Issuu

FANBÄRAREN

Sammanhållning Nr 2 - Juni 2025 - Årgång 85

Fanbäraren 2/25

6 Kommodor Mikko Laakkonen är Nylands brigads nya brigadkommendör

10 Bildreportage: Den nationella Combat Camera-enheten deltog i övningen SYD125

14 Barettmarschen – en kustjägarinsats av hela brigaden i Teikarianda

20 Stabschefen berättar - så blir en storövning till

28 Mycket ryms med i brigadens 400-årshistorik - intervju med historikens författare Anders Gardberg

Innehållsförteckning:

4 Brigadkommendörens hälsning

6 Intervju med nya brigadkommendören

9 Ledare

10 Bildreportage: Övning SYD125

14 Barettmarschen

16 Blandstugan ett lyckat koncept

18 Bildreportage: Narrow Waters 25

20 Så blir en storövning till

22 Brigadens första översättare går i pension

24 Aspirantläkaren - en unik utbildning

26 Frivilliga nyckeln till Soldathemsverksamhet

27 Fanbärarens frågesport

28 Brigadens 400-årshistorik är nästan klar

30 Hänt på brigaden

32 Gillets ordförandekrönika

33 Ny löpmattor i idrottshuset

34 Missa inte Gilledagen 23.8

35 Brigaden förr och nu

Redaktionsråd

Ordförande

Kommodor Jyri Kopare

Medlemmar

Chefredaktör Ted Urho

Kommendör Pekka Snellman

Kommendör Saima Ratasvuori

Kommendör Simon Källman

Kommendör Mikko Rundelin

Kommendörkapten Andreas Jung

Saara Sjöblom

Hanna Tallberg

Joakim Flinck

Jägare Otto Ainetdin

Jägare Kaarlo Lehtonen

Ansvarig utgivare

Kommodor Mikko Laakkonen

Chefredaktör

Ted Urho

chefredaktor@fanbararen.fi

Ekonom

Jussi Laitinen

Korrektur & översättning

Saara Sjöblom

Grafiker

Jägare Otto Ainetdin

Redaktör Jägare Kaarlo Lehtonen

Redaktionens adress

Fanbäraren

Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion@fanbararen.fi Tfn 0299 339 101

Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga: 2700 exemplar, 4 nr/år & e-version

Brigadkommendörens hälsning

Dags att släcka ljuset i arbetsrummet

Det är en del av uppgiften som yrkesmilitär att arbetsuppgifterna, omständigheterna och de omgivande människorna byts. Detta säkerställer ett livslångt lärande och utvecklar förmågan att anpassa sig till ständigt föränderliga förhållanden. Man måste kunna släppa taget och lära sig av det som varit.

Brigaden har vuxit både psykiskt och fysiskt under de två senaste åren. Samtidigt har man ställt upp mål och dragit upp riktlinjer för utvecklingen med tanke på nästa årtionde. I synnerhet tre helheter har främjats: de värnpliktigas tjänstgöring, det internationella samarbetet och brigadens operativa prestationsförmåga. Helheterna är sammanlänkade med varandra och omfattar ett stort antal detaljer. En del av dem ger snabba resultat, och med andra byggs brigaden inför 2030-talet.

Med tanke på helheten har det varit av central betydelse att formulera målen så att var och en genom sitt arbete kan främja uppnåendet av dem. Öppenhet har gjort det möjligt att utsätta tankarna för en mera omfattande diskussion i syfte att säkerställa en gemensam förståelse och att man förbinder sig gemensamt till målen. Uppgiftstaktik har använts i synnerhet i situationer då dimman gör det svårare att ta sig fram och friktionen gör rörelserna långsammare.

Brigadens verksamhetskultur är ett resultat av långsiktig verksamhet samt av att man stärkt det som är bra och lärt sig av fel. Att verksamhetskulturen mött utmaningar har setts som en möjlighet att utveckla växelverkan och öppenheten.

Brigaden har levt i en tid av förändring, vilket har betonat kravet på kontinuerlig utveckling. Detta kräver innovationsförmåga, mod att prova på nya saker och beredskap att ta risker. Alla nivåer bör bära ansvar. Verksamheten bör byggas genom samarbete i enlighet med brigadens målsättningar. När det är fråga om samarbete är det tillåtet att vara självisk på ett sunt sätt. Endast på så sätt kan vi säkerställa betydelsen av vårt arbete även i framtiden och vår verkningsfullhet som en del av marinen och försvarsmakten.

Sist och slutligen bygger all verksamhet på stolthet över det egna arbetet. Brigadens egen särskilda uppgift som producent av amfibietrupper, stoltheten över att värna den finlandssvenska kulturen och traditionerna samt det exceptionellt starka stödet från våra intressenter skapar gemenskap.

Jyri

Brigadkommendör

Kopare under Narrow waters-övningen. Bild: Linus Seger.

Personalen vid Nylands brigad har hög arbetsmoral och utmärkt sammanhållning. Genom att göra saker tillsammans och stöda varandra har vi även klarat oss igenom svåra situationer på ett fint sätt. Jag vill tacka brigadens personal för ett utmärkt arbete och i synnerhet för det stöd jag fått. För att förstå vad brigadens sammanhållning handlar om måste man uppleva den själv.

De värnpliktiga och de kvinnor som utför frivillig tjänstgöring är brigadens resurs och gör brigaden till en helhet. Det har varit fint att följa med unga vuxna under deras resa och samtidigt dela deras framgång och utmaningar. Minnet av motiverade, förnuftiga ungdomar som stöder varandra kommer att leva kvar hos mig.

Nylands brigads ställning och roll som en del av den finlandssvenska kulturen och gemenskapen är betydande. Brigaden är en fast del av samhället, och vår verksamhet intresserar i hög grad olika grupper. Det stöd som brigaden får är starkt, och stödnätverket är ytterst viktigt för oss. Jag tackar i synnerhet Nylands Brigads Gille samt städerna Raseborg och Hangö för stöd och vänskap. Vår verksamhet skulle

inte vara möjlig utan ert starka och aktiva stöd. Jag vill även tacka vår garnisonsrestaurang, hälsostationen, soldathemmet samt Försvarsfastigheter för det stöd som ni gett brigaden. Vi har haft ett så nära samarbete att man ofta har glömt att vi tillhör olika organisationer. Det här ger en bra bild av hur väl våra mål sammanfaller.

Ingenting varar för evigt. Jag är stolt över den möjlighet jag fått att fungera som kommendör för Nylands brigad. Särskilt stolt är jag över att jag får vara en del av den finlandssvenska gemenskapen, och jag vill tacka för det varma mottagande och stöd jag fått under min tid som kommendör. Brigaden har gett mig många fina minnen och samtidigt möjlighet att lära mig nya saker och utvecklas som soldat.

Jag går vidare med brigadens motto i klart minne: Militärt kunnande, Sammanhållning, Framåtanda!

Kommodor Jyri Kopare Brigadkommendör

Kommodor Jyri Kopare och kommodor Mikko Laakkonen vid kommendörsbytet.

Den nya brigadkommendören förstår

brigadens särställning i Svenskfinland

”Tvåspråkigheten är väldigt viktig för mig.” Det är en av de första sakerna den tillträdande brigadkommendören, kommodor Mikko Laakkonen, säger då han sätter sig ner för en intervju med Fanbäraren. Bakom sig har han en första dag av introduktion inför det nya jobbet som officiellt börjar den 1 juni.

– Det är med ödmjukhet, tacksamhet och beslutsamhet som jag tar emot befälet över ett högpresterande truppförband, svarar kommodoren på den klassiska frågan om hur det känns.

Han har mångsidig erfarenhet av olika uppgifter inom Finska vikens sjöförsvarsområde, Sjökrigsskolan, FN:s krishanteringsuppgifter, Kustbrigaden, Marinstaben, Huvudstaben och Natos militärstrategiska högkvarter i Europa (SHAPE). Som yngre officer arbetade han som militär observatör för FN i Pakistan och Indien samt som planeringsofficer i Sudan. Dessa internationella insatser har gett honom både respekt för olika kulturer och inblick i mångfacetterade sätt att leda.

– Det viktigaste är dock att jag under de senaste fyra åren har arbetat vid Marinstabens planeringsavdelning. Det har gett mig insikt i sjöförsvarets långsiktiga utveckling, kapacitetsutveckling och det internationella samarbetets betydelse.

På det andra inhemska

En stor förändring kommer att vara bytet av arbetsspråk från finska till svenska.

– Jag har hela mitt liv ansett att tvåspråkigheten är en styrka för vårt land. Jag ser fram emot att förbättra min svenska här på brigaden. Jag vet att det är något jag behöver jobba hårt med, särskilt att tala, säger kommodoren på flytande svenska. Mitt yngsta barn går faktiskt i svenskspråkig skola, tillägger han.

Han har även förståelse för Nylands brigads särställning i Svenskfinland.

– Nylands brigad är i mina ögon ett mycket uppskattat truppförband. Jag har inte arbetat särskilt mycket med truppförbandet, men det har ett mycket gott rykte. Truppernas uppgifter under undantagsförhållanden är krävande och mångsidiga, vilket jag tycker att vi ska vara stolta över och se till att vi är värda förtroende varje dag. Även i detta avseende tar jag emot befälet över enheten med ett ödmjukt sinne och är tacksam för att jag har fått denna ansvarsfulla uppgift, säger Laakkonen.

Under den nya brigadkommendörens ledning kommer satsningen på det internationella samarbetet även fortsättningsvis att vara en prioritet.

