__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

BILDMUSEET 19/06 202110/04 2022 SVENSKA

A E O N

RCHIT CTURE F TRA SITIO

S N


19/0610/04

ARCHITECTURES OF TRANSITION /

INTRODUKTION

Utställningen Architectures of Transition presenterar nordiska arkitekter och projekt som på olika sätt representerar ett skifte inom den samtida arkitekturen. Vad innebär de allt större kraven på klimataktion för arkitekturen och vilka är de praktiska och estetiska effekterna? Hur kan arkitektur bidra i övergången mot ett nytt ekologiskt paradigm? Architectures of Transition visar arkitektoniska svar på den ekologiska kris vi befinner oss i. I utställningen presenteras innovativa lösningar, nya materialval och alternativa sätt att utforma arkitektur och stadsrum. Genom fotografi, modeller, film, skisser och storskaliga installationer presenterar den pågående, realiserade eller utopiska byggnadsprojekt som ger exempel på möjliga vägar mot minskade utsläpp av koldioxid och miljövänliga byggmetoder. I anslutning till utställningen bjuder Bildmuseet in till föreläsningar, workshops och fysiska interventioner i det offentliga rummet. I utställningen medverkar 3XN (Danmark), Anders Berensson Architects (Sverige), Belatchew Arkitekter (Sverige), CITA (Danmark), Framlab (Norge), Happy Space (Sverige), Lundén Architecture Company (Finland) och Norell/Rodhe (Sverige). Architectures of Transitions är initierad och producerad av Bildmuseet. För detta projekt har vi bjudit in curatorn, arkitekten och författaren Pedro Gadanho, Loeb fellow vid Harvard, tidigare chef för MAAT – Museum of Art, Architecture and Technology i Lissabon och tidigare intendent för samtida arkitektur på MoMA, New York.


BILDMUSEET PLAN 6

I samband med utställningen har studenter från Studio 12 vid Arkitekthögskolan, Umeå universitet undersökt frågeställningar och teman genom visualiseringar och prototyper. Deras arbeten kommer att presenteras av skolan under utställningsperioden. Universitetslektor Alejandro Haiek, föreståndare för Studio 12, har också bidragit med input för utställningen.

Bildmuseet / 40 år av internationell samtidskonst i Umeå


ARCHITECTURES OF TRANSITION /

EN HELT NÖDVÄNDIG OMSTÄLLNING

Det har upprepats i all oändlighet, vi befinner oss i en klimatkris. Med effekterna av den globala uppvärmningen, förödelsen av naturresurser, miljöförstöringen och förlusten av biologisk mångfald, pågår en miljökatastrof. För att minimera, eller ”platta ut kurvan” över dess effekter måste vi snabbt fasa ut fossila bränslen i våra samhällen, möta minskad tillväxt, omfamna varje ny grön giv som erbjuds och på alla nivåer i våra dagliga liv hitta nya balanser mellan jordens ekosystem. Inom de flesta sektorer är man fortfarande inte medveten om vilka omställningar som krävs för att möta denna globala kris, där den nuvarande pandemin bara utgör en del. Vi måste genomgå det vissa kallar för ”Den stora omställningen”, en radikal förändring av vårt sätt att leva, våra konsumtionsmönster och hur vi bygger och tar hand om våra miljöer, både de som är naturliga och de som skapats av människan. Den stora omställningen kräver att vi omarbetar och radikalt förändrar de paradigm för fossila bränslen som vi har förlitat oss på i flera decennier, från energianvändning till ekonomi och miljö. Eftersom byggbranschen bidrar med nästan 40 % av världens koldioxidutsläpp omfattar denna omställning oundvikligen en anpassning av arkitektur som praktik. Architectures of Transition ska ses som ett bidrag till denna debatt, som en paneuropeisk kartografi över hur arkitekter i olika klimatregioner arbetar med nödvändigheten av en miljö- och energimässig övergång till innovativa kontextuella metoder. Utställningen presenterar experimentella projekt där arkitekter använder tekniker för utfasning och regenerering, som tar energieffektivitet till nästa nivå och som undersöker arkitektoniska formspråk som är


anpassade till nya miljökrav. Med exempel från arkitektkontor som legat i framkant för insatser som minskar koldioxidutsläpp inom byggbranschen, syftar utställningen till att identifiera framväxande, utforskande och experimentella metoder som under de kommande decennierna integrerar miljöbehov i själva grunden för en omformulering av det arkitektoniska språket. De utvalda projekten, både genomförda och utopiska, belyser hur arkitekturen måste svara på de behov och villkor som Den stora omställningen presenterar. Det innebär en minskad förbrukning av resurser och energi, integrering av cirkulära principer, återvinning, återbruk och regenerativa metoder samt utforskandet av miljövänliga innovationer som ekologiska material, biomimik och interspecies design. Pedro Gadanho


3XN /

URBAN HÅLLBARHET

Arkitektbyrån 3XN grundades i Århus, Danmark, av arkitekterna Kim Herforth Nielsen, Lars Frank Nielsen och Hans Peter Svendler Nielsen 1986. Deras design bygger på teoretiska grunder som har vidareutvecklats av byråns innovationsavdelning GXN. Under flera år har GXN bedrivit forskning om cirkulär ekonomi och design, vilket är utgångspunkt för byggprojekt, publikationer och rapporter. Syftet är att byggbranschen ska utmana och ompröva vårt sätt att använda och återanvända resurser, med målet att avskaffa begreppet avfall. Sydney Fish Market är det första steget i sammanlänkningen av strandområdet Blackwattle Bay med grönområdet Wentworth Park och resten av Sydney. Byggnaden, som i sig själv blir ett landmärke är formgiven av 3XN i samarbete med den lokala arkitektbyrån BVN, GXN Innovation och landskapsarkitekterna vid Apsect Studios. Den kombinerar ytor för allmänheten med delar avsedda för kommersiell grossisthandel, utan visuella avskärmningar mellan de olika delarna. I anslutning till marknaden ges besökare tillfälle att lära sig mer om marinekologi och havens biologiska mångfald, vilket främjar både hållbarhet och fritidsliv. Den nya fiskmarknadens högt satta hållbarhetsmål omfattar en halvering av energi- och vattenförbrukningen och avfallsproduktionen jämfört med nuvarande anläggning. Taket av trä och aluminium har fyra primära funktioner: att ge skugga, samla och lagra solenergi, ventilera byggnaden och samla in regnvatten. Utformningen gör att den naturliga ventilationen maximeras och behovet av luftkonditionering därmed minskas.


3XN /

På taket kan solpaneler installeras och regnvatten kan samlas upp och återvinnas. Överlag ligger fokus på att spara energi. Genom bland annat absorptionsteknik kan överskottsvärme användas till att både kyla vatten och värma olika delar av byggnaden. Det karaktäristiska taket, omgivande markområden, blandningen av analoga och högteknologiska lösningar, planteringar och materialval – allt detta har integrerats i utformningen av byggnaden, och är inte inslag som lagts till i efterhand. Designen fokuserar på att den mänskliga skalan och atmosfären hos en marknadsplats behålls, samtidigt som den bidrar till att staden blir mer miljövänlig.


ANDERS BERENSSON ARCHITECTS /

ÅTERSTÄLLA RESURSER

Den Stockholmsbaserade studion Anders Berensson Architects grundades 2015 av Anders Berensson. Studions projekt präglas ofta av cirkulära perspektiv där lokala resurser används och förfinas eller ligger till grund för hela designprocesser. Projekten förutsätter en förståelse för olika platsers unika kvaliteter och de ger nya perspektiv på olika materials användningsområden och hur deras livslängd kan ökas. Tibro Train Tracks är ett pågående stadsomvandlingsprojekt i det i dag oanvända järnvägsområdet i centrala Tibro, ett samhälle med cirka 11,000 invånare. Projektet syftar till att utveckla experimentella verksamheter som bygger på invånarnas deltagande och medskapande. Genom omfattande medborgardialoger har invånarna blivit delaktiga i projektet och beslutsprocessen. En inventering av de lokala resurser och kompetenser som finns tillgängliga ligger till grund för utformandet av platsspecifika projekt som sedan också tillverkas lokalt på orten. Arkitektens roll har till stor del varit att identifiera invånarnas behov, och tillsammans med dem och lokala hantverkare formge den nya miljön. För städer som växer kan det viktigaste skiftet inför framtiden vara att vi alltmer övergår till att använda befintliga strukturer i stället för att riva och sedan bygga nytt. Oval Office är Anders Berenssons före detta kontor. Det är konstruerat som ett pussel av 16 plywoodskivor som när det är ihopsatt bildar en oval arbetsyta. Oval Office är helt återvinningsbart eftersom det är tillverkat av trä. Det kan också plockas isär, flyttas och återanvändas på en ny plats av helt andra verksamheter. Den ovala formen gjorde att delar av de plywoodskivor som använts blev över. För att inte slösa med materialet tillverkade man en serie träleksaker av dem. Projektet är ett exempel på hur avfallet vid byggprocesser kan minskas genom återbruk och


