Page 1

HERRNHUTS

BRÖDRAMISSION Mission Herrnhutismens adelsmärke

Strömmar av levande vatten sid. 2

sid. 14

Konferens i London sid. 6

Nr 2 2014 1


Strömmar av levande vatten På lövhyddohögtidens sista dag, den högtid som pekar mot Jesu frälsargärning, alltifrån döden på korset till Andens utgjutande på pingstdagen stod Jesus i Jerusalem och ropade: ”Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden som de som trodde på honom skulle få. (Joh. 7:38–39) Trots att lärjungarna protesterade mot tanken att Jesus skulle tas ifrån dem, visste han att Andens närvaro i lärjungarnas liv skulle innebära långt större möjligheter för dem än om han stannat kvar hos dem. Han skulle kunna vara närvarande hos dem alla på ett nytt sätt, utan fysisk begränsning. Livet med den Helige Ande skulle ge lärjungarna helt nya möjligheter att växa och mogna som kristna. De skulle få ta eget ansvar, lära sig att lyssna på Guds röst och lita på honom i alla livets omständigheter. Guds Ande skulle bli deras Hjälpare och Tröstare, ”Påminnare” och Vägvisare och hela tiden lyfta fram vad Jesus gjort för oss. Jesus liknar Andens liv i oss vid en ström av levande vatten som oavbrutet rinner fram och ger liv överallt dit den kommer. Den källan sinar aldrig eftersom den har sitt ursprung i Guds kärlek inom oss. Han orkar älska då vi ger upp. Ju mer hans levande vatten får strömma igenom oss desto mer levande blir vi. Våga bejaka din inre källa och låt vattnet rinna ut mot dem som törstar efter kärlek. Det är Guds kärlek de söker. Den finns inom dig. Drick dig själv otörstig och låt den sedan strömma genom dig till dem du möter! Här börjar vårt livs stora äventyr. En välsignad sommar önskar Klas Lindberg, präst i Evangeliska Brödraförsamlingen Herrnhuts Brödramission utkommer med fyra nummer per år.

2

Ansvarig utgivare: Klas Lindberg, präst, tel: 070 854 03 00 Layout: Therese Haag Foto: Klas Lindberg, Therese Haag, Meeha Ayyanar, wikipedia.org, luigigioia.com, http://lc14.alpha.org/speakers, missioncouncil.se


Vårutflykt till Salsta slott

Promenad mot Salsta slott

Årets traditionella vårutflykt bjöd på sol, vackra vyer och intressant historia. Här kan ni läsa mer om utflykten.

S

Text: Therese Haag

öndagen den 25 maj var det återigen dags för den årliga vårutflykten. Trettioen förväntansfulla deltagare hade samlats på Östermalmstorg för att invänta avfärden. Vi njöt av den underbara solen som vi blev välsignade att få ha under hela dagen! I år begav vi oss norrut mot Uppsala. Först kom vi till Gamla Uppsala kyrka som tillhör Uppsala stift som är det första och äldsta stiftet i Sverige och i år blir 850 år. Allt började i den franska staden Sens den 5 augusti 1164 då alvastramunken Stefan i närvaro av påven Alexander III vigdes till ärkebiskop i Uppsala. I och med detta blev Uppsala stift ärkesäte för landets förste ärkebiskop och de svenska stiften bildade en egen kyrkoprovins, ursprunget

till Svenska kyrkan idag. När Stefan anlände till Sverige låg domkyrkan i Gamla Uppsala, men då den brann ner ca 100 år senare byggde man istället den nuvarande domkyrkan i Uppsala. Efter besöket i Gamla Uppsala kyr ka åkte vi vidare till en av Sveriges främsta fransk-inspirerade barockbyggnader Salsta slott, där vi tillbringade resten av dagen. Vi parkerade bussen en bit bort och fick då en god överblick över det vackra slottet och dess grönskande omgivning medan vi sakta promenerade till slottet och lunchen som väntade. När vi kom fram leddes vi in i en vacker sal med fantastisk utsikt över ägorna. Där njöt vi av en underbart god måltid. Medan vi 3


ställde fyra olika kungar och representerade de fyra olika elementen eld, vind, vatten och jord. Eftersom man inte hade tv förr behövde målningarna visa så många olika saker som möjligt, vilket gjort dem oerhört innehållsrika och ett tränat öga kan finna att varje detalj på tavlan har en betydelse.

En stund i solen i G:a Uppsala drack vårt kaffe mötte vi Arne Wiig, som tillsammans med sin hustru hyr och sköter slottet. Arne började direkt, på sitt entusiastiska och historiskt kunniga sätt att berätta om slottet och specifikt om rummet där vi satt. På väggarna i rummet fanns fyra gigantiska målningar som före-

Lunch på Salsta slott 4

Efter lunchen fick vi tillsammans med andra slottsbesökare en guidad tur av Arne genom slottets olika rum. Vi fick höra allt från fördjupad kunskap om barocken till personliga berättelser om de som bott på slottet. Vi började utomhus där vi bland annat fick veta att Nils Bielke d.y. spelade en stor roll för dagens utseende av Salsta slott. Han hade varit i Frankrike på invigningen av finansminister Nicolas Fouquets slott Vaux-leVicomte och där fått inspirationen till att bygga detta barockslott. Nils Bielke var en av Sveriges främsta grevar men saknade pengar till att fullkomna sin idé. Genom att gifta sig med Eva Horn av Björneborg fick han ekonomi till ombyggnationen, eftersom hon kom från en stenrik släkt. När de två gifte sig gav han Eva Horn slottet i morgongåva.

I väntan på guidning


nerkapell med inredning från 1698. När Nils Bielke dömdes att fråntas liv, ära och egendom och hamnade i husarrest på Salsta slott uppehöll han sig ofta i detta vackra kapell som trots den tidens förbud mot katolsk tro innehöll katolska inslag.

Salsta slotts karolinerkapell Slottet var tidigare omgivet av en sjö och vattnet var en väg ut till övriga Sverige och världen. Arne berättade om när Magnus Fredrik Brahe stod i sitt fönster någon gång 1785-86 och såg hur den stora sjön kring slottet försvann rakt framför hans ögon, enligt legenden på tre timmar. Det var en chockad Magnus Fredrik Brahe som sedan fick reda på att orsaken till sjöns försvinnande var att Dannemora gruva hade tagit in vatten. För att rätta till detta beslutade direktörerna i Dannemora gruva att spränga några vattenfall och det sägs att de höll i en karta och tänkte ”om Dannemora gruva ligger i norr och Salsta slott i söder borde vattnet rinna från norr till söder”. Tyvärr var de geologiska formationerna åt andra hållet vilket istället ledde till att sprängningarna fyllde gruvan med vatten.

Efter den innehållsr ika guidade tur en fick vi ett andrum i Musiksalongen för en andakt. Vi sjöng tappert trots att det inte fanns psalmböcker samt lyssnade på Klas när han predikade om bönen utifrån Bönsöndagens tema. Vi fick därefter en liten stund för oss själva för att, om man ville, promenera runt och utforska slottet och omgivningarna. Efter en sista kopp kaffe vände vi åter mot Stockholm och Östermalmstorg fyllda av nya intryck och kunskaper, skratt och fördjupad vänskap.

Arne höll oss verkligen fängslade under fortsättningen av den guidade turen, som avslutades i slottets västra flygel. I vad som antas vara Sveriges äldsta karoliArne Wiig 5


Jättekonferens om vänskap

Fullsatt i Royal Albert Hall

I början av maj möttes över 7000 kristna ledare från 57 länder till två dagars ledarskapsutbildning i London. Här följer ett referat av denna konferens. Det är naturligtvis bara ett litet axplock av vad vi fick lyssna till under två intensiva dagar i London. Vi vände hem uppmuntrade med nya perspektiv.

K

Text: Klas Lindberg

onferensen ar r anger ades av Holy Trinity Brompton, den församling där Alpha-kurserna skapades av Nicky Gumbel och hölls i Royal Albert Hall med 5800 deltagare. Övriga fick följa med på videolänk i Holy Trinity Bromptons kyrka. Seminarier hölls i flera kyrkor i närheten. Temat var vänskap och deltagarna kom från alla samfund. Kyrkoherde Nicky Gumbel talade i sitt inledningsanförande om ”Kraften i vänskap”. Han konstaterade att Gud vill vara 6

vän med människan. Både Abraham, Moses och Job talade med Gud som till en vän. Jesus kallar lärjungarna inte längre tjänare utan vänner. De får tillgång till ”inside information” från honom själv. Vänskap är själva nyckeln till livet. Sann vänskap varar hela livet. Det finns ett rop på vänskap i världen och kan kyrkan bli en miljö där vänskap råder blir den stark! Förr talades det om att en kyr koher de inte fick ha för nära band med sina medarbetare. Att hålla distansen var viktigt för att upprätthålla respekten. Jesus byggde


allt han gjorde på vänskap. Även om han inte kunde ha samma nivå av vänskap till alla var ingen utanför hans vänskapskrets. Han kallar till och med Judas för ”min vän”. Paulus hade många vänner som han samarbetade med. Det medverkade till kyrkans snabba expansion. Människor kommer till kyr kan av en mängd olika anledningar, men de stannar bara av en enda orsak – om de har lyckats bli vän med någon eller några. I ett sammanhang där vänskap r åder vågar vi vara sårbara och visa svaghet. Vänskapen gör oss produktiva och är en nyckel för evangelisation. Det gör också att allt arbete och all gemenskap i kyrkan blir roligare. Jesus talar till och med om att han vill att vi ska bli vänner med våra fiender, en effektiv väg till fred. Om kyrkoledare kan bli vänner skapas goda förutsättningar för kyrkans tillväxt. Nu får vi hela tiden inbjudningar från biskopar i Engelska kyrkan som vi samarbetar med. Då vi planterar nya församlingar är det vänskap vi bygger på. ”Jag älskar Engelska kyrkan, men ännu mer älskar jag kyrkan i England”, sade Nicky Gumbel och avslutade med de

Kay och Rick Warren

Nicky och Pippa Gumbel uppmuntrande orden: ”Du vet inte vad ditt arbete innebär för andra. Fortsätt med det du gör!” Rick Warren, gr undar e och ledar e för Saddleback Church i Kalifornien och räknad som en av de 50 mest inflytelserika amerikanska ledarna och hans hustru Kay talade öppenhjärtigt om sorgen efter deras sons självmord. Mitt i framgången drabbades de av det otänkbara. Deras uppriktighet om hur de försökte hantera sin sorg styrkte många och angav en prestigelös ton åt hela konferensen. Den katolske benediktinermunken Luigi Gioia talade mycket personligt om sitt böneliv. Med total uppriktighet och humor vann han allas hjärtan. Han berättade att han ibland kunde börja sin bön med att skälla på Gud och säga: ”Bön är bortkastad tid.” Han lärde sig att även besvikelse och ilska kan formas till bön. Gud älskar oss som vi är, även när vi syndar. Bönen Fader Vår gav honom frid. Luigi berättade att han tog tid varje dag att bara njuta av att vara älskad av Gud. Ibland måste tystnaden få tala. När hjärtat ber ska munnen vara tyst. Ibland kan det hjälpa att upprepa tyst en enkel fras 7


många gånger. Låt Anden be i dig. Var totalt ärlig i alla dina böner! Luigi berättade om vilken utmaning det var för honom att leva i kyskhet och celibat. Även jag behöver kärlek och ömhet – det får jag i den kristna gemenskapen. Vänskap betyder allt. Det är den rymd där jag är fri i mig själv. Jag behöver inte bevisa någonting för någon. Där lär jag mig också att älska mig själv. Jag är vad jag är genom vänskap. Den ger mig möjligheten att gå från rädsla till tillit. Kristen enhet har högsta prioritet, men vi är ännu inte förberedda på att gå in i den enhet som Jesus talar om. För det krävs ett genuint intresse för andra människor. Vänskap är nyckeln. Många är rädda att förlora sin identitet när de kommer närmare andra. Det visar att de är osäkra i sin identitet. Enhet i teologin fungerar inte! Enhet i ledarskapet fungerar inte!

Maggie Ellis Men enhet på gräsrotsnivå fungerar! Under det sista seminar iepasset lyssnade jag på Maggie Ellis, kristen psykolog som talade över ämnet ”Att leda genom den du är”. Hon började med att fråga: ”Vad motiverar dig när allt oviktigt tas ifrån dig?” Om du upptäcker ditt unika DNA som ledare kommer folk att instinktivt vilja följa dig. Då du följer din inre kärna (engelska ”core”) skapas en kraft som bryter igenom osynliga murar. Kärnan i vår personlighet utgör Guds djupaste avbild i oss, vårt sanna jag, vår expansiva del och vår ursprungliga natur. Det är den del av oss som fanns innan vi blev ifrågasatta och korrigerade, och är någonting djupare än personligheten och karaktären. Där möter vi Gud, tar emot förlåtelse och kraft att inte ge upp. Utifrån vår inre kärna bidrar vi var och en till helheten på ett unikt sätt.

Big Ben 8

Maggie Ellis uppmanade oss att fokusera på det unika med vårt sätt att vara. När vi leder från vår personlighets kärna kommer våra gåvor och talanger mest till


sin rätt. Vi upptäcker det djupaste syftet med våra liv. Vår övertygelse, värderingar och förmågor får sitt tydligaste uttryck. Då vi leder för att vara andra till lags eller för att vinna egna fördelar handlar det om det mest ytliga ledarskapet, det vi kan kalla det formella ledarskapet. Vi känner oss mest till fr eds och ener giska då vi är i total överensstämmelse med oss själva. Då människor upplever att vi är äkta ökar deras vilja att följa oss. Det är ofta ett tungt ansvar att vara andlig ledare, men att utgå från sitt sanna jag ger kraft och den Helige Ande får större möjligheter att verka. Jesus sade: ”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matt 11:30) Att leda från sin inre kärna gör oss sårbara och utsatta, eftersom det som är viktigast för oss hamnar tydligare i fokus. Då vi blir ifrågasatta drabbar det sådant som är avgörande för oss. Hur kan vi hitta denna inr e kär na? Först och främst måste vi bli nyfikna på innehållet i vår kärna. Vilka är vi egentligen bakom fasader av olika slag? Ju mer medvetna vi blir om vår speciella egenart desto mer genuina blir vi som ledare. Fråga dig vad som ger dig den största glädjen att ge. Kan du se något mönster i ditt sätt att fungera? Om allt togs ifrån dig utom tre saker, vilka tre ting skulle du bygga upp ditt liv igen omkring? Vilken mening skulle du vilja ha ingraverad på

Dubbla dubbeldäckare din gravsten? Ibland kan ilskan hjälpa oss att upptäcka de djupare lagren i vår personlighet. Vi är ofta så stressade att vi sällan kommer i kontakt med dem. Det kan ibland göra ont. Ordet passion kommer från latinets ”passio” = utstå lidande. Varför är vi rädda för känslor? Är de inte accepterade i vår kultur? Sårbarhet är liktydigt med sanning, men upplevs som mod! I sårbarheten möts rädsla och mod. Det känns som att kläs av naken medan alla andra ser på. Vi måste fråga oss om vi föredrar den trygghet som det formella ledarskapet ger eller om vi vågar vara sårbara. Lär dig att tala utifr ån din kär na och att använda det språk som kommer inifrån. Ta vara på de tillfällen du får. Livet är ”magnetiskt” och drar till sig möjligheter. Balansera dina många åtaganden med att bara vara. Uppmuntra människor omkring dig att finna sin kärna och låt er slipas tillsammans.

