Issuu on Google+

HERRNHUTS

BRÖDRAMISSION

Herrnhutismens ”andliga DNA” Del 2 sid. 3 Samarbete i Albanien sid. 10

Nr 3 2013

1


”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.” Det är Jesus som säger dessa ord till sina lärjungar. Orden är också riktade till oss. Känn ingen oro! Hur lätt är det inte att bli orolig då vi måste acceptera oönskade besked, möter motgångar eller blir svikna av dem vi litade på. Oron skapar nya bekymmer och förvärrar alltid saken. Den enda oron som fyller en positiv funktion är det lilla drivhjulet i klockor som för maskineriet framåt. Men inte heller den oron förmår generera någon ny kraft. Till slut har också den tömt klockan på energi. Batterier måste bytas eller så måste klockan vridas upp igen. Vår oro är en känsla. Den skapar föreställningar om framtiden som vi inte kan veta något bestämt om. Jesus uppmanar oss istället att lita på Gud, att han älskar oss, aldrig lämnar oss i sticket utan alltid har en utväg. Han kallar Gud, ”min Fader och er Fader”. En god far gör allt för att hans barn ska få den hjälp de behöver och älskar dem villkorslöst. Ibland kan dock Gud te sig lite abstrakt och verka avlägsen, eftersom vi inte kan se honom. För att underlätta ytterligare för oss att tro säger Jesus: Tro på mig! Under tre års tid hade lärjungarna aldrig sett Jesus svika sitt ord. Honom hade de alltid kunnat lita på! Med sin död och uppståndelse skulle han visa dem och oss att han är beredd att ge sitt liv för oss. På korset tar Han på sig all vår synd, skam och straffet för våra onda handlingar. Han dör av brustet hjärta men öppnar därmed vägen för oss till Faderns hjärta. Nu finns inte längre någon fällande dom eller fördömelse för oss. Vi har blivit frikända, upptagna till gemenskap med Gud igen. Genom tron på Jesus har himlen öppnats. Vi behöver inte längre oroa oss! Så fatta mod! Du får lita på att Gud känner dig, och vet vad du behöver. Han älskar dig med evig kärlek. Kasta dina bekymmer på honom så krymper din oro! Då vi umgås med Gud i bön och bibelläsning växer tron och gör oss allt mer trygga och vi får distans till bekymren. Jag önskar dig en välsignad höst utan oro,

Klas Lindberg, präst i Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm

2

Herrnhuts Brödramission utkommer med fyra nummer per år. Ansvarig utgivare: Klas Lindberg, präst, tel: 0708 54 03 00 Layout: Christoffer Ahlbäck Foto: Klas Lindberg, Christoffer Ahlbäck, Mike Boije, Eleonora Ahlbäck


Herrnhutismens ”Be för oss unga ”andliga DNA” och lyssna på oss!”

Del 2: Liv i gemenskap På senare tid har allt fler börjat använda termen ”andligt DNA” i ett försök att analysera och beskriva en viss kristen rörelses särskilda kännetecken. Att försöka komma underfund med själva ursprunget till en rörelse är en bra metod då man letar efter de specifika egenskaper som kännetecknat och i viss mån även idag kännetecknar den. Med början i förra numret började vi att titta närmare på några faktorer som gav den kristna kyrkan nytt liv. Text: Klas Lindberg

I

den första herrnhutiska församlingsgemenskapen tog man den lutherska och nytestmanetliga tanken på det allmänna prästadömet på största allvar. Det är ingen överdrift att påstå att herrnhutismen var 1700talets radikaler. Även om, eller kanske hellre: just därför att den först och främst var en innerlig Jesusväckelse där den personliga kärleksrelationen till honom stod i centrum fick den betydande poli-

tiska och samhälleliga konsekvenser. I många stycken var man långt före sin tid, inte minst när det gällde pedagogiken och missionen, men även på församlingslivets område. Att greve Zinzendorf förespråkade ett avskaffande av all kyrklig hierarki och att titlar blev betydelselösa var i sig något oerhört radikalt. Man blev syster eller bror med varandra! Det var inte endast prästen som skulle ta ansvar för den andliga vården i församlingen. Alla 3