ANDERS BERENSSON ARCHITECTS /

hur livscykeln även för platsspecifika interiörer kan förlängas genom att de görs mobila. Efter utställningen kommer Oval Office att skänkas vidare. Om du eller någon du känner har en bra idé om vad det kan användas till i framtiden, så är du välkommen att prata med någon av Bildmuseets värdar. Bank of Norrland är ett utopiskt projekt som föreslår en radikal förändring av träindustrin och hur vi bygger med trä. En stor del av alla avverkade träd blir papper och pappersmassa. Papper kan bara återvinnas ett begränsat antal gånger och vid förbränning släpps växthusgaser ut i atmosfären. Om en trädstam i stället behålls intakt kan den lagra koldioxid i flera hundra år. Stormen Gudrun 2005 orsakades skador på den svenska skogen motsvarande 75 miljoner kubikmeter, ungefär lika mycket som avverkas i Sverige under ett år. En mycket liten del av detta virke kom till användning, och då ofta som bränsle i värmeverk. Tänk om vi hade kunnat använda dessa träd för att bygga nya hus. Bank of Norrland är en vision av en ny megastruktur helt byggd i trä, för år 2041. Ambitionen är att de växthusgaser som finns lagrade i trädstammar ska stanna kvar där, och att endast redan avverkade och naturligt fallna träd ska användas för byggande. Anders Berensson Architects har använt sig av liknande metoder i tidigare projekt. Delar av byggnaderna Camp Fenix och Vinkelladan i Stockholm tillverkades av träd från närområdet som blåst omkull eller drabbats av almsjuka. Projektet föreslår inte bara en omställning av träindustrin utan också av vår relation till trä och hur vi använder och ser på allt trämaterial som en långsiktigt hållbar resurs.


BELATCHEW ARKITEKTER /

FÖRNYBAR ENERGI

Belatchew Arkitekter grundades av Rahel Belatchew 2006. Byrån arbetar med allt från stadsplanering och offentliga byggnader till bostäder och kontor. Belatchew Labs är en experimentell avdelning som startades för att undersöka och testa nya och innovativa förhållningssätt till arkitektoniska frågor och urbana miljöer. Detta innebär arkitektur med låg koldioxidpåverkan, som främjar hållbar livsmedelsproduktion och förmågan hos byggnader att vara mer självförsörjande. Ambitionen är att Belatchew Labs ska presentera visionära projekt som inspirerar, ifrågasätter och utmanar. Projektet Strawscraper, utvecklat 2013, är ett förslag på hur man skulle kunna omvandla den befintliga skyskrapan Södra Tornet i Stockholm. Byggnaden stod färdig 1997 men av de 40 våningar som planerats byggdes bara 26. Belachew Labs förslag är att byggnadens ursprungliga proportioner återställs och att tillbyggnadens fasad kläs med tunna strån av kompositmaterial. Med hjälp av piezoelektrisk teknik skulle stråna kunna alstra elektricitet genom att de rör sig i vinden. Piezoeffekten är en egenskap hos vissa elektriskt neutrala kristaller. När de pressas ihop störs balansen mellan positiva och negativa laddningar vilket skapar en elektrisk laddning. Effekten kan liknas vid det som händer när du tänder en cigarettändare. Med en ständigt böljande fasad skulle byggnaden bli mer levande och ge intrycket av en kropp som andas. Till skillnad från traditionella vindkraftsparker har denna teknik fördelen att den kan användas i stadsmiljöer. Den är tyst, stör inte djurlivet och fungerar även vid låga vindhastigheter. En lätt bris räcker för att


BELATCHEW ARKITEKTER /

stråna ska börja röra på sig och generera energi.