I NTR ESSER AD AV A L PH A? Läs mer på sidan 13. www.alphasthlm.se 9


Royal Albert Hall

Reflektioner från konferensen i London Här kommer lite personliga tankar och intryck efter besöket i London.

T

ystnaden och det lilla sammanhanget är vad jag personligen är van vid, men trots detta har jag sedan jag kom i kontakt med Alpha för två år sedan haft en längtan efter att få åka på den stora Alphakonferensen i London, dit ledare från hela världen samlas. Det är lätt att då ar betet fokuser as på alla ”måsten” man har direkt framför ögonen, att man glömmer bort att vi alla faktiskt tillhör ett större sammanhang. Att åka på konferensen i London var på det viset en stark påminnelse om att vi inte 10

arbetar ensamma, varken vad gäller Alphakursen eller arbetet i församlingen. Att befinna sig i Royal Albert Hall fick mig att inse att det är detta det handlar om, något större än oss själva. Flera av seminarierna och för edr agen under konferensen innehöll ämnet bön och en av föredragshållarna var benediktinmunken Luigi Gioia. För egen del är bön ett livselixir, grunden för att må bra, vilket gjorde att det var upplyftande att få lyssna så mycket på just det ämnet. Rörd till tårar blev jag när Nicky Gumbel


nämnde att de hade bett för var och en av alla konferensdeltagare, per namn. Endast i Royal Albert Hall befann sig 5800 människor och de hade bett för var och en av oss. Med tanke på vad en bön innebär är det alldeles fantastiskt! En sak som jag tycker är positiv med att åka på en sådan här konferens är allt nyttigt man får höra, att antingen ta till sig direkt eller lägga i sitt hjärta för framtida begrundan. En sak som jag tog till mig direkt gällde bland annat att be under hela dagen och inte bara morgon och/eller kväll. Att vara i ständig bön. Jag ber utan att tänka på det, men vad har det egentligen för betydelse för mig att jag gör det? Att be under träffar, att be under samtal, att tacka Gud för den vackra blomman på marken, att be för människor som irriterar en… Det sista nämnde Luigi Gioia vara ett problem när han från att ha varit en munk i ständig tystnad helt plötsligt befann sig i Roms turistfyllda kyrkor. Hur ber man när man börjar känna irritation för turister som pratar och skrattar i kyrkan och stör friden man är van med och önskar? Luigi nämnde att hans räddning

Nickey Gumbel och Luigi Gioia var när han började använda alla störningsmoment i sin bön, alltså att låta det som irriterade bli en del av bönen. Hur kan man vara i ständig bön? Luigis ord fick mig att tänka på Sv Ps 214, en bön om att hjälp att bedja av hjärtat, ”inte i afton men nu”. Är det kanske för att det är i hjärtat det måste ske en förvandling, att vårt stenhjärta måste bytas ut mot det där hjärtat av kött. Och att bönen sedan sker genom vårt nya hjärta, tillsammans, som ett, med övriga kristna, både de som levt tidigare, de som lever nu och de som kommer att leva. Ef 3:1619 får mig att tänka vidare på att tron bor i våra hjärtan, med kärlek, och att vi bör stå fasta och vara stadigt rotade i honom

Londonbridge 11


så att vi tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller oss. Äkta kärlek str ålar inifr ån, fr ån hjär tat, och när en människa utstrålar detta märks det. Det visar på vikten av att hålla sig fokuserad på det viktigaste, nämligen Jesus. I längden också vikten av att åka på en konferens som denna där Jesus står i fokus. Om nu allt är bra så for t vi får ett nytt hjärta varför fortsätter vi då att göra fel, irritera oss på människor, tänka felaktiga tankar osv? - Trots allt är vi ju bara människor som inte är felfria. Vad kan man då göra, förutom att be, för att få hjälp med dessa negativa tankar och känslor som man inte vill ha? I anslutning till ett av seminarierna var psykologen Roger Bretherton en av föredragshållarna. Han nämnde att psykologin är ett sätt att försöka förstå andra människor. Att försöka förstå andra människor är att visa på kärlek gentemot dem. Det är lättare att älska

London ”underground” 12

Roger Bretherton någon man kan förstå, oberoende på om man håller med dem i deras beteende eller inte. Och även om kärleken ska komma inifrån, genom Guds verk, kanske man ändå kan behöva lite hjälp. Hur lätt är det att älska precis alla man möter? Med psykologins hjälp kan man få verktyg att hantera dessa situationer, få en bättre förståelse för människan man har framför sig och inse att det endast handlar om att vi ser världen på olika sätt. Trots konferensens storhet kändes det inte för stort och det fanns verkligen en vänskap mellan oss deltagare. Jag knöt nya kontakter med kyrkor i olika länder, fick inspiration och motivation inför framtida arbete, både med Alphakursen och med arbetet i allmänhet, samt hade lättsamma och trevliga samtal med nya vänner jag träffade då men kanske aldrig mer. Men vi är ju alla ett och tillsammans i bön var än i världen vi befinner oss, vare sig vi har fysisk kontakt eller inte. En trösterik tanke.