Bönen blev ”motorn” i allt arbete och ingenting var för litet eller för stort för att inte kunna tas upp i bön. deltog i omsorgen om varandra och det inrättades små grupper för att möta de andliga behoven. Bröder samlades för sig och systrar för sig. Senare delades man upp i undergrupper efter civilstånd och ålder för att alla skulle kunna tala öppet om sina behov i en förstående och varm miljö. Ingenting behövde skönmålas. Var och en skulle kunna lätta sitt hjärta utan att behöva vara rädd för att det som sagts i förtroende skulle vara ute på byn nästa dag eller missbrukas på annat sätt.

Alla ”herrnhutare” hade likadana gravstenar, kvinnor som män, fattiga som rika. Bilden är ifrån kyrkogården, eller ”Guds åker” som den kallades, i Christiansfeldt.

4

Greve Zinzendorf var noggr ann med att då någon behövde förmanas, skulle det först och främst ske i en kärleksfull anda. På ett klokt och förstående sätt skulle konfidenten lotsas tillbaka på rätt väg Ingen skulle dock behöva känna sig tvingad att agera på ett visst sätt eller i strid mot sitt samvete. Alla former av tvång eller hyckleri var bannlysta. Uppdelningen mellan män och kvinnor kan för oss nutida svenskar uppfattas som otidsenlig. Det ska ses mot bakgrund av att man levde så tätt inpå varandra hela livet att de kristna sysko-


Greve Zinzendorf nen stod en närmare i många stycken än den egna familjen. Man levde stora delar av sitt liv tillsammans i särskilda hus för män och kvinnor och hade till och med ofta egna gudstjänster där män och kvinnor var skilda åt. Det utbredda bruket på kyr kogår dar na att låta bröderna vila i jorden på ena sidan gravplatsen och systrarna på den andra vittnar om att den kristna gemenskapen med sina trossyskon gick före

andra jordiska band. Kyrkogården kallades ”Guds åker”. För oss kan ett besök på en sådan genuin herrnhutisk kyrkogård te sig både gripande och märkligt. Över den första församlingen i Herrnhut vilade en äkta och naturlig glädje. Varje besökare slogs av den helt igenom äkta uppriktigheten hos trossyskonen. Den var på ett välgörande sätt befriad från all tillgjordhet och andra konstlade religiösa uttryck. 5


Man älskade att fira gudstjänst tillsammans. Det var inte nog med söndagens högmässa. Man träffades dagligen för att läsa bibeln tillsammans eller lyssna till någons vittnesbörd. Det viktigaste var att få prisa och tacka Gud för allt han gjort för dem. På så sätt utvecklades en levande sångskatt. Gr eve Zinzendor f skrev själv över 2000 sånger och psalmer (, att jämföra med Martin Luther som skrev 1000). Man blev en sjungande församling och ibland kunde man samlas endast för att sjunga lovsånger till Gud, s.k. ”Singstunde”. Man använde sig av instrument i lovsången och 1732 bildades 6

den första blåsorkestern som också uppförde andliga konserter med bred instrumentering. Bönen var en livsnerv i kolonin. Man bildade bönegrupper som avlöste varandra så att åtminstone någon bad under alla dygnets timmar. Bönen blev ”motorn” i allt arbete och ingenting var för litet eller för stort för att inte kunna tas upp i bön. Barnen deltog också flitigt i församlingslivet. De kunde bilda små gr upper som gick ut och bad i skogen eller på


Zinzendorf hade av egen erfarenhet sett hur viktigt det är att barnen redan som små blir uppmuntrade att umgås med Gud. ängarna och delade trosupplevelser med varandra. Zinzendorf var särskilt glad över detta eftersom han av egen erfarenhet sett hur viktigt det är att barnen redan som små blir uppmuntrade att umgås med Gud. Han var oerhört skicklig på att kommunicera med barn och kunde levandegöra de bibliska berättelserna för dem utan att förfalla till enkelspåriga moralpredikningar. Barnen blev undervisade om Guds nåd. De fick hjälp att förstå försoningens djupa innebörd. För dem blev korset bilden på Guds kärlek som låtit sin älskade son dö en kvalfull död för var och en för att kunna befria dem från

deras synder. Ingen gudstjänst var riktigt komplett om inte ett spädbarns joller eller skrik fått ljuda i församlingens lovsång. Ryktena om den inner liga gemenskapen i de herrnhutiska församlingarna spreds genom grevens kontakter till kungar och furstehus runtom i Europa. Dessa uppmanade herrnhutarna att grunda liknande församlingar också i sina länder. Så fördes verket vidare i Europa. Zinzendorf sände ut herrnhutarna två och två och det var uppseendeväckande att se med vilken kraft dessa enkla hantverkare predikade evangelium och fick många anhängare överallt dit de kom. I huset där bröderna bodde fanns det somliga som härdade sig genom att avstå från nattens vila i en säng. Man lade sig istället i halm på golvet för att vara redo att sändas ut vartsomhelst i världen. Det fanns nämligen en brinnande kallelse från Gud i kolonin att åka långt ut i världen med evangelium. Snart skulle den lilla herrnhutiska församlingen sända ut missionärer till andra sidan jordklotet. Deras insats som missionspionjärer kan inte nog uppskattas och denna period i den lutherska kyrkans historia kom att bli en av dess mest gripande. Många inspireras än idag av dessa missionärers öden till nya bragder för Gud.

I nästa nummer kommer vi att belysa den herrnhutiska missionshistorien mer ingående.

7


Nytt från Göteborg

signelse i arbetet genom Klas Lindberg och Christoffer Ahlbäck

Det har nu beslutats att Joakim Johansson, som under två års tid haft en projekttjänst tillsammans med Mike Boije, hans assistent som fungerat som församlingsutvecklare nu är tillsvidareanställda av Evangeliska Brödraförsamlingen i Göteborg. Mike kommer att arbeta halvtid i församlingen, och studera på ALT, Akademi för Ledarskap och Teologi, på andra halvan, medan Joakim fortsätter på heltid. Vi i Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm gratulerar våra kära kollegor till detta och önskar dem Guds rika väl-

Joakim Johansson och Mike Boije

Konferens i Stockholm drog 100 personer Den 1-4:.e augusti hölls konferensen ”På Jorden Såsom I Himlen” i ett ekumeniskt samarbete med Sthlms Bönehus, Sthlm Vineyard och Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm. Huvudtalare var Les Coombs och Arnaud van Gelder. Möjligheten till att arrangera konferensen kom ganska sent inpå, strax efter midsommar. – ”Vi visste inte hur många som skulle komma, men med tanke på att vi annonserade konferensen först strax efter midsommar, trodde vi att mellan 15 och 30 personer var rimligt att förvänta.” säger Christoffer Ahlbäck som var med och arrangerade konferensen. Det kom till slut över hundra personer, varav några kom från Uppsala, Jönköping, Göteborg och till och med en person ända ifrån

Schweiz! Guds kärlek gick som ett tema genom hela konferensen och flera personer sa efteråt att det var den bästa veckan på hela sommaren. Namnet på konferensen är hämtat ifrån bönen Fader Vår.

Les Coombs talade om hur mycket Gud älskar oss.

M ER INFO OM VAD SOM HÄNDER HOS OSS www.evangeliska.nu 8


Sommarläger i Finland Varje år arrangerar sedan 44 år tillbaka Kyrkans Ungdom, en väckelserörelse inom den svensktalande delen av Finska kyrkan (motsvarande ungefär EFS) ett stort sommarläger för hela familjen i Pieksämäki i nordöstra Finland. Detta år samlades 748 deltagare i alla åldrar under temat Vägmärken. Från Sverige medverkade som talare Peter Halldorf och Klas Lindberg. Peter Halldorf undervisade djuplodande om trons innersida medan Klas Lindberg hade som huvuduppgift att tala till ungdomarna och leda eftermiddagsseminarier med temat ”Om en kristen människas frihet”. Stämningen, vädret och gemenskapen var på topp hela veckan. Jag har sällan sett så många glada och avspända unga, kristna familjer trivas så tillsammans. Lek och allvar blandades

