Kyrkfönstret Boden vintern 2023

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN | BODEN | VINTERN 2023

HEIDI ANDERSSON:

”Den största resan jag gjort de senaste åren är den inom mig”

MÅLERIGRUPPEN där tavlorna talar och penslarna pratar

5

BILDRIKA BÖCKER I JUL

TEMA

BILDER Konsten att vara öppensinnad ODR SAMHÄLLSINFORMATION

DESIRÉE LINDSTRÖM, ­KYRKVAKTMÄSTARE I ÖVERLULEÅ KYRKA:

”Bilderna som ­f yller vår fina ­kyrka är ju g ­ jorda för alla oss som vistas här”

REDAKTÖREN HAR ORDET

Nu går vi in i jultiden N

”

u går vi in i jultiden med allt som hör därtill – pynt, inköp av julklappar, julkon­ serter och kanske lite stress över allt som behöver göras. Vi som arbetar med barn i kyrkan startar dessutom vårt julfirande väldigt tidigt då vi gärna vill hinna bjuda in förskolor och skolor på olika typer av julsamlingar innan terminen är slut.

tt få höra julevan­geliet läsas A gör att jag nästan kan känna att jag är där – mitt i miraklet.

Den här fina julkrubban finns i Över­ luleå ­kyrka.

Foto: ANNA ­KARLSSON

2

VINTERN 2023

IBLAND HAR JAG mentalt redan firat färdigt innan

själva julhelgen kommer… men det är ändå något särskilt att få besöka en kyrka på julafton eller jul­ dagen.

Att få möta krubbans figurer och höra julevan­ geliet läsas gör att jag nästan kan känna att jag är där – mitt i miraklet när Jesus föds bland djuren i stallet och uppvaktas av människor som vill hälsa honom

välkommen till världen. Det lilla barnet som behöver hjälp av oss som finns runt omkring.

I DET HÄR numret av Kyrkfönstret får vi möta Magdale­

na Einarsson som arbetar som diakoniassistent, är an­ svarig för Svenska kyrkan i Bodens lokala ACT-grupp och dessutom utbildar sig till diakon. Hon brinner för mötet med medmänniskan och att kunna hjälpa till med det hon kan. Under pandemin, när vi inte kunde mötas i alltför stora grupper, kom en alternativ julkrubba till i Mariakyrkan i Sävast. Den visade sig bli så omtyckt så den nu är permanentad. Dessutom får vi en ordentlig inblick i temat för detta nummer som är Bilder, då vi både får spana in Överluleå kyrkas spännande väggmålningar och besöka akvarellkursen som målat Frälsarkransen under hösten.

Jag hoppas att du kan finna lugnet och vilan under julhelgen och jag önskar dig också ett riktigt gott nytt år så ses vi igen när det blivit 2024.

Anna Karlsson

Redaktör 0921-775 31 anna.karlsson@svenskakyrkan.se

Foto: KIPGODI/GETTY IMAGES

10

INNEHÅLL

Din församling 4 Pratande penslar och talande tavlor 6 Muralmålningar i våra kyrkor 28 Intervju Magdalena Einarsson, diakoniassistent 30 Julkalendariet

Porträtt 16 Heidi Andersson, armbryterskan från Ensamheten

Övrigt 24 Boktips 31 Korsord

EN DEL AV

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

Recept på en riktigt god jul Antal portioner: Räcker till alla!

N VA

ENMÄRK

E T

Reportage 20 Spaning Bilden av kyrkan 25 Artikelserie om ­livsfrågor Familj

”Folkkyrkan kräver ingen motpresta­ tion”, säger David Thur­ fjell, religions­ historiker, apropå bilden av kyrkan.

S

Tema bilder 10 Konsten att vara ­öppensinnad

3 dl stillhet 2 dl tända ljus 4 kg mys 5 l omtanke 3 burkar ärlighet

1/2 kg kramar 8 dl värme 200 g bus 5 dl glädje 4 msk julmusik

Gör så här: »» Blanda väl, fördela över hela julen och ­garnera med rikligt med kärlek.

Källa: https://www.humanawareness.se/blog/63764-recept-paa-en-riktigt-god-jul Trycksak 5041 0004

REDAKTION Redaktör: Anna Karlsson Adress: Kyrkfönstret, Strandplan 25, 961 34 Boden Mejladress till redaktören: anna.karlsson@svenskakyrkan.se Telefon: 0921–77531 Upplaga: 14 300 exemplar

Omslagsfoto: Joakim Nordlund Webbplats: svenskakyrkan.se/boden Produktion: Verbum AB Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se Tryck: Stibo Complete, Katrineholm, 2022. Distribution: Postnord VINTERN 2023

3

FÖRSAMLINGSLIV Frälsarkransens gudspärla får en guldglittrig yta.

Pratande penslar och ­talande tavlor Text & foto: Linnéa Kero

MISSA INTE! Målargrupp till våren »» Skulle du också vilja mötas över färgpaletter och fika?

Längtar du efter att uttrycka dig på ditt alldeles egna sätt? Håll utkik i våra sociala medier och på vår hemsida, för till våren är du välkommen att bli en del av konstnärsgänget! Du behöver inte ha några förkunskaper eller ha målat förut för att delta.

”

Kan en tavla predika? Kan färgen blå bli en bön? En bild säger mer än tusen ord, och på akvarell­kursen flödar färgen såväl som orden.

På församlingsgården har ett kreativt gäng träffats hela hösten för att måla tillsammans, med utgångspunkt i frälsar­ kransen.

»– » Det känns inte så läskigt, det blev vad det blev, säger Elisabet Nilsson, en av konstnärerna, som känner sig lugn inför den kommande utställningen.

Kyrkfönstret möter henne och de andra deltagarna på den sjätte och sista träffen innan det är dags för vernissage.

Varje tavla är inspirerad av en pärla av frälsarkransen och hon har valt ut verket Uppståndelse­ pärlan.

Efter att ramen monterats betraktar Elisabet tavlan tillsammans med gruppens konstnärliga ledare Ingegerd Sundvall. Innanför ramen ryms både mörker och ljus, både varma och kalla färger.

Vi anar några figurer, kan det vara människor? Vad gör de där, mitt i det nattsvarta? Och i mitten, är det något som brinner? Kanske är det

just det som är så spännande med abstrakt konst, att den kan berätta olika saker för olika människor.

– Någon ser en hel predikan och en annan bara kludd, säger Elisabet med ett litet skratt. Hon målar hellre på vintern än sommaren, kanske för att det händer så mycket annat på sommaren.

– Men det är bra att ha en bokad tid varje vecka, då tar man sig tiden.

VID BORDET BREDVID monteras en tolkning av kärlekens pärla.

– För mig är den ett levande, varmt hjärta. Och här runt om, här finns det både ljus och mörker.

Kärleken kan ju vara sådan. Ibland vacker och skön, men kan ibland också göra ont, berättar konstnären.

Efter lite småprat om någons katt och en annans bilkrångel, så inleder diakon Charlotte Unée det kreativa kaféet med att berätta om dagens pärla: gudspärlan. Vi läser bönen som hör till. ”Du är gränslös. Du är nära. Du är ljus – och jag är din”. Några sekunder av tystnad landar gott. Sedan är det som om konstnärerna byter språk.

Det omtalade kreativa flowet for-

et är så härligt med konst, det finns inget D facit, så alla kan vara med.

4

VINTERN 2023

Anne-­Marie Johansson målar en av ­pärlorna i frälsar­ kransen, som också pryder hennes handled.

?

VISSTE DU ATT

... frälsarkransen är ett radband med 18 pärlor i olika färger och av olika betydelser? »» Många använder den för att meditera eller be, andra som ett vackert smycke med en djupare betydelse. »» Drottning Silvia brukar bära frälsarkransen. »» Varje pärla i frälsarkransen har en egen bön. »» I Kusmark utanför Skellefteå finns en böne- och medi­tations­ trädgård inspirerad av frälsar­ kransen.

Läs mer om frälsarkransen här: Elisabet Nilsson och ledaren Ingegerd Sundvall samtalar kring Gudspärlan.

sar plötsligt fram mellan penslar och målartejp och konstnärerna skrider till verket.

I samma rasande takt som färgerna flödar samtalen. Vilka färger är varma och vilka är kalla? Borde gudspärlan egentligen vara tre? På Ingrid Lindahl Svans papper blir det just så, där träder tre pärlor fram med hjälp av akvareller och guldpulver. Stämningen är lekfull, fri och stundtals nästan andaktsfull.

– Oj, färgerna sticker i väg av sig själva här, utbrister någon plötsligt. Kanske är det så Gud säger om oss människor ibland, att vi bara sticker i väg när han vill måla något vackert?

Vid bordet bredvid utbrister någon lite missnöjt att ”det ser ut som att ett barn har målat det här”. Grannen ler och påminner om att ”ingen kan komma till Fadern utan att bli som ett barn, så du är på rätt spår”.

ALLA KONSTNÄRER HAR olika

erfarenheter och bakgrund, men möts på ett självklart sätt i det gemensamma intresset för konst.

Anne-Marie Johansson har målat hela sitt liv.

– Jag fick en låda med färger när jag var tio år, och sedan dess är jag fast, ler Ann-Marie som utöver akvarellkursen också är aktiv i Bodens konstnärsförening.

Och visst syns det att hennes pensel är fattad med ett vant grepp.

– Det är så härligt med konst, det finns inget facit, så alla kan vara med, säger hon och får genast medhåll av bordsgrannarna.

Deltagarna berättar att det har varit bra att ha en fast tid varje vecka för ofta är det just brist på tid som gör att man inte tar fram målarblocket. Varje träff innehåller också en stund för avslappning och tystnad. Och visst finns det något särskilt i att möta andra och måla tillsammans. ”Vi inspirerar varandra!” konstaterar de glatt.

Charlotte ser fram emot både det stundande vernissaget och att fortsätta akvarellkursen till våren.

– Och kanske starta ännu fler? avslutar hon med ett leende innan hon ansluter till den gemytliga fikastund som avrundar varje träff.

VINTERN 2023

5

MURALMÅLNINGAR VAD? På spaning efter vackra bilder och lokala kändisar.

Bilderna i våra kyrkor bär på historia I Överluleå kyrka finns det många intressanta och vackra muralmålningar. Kyrkvaktmästaren Desirée Lindström har nu börjat att guida besökare igen efter några års uppehåll.

– Bilderna som fyller vår fina kyrka är ju en gång gjorda för alla oss som vistas här, säger hon.

Text & foto: Joakim Nordlund

”

»När » du sätter dig ner i någon av Överluleå kyrkas bänkar, låt då blicken färdas. Där finns bland annat en av Sveriges till ytan största inomhusmålningar. Den sitter på långsidan på väggen ovanför huvud­entrén där konstnären Simon Sörman har hämtat inspiration ur Lukasevangeliets femte kapitel.

34-åriga Desirée Lindström bor i Trångfors med sin man och sina barn och hon är i dag den kyrkvaktmästare som även tar sig an guidningarna i kyrkan.

– Kyrkan blir på ett sätt vackrare tack vare att det finns en tanke med vad som har gjorts här, säger hon.

Hon stannar till vid den stora muralmålning som pryder väggen ovanför den södra porten som tillika är kyrkans huvudentré: – Här finner vi kvinnan som söker sitt förlorade mynt, herden som söker sitt bortsprungna får och liknelsen om den förlorade sonen.

Desirée Lindström har en hel del intressant och fängslande kunskap om kyrkans konst och utsmyckningar.

enom att måla Jesus i stadsmiljö förstår G man att han finns överallt där människor finns.

6

VINTERN 2023

– Sonens hemkomst är huvudmotivet och målat över den södra porten. Det är också den som har fått störst utrymme när konstnären Simon Sörman fick det här uppdraget i slutet av 30-talet, säger hon.

BODENSONEN EYVIND JOHNSON,

som redan då var en känd författare, fick ta plats i målningen som föreställer den förlorade sonens återkomst. Den finner man om man ser snett upp till vänster om porten.

– Jag är ju inte någon expert, det kan jag inte påstå. Men jag har i alla fall försökt att sätta mig in i konsten som finns här i kyrkan.

Jag tycker det är spännande och intressant att förmedla det vidare.

Det börjar också bli allt fler som ber om guidad visning, berättar Desirée.

Om man står och blickar upp mot muralmålningarna finns det många motiv som fångar ens uppmärksamhet. Vänder man sig i stället helt om och blickar mot Mariakoret kan man se en annan muralmålning som även den är uppförd av Simon Sörman.

Desirée Lindström berättar att konstnärens strävan var att göra målningen till en ljus och samlande plats i dopkoret. Centralpunkten är Jesus tillsammans med en man och en kvinna och deras lilla barn.

– Simon Sörman målade vardagliga, enkelt symboliserande motiv, med människor i bygd och natur.

Genom att måla Jesus i stadsmiljö förstår man att han finns överallt där människor finns, berättar hon.

SOM KYRKVAKTMÄSTARE SKA man

ha många strängar på sin lyra.

Desirée medverkar inte bara som guide vid rundvisningar utan hon sköter också ljud och ljus under gudstjänster, begravningar, dop och vigslar. Hon tar också hand om kyrkans lokalvård och utöver det blir det under vintern även en hel del snöskottning och sandning.

– Jag förbereder också inför gudstjänster, bland annat genom att ta in kistan när det är begravning. Och ibland är vi kyrkvaktmästare också med vid själva gravsättningen när kistan behöver bäras, berättar hon.

I Överluleå kyrka finns en av Sveri­ ges till ytan största inom­ husmålningar.

Desirée Lind­ ström, kyrk­ vaktmästa­ re och guide, berättar att konstnä­ ren Simon Sörman har hämtat inspi­ ration till mo­ tiven i Lukas­ evangeliets femte kapitel.

För ganska exakt nio år sedan skrev Kyrkfönstret om Lottie Rasmusson som fram till 2014 hade guidat grupper i Överluleå kyrka i hela 18 år.

– Lottie lever dessvärre inte längre, men hon lämnade efter sig mycket kunskap eftersom hon var intresserad och fördjupade sig mycket. Så jag har tagit del av sådant som hon har skrivit och det är otroligt värdefullt när man nu ska försöka att förmedla det vidare till människor som är nyfikna och vill veta mer om vad som finns här inne i kyrkan, säger Desirée.

DEN GÅNGEN FÖR nio år sedan berättade Lottie Rasmusson för Kyrkfönstret följande om Simon Sörman: VINTERN 2023

» 7

MURALMÅLNINGAR Författaren Eyvind John­ son är kyrkans ständige be­ sökare. Vi kan undra vilken kändis som hade målats av i dag.

”

1 938, när den här målningen tillkommer, så finns det en ordentlig kändis i Boden och det är Eyvind Johnson.

Till vänster: En diskret ­gloria omsluter huvud­motivet i Maria­koret, målat av ­Simon ­Sörman.

Till höger: En fyrkant på den stora mural­ målningen visar hur det såg ut före och efter rengöring.

8

VINTERN 2023

»

– Han kom från Arvika och han hade precis gått ut konstnärsskolan i Stockholm. Han hade inte hunnit skaffa sig någon egen stil utan han gick över kölen och hämtade inspiration ur norsk bonderomantik. Den här mannen gör till sin grej att om det finns en riktig ordentlig kändis på den platsen där han gör en målning så ska den personen också vara med i bilden. Och 1938 när den här mål-

ningen tillkommer så finns det en ordentlig kändis och det är Eyvind Johnson. Sedan dess är han vår ständige kyrkobesökare.

I SAMMA INTERVJU berättade hon

också att brudkammaren var ett kolmagasin fram till 1931 när elektricitet installerades. Innan dess hade kyrkan värmts upp med fyra stora kolugnar.

Men det fanns också en tid när kyrkan var helt ouppvärmd och den upplevelsen har bland annat präster skrivit lite om då det vintertid och vid sträng kyla gällde att anpassa längden på predikningarna eftersom det kunde vara riktigt kallt inne i kyrkan.

– Det är otroligt värdefullt och tacksamt att Lottie lämnade efter sig så mycket kunskap. Jag är ju bara en glad nybörjare i jämförelse med henne, säger Desirée och ler.

Efter pandemin och åren

därefter har det inte hållits några officiella guidningar men nu finns det åter möjlighet att kontakta församlingsexpeditionen om man vill ha en visning av kyrkan.

– Det är bara att höra av sig. Det känns roligt att få dela med sig.

Annars kan man alltid komma på någon gudstjänst. Bilderna som fyller vår fina kyrka är ju en gång gjorda för alla oss som vistas här, säger hon.

VÄGGARNA, OCH DÅ givetvis också Simon Sörmans muralmålningar, har vid några tillfällen tvättats.

När man blickar upp inser man att också en kyrka behöver storstädas med jämna mellanrum.

– Ser du den lilla fyrkanten högst upp till vänster? Den är sparad så att man ska kunna se skillnaden mellan hur det såg ut före och efter att väggarna hade rengjorts. Det är ju rätt stor kontrast, säger Desirée och ler.

JUST NU VISSTE DU ATT

»» ... i norden

Kalkmålningarna i Risinge ­gamla kyrka, av Risingemästaren, vittnar om 1400-talets vardagsliv med mat, möbler och husgeråd i detaljer.

NYFIKEN PÅ

utfördes målningarna al seco, på torr puts, då det passar vårt kalla klimat bäst. Men på kontinenten målade man oftast al fresco, vått i vått, vilket egentligen håller bättre, enligt antikvarie Pia Bengtsson Melin.

KALKMÅLNINGAR Bilderna i kyrkornas valv en riktig konstskatt Det är lätt att förtrollas av vackra detaljrika kalkmålningar i medeltida kyrkor. Men vad är det för motiv och vem målade dem?

»– » Jag tror att Albertus Pictor och hans målarkollegor skulle bli väldigt förvånade om de såg att bilderna finns kvar, säger konsthistoriker Pia Bengtsson Melin, som är glad över att många medeltida kalkmålningar är så välbevarade.

Många av dem överkalkades under 1700-talet när nya liturgiska och estetiska ideal tog vid. Först vid slutet av 1800-talet återfick målningarna den uppmärksamhet de förtjänar, och knackades fram.

ALBERTUS PICTOR ÄR för övrigt

ett bra namn att lägga på minnet, då han står bakom flera kalkmålningar i Uppland, Sörmland och Västmanland under denna tid.

– Det var en lång resa från lärling till etablerad målare. Det krävdes ofta att en befintlig målare dött eller flyttat. Albertus Pictor hade tur som gifte sig med änkan till en avliden målare, och lyckades på så vis etablera sig i storstan, ­berättar Pia, som skrev sin av-

handling om just Albertus Pictor.

Skapandet var en noggrann process som krävde både tålamod och skicklighet. Man skissade med kol på kalkputsen och fyllde sedan i med kalkfärg. Målandet skedde under sommaren, när det var ljust och varmt. Lärlingarna höll till i vapenhuset medan mästaren fick skapa framme i koret.

– Ju längre fram mot altaret man kommer, desto bättre kvalitet och heligare motiv, förklarar Pia. DET ÄR STOR variation i bildvalen.

Ofta bibliska berättelser, men även motiv kopplade till sagor, traditioner, döden och själens välfärd.

Ibland varnande motiv, häxmotiv, som syftade till att avskräcka från att ge sig i lag med djävulen.

– Varningar av olika slag finns mest i kyrkornas vapenhus, synliga när människor kom och gick.

Livshjulet är också vanligt där. Det visar männi­skans resa till toppen, för att sedan falla av. Längst ner

”

står döden och gräver en grav, en påminnelse om att högmod går före fall, berättar Pia. INGEN KYRKA ÄR den andra lik.

– Man anpassade sig till kyrkans förutsättningar och önskningar från prästen, kyrkvärden och även andra sockenbor. Ibland hade adelsmän finansierat, då förekommer deras adelsvapen. Eller så hade man förkärlek för något särskilt helgon i en socken. I vissa kyrkor finns smådjävular eller lustiga små gubbar målade, så det var nog mycket tycke och smak.

Hur läste folket bilderna?

– Folk kunde sin bibel på ett helt annat sätt då. På medeltiden hade man inte dagens ständiga flöde av nya bilder. Det var en annan magi där. Ett mörkt kyrkorum, bilder i lysande färger, vaxljus och rökelse.

Man rörde sig också mer och hade en aktiv dialog med kyrkorummet.

KORT OM...

Pia Bengtsson Melin Ålder: 53 år.

Gör: 1:e antikvarie inom medeltidseran på Statens historiska museer.

Motto i livet: Vara snäll och professionell.

Sophie Ekman

u längre fram mot altaret man kommer, J desto bättre kvalitet och heligare motiv.

VINTERN 2023

9

TEMA

BILDER Konsten att vara öppensinnad

10

ÅRSTID 20XX

Vi har alla stereotypa bilder och fördomar om andra. Men se upp så att de inte blir för starka, för då kan din värld bli väldigt trång och styras av rädsla.

Här är tipsen på hur du blir en mer öppensinnad person – och får ett intressantare liv som bonus.

Text: Linda Newnhamn Illustration: Sophie Ekman

ÅRSTID 20XX

11

n TEMA BILDER

”

är Katarina Tingström var präst inom Försvarsmakten träffade hon en pluton där en av de värnpliktiga be­ rättade hur gruppen reagerat när en kille, vi kallar honom Lasse, tog fram Bibeln på kvällen, och låg i sängen och läste den innan sovdags. Vilken tönt! Varför tror man ens på Gud? Den värnpliktiga erkände att de inte alltid hade varit så schyssta mot Lasse. Men så hade de sin första övning ute i fält, och då visade det sig att Lasse var uppvuxen på landet, och visste hur man byggde skydd i skogen, slaktade en älg och grävde latrin­ gropar.

ag kan gå runt och hata alla, men J om jag alltid agerar humant så spelar det ingen roll vad jag tycker.

Mikael Hjerm, professor i sociologi vid Umeå universitet

Minns att du inte vet allt Påminn dig själv att du inte vet allt, det hjälper dig att vara mer öppen­

VINTERN 2023

I

samhället finns det en mängd generaliserade bilder, som vi påverkas mer eller mindre av – som den tystlåtna norrlänningen, den kaxiga 08:an, den hårdhudade motorcykelsnubben, den fjolliga bö­ gen, den hysteriska kvinnan, den kriminella invand­ rarkillen, män med mancolds…

I samtal med människor ser Karin Tingström vilka konsekvenser dessa bilder kan få.

– De kan få oss att avfärda människor, bli rädda eller misstänksamma. Ja, vi generaliserar för mycket och nyanserar för lite, vilket drabbar olika grupper.

Så varför gör vi då det? Jo, genom historien har det gynnat människan att snabbt kunna bedöma andra.

TRE VÄGAR TILL ETT MER ÖPPENSINNAT LIV

1 12

– När de förstod vilken kunskap han besatt, och vilken nytta de därmed hade av honom, ändrades deras bild av Lasse. Efter det var de helt okej med att han läste Bibeln också. Jag tyckte det var modigt av killen att erkänna detta, hur fördomsfulla de först varit och hur de sedan ändrat sin åsikt när de lärde känna Lasse bättre, säger prästen och psykoterapeu­ ten Katarina Tingström.

sinnad. Genom att också förstå att du aldrig kan veta säkert varför vissa personer uppför sig som de

gör, blir du mindre negativt inställd och mer empa­ tisk. Kanske hade kvinnan en hemsk morgon, och snä­

ser därför av dig nu. Kanske gjorde någon ett riktigt dumt val på grund av extrem stress och utsatthet.

2

Fråga Du kanske blir irriterad på att dina grannar har en högljudd fest med halva släkten

varje söndag.

Eller så irriteras du av att någon i bostadsrättsför­ eningens styrelse alltid sopar saker

– Vi behövde kunna skilja på dem som tillhörde den egna gruppen och alltså var vänligt sinnade, från farliga perso­ ner, för att kunna undvika de senare, säger Karin Tingström.

Baksidan av detta är förstås att erfarenhetsbanken inte är hundraprocent tillförlitlig.

– Det klassiska är när du träffar en helt ny p ­ erson, och instinktivt känner en motvilja. Skulle du ana­ lysera känslan så kanske personen till utseendet eller ­sättet påminner om din dominanta pappa, eller någon annan som har gjort dig illa. Hjärnan vill att vi ska överleva, så den lägger ihop ett och ett och sig­ nalerar fara, trots att informationen den här gången inte alls är tillförlitlig.

I

nformationen kan även komma utifrån. Säg att ni ska få en ny kollega till arbetsgruppen. Om Viola dagen innan han kommer utbrister att ”åh nej, Nisse har jag stött på förut, han är skitjobbig”, så bör­ jar du genast tolka Nisse utifrån den informationen.

– Om kollegan i stället säger ”vad kul, Nisse är un­ derbar! Det kommer att bli fantastiskt”, så kommer

under mattan för att undvika kon­ flikter. I stället för att anklaga, fråga hen varför hen gör så. Fråga också

dig själv varför du triggas så mycket av detta. Kanske handlar det om en oro eller rädsla, eller känner du

stygn av avund över en gemen­ skap du inte har (men som om du ber snällt kanske får ta del av).

Våga le mot någon i buss­ kön och visa dig välvilligt inställd, för en hjälpsam, glad och god­ hjärtad per­ son får oftare vänlighet till­ baka.

du att vara mycket mer positivt inställd när ni väl möts, säger Karin Tingström.

Vad är faran med detta? Jo, olika intressenter kan påverka folk i en viss riktning, och ofta jobbar de då med rädsla som är en stark känsla. Exempelvis kan man sprida att ”män från Norrland är bara ute efter våra pengar.” Eller desin­ formationen vi har sett spridas det senaste året om att ”svenska myndigheter tar våra barn”, vilket gjort vissa invandrargrupper rädda för svensk myndighets­ personal.

– Det bygger murar och skapar konflikter. Vi dömer ut varandra på förhand, vilket får en massa konse­ kvenser för både samhället och i mindre kretsar, säger Katarina Tingström.

M

ikael Hjerm, professor i sociologi vid Umeå universitet, har i över 20 år studerat attity­ der, stereotypa uppfattningar och förutfat­ tade meningar.

– Förenklat kan man säga att en fördom innebär att du ogillar personer enbart baserat på deras grupptill­ hörighet. Det kan vara ”alla golfare är snobbiga.” Du

3

Sök ­mångfald Möt nya männi­ skor, lär dig om andra religio­ ner, testa mat

från andra kök.

Genom att aktivt söka mångfald, kommer du att bli mer accepte­ rande gentemot

»

olikheter och uppskatta rike­ domen i omväx­ ling.

VINTERN 2023

13

TEMA BILDER

”

n hjälpsam, glad och godhjärtad E person får oftare vänlighet tillbaka.

Katarina Tingström, präst och psykoterapeut

7

TECKEN ... på att du är en öppen­ sinnad ­person:

»» Du är nyfiken på att höra vad andra tycker.

»» Du tål att dina åsikter ifråga­ sätts.

»» Du blir inte arg när du har fel.

»» Du hyser empati för andra.

»» Du tar hän­ syn till andras åsikter.

»» Du är ödmjuk kring din egen kunskap.

»» Du tror att andra har rätt att uttrycka sina tankar och åsikter.

14

» gillar inte snobbiga människor, så därför gillar du inte

golfare.

Han säger att över tid har våra fördomar gentemot andra minskat. I jämförelse med 50-talet är vi mycket mindre fördomsfulla i dag, exempelvis mot invand­ rare, homosexuella och kvinnor, även om främlings­ fientligheten tycks ha planat ut de senaste tjugo åren.

Man ser också att högutbildade tenderar att vara mindre fördomsfulla än lågutbildade.

– På sätt och vis är det logiskt att samhällen blir mer inkluderande, för det är dumt att vara exkluderande, samhället fungerar bättre när det är mer öppensinnat.

Mikael Hjerm lägger sedan till att egentligen är en persons attityd irrelevant.

– Jag kan gå runt och hata alla i hela världen, men om jag alltid agerar humant och snällt så spelar det ingen roll vad jag tycker. Problemet är att människor tenderar att agera utifrån sina föreställningar om andra och därmed behandla vissa sämre.

O

ch här kan man se en viss spridningseffekt.

Om någon tar sig rätten att uttrycka sin nega­ tiva attityd gentemot transpersoner, så kan fler upptäcka att ”jaha, fler känner som jag”, också vokalisera sin åsikt, och så sprids den. Och ja, det har betydelse.

– Om jag springer runt och skriker okvädesord åt folk på stan, så drabbar det mottagaren hårt. Vi vet att personer som utsätts för upprepad diskrimine­ ring har ökad risk för fysisk och psykisk ohälsa, säger Mikael Hjerm.

Katarina Tingströms erfarenhet är att trångsynta eller felaktiga bilder av andra även drabbar en själv.

– En konsekvens kan vara att man får ett väldigt instängt och snävt liv. I stället för att jag träffar många olika typer av människor, lär mig nya saker och blir berikad av fräscha intryck och idéer, blir min värld väldigt liten och styrs i hög grad av rädsla – och det tror jag ingen mår bra av i förlängningen.

S

å om en mer fördomsfri attityd ger mig ett glada­ re, mer intressant liv, vad kan jag då göra för att bli mer öppensinnad? Mikael Hjerm berättar om

kontakthypotesen, som innebär att kontakt med olika typer av människor gör dig mindre fördomsfull. Kata­ rina Tingström plockar upp den tråden och uppmanar dig att utmana dig själv. Börja med att försöka sätta fingret på vilka bilder du har, för att sedan undersöka om de faktiskt stämmer med verkligheten. Här kan du söka fakta, men också stresstesta hypotesen genom att möta personer från den gruppen.

– Att öppna upp mot världen kan vara så lätt som att du går fram till en människa du normalt inte gått fram till och fråga om vägen. Våga le mot någon i busskön och visa dig välvilligt inställd, för en hjälp­ sam, glad och godhjärtad person får oftare vänlighet tillbaka, säger hon.

Eller minns vad föreläsaren och den före detta bud­ distmunken Björn Natthiko Lindeblad lärde oss: ”Jag kan ha fel.” Vi vet inte allt – inte om andra heller.

!

VISSTE DU ATT

... det finns många sätt att träffa nya människor. Här är tre sätt: Svenska ­kyrkans ­grupper »» Kyrkan arrangerar på olika håll stick-café, språk-café, au pair-café etcetera, där människor i olika åldrar och med olika bakgrunder får chans att mötas. Kolla vad som finns i just din församling.

Nya kompis­ byrån »» Länkar sam­ man nya och etablerade svenskar för roliga möten i vardagen.

Mer info: nyakompis-­ byran.se Yrkesdörren

»» Kopplar ihop etablerade svenskar med personer som är nyare i lan­ det. På så sätt kan ni båda bredda ert nät­ verk, vilket är viktigt eftersom sju av tio jobb i Sverige tillsätts via kontakter.

Mer info: yrkesdorren.se

VINTERN 2023

15

PORTRÄTTET

Heidi Andersson, armbrytarinstruktör:

Det är en ­befrielse att leva sina värderingar Som idrottare är det vanligt att jobba mot en tydlig målbild.

När Heidi Andersson slutade tävla i armbrytning började hon i stället jobba mot målet ”en bättre värld”.

Text: Linda Newnham Foto: Theresia Köhlin

Heidis make Björn Ferry är tidigare skidskytt, med bland annat ett OS-guld i bagaget.

Foto: SARA BERGLUND

16

”

VINTERN 2023

»Många » som lägger av med elitidrottandet brukar unna sig att trappa ner. Men när Heidi Andersson, elvafaldig världsmästarinna i armbrytning, slutade började hon i stället jobba mot en ny målbild: att förändra världen.

– Jag är en passionerad person som brinner för saker, skrattar hon. Den energin verkar vara medfödd.

Och rätt kanaliserad är den en tillgång, så varför inte använda den till något bra, säger Heidi Andersson.

Heidi, som ibland kallas för ”armbryterskan från Ensamheten” efter en dokumentär om henne, var bara elva år när hon skrev i sin dagbok att hon ville bli planetskötare i världsklass

om jag minns det var det S Björn som införde kramarna i Ensamheten, tidigare kramades vi mest när någon tog VM-guld.

– eller bäst på armbrytning. Hon kom att realisera det sistnämnda först – och det med råge.

Men i slutet på 2015 var det så dags att ta tag i nästa stora livsdröm. I samband med att både Heidi och hennes man Björn Ferry, också tidigare världsmästare men då i skidskytte, lade av med elitidrottandet bestämde de sig för att sätta upp en ny målbild: att bli fossilfria till 2025.

– Björn fångade upp min barndomsdröm om att bli planetskötare och föreslog detta, och jag nappade direkt. Jag tänkte kanske inte så mycket på vad det skulle innebära i praktiken, men det kändes och lät bra, skrattar hon.

SÅ VARIFRÅN KOMMER då denna passion och starka

vilja att förändra och förbättra? Heidi växte upp i byn Ensamheten, strax utanför Storuman i Lappland.

Hon säger att som mest var det 18 personer som bodde i byn – alla släkt med varandra.

– Det var fantastiskt att växa upp där, en riktig bullerbykänsla. Det fanns alltid någon som hade tid, och

»

Heidi Andersson hade två drömmar som barn: att bli bäst på armbrytning och att bli en planetskötare i världsklass. Den första drömmen har hon gjort verklighet av, den andra jobbar hon målmedvetet på.

ÅRSTID 20XX

17

PORTRÄTTET » alltid någonstans att hänga. Vi lekte järnet och hade

obegränsat med utrymme.

Men uppväxten gav henne också skinn på näsan.

Jargongen kunde vara tuff, och tålamod var inte släktens starka sida.

– Du fick ofta bara en chans på dig att klara något nytt, fixade du det inte då så gavs du inte chans att testa igen. Det var tufft, men lika för alla, ingen blev särbehandlad. Som jag minns det var det också Björn som införde kramarna i Ensamheten, tidigare kramades vi mest när någon tog VM-guld. Vid idrott var det tillåtet.

Ord som solidaritet, jämlikhet, jämställdhet var tydliga ledstjärnor. Att farfar bytte blöjor var inga konstigheter, liksom att Heidi tidigt fick lära sig att jaga. Kanske inte så konstigt att de på vissa håll kal�lades kommunisterna i Ensamheten.

– Farfar och hans bror ville inte stycka upp skogen mellan barnen, utan startade en ekonomisk förening som ägs av medlemmarna, och medlem blir man när man fyller 18. Där fattar vi beslut om skogen och marken gemensamt. Den lever än i dag och vi hjälps åt att utföra arbetet, som att plantera skog.

Heidi med några av de viktiga saker­ na i ­livet: ­familjen – och låd­ cykeln.

Foto: SARA BERGLUND

Vad fick du med dig från allt detta?

– Jag ser ansvar som något stort, starkt, och superviktigt. Att ta ansvar för helheten.

Hon säger att det var en jordnära, pragmatisk uppväxt.

– Jag och min ena bror är konfirmerade. Jag röker inte, snusar inte och konfirmerade mig – och i Ensamheten var det att göra revolt, skrattar hon.

KANSKE VAR DET närheten till naturen och känslan för helheten – i kombination med den passionerade personligheten – som gjorde att hon tidigt ville bli miljöaktivist, bo i ekohus och rädda världen.

– Redan på högstadiet gillade jag att ha begagnade kläder. Jag tyckte snarast synd om dem som hade märkesplagg de hade betalat dyrt för. Där gick de runt med en stor logga på magen, som värsta reklampelaren, utan att få betalt. Grattis, vilken affär!

Hon tvekade alltså inte när Björn föreslog att de skulle kavla upp och bli koldioxidneutrala till 2025.

– Han menade på att om Sverige har beslutat om nettonollutsläpp till 2045, så borde enskilda individer kunna bli fossilfria innan dess.

Som tidigare elitidrottare gillar hon att ha tydliga målbilder även i vardagen. Hon säger sig må bra av det.

– Att ha mål ger en känsla av fokus och riktning.

Det hjälper mig att prioritera och hålla mig motiverad. Och både jag och Björn vet hur man bryter ner stora mål i delmål för att ta sig mot slutdestinationen.

DE BÖRJADE MED att kartlägga sina utsläpp på klimatkontot.se. Den genomsnittliga svenskens utsläpp är cirka åtta ton per person och år, men det här paret

”

KORT OM...

Heidi ­Andersson Ålder: 42 år.

Familj: Maken Björn Ferry och sönerna Dante, 12 år, och Simon, 2 år.

Bor: Stor­ uman.

Gör: Före­ läsare, arm­ brytarinstruk­ tör och skogs­ brukare.

Bakgrund: Sveriges mest framgångsrika armbryterska genom tider­ na. Världs­ mästarinna i armbrytning elva gånger.

ag röker inte, snusar inte och J konfirmerade mig – i Ensam­ heten var det att göra revolt.

18

VINTERN 2023

låg på nästan det dubbla, 15 ton per person och år.

– När jag fick staplarna framför mig blev det tydligt, det gick inte längre att blunda, säger hon.

En stapel stack ut, och det var transporter. Båda hade flugit till tävlingar världen över, framförallt Björn när han kajkade runt med världscup-cirkusen. Transporter var därför en av de saker paret först tog tag i. De slutade flyga och började resa fossilfritt, med tåg och buss. De införskaffade en lådcykel som är användbar när barn ska lämnas och hämtas eller ärenden utföras nere på byn.

– Och vi gjorde oss av med bensinbilen och skaffade en Tesla. Vi var först i Storuman med elbil, och många ojade sig över att batteriet inte skulle klara den norrländska vintern. Men det har inte varit några problem. Vi överbevisade skeptikerna, på så vis kan man sprida ringar på vattnet. Nu är det många som har elbil, och vi har ett helt gäng med snabbladdare på orten.

Man brukar prata om de tre B:na, bilen, biffen och bostaden, tre saker som är bra att börja med om man som enskild individ vill bidra till omställningen mot en hållbar framtid. Familjen Andersson/Ferry bor i en bostadsrätt och har solceller.

– Vad gäller mat är vi är självförsörjande på potatis, viltkött, svamp och bär. Nötkött från affären väljer vi bort, vi försöker äta efter årstid, och minimera mat­ svinnet. Restfest är ett av mina favoritord! Inte sällan ställer vi fram en buffé av rester, där alla får välja vad de är sugna på just den dagen.

I BÖRJAN GICK det snabbt att minska utsläppen, men nu är de nere på så låga nivåer, cirka två ton per person och år, att det börjar bli svårt.

– Vi vill ju bo i det fantastiska landet Sverige, och vara en del av det här samhället, men många viktiga funktioner som vård, skola och brandförsvar är fossilbaserade.

Hur känns det att ni därmed kanske inte når målet till 2025?

– Det innebär inte att jag lägger mig ner och ger upp, utan då engagerar jag mig i att försöka förändra saker på ett samhällsplan, säger hon och berättar att hon exempelvis ringt och ”tråkat ut” Storuman energi i flera år nu för att de tillsatt olja vid produktion av fjärrvärme.

– För inte så länge sedan hörde de av sig och sa att nu ska de sluta blanda i olja, säger hon och gör segertecknet.

Ja, koldioxidbantaren här i soffan i fotografens studio har en optimistisk ton.

”

”Den största resan jag gjort på senare år är inom mig”, ­säger Heidi.

estfest är ett av mina favoritord! Inte sällan ställer vi fram R en buffé av rester, där alla får välja vad de är sugna på just den dagen.

– Jag älskar ju att göra research och testa nya saker, som: Finns det bättre bränsle för motorsågen och klimatsmarta mobiler? Vilka är de mest hållbara löpar­ skorna? Björn kan bli tokig på mig ibland, han vill ha nya löparskor nu, inte om tre månader, skrattar hon.

Vad har du fått offra?

– Jag ser det inte som en uppoffring. Det här har ju varit min vilja och strävan sedan jag var liten, så för mig är det snarare en befrielse. Jag lever mina värderingar, vilket är vad jag vill. Det får mig att sova gott om natten, säger hon och lägger till att hennes tweenie Dante, 12 år, inte alltid håller med om detta när han vill få något som ”alla andra” har, men mamma kommer med en lång nej-motivering.

Jag tror att många skulle sakna att kunna semestra på soligare breddgrader?

– För det första kan man åka tåg söderut, men nej, jag behöver inte åka på solsemester. Jag tycker man ska fundera på vad det är man vill ha ut av resandet egentligen. Är det ledigheten? Att vara tillsammans?

Samla på minnen? Det kan man ju göra även här, säger hon och lägger till: – Den största resan jag gjort på senare år är inom mig, säger Heidi och berättar att hon för ett tag sedan var på en tio dagars meditationsretreat.

– Jag hade aldrig tidigare mediterat, och precis innan jag åkte på retreat var jag med på en ”strong­ woman-tävling”, så första dagarna var jag så stel att jag inte ens kunde sitta på golvet, och jag somnade när vi skulle meditera. Men så småningom var det en fantastisk upplevelse, jag njöt av att vara i mig själv.

Så ska du göra ditt livs resa, gör den inom dig. Även för relationen tycker hon att det här projektet har varit bra.

– Det är alltid bra att ha en gemensam strävan och uppnå mål tillsammans. Det för oss närmare varandra.

Och som sagt – det har varit helande även för henne själv.

– För mig är natur en andlig upplevelse, så att ta hand om den känns bra.

VINTERN 2023

19

SPANING

Bilden av kyrkan Den vackra kyrkan tornar upp sig i vinterskrud.

I fönstren lyser tända ljus och dörrarna står på glänt. Den känns så varm och inbjudande – men är dörrarna öppna för alla? Är det bara att gå in? Även om man inte är säker på vad man tror på?

Text: Sophie Ekman

”

»– » Osäkerheten handlar om att man tvivlar på sin rätt att vara en del av kyrkan, säger religionshistorikern David Thurfjell.

Han menar att många har svårt att finna tid för kyrkobesök i sina liv, och tvivlar kanske på om de passar in i kyrkans gemenskap.

Samtidigt hoppas många, trots detta, att det är okej att ha kyrkan som ett slags ramverk i livet. Vid dop, vigslar, begravningar eller när barnen sjunger.

– De flesta medlemmar besöker kyrkan kanske femtio gånger under ett liv. Det är alltså väldigt sällan. Men, de femtio gångerna är de tillfällen som man kanske skulle värdera högst.

Och därför vill man ha kyrkan där. Det är en livslång men extremt lågintensiv relation till detta samfund, för de flesta, säger David.

Han påminner om att man inte behöver besöka folkkyrkan i Sverige regelbundet för att få lov att känna en tillhörighet.

– Ändå kan det finnas en känsla av att man inte riktigt är välkommen, vilket skapar en märklig situation.

HUR HAR DET då blivit så här? Vi

har en folkkyrka i Sverige med 5,8 miljoner medlemmar, men vad har svenskarna för bild av Svenska kyrkan och kristen tro egentligen?

rundbudskapet är att alla är välkomna.

G Och det är inte så många platser i samhället där alla är välkomna.

David Thurfjell, religionshistoriker

20

VINTERN 2023

David berättar att bilden var och en har är mångfacetterad och beror på människors bakgrund och erfarenheter. Vi påverkas också av hur kristendom framställs i populärkulturen, filmer och i litteratur.

En del känner sig hemma i kyrkan och har en klar förståelse för dess verksamhet, medan andra som är nya i Sverige, kan projicera tidigare kyrkoerfarenheter från andra länder.

Bland majoriteten, som inte är kyrkoverksamma svenskar, finns det också förutfattade uppfatt-

ningar om vad Svenska kyrkan borde vara, enligt David.

– I den gruppen är det vanligt att man har en bild som är färjad av frikyrkliga traditioner, snarare än av Svenska kyrkan. Och saknar man intresse för religion, har man ofta en begränsad kunskap och tenderar att tro att alla kyrkor är ganska likvärdiga. Men det är enorma skillnader förstås mellan olika kyrkoinriktningar. Ideologiskt och teologiskt, vad man har för verksamheter, vad man lägger i orden ”kristen tro”, säger David.

Ekerö kyrka ligger vid Kyrkfjärden i Stockholm, och har anor från 1100-­talet.

Foto: KENNETH BENGTSSON

Svenska kyrkan välkomnar även de som inte har någon trosövertygelse. Det kan handla om att vilja vara en del av en tolkningsgemenskap och en tradition.

– Om du kommer till Svenska kyrkan och säger ”jag kan inte tro på Gud, men jag behöver en meningsgemenskap med mitt liv, får jag vara med här?” Då kommer Svenska kyrkan säga: ”Det här är din kyrka. Vi finns här för dig.”

David menar dock att det inte är en sådan folkkyrka folk tänker på.

– Snarare något snävare, mer in-

tensivt, engagerat och kanske lite mer trosintensivt. Och den bilden har man fått från de starkaste, högljudda kristna rösterna i Sverige, vilket är olika frikyrkor, som drivs av en stark trosövertygelse.

Så det finns ett slags missförstånd här.

FOLKKYRKAN, NÄR DEN är som bäst,

är öppen och inkluderande.

– Den kräver ingen motprestation. Du behöver inte vara en lyckad person för att bli älskad. Grundbudskapet är att alla är välkomna.

»

VINTERN 2023

21

SPANING KORT OM…

David Thurfjell Ålder: 50 år.

Bor: Uppsala och Stockholm.

Familj: Dot­ tern Molly, 20, sonen Sten, 18, flickvän Nina Hemmingsson, två bröder, för­ äldrar, katten Miaov, hunden Brorsan.

Gör: Religions­ historiker.

Motto i livet: ”Älska din fas”.

”Det är ett tydligt tecken i tiden att folk inte organiserar sig kring sina idéer och övertygelser i samma utsträckning som förr”, säger David Thurfjell.

Foto: MIKAEL M ­JOHANSSON

22

VINTERN 2023

» Och det är inte så många platser i

samhället där alla är välkomna.

Kanske borde vi se på Svenska kyrkan på samma sätt som judar ser på sina synagogor eller katoliker ser på sina katolska kyrkor.

Att det är en del av vår historia och vår kultur, oavsett våra tvivel och övertygelser. Detta tankefrö vill David gärna plantera.

– Man är med där liksom, man råkar komma från den där religionen. Den har sina fördelar och nackdelar, och ibland är man jättetrött på det, skiter i den oftast.

Men det är där man hör hemma, det är ett familjearv.

I JULTID FYLLS kyrkbänkarna i Svenska kyrkan i samband med alla musikgudstjänster. I december månad förra året besökte 1 251 767 svenskar någon form av gudstjänst. Som kulturell institution är kyrkan den största i Sverige.

– Och det är inte någon extra­ grej utan det är en bärande del av det här samhället. Och det kan man vara stolt över och odla, tycker David.

Just musiken – men också konsten, litteraturen och filmen – är i dag viktiga forum där existentiella frågor får ta stort utrymme, och som är alternativ till kyrkan för många. För enligt David är intresset för existentiella frågor större än det någonsin varit. I vår tid, där individualismen är mer utbredd, upplever människor också ett ökat behov av en privat tro.

– Det är ett tydligt tecken i tiden att folk inte organiserar sig kring sina idéer och övertygelser i samma utsträckning. Förr var man mer organiserad och gick samman, hela det landskapet är något som har förändrats.

MEN FÖR ATT fortsätta vara rele-

vant tror inte David att kyrkan behöver genomgå så stora förändringar. Den har unika tillgångar, så som närvaro i varje liten by och en stark koppling till lokalsamhällen.

– Fortsätta vara kyrka, hålla på med de unikt kyrkomässiga sakerna, konstaterar han.

Och viktigt att kyrkan kommunicerar att alla har hemortsrätt.

”Det är inget hinder för dig att komma till kyrkan med den tro du har, eller med de frågor du har”, säger kyrko­ herde Anita Elweskiöld.

Foto: EWA ­LINNROS

”

ag skulle inte ens säga att vi finns här för J dig, jag skulle säga att du är en del av oss.

Anita Elweskiöld, kyrkoherde

Att människor är välkomna att ha sina festligheter där, precis som deras föräldrar och deras förfäder har gjort i århundraden.

– Oftast är det också den vackraste byggnaden på en plats. Så det är bara att berätta att man på riktigt är välkommen, oavsett hur man tror.

EN VINDPUST FRÅN Mälaren letar sig fram vid Kyrkfjärden och hjälper snällt stegen över tröskeln. Ekerö kyrka, med anor från 1100-talet, och kyrkoherde Anita Elweskiöld, tar emot med värme.

Är alla välkomna in i Svenska k ­ yrkan?

KORT OM…

Anita Elweskiöld Ålder: 50 år.

Bor: Bromma.

Familj: Stor.

Gör: Kyrko­ herde i Ekerö pastorat.

Motto i livet: ”Den nåd som bar mig intill nu, skall bära ända fram.”

– Ja, alla människor är välkomna. Du får se ut hur som helst, vara hur som helst och också ha vilken tro som helst. Du får må dåligt, känna dig ovärdig eller bära på skuld för något du gjort. Du är en del av den här kyrkan med de tankar och den vilja du har, där du befinner dig. Jag skulle inte ens säga att vi finns här för dig, jag skulle säga att du är en del av oss, säger Anita.

Hon tillägger att det finns tillfällen då man kan bli avvisad.

– Du får inte bete dig hur som helst. Och då menar jag om du tillexempel är hotfull, kränker andra eller vill inskränkta på andras möjligheter att vara sig själv, då

kan vi säga till dig. Du blir inte avvisad direkt, men vi är måna om att kyrkan är ett skyddat rum där man inte råkar illa ut, där man är trygg.

Men om man inte är säker på sin tro?

– Man har en föreställning om vad det är att tro, men den som bjuder in är så mycket större än våra ramar för vad tro är. Det är alltid Gud som bjuder in till kyrkan. Många säger ”jag tror, men inte som kyrkan”. Jag tänker som jag sa innan, du är en del av kyrkan. Det är inget hinder för dig att komma till kyrkan med den tro du har, eller med de frågor du har, ­eller med den känsla av tillhörighet du vill ha. Svenska kyrkan står för en tro och kommer fortsätta göra det, men som enskild människa får man gärna komma och vara en del av helheten, med en liten eller stor, välformulerad eller oformulerad tro.

Kyrkoherde Anita Elweskiöld tror kyrkan behöver fortsätta kommunicera vad den gör.

– Men också vad vi är. Att vi är en öppen folkkyrka och en gemenskap. Också viktigt då att vi inom kyrkan pratar med varandra och hela tiden strävar mot detta, påminner varje aktiv kyrko­ medlem. Att när vi säger att alla är välkomna också välkomnar när människor kommer in.

VINTERN 2023

23

5

BOKTIPSET

BILDRIKA BÖCKER SOM PASSAR I JUL

Text: Sophie Ekman

Granen som längtade Sofia Hedman Illustrationer av Emelie Gårdeler Speja förlag

»Granen » som längtade är en gripande saga om en liten skogsgran som drömmer om att utforska världen, bortom tallarna och granarna som omger den.

När vinden erbjuder en chans till äventyr, vill granen inte missa den. Det blir början på en häftig resa.

Men sagan utforskar också temat att längta hem och finna sin rätta plats i livet. En hjärtevärmande och vacker bilderbokssaga med julstämning, som berör både unga och vuxna läsare.

Korsdragspoesi. Till dig som famlar Pia Eriksson Illustrationer av Stina Wollter Bazar

»I» poesiform utforskar Pia Eriksson de utmanande stunderna i sitt liv för att hitta läkning och ordning i sitt inre kaos. Hon har själv mått dåligt i perioder och sökt svar på hur man ska leva. Det blev tydligt att det handlar om att omfamna sig själv snarare än anpassa sig till normer. Genom trösterika texter inspireras du som läser att utforska och sätta ord på dina egna känslor. Tillsammans med Stina Wollters illustrationer når hon fram till den som kan behöva orden, när det känns mörkt och kallt.

24

VINTERN 2023

TÄNK PÅ ATT

Foto: EKATERINA ZAKHAROVA/GETTY

Läs en saga om en äventyrlig gran, lär dig stöpa egna ljus eller sjunk ner i trösterik poesi när allt känns mörkt och kallt. Här är fem böcker som värmer själen i vinter.

Min barndoms jul – Astrid Lindgrens julkokbok Recept av Fredrik Eriksson Nordstedts

»En » rikt illustrerad julkokbok i sann Astrid Lindgren-anda, som fyller hjärtat med värme och nostalgi.

Låt oss börja med pepparkaksbak ihop med Bullerbybarnen vid första advent, och sluta med Pippis legendariska julgransplundring. Förutom goda recept skapade med hjälp av kocken Fredrik Eriksson, får vi en inblick i Astrids barndomsjular och småländska jultraditioner. En rikt illustrerad kokbok om drömmen om julen, att ha framme i juletid eller ge bort som present.

»» ... du kan lysa upp mörkret och själen genom att tända dina egna hemmagjorda ljus.

Här kommer en bonusbok som lär dig stöpa, gjuta, bygga, forma och färga ljus av bivax och stearin.

Ljus: stöpa, gjuta, forma och färga Anna Dykhoff Natur och Kultur

Snöfall över Paris Karolina Schützers LB Förlag

»I» debutromanen Under stjärnorna i Paris går journalisten Sophia miste om sitt drömjobb samtidigt som hon ärver en bar i Paris. Vågar hon lyssna på sig själv och släppa andras förväntningar? Nu är uppföljaren här, Snöfall i Paris, och mitt i uppladdningen för en magisk jul nystas hemligheter från det förflutna upp. Karolina Schützers utforskar stora frågor i sina romaner och styr skickligt läsarens inre bilder. Härlig feelgood som får dig att vilja byta jobb och flytta till Paris, mitt i vintern.

Lyckomanualen Casandra Brunstedt och Therésia Franklin LB Förlag

»”Lyckomanualen” » inspirerar dig till att stanna upp och ta tag i lyckan, mitt i en kanske hektisk vardag.

Författarna och småbarnsföräldrarna Cassandra Brunstedt och Therésia Franklin, har dykt djupt in i lyckoforskningen och pratat med olika experter för att hitta svaret på den eviga frågan: Hur blir man lycklig? Boken är deras personliga resa mot att förstå och praktisera lycka. Fylld med insikter och de senaste rönen inom ämnet, erbjuder den kanske samma möjlighet till dig. Eller en vän. Det är också den perfekta boken att ha liggande framme, vacker och redo att påminna dig om din väg till ett meningsfullt liv.

Foto: JOHANNES FRANDSEN/IKON

LIVSFRÅGOR

FAMILJ Text: Anders Ekhem Präst

Det finns inga enkla svar på livets svåra frågor, men denna artikelserie kommer å ­ tminstone att försöka sig på att ge dig några ledtrådar.

Familjer kan se ut på många olika sätt. Inget sätt är mer rätt än ­något annat, så länge det ger var och en ett tryggt sammanhang, med ­värme och omsorg.

Genom livet varierar vilka vi har omkring oss och som kan räknas till vår familj.

F

En familj bygger på viljan att älska varandra i medoch motgång.

Den behöver vara en plats där både glädje och sorg kan få mötas av omsorg och värme.

DEL 5

En artikelserie om livsfrågor

rågor om familjen är existentiella frågor. ”Vem är jag? Var kommer jag ifrån?

Vilken berättelse och vilka sammanhang har format mig till den jag är?”

Det är existentiella frågor om oss själva, vilka vi är och varför vi är de vi är. Ofta finns svaren eller delar av svaren i de sammanhang som vi kallar vår familj.

Där har vi vårt ursprung och familjen har satt spår i oss som vi bär med oss genom hela livet. Familjens sociala sammanhang, värderingar, tro och intressen har påverkat våra värderingar, tro och livsval. Det gäller också de gånger vi valt att gå åt helt motsatt håll. Den bakgrund som familjen ger kan både öppna och stänga dörrar. Även i den mest harmoniska familj finns saker som skaver och gör ont. Bakom välmående fasader kan det finns en misär som ingen får se. Samtidigt kan familjer som verkar splittrade och missanpassade rymma både kärlek och omsorg. Därför måste varje människa själv få äga sin berättelse och tolkning om sin familj och hur den har påverkat livet. Också inom

Foto: JOHANNES FRANDSEN/IKON

» VINTERN 2023

25

LIVSFRÅGOR » en och samma familj finns det olika upplevelser och bilder.

FRÅGORNA OM FAMILJEN är också religionens och

trons frågor. ”Vem är jag? Var kommer jag ifrån och varför är jag som jag är?” Ofta har religionen föreskrivit hur en ”riktig” familj ska se ut. Så är det också i kyrkans historia. Men så behöver man inte se på familjen ur ett kristet perspektiv. Det finns många olika familjebildningar och vi behöver inte normer som begränsar vad familjen är. Snarare behöver vi se familjen som ett tryggt sammanhang med värme och omsorg, för växande och mognad i frihet och kärlek – ett sammanhang som ger stabilitet och självkänsla.

Några väljer att leva utan familj, men ingen väljer att leva utan ett sammanhang. Oavsett om det är människor, naturen, djuren eller Gud så kan detta sammanhang bli eller fungera som en familj. Genom historien och på olika platser har denna gemenskap tagit sig skilda uttryck.

Fram till början av 1900-talet var det vanligt med familjer över generationsgränserna med stora barnkullar. På så vis fick familjen en försäkran om att några kunde växa upp för att ta över gården och så småningom ta hand om sina åldrande föräldrar.

Familjen var det avgörande sociala och ekonomiska skyddsnätet för de flesta.

Under 1900-talet växte välfärdssamhället fram.

Med utbyggda sociala skyddsnät – äldreomsorg, pensioner och sjukförsäkring – behövde familjen inte längre fungera som social försäkring. I stället blev familjen den lilla trygga enheten, där en mamma, en pappa och barn blev normen för familj. Det var ett heterosexuellt par med egna barn, där mannen hade ansvar för försörjningen och kvinnan för hemmet och barnen. Oftast träffades paret tidigt i livet och skilsmässa var ett undantag som ofta väckte social skam.

”

Jesus med sin mamma Maria.

Foto: HEINEMANN/ PIXABAY

I ngen familjekonstellation är mer kristen än någon annan. En familj bygger på viljan att älska varandra i med- och motgång.

Parallellt med fortsatta sociala reformer har familjeformerna förändrats och breddats ännu mer.

Samhället har blivit mer jämställt och kvinnan fått en given plats i arbetslivet utanför familjen. Kärnfamiljen har berikats med en rad andra familjekonstellationer. Många bildar ny familj fler gånger genom livet.

Barn kan tillhöra flera familjer och barn i samma familj kan ha olika föräldrar. Att samhället bejakar homosexuella relationer och äktenskap för samkönade innebär också andra familjekonstellationer än mamma, pappa, barn.

I denna mångfald finns det större möjlighet för individen att själv finna ett sätt att bilda familj. Tack vare ett socialt skyddsnät kan valet göras utifrån individuella önskemål och förutsättningar.

26

VINTERN 2023

Många människor som kommit till vårt land har rötter i kulturer där familjen är den yttersta tryggheten. Det kan skapa frågor om individens relation till gruppen. Å ena sidan kan vi finna stora och trygga sammanhang som går över generationerna och som skapar en religiös, kulturell och social tillhörighet. Å andra sidan kan vi möta en patriarkal hederskultur som i sina värsta former tar sig brottsliga uttryck.

DET FINNS INGEN familjekonstellation som är mer

kristen än någon annan. En familj bygger på viljan att älska varandra i med- och motgång. Den behöver vara en plats där både glädje och sorg kan få mötas av omsorg och värme. Där behöver finnas tillit till att vad som än händer, är vi del av familjen och varandras liv genom hela livet. Det är äktenskapets löften och intentioner som är grundläggande för en trygg familj, oavsett hur den ser ut. Varje människa som får växa och leva i en sådan trygg miljö får goda möjligheter att bli en ansvarstagande och mogen vuxen. Det är viktigt inte bara för den enskilda individen utan också för samhället. Familjen är samhällets minsta enhet.