CITA /

ATT SKÖRDA BIOMATERIAL

CITA (Centre for Information Technology and Architecture) är en innovativ forskningsmiljö vid Den Konglige Akademi i Köpenhamn, startad av Mette Ramsgaard Thomsen 2005. Där studerar man skärningspunkter mellan digitala tekniker och arkitektur, och forskningen har också utvecklats till att handla om hur byggmetoder kan omprövas genom användning av biobaserade material. Med hjälp av digital teknik utmanar CITA vår uppfattning om vad material egentligen är och hur vi arbetar med dem. CITA ifrågasätter föreställningen om att vår byggda miljö är statisk och hävdar att ett nytt sätt att se på material som levande kommer att möjliggöra hållbara, förnybara, giftfria, nedbrytbara, mångsidiga och tillförlitliga lösningar för att möta den tilltagande bristen på byggnadsmaterial. Forskningen visar hur en flexibel digital design kan hjälpa oss att bättre förstå och använda komplexiteten, egenskaperna och livslängden hos biobaserade byggnadsmaterial. Projektet RawLam undersöker potentialen i nya arbetssätt inom virkesindustrin, t ex en ny timringsteknik, genom att koppla samman skogsägare och virkesfabrikanter med designers och konstruktörer. Frågan är hur nya, digitala arbetsmetoder inom dessa områden kan leda till ett förändrat synsätt på hur vi bygger med trä. Genom att scanna timmer och ta fram högupplösta bilder av dess inre struktur kan CITA tillverka limträ där virke av god kvalitet kombineras med virke av låg kvalitet som idag inte möter industrins krav och därför kasseras. Det medför att en större del av det avverkade virket kan användas och det totala svinnet minskar.


CITA /

Att använda virke som anses hålla låg kvalitet medför även en ny estetik. Det framhäver råheten i träets kvistar och bark vilket ger en djupare förståelse för träets kvaliteter och varje plankas individuella uttryck. Installationen i utställningen kommer att växa över tid. Tillsammans med filmer och ritningar som beskriver projektets utveckling och som sätter designen i ett antropologiskt sammanhang presenteras RawLam och dess syfte att introducera ett nytt arkitektoniskt formspråk.


FRAMLAB /

INNOVATIVT TÄNKANDE

För att bidra till en systematisk förändring bland annat som svar på klimatkrisen grundade Andreas Tjeldflaat arkitekturforsknings- och designstudion Framlab, baserad i Bergen och New York. Genom att kombinera systemtänkande med produktdesign och arkitektur vill Framlab hitta innovativa lösningar på sociala och ekologiska utmaningar. Glasir är ett projekt som utvecklas för att främja stadsodling. Med aeroponik, tekniken att odla utan jord, och ett system av flexibla moduler fungerar Glasir som ett självförsörjande, vertikalt växthus som kan förse samhällen och stadsdelar med färska grönsaker året runt. För aeroponisk odling används fuktiga miljöer i stället för jord. Endast 10% av den yta och vattenmängd som åtgår vid traditionell odling behövs för samma mängd skörd. Samtidigt minskar behovet av gödnings- och bekämpningsmedel. Glasir skulle utgöra nya arkitektoniska inslag i stadsrummet och många små anläggningar skulle kunna vara ett alternativ till industriella jordbruk. Ju mer vi kan odla och skörda lokalt desto färre transporter från odlare till affär behövs, vilket bidrar till ett grönare fotavtryck. Konstruktionens olika moduler är sammankopplade i ett flexibelt system som kan kombineras i oändligt många variationer. Den kan uppföras var som helst där ett träd kan placeras eftersom basen mäter endast 60 x 60 cm. Integrerade solpaneler producerar den el som behövs och ett annat system lagrar, renar och cirkulerar regnvatten för vattenförsörjningen. Med hjälp av artificiell intelligens är det möjligt för strukturen att bli självreglerande och anpassa sig efter olika miljö- och väderförhållanden. Den skulle också kunna fördela resurser mellan sig själv och


FRAMLAB /

omkringliggande anläggningar. Projektet Fjellheim utgår från ett traditionellt norskt formspråk och kombinerar äldre, traditionella byggnadstekniker med högteknologiska tillverkningsmetoder med syfte att skapa klimatpositiva hus för karga och otillgängliga miljöer. Varje del av byggnaderna är utformad så att den kan demonteras och återvinnas när den inte längre används, antingen genom nedbrytning i marken eller genom återbruk som delar av andra konstruktioner. Det inre skalet tillverkas av timmer och det yttre av aluminium, som ger låga koldioxidutsläpp. På så sätt blir arkitekturen väderbeständig och det går att skapa olika klimatzoner inomhus. Temperatur och luftfuktighet kan regleras med hjälp av öppningsbara paneler av polykarbonat, och integrerade solpaneler och vindturbiner producerar el. Projektet syftar till att skapa hållbara och självförsörjande byggnader som möjliggör återställande av den lokala miljön. Likt träd hämtar de energi från vind och sol, renar regnvatten och fångar och lagrar koldioxid. När det är dags för dessa byggnader att lämna sin plats gör de det utan att lämna ett spår efter sig. Projektet Oversky föreslår lösningar på hur hushåll i stadsmiljö kan minska sina utsläpp. Totalt sett är privata hushåll några av de största källorna till utsläpp av växthusgaser. De är ofta kopplade till en stads övriga infrastruktur som energi- och vattenförsörjning och avfallshantering. Projektet är Framlabs förslag på en betydande omställning som omdefinierar vårt sätt att se på och använda vår närmiljö.


