Porträttet Faith Kakembo
Faiths framgång Är du Mello-fantast så kanske du har lyssnat till eller läst om Faith Kakembo från Jönköping? Amos fick nöjet att göra ett hemma-hosreportage hos henne inför tredje deltävlingen i Melodifestivalen där hon var en av de tävlande. TEXT: MONICA SANDSVIK SVENSSON FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM
F
aith Kakembo och hennes man bor centralt på Torpa i en ljus lägenhet med fönster åt både öst och väst. – Innergården påminner om går den på Råslätt, där jag växte upp, påpekar Faith. Vi trivs så bra här, vi kommer nog ald rig att flytta, säger hon och ler. Visserligen gick inte Faith vidare i Melo difestivalen – men med hennes utstrålning, varma, mjuka framtoning och fantastiska röst kan hon ha en framtid inom musiken. Uganda, i Afrikas inland, är Faiths födelse plats. Några av er tänker förmodligen på den självutnämnde presidenten och diktatorn Idi Amin. Diktatorns regim störtades 1979 men i många år led landet av de brott mot mänskli ga rättigheter som hade ägt rum, av fortsatta oroligheter och en kraschad ekonomi. Det fick Faiths föräldrar att söka sig en ny bättre framtid, Faith var ett år när familjen flyttade. Varför Sverige och just Jönköping?
– Ja, det hade varit enklare med England, för då hade mina föräldrar haft språket, men de hade vänner som redan bodde och triv des i Sverige och det avgjorde valet, berättar Faith. Familjen flyttade till Råslätt och bodde där fram tills Faith var sex år, och hennes syster Silvia fyra år. Innergården på Råslätt med stor sandlåda är det hon minns tydligast 6
20am3212_portrett_22418.indd 6
från den perioden. Därefter blev det Måns arp och efter några år gick flyttlasset igen till grannorten Taberg. Familjen sökte sig till gemenskapen i kyrkan, i Uganda tillhörde de motsvarigheten till Svenska kyrkan, men i Sverige blev de medlemmar i en frikyrka. – Barndomen var en härlig tid, berättar Faith. Vi bara lekte och lekte och hade vatten krig i grannskapet. Jag minns inte att jag upp levde att någon var dum eller elak. Vår familj fick tidigt ett fadderpar som tog hand om oss, de blev som mormor och morfar för mig och min syster. – De satt barnvakt åt oss, men det kan inte ha varit lätt, för jag var en sådan mammagris som bara grät och grät tills mamma kom hem. Det var en otacksam uppgift, tack och lov så uppförde sig min syster bättre, skrattar Faith. Paret finns inte längre kvar i livet, men är bevarade i minnet. FOTBOLL VAR ett stort första intresse och är
det än idag, scoutverksamhet var ett annat intresse i barndomen. Det var först i tonåren som hon började sjunga och intressera sig för musik. Hennes vänner i kyrkan startade en gospelkör och hon hängde på – och hon kän de direkt att det var hennes forum. Sången blev bara roligare och roligare. FORTS.
April 2020
2020-03-20 11:04:23