– Internationellt samarbete är en helhet, och grunderna för det har byggts upp under många år och till och med decennier. Det internationella samarbetet har naturligt nog ökat avsevärt under de senaste åren. Vi i Nylands brigad gör vårt bästa för att stöda Marinstaben, andra truppförband samt allierade så att de kan identifiera verkningsfulla och smidiga samarbetsmodeller genom vilka Finlands sjöförsvar kan kompletteras.

Som ledare beskriver kommodoren sig själv som reflekterande, social och beslutsam.

– Jag vill lyssna på andra innan jag fattar beslut, men jag tvekar inte att fatta dem när det behövs. Det är viktigt att alltid söka flera perspektiv, men också att leda tydligt.

Han betonar vikten av vardaglig närvaro bland både beväringar och personal, på kasernen liksom i terrängen.

– Jag vill höra tankar, erfarenheter och åsikter från alla nivåer – från beväring till officer. Det förutsätter att jag rör mig mycket bland trupperna.

”Kaveria ei jätetä” – en livslång princip

Från sin egen beväringstid i Försvarsmaktens idrottsskola vid Tavastlands regemente bär han med sig en särskilt stark lärdom:

– ”Man lämnar inte sin kamrat!” är det viktigaste jag tagit med mig. Under en övning cyklade jag och min rumskamrat 20 kilometer tillbaka till terrängen för att leta efter en förlorad yxa – det utvecklade vår laganda mer än något annat, minns Laakkonen från bevärinsgtidens infanterispaningsutbildning.

För att upprätthålla soldatens stridsduglighet betonar Laakkonen både fysisk och psykisk förmåga. Lärdomar från Ukrainakriget ska systematiskt integreras i utbildningen.

– En mentalt stark soldat är självsäker, uthållig och motiverad. Och grundläggande stridsfärdigheter –från individ till grupp – är fortfarande kärnan i vår krigsduglighet.

Han lyfter även fram reserven som avgörande för försvarsförmågan.

– Som Försvarsmaktens kommendör nyligen sade: Reserven går inte bredvid oss, utan ibland till och med framför oss. Vårt försvarssystem bygger på värnplikt och en stor reserv. Reservisternas kompetens, antal och engagemang är mycket viktiga för Nylands brigad. Jag vill för min del se till att reservisterna får delta i krävande övningar som motsvarar utbildning och som visar vår förmåga att försvara Finland.,

Ted Urho Chefredaktör

Kommodor Mikko Laakkonen tar emot Nylands brigads fana av Marinkommendören konteramiral Tuomas Tiilikainen.

Nylands brigads kommendörer 1956-2025

Kommodor

Överste

Överstelöjtnant Överste

Mikko Laakkonen

Jyri Kopare

Juha Kilpi

Arvi Tavaila

Kjell Törner

Olavi Jantunen

Juha Vauhkonen

Anders Gardberg

Henrik Nysten

Karl-Gustav Storgårds

Stig-Göran Grönberg

Bjarne Ahlqvist

Karl-GustavMuromaa

Olof Thodén

Lars Stenström

Gustav Hägglund

Hans Christensen

Keijo Tuominen

Rolf Wilhelm Stewen

Esko Raunio

Ossian Wuorenheimo

Lauri Boldt

Carl Olof Lindeman

Holger Krogerus Eric Åkerman

2023-2025

Faktaruta:

Namn: Mikko Laakkonen

Militärgrad: Kommodor

Värnplikt: Försvarsmaktens Idrottsskola, med inriktning infanterispaningsutbildning vid

Tavastlands regemente

Ålder: 52 år

Födelseort: Helsingfors

Familj: Fru och tre barn (dotter och två söner)

Hobbyer: Innebandy och läsning samt promenader med hustrun och stugliv på sommaren. Uppmuntrar pojkar i fotboll och de yngsta även i handboll

Senast lästa bok: Mauno Koivisto, The Russian Idea

Senast sedda tv-serie: Yellowstone

Bild: Otto Ainetdin

Ledare

Bidra till försvaret - lägg bort mobilen

Försvarsmaktens främsta syfte är att trygga Finlands suveränitet, vid behov genom att ta till vapen. Det är ändå alltid den sista utvägen, och som redan namnet antyder, något vi endast gör för att försvara oss själva.

Försvaret av Finland är så mycket mer än den synliga delen av yrkesverksam personal och beväringar. Det är den 900 000 man starka reserven, det är militäralliansen och det är försvarsviljan. (När man en gång blivit bränd lär man sig att sky elden och skaffar både brandvarnare och skumsläckare.)

Det är befolkningens försvarsvilja som utgör stommen i tanken på totalförsvaret, det vill säga att både civilsamhället och försvaret i symbios står emot yttre påtryckningar. I en allt mer polariserad värld är det just civilsamhället som får ta den första smällen: överbelastningsattacker, vilseledande nyheter samt allt fränare uttalanden från ytterkanterna, vars främsta syfte oftast är att öka sin personliga förmögenhet snarare än att göra världen bättre.

Mannerheimriddaren och krigsveteranernas förfäktare, infanterigeneralen Adolf Ehrnrooth (1905–2004) brukar tillskrivas följande (fritt översatta) citat: ”Finland är ett fint land, värt att försvara. Och dess enda försvarare är Finlands folk.”

För att försvara vårt land krävs inte att man har gjort militärtjänst eller att man behöver ta till vapen. Det handlar om små saker som gör oss mer resilienta i vardagen: Se till att ha litet kontanter hemma om betalningssystemet slås ut, förnödenheter för ett par dagar i skafferiet samt ett laddat reservbatteri till mobilen eller en batteridriven radio, ifall nätet krånglar.

Vi lever i oroliga och påstridiga tider, där information blivit ett vapen. Den som är konstant uppkopplad utsätts för ett massivt flöde av intryck som hjärnan ständigt måste reagera på. Det gör att vi lättare tappar riktningen och har svårare att fatta beslut när det verkligen gäller. Hur kan jag lita på att X är sant idag, då det var Y som gällde igår?

Precis som med en brasa gäller det att trimma intaget av syre, annars brinner veden upp snabbare än tänkt. Eller i värsta fall tappar man helt kontrollen och hela huset brinner ner. Samma gäller sociala medier: Behöver du verkligen hålla koll på alla svängar som sker i Vita huset? Måste du ha en åsikt om saker

som egentligen inte berör dig eller din vardag? Var den där ”fyndiga” kommentaren du skrev verkligen nödvändig, eller eskalerade den polariseringen ytterligare?

Lägg ner mobilen en stund och kolla istället hur det ser ut i skafferiet. Den som är förberedd behöver inte oroa sig.

Ted Urho Chefredaktör

Den nationella Combat Camera-enheten

deltog i övningen SYD125

Den viktigaste övningen för denna kontingent i Ekenäs kustbataljon, övningen SYD125, arrangerades före påsken i Syndalen. På övningsområdet i Syndalen samlades, vilket redan blivit något av en tradition, trupper från Armén och Marinen samt från Gränsbevakningsväsendet för övning av indirekt eld, pionjärverksamhet och ledningssystemtruppernas verksamhet.

I övningen av indirekt eld ingick dessutom två flygprestationer med Hornet, så att även de operativa eldledarna från olika trupper fick öva. Därtill auskulterade kadetterna under övningen för olika rättigheter att övervaka och leda skjutningar med kastare med tanke på det kommande arbetslivet.

Denna gång fick övningen en extra krydda i och med att Försvarsmaktens Combat Camera-enhet deltog. Combat Camera-enheten är en militär funktion, som koncentrerar sig på att producera och dokumentera visuell information om operativa händelser.

Detta specialområde kombinerar fotografering, video och teknologi, och erbjuder detaljerade och autentiska vyer från militära operationer och konflikter. COMCAM-teamen har en roll i såväl strategisk kommunikation och dokumentering av historien som operativ analys.

Kamerans rötter i andra världskriget

Combat Camera-verksamheten i Finland har sina rötter i de informationskompanier som grundades under andra världskriget och som producerade visuellt material för propaganda och dokumentation. Då kriget upphörde hemförlovades kompanierna. Försvarsmakten ansåg det inte nödvändigt att fortsätta med fotograferingsverksamheten i den fredstida organisationen. Detta gällde fram till 2000-talet, då användningen av visuella medier ökade även i det övriga samhället, och konsumenterna fick tillgång till olika videotjänster och andra möjligheter att dela material. Även inom Försvarsmakten började man utveckla en egen Combat Camera-verksamhet som en del av Försvarsmaktens kommunikation.

Idag utgör Combat Camera-verksamheten i Finland en del av Försvarsmaktens strategiska kommunikation, och dess uppgift är att producera audiovisuellt material om Försvarsmaktens verksamhet. Enheten är placerad vid Gardesjägarregementet, men den har hela Finland som sitt verksamhetsområde, med alla dess varierande förhållanden, och följer även vid behov med finska trupper utomlands. Combat Camera-enhetens uppgifter i fredstid är bland annat att stöda kommunikationen och dokumentera

Försvarsmaktens verksamhet. Combat Camera-enheten består av 3–5 avlönade medieproffs och 6–8 beväringar per kontingent. I deras arbete ingår att producera videor och fotografier, som publiceras till exempel på Försvarsmaktens YouTube-kanal. Combat Camera-beväringarna väljs via separat ansökan, och det kunnande man skaffat sig i det civila spelar en betydande roll vid urvalet. De får både stridsutbildning och utbildning för olika förhållanden inom armén, marinen och flygvapnet. Utbildningen innebär förutom att man lär sig att behärska fotograferings- och videoteknologin även att man grundligt sätter sig in i den militära verksamheten.

