Krönika

Utlandsstudier i Reims, Frankrike

Stadsbiblioteket ligger mitt i stadskärnan, jag sitter och pluggar med utsikt över stadens katedral. Till min förvåning är biblioteket stängt på måndagar. Öppnar inte förens klockan 13 på vardagar, förutom på onsdagar då de öppnar klockan 10. Trots att jag spenderat flertalet veckor här så kan jag ännu inte riktigt greppa öppettiderna. Hur vissa butiker stänger för sen lunch. Att alla mataffärer som ligger nära mig enbart har öppet till klockan 20 på vardagar.

På välkomstdagen satt alla internationella studenter i en föreläsningssal och lyssnade på när rektor, studentföreningar och andra anställda presenterade skolan, Reims och Frankrike. De hade förberett en liten kahoot, där en av frågorna var ”Vad gör fransmän på söndagar?”. Ett av de felaktiga svaren, som alla skrattade gott år, var ”Strejkar”. Det har nu gått två månader sedan jag anlände till Reims, och än så länge har det varit strejk i kollektivtrafiken ungefär en gång i veckan. Ironiskt nog var jag själv på väg till en grönsaksmarknad en lördag förmiddag när den vägen jag vanligtvis promenerar var avstängd. En rad poliser stod bredbenta och höll uppsikt över en tom gata. Det var inte förens jag vandrat aningen längre som jag såg dem. Om det inte varit för hörlurarna hade jag definitivt hört dem tidigare än så. Strejktåget vandrade med säkra steg, höjda plakat och ropade ut sina krav på grötig franska.

Det har gått två månader sen jag anlände till Reims, och än så länge har jag inte köpt en enda dålig avokado. Värt att veta är att jag köper väldigt många avokados, det blir några i veckan. Inte en av dem har varit dålig. Är det en fransk grej? Eller har vi helt enkelt dåliga avokados i Sverige? Att jag skulle äta perfekta avokados regelbundet var inte precis det jag tänkte mig när jag sökte min utbytestermin. Då hade jag nog mest troligt inte valt Frankrike, ett land jag istället förknippar med baguetter, croissanter, pain au chocolat (en massa bröd och smördeg med andra ord), och ost. Men det är onekligen min vardag, och jag klagar definitivt inte.

Jag skulle ljuga om jag sa att min vardag här inte är förvirrande ibland. Som första dagen jag skulle åka buss, och insåg att det fanns tre olika linje 1 som alla gick till olika ställen. Eller när jag fick spendera 20 minuter med att leta efter havregryn i affären, och tillslut lyckades hitta ett amerikanskt märke. Och som den gången jag skulle beställa en öl i baren och bartendern verkligen inte förstod vad jag menade när jag försökte förklara att jag ville ha en vanlig, hederlig ljus lager.

Såhär halvvägs in i min krönika inser jag att det hela låter väldigt klagande, vilket definitivt inte är min mening. För trots mitt pågående krig mot de franska bussarna, osäkerheten med en konstant överhängande strejk, fundering över kulturkrockar, lektioner som inte slutar förens sent på kvällen, och frustrationen över att många här inte talar engelska, så är min tid här i Reims helt underbar. Huvudsakligen är det på grund av de människor jag lärt känna.

Att ta sitt pick och pack, lämna tryggheten i sin egen stad sitt eget land, och bege sig till ett helt okänt sammanhang, i ett land där en inte egentligen talar språket, var definitivt skrämmande till en början. Och trots att jag definitivt saknar svenskt kaffe och vårt stora utbud av vegetariska alternativ i mataffärerna, så har jag funnit en alldeles underbar vardag här i Frankrike. En vardag där jag fått lägga upp mitt eget schema i skolan, vilket gjort så att jag alltid har torsdagar och fredagar helt ledig. En vardag där vi skapat en tradition att spela beerpong i en liten bar varje onsdag. En vardag på det europeiska fastlandet där tågförbindelserna är många, avstånden korta, och Paris bara är 35minuter bort. En vardag fylld av så många underbara människor att mitt hjärta känns helt fullt. Vi har hittat varandra i vår förvirring över detta enastående, men också udda, land.

Om du läser detta och funderar över om det är värt att ta en termin utomlands, så kan jag nästan lova dig att du inte kommer ångra ditt beslut. Du kommer träffa människor du vill hålla nära för resten av livet, plugga intressanta ämnen från en helt annan synvinkel än du kanske är van vid, och skapa massvis med minnen. Även fast än livet här hade varit otroligt dåligt så hade det ändå varit värt det, för alla perfekta avokados jag konsumerat, och kommer konsumera innan jag återvänder till Sverige igen.