ATT LIVET KAN vara svårt blir uppenbart när vi lever

nära varandra. Även i den tryggaste av familjer finns det sköra och utsatta. Ibland finns en känsla av ensamhet och att inte bli sedd. I familjen där något är trasigt blir också det dysfunktionella, kanske missbruk och våld, avgörande. Inte minst för det oskydda-

de barnet. Det som skulle vara livets trygga plats för växande blir en plats med rädsla och osäkerhet.

Kyrkan har ett särskilt ansvar för att vara stöttande och mycket av kyrkans arbete riktar sig till familjer.

I kyrkan finns människor som kan lyssna. Prästens tystnadsplikt kan ge modet att sätta ord på det som aldrig tidigare vågat sägas. Diakonens kontakt med sociala myndigheter kan ge vägar till samhällets stöd och skydd. Kyrkan vill vara en plats, där varje männi­ skas berättelse tas emot med omsorg och värme.

Genom att någon får rum för sin berättelse – den som på djupet berör livets existens – finns en väg till förändring, upprättelse och försoning.

Genom att någon får rum för sin berättelse – den som på djupet berör livets existens – finns en väg till förändring, upprättelse och försoning.

FOTO: JOHANNES FRANDSEN/IKON

JESUS TILLHÖRDE EN familj med Maria, Josef och några syskon. Samtidigt var kanske Jesus mest framträdande familjegemenskap de kvinnor och män som vandrade med honom. Där fanns kärlek, delande av liv och tillhörighet ända in i döden. I sina liknelser och predikningar talade Jesus ofta om människorna

”

anske var Jesus mest fram­ K trädande familjegemenskap de kvinnor och män som vandrade med honom.

som bröder och systrar, som del i Guds familj och att bland dessa se de minsta av syskonen. Jesus identifierar sig med den familjemedlem som är minst ansedd och mest utsatt.

Det berättas att när Jesus vid ett tillfälle talade med en grupp människor, kom hans familj bestående av hans mor och bröder för att träffa honom. Jesus visade då på de människor som lyssnade till honom och sa att det var hans familj, Matteusevangeliet 12:46–50.

Maria är en av många föräldrar som får uppleva att barnen lämnar hemmet och finner nya sammanhang och så småningom en ny familj. Det kan vara smärtsamt. Jesus mor och bröder hade format honom och gjort honom till den han var. Samtidigt visar Jesus att varje människa måste få söka sig vidare till nya sammanhang och familjebildningar. Att växa upp till en hel människa är att bära med sig sin ursprungliga tillhörighet och samtidigt finna nya tillhörigheter.

FAMILJEN KAN GE oss några av svaren på de existen-

tiella frågor som vi bär med oss genom livet: Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? En dag kommer livet vara över och när människor samlas till ett sista avsked, är det de som varit vår familj som går först fram till vår kista. Och vem vet – när vi går över gränsen står de kanske där, som vi sjunger i psalmen: ”De kära som gått förut, där väntar oss dagen lång.”

VINTERN 2023

27

DIAKONI VEM? Magdalena Einarsson, diakoni­assistent och ansvarig för a ­ rbetet med ACT i Svenska kyrkan i Boden:

Jag vill finnas där för dig när du behöver hjälp Text: Johan E Skoglund Foto: Anna Karlsson

Den som nyligen besökt Matteus­kyrkan har kanske stött på Magdalena Einarsson, diakoni­assistent och ansvarig för ­arbetet med ACT i Svenska kyrkan i Boden. Dessutom har hon nyligt börjat sina studier till diakon. För Kyrkfönstret berättar hon öppenhjärtigt om sin livsresa och arbetet med ACT Svenska Kyrkan.

”

»Det » är en strålande solig dag i slutet på september när vi slår oss ned i kyrkan. Att kalla ­Magdalena för lättintervjuad är tidernas största underdrift. Som en forsande vårbäck talar hon hängivet om sig själv, sitt liv och sitt arbete.

Allt med en passion och glöd som ger en äkthet i varje ord.

Ett flertal tänkvärda citat levereras under samtalets

ag älskar att hänge J mig med liv och lust åt det jag tycker om.

28

VINTERN 2023

gång, citat som hade platsat fint i en bok med en tanke för varje dag under kalenderåret.

MAGDALENA ÄR UPPVUXEN i det skånska bibelbältet Åsljunga i Örkelljunga kommun. De politiska diskussionerna hos föräldrarna hemma under uppväxten formade hennes intresse att jobba med och hjälpa sina medmänniskor. Flytten till Lund skedde redan som tonåring för att gå gymnasiet.

– Jag hade aldrig någon tonårsrevolt då jag längtade bort. Tvärtom längtade jag hem. Hade det inte varit för min tre år äldre syster som jag delade boende med hade jag aldrig flyttat, säger Magdalena.

Det var också i Lund det blev socionomutbildning. Ett arbete i tolv år på socialtjänsten i Kalix kommun som socionom blev det efter studierna. Även personlig assistent finns på 43-åringens meritlista. Att jobba med och nära människor är något som hon ofta återkommer till i vårt givande samtal.

Magdalena Einarsson vill finnas för den som behö­ ver stöd och hjälp.

Korset på altaret väl­ komnar dig till Matteus­ kyrkan.

I Råneå finns den fasta basen och hemförsamlingen.

– Under min senaste barnledig­ het började jag fundera på vad jag vill göra efter den, berättar vår diakoniassistent. En dröm om att bli diakon utkristalliserade sig allt klarare och jag berättade om det för diakonen i Råneå som omedelbart sade: ”Jag skickar in ett rekommendationsbrev, du måste söka till diakonutbildningen!”

OCH PÅ DEN vägen är det. Sedan i april i år är yrkestiteln diakoni­ assistent här ute i Matteuskyrkan.

Under våren läste Magdalena kyrkans grundkurs på Älvsby folkhögskola och dessförinnan en kurs i diakonivetenskap vid Uppsala universitet.

– Mina chefer har sagt åt mig att inte ta på mig för mycket men jag älskar att hänge mig med liv och lust åt det jag tycker om, berättar Magdalena ivrigt.

Nu läser hon diakonutbildning på distans i Lund, där det just har varit den första av sju veckolånga träffar detta läsår. Kursen är på halvfart och pågår under två år i Svenska kyrkans regi. Sedan väntar vigningsgudstjänst i Luleå domkyrka av biskopen. Förhoppningsvis blir det en tjänst här i någon av Bodens alla kyrkor som färdig diakon. Av 21 deltagare på utbildningen är Magdalena den enda som är från Luleå stift.

– Precis som med arbetet här i Matteuskyrkan är det oerhört roligt, inspirerande, berikande och spännande att få träffa kurskamrater med olika åldrar, bakgrunder och skilda livserfarenheter, säger Magdalena Einarsson entusias­ tiskt.

MÖTET MED MÄNNISKOR går som en röd tråd genom vårt intensiva samtal och hennes lika intensiva liv.

Hemma i Råneå finns väljarnas förtroende som invald för POSK (Politiskt obundna i Svenska kyrkan) i kyrkofullmäktige.

– Att få lära sig mer om församlingens arbete och ekonomi är oerhört intressant, nyttigt och värdefullt.

Magdalena Einarsson känner verkligen att det politiska uppdra-

get och arbetet i kyrkan har stor nytta av varandra.

Som diakoniassistent har du stor frihet att forma ditt arbete. De för hösten nya Man ska leva-träffarna är Magdalena Einarssons idé. Ihop med volontären Geyton Gröhn har de skapat en otvungen mötesplats dit alla får komma och fika och reflektera över livet.

– På första träffen förra veckan ville ingen gå och fika för samtalet var så intressant, säger Magdalena stolt.

Hon återkommer ofta till hur väl mottagen hon blivit i Boden, både av kollegor, volontärer och kyrkobesökare.

Magdalena sitter i styrelsen för Hela människan Boden och berättar engagerat om det arbete som bedrivs där. Ihop med andra erfarna diakoner här i Boden går mycket tid åt till att hjälpa människor i nöd. Det är inget skamligt att behöva be om hjälp.

– Som diakoniassistent vill jag finnas där för dig när du behöver hjälp, säger Einarsson. Oavsett om du behöver prata eller behöver mer handfast hjälp finns vi inom Svenska kyrkan i Boden här för dig.

HON ÄR OCKSÅ ansvarig för arbetet

med ACT i Svenska kyrkan i Boden.

ACT är Svenska kyrkans internationella biståndsarbete. 2022 års nationella ACT-insamling inför julen slog alla rekord och man hoppas att årets kampanj blir minst lika framgångsrik. Med det lokala ACT-ombudet, volontären Margit Dyrander, sker ett gott samarbete.

– Utan volontärer som Margit och Geyton, med genuin kunskap om Boden, vet jag inte hur jag skulle klara mig. Det finns tydliga paralleller mellan ACT-arbetet och diakonin. Båda handlar om att med Guds hjälp låta människans inneboende kraft få blomstra. Det är viktigt med ett delat hopp och att man berikar varandra.

På fritiden då? Hinner hon med någon sådan? Jo, genom jogging­ turer och promenader med och utan barnvagn hemma i skogen i Råneå fyller vårt energiknippe på sina batterier – ständigt redo för nya berikande möten med människor.

VINTERN 2023

29

JUL Foto: ANDERS ­GUSTAFSSON/IKON

TÄVLING!

Hitta julstjärnan! »I» Överluleå kyrka finns fem stjärnor gömda. På varje stjärna hittar du en liten bokstav.

Hittar du alla stjärnor och fyller i bokstäverna från dem här nedan, så får du fram det hemliga lösenor-

Gudstjänster och julottor i våra kyrkor

Tävla om en julklapp!

det. Skicka in ditt svar så är du med och tävlar om en liten julklapp!

Skicka in ditt svar här senast den 31 december: svenskakyrkan.se/boden/julstjarnan

HÄR ÄR LEDTRÅDARNA TILL STJÄRNORNAS GÖMSTÄLLEN

Söndag 24 december Julafton Samling vid krubban 10.00 Mariakyrkan 11.00 Rörvikskyrkan, Överluleå kyrka 12.00 Mikaelskyrkan, ­Matteuskyrkan, ­Gunnarsbyns kyrka Julnattsmässa 23.30 Mariakyrkan, Överluleå kyrka

Söndag 25 december

Fyll i stjärnans bokstav här:

1

Onsdag 13 december

Överluleå kyrka 19.00 Luciahögtid Medverkande: Elever och lärare från Musikgymnasiet i Boden.