FRAMLAB /

Oversky är en byggnad i flera våningar som hänger ovanför gatan och sammanlänkar hushållen i de omkringliggande byggnaderna. Genom att gemensamma funktioner sammanförs, och med miljövänliga materialval skulle hushållens totala utsläpp kunna minskas. Byggnadens interiör kan optimeras för att minska vattenföroreningar och försurning och förbättra luftkvaliteten inomhus. Exteriören behandlas med titandioxid som bidrar till nedbrytning av föroreningar när den träffas av solljus. Modulens yttre lager samlar solenergi med hjälp av solpaneler och via undersidan hanteras leveranser och avfall. Projektet fokuserar på gemensamma, delade resurser och är i första hand avsett för storstäder där de kan delas av flera kvarter. Om städer ska fortsätta att vara viktiga nav för människor och för världsekonomin måste vi kanske ändra vår uppfattning om vad det innebär att leva i en stad.


HAPPYSPACE /

FÖRLÄNGT LIV

Arkitektbyrån HappySpace grundades av Boel Hellman och Markus Aerni. Deras projekt omfattar privata och offentliga byggnader men även landskapsarkitektur och utställningar. Ett av verksamhetens specialområden är tillfällig och flyttbar arkitektur. Med fokus på hur en byggnads användningsområde kan ändras över tid utmanar de föreställningen om arkitektur som något oföränderligt. Deras projekt använder ofta begränsade resurser och syftar till att förlänga arkitekturens livslängd genom att göra den anpassbar för radikalt olika sammanhang. Lysmasken är ett mobilt landmärke som markerar gränsen mellan gruvområdena och samhällena i Kiruna och Malmberget. Här finns världens två största järnmalmsgruvor och för att gruvbrytningen ska kunna fortsätta måste stora delar av samhällena flyttas. Förslaget från HappySpace är ett offentligt rum som man kan gå in i, där man kan se ut över de områden som inte längre går att besöka. Huvuddelen av konstruktionen är tillverkad av sträckmetall, plåt som sträckts och stansats för att bli både stark och materialeffektiv. Formgivningen, med separata segment som kopplas samman, gör att byggnaden lätt kan monteras ned och flyttas. Det var en förutsättning eftersom gruvorna växer och gränserna flyttas. När konstruktionen inte längre används på sin ursprungliga plats kan den flyttas och återanvändas för ett helt nytt syfte i stället för att skrotas. The Covered Sandpit är en mobil installation som uppfördes första gången i Stavanger, Norge 2009. Den var placerad i hörnet av ett torg på en tidigare oanvänd plats och fungerade där som


HAPPYSPACE /

ett tillfälligt offentligt rum. Den flyttbara konstruktionen, en vindskyddad kupol, hade inte något särskilt uttalat syfte. Det var människorna som besökte den som bestämde, och med tiden ändrade på, hur den skulle uppfattas och användas. Den blev ett rum för individuella upplevelser och spontana, slumpmässiga möten. Under dagtid användes The Covered Sandpit av gatumusikanter och lekande barn och på kvällen blev den en samlingsplats där lokala fiskare kunde träffas efter dagens arbete.


LUNDÈN ARCHITECTURE COMPANY /

GEMENSAMMA EKOSYSTEM

Den Helsingforsbaserade studion Lundén Architecture Company, grundad 2008, fokuserar på arkitektur och stadsutveckling som en del av en miljövänlig framtid. De utgår från tvärvetenskapliga samarbeten och är intresserade av att främja en symbiotisk samexistens mellan den naturliga och den byggda miljön. De ser ett behov av att ompröva relationerna mellan vår gestaltade livsmiljö och ekologi och föreslår bland annat att vi börjar uppfatta byggnader som organismer, som en del av ekosystemet snarare än objekt som är bortkopplade från det. För utställningen presenterar Lundén Architecture Company ett förslag på förändring av vårt sätt att se på arkitektur. I stället för att betrakta byggnader som något som vi människor tillverkat och sedan placerat i naturen bör vi fokusera på hur byggnaderna ska samexistera med andra arter. Om vi såg på den byggda miljön som en naturlig del av ekosystemet, och om vi började ta hand om byggnader på samma sätt som vi tar hand om andra arter, skulle vi förändra vårt förhållande till dem. Även om vi utgår från en redan byggd stadsmiljö kan vi fortfarande göra naturen till en del av den. Genom att omvandla delar av städernas infrastruktur till attraktiva stadsnoder som är anpassningsbara till naturen, kan vi skapa motståndskraftiga stadsmiljöer med många olika användningsområden samtidigt.