Kameran som en del av de stridande trupperna

del av truppen utan att störa operationerna med sin närvaro. Materialet samlades in enligt den plan som chefen för enheten hade gjort upp och editerades i ett utrymme som hade reserverats för Combat Camera-enheten.

Laura Fontell-Seppelin under en övning. Foto: Privat.

Under övningen SYD125 dokumenterade Combat Camera-enheten viktiga ögonblick under övningen, såsom truppernas rörelser, kommendörernas beslutsfattande och operativa åtgärder. Största delen av tiden tillbringade beväringarna tillsammans med den beordrade truppen och deltog i dess strider. Soldaterna inom Combat Camera har många talanger, och behärskar både fotograferingstekniken och de militära verksamhetsprinciperna. Personalen inom Combat Camera deltar ofta i utmanande förhållanden tillsammans med den trupp som de dokumenterar. De ska kunna sköta sin uppgift som en

Det visuella material som producerats under övningen används inom Försvarsmaktens kommunikation, till exempel inom sociala medier och informationsverksamheten. Detta ökar övningarnas transparens och skapar möjligheter för allmänheten att förstå Försvarsmaktens verksamhet. Inom Marinens kanaler i sociala medier har det redan publicerats flera videor om olika vapenslag som filmats under övningen. Det material som producerats under övningen SYD125 kan utnyttjas inom Nylands brigad både då man berättar om den egna verksamheten för utomstående och i utvecklingen av utbildningsmaterialet.

Saima

Kommendör

Ratasvuori

Bild: Combat camera.

STRIDS- OCH SKJUTÖVNINGEN

SYD 125 i siffror:

2–3 försvarsgrenar

2 sjöbevakningssektioner

5 enheter: 3 från Marinen, 2 från Armén

80 anställda

20 kadetter

30 reservister

450 beväringar

124 fordon

3250 granater, explosiva varor och luftvärnsmaskingevärsammunition 4000 liter dieselolja Över 5000 matportioner

1 underhållsdag 7 besök

Barettmarschen – en kustjägarinsats av hela brigaden i Teikarianda

Normen som dikterar rätten att bära kustjägarnas gröna barett uppdaterades i slutet av år 2024 och trädde i kraft 1 januari 2025. I och med uppdateringen upphörde ett av de två nivåproven i kustjägarexamen, som är en kompetensmodul för kustjägarkunskaper och krävs som grund för att få bära den gröna baretten. När det idag finns kvar endast ett nivåprov, togs dess gamla namn ”barettmarschen” i bruk igen.

Den gröna baretten är en symbol för erhållen utbildning och visad kompetens i offensiv stridsverksamhet i kust- och skärgårdsförhållanden. En liknande huvudbonad används av lätta marininfanteriförband i flera länder. I den finska kustjägartraditionen förknippas baretten med traditionsstriden i Teikari, där lätta infanteriförband förstärkte försvaret av ön Teikari i Viborgska viken sommaren 1944. All strid genomfördes till fots och som en kombination av flera vapenslags och försvarsgrenars insatser, med märkbart försvårande begränsningar i underhållsförstärkningar.

Barettmarschen simulerar Teikaristriden

Barettmarschens skedesindelade genomförande följer Teikaristridernas sekventiella gång i stort. Marschen inleds med fotmarsch till samlingsområde, förstärkningstransport över vattendrag, fysiskt påfrestande strider till fots, avgörande strider i förorenad atmosfär och slutligen en urdragning över vattendrag till fastlandet. På detta sätt visar dagens kustjägare att de är färdiga att bära Teikarihjältarnas arv vidare i tryggandet av den finska kustens säkerhet.

Barettmarschen är ett utbildningsmoment som dels förkovrar soldaten i redan införskaffad kunskap och dels utökar soldatens färdigheter. Pedagogiskt är detta inte världens lättaste kombination, eftersom deltagarnas stridsvärde och mentala färdighet att ta emot utbildning i nya teman sjunker drastiskt under genomförandet. För att upprätthålla rätt säkerhetsnivå och stödfunktioner grundas en lägescentral i

början av övningen. Denna hålls bemannad dygnet runt och den har en realtidsuppföljning av gruppernas framryckning. Centralen har en ständig kontakt till marschens punkthållare, underhållsorganisation och medicinalinsatsstyrka. Punkterna och lägescentralen inberäknade stiger övningsorganisationens styrka till närmare 100 personer, för att kontinuerlig utbildning och uppföljning ska kunna genomföras och stödfunktioner riktas in enligt behov. Barettmarschen är en stor gemensam insats av båda bataljonerna, brigadstaben och underhållscentralen. Utan brigadens interna sammanhållning och samarbetsvilja skulle detta inte vara möjligt.

Karta, kompass och torra fötter

Rutten och temapunkterna för barettmarschen varierar och hålls till stor del hemliga, eftersom marschen genomförs stafflerat enhetsvis och kräver orientering utan hjälpmedel. Det är förbjudet att ha med mobiltelefon eller elektroniska kompasser, eftersom deltagarna ska kunna påvisa att de behärskar framryckning i en omgivning med elektronisk störning och utan extern strömförsörjning. En klassiker som åter dök upp denna kontingent var utmaningarna i manuell orientering i det mörka Harparskogområdet. Andra svårigheter förorsakades av skavsår på fötterna, om deltagarna inte kom ihåg rätt grundutförande vid marschpauser. Dessa inkluderar att ta av sig skor och strumpor, torka fötterna och ta på sig torra strumpor innan man fortsätter framryckningen. Ett ständigt återkommande hinder för att fullgöra barettmarschen visar sig vara intaget av en tillräcklig mängd vätska och mat under utförandet. Kroppen klarar helt enkelt inte metaboliskt av den fysiska prestationen utan en fortgående energi- och vätskepåfyllning.

Närmare 90 procent av deltagarna kom i mål

Nylands brigads barettmarsch återspeglar Teikaristriderna bra genom sin kombination av enheter av olika typ och vapenslag som samarbetar för att utföra ett såväl fysiskt som psykiskt mycket påfrestande uppdrag. Av de 468 beväringar, reservister, kadetter och till den anställda militärpersonalen hörande som inledde marschen kom hela 408 i mål, det vill säga 87%. Detta visar på en imponerande uthållighet hos deltagarna. Grupperna uppvisade en väldigt god attityd och sammanhållning, vilka båda är förutsättningar för att komma i mål. Ett speciellt omnämnande förtjänar pionjärkompaniets militärförare, som hade god disciplin på såväl packandet av sin stridspackning som val av grundstridsteknik och ljuddisciplin vid vattendragsöverskridningen.

Med en del nya teman som utbildas längs rutten, kan deltagarna mot slutet av marschen inte beredas möjlighet att ta emot ny kunskap enligt pedagogiska principer, så att den nya utbildningen först ska ges

formellt och steg för steg, varefter det finns grunder att genomföra den inövade kunskapen tillämpat. När ny kunskap utbildas efter 25 timmar fotmarsch finns det en risk att utbildningen mottas bristfälligt eller begränsat. Oavsett detta lyckades alla grupper mycket bra, och i slutet av marschen kunde samtliga deltagare konstateras inneha den kompetens som krävs av en kustjägare.

Text & bild

Simon Källman

Kommendör

Stridstransport med G-båt. Punktens tema är orientering baserat på sjöterräng och verksamhet under stridstransport med båt.

Rengöringslinje som grundats av pionjärkompaniet. Punkten ger grundläggande militärutbildning om funktion efter framryckning genom områden som är förorenade av stridsmedel.

Blandstugan ett lyckat koncept även

vid Nylands brigad

Blandstugor är ett relativt nytt koncept i Försvarsmakten. Fredrikshamns garnison var den första som experimenterade med blandstugor år 2020. Därefter spreds försöket också till andra garnisoner, och på Nylands brigad började det senare samma år. Fanbärarens redaktion intervjuar jägare Benjamin Kivelä och underofficerselev Viivi Kandelin om deras tid i en blandstuga.

Försöket med blandstugor har hittills varit lyckat. I början rådde det diskussion om hur vettigt försöket är, men det har visat sig vara en bra reform. Responsen har varit positiv, vilket har bidragit till att antalet blandstugor har ökat rejält under de senaste åren.

Kandelin berättar att det inte fanns några problem med att bo i en blandstuga. Alla behandlades jämlikt och sakligt. Dessutom tror hon att gemenskapen med andra beväringar blev bättre tack vare det.

– Det kändes helt normalt att bo i en blandstuga. Jag var också ganska lyckligt lottad på det sättet att det fanns tre andra kvinnor i stugan med mig. Det gjorde början lättare, berättar Kandelin.

Skiljer sig inte mycket från andra stugor

Ingen kan tvingas att bo i en blandstuga. Den som blir placerad i en blandstuga har gett sitt samtycke till det i rekrytenkäten. En blandstuga fungerar på samma sätt som alla andra stugor, den enda skillnaden är att det i en blandstuga finns både kvinnliga och manliga beväringar.

”Det

kändes

helt normalt att bo i en blandstuga”

En fördel med blandstugorna är att jämlikheten mellan beväringar förbättras. För kvinnliga beväringar kan det öka känslan att de faktiskt är en del av truppen. Om man bor i en kvinnostuga är det lättare att känna sig utomstående eftersom man är mindre i kontakt med andra beväringar.

Viivi Kandelin. Bild: Otto Ainetdin.

– Jag är glad över att jag blev placerad i en blandstuga. Innan inryckningen hade jag hört endast bra saker om dem. Däremot hade jag hört att kvinnostugor kan ha vissa nackdelar, till exempel att informationen inte kommer alltid fram lika bra jämfört med andra stugor, berättar Kandelin.