Torsdag 14 december Gunnarsbyns församlingshem 18.30 Vi sjunger in julen Medverkande: Jonas Öberg och julkören m fl.

Tisdag 26 december Annandag jul 11.00 Mässa i Tallbergs kapell 11.00 Ekumenisk gudstjänst i Harads 15.00 Gudstjänst i Mariakyrkan 18.00 Högmässa i Överluleå kyrka

Lördag 16 december

Söndag 31 december

Söndag 17 december

Nyårsafton 11.00 Högmässa i Överluleå kyrka 12.00 Nyårsbön i Matteuskyrkan 18.00 Nyårsbön i Gunnarsbyns kyrka

Måndag 1 januari Nyårsdagen 18.00 Högmässa i Överluleå kyrka VINTERN 2023

3

4

5

Kom och njut av musiken i juletid

Juldagen Julotta 05.00 Överluleå kyrka 07.00 Överluleå kyrka, Edefors kyrka, Gunnarsbyns kyrka, Alträsk byagård, Åskogen 08.00 Mariakyrkan 09.00 Matteuskyrkan, Bredåkers kyrka

30

2

Överluleå kyrka 18.00 Julkonsert Medverkande: Britta Berg­ ström och Kerstin Ryhed, till­ sammans med körsångare från Boden.

Julkonsert med Britta Bergström och Kerstin Ryhed i Överluleå kyrka.

Mariakyrkan 18.00 Julkonsert Medverkande: Kören ­Chorisma under ledning av Magnus Toresson.

Onsdag 20 december Mariakyrkan 18.00 Kauneimmat joululaulut Finsk afton med julens sång­

er och psalmer. Medverkan­ de: Niklas Thornéus, Maria­ na Uvemo, Eveliina Joensuu och Helge Stålnacke.

Torsdag 21 december Edefors kyrka 18.00 Vi sjunger in julen Medverkande: Andreas Printz, Karin Sandling, jul­ kören, musiker samt solister.

Torsdag 21 december Överluleå kyrka 19.00 Adventskonsert Medverkande: Elever och lärare från Musikgymnasiet i Boden.

Fredag 22 december Gunnarsbyns kyrka 18.30 Jul i Gunnarsbyn Julkonsert med Graciela Chin A Lois. Medverkande: Graciela Chin A Lois sång och Jonas Öberg piano.

Onsdag 27 december Överluleå kyrka 12.15– Musik i jultid 12.45 Medverkande: Lena Sten­ lund och Andreas Printz.

Fikaservering.

KORSORD ALLA FI RAS LÖRDAGEN DEN 4 NOVEMBER

GROV KVIST

FÖRLÄGEN

EN FEDERAL REPUBLIK

VÅR KÖR FÖR DAGLEDIGA

VARA PÅ BENEN

RÖD DAG

KVALSTER BLIR BLOMMA MED FLITIGA

UNDERHÅLLER GLIDER HUNDFAVORIT ÄGNAR SIG ÅT NÖJEN BARRTRÄD

KÅRE EN FÖRMÅGA SES MED VALE

GRÖNOMRÅDE FLYTTA PÅ DIG!

SKICKLIG RUTMÖNSTER SYSTER TILL RAKEL

BILD: PIXABAY KASTA UPP JORD

FUKTFRIA

GUDADRYCK

PÅSTOD

RUSAR I VÄG

DJUR VILL BAKOM MYCKET MATRÖK ÖRAT HA BOGSERA

NÄRINGSVÄTSKAN

ETT ELEMENT

BLI VERKLIGHET UTAN KRUSSIDULLER

3,14

SAKNAR UTBRÄND FYLLER KISTAN

BARNTIDNING

REKLAMARE TJUSIG BOSTAD

SES ÄTRED- BETAGEN MED SKAP HANDA

JES 41 : 1 0 VAR I NTE .... , JAG ÄR MED DIG

HALVSOV

DEN ÄR ETT LITET KRÄLDJUR

UNDERMÅLI G

MODIFIERA FÅGELLÅT

VATTENDRAGET

KAN INTE FLYGA

ÖPPNING SKRIDA TILL VERKET

FÖRLUST I FALL HÅLLA HÅRT I PLÅNBOKEN

FRANSKT JAG TÄTTING

HJULDEL SYNS MITT I HALL

KATTVAPEN

TVÄTTA TYR FÖRR OCH OCH ULL MER ÄN EN NUMMER I VISS MAT

TUNNSÅDD ROSA TIDNING FÅGELHEM

LANDEWALL SOM ÄR VÅR KYRKOHERDE

HAL TYP

SAMVETSKVAL

HAR NÖDRADIO

MED EMBLA MARTINSON

PIGGARE ÄN ANDRA FORDRAN FISKAR?

Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: »» Eivor Sevä »» Elvy ­Söderström »» Ruth ­Lundberg

VÅLLA

GER I NSTRUKTIONER KNÄPP

SER EN SKYMT AV

KLOCKSLAGET

PRYDNADSKÄRL

!

GRATTIS!

BENDEL

VATTENFORMAT GAMMAT

KAN MAN BRYTA

HÅLLER IHOP

ÄLDREPOÄNG VINSTEN

MIS ERABEL

TONÅRSPLÅGA ÄRMSLUT

VANLIG FRÅGA

HJÄRTLÖS

BOK I GT

FÖRST I RAMSA

FÖRMODLIGEN SE GLAD UT

KONTURLÖS RÖR PÅ HANDEN

INBRINGAR

GÖR SÅ HÄR Sänd in lösningen till: Församlings­expeditionen Strandplan 25 961 34 Boden Vi vill ha ditt svar senast den 19 januari.

»» De tre först öppnade rätta lösningarna vinner en presentcheck till en kyrklunch. Vinnarna får besked per post, och sina namn publicerade i nästa nummer av Kyrkfönstret.

Namn: Adress: Postadress: VINTERN 2023

31

JUL

Pandemins julkrubba här för att stanna Under coronapandemin tog Mariakyrkan i Sävast fram en pandemisäker julkrubba. Kyrkfönstret gjorde ett besök för att få veta mer.

»Första » fredagen i oktober känns julen och adventstiden rätt långt borta även om vissa julprodukter redan fyller affärernas hyllor. För­ samlingspedagog Mikael Dapefrid har dock inga som helst problem med att uppbringa en kristen hög­ tidsstämning när ämnet julkrub­ ba kommer på tal. Han berättar entusiastiskt om sin krubba. Ja, att kalla krubban för Mikaels är abso­ lut inte fel. Han är dess konstruk­ tör och även den som byggt den.

– Om jag inte blivit teolog hade jag blivit snickare, konstaterar Mikael.

– Precis som Josef, replikerar jag.

OCH LIKHETEN MED Lukas­

”Om jag inte blivit teolog hade jag blivit snickare”, säger ­Mikael Dapefrid, för­ samlingspe­ dagog i Maria­ kyrkan.

Foto: CAMILLA ­ARVIDSSON

32

VINTERN 2023

evangeliets berättelse slutar inte där. Krubban är tillverkad hemma hos Mikael Dapefrid. I ett stall. På samma norrbottensgård där Nils Fluur tillverkade Nederluleå kyrkas predikstol år 1712. Vi kan nästan känna historiens vingslag eka genom rummet när Mikael berättar detta.

Mikael Dapefrid är teologen som blev församlingspedagog.

Först arbetade han i några olika kyrkor i Umeå och Luleå och se­ dan åtta år är Mariakyrkan här på Sävastön hans arbetsplats.

– Under pandemin kunde vi inte ha en traditionell julkrubba inomhus. Vi satsade i stället på att ha en utomhus, berättar Mikael

Med din mobiltelefon kan du skanna en QR-kod och få höra julens berättelse.

Foto: ANNIKA BERGLUND

Dapefrid engagerat. Mycket av vår verksamhet fick utformas på nya sätt under den tiden och jag fun­ derade på något att göra när andra aktiviteter fick pausas. Devisen ”vi ställer inte in - vi ställer om” kom verkligen till pass här.

Liknande aktiviteter, som midsommarfirande med olika stationer där QR-koder används för att exempelvis dansa Små gro­ dorna eller ägna sig åt stövelkast­ ning, hade fått en väldigt positiv respons. Därför beslutade man sig att använda samma system för att delge julberättelsen ur Bibeln till de som besöker krubban.

QR-KODERNA SOM BESÖKARNA kan skanna med sina smarta mobilte­ lefoner gör att de får höra en upp­ läsning av den aktuella bibeltexten ur Lukasevangeliet. Uppläsare är diakon Annika Berglund. Det har även gjorts inläsningar om olika delar av krubban. Hur känner åsnan? Och kamelen?

Vissa detaljer i krubban har tillkommit sedan första uppsätt­ ningen. Men det är enkla figurer i plywood och lite hö i krubbans botten, framhåller Mikael. Och inte i korrekta proportioner.

Han har själv designat dem och fraktat dem till kyrkan från snick­ eriverkstan hemma på gården. Det hörs och syns verkligen hur en­

gagerad Mikael är i detta projekt när vi tar en tur till förrådet och får ta oss en närmare titt på den nedmonterade krubban.

IDÉN BLEV INTE bara lyckad utan

mycket lyckad. Efter att pande­ min börjat klinga av så har kyrkan valt att fortsätta med julkrubban utomhus.

– Gensvaret och responsen från besökarna gjorde att vi kände att det här är en utveckling som är här för att stanna, konstaterar Dapefrid nöjd.

Han har flera exempel på när människor delgett honom sina po­ sitiva upplevelser av julkrubban.

Många lade ut bilder på Facebook när de varit här. Och barn från närbelägna Mårängsskolan, näs­ tan vägg i vägg med kyrkan, hörde till de nöjda och glada besökarna.

– Jag vill vara tydlig med att vi inte på något vis avskaffat det personliga mötet under advents­ tiden 2023, säger Mikael Dape­ frid med eftertryck. Under tiden fram till julhelgen finns många möjligheter att träffas och dela Guds gemenskap med dina med­ människor och vi anställda finns alltid där för stöd och samtal när du behöver det. Och den mindre krubban inomhus finns uppställd i år igen.

Johan E Skoglund