HÖSTEN 2025
Allt du behöver veta om gudstjänsten !
NINA ÅKERBLOM
NIELSEN FANN
HELANDE KRAFT I
MUSIKSKAPANDET
SOFIA KARLSSON:
”Det ständiga jämförandet i flödena tog fram mina sämre egenskaper”
tema
närvaro
Vad händer när vi byter papper mot skärm?
Längtan efter paradiset – att vara här och nu
Paradiset! Så beskriver teologin erfarenheten av att inte vilja vara någon annanstans än precis här och precis nu. Stunder vi inte kan erövra utan bara öppna oss för och ta emot. Sommarens bekymmersfria vila i en hängmatta. Glädjen i våra kärleksmöten. Benådade ögonblick då alla är samlade och ingenting skaver. Festens lättsamma glädje. Tillfredställelsen i att se sin hund ströva fritt med svansen i vädret. Ögonblick av nåd och djup glädje som plötsligt öppnar sig. Ibland när vi minst anar. Och som försvinner lika snabbt.
Myten om Edens trädgård ger konturerna av paradiset; skönhet, bekymmerslöshet, tillit och gemenskap.
Myten om de första människorna och Edens trädgård ger konturerna av paradisets kännetecken; skönhet, bekymmerslöshet, tillit och gemenskap. Allt som Adam och Eva behövde fanns där. De saknade
ingenting. Och de levde nakna och i tillit till att allt är precis som det ska vara.
Berättelsen om Adam och Eva är berättelsen också om oss. De hade allt, men ville ha mer. Och de kom att fördrivas från Edens trädgård, hänvisade till en tillvaro med hårt arbete och möda. Men minnet av paradiset bar de med sig. Längtan efter att inte vilja vara någon annanstans än precis här och precis nu.
I EN TID och på en plats där allt snurrar på i en rasande fart talar vi mer och mer om vikten av närvaro i våra egna liv och i våra möten med varandra. Vi må ha blivit mer medvetna om denna vår djupa djupa längtan, men den är lika gammal som människan och en del av allas vårt dna.
Den är också minnet av den framtid vi hoppas på och längtar efter och som vi av nåd, och i korta ögonblick kan ana. Paradiset är en del av vår historia och paradiset en del av vår framtid – men aldrig någon annanstans än här och nu.
Ann Aldén, kyrkoherde
Innehåll
Din församling
4 Aktuellt
6 Jönköpingsporträttet Nina Åkerblom Nielsen, kyrkomusiker
26 Kalendarium
28 Gudstjänsten
Tema närvaro
9 Vad händer när vi byter papper mot skärm
Mötet
14 Sofia Karlsson
Musiker och sångerska
Övrigt
18 Nyfiken på kyrkoåret Allhelgonahelgen
20 Tankar om tro Närvaro som yrke
31 Korsord
!Svenska kyrkan!
Verksamheten i Svenska kyrkan Jönköping är möjlig tack vare alla medlemmar.
◗ Vill du bli medlem eller veta mer?
Välkommen att kontakta oss!
Webb: svenska kyrkan.se/ medlem
Telefon: 036–303550 Mejl: jonkopings. forsamling@ svenskakyrkan.
se
QR-kod:
SVANENMÄRKET
Trycksak 3041 0934
”Vi ska förvalta men även utveckla vår verksamhet”
Emil Fröding och Linda Fröding har tillträtt som församlingsassistenter i område Väster, med fokus på barn och unga.
◗ – Vi kommer med våra kreativa ådror och ska inte bara förvalta utan också utveckla verksamheten, säger Emil.
– Det känns väldigt bra och kul att vi är två som börjar samtidigt, säger Linda.
Ja de är släkt, men på lite håll och visste inte om varandra när de sökte tjänsterna.
Emil, som efter fyra år som fritidsledare i Falköpings pastorat, längtade hem till födelsestaden Jönköping och uppväxten i Habo.
– Jag blir så lugn när jag kommer till Vättern. Det är som att stirra in i skapelsens öga, säger Emil.
Linda är också en återvändare. Inte till staden, men till församlingen. Hon kommer närmast från Månsarps församling.
Linda har en bakgrund i bland annat dans och teater, medan Emil bland annat varit bartender
REDAKTION
VARSÅGOD!
◗ Här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping.
◗ Om du har synpunkter eller önskemål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem. Hör gärna av dig! www.svenskakyrkan.se/jonkoping jonkoping.kom@svenskakyrkan.se
Telefon: 036–30 35 00, växel
och omsorgsassistent. Nu ska de driva och skapa aktiviteter för barn och unga.
– Öppen förskola, Svenska kyrkans unga, kyrkskoj och vandringar för barn i kyrkorummet som våra företrädare har haft, ska vi fortsätta med, men också utveckla fler skapande aktiviteter, säger de. Arbetet med konfirmandgrupper är också en erfarenhet som de får nytta av i en tid med fler grupper och ökat intresse.
– Jag vill också ta kyrkorummet in i den digitala världen. Jag har tidigare arbetat med gaminggrupper och vill gärna utveckla det. En grupp att fånga upp är hemmasittare, i nära samarbete med skolan, säger Emil.
Utifrån sina olika erfarenheter och intressen ska de nu forma en verksamhet.
– Det ska vara en aktiv kyrka med rörelse. Ungdomar ska kunna komma in och trivas och må bra i ett levande hus, säger Linda.
Mikael Bergström
Lokalredaktion: Mikael Bergström, Erik Lindfelt, Bengt Olsson, Gunilla Renöfält.
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2025
Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Mikael Bergström
Emil Fröding och Linda Fröding.
vill du veta mer
... nyhetsbrev om Svenska kyrkan Jönköping!
◗ Visst vill du veta mer om allt som händer i Jönköpings församling!
◗ På www. svenskakyrkan/ jonkoping finns puffen ”Reportage från församlingen”. Där hittar du artiklar och reportage om församlingens breda verksamhet.
◗ Sedan våren 2025 publicerar vi också vårt nyhetsbrev på samma sida, med smått och stort som händer i församlingen. Tipsa oss gärna på jonkoping. kom@svenskakyrkan.se
LÄS MER
... genom att följa qr-koden!
Det blev musik, specialskriven för dagens tema skapelsen och klimatet, som framfördes av såväl barn som vuxna vid den stora klimathögmässan i Kristine kyrka.
Linnéa 8 år, bar barnkorset i procession ut ur kyrkan och klarade sedan balanslinan galant under festen i kyrkoparken.
Gemensam högmässa för klimatet
◗ I mitten av september var det dags för årets församlingsgemensamma högmässa, i år i Kristine kyrka. Deltagarna fick uppleva omkring hundra körsångare och många musiker, diakoner, präster och ideella som skapade en högmässa på temat skapelsen och klimatet.
– En gång om året firar vi en gemensam högmässa i någon av stadens två stora kyrkor. Det är härligt att få känna att vi är många som tillsammans formar Jönköpings församling. Årets andra helgdagar och vardagar möts vi i någon av församlingens tio kyrkor, vi njuter av skönheten och stillheten på våra kyrkogårdar och gläds
Åttaåriga Fanny och Evelyn Ottosson bar varsitt kors i processionen som inledde den församlingsgemensamma klimathögmässan i Kristine kyrka.
åt det myllrande livet i våra förskolor. Men den här dagen möts vi allihop och gläds åt mångfalden, säger kyrkoherde Ann Aldén. Klimathögmässan i en välfylld Kristine kyrka, visar på den kraft
och engagemang som finns i Svenska kyrkan Jönköping, med specialskrivna texter och musik för temat.
– Underbart att se vilken känsla av samhörighet som finns. Det gläder mig mycket. Vi är en stor församling och det blir något extra när vi kommer samman, säger kyrkorådets ordförande Bengt Olsson.
Mikael Bergström
LÄS MER
◗ Se fler bilder och läs mer om årets församlingsgemensamma högmässa – följ qr-koden till webben.
Slottskapellets orgel renoveras i höst
◗ Det är drygt 30 år sedan sist. Så hösten 2025 är det dags för en genomgripande renovering av orgeln i Slottskapellet, en renovering som delvis påverkar verksamheten.
Piporna ska plockas ner och rengöras. Intonationen ska justeras och mekaniken i tangenterna. Väderlådan där luften strömmar igenom ska tätas.
– Detta är en absolut nödvändig renovering eftersom vi vill att orgeln ska ha en hög standard. Alla orglar behöver ses över då och då, säger Kerstin Johansson, organist i församlingsområde Väster.
Slottskapellet, Jönköpings äldsta träbyggnad från 1694, är flitigt
Slottskapellets orgel kommer att renoveras i höst vilket kommer att begränsa användningen av kapellet.
använd för såväl begravningar som dop och vigslar.
Dagens orgel, byggd av Johan Ewerhardt i Skara 1799, kom
ursprungligen till Kristine kyrka, men öververket flyttades till Slottskapellet 1853.
Genom åren har den renoverats flera gånger, dels 1971, dels 1993. Höstens renovering startar den 13 oktober och utförs av orgelbyggare Karl Nelson i Lidköping. Det kommer att innebära vissa begränsningar i verksamheten.
– Begravningar ska kunna hållas i undantagsfall, men då med pianospel. Dop och vigslar beror på vilka önskemål som finns.
Målet är att renoveringen ska bli klar under 2025.
Mikael Bergström
Foto MIKAEL BERGSTRÖM
Tre gånger om … fortsätter i höst
◗ Hösten 2025 fortsätter den uppskattade serien av öppna studie- och samtalskvällar i Sofia prästgård. Sofiakyrkans präster Tojje Wirén och Gunilla Renöfält fördjupar vår kunskap och leder samtalen. Samtliga träffar sker i Sofia prästgård 19.00–20.30.
Dekalogen
(de tio budorden)
Sofia prästgård
19.00– Med Tojje Wirén 20.30 24/9 (bud 1–3), 8/10 (bud 4-6) och 22/10 (bud 7-10).
Sakramenten
Sofia prästgård
19.00– Föredrag och samtal med 20.30 Gunilla Renöfält 5/11 (dopet), 19/11 (nattvarden) och 3/12 (bikten).