Kandelin tillägger att hon var lite nervös i början av tjänstgöringen men ändå förberedd på allt. Att bo i en blandstuga kändes inte så spännande, men det var dock en ny upplevelse. Slutligen var hon till och med överraskad över hur bra allt gick.

Stämningen var bra

Benjamin Kivelä har bott både i en blandstuga och i en stuga med bara män. Enligt hans åsikt finns det ingen större skillnad mellan dem. Kivelä berättar att vardagen egentligen ser likadan ut i en blandstuga som i alla andra stugor.

– Jag visste inte på förhand att jag skulle bli placerad i en blandstuga, så i början var jag lite överraskad.

Snabbt fattade man dock att det inte var något speciellt att bo i en blandstuga. Alla var trevliga mot varandra och det fanns inget osakligt beteende, berättar Kivelä.

Enligt honom gick allt smidigt fast det fanns både kvinnor och män i stugan. Alla behandlades likvärdigt och inga problem uppstod.

Syftet med försöket med blandstugor var att se om en stuga med både män och kvinnor skulle fungera. Åtminstone i stuga Seppänen, där Kivelä och Kandelin bodde under rekrytskedet, fungerade allt väl.

Benjamin Kivelä. Bild: Otto Ainetdin.

Kaarlo Lehtonen Redaktör

Narrow Waters 25 – en slutövning med internationell prägel

Övningen Narrow Waters, som leddes av Marinen, verkställdes på Skärgårdshavet, Finska viken och Finlands sydkust 21-28.5. Marinens vårliga huvudkrigsövning som tidigare huvudsakligen genomförts som en nationell övning har nu blivit internationell och samlar flera allierade länder i Östersjöområdet. Förutom Finland deltog trupper och fartyg från Sverige, Tyskland och Estland.

Övningen Narrow Waters 25 fungerar som Marinens slutövning för de beväringar i kontingenterna 1/25 och 2/24 som hemförlovas i juni. Deras utbildningsnivå bedöms i deras truppsammansättningar och samtidigt utbildas reservister för sina krigstida uppgifter. Helhetstyrkan av deltagande beväringar, reservister och anställd personal var cirka 2700 personer.

I övningen anslöt sig Stockholms Amfibieregemente med ett amfibiekompani till Nylands brigads trupper och bildade en gemensam stridsavdelning. Även tyska soldater ingick i stridsavdelningens stab. Stridsavdelningen fick i det fiktiva scenariot under övningen uppgiften att bl.a. slå fienden som intagit Kirkonmaa. Stridsavdelningen rörde sig med Jehu-, Jurmo- och G-båtar till havs och med fordon på land. Även en NH90-helikopter stödde operationen för att transportera spanare till operationsområdet.

Hanna Tallberg Informatör

Samarbete med svenska trupper. Bild: Otto Ainetdin.

Samarbete med tyska trupper. Bild: Linus Seger

Bilder från Narrow waters. Bild: Otto Ainetdin.

Förberedelser för och verkställande av övningar fordrar samarbete

Nylands brigads fem grundläggande beståndsdelar är kommendören, staben, två bataljoner och underhållscentralen. Denna artikel redogör för en del av det samarbete och den sammanhållning som krävs av brigadens organisation för att verkställa en övning.

Större övningar innebär en kraftansträngning för hela brigaden, oavsett om de ordnas och leds av brigaden själv, Marinen, Försvarsmakten, eller Nato. Nu talar vi om övningar såsom SYD, Narrow Waters eller Freezing Winds, vilka gäller praktiskt taget alla brigadens trupper och stödfunktioner. Den huvudsakliga målsättningen med att öva är oftast trup-roduktion. I idealfallet är det de övade krigstida truppernas prestationskrav som styr hur övningen arrangeras. I praktiken är dock alla övningar en kompromiss mellan målsättningarna och tillgången till resurser, såsom budgetmedel, personal, övningsområden, fordon, båtar och material.

Planeringen av större övningar inom brigadens ramar leds i regel av brigadstaben. Övningar planeras och förbereds på ett flertal möten, där alla delaktiga deltar. Det är ytterst viktigt att bataljonerna och kompanierna deltar i planeringen från början, inte minst för att säkra kvaliteten på planerna. Mycket av planeringen görs som en del av rutinarbetet på till exempel de regelbundna utbildningsseminarierna,

men också särskilda beredningsmöten organiseras. Internationella övningar planeras enligt en av Nato standardiserad process, som innefattar bland annat en Initial Planning Conference (IPC), Main Planning Conference (MPC), Final Coordination Conference (FCC) och After Action Review (AAR). Dessa arrangeras oftast av Marinstaben.

Samtidigt som volymen på en övning ökar, brukar också tiden som krävs för arrangemangen dras ut. Tidpunkten för och grundtanken bakom större övningar slås fast oftast något år i förväg, men senast i det kommande årets verksamhetsorder, vilken skrivs under av brigadkommendören under det föregående årets höst. Det inledande planeringsmötet hålls vanligtvis ungefär ett drygt halvår innan övningen. Därefter kommer förberedelserna i tät följd. Ställda på en ungefärlig tidslinje, skulle förberedelserna för en större övning innefatta bland annat följande:

Ett halvår innan övningen:

Övningsscenariot slås fast i stort, så att det finns grunder att definiera deltagande enheter, trupper och förmågor. I denna planering beaktas även faktorer såsom mängden och utbildningen av de beväringar som finns tillgängliga, behovet av reservister med specialfärdigheter som militärförare eller båtförare, samt hur den övade staben ska samman-

sättas och vilka positioner som måste bemannas med reservister.

De övningsområden som övningsscenariot förutsätter definieras och reserveras, vid behov genom att tillfälligt överta privat mark för militärt bruk. För internationella övningar behöver vi nya kartor. Samarbetet och stödet från till exempel Armén, Flygvapnet, Logistikverket, Ledningssystemscentralen och Gränsbevakningsväsendet planeras också i god tid. I denna planering har den övade truppen en viktig roll att kontrollera övningsscenariots och rörelseplanens realism och praktiska genomförbarhet.

Det granskas också vilka utländska trupper som kommer till övningen och vilken organisationsstruktur som är lämpligast för deras ändamål. Om allierade trupper deltar påverkas också de sambands- och transportbehov som övningen omfattar. Språkfrågor måste också beaktas: orderunderlag och ledningsmallar förbereds vid behov på engelska.

Två månader innan övningen:

Materialbeställningarna för övningen bör vara gjorda till Underhållscentralen. I detta skede definierar bataljonerna och grundenheterna sina behov av till exempel vapensystem, ammunition och radion. Ifall behövligt material inte finns i brigadens egna förråd riktar Materialcentralen en kompletterande beställning till Logistikregementet. Beställningsförfarandet ger även tid till dialog mellan förråden och enheterna för att hitta alternativa lösningar, om det begärda materialet inte finns till förfogande. Fordonsbeställningarna görs till Transportcentralen, som utnämner

transportchefen och trafiksäkerhetsofficeren. De delar ut och koordinerar fordonen för övningen.

Brigadstaben gör upp de taktiska grunderna samt signalgrunderna för övningen i samråd med övad personal och huvudutbildare från bataljonerna. Grunderna baserar sig på det valda övningsscenariot samt de övade truppernas sammansättning. Underhållets beställningar såsom tanknings- och bunkringsbehov görs, varvid utländska truppers behov är inte att glömma.

Ett par veckor innan övningen:

Den övade kommendören för stridsavdelningen håller sin ordergivning till de övade enhetscheferna. I samband med detta framförs fördelningen av fordon till samtliga deltagare. Trupper utifrån brigaden får sina order på distans eller senast när dom anmäler sig till övningen.

Dagen före övningen eller på övningens första morgon:

Övningstrupperna packar och lastar sitt material, sambandsarrangemang och förbindelser testas, stridsledningsunderlag skrivs ut och fordon görs klara och provas. Ofta grupperas staber och ledningsplatser lite i förväg för att vara ledningsklara när övningstrupperna rycker ut i fält enligt beordrade tidsfönster och rapporteringskrav. Trafiksäkerhetsofficeren granskar att alla fordon är trafiksäkra och gör vid behov de sista korrigeringarna, samt håller en trafiksäkerhetsparoll.

Efter övningen:

Övningsledningen samlar in erfarenheter från alla övningstrupper. Rapporterna bildar underlaget till övningsberättelsen, som arkiveras för senare bruk. Evalueringarna och mätningarna som görs i fält och lärdomarna som dras från övningar tjänar inte bara till att utveckla framtida övningar, utan också truppernas utbildning och hela försvarsmaktens prestationsförmåga.

Sammanhållning är brigadens kärna

Nylands brigads större övningar kan inte verkställas utan alla aktörers insatser och samarbete. Bataljonernas utbildning och övningar kompletterar varandra med vapenslags- och specialkunskaper redan i mindre övningar. Bataljonernas ömsesidiga stöd möjliggör att kunskapsnivån hos soldaterna är tillräcklig för att övningsmålen för större trupper kan nås på huvudövningarna. Underhållscentralens betydelse för övningsverksamheten i form av material, fordon, ammunition och bränsle kan inte överskattas. Brigadstaben säkrar resurserna för övningen, också från andra truppförband och samarbetsparter, samt

stöder med personal. Också erfarenheterna och lärdomarna från övningarna tillhör hela brigaden och distribueras. Brigadkommendören undertecknar övningsordern och deltar i större övningar, antingen i sin egen roll som brigadkommendör eller som ansvarig övningsledare.

