Herrnhuts brödramission nr 4 2014 by Evangeliska Brödraförsamlingen

HERRNHUTS

BRร DRAMISSION Behรถver du bibeln? sid. 3 Ledarutbildning i Albanien sid. 16

Nr 4 2014 1

Ordet blev människa ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh. 1: 3-5) Temat för detta julnummer är bibeln – Guds Ord. Bibelns kärna och stjärna är Jesus, säger Martin Luther. På i stort sett varje sida i bibeln möter vi honom, i visdomsorden, i sanningen, i profetiorna och i många berättelser. Han kommer till oss öppet i Nya testamentet och fördolt i det Gamla. Till jul påminns vi om Ordet som blev människa. Den allsmäktige tog mänsklig gestalt! Ett större under har världen aldrig sett. Men det var inte många som förstod vad som hänt. Några herdar överväldigades av ljuset från ängeln som sade: ”Var inte rädda… Idag har en frälsare fötts åt er.” (Luk. 2:10.11) De fann barnet. Några renhjärtade mager letade sig fram till stallet i Betlehem och kunde ge barnet sin hyllning. I övrigt skedde undret obemärkt. Det fanns inte ens plats för den lilla familjen i något härbärge. Denna jul frågar vi oss: Finns det rum för Guds ord i våra hjärtan? Kan vi se ljuset i Ordet som lyser i allt mörker, ljuset som vittnar om Guds oändliga kärlek till sina barn? Tillåter vi det ljuset lysa in i våra liv och driva bort mörkret? Må ljuset från Guds Ord få lysa in i ditt liv denna jul! En riktigt god jul och ett välsignat 2015 önskar Klas Lindberg, präst i Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm

Herrnhuts Brödramission utkommer med fyra nummer per år. Ansvarig utgivare: Klas Lindberg, präst, tel: 070 854 03 00 Layout: Therese Haag, Christel Espenkrona Foto: Klas Lindberg, wikipedia.org. Omslagsbilden är tagen i kyrkan i Tirana. 2

Erik Sandegård

Bibeln – Dammsamlare eller Livselixir I detta nummer kommer du att kunna läsa om vad bibeln betyder i vardagen för olika personer. Gemensamt för dem alla är att de lärt sig uppskatta bibelns innehåll och inte kan leva utan att regelbundet läsa den. Intervjuare: Klas Lindberg

rik Sandegård, 27 år , pilot med framförallt flygfotografering som specialinriktning.

Min uppväxt var i EFS i Östersund men jag läste aldrig bibeln under uppväxten.

Det är först nu, då jag blivit 27 år som intresset vaknat och verkligen slagit rot. Då jag läser bibeln får jag frågor som ställs inom mig. Jag gillar vetenskap, särskilt historia och ställer frågor som: Varför skrev de? Vilken bakgrund hade de? 3

nu ivrigt studerar bibeln på Sankta Clara kyrkas Lärjungaskola, en bibelskola vars sunda och själavårdande undervisning syftar till att ge varje elev en stadig grund i sitt liv. Jag växte upp i ett ”antikristet” hem med en stark motvilja mot kristen tro. Pappa dyrkade vetenskapen. Jag växte upp vid Fridhemsplan och har bara flyttat en gång och det var tvärs över gatan.

Adam Dufgran Hur gick det till rent praktiskt, det som beskrivs? Vad innebär det att vara lärjunge? Jag läser inte regelbundet. Visste aldrig var jag skulle börja. Nu har jag läst Paulus brev och det känns verkligen som om han skrev för nutiden. Det håller idag och uppmuntrar mig. Guds löfte om beskydd gäller för oss nu. Jag tycker mycket om bibelordet i Efesierbrevet 3:17- 19. ”Stå fasta och var rotade i honom, så att ni tillsammans med alla heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.” Om du vill läsa bibeln så börja inte i Gamla testamentet. Jag tycker Lukas är grundlig och bra att börja med. Adam Dufgran, 22, jour nalist som just 4