RÄTTELSE OM FÖRSÖRJNINGSSTÖD
◗ I förra numret av Amos berättade vi i samband med en artikel om församlingens diakonimottagning, om riksnormen för försörjningsstöd, där vi angav fel jämförelseår. Korrekt är att riksnormen ökade med 8,6 procent 2022–2023, 8,7 procent 2023–2024 samt 2,8 procent 2024–2025.
!... vigsel- och dopbevis och fadderbrev får nytt utseende?
◗ Den som vigs, döps eller blir fadder får ett bevis eller brev som bekräftar detta. Nu har de tre kyrkliga handlingarna fått ett helt nytt utseende, utifrån Svenska kyrkans nya grafiska profil och med vackra akvareller av konstnären Monica Haglund, en variant vardera för kyrkorna i Jönköpings församling, inklusive Slottskapellet.
läs om visste du att
... kyrkovalet på webben!
◗ Hur gick det i kyrkovalet den 21 september? Resultatet blev klart efter Amos tryckning. Så läs på webben svenskakyrkan. se/jonkoping hur det gick för de sex nomineringsgrupper som kandiderade till kyrkofullmäktige och övriga valresultat.
Samtal om kyrkans framtid
◗ Kyrkorummet ska blomma ut i sin fulla potential, med mer plats för barnen och locka människor med andlig törst, ideellt engagemang och längtan efter existentiella samtal.
Det var några av tankarna när verksamhetsrådet i Kristine kyrka bjöd in medarbetarna till en workshop om hur verksamheten kan utvecklas.
Kristine kyrka och Kristinagården har idag en livfull verksamhet med en lång rad arrangemang. Men det finns ändå skäl att fundera på framtiden tycker det
lekmannadrivna verksamhetsrådet och bjöd in medarbetarna till en workshop.
– Vi ställer frågan vart vi är på väg? Vi vill tillsammans staka ut riktningen för vår verksamhet omkring fem år framåt, säger prästen Maja Karin Lindahl, platschef i Kristine kyrka och dessutom sammankallande i verksamhetsrådet.
LÄS MER
◗ ... om workshopen genom att följa qr-koden!
Smålands akademi gästar Jönköping i november
◗ Lördagen den 15 november gästar Smålands akademi Jönköping igen. Det gör man vart tredje år; högtidsmötena alternerar mellan de småländska residensstäderna.
Traditionsenligt håller akademin till i Kristine kyrka där sex pristagare kommer att få dela på över 400 000 kronor. Vilka de är offentliggörs i slutet av oktober.
Det blir mycket musik och högtidliga tal, med start klockan 16.30. På eftermiddagen presenteras pristagarna mer ingående vid ett möte på Stadsbiblioteket. Då blir det också ostkaka.
Smålands akademi grundades 1993 på initiativ av den förre Växjöbiskopen Jan-Arvid Hellström.
Lars Birging och Britt-Marie Ekdahl i verksamhetsrådet ville veta hur medarbetarna ser på utvecklingsmöjligheterna. Foto MIKAEL BERGSTRÖM
NINA ÅKERBLOM NIELSEN fann en helande kraft i musikskapandet när livet var som mörkast.
”Musiken har gjort att jag klarat mig och kunnat gå vidare”
TEXT: Erik Lindfelt FOTO: Mikael Bergström
◗ Musiken har hjälp Nina Åkerblom Nielsen genom mörka stunder i livet.
– Jag har flera gånger fått frågan hur jag orkat. Men musiken har lyft mig!
– I stället för att ligga vaken och grubbla i sorg på nätterna har jag skapat musik i huvudet.
Nina vevar entusiastiskt med händerna:
– Det blir något helande, den kreativa processen öppnar fönster.
”En del dikter tonsätter sig liksom av sig själv, musiken kommer direkt, orden ger ton.”
Wow, känner jag!
Det har behövts. Hennes första barn dog strax innan födseln.
Senare gick Peter Hjalmarsson, också musiker och hennes make
och pappa till de två barn som sedan föddes, bort i cancer.
– Musiken har gjort att jag klarat mig, kunnat gå vidare.
SEDAN BARNSBEN HAR musik funnits med. Barnkör i Bymarkskyrkan. Morfars stora flygel (han köpte den i stället för bil). Den står fortfarande i Ninas barndomshem.
Hennes musikaliska bredd är minst sagt imponerande. Det är klassisk musik, musikal, jazz, psalm, folkmusik och – kanske det som sticker ut mest – hon har givit röst i ett tvspel. Därmed blev Ninas stämma spridd över världen. Under flera år var det barock och annan tidig musik som gällde. Hon turnerade runt om i Europa och Sydamerika mellan 2003 och 2014. Men detta fick ett slut: – Jag hade ont i halsen under en turné och insåg hur skört det
kan vara med rösten. Spelar du ett instrument är det ju inte på det sättet.
De senaste åren har hon ägnat tid åt att tonsätta diktare. Flest av amerikanska Emily Dickinson (1830–1886). En av dessa Dickinsontonsättningar har hörts av många sedan den i fjol hamnade på P4:s spellista.
En annan favorit är skotten Robert Burns (1759–1796). Även här har det blivit radio: – Jag fick vara med hos en skotsk radiostation. Det är jag stolt över! Att som svensk kunna nästla mig in på skotsk radio med min Burnstolkning, skrattar hon nöjt.
Radio blev det också i somras när hon porträtterades i P2programmet Andliga sånger
Under hösten släpper hon två tonsättningar av en av den svenska lyrikens giganter, Erik Axel
Nina Åkerblom
Nielsens musikaliska bredd sträcker sig genom klassisk musik, musikal, jazz, psalm och folkmusik.
kort
om !
Nina Åkerblom
Nielsen
Ålder: 45 år.
Bor: På landet strax utan för Jönköping.
Gör: Kyrkomusiker, sångerska, pianist och kompositör med fyra album och ett 40tal låtar på Spotify.
Familj: Sambon Jesper Arin, skådespelare, en son på 10 och en dotter på 7,5 år.
Tre favoritmusiker: Loreena McKennitt, kanadensisk sångerska och kompositör med inriktning på världsmusik, Tori Amos, amerikansk singersongwriter samt
Jean Sibelius, Finlands nationalkompositör.
Utbildning: Examen från Kungliga musikhögskolan i Stockholm.
Gillar: Pelargoner. ”Fantastisk blomma, samlar på nya sorter, mycket kulturhistoria.”
Pelargon = favoritblomman.
Foto: VIDOK/GETTY
”När det har varit som mörkast har jag anat att det är något som håller om och bär igenom sorgen.”
Karlfeldt (1864–1931). En tillsammans med Hans Kennemark, en av Sveriges bästa folkmusiker. – En del dikter tonsätter sig liksom av sig själv, musiken kommer direkt, orden ger ton.
INTE SÄLLAN ÄR musikaliska personer också stora språkbegåvningar. Som 15-åring lärde hon sig hebreiska för att senare tonsätta en text ur Höga visan på originalspråket. Numera hörs hon på det andra judiska språket, jiddisch, med klezmer och annan folkmusik. Hon sjunger också keltisk folkmusik.
Sedan några år delar Nina Åkerblom Nielsen sin tid mellan att vara frilansande musiker och kyrkomusiker i Järstorp. Det är just i Järstorps kyrka vi träffas, en av bygdens mest populära bröllopskyrkor. Ibland har brudparen tydliga önskemål om musik:
– En gång fick jag avstyra en önskad låt, det var I will always love you. Jag bad dem lyssna på texten i versen och då avstod de.
Att många också vill ha inspelad musik kan ha sina sidor.
– Blir det mycket inspelat kan man känna sig litet överflödig …
Det uppdelade jobbet passar henne perfekt:
– Jag får ägna mig åt det jag brinner för, samtidigt som jag har kolleger som berikar.
Inte minst gillar hon att arbeta med Järstorps kyrkokör.
– När jag går från körövningar känner jag mig verkligen upplyft!
ATT BÖRJA SOM kyrkomusiker var något som kom ganska sent i livet, ett slags kallelse. Det blev att sätta sig i skolbänken igen. Bland annat för att lära sig spela orgel ordentligt. Lite som att lära sig köra bil, fnissar hon.
Nina hörs nu inte bara i Järstorp, utan även i många andra kyrkor i bygden. Även i Katarina kyrka i Stockholm har hon framträtt flera gånger.
INTE BARA MUSIKEN, utan också den kristna tron har varit till hjälp när livet mörknat för Nina: – Tron har ju växlat genom livets gång, ibland har den varit närmare och ibland längre bort. Men under de senaste åren har den djupnat och känts som om den har ”landat”.
– När det har varit som mörkast har jag anat att det är något som håller om och bär igenom sorgen. Det kan vara svårt att se i den stunden det svåra inträffar, men i efterhand tycker jag mig se det klart och tydligt.
Vad är då Ninas nästa musikaliska dröm?
– Det vore roligt att någon gång få skriva en musikal! Och att skriva en rätt bra dansbandslåt … Skratt på nytt.
”Tron har ju växlat genom livets gång, ibland har den varit närmare och ibland längre bort. Men under de senaste åren har den djupnat och känts som om den har ’landat’”, säger Nina Åkerblom Nielsen, som har Järstorps kyrka som en av sina arbetsplatser.
närvaro
Vad händer när
vi byter papper mot skärm?
TEXT: Ida Therén, Sophie Ekman ILLUSTRATION: Sophie Ekman
PAPPER VERSUS SKÄRM. Är det bara nostalgi vi förlorar när det fysiska läsandet alltmer ersätts av skärmar? Tre experter berättar varför närvaro, fokus och kropp är viktigare än vi tror.
det taktila
– kroppen läser också
u kanske också har känt det, hur det är något särskilt med att hålla en bok eller tidning i handen. Känslan av att kunna bläddra fram och tillbaka, att känna doften av papper, handlar inte bara om nostalgi. Det finns något mer grundläggande där, något vi inte riktigt kan sätta ord på.
Ylva Gislén, konstnär och forskare, försöker ändå göra just det. När vi ringer upp henne sitter hon i sitt hus i en by utanför Simrishamn, där hon lever nära naturen. Hon berättar om något som sällan får plats i debatten om digitaliseringen, nämligen kroppens roll i vår förståelse.
– Många pratar om hur det är mer ansträngande för ögonen att läsa på en skärm. Men jag tror inte att den förklaringen räcker, säger hon och menar att det handlar om något djupare.
Hon lyfter fram den fysiska kontakten med texten som en aspekt vi sällan pratar om.
– Förmodligen har vi skrivit i sanden och på grottväggar långt innan vi började skriva på papper. Men något händer när vi flyttar litteraturen till en skärm. Många funderar på vad det gör med hjärnan, men få talar om vad som händer med handen.
Vad betyder det egentligen att hålla något i handen? Ylva menar att vi är dåliga på att sätta ord på just det. På hur kroppen minns, som tyngden av en bok i handen, hur papper doftar, känslan i fingertopparna när vi bläddrar.
Hon ser hur något går förlorat i det digitala. Visst kan det vara skönare för ögat att läsa på papper, men det handlar om mer än så. Vi får en känsla av helheten när vi kan bläddra fram och tillbaka.
– Det funkar inte på samma sätt att scrolla. Sedan finns det något med det taktila, att ta in pappret, som vi
inte riktigt kan förklara. Men vi vet att det spelar roll. för hand.
– De minns innehållet bättre än om de skriver på dator. Något händer, kroppen är med i lärandet.
Foto: ALVA
Vad betyder det att verkligen hålla något i handen?
Ylva har handlett många studenter och doktorander inom konstnärlig forskning – ett område där många brottas med hur man uttrycker något som inte låter sig mätas, men ändå finns där.
– Det är svårt att hitta ett språk för det. Hur för man över något som sitter i kroppen och intuitionen till det vi förstår med huvudet?
”Många funderar på vad
det
gör
med hjärnan, men få talar om vad som händer med handen.” Ylva Gislén, konstnär och forskare
ser skiftar när vi lämnar det fysiska. Saker som en gång varit självklara, som att skriva för hand och läsa på papper, blir allt mer ovanliga. Många barn saknar fysiska skolböcker och lär sig inte längre skriva skrivstil.
– Något går förlorat, och det är svårt att förstå konsekvenserna av det. Ofta märker vi det först när det är för sent.
Därför menar Ylva att vi har ett ansvar att bevara den taktila kunskapen – inte bara för oss själva, utan för våra barn.
– Det finns någonting i händerna och i hur vi lyssnar, hur vi uppfattar ett rum med hela kroppen. Det är något som vi behöver återerövra, och vi behöver lägga lite tid på det.
det rumsliga – där tanken får plats
Kanske är det just det, behovet av att återerövra närvaron, som också driver poeten Jonas Gren. Han har aldrig ägt en smartphone. I stället har han ägnat sig åt att lyssna. På vad som händer med oss när vi alltid är uppkopplade. På vad vi längtar efter när vi försöker koppla ner.
I sin nya bok Ingen surf: handbok i nedkoppling samlar han både sin egen erfarenhet och samtal med trettio personer om livet med och utan ständig uppkoppling. Boken är ett slags hybrid, en existentiell essä om vad det gör med oss att aldrig riktigt vara ifred.
– All typ av nedkoppling måste vara ett experiment, så som världen ser ut i dag, säger han.
– Starka krafter vill att vi ska vara uppkopplade: teknikbolag, arbetsgivare, sociala sammanhang, myndigheter. Vi kan inte riktigt vinna över dem, men vi kan hjälpas åt att fantisera mot ett bättre sätt.
ETT STÅENDE FYND han gjort när han pratat med folk som valt att vara mindre online, är att lästiden ökar. När folk kopplar ner – läser de mer. Nästan alla beskriver det med samma ord: det är skönt. Som att något tungt lyfts bort.
Precis som Ylva Gislén ser Jonas hur det är först i efterhand som vi förstår vad vi lämnat bakom oss. Hur mycket tid och energi som går åt till att vara digital och hela tiden tillgänglig, hur svårt det är att fokusera när man vet att något kan plinga till när som helst.
”Forskning visar att vi minns bättre, och förstår bättre, när vi läser på papper än på skärm”, säger Jonas Gren, poet.
Foto: CASPER HEDBERG
Han pratar också om det taktila, om vad som händer när vi läser på papper i stället för skärm. Men han vill även gärna lyfta en annan aspekt: det rumsliga.
– Forskning visar att vi minns bättre, och förstår bättre, när vi läser på papper än på skärm. En del tror att det hänger ihop med hur minnet fungerar i relation till rumslighet. Vi kommer ihåg var i boken något stod, hur sidan såg ut.
DET HANDLAR OM förankring, förklarar han. Om att vara fysiskt engagerad i det man läser och skriver. Själv tar han alla anteckningar för hand, både för minnet och känslan.
Det han märkt är att hans skrivande blir något helt annat när han befinner sig i ett rum utan internet. När allt som pockar på är borta. Hemma kan han alltid falla för det han kallar ”kollasjukan”. Det där rastlösa behovet att kolla mejlen eller meddelanden hela tiden.
– Egentligen är det där ju en marginell syssla, den koncentrerade tiden är själva kärnverksamhet. Men i vår tid blir det ofta tvärt om.
Kanske är det just det som gör att den tryckta texten fortfarande har ett försprång, frånvaron av distraktion. Den stör inte. Den distraherar inte. Den ligger bara där stilla och väntande, och låter dig stanna kvar.
INGEN SURF: HANDBOK I NEDKOPPLING
Jonas Gren
Weyler förlag
det själsliga och meditativa – tankens långsamma samtal
När vi läser på skärm blir vi nästan alltid distraherade, även om vi inte märker det. Det är något Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria och författare till Bokens folk, har funderat mycket på. Boken handlar om hur vi läser, och varför det spelar roll, både för vår tanke och vår tro. Under arbetet reflekterade han särskilt över hur själva formatet påverkar oss. Hans slutsats är tydlig: skärm och papper har båda sin funktion, men de främjar olika typer av läsning.
– Datorskärmen och telefonen är inte byggda för långsam läsning. Det finns så mycket som stör, säger han och nämner reklam, länkar och notiser. Bara beslutet att låta bli att klicka kräver energi, menar han.
Skärmen gör texten lättillgänglig, men just därför blir det också svårare att stanna kvar. Joel beskriver det som att vi ständigt ställs inför valet: Vill jag fortsätta här? Eller finns det något mer lockande ett klick bort?
HAN BERÄTTAR ATT det för några år sedan gjordes en studie på kyrkliga läsare som fick läsa bibelcitat på skärm eller papper. De som läste på skärm läste oftare, men hade svårare att ta till sig innehållet. Många beskrev det som att de läste informativt snarare än meditativt. Det blev något man bara snabbt tog till sig, snarare än något man levde med.
Det går att läsa långsamt även digitalt, menar Joel, men det kräver träning och fokus.
”Vi måste bara medge att skärmar och tryckta böcker är bra på olika sätt”, säger
Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria.
Foto: MIKAEL M JOHANSSON
– När man läser långsamt på en skärm får man jobba lite mot formatet. Det kan gå bra ibland om man blir väldigt fångad eller har tränat upp det.
Men formatet bjuder in till snabbläsning och skumning, och Joel menar att vi har vant oss vid att läsa snabbt på skärm. Att det har blivit vårt defaultläge.
SAMTIDIGT VILL HAN inte döma ut den digitala texten. Visst har det sina fördelar att kunna skumma, scrolla och söka snabbt. Problemet uppstår när det är det enda sättet vi läser på. Då vi går miste om den andra kvaliteten i läsning, som är mer dialogisk och av meditativ art. Alltså, där vi läser för att utveckla vårt tänkande för att gå i dialog med en annan människa, som författaren eller berättaren. Den typen av läsning gynnas om vi läser mer långsamt och mer noggrant, konstaterar han. Och det görs bäst på papper.
Hans slutsats är tydlig men nyanserad: – Vi måste bara medge att skärmar och tryckta böcker är bra på olika sätt. Det är jättebra att kunna hitta saker snabbt, men vi kan inte bara leva i den textmiljön utan vi måste också kunna ha rum för en reflekterad, meditativ och kritisk läsning. Och där är pappersboken omistlig.
BOKENS FOLK: EN CIVILISATIONSHISTORIA FRÅN PAPYRUS TILL PIXLAR
Joel Halldorf
Fri tanke
SOFIA KARLSSON
MUSIKER OCH SÅNGERSKA
”Om du hela tiden kollar morgondagens väder är du inte i nuet”
När mobilen flög i golvet landade närvaron. I hälsingegården bland fäbodar och familjeliv valde Sofia Karlsson bort flöden och stress – och in kom Selma, stillhet och sång. Resultatet? Mer musik. Mer mening. Och betydligt färre väderappar.
kort om
Sofia Karlsson
Ålder: 50.
Familj: Maken
Benoit Fauchier, son på 14 och dotter på 7.
Bor: Järvsö.
Gör: Musiker och sångerska.
Aktuell med: Albumet ”En sång till Selma” och turné där dessa nya låtar spelas. Mer info på sofiakarlsson. com
TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Köhlin
◗ De stod i köket i hälsingegården. Sofia minns inte ens vad grälet handlade om. Kanske var det bara något vardagligt. Hon minns just den här gången för att hennes man Benoit i ilskan grabbade tag i hennes mobil och drämde den i golvet så att den gick i bitar.
– Efter någon vecka tackade jag min man för detta, för det var ett genombrott. Lite som att få en ny livsåskådning, säger hon.
För Sofia, som redan innan hade reflekterat över hur mycket tid och energi scrollandet tog, bestämde sig nu för att inte skaffa en ny smartphone.
– Det var då jag förstod vilket beroende mobilen är. De första veckorna vet jag inte hur många gånger i timmen jag försökte ta upp den ur fickan. Nästan som en fantomupplevelse, min hand ville fippla med telefonen.
Hon väckte så småningom liv i en gammal telefon, men valde då att inte lägga in sociala medier-apparna.
”De första veckorna vet jag inte hur många gånger i timmen jag försökte ta upp den ur fickan. Nästan som en fantomupplevelse.”
– Flödena och det ständiga jämförandet hade påverkat mig mer än vad som var sunt. De tog fram mina sämre egenskaper, som bitterhet, avundsjuka på andras liv och framgång, snålhet … Och jag tror inte att det här bara gäller mig.
Hon valde också bort mejl, Dagens Nyheter och väderappen i telefonen.
– För om man hela tiden ska kolla vilket väder det blir i morgon är man inte närvarande i nuet.
Hon betonar att detta drygt två år senare fortfarande är ett experiment, och visst tycker hon det är synd att hon ibland missar vissa saker, men konstaterar att hon får hacka i sig det – för den övervägande känslan är att detta har varit positivt. Tid och kraft har frigjorts.
– Jag har blivit en bättre mamma och fru, och mer kreativ. Bland annat bestämde jag mig för att bli bättre på att spela piano och stärka min sång. Och jag fick ro att fokusera på plattan med Selma.
JA, FÖR SOFIA KARLSSON, sångerskan som fick sitt stora genombrott för 20 år sedan med sina folkkära tolkningar av Dan Anderssons dikter, har nu tagit sig an en annan nationalklenod, Selma Lagerlöf, och hennes stora textskatt.
– Musiken, som jag skapat tillsammans med text-
»
författaren Johan Salberg, är fritt byggd från Selmas berättelser, tal, dikter och brev. Vi har även med några originalbrev och dikter.
Sofia säger att hon älskat att gräva i författarens liv. En kvinna som var så mycket coolare än hur hon ofta porträtteras.
– Många ser henne som en sagotant i hatt, men Selma var en rebell. Hon levde under två världskrig i en spännande tid där kvinnor tog mer mark. Hon klippte håret, engagerade sig i kvinnors rättigheter och var en väldigt passionerad kvinna. Genomgående teman för henne som jag lyft fram är människa-Gud, mystik, passion och systerskap. Underbara teman som är lika aktuella i dag, säger Sofia som även i höst turnerar med sin konsertföreställning om Selma.
VI SES I ETT SOLIGT Järvsö. Sångerskan hämtar upp oss vid tågstationen, ursäktar gårdsbilens stök, och gasar hem till Hälsingegården som ligger vid åkrarna ett stenkast utanför byn.
– Vi bytte en liten tvåa i Gamla stan i Stockholm mot allt det här, säger hon och visar oss runt på gården som har två stora boningshus, en lada med höskulle, två fäbodar och en liten bastu med utsikt över Ljusnan.
Det är sju år sedan hon och fransmannen Benoit bestämde sig för att flytta hit.
– Det är tack vare min modiga man. En dag sa han bara att ”Det är dags, nu gör vi det, Sofia.”
Paret, som träffats strax efter att Sofia fått sitt första barn, träffades på en fest i Värmland.
– Helt otippat råkade våra vägar korsas.
Till att börja med var de särbos, där de ibland sågs i Stockholm och andra gånger i en cirkusvagn i Bretagne, Frankrike – då han spännande nog är cirkusartist och jobbar som akrobat.
– Jag är fortfarande ”cirkusfru” ibland. Det är inte riktigt så romantiskt som det låter. Lika gärna som vi kan hålla till på en vacker äng kan vi bo på en parkering under en bro.
RELATIONEN BYGGER PÅ tillit. Hon säger att den är född ur nödvändighet då båda har jobb där man delvis flackar runt. Han med cirkusen, hon med turnébussen.
... från Sofia för ökad närvaro:
1 Släng din smartphone i golvet! Eller stoppa helt enkelt undan den i en byrålåda.
2 Träna eller meditera varje dag med avsikt att komma ner i kroppen.
3 Ta inte snyggbilder av dig själv när du tränar eller yogar.
4 Ta ett kallt dopp i älven eller en skogssjö. Det gör susen!
5 Gör en 30-årsplan.
”Många ser henne som en sagotant i hatt, men Selma var en rebell.”
– Det händer att vi inte setts på två månader. Visst hörs vi, men inte hela tiden. Vi håller inte på och kontrollerar varandra. När jag är i väg och spelar får jag vara närvarande i det och tvärtom, vilket är väldigt skönt, säger hon och funderar en stund:
– Visst kan det vara en utmaning att hitta tillbaka till varandra. Men det finns något fint i det också, att vara nyfiken på sin partner och vad han har upplevt och känt.
Tillbaka till Järvsö: Att stockholmstjejen skulle bli bybo var kanske ett oväntat men välkommet steg.
– Jag älskar det lugnare tempot, vidderna, de kalla doppen i Ljusnan – att få jorda mig. Jag ville också att mina barn skulle få det här, närheten till naturen och att växa upp i ett mindre samhälle där man känner varandra.
MEN DET TAR tid att rota sig och komma in i samhället, konstaterar Sofia. Nu, sju år senare, är hon redo att sätta på sig Järvsödräkten. I alla fall delar av den; koftan och lomman.
– En sak som hjälpt oss är att vi verkligen vill ta hand om den här gården. Vi kommer inte hit, river allt, bygger nytt och fixar pool. Gården är ett kulturarv vi försöker förvalta. Även om jag är utsocknes har jag stor respekt för det, säger hon och skrattar till:
– Vi vill gärna smälta in, men det kanske inte är så lätt för en musiker och fransk cirkusartist.
Från början var planen att rusta upp gården på några år.
– Men nu har vi en 30-årsplan i stället för att hinna vara närvarande i livet också, inte rusta sönder relationen. Det känns lugnare och mer görbart.
En utmaning har varit att lära sig leva med det icke perfekta, det som ännu inte är färdigt.
– Bor man i en tvåa så är det ganska lätt att göra den fin, har man däremot sex hus i behov av rust, så… Förut kunde det göra mig nervös. Nu försöker jag vara i stöket, att heller inte nödvändigtvis diska och plocka undan efter barnen innan jag sätter mig vid pianot. Det är svårt, det är gamla krav som ekar i mig.
Hade du eller din man erfarenhet av att renovera gamla hus?
– Nej, men jag har alltid tagit på mig lite för stora uppgifter: Leva på musik? Det är ett ganska knixigt yrke, men det ska nog gå bra! En hälsingegård, det fixar vi!
Varifrån kommer det modet?
– Från mina föräldrar och min släkt, alla starka kvinnor jag har bakom mig som en outtalad ryggrad. Kvinnor som likt Selma var med om att få rösträtt, att ta plats i samhället och hemmet.
Du sa i en intervju för några år sedan att flytten var ett sätt att skapa sig ett enklare liv, att downshifta. Har ni gjort det?
– Sa jag det? Hur tänkte jag då? Jag kan tala om för alla som nu blir sugna: Att köpa en hälsingegård i nedgånget skick är inte att downshifta, säger hon och skrattar.
Däremot kan det vara tillfredsställande. Sofia berättar att hon lärt sig bygga fönster. Det började med upptäckten att det är nästan omöjligt att hitta fönster i gammal stil till ett rimligt pris. Nu är det hennes hobby.
– I verkstaden är jag verkligen närvarande i stunden med fullt fokus på det jag gör.
– Man är också mer rädd om fönster man själv har byggt, och blir arg om ens man råkar krossa en ruta, säger hon med ett skratt.
”Man kan inte planera att gå in i ett andligt tillstånd. Man kan träna sig på att vara närvarande, men aldrig tänka sig till det.”
Även musiken kan jorda henne. För Sofia är musik och andlighet starkt relaterade.
– Man måste ha ett öppet sinne för att kunna skapa musik, och ett öppet sinne ligger för mig nära närvaro och andlighet: Att gå in i känslan så starkt att man glömmer bort sig själv för en stund och går upp i något annat, något större.
– Det intressanta är hur man inte kan planera att gå in i ett andligt tillstånd. Man kan träna sig i att vara närvarande, men aldrig tänka sig till det. Därför kan de bästa spelningarna komma vid helt oväntade tillfällen. Plötsligt connectar jag med både tonerna och publiken, allt känns så starkt och bra.
På frågan om hon tror på Gud säger Sofia att hon är en tvivlare.
– Jag tror inte på någon gubbe uppe bland molnen. Och Gud finns, så finns han lika mycket i lador och konserthus som i kyrkor.
Stress är både andlighetens och närvarons motpol, hur gör du för att hitta tillbaka till nuet och dig själv?
– Genom att vara i kroppen och inte huvudet. Kanske promenera ute i naturen, dansa, yoga.
EN ANNAN UTMANING hon tampas med är att inte gå ner sig i mörkret kring världsläget: Autokratierna som breder ut sig, krigen, svälten i Gaza, klimatförändringarna…
– Att inte förgås av oro utan vara närvarande i min vardag är något jag får jobba på hela tiden.
Är du en orolig själ?
– Absolut. Eller så här: Jag bryr mig, och jag oroar mig, de känslorna ligger nära varandra. Jag vill och kan inte blunda för realiteten, men inget blir hellre bättre av att man deppar ihop. Samtidigt som vi behöver göra saker i det stora kan vi få vara glada och ha det bra i det lilla livet här i Järvsö.
Att minnas tillsammans, på sitt eget sätt. Lisa Wikstrand och hennes familj brukar samlas vid havet för att hedra hennes pappa. Dahlior, hans favoritblommor, får flyta mot horisonten.
Hur kan vi minnas under allhelgonahelgen?
Allhelgonahelgen är en tid för eftertanke och gemenskap. Vad väcks inom oss när vi minns de som gått före? Prästen Ulf Lindgren delar sina reflektioner om denna tid för minne och ljus.
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Lisa Wikstrand
Varför firar vi allhelgonahelgen?
– Det var först i slutet av 1900-talet som vi i Sverige började besöka kyrkogårdar för att tända ljus under allhelgonahelgen. Inspirationen kom från halloweenfirandet i England och USA, men den svenska traditionen handlar om att minnas dem som dött och besöka deras gravar. Många församlingar erbjuder varm soppa på kyrkogården och det finns personal för den som vill prata om sorg och saknad.
Vilka frågor väcks under denna tid?
– Under allhelgonahelgen får vi möjlighet att reflektera över livet och döden. Vi kan fråga oss: Vem sörjer jag? Hur minns jag dem som dött? Är det viktigt för mig att besöka en grav, eller kan jag sörja och minnas på andra sätt? Och vem kommer att sörja mig när jag dör? Var tar jag själv vägen när jag dör?
Vad lyfter Bibelns texter fram under allhelgona? – Även om det som händer på våra kyrkogårdar kretsar kring minnen, sorg och livets slut, handlar bibeltexterna inte främst om döden. Men de handlar
”När vi delar minnen och pratar om vår sorg med andra, kan sorgen långsamt förvandlas till saknad, och det är en känsla som gör mindre ont.”
om ljuset. Profeterna talar om en tid då vi inte längre behöver sol och måne, eftersom Gud är ljuset som ständigt lyser emot oss. Och Jesus säger att vi själva också är ljus som kan lysa för varandra. När Bibeln talar om evigheten, beskriver den att vi uppstår efter döden. ”Vi ska förvandlas”, säger Paulus, precis som fröet som blir sått och sedan växer upp som en planta. Medan kyrkogårdarna talar om livets slut, talar gudstjänsterna alltså om hur livet fortsätter i ny form.
Varför är det viktigt att minnas?
– Allhelgonahelgen är en tid då vi får ställa de svåra frågorna om död och livets skörhet. Vi får vårda både våra minnen och våra gravar. Genom att minnas dem som gått före oss får vi perspektiv på vårt eget liv –dess korthet och dess möjligheter. Vi får reflektera över vad vi kan göra medan vi ännu lever, och hur vi kan stötta varandra på våra livsvandringar innan allt tar slut.
Hur kan vi dela vår sorg och förvandla den till något hanterbart?
– Att bära sorg kan vara svårt, särskilt om man är ensam. Men när vi delar minnen och pratar om vår sorg med andra, kan sorgen långsamt förvandlas till saknad, och det är en känsla som gör mindre ont. Under allhelgonahelgen kan du göra livet lättare att leva genom att dela dina minnen på kyrkogårdar och i kyrkor, och genom att lyssna till andras berättelser. Då anar du att ljuset, trots allt, lyser i mörkret.
Ulf Lindgren är präst i Västermalms församling.
NÄRVARO SOM YRKE. De har valt ett yrke där närvaro och en kärleksfull blick betyder allt. Många gånger mer än en efterlängtad matkasse. Men vad gör en diakon? Vilka behov möter de i samhället i dag?
TEXT: Maria Widar FOTO: Marcus Gustafsson, Maria Widar, Lisa Wikstrand
Jan Sjögerud, diakon:
”Det finns en skillnad i att ha Gud med i rummet”
◗ För Jan Sjögerud – som vigdes till diakon för över 30 år sedan – handlar diakoni om att sprida hopp. Och kunskap. Här, i Nacka församling, är behovet stort.
För Jan började allt på Rättviks stiftsgård sommaren 1979. Han var där på en konfirmationshelg, slogs av den vänliga atmosfären och kom att återvända dit flera somrar. Som volontärarbetare, drängfar och konfirmandledare. Kyrkan blev plötsligt ett nytt hemma.
– Jag vet inte om jag ska säga att det var en kallelse, men jag visste att jag ville arbeta med utsatta människor, de som lever på marginalen. När jag insåg att jag skulle kunna göra det som diakon i Svenska kyrkan rådde ingen tvekan.
Vad gör du som diakon?
– Som diakon möter jag människor i utsatthet. I församlingen har vi tre sätt att göra det, i enskilda stödsamtal, gruppverksamheter och öppen verksamhet där människor kan droppa in.
Vilka behov ser ni i samhället i dag?
– Det är tydligt att många människor har väldigt lite att leva på. Det blir dyrare och dyrare och många barn drabbas hårt. Det vi gör, förutom att finnas där för samtal, är att vi ger ut matkassar och busskort så att människor kan ta sig till jobbet, hjälper till att söka fonder och stöttar i möten med socialtjänsten.
Hur skulle du beskriva diakoni, vad är det för dig?
– Dels är det kunskap, att förklara hur samhället fungerar. Hur får jag ett personnummer? Vad ska jag göra om jag är papperslös? Och dels är det hopp. Vi kan alla hamna i utsatta livssituationer då vi behöver hjälp och hopp om att Gud finns nära. Vi har Gud med oss i rummet vid våra möten. Jag är händerna som kan hjälpa.
Du hjälper andra, vad ger arbetet tillbaka?
– Det ger en ödmjukhet inför livet och människor, inför att en del har betydligt färre valmöjligheter. Som svensk i Sverige har jag det förspänt. Bara att vara medborgare här är extremt betydelsefullt.
”Det är tydligt att många människor har väldigt lite att leva på. Det blir dyrare och dyrare och många barn drabbas hårt”, säger Jan Sjögerud, diakon i Nacka församling.
”Du ger mer än en matkasse, du ger ett hopp”
◗ När livet plötsligt tvärvände och höll andan ett slag bestämde sig Caroline Brinkhammar för att det var dags att ta en ny väg och göra något som var ”viktigt på riktigt”. Hon sa upp sig från sitt arbete för att utbilda sig till diakon. Hon hade känt det under flera år, att det var dags att göra något annat. När båda föräldrarna plötsligt blev sjuka och ett av barnen samtidigt vårdades akut på lasarettet bestämde hon sig.
– Det blev tydligt hur skört livet är och det var som att det knuffade mig framåt till en förändring.
– Jag ville få hjälpa andra människor. Det är svårt att förklara men jag känner mycket för människor i svåra situationer och jag vill så gärna användas. Få vara någon som lyssnar.
Du läser till diakon och arbetar samtidigt som diakoniassistent, vad möter du?
– Vi möter många människor i ekonomisk utsatthet. Taket för att få hjälp har höjts, de som hade det svårt innan har det ännu svårare nu.
– Vi som diakoner och diakonassistenter kan hjälpa till på olika sätt. Vi stöttar ekonomiskt till del, finns med vid myndighetsbesök, delar ut matkassar och presentkort på matbutiker. Men framför allt finns vi här för gemenskap och samtal och det, märker vi, betyder oerhört mycket. Finns det ett särskilt möte du bär med dig?
– Alla möten där jag märker att människor öppnar upp och pustar ut är värdefulla. Men ja, det finns ett möte jag minns extra och det var när vi gav en medmänniska mat. Personen i fråga var så hungrig att hon tillredde bacon, nudlar och hett vatten direkt här i hallen. Det tog tag i mig. Hur ser du på uppdraget, kopplat till din tro?
Foto: MARIA WIDAR
Ebba Älvebrandt, diakon:
”Behoven handlar om basala saker, inte om guldkant”
◗ Att bli diakon fanns inte på kartan för Ebba Älvebrandt. Hon vill inte ens vara en del av kyrkan, än mindre bli kristen. Men livet ville annorlunda. I dag hjälper hon människor i ett av Sveriges fattigaste områden och tron på Gud är helt avgörande.
Som 25-åring hade Ebba länge sökt försoning med sig själv och andra, sökt svar i nyandlighet, böcker och terapi. Försökt förstå och förlåta det hon utsatts för under sin uppväxt. Kristendomen lockade minst.
– Jag behövde resa mig, och mötet med Jesus blev min befrielse.
När hon sedan arbetade på ett behandlingshem för ungdomar växte en längtan att förena tron med arbetet. Allt blev självklart – hon utbildade sig till diakon.
Hur viktig är din tro i ditt arbete?
– Totalt avgörande. Den ger mig styrka i mötet med människor som går igenom prövningar. Jag har alltid någon som vandrar bredvid.
Varför behövs diakoner?
– Jag hade inte kunnat gå den här vägen utan den förankringen. Det är tron som ger meningen och styrkan. Som diakon ger du mer än en matkasse, du ger ett hopp. En kärlekshandling som bottnar i tron på Gud.
Diakonemblemet.
Foto: GUSTAF HELLSING/IKON
– Diakoner har ett särskilt uppdrag att stå i försoningens tjänst och vara brobyggare där ofred och orättvisa råder; mellan människor, mellan människor och Gud och mellan människor och samhällsinstitutioner.
Och behoven är stora?
– Enorma! I tio år har jag arbetat i ett av Malmös fattigaste områden. Hyrorna stiger, maten blir dyrare och för många räcker pengarna inte till det mest grundläggande. Det handlar inte längre om guldkanter, utan om ren överlevnad.
När känner du att du gör skillnad?
– Varje dag jag möter församlingsbor i utsatthet. Jag brukar säga till nya kollegor att det viktigaste inte är det ekonomiska stödet, utan den kärleksfulla blicken, närvaron och lugnet. Vila i det.
Caroline Brinkhammar, diakon:
”Vi behöver använda ett språk som bjuder in, inte trycker ner”, säger prästerna Anna Norrby och Clara Nystrand som har skrivit en bok med tips på hur vi kan tala om klimatet utan pekpinnar.
Så kan vi prata om klimatet med hopp
hallå där
... Anna Norrby och Clara
Nystrand, ni har skrivit boken
Predika ord som glöder, där ni ger tips på hur vi kan tala om klimatet utan pekpinnar, i predikningar såväl som i vardagen.
Hur kan vi förhålla oss till klimatfrågan utan att känna skuld och hopplöshet?
– Visst är det lätt att känna sig överväldigad när klimatförändringarna är svåra att greppa och framtiden känns osäker. Kanske hanterar vi det genom att konsumera, planera resor eller dra oss undan.
– Vi är ovana vid djupare samtal, men när vi möts på riktigt kan vi hjälpas åt att stå ut med att det inte finns några enkla lösningar. Sådana samtal skapar gemenskap och påminner oss om att vi är i det här tillsammans.
– Skuld och skam är inte farliga i sig, men behöver delas, inte riktas mot varandra. När vi ser att vi själva är en del av ett ohållbart system kan skuld bli en drivkraft. Då kan vi fokusera på vad vi faktiskt kan göra, och utgå från längtan: Hur vill jag leva? Vad mår jag bra av?
Vilka är era bästa råd för att prata om miljö och klimat utan att fastna i moraliserande eller pekpinnar?
– Det handlar mycket om tonläge och förhållningssätt. Moral handlar om att tala till människors vilja att göra rätt. Moraliserande blir det när vi säger vad andra borde göra utan att öppna för samtal. Även om vi brinner för något behöver vi använda ett språk som bjuder in, inte trycker ner. Det är skillnad på att förmedla engagemang och att förmedla skuld.
– Vi tror på att vara ärliga med hur svårt det är. Att inte släta över, men inte heller förstärka hopplösheten. När vi vågar stanna i ovissheten kan något nytt ta form. Vi kan säga: det här är svårt, men vi står på samma sida. Att dela sin oro och längtan, snarare än färdiga lösningar, öppnar upp för samtal.
Hur hittar ni själva hopp när klimatlarmen duggar tätt?
– Vi känner inte alltid hopp, men det är ändå något vi behöver ha. Det handlar om att orka stå kvar i vanmakten och ta små steg. För oss växer hoppet i samtal och delade erfarenheter. Att inte bära uppgivenheten ensam, utan få säga: det här är svårt, men jag väljer ändå att försöka.
– Att känna hopp är inte att blunda för verkligheten, utan att välja riktning. När vi pratar öppet om både oro och längtan får hoppet fäste. Hoppet om att världen kan se annorlunda ut. Att det kan bli bättre.
Mathilde Olofsson
Predika ord som glöder Anna Norrby, Clara Nystrand Verbum
3 tips med närvaro
Psykologen
Susanna Tagesdotter Hagstrand guidar par tillbaka till kontakt och värme.
Foto: EVA
LINDBLAD
LIV I KRISTUS
Mariann Edgar Budde Verbum
◗ Biskop Mariann
Edgar Budde blev känd världen över när hon vädjade till president Trump att lyssna till dem som fruktar för sin säkerhet, som migranter, hbtq-personer och andra utsatta. I Liv i Kristus bjuder hon in till en vandring i närvaro med Gud, med andra och med oss själva. Budde skriver med värme, mod och erfarenhet, och genom sju andliga övningar visar hon hur tron kan fördjupas mitt i vardagens brus.
KATTPROMENADEN
Sara Lundberg Bonnier
◗ I Kattpromenaden ger sig ett barn och en katt ut på en vandring tillsammans. Men snart är det katten som bestämmer vägen, och barnet tvingas stanna upp, vänta och till sist släppa tanken på att styra. Under promenadens gång förändras allt – från kontroll till följsamhet, från ensamhet till gemenskap. Berättelsen fångar fint hur närvaro kan växa fram när vi vågar släppa taget, lita på någon annan och vara öppna för det
Närvaro i kärleken
RELATIONSKUREN
Susanna Tagesdotter Hagstrand Natur & Kultur
◗ I Relationskuren guidar psykologen
Susanna Tagesdotter Hagstrand par tillbaka till kontakt och värme med hjälp av små vardagliga handlingar och övningar.
Vad betyder närvaro för en parrelation?
– Närvaro är otroligt viktigt för att skapa emotionell kontakt och uppskatta samtal, närhet och skratt. Utan den blir det svårt att se och bekräfta sin partner, och hantera konflikter.
Hur kan man visa mer omtanke i en stressig vardag?
– Se att små saker faktiskt gör skillnad. En kram, ögonkontakt eller att lyssna nyfiket på varandra. Fundera på vem du vill vara som partner och hitta sätt att vara det, lite oftare. En lista med omtänksamma handlingar och påminnelser i mobilen kan hjälpa!
Hur hittar man tillbaka i höst om sommaren varit tuff?
– Det är vanligt att ha höga förväntningar på sommaren, men inte känna sig så utvilad som man hoppats. I stället för att bara köra på i hösttempot, stanna upp och prata om vad ni behöver just nu.
Kanske mer kravlös tid tillsammans, eller att ta bort något i kalendern för att skapa utrymme för återhämtning och närvaro.
Du lyfter acceptans, hur kan man öva på det?
– Det kan vara svårt i en kultur där vi ständigt uppmanas att förbättra. Men det går att öva upp! Börja med att se din partner med närvaro och försöka förstå hur hen har det. Sök medkänsla, och se det positiva med att ni är olika. Att försöka förändra leder ofta bara till distans och att olikheterna känns ännu större.
Hur hittar vi tillbaka till lekfullheten?
– Börja i det lilla. Lek kan vara mikrobeteenden som att sjunga med i bilen, se en serie som får er att skratta eller låta ett skämt få leva vidare. Lekfullhet är viktigt i livet och i relationer, det är där vi använder fantasi, släpper ansvar och skapar kontakt med sidor av oss själva (och andra) som inte handlar om prestation.
Till sist, har du en hälsning till alla par så här på hösten?
– Vänta inte med att ta hand om relationen. Relationsarbete behöver inte vara komplicerat. Det kan vara både meningsfullt och lustfyllt.
Sophie Ekman
Nu provsjungs nya psalmer
Är du körsångare eller gudstjänstdeltagare i Svenska kyrkan Jönköping är chansen stor att du får sjunga helt nya psalmförslag. Du deltar då också i det remissarbete som totalt 147 församlingar ska utföra av 233 förslag till nya psalmer.
◗ – Det är ett roligt uppdrag, så kreativt och jag är överraskad över genomslaget. Så många kompositörsvänner som vill vara bidra med psalmer. Det är också roligt att så många gudstjänstdeltagare har synpunkter på psalmerna, säger Karin Edwardsson, kantor och sammankallande i gruppen som håller ihop församlingens provsjungande. Hon har själv med två psalmer bland de 233, flera kollegor har också med bidrag. Då ska man betänka att det är resultatet av en hård gallring från cirka 9 500 inkomna förslag.
DET ÄR KYRKOMÖTET som beslutat att dels ta fram nya psalmer, dels revidera den nuvarande svenska
Linda Sandström, kantor i Dalvikskyrkan, har med fem bidrag av de 233 som ska provsjungas nationellt. Karin Edwardsson, kantor i Kristine kyrka, håller ihop Jönköpings församlings provsjungning och har två egna bidrag med. Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
psalmboken från 1986, bland annat genom en ”språklig, teologisk och musikalisk översyn”. Psalmboken ska fyllas på i ämnen som har luckor, som till exempel könsneutrala psalmer för vigsel, miljöfrågor eller fler nattvardspsalmer.
Jönköpings församling har som remissinstans fått tilldelat knappt 50 psalmer, men får förstås även sjunga övriga.
– Fram till Domsöndagen 2026 ska vi sjunga psalmerna så mycket som möjligt, vid såväl gudstjänster som i barn- och ungdomsarbetet. Psalmerna ska bedömas utifrån tre aspekter; musik, text och helhet. Vi ska se om psalmen funkar att sjunga i församling och kör, och sätta kryss utifrån en linje, beskriver hon.
VAD SOM HÄNDER slutligt är ännu inte känt, men en gissning är att den svenska psalmboken får ett reviderat utseende om några år. – Det är så viktigt, för det vi sjunger tillsammans formar vår Gudsbild och ska kunna sjungas av många, tycker Karin Edwardsson.
Mikael Bergström
LÄS MER
◗ ... om Linda Sandström, kantor i Dalvikskyrkan, genom att följa qr-koden.
Nu provsjungs nya psalmförslag för fullt vid gudstjänster, i körer och i barn- och ungdomsverksamhet.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
missa inte
◗ Den 5 oktober och 9 oktober klockan 18.00 bjuder Kristine kyrka in till sångkväll, då ett stort antal psalmförslag ska sjungas.
LYSSNA ◗ ... på en av Linda Sandströms psalmer genom att följa qr-koden. Linda är kantor i Dalvikskyrkan och har med hela fem psalmförslag.
Allhelgona i våra kyrkor
Fredag 31 oktober
Dunkehalla kapell och kyrkogård 10.00–18.00 Kapellet öppet
Möjlighet till ljuständning. 11.00–18.00 Fika vid kapellet
Ljungarums kyrka och kyrkogård 10.00–18.00 Kyrkan öppen
Möjlighet till ljuständning. 12.00–18.00 Fika
Skogskapellet & skogskyrkogården
11.00–19.00 Kapellet öppet
Möjlighet till ljuständning. 11.00–18.00 Fika vid entrén 18.00 Musikgudstjänst med ljuståg
Slottskapellet & slottskyrkogården
10.00–16.00 Kapellet öppet
Möjlighet till ljuständning. 11.00–18.00 Fika vid slottskapellet
Östra kapellet & Östra kyrkogården 10.00–18.00 Kapellet öppet
Möjlighet till ljuständning. 11.00–18.00 Fika vid ekonomibyggnaden
Kristine kyrka
08.0008.30 Morgonmässa
Råslätts kyrka 12.0012.30 Middagsbön
Sofiakyrkan
12.0012.30 Middagsbön
Lördag 1 november
Alla helgons dag
Dunkehalla kapell och kyrkogård
11.00–19.00 Kapellet öppet
Möjlighet till ljuständning. 11.00–19.00 Fika vid kapellet
Ljungarums kyrka och kyrkogård
11.00–19.00 Kyrkan öppen
Möjlighet till ljuständning. 11.00–19.00 Fika vid kyrkan
18.00–19.00 Minnesgudstjänst
Slottskapellet & slottskyrkogården
11.00–19.00 Kapellet öppet
Möjlighet till ljuständning. 11.00–19.00 Fika vid slottskapellet
14.00–15.00 Andakt
16.00–17.00 Andakt
16.00 Musikgudstjänst i Skogskapellet
Skogskapellet & skogskyrkogården 11.00–19.00 Kapellet och krematoriet öppet
Ljuständning och stillhet i kapellet. Fika vid entrén, kapellet och krematoriet.
16.00 Musikgudstjänst
Östra kapellet & Östra kyrkogården
11.00–19.00 Kapellet öppet
Möjlighet till ljuständning. 11.00–19.00 Fika vid både kapellet och ekonomibyggnaden
Kristine kyrka
11.0012.30 Högmässa
Sofiakyrkan
11.0012.30 Högmässa
Ekhagskyrkan
18.0019.00 Minnesgudstjänst
Kristine kyrka
18.0019.00 Musikgudstjänst
Järstorps kyrka
18.0019.00 Minnesgudstjänst
Sofiakyrkan
19.0020.00 Musik till tröst och glädje Sofia kyrkokör, Dalvikskyrkans kör, Hans Kennemark
300 deltog i Omfamna Vättern
Thomas Sjöberg och Beatrice Yngvesson.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
SAMTAL EFTER MORGONMÄSSA
Dag: Fredagar oktober–december.
Tid: 08.00–09.30. Plats: Kristine kyrka.
Fem träffar återstår: 10/10
Ödmjukhet 24/10
Omvändelse 7/11
Lycka 21/11
Evigt liv 5/12
Helighet
För mer information: Kontakta Thomas Sjöberg thomas. sjoberg@ svenska kyrkan.se
◗ Vi vill värna skapelsen och det vi lämnar över till nästa generation, var Svenska kyrkans budskap. Erik Dreier och Thomas Sjöberg, präster i Svenska kyrkan Jönköping, Karin Falk Dreier, Naturskyddsföreningen och Rebellmammor, Cecilia Sjöberg, präst i Svenska kyrkan Jönköping och Lars Hultberg, pensionerad präst, var några av omkring 300 personer som en lördag i augusti samlades på Vätterstranden för en manifestation för Vättern som dricksvattentäkt, under parollen Omfamna Vättern.
Morgonmässa med samtal
◗ Hösten 2025 arrangeras morgonmässa med efterföljande samtal i Kristine kyrka, fredagar 08.00–09.30.
Under ledning av sjukhusprästerna Thomas Sjöberg och Beatrice Yngvesson samlas man med en kopp kaffe efter morgonens mässa och diskuterar utifrån dagens tema.
”Samlingen efter mässan är öppen för oss som är intresserade av samtal där vi inte viker undan de svåra frågorna”, beskriver de. Gruppen är öppen och utan anmälan i förväg.
LÄS MER
◗ ... i spalten till vänster.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
Barnprylhörnan öppnar i nya lokaler i Gräshagskyrkan
Jönköpings församlings Barnprylhörna är numera en stor och etablerad verksamhet där föräldrar kan köpa kläder, skor och leksaker till sina barn till ett lågt pris. I mitten av september öppnade verksamheten i helt nya lokaler i Gräshagskyrkan.
◗ – Vi har fått väldigt bra och ändamålsenliga lokaler där vi kunnat planera från grunden, säger församlingsassistent Helena Björkbrant som ansvarar för barnprylhörnan tillsammans med flera ideella arbetsinsatser.
De nya lokalerna är rymliga och anpassade för Barnprylhörnan. Ett tidigare förråd är nu fyllt med hyllor för leksaker och övriga många hyllmeter ger nu möjlighet att ställa alla plastbackar med långsidan utåt, för bättre överblick.
FORTFARANDE KÖPER man
strumpor för två kronor paret och plaggen för 20 kronor styck, eller sex plagg för en hundralapp.
– Vi fortsätter med våra låga priser. Här har vi skor från 25 kronor. Alla ska ha råd att handla, säger
”Här har vi skor från 25 kronor. Alla ska ha råd att handla”, säger Helena Björkbrant, församlingsassistent med ansvar för verksamheten. Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
Helena Björkbrant.
Människor kommer från hela kommunen. Under första halvåret i år omsattes drygt 100 000 kronor.
Barnprylhörnan får också använda det rum som öppna förskolan använder, vilket ger nya möjligheter.
– Här kan vi göra olika aktiviteter. Barn och föräldrar kommer hit och leker, tar en fika som de kan köpa här eller har med sig och
handlar lite. Utanför har vi också en fin lekpark. Nu får vi den sällskapsyta som vi tidigare saknat, så vi kan förstärka Barnprylhörnan som mötesplats, säger Helena Björkbrant.
Mikael Bergström
ÖPPETTIDER
◗ Barnprylhörnan är öppen måndagar 14.30-18.0 och torsdagar 10.00-13.00, samt söndagarna 5 oktober, 2 november och 7 december, 17.30–19.30.
arbeta ideellt i Svenska kyrkan?
◗ Inom Svenska kyrkan Jönköping finns en rad uppgifter för dig som vill göra en ideell insats.
◗ Gå in på svenskakyrkan /jonkoping/ ideell, eller via qr-koden och se var just din erfarenhet och kunskap passar in i vår stora och breda verksamhet.
◗ Den 30 september startade höstens vuxenkonfirmation, för den som missade konfirmationstiden som tonåring, men nu som vuxen är nyfiken på kristen tro.
Under hösten träffas gruppen ett antal tisdagskvällar. Träffarna inleds med mässa i Sofiakyrkan klockan 18.00 och sedan konfirmationsläsning i Sofia prästgård 18.30–20.00.
Konfirmationsundervisningen är kostnadsfri och konfirmation sker i slutet av januari 2026.
Gruppen leds av Anna Wikner, församlingspedagog och Ulf Svensson, präst och ansvarig för Jönköpings församlings vuxenundervisning:
– Det finns ett stort sug efter mer kunskap om kyrka och tro. Människor är intresserade av kristen tro, säger Ulf Svensson.
INTRESSERAD AV ATT DELTA?
◗ Första träffen har varit, men är du intresserad av att delta, undersök möjligheten hos Ulf Svensson, präst: ulf.svensson2@svenskakyrkan.se
”Man ska gå ut stärkt från gudstjänsten”
Det är gudstjänsten som är kärnan i Svenska kyrkans breda verksamhet, och som skiljer kyrkan från många andra organisationer.
- Vid en gudstjänst ska man uppleva något annorlunda och djupare än man annars gör, säger Gunilla Renöfält, präst i Sofiakyrkan.
TEXT & FOTO: Mikael Bergström
visste du att !
◗ ... Jönköpings församling vill uppfattas som en bedjande, barmhärtig och modig kyrka. I de vägledande mål som formuleras i verksamhetsplanen för 2025 ingår ”firar gudstjänst att länga till”.
◗ Gudstjänst. För en del är ordet självklart och förknippat med regelbundna kyrkobesök. För andra är det mer abstrakt och något att delta i för den med stark tro. Formen kan variera, i längd och om man firar nattvard, så kallad mässa, eller ej. Deltagarnas – inte besökarnas! – upplevelse är förstås högst personlig.
– Vi behöver riter i våra liv och när orden tar slut kan riten tala, säger Gunilla Renöfält, präst och och tidigare lärare i predikokonst (homiletik).
Ett exempel är ett ökande intresse för nattvard som hon och många andra präster upplever.
– Man får delta i ett sammanhang som innehåller såväl smak som rörelse och kropp, vilket nog lockar många.
Predikan är en central del av en gudstjänst. Gunilla Renöfält beskriver gudstjänsten som en ellips med två centra: predikan och nattvarden.
– Predikan är ett hantverk som man börjar med minst en vecka innan söndagen. Människor förväntar sig en bra predikan, ett
”Vi behöver riter i våra liv och när orden tar slut kan riten tala”, säger Gunilla Renöfält, präst och och tidigare lärare i predikokonst (homiletik).
ganska djuplodande tal där jag förmedlar hur den kristna tron tolkar våra liv idag. Predikan är kanske tolv minuter, men jag kan ha ägnat en arbetsdag åt att arbeta fram den. Ungefär som ett isberg – det mesta syns inte! Är det inte nattvard i gudstjänsten så blir predikan ännu viktigare, att den verkligen ger deltagarna något.
Ganska ofta får hon också feedback på sin predikan från gudstjänstdeltagare.
– Det är bra, det gör att man får energi och inspiration. Det är också fint när någon vill fråga eller prata om något i predikan.
I vilken grad kan man ta upp dagsaktuella frågor i en predikan?
– Det kan man göra och bör nog göra. Samtidigt är det inte vi som kan ha lösningen på till exempel klimatkrisen, krig eller svält, men vi får sätta ord på hur livet nu är. Vi måste få klaga, men samtidigt visa att Gud bär. Innehållet i predikan bygger på en lång teologisk utbildning, min erfarenhet och mina tankar tillsammans med dagsaktuella frågor, säger Gunilla Renöfält.
HON ÄR OCKSÅ tydlig med vad predikan är för något.
– Det är inte ett bibelstudium där man redovisar fakta. Predikan ska ge syndernas förlåtelse, likt nattvarden, och samtidigt ge mod, hopp och ansvar att leva vidare. Det handlar om Guds förlåtelse, närvaro och kärlek. Teologi är en tolkande disciplin, där vi tolkar våra liv i ljuset av vår kristna tro. Viktigt är förstås att man lämnar gudstjänsten och känner att man deltagit i ett värdefullt sammanhang.
– Man ska gå ut stärkt. Vi talar om ”kyrkbänksämbetet” att vi firar gudstjänst tillsammans. Din uppgift som deltagare är att sjunga, be och delta. Liturgi betyder ”folkets tjänst inför Gud”, men också Guds tjänst för oss. Det är ett växelspel där vi alla deltar. Prästen är utsedd att vara en som borrat djupare i de här frågorna och leder gudstjänsten, säger Gunilla Renöfält.
KYRKORUMMET ÄR DEN naturliga platsen för en gudstjänst. Samtidigt ett rum där många känner en speciell atmosfär av vördnad.
– Både barn och ungdomar dras till kyrkorummet eftersom det är något annat än det man vanligtvis ser. Har man en böneväv samlas ofta familjer och uttrycker glädje eller sorg. Kyrkorummet blir heligt för att vi behandlar det på ett visst sätt. Vissa saker gör vi, vissa saker gör vi inte, och ibland kolliderar uppfattningar och vi får resonera om det.
Ett exempel är det stora antalet musikgudstjänster, och besökarnas tveksamhet inför applåder.
– Vi har inte konserter, utan
musikgudstjänster. Därför kan man vara återhållsam med applåder och vänta till slutet. Vi vill gärna tacka och visa vår uppskattning, men vi behöver inte bryta av.
Låga trösklar är ett slitet uttryck. Hur ska man som ovan men nyfiken tänka om man funderar på att delta i gudstjänst?
– Man får gå med självinsikten att detta vet jag inte så mycket om, men är nyfiken på. Jag kräver inte att få alla fotbollens regler förklarade inför en fotbollsmatch. Jag går – och upplever – och lär genom att gå oftare. Att ha ”lågtröskelgudstjänster” som ska vara lättillgängliga ger inte så mycket för oss som vill ha fördjupning. Så gå på gudstjänst, upplev en välkomnande miljö och se vad som händer i dag och med dig. Låt det vara lite av ett mysterium, uppmanar Gunilla Renöfält.
”Gå på gudstjänst, upplev en välkomnande miljö och se vad som händer i dag och med dig. Låt det vara lite av ett mysterium”, uppmanar Gunilla Renöfält, präst i Sofiakyrkan.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
”Jag
får ett lugn i kyrkan”
hallå där
Anita Kilit, regelbunden gudstjänstdeltagare i Jönköping.
LÄS MER
◗ om gudstjänstens roll på nätet – följ qr-koden!
827 personer
◗ Så många människor deltog under 2024 i gudstjänster i Jönköpings församling (inklusive äldreboenden). Detta att jämföra med 2023 (72 154 personer), 2022 (63 483 personer) eller 2021 (63 851 personer).
Källa: Jönköpings församlings verksamhetsberättelse.
◗ – Jag går så ofta jag kan, men nog mer på vinterhalvåret. Jag pendlar lite mellan Svenska kyrkan och den syrisk-ortodoxa församlingen i Råslätts kyrka, säger Anita Kilit.
Vad ger gudstjänstdeltagandet dig?
– Väldigt mycket. Jag tror på Gud och Jesus Kristus och känner ett väldigt lugn och tycker att jag kommer närmare Gud i kyrkan. Jag vill veta mer om min tro och relatera till livet. Jag vill gå hand i hand med min tro och leva ett vanligt liv.
Anita Kilit tycker att gudstjänsten ger en alldeles speciell upplevelse.
– Jag får känna precis vad jag vill när jag är på gudstjänst.
Hon tycker att predikan är viktig.
– Bibeln är vår främsta bok för att vara en bra kristen och jag försöker läsa Bibeln, men förstår inte allt. I predikan får jag hjälp att tolka vad Bibeln menar utifrån dagens samhälle, vilket är skönt.
ANITA KILIT HAR syrianska rötter och är döpt, konfirmerad och vigd i Svenska kyrkan.
– Mina föräldrar har alltid varit troende, och i släkten försöker vi leva efter vår tro. Jag försöker så gott jag kan lära mina barn om den kristna tron och värderingar. Nu när de är större kan jag säga att ”en timme i veckan kan ni ge till er Gud”, för att få dem att följa med till gudstjänst, säger Anita Kilit med ett skratt.
Mikael Bergström
Stenarna i kyrkoparken lockar till meditationsvandring
I somras fyllde Margareta Melin 90. Som ett slags tidig födelsedagspresent invigdes två månader innan tolv ”meditationsstenar” i parken runt Kristine kyrka. På varannan sten finns korta bibelord, på de övriga citat ur just Margareta Melins rika författarskap.
◗
– Idén var att göra något med en lokal författare. Margareta Melin är med i församlingen och har betytt så oerhört mycket för Svenska kyrkan och gudstjänsten för flera generationer. Hon har ett språk som tilltalar och målar en varm bild av vem Gud är, säger Karin Edwardsson, musiker i Kristine och en av initiativtagarna.
Tanken är att stenarna ska locka till just en meditationsvandring.
– I den här miljön kan människor gå en liten runda och få en stund med sina tankar.
– Jag tycker stenarna funnit sin plats och det är fint att se barn springa mellan stenarna och läsa, Också kul att hundägarna får ett bibelord med sig på morgonpromenaden. liksom pilgrimsvandrare och turister får det.
MARGARETA MELIN ÄR själv mycket nöjd med stenarna:
– Roligt och hedrande! Jag blev överraskad av förslaget, säger hon. Hon var förstås själv med när stenarna invigdes i slutet av maj, vilket Karin Edwardsson uppskattade:
– Jag är väldigt glad över att Margareta kunde vara med vid invigningen då vi vandrade och hon läste sina texter.
Margareta Melin föddes alltså 1935. I Stockholm. Är utbildad teolog och har, förutom med skrivande, arbetat som föredragshållare och retreatledare, inte minst på Wettershus söder om Gränna.
Hon kom till Jönköping i
Maja Karin Lindahl, präst, och Karin Edwardsson, musiker, i Kristine kyrka, betraktar en av de meditationsstenar som fått text av Margareta Melin.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
invigdes.
slutet av 60-talet genom sin make Paul-Ragnars arbete. Han blev så småningom kyrkoherde i församlingen, gick bort för fyra år sedan.
I PSALMBOKEN FINNS hon representerad med hela sju texter. Hon har en lång rad böcker bakom sig. Den mest kända är Kärnord med
korta tonsatta sentenser. Hennes överlåtelsebön används flitigt i gudstjänster:
DU som ville mitt liv och har skapat mig efter din vilja – allt i mig känner du och omsluter med ömhet: det svaga likaväl som det starka det sjuka likaväl som det friska. Därför överlämnar jag mig åt dig utan fruktan och förbehåll. Som ett lerkärl lämnar jag mig i dina händer. Fyll mig med ditt goda så att jag blir till välsignelse. Jag prisar din vishet du som tar till dig det svaga och skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Erik Lindfelt
Karin Edwardsson och Margareta Melin i samband med att meditationsstenarna
GÖRS NEDRÄKNING
KOPPLAR AV VILSELEDA
TONÅRSPLÅGA
FALLA TILL FÖGA
RYMMER MÅNGA KÄND NALLE
FÅGELLÅT
FJANTERIER
VÅGFÅNGARE
KÖR ÅT ANDRA HÅLLET
STANDARD TÄVLING
HOPPAR PARISFLOD
FÖRE LA FESTDRÄKT
7
FILMGENRE GALLSKRIKA
VIKTIG DRIVKRAFT
VÄL AVVÄGD TALLVIRKE
RÖR PÅ KROPPEN
LÄGGA TILL
TA SIG EN FUNDERARE ME BUMBA
LÅNG TID
LETAR MED FRENESI
Höstkrysset
GÖR SÅ HÄR
◗ Lös korsordet och skicka in meningen du får fram i de färgade rutorna. Kom ihåg att ange din adress så att vi kan skicka eventuell vinst. Fem vinnare får varsin snygg tygkasse med Svenska kyrkans nya logotyp och budskapet ”En kyrka som bär”.
HUVUDSTAD TJECKIEN
BARRIÄR
FÖRMIDDAG KASTAR SIG IVÄG
PAPPA TILL ABEL DOMÄN RODON MITT PARK
BATTERI SIMFÅGEL
KURBAD
PRÖVA LÖSA TEORIER
HÖRS BÄCKEN
LÄGGER INTRESSERAD
SPÖKDJUR ÄR SMÅ
VILL AKROFOBIKER BLIR FISK MED PIGG
KATTVAPEN EFTERFRÅGAN
SOLOSÅNG OMSLUTER
KAN HA EGEN ANDA
Sänd in lösningen till: Östra Storgatan 45, 553 21 Jönköping ... eller mejla lösningen till: jonkoping.korsord@ svenskakyrkan.se
◗ Vi vill ha ditt svar senast 25 oktober 2025 2
Namn:
Adress:
VISAR MISSNÖJD VINTERSÖMN
ANAS KANSKE VID FARA STRÖM
UTHÄRDAR FRIDSTÖRARE
BIFALL I OMSK
HAR INGET SLUT ARBETAR PÅ GYM NATRIUM 1 3 4 5
Tack till alla som skickade in svar, 115 stycken. Vi gratulerar vinnarna i korsord nr 2 2025:
◗ Gerd Bäckman, Jönköping
◗ Ulf Nelson, Jönköping
◗ Peter Rosendahl, Jönköping
◗ Ewa Pettersson, Jönköping
◗ Birgitta Bringhall, Huskvarna
Rätt korsordssvar i förra numret: Växa i kärlek
Postadress:
Telefon:
E-post:
DIN KYRKA
”I kyrkan får man vara hur man vill – och alla får vara med”
Kyrkan ger trygghet och gemenskap. Det anser Tyra Engqvist och Oliver Jarenmark i Kyrkans Unga i Jönköping och instämmer i det ökande intresset för tro bland unga.
◗ – När det känns tungt så litar jag på att Gud är med mig hela tiden. Jag känner ett stöd, säger Tyra.
– Tron innebär att man alltid har en grund att luta sig mot. Men det finns så många olika sätt att tro. Idag hittar många sin tro via kompisar eller nätet, säger Oliver.
De tillhör båda Kyrkans Unga i Ljungarum och konstaterar att allt fler ungdomar engagerar sig i kyrkan för att få trygghet och gemenskap.
– Ångest och rädsla är ganska vanliga känslor. Jag tror också att många är oroliga över klimatet. Då söker man en trygghet, någon form av positiv nyhet. Man kommer till kyrkan och får vara hur man vill, säger Oliver och får medhåll av Tyra.
– En del har kanske fördomar om kyrkan. Men har man väl besökt den så upptäcker man den gemenskap som finns, där alla får vara med, säger Tyra.
LÄS MER
◗ ... om Tyra, Oliver och Kyrkans Unga på hemsidan – följ qrkoden!
Oliver Jarenmark och Tyra Engqvist går sista gymnasieåret på naturprogrammet och är engagerade i Kyrkans Unga. De märker en tydlig trend bland jämnåriga till ökat intresse för religion och kyrkan. Foto MIKAEL BERGSTRÖM
Nellie och Jesper blir trainee i Jönköpings församling
De har varit unga ledare i olika sammanhang. Men nu har Nellie Engdahl och Jesper Björkbrant klivit in som trainee i Jönköpings församling. Under tio månader ska de lära sig mer om en stor och bred verksamhet.
– Jag är uppvuxen inom Svenska kyrkan och har kompisar som tidigare gjort traineeår och säger att det är det bästa man kan göra. Jag trivs väldigt bra i Svenska kyrkan och känner att jag vill jobba här i framtiden. Då är det bra att få en överblick och bli mer insatt, säger Nellie som varit ung ledare för barnkörer och konfirmandgrupper.
– Kyrkan är väldigt välkomnande, både när man mår bra och mindre bra. Jag vill vara med och hjälpa till och jobba med människor, säger Jesper som
konfirmerades 2017 och varit ung ledare sedan dess för hela 12–13 konfirmandgrupper.
Parallellt med att de får gå Svenska kyrkans grundkurs i Växjö på halvtid, ska de delta i församlingens många olika verksamheter.
Nellie Engdahl och Jesper Björkbrant är trainees, och får handledning av församlingspedagog Anna Wikner och prästen Cecilia Sjöberg.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
– De ska se så mycket som möjligt av församlingens arbete. Det diakonala, musikaliska, teologiska, med mera, säger församlingspedagog Anna Wikner, handledare för Jesper medan prästen Cecilia Sjöberg handleder Nellie. LÄS MER ◗ ... om Nellie, Jesper och hur det är att vara trainee på hemsidan – följ qrkoden!