ALPHAKURSEN LIVET ÄR VÄRT ATT UTFORSKAS! Alpha är en kvällskurs för dig som vill veta mer om kristen tro. Kvällarna inleds med en gemensam måltid följt av ett föredrag med olika teman varje kväll. Exempel på teman är ”Varför måste Jesus dö?”, ”Hur kan jag vara viss om min tro?” och ”Varför skall jag be och hur?”. Efter föredraget fikar vi och samtalar om kvällens ämne. Det är öppet, högt i tak och inga frågor är för små eller för stora. Vi startar tisdagen den 16 september. Kursen fortsätter sedan elva tisdagar samt en lördag mitt i kursen (dag ej bestämd ännu). Kvällarna pågår mellan kl. 17.30-20.00.

För mer information eller för att anmäla dig maila therese.haag@evangeliska.nu eller ring Klas Lindberg 070-854 03 00. Hoppas att vi syns i höst!

www.alphasthlm.se

Betagruppen på utflykt till Bergianska trädgården 13


S:t Thomas

Herrnhutismens DNA del 3 Missionsivern Här fortsätter serien om herrnhutismens DNA. Vad var dess speciella innehåll och hur kan den inspirera oss idag?

D

Text: Klas Lindberg

et kanske största inflytandet som den herrnhutiska rörelsen haft på den världsvida kyrkan är genom dess missionsiver. Tusentals män och kvinnor har inspirerats att ge sina liv i missionens tjänst då de tagit del av pionjärernas offervilja och mod. De första herrnhutarna kom med någonting nytt i den protestantiska världen. Man hade dittills tänkt regionalt och accepterat att vissa områden i Europa fortfarande var katolska, medan andra regioner övergått till luthersk eller reformert tro. Särskilt Tyskland var uppdelat i en mängd små själv14

ständiga hertig- och furstendömen och det var kungarna och furstarna som bestämde vilken tro undersåtarna skulle anamma. Det är intressant att läsa vilka som undertecknat den augsburgska bekännelsen, den viktigaste skriften i Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Den visar tydligt vilken makt de världsliga herrarna hade även då det gällde andliga ting. Folket levde hela sina liv på ett begränsat område och ytterst sällan blev man påmind om världen utanför den egna sfären. Därför var det så revolutionerande då de väckta i den lilla kolonin Herrnhut i Sachsen började intres-


sera sig för människor långt borta, som de aldrig tidigare sett, men som de bad ivrigt för och sedan reste ut till med ett enda syfte: De ville att hela världen skulle få lära känna den kärlek som de själva fått ta emot ifrån sin herre Jesus Kristus.

förena sig i kärleken till den Herre och Frälsare som gett sitt blod och sitt liv för dem. De öppnade sina hjärtan och insåg att de fått ett uppdrag direkt från Gud att låta hela världen få lära känna den gudomliga kärlek som gett sitt liv för alla. Nikolaus von Zinzendorf sade senare: ”Ett är alldeles säkert: den lilla BrödraförsamDet hela tog sin början i och med det som brukar kallas herrnhutismens födelse- lingen har endast existensberättigande så dag den 13 augusti 1727. Den lilla kristna länge den är en arbetande församling och kolonin som etablerat sig på greve Nikol- så länge dess innersta mål och uppgift är aus von Zinzendorfs ägor hade börjat sli- att upphöja Lammet och tjäna Guds rikes tas sönder av inre konflikter. Man var oe- utbredande.” niga om nästan allt som det gick att vara oeniga om i teologiska frågor. Den kloke Denna radikala förvandling som skett grevens försök att medla mellan de olika var inte ett verk av människor utan av grupperna av lutheraner, reformerta och Guds Ande. Den satte igång en rad förböhmiska och mähriska bröder, hade ändringar. Man blev bror och syster med misslyckats. Situationen såg hopplös ut varandra. Hierarkier upphörde, titlar blev och man bestämde sig för att så här fick oviktiga och istället började man organidet inte fortsätta. De flesta trodde att slutet sera sig så ändamålsenligt man kunde – för det löftesrika projektet hade kommit, men innan man lade ner verksamheten ville man fira Herrens måltid en sista gång. På vägen till salen som ställts i ordning för nattvardsfirandet greps deltagarna av en märklig kärlek till varandra och sökte spontant upp varandra för att be om förlåtelse och ställa till rätta det som gått fel. Den gemensamma syndabekännelsen var djupt uppriktig och då den lutherske prästen uttalade förlåtelseorden hände något alldeles enastående. En våg av kärlek svepte fram över den lilla skaran. Ingen av dem hade någonsin upplevt något liknande. Det var ren kärlek från Mästaren själv. Den ledde till en djup förkrosselse och de tidigare tvisteämnena betydde ingenting längre. De insåg att de måste Greve Nikolaus von Zinzendorf 15


fast besluten att våga experimentet och se om dessa förtryckta skulle ta till sig evangeliet och därmed bli delaktiga av det eviga livets glädje. Nikolaus von Zinzendorf som hela tiden varit trogen mot den lutherska kyrkan hade aldrig för avsikt att bilda ett nytt kyrkosamfund. Han önskade dock att sakramenten skulle förvaltas på rätt sätt och ville därför sända ut missionärer som prästvigts i den tyska lutherska kyrkan men då dess kyrkoledning förstod att dessa präster skulle verka bland svarta slavar slog man bakut. ”Slavar har ingen själ”, resonerade man och alltså behövde de ingen frälsning. Bedrövad tog greven då saken i egna händer och prästvigde själv de första missionärerna. (Detta är orsaken till att Brödrakyrkan i Tyskland utgör en fristående luthersk kyrka, medan den i Norden är en fristående del av den nationella lutherska kyrkan.)

”Be för oss unga och lyssna på oss!”

Slaveriets ohyggliga verklighet allt för att kunna gestalta Guds upprättande kraft och Hans kärlek till hela människosläktet. Den lilla kolonin fick snart uppleva förföljelse utifrån och greven själv blev landsförvisad till Danmark. Genom goda förbindelser vid hovet i Köpenhamn blev han där en ofta sedd gäst. Där fick han för för sta gången fick se en svart människa, greve Laurwigs kammartjänare Anton. Hans berättelse om hur de danska godsherrarna förtryckte och misshandlade de svarta slavarna på sina gods i Västindien grep honom djupt. Greven delade med sig av sin nöd över dessa slavars grymma öde till bröderna i Herrnhut och man började be om hur man skulle kunna mildra deras lidanden. En sak var klar: Brödraförsamlingen skulle sända ut missionärer till dessa hårt drabbade människor och låta dem få höra om Frälsarens kärlek. Ingen hade tänkt så tidigare i den lutherska kyrkan men församlingen var

16

Det var en stilla kväll den 18 augusti 1732. Man hade samlats till andaktsstund och ikväll skulle greven leda gudstjänsten.


Med sig hade han två män som båda intygat att de upplevt Guds kallelse att bege sig till Västindien. Den ene, en ung man vid namn Leonhard Dober hade träffat den svarte kammartjänaren Anton och upplevt hur en inre gnista tänts som inte gett honom någon ro. Under ett års tid hade han brottats med kallelsen men nu var han helt viss om vad Gud ville med hans liv. Eftersom han var så ung hade många först protesterat och tyckt det var oansvarigt att sända iväg en så oprövad människa på ett så äventyrligt uppdrag. Som medarbetare fick han med sig den äldre David Nitschmann en trofast man med större erfarenhet. Tillsammans skulle de sändas till den västindiska ön S:t Thomas. Församlingen sjöng sånger med strofer som skulle bli till minnesord över deras resa och styrka dem i tron under de svårigheter de skulle möta. De församlade, mestadels enkla hantverkare och fattiga hade alla en mycket begränsad kunskap om den värld som dessa evangeliets budbärare skulle sändas ut i, men elden inom dem som gjort dem villiga att fullt ut stå till Herrens förfogande. Därför kan man påstå att i denna stund blir Brödraförsamlingen en missionsförsamling. Den 21 augusti, den dag som kallas Brödramissionens födelsedag, körde greven dessa män i sin vagn till hamnen i Bautzen. Han lade handen på deras huvuden och bad för dem. Sedan skiljdes deras vägar. De for vidare till Hamburg och fortsatte sedan till fots till Köpenhamn varifrån de steg ombord på det skepp som tog dem till S:t Thomas i Västindien. Lördagen före den tredje advent hade de nått sitt mål.

Leonard Dober Tanken var att de själva skulle för tjäna sitt levebröd och predika på sin fritid. För David Nitschmann som var snickare fanns det arbete, men det var värre för Dober som var krukmakare. Den västindiska leran föll hela tiden sönder och var omöjlig att arbeta med. Att försörja sig på fiske

David Nitschmann 17


gick inte heller. Till slut blev Dober hovmästare hos guvernören och slavuppsyningsman. Nya missionärer skickades ut fr ån Herrnhut. En gång kom en grupp på hela 18 personer för att upprätta en ny koloni på den närbelägna ön S:t Croix. En epidemi bröt dock ut som dödade tio av dem. Greve Nikolaus von Zinzendorf fick återigen möta häftig kritik för det oansvariga företaget att skicka så många unga, lovande krafter rätt in i döden. Den första tiden av missionärernas ansträngningar blev en tårfylld sådd.

sina brutala danska slavägare och bad om att få bli slavar hos missionärerna istället. Då hade man inte insikten om att slaveriet är något avskyvärt som borde avskaffats. Denna underlåtelse och brist på förståelse har Brödrakyrkan på senare tid bett om förlåtelse för och starkt tagit avstånd ifrån.