hela tiden på ett föredömligt sätt. Det mest dråpliga var att se en brottningsmatch i sumobrottning mellan lägerchefen och en av ungdomarna. Båda var iklädda särskilda sumobrottarkostymer som gjorde deltagarna otympliga och stora som hus. Trots fall är det omöjligt att skada sig. Istället rullade skrat tsalvorna. Ungdomarna hade en mängd roliga aktiviteter att välja mellan. Bl. a. kunde man lära sig att cykla enhjuling. Lärare var ett tvillingpar från Dalarna, Martin och Josef, världsmästare i att hoppa höjd på enhjuling. Detta läger är en av de få kvarvarande kristna sommarläger i Norden för hela familjen som finns kvar och det var en stor förmån att få vara med och uppmuntra en ung generation i vårt grannland att fortsätta följa Lammet och förmedla en hälsning från Brödraförsamlingen i Stockholm.

Sumobrottning på sommarläger i Finland 9


Samarbete i Albanien

Den danska herrnhutiska missionen (BDM), Svenska kyrkan i Värnamo och Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm och i Göteborg samarbetar med den herrnhutisk-lutherska kyrkan i Albanien för att stötta dem i deras uppdrag att bygga Kristi kyrka. Relationer och insatser stärks.

D

Text: Klas Lindberg

en herrnhutisk-lutherska kyrkan i Albanien har hunnit bli 20 år gammal vilket firades med en stor glädjefest den 15 juni i år. Tyvärr kunde inga representanter från Brödraförsamlingen i Stockholm närvara då men ca en månad senare hade vi glädjen att få vara med på deras stora sommarläger med närmare 100 deltagare. Mike Boije från Göteborg och Klas Lindberg hade inbjudits som talare tillsammans med Håkan Sunnliden, präst i Värnamo församling. Tyvärr tvingades Håkan ställa in sitt besök så vi

10

andra fick ta ett större ansvar. Då man kommer till Pogradesh där sommarlägret hölls, är det imponerande att se vilken fin anläggning man lyckats skapa på kort tid. Innan detta års läger hade de dammiga sandplanerna täckts med friskt, grönt gräs där ungdomarna kunde tälta. För de vuxna fanns rum i det stora trähuset, byggt av småländskt virke. Där hade vi också samlingarna och måltiderna. Alla deltagarna fick ta på sig gröna T-shirts med texten ”I trons ljus”. De bars sedan hela lägret. Programmet varierade med undervisning, samtalsgrup-


per, workshops, lek och idrott och olika kvällsaktiviteter. En gång då vi var nere vid den stora Ohridsjön som gränsar till Makedonien och badade kom en orm simmande in bland barnen. Höga tjut hördes och alla rusade upp på land. En av de mer handlingskraftiga pojkarna letade fram en kratta och fångade in ormen. En annan fann en spade och snart hade ormen andats för sista gången. Av deltagarna var 80 % barn och ungdomar. Det mest bestående och glädjande intryck jag bar med mig hem från resan var den stora grupp, ganska ”vildvuxna” killar som ändå lyssnade uppmärksamt till evangeliet. Jag tänkte: Detta är ett böneämne, att be att Gud får visa dessa unga män sina planer för dem och göra dem villiga att följa Honom. Då kommer den herrnhutisk-lutherska kyrkan i Albanien att få en grupp mycket kompetenta ledare i framtiden! Kyrkan har fortfarande ingen präst som kan ta det andliga ledaransvaret. Därför är det viktigt att vi fortsätter stödja detta missionsarbete. Den danska herrnhutiska missionen (DBM) har gjort en enastående insats och stöttat arbetet sedan starten. Svenska kyrkan i Värnamo har också sedan 5 år tillbaka visat sitt stöd. Planerna inför framtiden är att DBM, Värnamo församling och Evangeliska Brödraförsamlingen i både Stockholm och Göteborg ska göra upp ett schema för ledarträning och växelvis stå för undervisningen i Tirana. Den ska syfta till att ge våra albanska trossyskon redskap att fortsätta att bygga Guds rike i ett land där ateism tidigare var den enda tillåtna religionen. Be gärna för detta missionsprojekt!

Jag tänkte: Detta är ett böneämne, att be att Gud får visa dessa unga män sina planer för dem och göra dem villiga att följa Honom. Då kommer den herrnhutisklutherska kyrkan i Albanien att få en grupp mycket kompetenta ledare i framtiden!

11


– Nu kan jag ta långa promenader igen! Efter predikan sa en av talarna att ”någon här inne har ont i ryggslutet och förmodligen försvann smärtan nu när jag sa det”. Rebecka började känna efter på en gång, och smärtan var borta! – Nu kan jag ta långa promenader igen, säger Rebecka Jacobsson, som var en av deltagarna på sommarens konferens ’På Jorden Såsom I Himlen’. Text: Christoffer Ahlbäck

D

en 1-4:e augusti 2013 hölls konferensen ”På Jorden Så Som I Himlen” med över hundra deltagare, arrangerat av Stockholms Bönehus, en ekumenisk bönerörelse, Evangeliska Brödraförsamlingen och Stockholm Vineyard. Det blev en konferens med fokus på hurdan Gud är, hans faderskärlek, samt evangelisation. Flera blev fysiskt helade, både på gudstjänsterna och ute på stan. En av dem var Rebecka Jacobsson: Det var en fantas12

tisk konferens där jag tror att alla fick möta Gud på djupet. På fredagskvällen sa en av talarna att han upplevde att Gud ville hela människor. En av dem upplevde att det var någon som hade ont i ryggslutet. Rebecka hade haft irritation i ryggslutet i ungefär ett år. Det gjorde sig påmint när hon gjorde vissa rörelser, men för fyra månader sedan började det ”hugga till” i höfterna, och det gjorde ont hur hon


än rörde sig. Hon gick hos en naprapat. Huggen försvann men ersattes av en nästan konstant smärta längs med hela nedre delen av ryggen. – Det smärtade när jag låg eller satt i soffan. Jag kunde inte bära väskor och annat tungt. – Jag hade bett ganska länge att Gud skulle ta bort det, men jag accepterade ändå att jag kunde gå till en naprapat och få hjälp på det ”vanliga” sättet. På konferensen sa plötsligt en av talarna att det var någon som hade ont i ryggslutet och att personen i samma stund blivit helad och fri från smärta. Jag började känna efter på en gång, gjorde alla möjliga rörelser som jag tidigare inte kunnat göra, och märkte att smärtan i ryggslutet var helt borta! Det var inte bara fysiska helanden som Gud gjorde under konferensen. – Efter konferensen tackade jag Gud varenda dag. Ibland tenderar man att uppskatta bara de fysiska helandena, men även inre helanden är viktiga! För min del var det fantastiskt med all kärlek från Gud som jag fick ta emot. Jag kände att Gud lyfte av flera bördor från mig och gjorde ett verk inom mig. Gud är så god! Det är en väldig frihet att känna sig hel igen och kunna röra på sig utan att det gör ont längre. Rebecka har inte alltid varit kristen Hon växte visserligen upp i en kristen familj och tog emot Jesus som liten, men valde i tonåren att leva ett ”normalt liv” som alla andra.– I avsaknad av en kristen gemenskap tog festandet och karriären över. Efter ett par år i Linköping med universitetsstudier växte en längtan efter Gud fram. Sista året på universitetet tog hon steget till kyrkan. – Jag trodde länge att jag inte kunde gå till kyrkan för att jag inte var kristen nog. Men så såg jag en lapp om en alphakurs som tilltalade mig. På alphakursen träffade jag en person som bjöd med mig till kyrkan. Där fick jag ”möta Jesus” igen och tog åter emot honom i mitt liv. Jag gick bara på en alp-

Ibland tenderar man att uppskatta bara de fysiska helandena, men även inre helanden är viktiga! För min del var det fantastiskt med all kärlek från Gud som jag fick ta emot. ha-träff, och började gå på gudstjänsterna i församlingen istället och gick med i en hemgrupp. Efter avslutade studier i Linköping flyttade Rebecka till Madrid där hon jobbade i 3,5 år. Tyvärr höll hon på att komma bort från Gud i all stress. Hon beslöt då att följa sitt hjärta och gick på en bibelskola i Norge. Gud blev alltmer tydlig för henne där och lät under denna tid de gåvor han lagt ner i henne få växa fram igen. Detta hände för två år sedan. Efter bibelskolan i Norge flyttade Rebecka till Stockholm. Det finns ingen annan plats jag hellre vill vara på, säger hon.