Nylands brigads motto innehåller begreppet ”sammanhållning”. Det innebär självklart att man aldrig lämnar sina tjänstekamrater i sticket. Men om man lyfter blicken och tänker större, så innebär sammanhållning något mycket mer. Till exempel kan ett kompani inte fungera utan att dess plutoner håller samman, eller en bataljon utan samverkan mellan kompanierna. (Ordet ”kompani”, förresten, betyder sällskap och kommer av latinets con panis, ”med bröd” – kompaniet var ursprungligen alltså ett matlag.) Genom lyckad sammanhållning blir helheten till något större och starkare än summan av sina delar.

Brigadens ringa storlek och knappa resurser gör att samarbetet i Dragsvik är samtidigt både en förutsättning och en möjlighet. Brigaden är väl sammansvetsad, vilket påvisas av brigadens utbildningskultur och dess viljestyrka att nå goda utbildningsresultat. Detta är något vi ofta tar för givet, men ordet ”sammanhållning” som en del av brigadens motto är ingen billig reklam, utan en hörnsten i vår organisationskultur och professionella tillägnelse. Ingen komponent av brigaden skulle klara sig utan de andra, och resultaten kan bli så mycket bättre när vi sluter leden.

Pekka Snellman Kommendör

Möjliggörare i det fördoldabrigadens första översättare går i pension

Translator Saara Sjöblom inledde sin karriär i Nylands brigad den 16 september 1985. Nu efter nästan 40 år i tjänst går Saara i pension. Arbetet som översättare har ändrat mycket under årens lopp. Saara summerar kort sin tid i brigaden för Fanbärarens läsare.

Saara blev utexaminerad översättare från Vasa högskola våren 1985 och sommarjobbade därefter på statsrådets kansli som translator. Under sommaren råkade hon läsa en arbetsplatsannons i tidningen för jobbet som brigadens första translator. Hon tänkte att det kunde vara ett intressant jobb, och hennes bror råkade samtidigt göra sin beväringstjänst i brigaden, vilket gjorde att hon hade en liten inblick i livet i brigaden. Anställningen var inledningsvis ett år i gången och uppdraget var främst att översätta utbildningsmaterial till svenska. Först efter några år fick brigaden permanent anställa en translator.

Saara kommer från en tvåspråkig familj i Österbotten och har under åren alltid främst översatt svenska-finska-svenska, samt under de senaste 10 åren litet också till engelska. Då Saara inledde sitt arbete på utbildningsbyrån i brigadstaben var hennes första arbetsredskap en skrivmaskin. – Alla kolleger på Utbildningsbyrån, so

m jag främst samarbetade med, var mycket hjälpsamma. Jag hade inga direkta förväntningar utan ville se vad jobbet gick ut på. Ganska snabbt blev jag varm i kläderna och arbetet drog mig med sig, berättar Saara.

De första åren gick åt att lära sig mycket då ämnesområdet var något helt nytt för Saara.

– Jag frågade mycket och sökte mig fram, eftersom det inte fanns så mycket skriftligt material från tidigare. Man kan säga att det var ”learning by doing”, fortsätter Saara.

Datorn gjorde jobbet effektivare

Den tekniska utvecklingen har fört med sig den största förändringen i Saaras jobb. Datorerna som kom i början på 1990-talet gjorde arbetet mycket snabbare och öppnade nya dörrar. Det gjorde det möjligt att göra mera omfattande arbeten på ett vettigt sätt. Saker som inte tidigare varit möjliga var nu plötsligt det.

Den andra stora förändringen var internet i början på 2000-talet, då man kunde börja söka efter info på nätet. Tidigare var man tvungen att ringa runt för att

få svar. Saara hade inte en egen dator med internet från början utan det fanns några allmänna datorer utrustade med internet som kunde användas.

Saara berättar att översättningsarbetet i sig är detsamma som då hon började men att hastigheten blev en helt annan då datorerna introducerades.

– Dels har jag lärt mig mer och dels möjliggör tekniken. Elektroniska ordböcker har också varit till stor hjälp. Allt som underlättar arbetet är bra, och jag har varit nyfiken på ny teknik som underlättar jobbet. I dagens läge kan man lätt dela material med varandra, vilket gör att man kan samarbeta med andra kring olika arbeten, tillägger Saara.

Några andra radikala förändringar har det inte skett i Saaras arbete. Fastän det inom Försvarsmakten skett stora omstruktureringar har det inte påverkat Saaras jobb.

- Min uppgift har inte ändrat fastän det skett organisatoriska förändringar, konstaterar Saara.

Samarbetet med andra translatorer inom Försvarsmakten har funnits med under hela hennes karriär, men efterhand har arbetet blivit mer nationellt då hon också tagit sig an uppgifter exempelvis från Försvarshögskolans språkcenter. I början delade man främst information med varandra (bland annat genom att använda fax), medan man nu kan jobba på gemensamma projekt.

Så på frågan varför Saara blivit kvar i brigaden ända till pensioneringen svarar hon:

– Det har alltid funnits något nytt att lära sig och undersöka. Jag är en nyfiken person, och det att jag hela tiden fått lära mig nytt är det som drivit mig. Jag har också fått förtroende att ta mig an större och mer krävande arbeten, inleder Saara.

– Friheten att jobba väldigt självständigt har också varit en av orsakerna till att jag har blivit kvar ända till pensioneringen, fortsätter hon.

Arbetsgivaren möjliggör också för personalen att idrotta och motionera under arbetstid, vilket också varit en bidragande positiv faktor för Saara, som är mån om att motionera och upprätthålla sin kondition. Det mest utmanande i jobbet har enligt Saara varit att hitta svenskspråkiga motsvarigheter till nya begrepp, det är inte alltid så enkelt. Det finska ordet ”toimintakyky” är ett sådant. Beroende på sammanhanget kan det på svenska vara antingen funktionsförmåga, handlingsförmåga eller handlingskraft. Det lever mer på svenska. Finskan är mera kompakt, medan man på svenska ibland behöver längre formuleringar.

Saara Sjöblom på sin sista arbetsdag. Bild Peik Hernberg.

En intressant aspekt med jobbet har enligt Saara varit att också i praktiken få prova på något som hon översatt material för.

– Jag tyckte det var både intressant och kändes bra att få prova på att ta isär och plocka ihop stormgeväret i praktiken och även skjuta med stormgevär under brigadens utbildningsdagar efter att under många år ha översatt material i Soldatens handbok som handlade om stormgeväret och dess hantering, berättar Saara.

Arbetet med Fanbäraren har löpt som en röd tråd genom hela Saaras karriär. Ända sedan starten har Saara korrekturläst Fanbärarens texter, inledningsvis genom att för hand korrigera texter som fanns skrivna på papper. Samarbetet skedde i början främst direkt med chefredaktören, som var en officer. I dagens läge samarbetar hon med alla inom redaktionsrådet och håller kontakt direkt med bland annat beväringsredaktören. Nuförtiden ingår även att ibland översätta artiklar från finska till svenska.

Fanbäraren riktar ett stort tack till Saara för förtjänstfullt och långvarigt arbete tidningen till fromma!

Hanna Tallberg Informatör

Aspirantläkare - en unik utbildning

Aspirantläkare Mauritz Ekholms tjänstgöringstid har varit väldigt annorlunda jämfört med andra beväringar. Han är en av de 27 beväringar från kontingent 2/24 som deltog i reservofficerskursen för sjukvårdsmän. Ifrågavarande kurs är speciell på det sättet att beväringarna redan efter rekrytskedet åker till Riihimäki för att delta i kursen. Ekholm återvände till Nylands brigad efter nyår med många nya erfarenheter i bagaget.

Vid återkomsten till Nylands brigad var Ekholms tjänsteuppgift att fungera som en vanlig läkare på garnisonens hälsostation. Vardagen såg annorlunda ut jämfört med tiden i Riihimäki, men enligt Ekholm var uppgiften ändå intressant.

– Det var mycket givande att tjänstgöra på hälsostationen eftersom man direkt kunde hjälpa andra beväringar, berättar Ekholm.

Aspirant Mauritz Ekholm. Bild: Otto Ainetdin.

När Fanbäraren intervjuar Ekholm har han dock redan fått en ny uppgift på brigaden. Han tjänstgör nämligen som en hjälputbildare på medicinalkursen. Ekholms huvudsakliga uppgift på kursen är att utbilda och leda de blivande sjukvårdsmännen samt hjälpa till med hur kursen organiseras. Han är med på alla utbildningar och håller även lektioner för kursdeltagarna.

– Det här kursen är faktiskt första gången som jag har fått öva en av mina krigstida uppgifter som är att leda sjukvårdsmän. Det har varit givande men samtidigt utmanande eftersom jag inte har utbildat andra beväringar tidigare.

Ekholm tillägger ännu att det har varit väldigt belönande att se beväringarnas utveckling. Medicinalkursen tar endast tre veckor, men enligt Ekholm hinner kursdeltagarna utvecklas otroligt mycket under den tiden. Efter kursen tar slut kommer han tjänstgöra som underhållplutonens läkare där hans främsta uppgift är att leda vården.

En annorlunda reservofficerskurs

Det är inte lätt att komma in på reservofficerskursen för sjukvårdsmän. Man måste vara antingen färdig läkare, tandläkare, djurläkare, provisor (person med femårig universitetsutbildning inom läkemedelsområdet) eller slutskedets studerande i något av dessa redan innan inryckning för att ha en chans. Efter första studieåret inom medicin hade Ekholm två alternativ. Första alternativet var att rycka in och fortsätta studierna efteråt. Andra alternativet var att slutföra studierna varefter han skulle försöka bli en aspirantläkare. Ekholm har varit hittills väldigt nöjd med sitt val. Innan inryckning hann han till och med jobba som läkare vid en hälsostation en tid.

– Under mitt första studieår bestämde jag mig för att tjänstgöra i militären först efter studierna. Då fick jag också idén att ansöka till reservofficerskursen för sjukvårdsmän. Huvudorsaken för intressen var den unika utbildningen som kursen erbjuder.

Aspirantläkarens utbildning är väldigt unik men också mycket krävande som man kan förvänta sig. Efter rekrytskedet åker de rakt till Riihimäki var de börjar med beväringsläkarekursen som tar fyra veckor. Därefter börjar själva reservofficerskursen som pågår i 14 veckor. På kursen lär sig beväringarna

bland annat hur man leder vården av patienterna i fält. Under krigstid måste läkarna kunna klara sig i väldigt svåra förhållanden. Att ändå kunna leda och vårda patienterna under dessa besvärliga förhållanden är en egenskap som aspirantläkarna lär sig under reservofficerskursen. De måste också ha en bra problemlösningsförmåga eftersom man inte har tillräckligt med resurser eller tid på fältet för att kunna vårda patienterna lika ordentligt som i vanliga förhållanden.

– Det är annorlunda att tjänstgöra som läkare i militären än i ett vanligt läkarjobb i civilen. På fältet finns det mera utmaningar, särskilt gällande resurser. Därtill måste man vara beredd att sköta en större mängd allvarliga skador.

Enligt Ekholm var reservofficerskursen krävande men samtidigt väldigt givande. Han berättar att han lärde sig många nya kunskaper trots att han redan

hade en läkarutbildning innan kursen. På frågan om vad som var roligast på kursen berättar Ekholm att han hade en bra tid hela tiden tack vare den underbara gemenskap som beväringarna hade på kursen.

– Jag är väldigt glad över mitt val att delta i reservofficerskursen. Jag återvände till Dragsvik med en hel del enastående minnen.

Ekholm har inte många dagar kvar innan han blir hemförlovad. Efter tjänstgöringen ska han återvända till sitt gamla jobb på Femkantens hälsocentral. Ekholm berättar också att han i framtiden vill studera vidare och specialisera i ortopedi. Enligt honom har tjänstgöringstiden varit väldigt nyttigt med tanke på sin framtid.

Kaarlo Lehtonen Redaktör

Frivilliga spelar en stor roll i soldathemmets verksamhet

Soldathemmet är en väsentlig del av brigaden. Det är en plats där beväringarna kan koppla av efter en lång tjänstgöringsdag samt njuta av utbudet av olika delikatesser. Soldathemmet gör brigaden till en mer trivsam plats för beväringarna och underlättar deras tjänstgöringstid. Verksamhetsledare Niclas Fransman berättar till Fanbäraren vad verksamheten i soldathemmet innebär.

Ungefär hälften av personalen på soldathemmet är frivilliga och får ingen lön för arbetet. De brukar hjälpa till på kvällarna efter att ha slutfört arbetsdagen i sina egentliga arbeten. Fransman berättar att det utan dem skulle vara svårt för soldathemmet att vara öppet under kvällarna. Själv arbetar han heltid på soldathemmet. De flesta dagarna öppnar Fransman lokalen klockan 8.30 och är där fram till eftermiddagen. Hans uppgift som verksamhetsledare är att se till att allt fungerar.

– Morgonen börjar med förberedelser inför dagen, vilket innebär att koka kaffe och göra semlor. Efter det består arbetet för det mesta av kundbetjäning, berättar Fransman.

En imponerande karriär vid Soldathemmet

Dragsviks soldathem är en icke-vinstdrivande förening. Alla pengar som de tjänar går till lönen och soldathemsföreningen. Därför skulle det vara svårt att hålla igång verksamheten utan frivilliga arbetare. Ett exempel är Carina Ekblad som började arbeta på soldathemmet så tidigt som 1975. Hennes karriär på soldathemmet började som tonåring tack vare hennes farmor som redan arbetade där. Då fick Ekblad ännu lön för arbetet, men efter en tid började hon jobba som frivillig på kvällarna. Ekblad anser att

det är väldigt trevligt att jobba på soldathemmet.

– Nuförtiden har soldathemmet blivit mer av en hobby än ett arbete för mig. Mest gillar jag de varierande uppgifterna och kundbetjäningen, berättar Ekblad.

Ekblad betonar att soldathemmets kundkrets är underbar. Enligt henne är det väldigt roligt att träffa beväringar.

– Beväringarna är oftast på gott humör och beter sig bra. Det är alltid trevligt att betjäna dem, säger Ekblad.

Hon berättar att soldathemmet har förändrats mycket under 50 år. Det har genomgått många renoveringar och urvalet har blivit mångsidigare. Dessutom har också beväringarnas intressen förändrats.

– Förr i tiden drack beväringarna mera kaffe och åt större mängder munkar. Idag går det i stället åt energidrycker och godis, berättar Ekblad.

Ett givande arbete

50 år är en lång tid att arbeta på samma plats. Även om arbetet på soldathemmet har varit mer av en hobby för Ekblad är 50 år ändå en väldigt imponerande prestation. Hon berättar att utöver trevliga kunder och varierande uppgifter är det också känslan av att arbetet är meningsfullt och belönande som håller henne motiverad.

– Det är fint att kunna hjälpa Försvarsmakten på det här sättet. Det är trevligare att komma till jobbet när det faktiskt känns meningsfullt, berättar Ekblad.

Carina Ekblad bakom disken.

Nya krafter behövs

Soldathemmets verksamhet är beroende av frivilliga krafter. Verksamhetsledare Fransman berättar att det är dock svårt att hitta människor som skulle vara redo att göra frivilligt arbete.

– Det är alltid bra att ha många frivilliga som kan komma och hjälpa till vid behov. Oftast rekryterar vi nya frivilliga under evenemang som hålls på brigaden. Då försöker vi få människor att bli intresserade av arbetet vid soldathemmet, berättar Fransman.

Soldathemmets betydelse för beväringarna är stor. Det grundades redan år 1951 och har varit en viktig del av brigaden sedan dess. Soldathemmets personal möjliggör det att beväringarna varje dag kan njuta av caféutbudet samt slappna av, och det ska man vara tacksam för.

Kaarlo Lehtonen

Redaktör

Fråge Sport

1. Vad heter Vasa kustjägarbataljons årsdag, som ﬁras den 5 juli till minne av strider som ägde rum under fortsättningskriget i början av juli 1944?

A. Summadagen

B. Rukajärvidagen

C. Teikaridagen

2. Vad heter det schweiziska företaget som bland annat tillverkar den världsberömda fällkniven som den schweiziska armén använder?

A. Lynxinc

B. SwissMesser

C. Victorinox

3. Vilken legendarisk maträtt bjöds besökarna på, till priset av fem euro per portion, i samband med krigsmannaedgången och krigsmannaförsäkran i februari?

A. Ärtsoppa

B. Fisksoppa

C. Köttgryta

4. Vilken representationsorkester grundades 1919 och har sitt säte vid Heikkilä kasern i Åbo?

A. Gardets musikkår

B. Flottans musikkår

C. Nylands musikkår

5. Var ﬁnns Krigsmuseet?

A. S:t Michel

B. Sveaborg, i Helsingfors C. Åbo vid Aura å

Beväring handlar munkar på soldathemmet. Bild: Otto Ainetdin.

6. I vilken stad ﬁnns Reservofﬁcersskolan?

A. Fredrikshamn

B. Nystads

C. Kotka

7. Vad avses om man inom militären talar om en Leopard 2A6?

A. Landmina

B. Stridsvagn

C. Granatkastare

8. Efter vilka öar har två av marinens båtar fått sina namn?

A. Jussarö och Russarö

B. Jurmo och Utö

C. Kimito och Replot

9. Den gröna baretten har traditionellt och internationellt varit ett kännetecken för kustjägar- och specialtrupper. Vilken färgs barett har fallskärmsjägarna?

A. Orange

B. Vinröd

C. Svart

10. Vilket är världens folkrikaste land – med drygt fem miljoner invånare –som saknar en egen armé?

A. Namibia

B. Kroatien

C. Costa Rica

Svaren:

Niclas Fransman. Bild: Linus Seger.

Teikaridagen 2.C) Victorinox 3. A) Ärtsoppa 4.B) Flottans musikkår 5.B) Sveaborg, i Helsingfors 6.A) Fredrikshamn 7.B) Stridsvagn 8.B) Jurmo och Utö 9. B) Vinröd 10. C) Costa Rica

Mycket ryms med i brigadens

400-årshistorik

Brigadens historia har beskrivits i flera olika verk sedan Nylands regemente instiftades av Gustav II Adolf i februari 1626. Det som har saknats är ändå ett heltäckande verk som dessutom inkluderar vad som skett på brigaden under det nya årtusendes första kvartssekel.

Att uppgiften föll på Anders Gardberg, överste i a. och brigadens kommendör 2008–2011 var en slump.

– Det var på Nylands brigads gilles 60-årsjubileum hösten 2023 som Eva-Lisa Heinrichs och Johan von Knorring talades vid och konstaterade att det inte finns någon historik över helheten, minns Anders Gardberg.

– Så jag gick med i arbetsgruppen med Eva-Lisa, Johan samt Åke Frondén och Henrik Meinander och så gick det sen så att det blev jag som skrev historiken, berättar han.

Som ung hade Gardberg faktiskt en studieplats vid Helsingfors universitet med inriktning historia, då han efter beväringstjänsten 1979 stannade kvar som sommarfänrik och sedan av bara farten sökte till Kadettskolan och inledde en karriär som yrkesofficer.

Anders Gardberg. Bild: Mao Lindberg.

Förutom de tidigare historikerna, övrig litteratur, tidningsartiklar och en hel del annat arkivmaterial har Gardberg gått genom alla tidigare årgångar av Fanbäraren, som under snart ett sekel har dokumenterat livets gång innanför brigadens portar. Att läsa genom de gamla tidningarna har hjälpt till med att sätta rätt årtal på rätt saker.

– Till exempel avslutade man den roterande brigaddejoursuppgiften år 2003, då uppgiften övergick till militäryrkespersoner i stället. Jag hade tidigare pratat om det med Karl-Johan Storgårds som inte mindes att förändringen skedde på hans tid, men genom Fanbäraren fick jag årtalet bekräftat.

Pikanta detaljer från livet förr

Livet innanför portarna är ett återkommande tema i det material Anders Gardberg har tagit del av. Även kontakten med lokalsamhället skildras i detalj, bland annat i tidningen Västra Nyland. Ännu på 1960-talet var det möjligt för den civila befolkningen att slinka in och ut genom bakporten.

– 1968 var det populärt att köra raggarrally på torget i Ekenäs, så till den milda grad att polisen förbjöd det. Då flyttade sig raggarna till brigadområdet och ett 40-tal bilar körde omkring här istället! berättar Gardberg.

Att det var möjligt berodde på att den så kallade stora porten visserligen var bevakad, medan portarna vid garnisonssjukhuset och övre bostadsområdet stod obevakade. Den vägen brukade ortsbefolkningen ta sig in på brigadområdet då de behövde, och den vägen valde även raggarna som sin nya rutt.

– Då bestämde sig brigadkommendören Ossian Wuorenheimo att även de andra portarna skulle stängas och att civilbefolkningens tillträde till kasernområdet skulle begränsas. Detta föll inte alls ortsbefolkningen i smaken och tidningen Västra Nyland anklagade brigaden för att isolera sig från samhället.

I historiken får man även läsa hur det gick till då Officers- och underofficersklubbarna grundades. Då förbudslagen upphörde 1932 var man på huvudstaben rädd för vad som kunde ske om officerarna och underofficerarna drog ut till de lokala vattenhålen för att slå runt och dricka med ortsbefolkningen.

– Då skickade krigsmaktens chef general Aarne

Sihvo ut ett rundbrev där han instruerade truppförbanden att man skulle hålla drickandet på kasernområdet i eget sällskap. Man hade utrett att man kunde avnjuta alkohol förutsatt att det införskaffats till självkostnadspris.

I instruktionen ingick även att man inte skulle ansöka om utskänkningstillstånd, för då skulle diverse landsfiskaler och civila myndigheter plötsligt få tillträde till militärområden och det ville man absolut inte. – Ett år senare kom det sen ett nytt rundbrev, där man konstaterade att det här med att dricka eget på klubben inte nödvändigtvis betydde att alla skulle ha en egen flaska med sitt namn på framför sig, vilket hade blivit kutymen, skrattar Gardberg. Dess-

utom hade man fått rapporter om oordning. Därför beordrades regementskommendörerna att se till det upprättades noggranna stadgar för mässverksamheten för att säkerställa att ordningen upprätthölls.

– När jag jämförde dagens gällande stadgar för Officersklubben vid Nylands brigad, så är de faktiska ganska lika stadgarna från 1934, berättar Gardberg.

Ted Urho Chefredaktör

Historiken 400 år i torrt och vått över Nylands brigad utkommer i januari 2026.

Du kan understödja historikprojektet genom att betala (€162,60 eller € 100) till Nylands Brigads Gille, Ekenäs Sparbank, konto FI96 4170 0010 0682 90. Du kan även betala via MobilePay: 25108. Skriv ”Historik” i meddelandefältet. Ditt namn publiceras i historiken som gratulant till Brigaden på dess 400-årsdag. Meddela Ditt namn och Din adress till Johan von Knorring som är ordförande för historikprojektets arbetsgrupp: johan@ vonknorring.fi samt om betalaren är en annan än namnet som skall publiceras i bokens så kallade Tabula Gratulatoria. Beställningarna ska göras före den 31.8.2025. Som tack för att Du stöder Gillet, och därigenom Brigaden, erhåller du ett exemplar av historiken.

Hänt på brigaden

Jägarnas utbildning inleddes för 110 år sedan

En av de centrala faktorerna bakom Finlands självständighet anses vara jägarrörelsen, vars aktiva verksamhet möjliggjorde att nästan 2000 finska frivilliga fick militärutbildning i Tyskland åren 19151918.

Jägarutbildningen började för 110 år sedan den 25 februari 1915, då de första finländarna steg in på Lockstedter Lager övningsområde i nordvästra Tyskland. Därav firas Jägardagen den 25 februari.

Representanter från Vasa Kustjägarbataljon, som förvaltar Jägarrörelsens traditioner i Nylands brigad, deltog i år i jubileet i Hohenlockstedt, Tyskland.

Nylands brigads årsdag

Brigadens årsdag, som infaller den 18.4, firades i år den 17.4 i Dragsvik pga. påsken. Traditionsenlig parad med förbimarsch stod på programmet. Därtill belönade brigadkommendören personal och befordrade beväringar.

Bild: von Eichert Media

Bild: Otto Ainetdin

Bytesparad för brigadkommendören

Kommodor Mikko Laakkonen tar emot uppgiften som kommendör för Nylands brigad och som chef för Raseborgs garnison, av kommodor Jyri Kopare, 1 juni 2025. Måndagen den 19 maj arrangerades bytesparaden i Dragsvik. Marinkommendören, konteramiral Tuomas Tiilikainen överräckte Nylands brigad fana till kommodor Laakkonen. Kommodor Kopare övergår till uppgifter inom den operativa avdelningen vid Huvudstaben.

Studiemässan på Nylands brigad

I mars hade vi studiemässa på Nylands brigad. Representanter från olika högskolor kom på besök. Beväringarna hade chansen att prata med representanterna och lära sig om olika studieplatser. Byggnaden var full av liv och rörelse hela kvällen!

Det händer och sker i vår brigad Ordförandes krönika

Nylands Brigads Gille har en mycket god dialog med brigadens ledning. Tidigt på året har vi kunnat staka ut det kommande verksamhetsårets viktigaste fästpunkter. För att kunna fullgöra Gillets syfte på bästa sätt är det viktigt att ständigt vara lyhörd för hur brigaden och dess kommendör kan stödas på effektivaste sätt.

Det är därför särskilt trevligt att rapportera att Gillet kunnat överlåta två stycken nya löpmattor till Gillegymmet i brigadens idrottshus. Det är en investering på cirka 30.000 euro som ger konkret nytta för beväringarna och personalen – vår viktigaste målgrupp. Även gästande soldater från våra partnerländer som USA och Tyskland (på plats senare i år), jämte våra egna reservister, kan begagna sig av utrustningen. En god fysisk kondition är viktig för alla!

Jag har haft förmånen att bevista årsmötena i lokalavdelningarna både i Östnyland och Västnyland. Båda mötena var välbesökta och föredrag om Nato och betydelsen av arktiska sjövägar presenterades i Borgå, och i Dragsvik fick vi åhöra upprop för Karavanen till Ukraina. Gillets årsmöte gick av stapeln i Helsingfors i slutet av april och brigadkommendören kommodor Jyri Kopare höll en gedigen presentation av aktuella ärenden i brigaden och informerade publiken om framtidsinvesteringar.

Det var glädjande att höra hur en stor kasernbyggnad ska grundrenoveras, en egen hälsocentral på området planeras, ytterligare förrådskapacitet ska byggas och det illa nedgångna gamla idrottshuset ska ersättas. Ytterligare utreds investeringar i Syndalsområdet. Det är glädjande att Försvarsmakten även i handling utvecklar Nylands brigad!

Brigadens årsdag firades traditionsenligt, men redan 17.4. En samling gillemedlemmar hade slutit upp och bevittnade förutom parad även Gillets kransnedläggning vid traditionsstenen. Jag hade själv glädjen att få delta i att ta emot förbimarschen som brigadkommendörens gäst på podiet. Firandet avslutades med kaffebjudning och premieringstillfälle på officersmässen.

I dagens försvarsmakt tjänstgör generalstabsofficerarna i samma uppgift dryga två år. Av den anledningen har det redan blivit dags för Nylands brigad att ta avsked av sin kommendör, kommodor Jyri Kopare som transporteras till nästa tjänst vid Huvudstaben. I hans ställe kommer kommodor Mikko Laakkonen som intervjuas i detta nummer. Jag vill framföra mitt personliga och hela Gillets tack till Jyri Kopare för ett alldeles utmärkt samarbete och önskar lycka och välgång. I samma mening önskar jag Mikko Laakkonen varmt välkommen, och jag har redan haft tillfälle att introducera Gillet för honom.

Förberedelserna för firandet av brigadens 400-års jubileum under 2026 pågår. Gillet kommer att utge brigadens historik i början av jubileumsåret. Varje gillemedlem som vill gratulera brigaden gör det lämpligen genom en inbetalning till 400-årsfonden, vars avkastning kommer Gillet till del i sin helhet. Därigenom får man sitt namn upptaget i bokens gratulationsförteckning – och självklart ett eget exemplar.