Framgångarna ledde till att det för akt som godsägarna dittills ägnat missionärerna byttes i hat. Kulmen nåddes då Freundlich gifte sig med en färgad kvinna. Det ansågs fullständigt förkastligt att en vit man gifte sig med en färgad kvinna, trots att äktenskapet som sådant var legitimt och hade ingåtts inför Gud. Den reformerte pastorn på platsen ledde motståndet Så sändes Fr iedr ich Mar tin och Matmot missionärerna och guvernören som teus Freundlich ut. De fick uppleva en ovanligt stor framgång. Snabbt fick de 400 ursprungligen varit vänligt stämd mot de herrnhutiska bröderna satte nu Martin och dopkandidater. Ryktena om de kärleksmakarna Freundlich i fängelse där de fick fulla tyska missionärerna spred sig bland lida svårt. slavarna. Många rymde till och med från

S:t Croix 18


Sex år efter att de för sta missionär er na landstigit för första gången anlände ännu ett skepp till S:t Thomas. Ombord befann sig greve von Zinzendorf med två gifta par. Han hade hela tiden bett för arbetet och känt en stark maning att själv resa ut och med egna ögon se vad som skett. Som genom en tanke anlände han då han bäst behövdes. Knappt hade man kastat ankar och beträtt S:t Thomas mark förrän man fick veta att de älskade syskonen hade kastats i fängelse. De satt inspärrade i fortet över vilken den stolta danska flaggan vajade. Ryktena om grevens ankomst spred sig som en löpeld genom staden. Omgående, den 30 januari, bad greven guvernören om att få träffa de tre fångarna. En officer ledde dem ut ur fångenskapen. Överväldigad av deras bedrövliga anblick omfamnade greven dem. I hans ögon hade de blivit adlade av Herren själv, eftersom de hade fått lida så svårt för sin Frälsare.

Zinzendorf predikar för det fortsatta missionsarbetet. Efter tre veckor lämnade han en fast sammansluten skara som fortsatte arbetet med fördjupad och orubblig tro och förnyad glädje.

Från den stunden for tsatte ar betet att växa och det lyckades slå rot på allt fler västindiska öar och även på Jamaika. Överallt vann de respekt för sin rättsinnighet. De fick se hur evangeliet om den liDet var inte längr e tal om att de skulle dande Frälsaren som gett sitt liv för alla, återvända till sina unkna celler. Istället även slavar, alltmer grep tag i de svarta bad guvernören om ursäkt för det inträfslavarnas hjärtan. Från allra första början fade och missionärerna kunde nu obehind- tog missionärerna de inföddas tjänster i rat fullfölja sin uppgift bland de svarta anspråk som medarbetare, inte bara som slavarna. Till sin hustru skrev greve enkla tjänare. Detta blev en viktig nyckel Zinzendorf: ”Jag slog ner som åskan i till framgången, tillsammans med den kastellet, men min Herre lät mig glömma innerliga och uthålliga bönen. bort greve Zinzendorf och jag uppträdde helt anspråkslöst.” Och mycket riktigt. I nästa nummer beskrivs hur den herrnhuUnder de följande veckorna fungerade han tiska pionjärmissionen spreds från kontisom missionsdirektor och visitator. Med nent till kontinent. sin briljanta organisationsförmåga och sin varma och broderliga omsorg om de tappra kämparna lade han en viktig grund 19


Rapport från Svenska Missionsrådets årsmöte i Örebro

Liturgisk sång i Syrisk-ortodoxa kyrkan

Rapport från Svenska missionsrådets årsmöte i Örebro.

D

Text: Klas Lindberg

en 14 – 15 maj möttes över hundratalet representanter från Sveriges Kristna Råd och Svenska Missionsrådet i Örebro för två dagar av gemenskap, förkovran och förhandlingar. Evangeliska Brödraförsamlingen som utgör en av Sveriges minsta missionsorganisationer är i dessa sammanhang en bland jämlikar. Svenska Missionsrådet har som uppgift att tillvarata olika missionsorganisationers intressen och förmedla ekonomiska medel från Sida för olika projekt som uppfyller kraven för svenskt bistånd. Organisationen är ett viktigt kontaktnät och en ekumenisk bas för svensk mission över hela världen. Att SMR:s årsmöte sammanföll med SKR:s

20

innebar också möjligheter att möta representanter och kyrkoledare från alla samfund i Sverige under otvungna former. Det blev flera tillfällen att berätta om Brödraförsamlingens arbete idag och vår banbrytande historia för intresserade deltagare, däribland biskopar, samfundsledare, EUparlamentariker m. fl. Årsmötet inleddes med mingel-lunch på Örebro slott där landshövding Rose-Marie Frebran hälsade välkommen. Därefter följde en halvtimmes lång, sjungen gudstjänst på syriska i den Syrisk-ortodoxa Mariakyrkan. Det efterföljande seminar iet för min del handlade om Religionsdialog och leddes av en präst från Svenska kyrkan,


Mingel-lunch på Örebro slott en syrisk-ortodox präst och en bosniskmuslimsk präst. Samtalen skedde i en öppen och ärlig anda med respekt för varandras olikheter. Arbetet med religionsdialog har i Örebro pågått under ett antal år och involverat Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan, Syrisk-ortodoxa församlingen och den Bosnisk-muslimska församlingen. Man har satsat på att lära känna varandra och varandras bakgrunder genom olika projekt och resor. Resultatet har blivit bättre förståelse, direkt kommunikation och ibland ren vänskap. Detta är ett viktigt arbete, inte minst för att öka integrationen i olika invandrartäta områden runt om i vårt land.

Den första dagen avslutades på Tegelbruket, ett allaktivitetshus för ungdomar som sponsras av Örebro kommun. Det är en kraftfull satsning på att fånga in ungdomar och erbjuda dem en meningsfull fritid samt påskynda en sund integration av olika grupper i samhället. Efter rundvandring blev det festmiddag med avslutande debatter och utfrågningar av bl. ärkebiskop Anders Wejryd och EUparlamentariker Cecilia Wikström, dansoch sånginslag med bland annat den kände kristne musikern Ingemar Olsson och till sist en frejdig amatörteateruppsättning. Den andra dagen ägnades åt årsmötesförhandlingar.

Gudstjänst i Mariakyrkan 21


Resa i Luthers och Zinzendorfs fotspår! Det finns fortfarande platser kvar till vår resa i Luthers och Zinzendorfs fotspår i höst. Se till att du inte går miste om detta enastående tillfälle att lära känna rötterna till den tro vi lever av idag. Vi besöker platser som Wittenberg, Nerrnhut, Meissen, Dresden, Erfurt m. fl. Våra guider är välutbildade och vi bor på bra hotell. Resan sker 21-27 september och vi åker i bekväm turistbuss. Priset är 7000 kr (enkelrum + 700 kr). I priset ingår alla entréer och guidade turer. Anmälan görs senast midsommar till inga.pagreus@svenskakyrkan.se samt genom att sätta in 7000 kr på Evangeliska Brödraförsamlingens Plusgiro 508720-0. Vid betalning skriv Tysklandsresa samt ert namn. Vid avbokning tas en avgift på 300 kr för administration. En sista förberedande träff innan resan sker lördagen den 30 augusti kl 10-15. Mer information finns på vår hemsida www.evangeliska.nu. Vid frågor kontakta Klas Lindberg 070-854 03 00.

Bibel och bön - nytt med början i höst! Var kan jag få lära mig mer om bibelns överflödande rika innehåll? Var kan jag få hjälp att förstå det som är svårt i bibelläsningen? Vart kan jag gå med mina tvivel och frågor? Var kan jag lära känna nya vänner som också vill växa i sin kristna tro? Svar: Till Evangeliska Br ödr aför samlingen på Sibyllegatan 13 i Stockholm, varannan torsdagskväll klockan 17.30! Vi startar den 11 september. Varje tillfälle börjar med te/kaffe och smörgåsar som vi brer själva. Därefter lyssnar vi till en knapp halvtimmes bibelutläggning och sedan blir det tillfälle till öppna samtal och bön. Välkommen! 22


Tack för din gåva! Tack för din gåva! Kära vänner till Herrnhuts Brödramission. Varmt tack till dig som fortsätter att ge till våra projekt bland föräldralösa barn i Tanzania, för arbetet i Lettland och det spirande arbetet i Albanien. Det största som sker, sker i det fördolda. Vi vet inte idag vad våra gåvor betyder men en dag skall allt bli uppenbart. Då ska Gud själv ge oss sitt tack. Fram till dess får vi ge uthålligt. Gud välsigne dig och din gåva.

Klas Lindberg, präst i Brödraförsamlingen 23


Välkommen till Evangeliska Brödraförsamlingen Sön 13 juli kl. 15. Sommargudstjänst med nattvard Klas Lindberg Lör 30 augusti kl. 10. Lutherträff. Läs mer om vår resa i Luthers och Zinzendorfs fotspår på sidan 22. Sön 31 augusti kl. 15. Terminsstart Nattvardsgudstjänst ”Det är handlingen som räknas” Klas Lindberg Tors 11 september kl. 17.30 Terminsstart Bibel och bön. Därefter varannan torsdag, ojämna veckor. Läs mer på sidan 22. Sön 14 september kl. 15. Gudstjänst Klas Lindberg. Tis 16 september kl. 17.30. Terminsstart Alphakursen. De två första kvällarna är ”prova-på”-kvällar. Läs mer på sidan 13. Ons 17 september kl. 15. Terminsstart Bibelsamtal Klas Lindberg. Därefter varannan onsdag, jämna veckor. Sön 21 september – Lör 27 september. Resa i Luthers och Zinzendorfs fotspår. Läs mer på sidan 22. Du kan alltid ta kontakt med oss för samtal, själavård och bikt. Du får gärna också komma med dina böneämnen. Klas Lindberg, 070-854 03 00 Epost: klas.lindberg@evangeliska.nu

Varmt Välkomna! Evangeliska Brödraförsamlingen Sibyllegatan 13 Tel 08-660 09 07 114 42 Stockholm PlusGiro 51202-0 24

www.evangeliska.nu I info@evangeliska.nu

Herrnhuts Brödramission nr 2 2014  

Herrnhuts Brödramission nr 2 2014

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you