NORELL/ROHDE /

SAKLETARE & RESTAURERARE

Norell/Rodhe är en Stockholmsbaserad studio grundad av Daniel Norell och Einar Rodhe. De intresserar sig bland annat för hur återbruk av tidigare kasserade byggnadsmaterial och inredningsdetaljer kan bidra till en mer cirkulär produktion. De arbetar med publika byggnader, bostäder, landskap, inredning och möbler. Ett nyligen avslutat projekt är renoveringen av en kulturhistorisk byggnad på Skeppsholmen i Stockholm som nu används av Kungliga Konsthögskolan. Norell/Rodhe undervisar och föreläser både i Sverige och internationellt. Clarice är en modell från ett forskningsprojekt som undersöker arkitektur och byggnadsteknik utifrån ett framtida scenario där återvinning och återbruk har ersatt fullskalig nyproduktion och skrotning av gamla material. Clarice lånar sitt namn från en av de städer som den italienska författaren Italo Calvino beskriver i romanen De osynliga städerna. Projektet inleddes med en ”skattjakt” då man samlade in kasserat byggnadsmaterial. De färgglada stora säckarna med rivningsskräp som man kan se i stora städer blev nu skattkistor. Armaturer från början av 2000-talet, ventilationsrör från ett kortlivat kök, eller lister från förra sekelskiftet kan utgöra grund för något helt nytt. När dessa rivningsrester införlivas i nya strukturer och sammanhang kan vi börja se deras formella, estetiska och materiella egenskaper i nytt ljus. Material, detaljer och funktioner sätts in i nya sammanhang med helt nya användningsområden. Clarice är utvecklad inom ramen för forskningsprojektet Interiors Matter vid KTH och Konstfack, finansierat av Vetenskapsrådet. Modellen är byggd för utställningen på Bildmuseet.


NORELL/ROHDE /

Tower of Many Views är ett utsiktstorn som man planerar att uppföra i Norra Vidzemes biosfärområde i Lettland. Från tornet leds besökarens blick ut över det omkringliggande, omväxlande landskapet med skogar, våtmarker, jordbrukslandskap och avlägsna landmärken. Konstruktionen består av ett lodrätt ramverk med sju skulpturalt utformade våningsplan. Byggnaden har skapats med inspiration från landskapsmåleri och från varje våningsplan erbjuds en särskild, avgränsad vy över omgivningarna: en liten öppning i en vägg ramar in en by, ett runt fönster leder blicken mot vidsträckta skogar och en plattform erbjuder en panoramautsikt 30 meter över marken. Besökarna påminns om det omkringliggande landskapets biologiska mångfald genom att de på vägen upp erbjuds olika vyer som fokuserar på de varierande landskapstyperna. Tornet erinrar om den moderna människans komplexa förhållande till naturen där en nära naturupplevelse inte nödvändigtvis innebär att man befinner sig mitt i den, utan att den också kan upplevas genom betraktande på avstånd. Den sju meter höga modellen är byggd för utställningen på Bildmuseet.


ARCHITECTURES OF TRANSITION /

ZINEB SEDIRA / STANDING HERE WONDERING WHICH WAY TO GO

PETER ÖHRNELL / MÅLNINGAR

NAEEM MOHAIEMEN / JOLE DOBE NA

ÅRETS SVENSKA BILDERBOK / BILDVERKSTAD

RECEPTION

HUVUDENTRÉ

NAEEM MOHAIEMEN / JOLE DOBE NA

ENTRÉ

P

210616

Profile for Bildmuseet

Architectures of Transition_SVE  

Utställningsfolder för utställningen Architectures of Transition, som visas på Bildmuseet 2021-06-19 2022-04-10. Svenska.

Architectures of Transition_SVE  

Utställningsfolder för utställningen Architectures of Transition, som visas på Bildmuseet 2021-06-19 2022-04-10. Svenska.

Advertisement

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded