Forskare: Vi behöver en

”Vi behöver en ny syn på arbetet” Forkarna Charlotte Petersson och Lisbeth Rydén:

Har du jobbet på hjärnan? Det är normalt. Kraven i arbetslivet ökar snabbt och vi springer allt fortare för att klara vad vi ska. Många av oss tänker på arbetet i princip dygnet runt. Forskarna Charlotte Petersson och Lisbeth Rydén anser att vi behöver prata om förutsättningarna för arbetet, och de normer som styr hur vi hanterar våra arbetsliv.

På kontoret glor väggarna stumt, åtta långa timmar om dagen. Här går inte att tänka. Dags att ta en paus på en halvtimme och promenera fram lite idéer.

Men vänta nu – är det en paus, om jag går ut i parken och löser jobbproblem? Och jobbar jag egentligen om jag sitter och tomglor på en skärm? Hur ska jag göra med arbetstiden om jag tänker bättre på min fritid än på jobbet?

Vi måste börja prata om normerna i arbetslivet, anser Charlotte Petersson, doktorand inom urbana studier på Malmö Universitet, och Lisbeth Rydén, doktorand i företagsekonomi på KTH. Deras respektive forskning har öppnat för både stora och inte så väl utforskade frågor om normer, identitet, mening och organisation.

NÅGOT CHARLOTTE Petersson har slagits av är att många av oss tycks jobba mer än vi är medvetna om. Enligt den tidsbaserade norm för ersättning för arbete som gäller för många, så är ”arbete” per definition det som görs på arbetstid. –Jag misstänker att vi jobbar mycket mer än vi själva tror. Jag blir mer och mer övertygad om det när jag analyserar mitt forskningsmaterial, säger Charlotte Pettersson. Hennes forskningsprojekt ”Stick ut” har

vänt upp och ned på hur deltagarna ser på hur de arbetar, inte minst på idén om när arbetet utförs. Ett antal tjänstemän i Malmö Stad deltog i studien, som gick ut på att de skulle sticka ut och arbeta i naturen istället för på kontoret.

Men i projektet diskuterades också normer mycket grundligt. Inledningsvis fick deltagarna reflektera över vad de gjorde på jobbet, vilka aktiviteter, var de utförde dem och hur det fungerade. För flera innebar det en stor aha-upplevelse. Om de har diskuterat arbetet en hel fikarast, har man haft rast då? –En stor del av ”Stick ut” handlar om förutsättningarna för att arbeta utomhus: Vad kan hindra det, vad kan vi behöva för att göra det? Det visade sig att det största hindret för att arbeta ute var känslan av att smita från jobbet, berättar Charlotte Petersson. DELTAGARNA VITTNAR i studien om att de jobbar bättre ute, men att de ändå känner sig skyldiga när de gör det. Normerna om var arbete ska utföras – och kanske också om hur härligt man får ha när man utför det – sitter djupt. Det är till men för effektiviteten såväl som för återhämtningen. –Vi är dåliga på att stötta tankearbetet på våra arbetsplatser, trots att så många fler av oss än tidigare har kunskapsintensiva jobb. Flera forskningsstudier visar att vi är mer kreativa när vi rör på oss, utslaget är som störst när vi gör det i naturmiljöer. Då får vi dessutom mycket effektiv återhämtning. Och ändå är det inte riktigt okej att göra så.

Och om själva arbetsplatsen är illa lämpad för tankearbete, kanske en del av förklaringen kan ligga i att själva tänkandet förutsätts redan vara gjort. –”Tänket” förväntas finnas på plats redan. Lite tillspetsat kan man säga att arbetstiden främst tycks vara till för produkten av tänkandet: ett beslut kan fattas, ett problem lösas eller en rapport skrivas. Om det är så vi ser på det måste vi göra själva tänkandet på bussen, under gympasset eller i duschen, om vi ska klara jobbet. VI HAR enligt Charlotte Petersson inte tillräckligt diskuterat allt som krävs av oss under arbetsdagen, givet hur samhället och arbetslivet förändras. –Helt plötsligt kan vi ta reda på vad som helst, bara en sådan sak. För några år sedan var jag tvungen att fysiskt ta mig till ett universitetsbibliotek… Men nu finns inga ursäkter, allt finns på internet. Har jag inte fått fatt i en uppgift så är det bara jag som inte gjort tillräckligt, eller som inte kan tillräckligt.

Lisbeth Rydén instämmer. Hon kan lätt se anledningar till att så många av oss ägnar hela livet åt arbetet: det är som hon ser det en del i ett identitetsarbete som under den snabba samhällsutvecklingen har blivit alltmer intensivt. Särskilt olyckligt är det när organisationer inte ger förutsättningar för anställda att göra vad som enligt den egna yrkeshedern är ett bra arbete. –Om arbetet är en viktig del av ens idenCharlotte Peterssons och Lisbeth Rydéns forskning har öppnat för en diskussion om hur vi ser på arbetet. FOTO: MARIKA SIVERTSSON

”Det visade sig att det största hindret för att arbeta ute var känslan av att smita från jobbet.”

Charlotte Petersson

Flera forskningsstudier visar att vi är mer kreativa när vi rör på oss. Utslaget är som störst när vi gör det i naturmiljöer. Kanske dags att utmana normerna om var arbete ska utföras? FOTO: ROBERT DALY/GETTY IMAGES

titet blir ju frågan ”gör jag ett bra arbete?” egentligen en fråga om ”duger jag?”. Det är en existentiell fråga. Inte undra på att vi springer benen av oss för att känna att vi gör ett tillräckligt bra jobb.

Charlotte Petersson ser det knappt som ett alternativ att inte känna mening i arbetet i dag: –I dag blir det nästan som ett krav att göra det, vi klarar inte av jobbet annars i den komplexitet som råder. Och för många kan det också finnas någonting väldigt positivt i att arbetet kan bidra till en stor del av identiteten. Men vi måste reflektera över både hur vi ser på arbetet och hur det går till i praktiken.

BÅDA FORSKARNA är själva bekanta med situationen att ha en kurs att undervisa och minimalt med timmar för att genomföra undervisningen. Men, som Lisbeth Rydén påpekar: ingen av dem skulle drömma om att gå in till studenterna och säga ”i dag blir det bara en halvtaskig föreläsning eftersom jag inte fått tillräckligt betalt för att hinna göra den bra.” –Samtidigt har system för att mäta resultat och styra kvalitet tillkommit. Tiden vi får på arbetstid att ägna oss åt vad vi egentligen ska göra blir allt mindre. Det är ett av huvudproblemen, säger Charlotte Pettersson.

Hon gör en djupandning. Varje dag arbetar hon med sin del av lösningarna på de problem utvecklingen i arbetslivet har skapat. Men hon diskuterar inte forskning och resultat, just nu, utan de tankar som hennes och andras forskning har väckt. Om hur livet skulle kunna vara. –Jag kan inte förstå att vi har en värld där vi har rätt till arbete. För mig är det helt upp och ned. Ska man ha rätt till något borde det vara till återhämtning och vila. Och till mat, värme och trygghet. Till sammanhang och mening. Kan man ha rätt till mening? Man kan önska att det vore så.

MARIKA SIVERTSSON