För ett år sedan ”mötte” jag Gud. Jag var agnostiker, men bjöds in till Hill Song av en klasskompis. Jag lyssnade på predikningarna men förstod inte så mycket. Men en gång var predikan helt inriktad på sådana som inte var kristna. De uppmuntrade oss att kapitulera och våga sig ut i vattnet och se om det höll att bara flyta på det. Testa att ge Gud kontrollen, helt, bara ett ögonblick. Släpp alla fördomar. Lyft dina händer mot honom som en gest att du vill vända dig mot honom. De orden talade till mig. Att ge Gud kontrollen, bara en kort stund kunde väl inte vara så farligt, tänkte jag och bad: ”Gud om du finns, ge mig ett tecken, annars struntar vi i det här.”

Jag kände mig ganska obekväm med att vända mina händer upp mot taket, men plötsligt fylldes jag av en enorm känsla av acceptans. Min dåliga självkänsla bara försvann och jag kände mig otroligt älskad. Jag var bra som jag var! Det var en mäktig kärlek. Upplevelsen varade i ungefär två sekunder. Sedan blev jag rädd. Jag drog ner händerna. Då försvann känslan. Jag kände mig paff och

Människan lever inte bara av det som ligger på tallriken, hon behöver också Guds ord berättade inte för någon vad jag varit med om, men jag började gå i kyrkan. Tyvärr blev det för mycket jakt efter den där känslan jag upplevt. Jag blev stressad. Det var för bara några veckor sedan som jag insåg att jag inte behövde jaga efter något. Nu vet jag att jag kan vila i trygghet i att Gud är med mig och för mig. Jag läste först bibeln rakt igenom utan att fatta någonting. Jag frågade mig: Vem är Gud egentligen? Jag bad och ställde

många frågor men fick inga svar. Här på Lärjungaskolan får jag svar. Nu förstår jag att jag kan lära känna Gud och Jesus genom texterna i bibeln. Det finns nedskrivet. Bibeln är lite tradigt skriven, men egentligen ganska spännande. Jag läser varje dag, men jag har ett litet problem, jag läser helst de verser jag tycker om och utforskar inte. Nu tänker jag följa en bibelläsningsplan, där andra säger vad man ska läsa. Jag brukar läsa på kvällen och då använder jag ”Handbok för livet” och Folkbibeln och läser alltid fotnoterna och försöker förstå. Jag upplever sällan att bibeln talar direkt till mig, men jag har ett favoritbibelord ur Jesaja 49:15 Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om det hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Det läser jag ofta. Liv-Karin Sigurdsson

Liv-Karin Sigurdsson

Jag växte upp som tredje telning till en fåordig far och en poetisk norsk mor i ett gott hem omgivet av ljunghedar och klippor i Halland. Vi barn fick tidigt lära oss att hjälpa till med djuren på gården. Livet 5

var strävsamt men vi läste aftonbön varje kväll. Att leka var inte tillåtet på söndagarna. Då vi åt måste vi låta maten tysta mun. Kyrkan besöktes bara sporadiskt och nattvardsgångarna var sällsynta. Då vi fick kristendomslektioner i småskolan blev det våra glädjetimmar. Det var självskrivet att låta konfirmera sig. Vid konfirmationen fick var och en, en bibel. Prästen uppmanade oss att läsa själva. Det var inte så lätt. Jag slutade läsa abrupt, men läste all litteratur jag kunde komma över om bibeln. Nu förstår jag alltmer vikten av att få undervisning. Jag tycker fortfarande att det känns svårt då någon vårdslöst häver ur sig: ”Läs bibeln!” ”Vet ni vad ni talar om”? brukar jag tänka. Efter realexamen stannade jag hemma och hjälpte mina föräldrar. Mina bröder studerade vidare. Först på 80-talet flyttade jag till Stockholm och nya portar öppnade sig. Jag blev en så kallad ”sökare”. Det var lätt att få arbete på den tiden och med Hjälparens ledning från högre ort behövde jag aldrig vara rädd att utforska nya områden.

Kyrkobesöken i storstaden blev tyvärr snart en besvikelse. Jag uppfattade inte vad som sades, men på hösten 2013 hörde jag igen Hjälparens röst: Gå på Lärjungaskolan! Jag erinrade mig min mammas talesätt att inte skjuta upp till morgondagen, vad som kan göras idag. (”Morgondagen är en skälm.”) Jag ville verkligen börja så fort som möjligt och var glad att kunna börja våren 2014. Här har min tillvaro och mitt sökande fått en 6

Leif Johansson ny riktning. Jag rekommenderar varmt Sankta Clara kyrkas Lärjungaskola.

Att lyssna till hur olika personer ser på bibeln är spännande. Jag läser inte själv bibeln regelbundet men går gärna på bibelsamtal i olika kyrkor, bland annat i Gustaf Vasa, Högalid och Evangeliska Brödraförsamlingen. Det är fascinerande att det står skrivet på 365 ställen i bibeln: ”Var inte rädd” eller ”Frukta inte”. Varje gång jag läser de orden blir jag uppmuntrad. Tacksamhet och förlåtelse är viktiga ingredienser i livet. Bibeln ger mig inspiration till att leva i detta. Leif Johansson, f.d. kr iminalkommissarie, Gästrike Hammarby. Jag växte upp i den lilla norrländska byn Morjärv i en trygg, svenskkyrklig miljö. Vi var sju syskon. Pappa var aktiv i kyrkobröderna och söndagsskollärare. I vår

”

Ibland, det ska jag erkänna, kan det kännas tråkigt att läsa bibeln. Då brukar jag tänka: Jag måste ju hursomhelst äta och all mat är inte god.

by samarbetade kyrkan och idrottsrörelsen. Aktiviteterna samplanerades. På så vis fick alla idrottsintresserade lära sig grunderna i kristendomen. Jag gillade att läsa som barn. Det fanns serieböcker som hette ”Bibeln i bildserie”. De följde mig genom uppväxten. Jag gillade att läsa som barn och läste till och med Dostojevskij. Bibeln för mig idag är ”andlig föda”. Jag läser den varje dag, men inte för att jag måste. Man har olika behov för olika situationer. Vi har ju också olika rytmer i livet. Mig passar det bäst att läsa på kvällen. Min fru säger att jag brukar skratta i sömnen då jag läst bibeln länge på kvällen innan jag lagt mig.

Bibeln har goda råd att ge då det är jobbigt. Predikaren är bra att läsa för att få hjälp att se klara konsekvenser av sina handlingar. Bibeln är alltid levande, lika fascinerande varje gång. Ibland, det ska jag erkänna, kan det kännas tråkigt att läsa bibeln. Då brukar jag tänka: Jag måste ju hursomhelst äta och all mat är inte god. En skidåkares jobbigaste utmaning är inte träningen utan att orka äta tillräckligt. Jag tror inte på dem som säger att det alltid är jättekul att läsa bibeln, men jag vet vad det ger tillbaka. Vi behöver ständigt bli påminda om vad som står i Ordet. Bibelläsningen ger material till den helige Ande att arbeta med. Regelbundenhet i Guds Ord ger en god frukt. Vi vet aldrig när vi behöver det. En favoritpsalm är Psaltaren 91. Den gav mig en enorm tröst då jag var mycket svårt sjuk. Att jag lever idag är ett mirakel! Jag brukar också styrka mig med orden ur Fil. 4:13 ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.”

Bibeln är framförallt Guds kärleksfulla tilltal, från hjärta till hjärta 7

Förväntansfulla kursdeltagare samlas utanför Svalkan

Alphahelg på Svalkan Alphakursens helg med tema den Helige Ande var denna termin på Svalkan tillsammans med Försvarets egen Alphakurs. Två givande dagar för alla deltagare. Text: Klas Lindberg

en 22-23 november var det dags igen för den återkommande helgen på Alphakursen då man särskilt fokuserar på den Helige Ande. Denna gång samarbetade vi med Alphakursen på Försvarets högkvarter där Klas Lindberg hjälper till då och då med undervisningen. Femton förväntansfulla personer samlades framför brasan och lyssnade till levande undervisning om vem den Helige Ande är och vad han gör. Eftersom där fanns både sökare och personer som är helt nya i den kristna tron 8

haglade det av frågor av alla slag. Få saker kan göra den kristna gemenskapen så varm och frisk som då nya människor kommer med sin öppenhet och nyfikenhet! Tiden bara rann iväg. Denna lördag för gyllde hela familjen Ayyanar med sin närvaro. Meeha, som har efterträtt Therese Haag Hrabovský med avseende på husmorssysslor, älskar att laga indisk mat och har verkligen skämt bort oss denna höst med många välsmakande indiska rätter. Det skedde

vatten och förbi Ulriksdals slott skedde även den under intensiva samtal. Trots att vi höll på i närmare nio timmar totalt var vi mer upplivade än trötta efteråt. Lördagens samtal och föreläsningar avslutades med en enkel andakt där var och en som ville erbjöds förbön. Det blev fin och öppen samling inramad av mycket kärlek och omsorg. Helgen avslutades med en enkel nattvardsgudstjänst i Evangeliska Brödraförsamlingen på söndagen dit många av kursdeltagarna sökte sig.

Ingrid Lundström undervisar även denna dag då många frestades att äta mer än de tänkt sig från början. Den stekta kycklingen och de vegetariska rätterna försvann snabbt från bordet ner i magarna.

Vi är glada över att vi kan fortsätta att arbeta med Alpha som är en utmärkt form att nå nya människor och samtala om det som är viktigt och om den kristna tron. Om du inte har gått en Alphakurs än är du varmt välkommen att vara med på vårens nya Alphakurs som börjar tisdagen den 20 januari kl. 17.30. Du kan anmäla dig till Klas Lindberg, antingen på telefon 070-8540300 eller på mailadress klas.lindberg@evangeliska.nu. Läs mer på nästa sida.

Promenaden längs Edsvikens vackr a

Levande eld och levande undervisning 9

ALPHAKURSEN LIVET ÄR VÄRT ATT UTFORSKAS! Alpha är en kvällskurs för dig som vill veta mer om kristen tro. Kvällarna inleds med en gemensam måltid följt av ett föredrag med olika teman varje kväll. Exempel på teman är ”Varför måste Jesus dö?”, ”Hur kan jag vara viss om min tro?” och ”Varför skall jag be och hur?”. Efter föredraget fikar vi och samtalar om kvällens ämne. Det är öppet, högt i tak och inga frågor är för små eller för stora. Vi startar tisdagen den 20 januari. Kursen fortsätter sedan elva tisdagar samt en lördag mitt i kursen (dag ej bestämd ännu). Kvällarna pågår mellan kl. 17.30-20.00. För mer information eller för att anmäla dig maila klas.lindberg@evangeliska.nu eller ring Klas Lindberg 070-854 03 00. www.alphasthlm.se Hoppas att vi syns i höst!

Betagruppen på utflykt till Bergianska trädgården våren 2014 10

Tredelad mission i Surinam

Slavhandel Sammanställt av: Klas Lindberg

rödrakyrkan i Holland dog, som tidigare nämnts, i det närmaste ut förra seklet, men tack vare invandringen från de forna kolonierna har stora församlingar kunnat växa upp igen i modern tid. Pionjärernas outtröttliga missionsarbete i de holländska kolonierna gav tillbaka frukt till moderlandet! I dag är de största Brödraförsamlingarna i Europa holländska med en stor övervikt av forna surinameser. Dessa kan ha uppemot 2000 medlemmar, vilket är fallet i Rotterdam och Amsterdam. Över femhundra herrnhutare har genom historien dragit ut som missionärer till Surinam. Märkligt nog är detta omfattande arbete inte särskilt väl känt. Suri-

nam ligger mellan Brittiska och Franska Guyana och gränsar i söder till Brasilien. Det består till stor del av djungler. Dess bördiga jordar och perfekta klimat inbjöd till att starta plantager. Holländska kolonister slog sig ner och importerade slavar från Västafrika. Först försökte man tvinga indianerna, urinvånarna, till slavarbete, ett projekt som misslyckades. Dessa trängdes bort från kusterna allt längre in i landet. Nu var det de svarta istället som odlade upp slättlandet. Trots att man importerade över 350 000 slavar ökade aldrig invånarantalet nämnvärt. År 1853 fanns av dessa bara 33 000 i livet. Man slås av hur cyniskt dessa människor utnyttjades och måste fråga sig vilka ohyggliga lidanden 11

Plantage de måste ha genomgått under detta omänskliga förtryck. De lyckades aldrig bli fler utan smalt istället ihop till spillror av vad de en gång varit. Den hänsynslösa behandling som dessa slavar utsattes för gjorde att många försökte fly och sökte sig inåt landet. De riskerade sina liv genom dessa flyktförsök men lyckades tack vare stor beslutsamhet bygga nya gemenskaper och fungerade i praktiken som en helt ny stam, ett slags bush-folk. De odlade upp de inre delarna av landet och skapade nya byar och mindre samhällen. Deras värsta fiender var fortfarande de vita som plågat dem med piskor och sträckbän12

kar. De ansåg sig ha rätt att när som helst skjuta de svarta som villebråd. Eftersom de svarta behövde livsmedel och vapen för att försvara sig genomfördes nattliga räder bland de vita kolonisterna och de försökte också röva bort kvinnor att ha som hustrur. Dessa strider pågick hela tiden, utan någon krigsförklaring men intensivt och bittert. Kolonisternas inkomstmöjligheter skadades allvarligt genom dessa överfall och de svarta levde i ständig oro för att bli dödade. Först 1765 lyckades en klok guvernör mäkla fred. De svarta erkändes som fria människor och blev tilldelade egna områden samt tilläts sälja sina produkter till de vita. Hövdingar utsågs med ansvar att organisera samhällena efter afrikanskt stammönster. Alltså fanns det tre grupper i befolkningen som alla behövde höra Evangelium, indianerna, bushfolket och slavarna. De första herrnhutiska missionärerna kom redan 1735 och försökte nå alla dessa grupper, men dessa olika grupper ställde

Begravning av slavar på plantage

olika krav. Indianmissionen utgick fr ån Pilger hut (=Pilgrimsvakt) som grundades 1740 i Brittiska Guyana nära gränsen till Surinam. Arbetet bland indianerna i Nordamerika kom att få detta arbete som förebild. På ganska kort tid lyckades de herrnhutiska missionärerna få de kringvandrande jägarna och fiskarna att bli bofasta, odla jorden, anlägga trädgårdar och bygga trevliga hus. De var naturligtvis enkla och billiga att bygga, men de anlades alldeles bredvid missionärernas enkla och regelbundet byggda hus utan att man fick intryck av att det var någon skillnad mellan deras hus och indianernas. Missionärerna var där för att tjäna sina bröder och systrar. Salomo Schumann som tjänstgjort som docent vid Brödraförsamlingens prästseminarium i Lindheim och Marienborn tog sig an uppgiften att undervisa de oskolade indianerna med lika stor iver som han undervisat prästkandidaterna i Tyskland. Snart hade han lärt sig deras språk, arrawakkiskan och vann både deras förtroende och hjärtan. Då den första indiankvinnan bad om dopet, ”att få bli tvättad i Lammets blod från huvudet till fötterna” och också blivit döpt efter sin önskan sköt arbetet fart och det blev nödvändigt att bygga nya missionsstationer.

”Be för oss unga och lyssna på oss!”

Ett flertal stationer byggdes i r ask takt, men relativt snart måste även den sista stationen Hoop, som betyder ”hopp” överges 1808. Det arbete som börjat så lovande hade helt slagits i spillror av kriget mellan det svarta bushfolket och de vita plantageägarna och ett antal svåra epidemier som drabbat dem. Det har alltid

Arrawak-kvinna vilat ett vemodigt skimmer över herrnhutarnas arbete bland indianerna i både Nord- och Sydamerika. Trots heroiska insatser och en lovande början har det alltid slutat i moll och allt arbete har måst läggas ner. Det var insikten om de svarta slavarnas lidanden i Surinam som först väckte herrnhutarnas intresse för att låta den holländska kolonin Surinam bli ett nytt missionsfält. Man hade fått en stark längtan att komma till slavarnas hjälp och låta dem få del av evangeliets glada budskap. 1735 sändes de första missionärerna ut. De hade lovats fri resa, blivit befriade från krigstjänst och framförallt fått tillå13

entreprenörskap vara nycklar som öppnade fastlåsta situationer. Efterfrågan på deras tjänster blev så stor att de tvingades nyanställa för att hinna med alla beställningar. Arbetarna fann de bland de vita Blomma surinam jordägarnas slavar. De hyrde in dem och betatelse att sprida Guds Ord till de svarta lade deras ägare skälig ersättning. Nu slavarna i kolonin. Beväpnade med dessa hade plötsligt dessa slavar fått nya arbetsprivilegier som utfärdats av ”överheten”, givare som bemötte dem med värme. det surinamesiska handelskompaniet, Dessutom fick de lära sig ett yrke. När trodde de sig ha bättre förutsättningar att dessa nu satt tillsammans med sina vita grunda ett framgångsrikt arbete än man arbetsgivare och sydde gavs det rika tillhaft i Västindien. fällen till samtal. Men allt blev annorlunda än man tänkt sig. Det första försöket misslyckades och människoliv gick till spillo. Likaså ett andra 1738 och ett tredje försök. Man gav tillfälligt upp och anslöt sig till det blomstrande arbete som riktade sig mot indianerna och som utgick från Pilgerhut, som vi tidigare nämnt om. På märkliga vägar leddes de tjugo år senare in på den väg de först beträtt. Herrnhutarna lyckades i huvudstaden Paramaribo upprätta en agentur och två bröder startade ett skrädderi i syfte dels att förtjäna sitt eget uppehälle, dels stödja missionsarbetet bland indianerna. Deras yrkesskicklighet och punktlighet var tillräcklig rekommendation för att deras tjänster alltmer skulle efterfrågas. Som missionärer var de inte önskvärda men som skräddare var de uppskattade. Än en gång visade sig deras pionjäranda och 14

Detta blev början på missionen bland de svarta slavarna. Snart vann herrnhutarna deras förtroende och de lyssnade på vad som sades till dem. Brödernas goda inflytande över slavarna sträckte sig även ut till andra slavar i staden. Nu kunde bröderna också köpa verkstaden som de hittills hyrt. Man startade ett bageri och en urmakarverkstad där arbetarna i herrnhutisk anda behandlades med respekt och kärlek. Denna goda attityd som her r nhutar na spred och de anslående resultat som deras olika företag kunde uppvisa gjorde till slut också intryck på de vita inbyggarna som från början varit avvisande. År 1776 döptes den för sta svar ta slaven. Två år senare följde nya dop av slavar. Ett litet kapell byggdes där man snart kunde se svarta och vita fira gudstjänst

tillsammans. Också guvernören började nu stödja verksamheten. Arbetet höll sig dock till en bör jan uteslutande i huvudstaden. På plantagerna hade man ännu inte lyckats påbörja någon verksamhet Bushfolket levde fortfarande isolerat. Guvernören insåg vikten av att på något sätt förbättra relationerna med detta förföljda folk och önskade utöva ett gott och varaktigt inflytande på dem. Vilka kunde vara bättre lämpade för detta än herrnhutarna?! Herrnhutarna antog erbjudandet och började förhandla med hövdingen Abini som hade sitt ”residens” inne i urskogen vid Surinamflodens övre lopp. Han visade sig vara redo att öppna dörren för ett nytt kapitel i den herrnhutiska missionshistorien. Hövding Abini dödades i en str id med en rivaliserande stam och hans son Arabi tog över ledarskapet. Han visade sig vara mycket öppen för den kristna förkunnelsen och lät 1771 döpa sig. Efter dopet var han sin mästare trogen i över femtio år och tjänade hela denna tid som evangelist och predikade gärna Guds ord för stammens medlemmar. Han var brinnande i sin övertygelse och då han kastade den

trollstav i elden vars kraft han tidigare satt stor tillit till hade han insett att dessa ting var kraftlösa i jämförelse med kraften i Kristi blod, hans död och uppståndelse. Stundtals upplevde detta bushfolk starka väckelserörelser. Folk kom långväga ifrån på floden i sina små båtar för att lyssna till den nya förkunnelsen. De tog djupa intryck av den nya gudens människokärlek och häpnade över att han till och med och med blivit människa. Man bad missionärerna komma över till dem också. De skickade sina medhjälpare och så spreds evangeliet i allt större cirklar. Arbetet var krävande och över 250 missionärer fick sin grav i detta land. Det tog tid för evangeliet att slå rot i Surinam, men när det väl gjort det fick det desto djupare rötter och betydelse för tusentals. Ännu idag finns en livaktig, växande kyrka i Surinam som knoppat av sig till och med i Europa. 15

Albanien – möjligheternas land

Ledarkursen i Tirana avslutad Text: Klas Lindberg

är detta skrivs sitter jag på flyget hem från Tirana efter en händelserik weekend. Den andra seminariehelgen i den ledarskapsutbildning som Brödraförsamlingarna i Stockholm och Christiansfeld samt församlingen i Värnamo ansvarar för har just avslutats. Denna gång samar betade vi med den professionella Gospelkören Consensus från Stockholm, ledd av Sun Erkensten. De hade blivit ombedda av Svenska Ambassaden att genomföra ett traditionellt Luciatåg och också erbjudits att delta i en internationell körfestival. Direkt efter landning på tor sdagsefter 16

middagen åkte vi till Svenska ambassaden för att träffa vår svenske Chargé d’affaires, Patrik Svensson, som är högste chef på ambassaden i Tirana. Han visade genuint intresse för vårt arbete i Albanien och bjöd in oss också till mottagningen dagen därpå där Consensus skulle sjunga. På fredagsmorgonen star tade ledar utbildningen. Deltagarna kom från Pogradec, Burell, Elbasan, Bathore och Tirana. Totalt var det drygt 20 personer som deltog. Jag har sällan upplevt ett sådant intresse. Undervisningen skedde på engelska och tolkades till albanska. Ämnet var Lärjungaskap och schemat intensivt. Många hade åkt lång väg och det var viktigt att de verkligen fick möjligheter att

Tiden rann iväg och ingen ville att det skulle sluta.

Patrik Svensson, Sveriges Chargé d'Affairs i Albanien fördjupas i sin tro och fick med sig nya insikter att ta hem till det lokala arbetet. Dessutom gavs många tillfällen att dela egna tankar och erfarenheter. Jag vill i detta sammanhang passa på och tacka alla som bad för denna resa! Sällan har en undervisning känts så ”elektrifierad” och blivit så väl mottagen.

Efter middagen för flyttade vi oss till Hotell Rogner där den Svenska ambassaden bjudit in en mängd diplomater, ministrar, företagsledare, Operasångare, hjälparbetare etc. på ett traditionellt Luciafirande med Luciatåg, lussekatter, glögg och pepparkakor. Jag kom i samspråk med en alban anställd av Unesco som arbetade med att hjälpa utsatta barn. Han var mycket tacksam till Sverige för vårt generösa stöd till detta projekt. Den albanska inrikesministern som jag därefter talade med en kort stund fick veta att det finns svenska präster som regelbundet predikar evangelium för hans folk. Han tittade på mig och sade: ”Det kanske behövs.” På lördagen fortsatte seminar iet och ytterligare några anslöt sig som inte kunnat komma ifrån sina arbeten tidigare. Detta undervisningstillfälle ansvar ade Stockholmsförsamlingen för, som bekos-

Klas pointerar vikten av att leva i Guds nåd 17

Luciatåget uppställt för fotografering tade resorna till och från Tirana, och all maten för alla deltatagare. Utvärderingen som gjordes var ytterst positiv och många ser detta som den bästa vägen just nu att gå vidare i arbetet och utvecklas som kyrka. Den stora finalen skedde i söndagens gudstjänst då Consensus var med. Först kördes de till fel kyrka av slarviga chaufförer, men den lilla grupp som samlats i den nästan tomma kyrkan blev överlycklig över att kören velat sjunga två sånger

Dena Grillo med dottern Ziara och såg deras besök som Guds direkta ledning. Tjugo minuter senare kunde gudstjänsten i vår (rätta) kyrka sätta igång. Kyrksalen var i det närmaste fullpackad med ca 40 – 50 deltagare. Kören började med en svängig gospel och folket jublade. Den helt blinde pianisten Christer Tull visade sig vara oerhört begåvad och gav en enorm stadga åt övriga duktiga körmedlemmar. Stämningen i församlingen var på topp. Att få predika under sådana förutsättningar och under en sådan glädje är en stor förmån. Vi gladde oss också över att Dena Grillos nyfödda dotter kunde vara med på gudstjänsten. Dena har varit och är en av den unga kyrkans allra viktigaste ledargestalter som betyder mycket för många. Hennes glädje blir allas glädje!

Kören blev imponerad av kraften i församlingssången 18

På söndagseftermiddagen besökte vi till sist en karismatisk församling med ca 400 medlemmar dit vi blivit inbjudna. Efter nästan en timmes lovsång och ett långt kollekttal fick Klas säga några ord och kören sjunga tre sånger. Därefter fortsatte deras gudstjänst ytterligare en och en halv timme, men vi gick eftersom våra kunskaper i albanska var så bristfälliga.

gemensam måltid på en restaurang där man serverar albansk husmanskost. Alla gladde sig åt allt roligt som skett under dessa dagar, men allra mest över att vi fått vara med och sprida det glada budskapet i ord och genom musiken till ett folk som tidigare levt under ett så svårt förtryck.

I den lilla Br ödr aför samlingens värme och glädje tidigare på morgonen var vi dock alla överens om att vi kände oss mest hemma. Denna mycket intensiva helg avslutades med en

Kören Consensus sjöng med glädje

Tack alla givare för ert stöd till Tanzanias föräldralösa barn! Kära vän. Tack för din gåva. Nu till jul kommer den särskilt lägligt eftersom det snart är dags att köpa nya skolböcker, skoluniformer och betala skolavgiften för över 200 barn. Tack också för din gåva till arbetet i Lettland och Albanien. Låt oss be att det ska bära rik frukt. Må Gud ge dig en välsignad julhelg och ett gott nytt år.

Klas Lindberg 19

Välkommen till Evangeliska Brödraförsamlingen Ons 24 dec kl. 8.30 Julaftonsotta ”Ljuset lyser i mörkret” Klas Lindberg Fre 26 dec kl. 15 Musikgudstjänst ”Jul, jul strålande jul” Klas Lindberg, Margareta Bengtsson sjunger och spelar på renässansharpa Ons 31 dec kl. 15 Nyårsbön ”Ett gott nytt år i Jesu namn!” Klas Lindberg Tis 6 jan kl. 15 Nattvardsgudstjänst med missionsinsamling ”Guld, rökelse och myrra.” Klas Lindberg Sön 11 jan kl. 15 Gudstjänst ”En öppen himmel” Klas Lindberg Tis 20 jan kl. 17.30 Alphakursstart, grundkurs i kristen tro, öppen samling. Läs mer på sida 10. Ons 21 jan kl. 15 Bibelsamtal, terminsstart, Klas Lindberg, vi läser ur Johannesevangeliet Sön 25 jan kl. 15 Nattvardsgudstjänst ”Säg bara ett ord” Klas Lindberg Tor 29 jan kl. 17.30 Öppen bibelskola, terminsstart, Kolosserbrevet Du kan alltid ta kontakt med oss för samtal, själavård och bikt. Du får gärna också komma med dina böneämnen.

Klas Lindberg, 070-854 03 00 Epost: klas.lindberg@evangeliska.nu

Varmt Välkomna! Evangeliska Brödraförsamlingen Sibyllegatan 13 114 42 Stockholm

Tel 08-660 09 07 PlusGiro 51202-0