13


Tack för din gåva!

Tack för din gåva! Varje krona är viktig och gör stor skillnad! I vår missionstidning får du rapporter från framförallt vår del av den herrnhutiska missionen som berör både Sverige (främst Stockholm) och Lettland, Albanien samt den södra synoden i Tanzania. Dina gåvor går oavkortat till missionsarbetet. Om du inte har angett något särskilt ändamål för din gåva, så går pengarna till arbetet utomlands. Vi stöder just nu följande projekt: 14

200 föräldralösa Barn i Tanzania som får pengar till kläder, skor, skolavgifter, skolmateriel m.m. Stöd till den unga herrnhutisktlutherska kyrkan i Albanien, framförallt med ledarträning och arbete bland barn och ungdomar. Stöd till den herrnhutiska kyrkan i Lettland framför allt arbetet vid Ringi bönehus


Symposium om ”Herrnhutismen i Skandinavien” arrangerat av Göteborgs universitet 26 – 27 september 2013 Ett drygt trettiotal historieforskare, arkeologer, antropologer och teologer från hela Norden, inklusive Grönland fanns på plats för att samtala om herrnhutismens betydelse i de skandinaviska länderna. Alla föreläsare gav intressanta infallsvinklar utifrån sin specialitet och i avslutningen var alla positiva till att bilda ett skandinaviskt nätverk kring herrnhutismen öppet för alla intresserade. I nästa nummer följer en längre rapport om vad som avhandlades.

Nyinkommet från Herrnhut: Julstjärnor Nu går det att köpa de traditionella julstjärnorna från Herrnhut i samband med gudstjänster och samlingar på Sibyllegatan 13 i Brödraförsamlingens lokaler eller annan tid efter överenskommelse med Klas Lindberg mobil 0708 54 03 00.

Prislista: Stor (60) cm i olika fär ger : 300 SEK Mellanstor (40 cm) i olika fär ger : 275 SEK Liten (13 cm) i olika fär ger : 150 SEK Tillhörande adapter med plats för tr e små julstjärnor 125 SEK All behållning går oavkortat till Herrnhuts Brödramission.

LY S S N A P Å P R E D I K N I N G A R I F R Å N VÅ R A G U D S TJ Ä N S T E R , NÄR DU VILL! www.evangeliska.nu 15


Välkommen till Evangeliska Brödraförsamlingen Sön 6 okt kl 15 ”Trons kraft” Gudstjänst med Christoffer Ahlbäck Ons 9 okt kl 15 Bibelsamtal, vi läser ur Galaterbrevet 1 Sön 13 okt Ingen gudstjänst Sön 20 okt kl 15 ”Fri från rädsla för vad andra ska tycka” Nattvardsgudstjänst med Klas Lindberg Ons 2 okt kl 15 Bibelsamtal, vi läser ur Galaterbrevet 2 Sön 27 okt Ingen gudstjänst

Sön 3 nov kl 15 ”Liv som aldrig dör” Nattvardsgudstjänst med Klas Lindberg Du kan alltid ta kontakt med oss för samtal, själavård och bikt. Du får gärna också komma med dina böneämnen. Klas Lindberg, 070-854 03 00 Epost: klas.lindberg@evangeliska.nu Christoffer Ahlbäck, 070-787 67 59 Epost: christoffer.ahlback@evangeliska.nu

VARMT VÄLKOMNA!

Evangeliska Brödraförsamlingen Sibyllegatan 13 Tel 08-660 09 07 114 42 Stockholm PlusGiro 51202-0 www.evangeliska.nu I info@evangliska.nu 16


Herrnhuts Brödramission nr 3 2013