Den 23 augusti firar vi Gilledagen genom ett besök till beväringarnas grundläger i Syndalen. Vi får avnjuta fältlunch och höra om aktuella händelser och kanske mera om utvecklingsplanerna som nämndes ovan. Dagen avrundas med gemensam måltid på officersmässen i Dragsvik. Ta tillfället i akt och kom med på en trevlig och lärorik dag!

En skön sommar tillönskas Fanbärarens läsare.

Joakim Flinck Ordförande

Gillets ordförande Joakim Flinck och kommodor Jyri Kopare.

Nya löpmattor i idrottshuset

I mars fick Nylands brigads idrottshus två nya löpmattor tack vare Nylands Brigads Gille, som donerade dem. Löpmattorna placerades nära ingången till idrottshuset. Fanbärarens redaktion är på plats vid idrottshuset, där idrottsunderofficeren båtsman Emma Niemeier berättar mera om dem.

Båtsman Niemeier är väldigt glad över att idrottshuset har fått nya redskap. Nu har beväringarna samt personalen bättre möjlighet att idrotta och höja sin kondition där.

– Det är alltid bra när idrottshuset blir mångsidigare. Nu finns det mera möjligheter att springa också inomhus, vilket hjälper särskilt på vintern när vädret ute är dåligt, berättar Niemeier.

Niemeier tillägger att en annan fördel med de nya löpmattorna är att när personalen arbetar med dejour- och bevakningsuppgifter är det nu lättare att ta sig till idrottshuset för att springa. Nuförtiden finns

det totalt tre löpmattor i idrottshuset. Dessutom är det lättare på löpmattorna att göra precis en sådan träning som man vill, eftersom man kan modifiera inställningarna på dem.

Det här är inte första gången som Nylands Brigads Gille donerar redskap till idrottshuset. Tidigare har Gillet gett också nya gymredskap till idrottshuset.

– Vi är väldigt tacksamma till Gillet för dessa donationer. Det är fint att de stöder idrottshusets verksamhet på det här sättet, säger Niemeier.

Enligt Joakim Flinck, ordförande för Nylands Brigads Gille, är en av verksamhetens grunduppgifter att stödja brigadens beväringar och personal.

– En god fysisk kondition är viktig för varje soldat, och vi är nöjda över att kunna hjälpa till på detta mycket konkreta sätt, säger Flinck.

Idrottsunderofficer båtsman Niemeier. Bild: Otto Ainetdin.

Kaarlo Lehtonen Redaktör

Nylands Brigads Gille rf ordnar evenemanget

Gilledagen

för sina medlemmar i Syndalen med efterföljande middag på officersmässen i Dragsvik.

23.8.2025

Preliminärt program

11:45 Samling på lägerområdet i Syndalen

12:00 Lunch på soldathemmet i Syndalen, självkostnadspris. Under lunchen presenteras grundövningen.

13:00 Vi får bekanta oss med beväringarnas (kontingent II/25) grundläger i Syndalen.

16:00 Avfärd mot Dragsvik där möjlighet ges för klädbyte i idrottshuset

17:00 Gillemåltid (tre rätters middag) på anrika officersmässen i Dragsvik

21:00 Programmet på mässen slutar och bussen avgår.

Brigadkommendören, kommodor Mikko Laakkonen, träffar Gillemedlemmarna i Syndalen.

Gillet bjuder på busstransport för intresserade enligt rutten Lovisa-Borgå-Helsingfors-Esbo -Kyrkslätt-Dragsvk-Syndalen-Dragsvik. Efter middagen kör bussen samma rutt från Dragsvik mot Lovisa.

Priset för middag är 35 euro och de som önskar viner till maten betalar ytterligare 15 euro.

Under Syndalsbesöket klär man sig enligt väder för att vara ute och vandra i terrängen. Under middagen är klädseln mörk kostym med ordnar.

Man kan delta i Gilledagen som helhet, endast i Syndalen eller endast under middagen om man så önskar.

Anmälan senast 14.8.2025

Anmälan görs via Gillets nätsida www.nylandsbrigadsgille.fi där man klickar på anmälningsknappen, fyller i sina uppgifter och gör betalningen. Ifall man vill delta i progammet men inte kan göra det elektroniskt, ombeds man kontakta ordförande på ordf@nylandsbrigadsgille.fi

HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN MED!

Välkommen med på Gillet Västnylands årliga utfärd till Meri-Teijo

Vi besöker Marine Alutech och äter en matbit i Mathildedal. Färden går alltså mot Kimitohållet, Bjärnå (Salo).

Reservera datumet onsdag 3 september i din kalender. Vi åker buss från Ekenäs med start 14.30 och gör en guidad resa till en naturskön historisk bygd.

Besökarantalet till industrianläggningen är begränsad, så anmäl deltagande i tid, senast 25.8.25 till Marko Nieminen (markonieminen668@hotmail.com / tel. 050-520 4387) eller Rabbe Kajander (rabbe@2me.fi / tel. 040-502 9495)

Närmare information kommer efter anmälan. Välkommen med och trevlig sommar önskar styrelsen för Gillet Västnyland.

Brigaden förr och nu

Då skådespelaren och bildkonstnären Fred Negendanck tjänstgjorde vid brigaden tecknade han av livet på garnisonen. Med anledning av att Nylands brigad fyller 400 år nästa år publicerar Fanbäraren några av Negendancks teckningar och jämför dem med foton tagna över 60 år senare på samma plats. Den här gången besöker vi insidan av Soldathemmet. Takbalkarna och väggmålningen är samma som förr, men mycket annat har ändrats. Negendancks teckningar publiceras med tillstånd av Riko Eklundh.

Gillets sponsorklubb

Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stödja Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.

Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.

Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.

Sponsorklubben leds av Denis Strandell,, tfn 050 464 1014, e-post. sponsor@nylandsbrigadsgille.fi Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid.

Gillet i Östnyland medverkade då robotbåten Porvoo besökte Tolkis hamn i Borgå

Över 700 personer bekantade sig med fartyget då robotbåten Porvoo besökte sin fadderstad Borgå. Porvoo hör till Rauma-klassens robotbåtar som byggdes på Hollmings varv i Raumo i början av 1990-talet.

Till fartygets varierande uppgifter hör att övervaka och trygga den territoriella integriteten, avvärja an-

grepp till havs samt skydda sjötrafiken. Därtill deltar fartyget aktivt i det internationella försvarssamarbetet som en del av marinens verksamhet.

Gillets lokalavdelning i Östnyland deltog i evenemanget och skötte om sidoprogram tillsammans med andra organisationer inom det frivilliga försvaret.

Delegationen 2025 Lokalavdelningar

Västnyland

ordf. Rabbe Kajander Horsbäckvägen 134 A 10600 Ekenäs tel: 040 502 9495 rabbe@2me.fi

Helsingfors

ordf. Markus Liesalho Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi

Egentliga Finland

ordf. Marcus Lepola Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com

Sverige

ordf. Alexis Aminoﬀ Gripenbergs gård 1, 573 92 Tranås 0709-31 11 31 alexis@aminoﬀ.se

Styrelsen

Ordförande:

Joakim Flinck

040 556 4757 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Vice ordförande: Christo er Hällfors

040 561 0970 medlem@@nylandsbrigadsgille.fi

Sekreterare:

Åke Frondén

045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Skattmästare:

Jussi Laitinen 050 500 4738 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Ledamot:

Uppdatera era adressuppgifter!

Norra och Södra Österbotten

kontaktperson Rodney Strandvall

Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 rodney.strandvall@multi.fi Östnyland

ordf. Hans-Erik Orrenius

Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö 040 552 4273

hans-erik.orrenius@pp.inet.fi Dragsvik Artillerister

ordf. Antti Juntunen

Nybyvägen 12 10230 Ingå 040 7233643

a.p.juntunen@gmail.com

Anders Strandberg 040 823 5530 anders.strandberg@smabruk.fi

Ledamot: Denis Strandell 050 464 1014 sponsor@nylandsbrigadsgille.fi

Ledamot: Rodney Strandvall 0400 367862 rodney.strandvall@multi.fi

Ledamot: Mikko Rundelin mikko.rundelin@mil.fi

Ledamot: Rabbe Sittnikow 040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com

Ordförande

Robin Elfving Helsingfors

Medlemmar

Anders Adlercreutz Kyrkslätt

Alexis Aminoﬀ Stockholm

Otto Andersson Lovisa

Alexander Bargum Helsingfors

Henrik Creutz Lovisa

Bernt Ehrnrooth Helsingfors

Albert Ehrnrooth Helsingfors

Jan-Eric Enestam Västanfjärd

Jan Eriksson Pargas

Jannica Fagerholm Helsingfors

Elli Flén Nykarleby

Filip Hamro-Drotz Grankulla

Eva-Lisa Heinrichs Raseborg

Susanne Homén-Lindberg Helsingfors

Johan von Knorring Grankulla

Johan Kvarnström Raseborg

Patrik Lerche Helsingfors

Tom Liljestrand Lovisa

Mats Löfström Eckerö

Henrik Nystén Helsingfors

Jan D Oker-Blom Lovisa

Malin Pettersson Helsingfors

Joakim Strand Vasa

Petra Theman Raseborg

Kjell Törner Borgå

Henrik Vuornos Esbo

Carita Wallgren-Lindholm Raseborg

Henrik Wolﬀ Helsingfors

Mathias Österberg Malax

Medlemskap & kontaktuppgifter

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:

Ansvarig för medlemsregister Christo er Hällfors 040 561 0970 medlem@nylandsbrigadsgille.fi

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi

I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress?

Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till medlemsregistret Flomembers.

medlem@nylandsbrigadsgille.fi

Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar

Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma