv ”Historik” i meddelandefältet. Meddela Ditt namn och Din adress till Johan von Knorring som är ordförande för historikprojektets arbetsgrupp: johan@vonknorring.fi samt om betalaren är en annan än namnet som ska publiceras i historikens förteckning över gratulanterna. Betalningen ska göras före 30.9.2025. Som tack för att Du stöder Brigaden och Gillet erhåller du ett exemplar av historiken.
Gillets sponsorklubb
Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stödja Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.
Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på svenska dagen samt till VIP-dagen, som Gillet arrangerar årligen. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.
Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.
Sponsorklubben leds av Denis Strandell,, tfn 050 464 1014, e-post. sponsor@nylandsbrigadsgille.fi Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid.
Nylands Brigads Gille Helsingforsnejden höstmöte
Nylands Brigads Gille Helsingforsnejden håller sitt höstmöte tisdagen 28.10.2025 kl.18.00 Platsen är Handelsgillet, Wishkey Cabinet 2:a vån., Kaserngatan 23 Helsingfors. Vi börjar med föredag därefter äter vi en kvällsbit.
Meddela ditt deltagande till pielu@saunalahti.fi senast måndagen 20.10.2025.
Kallelse - Gillets höstmöte 5.11
Kallelse till höstmöte onsdagen 5.11 kl 18 i Helsingfors. Mötet hålls i Svenska kulturfondens utrymmen på Georgsgatan 27, Helsingfors, 6:e våningen. På höstmötet behandlas stadge-enliga ärenden. Möjlighet att delta på distans ordnas. Skild kallelse kommer att utgå med e-post. Anmälan sker senare i höst via Gillets hemsida.
Styrelsen.
Delegationen 2025 Lokalavdelningar
Västnyland
ordf. Rabbe Kajander Horsbäckvägen 134 A 10600 Ekenäs tel: 040 502 9495 rabbe@2me.fi
Helsingfors
ordf. Markus Liesalho Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi
Egentliga Finland
ordf. Marcus Lepola Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com
Sverige
ordf. Alexis Aminoff Gripenbergs gård 1, 573 92 Tranås 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se
Styrelsen
Ordförande:
Joakim Flinck
040 556 4757 ordf@nylandsbrigadsgille.fi
Vice ordförande: Christoffer Hällfors 040 561 0970 medlem@@nylandsbrigadsgille.fi
Sekreterare:
Åke Frondén 045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi
Skattmästare:
Jussi Laitinen 050 500 4738 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi
Ledamot:
Uppdatera era adressuppgifter!
Norra och Södra Österbotten
kontaktperson Rodney Strandvall
Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 rodney.strandvall@multi.fi Östnyland
ordf. Hans-Erik Orrenius
Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö 040 552 4273
hans-erik.orrenius@pp.inet.fi
Dragsvik Artillerister
ordf. Antti Juntunen
Nybyvägen 12 10230 Ingå 040 7233643
a.p.juntunen@gmail.com
Anders Strandberg 040 823 5530 anders.strandberg@smabruk.fi
Ledamot: Denis Strandell 050 464 1014 sponsor@nylandsbrigadsgille.fi
Ledamot: Rodney Strandvall 0400 367862 rodney.strandvall@multi.fi
Ledamot: Mikko Rundelin mikko.rundelin@mil.fi
Ledamot: Rabbe Sittnikow 040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com
Ordförande
Robin Elfving Helsingfors
Medlemmar
Anders Adlercreutz Kyrkslätt
Alexis Aminoff Stockholm
Otto Andersson Lovisa
Alexander Bargum Helsingfors
Henrik Creutz Lovisa
Bernt Ehrnrooth Helsingfors
Albert Ehrnrooth Helsingfors
Jan-Eric Enestam Västanfjärd
Jan Eriksson Pargas
Jannica Fagerholm Helsingfors
Elli Flén Nykarleby
Filip Hamro-Drotz Grankulla
Eva-Lisa Heinrichs Raseborg
Susanne Homén-Lindberg Helsingfors
Johan von Knorring Grankulla
Johan Kvarnström Raseborg
Patrik Lerche Helsingfors
Tom Liljestrand Lovisa
Mats Löfström Eckerö
Henrik Nystén Helsingfors
Jan D Oker-Blom Lovisa
Malin Pettersson Helsingfors
Joakim Strand Vasa
Petra Theman Raseborg
Kjell Törner Borgå
Henrik Vuornos Esbo
Carita Wallgren-Lindholm Raseborg
Henrik Wolff Helsingfors
Mathias Österberg Malax
Medlemskap & kontaktuppgifter
Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:
Ansvarig för medlemsregister Christoffer Hällfors 040 561 0970 medlem@nylandsbrigadsgille.fi
facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi
I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress? Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till medlemsregistret Flomembers.
medlem@nylandsbrigadsgille.fi
Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar
Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma
