Issuu

APRIL 2020

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN

Jönköping Tema: Berättelser

Följ med på tidsresa i påsk

Jag berättar – alltså finns jag. Det är när vi delar våra berättelser som vi blir människor. Genom dem skapar vi vår historia, framtid och gemenskap – de hjälper oss att förhålla oss till det som varit, det som är och det som ska bli.

Porträttet: Jon Henrik Fjällgren ”Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa”

Faith Kakembo, artist:

Utbytet tog Felicia till Costa Rica

”Det var inte min plan att tävla i musik”

ODR SAMHÄLLSINFORMATION

20am3212_omslag_22115.indd 1

2020-03-20 11:04:39

Innehåll

påsk/20

Varsågod …

www.svenskakyrkan.se/jonkoping kom@svenskakyrkanjonkoping.se Telefon: 036-30 35 00, växel.

20am3212_innehall_22411.indd 2

Lokalredaktion: Monica Sandsvik Svensson, Josefine Setterström, Pär Sjöstrand, Martin Ahlqvist och Eva Stråth. Extern skribent Erik Lindfelt. Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete 2019 Annonser: Display i Umeå AB,090-71 15 00, info@display-umea.se

N VA

ENMÄRK

... här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping. Om du har synpunkter eller önskemål på innehåll, är vi intresserade av att ta del av dem.

FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM

Redaktion

FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM

FOTO: MARIA ÖSTLIN

4 Notiser 6 Intervju: Faith Kakembo 10 Tema: Berättelser 14 Porträtt: Jon Henrik Fjällgren 18 Påskens drama – som en Hollywoodfilm 20 Forskare: Vi behöver en ny syn på arbete 22 Intervju: Arnold Wernersson Vigde livet åt äventyren 25 Almsjukan sätter spår på kyrkogårdarna 26 Kalendarium: Stilla veckan och påsk 28 Följ med på tidsresa i påsk 30 Ung i den världsvida kyrkan 31 Korsord 32 Krönika: Dan Korn

EN DEL AV Trycksak 5041 0004

April 2020

2020-03-20 11:04:44

Ledare Ann Aldén

FOTO: XURZON/GETTY IMAGES

Vi behöver dela berättelsen om vårt liv UNDER MINA år som forskarstudent i Lund

tog jag gärna en kopp kaffe med en kvinna som doktorerade i etik. Hon hade ägnat många år åt att samtala med människor i livets slutskede, både enskilt och i grupp. Hon hade upptäckt lyrikens förmåga att öppna världar, inte minst inombords. Dikterna kunde skapa rum i vilka det blev möjligt att formulera sig också kring sitt eget liv. Poesin hade förmågan att härbärgera livet i hela dess djup och bredd. Det som varit till glädje och det som hade inneburit smärta. Allt vävdes in i ett rymligare sammanhang och blev på ett förunderligt sätt till en erfarenhet av mening och hopp. En av slutsatserna i avhandlingen, som med åren skrevs, var den att innan vi dör och lämnar det här livet, behöver vi dela berättelsen om våra liv med någon annan. Att göra så är försonande och helande, ger hopp och mening.

I SKRIVANDE stund känner vi av oron som

April 2020

20am3212_ledare_22412.indd 3

”Och när det är som allra mörkast bryter ljuset, livet och värmen fram.”

VÄLKOMMEN ATT fira påsken i våra kyrkor. ANN ALDÉN, KYRKOHERDE FOTO: KICKI ALM

corona-pandemin sprider. Den har på kort tid blivit en del av vår gemensamma berättelse. Kyrkan fortsätter att vara en trygg plats för ljuständning, bön och gudstjänst. Snart är det påsk och vi får spegla våra liv i några dagar som rymmer allt. Här finns skärtorsdagens måltid; vardagens bröd och hårda arbete och festens vin och bekymmerslösa lätthet. Här finns Getsemane; en trötthet som gör att vi inte orkar. Som får till följd att vi sviker också den och dem som står oss allra närmast. Här finns långfredagens smärta och bottenlösa sorg. Dagen som frågar varför, och

som undrar varför just jag? … och så påsk aftonens väntan… utan att riktigt veta på vad. Vi väntar på helgen, på lönen, på semestern och på att få börja arbeta igen. Vi väntar på den rätte, på pensionen, på att studierna ska ta slut. Påskafton är väntan, är tomhet, är förlorade drömmar och grusade förhoppningar – men är också en aning om något ytterligare och något mer… Och när det är som allra mörkast bryter ljuset, livet och värmen fram. Död och mörker kan i ett slag vara långt borta och vi står på tröskeln till det som fram till nu varit endast ett löfte. Se, jag gör allting nytt! Vem vet; en dag sitter vi kanske tillsammans och berättar för varandra om det liv som blev just vårt. Berättar och upptäcker att allt det som är jag, det som är vi och det som är vårt, vävs in i ett rymligare sammanhang och förvandlas till en erfarenhet av både mening och hopp.

2020-03-20 11:04:26

Notiser

FOTO: PEAX SVENSSON

Biskop Fredrik Modéus och rabbin Dan Korn med kören Nova i bakgrunden.

Minnesdag av Förintelsen blir återkommande evenemang SOFIAKYRKAN VAR fullsatt vid högtidlighål

landet av Förintelsens minnesdag den 27 janu ari. Konserten med andakt var en stark och känslosam manifestation för alla människors lika värde. Framträdandet hade producerats av musikerna Nina Åkerblom Nielsen och Edward Eklöf och välsignelsen framfördes på hebreiska av rabbin Dan Korn och på svenska av biskop Fredrik Modéus. Kyrkoherde Ann Aldén som initierat manifestationen i Svenska kyrkan Jönköping samlade också inbjudna gäster till runda bordssamtal i Navet tidigare samma dag. I SAMTALET deltog förutom kyrkoherden

själv, en rabbin, en imam, en biskop, en lands hövding, en specialpedagog och ytterligare en muslim. Temat för samtalet var Att vara kosmopolit och älska det lokala.

400 år Så mycket fyller Jönköping Öster och det firas under under helgen 25–26 april. En dag då Jönköping Öster uppmärksammas och Svenska kyrkan är en av flera medarrangörer. Svenska kyrkan Jönköping firar att Kristine kyrka är nästan lika gammal och deltar med kören Nova, Kristine Barnkör och Gräshagens kyrkokör och Café Navet är öppet! Guidade visningar i gamla Rådhuset och Kristine kyrkas torn. Jönköpings kommun är huvudansvarig. Läs mer på: svenskakyrkan.se/jonkoping

Nystart för verksamhet med ungdomar och konfirmander HÖSTEN 2019 var tuff för många – både personal, ledare, ungdomar, assistenter och konfirmander – med inställd ungdomsverksamhet i Lager manska villan/Sofia prästgård. Svenska kyrkan Jönköpings fokus var omtanke om ungdomarna – inte en ung människa ska fara illa i vår verksamhet. Tyvärr drabbar ett sådant beslut även de som skött sig klanderfritt, vilket är beklagligt men oundvikligt. Nu blickar vi inåt och framåt.

20am3212_notiser_22416.indd 4

Svenska kyrkan Jönköping granskar rutiner, riktlinjer och ser till att de framöver kommer att följas. Externa konsulter gör en utredning och frågar, hur kunde det ske? Vi vill säkerställa att det inte händer igen. Personal från Svenska kyrkan Jönköping samarbe tar med Svenska kyrkans ungas sty relse för att utveckla samarbetet och verksamheten tillsammans. De unga har bjudits in till övriga sammanhang i församlingen. Nya konfirmations grupper planeras för nästa säsong.

FOTO: MAGNUS ARONSON, IKON

April 2020

2020-03-20 11:04:22

Sofiakyrkan Sofiakyrkan är uppförd i nygotisk stil och har en korsformig, treskeppig planform med rundavslutat kor samt två korkapell där det ena hyser sakristian. Kyrkan har fasader av röd oputsat tegel och fasadornamentik i cement. Takytorna är belagda med skiffer med undantag för tornspiran samt tornryttaren och de mindre hörnspirorna som är klädda med kopparplåt. Fönstren är spetsformiga med masverk i olika passformer, de ornamentala formerna har getts en ljus färgsättning som står i kontrast med det röda teglet. Sofiakyrkan invigdes den 8 april 1888.

Sofiakyrkan från ett annat perspektiv. Takrenoveringen kommer att pågå hela året. FOTO: SVENSKA KYRKAN JÖNKÖPING

Tillsammans vårdar vi vårt gemensamma kulturarv RENOVERING AV skiffertaket på Sofiakyrkan påbörjades i februa ri och ska fortgå hela året. Det är byggnadsställningar runt kyrkan och på ena sidan hänger bander oller med budskapet ”Tillsam mans vårdar vi vårt gemensam ma kulturarv”. Renoveringen finansieras med medlems- och kyrkoantikvariskersättning – så alla hjälps vi åt att bevara våra kulturbyggnader. Inför takbytet har samver

kan skett med Länsstyrelsen i Jönköping och Jönköpings läns museum för att renoveringen ska ske på rätt sätt. RENOVERINGEN INNEBÄR att

material återvinns eller ersätts, det befintliga skiffret plockas ner och dåliga skifferplattor sorteras bort. Underliggande tjärpapp demonteras då den har uppnått sin tekniska livslängd och ersätts med ny tjärpapp. Därefter kom

För tredje året i rad ordnas en orgelhelg i Jönköping, den 24–26 april. FREDAG 24 APRIL Sofiakyrkan 19.00 På orgelpallen: professor Karin Nelson från Göteborg och Oslo. LÖRDAG 25 APRIL Sofiakyrkan 12.00 Den unge och lovande Noa Edwardsson, student från Per Brahegymnasiet, bjuder på lunchkonsert.

April 2020

20am3212_notiser_22416.indd 5

mer befintligt skiffer att åter monteras och kompletteras med samma typ av skifferplattor där det behövs. Kopparplåten på tak och spiror som till stor del är sedan kyrkan byggdes 1885–1888 kom mer att bytas då den har börjat spricka i falsar och på sina håll har ”lappats och lagats” med varierande resultat. Tornspiran fick ny koppar plåt och förgyllning under åren

LÖRDAG 25 APRIL Kristine kyrka 18.00 Fredrik Bodin, elgitarr, och Fredrik Sjöblom, orgel.

2000–2001 och kommer inte att beröras av nuvarande renovering. GUDSTJÄNSTER OCH kyrkliga

handlingar pågår som vanligt i kyrkan. Kom gärna in för guds tjänst, för en stilla stund, be en bön eller tänd ett ljus.

MITT I STAN – CAFÉ NAVET! En mötesplats för gemenskap vid Hovrättstorget i gamla rådhuset på bottenplan. Öppettider: Vardagar öppet för servering klockan 11.00–16.00 Välkommen!

SÖNDAG 26 APRIL Sofiakyrkan och Kristine kyrka 11.00 Kör och orgel smyckar högmässorna. SÖNDAG 26 APRIL Kristine kyrka 16.00 Oskar Rutberg, vinnare av Svenska orgelsällskapets nationella orgeltävling 2018.

2020-03-20 11:04:23

Porträttet Faith Kakembo

Faiths framgång Är du Mello-fantast så kanske du har lyssnat till eller läst om Faith Kakembo från Jönköping? Amos fick nöjet att göra ett hemma-hosreportage hos henne inför tredje deltävlingen i Melodifestivalen där hon var en av de tävlande. TEXT: MONICA SANDSVIK SVENSSON FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM

aith Kakembo och hennes man bor centralt på Torpa i en ljus lägenhet med fönster åt både öst och väst. – Innergården påminner om går den på Råslätt, där jag växte upp, påpekar Faith. Vi trivs så bra här, vi kommer nog ald rig att flytta, säger hon och ler. Visserligen gick inte Faith vidare i Melo difestivalen – men med hennes utstrålning, varma, mjuka framtoning och fantastiska röst kan hon ha en framtid inom musiken. Uganda, i Afrikas inland, är Faiths födelse plats. Några av er tänker förmodligen på den självutnämnde presidenten och diktatorn Idi Amin. Diktatorns regim störtades 1979 men i många år led landet av de brott mot mänskli ga rättigheter som hade ägt rum, av fortsatta oroligheter och en kraschad ekonomi. Det fick Faiths föräldrar att söka sig en ny bättre framtid, Faith var ett år när familjen flyttade. Varför Sverige och just Jönköping?

– Ja, det hade varit enklare med England, för då hade mina föräldrar haft språket, men de hade vänner som redan bodde och triv des i Sverige och det avgjorde valet, berättar Faith. Familjen flyttade till Råslätt och bodde där fram tills Faith var sex år, och hennes syster Silvia fyra år. Innergården på Råslätt med stor sandlåda är det hon minns tydligast 6

20am3212_portrett_22418.indd 6

från den perioden. Därefter blev det Måns arp och efter några år gick flyttlasset igen till grannorten Taberg. Familjen sökte sig till gemenskapen i kyrkan, i Uganda tillhörde de motsvarigheten till Svenska kyrkan, men i Sverige blev de medlemmar i en frikyrka. – Barndomen var en härlig tid, berättar Faith. Vi bara lekte och lekte och hade vatten krig i grannskapet. Jag minns inte att jag upp levde att någon var dum eller elak. Vår familj fick tidigt ett fadderpar som tog hand om oss, de blev som mormor och morfar för mig och min syster. – De satt barnvakt åt oss, men det kan inte ha varit lätt, för jag var en sådan mammagris som bara grät och grät tills mamma kom hem. Det var en otacksam uppgift, tack och lov så uppförde sig min syster bättre, skrattar Faith. Paret finns inte längre kvar i livet, men är bevarade i minnet. FOTBOLL VAR ett stort första intresse och är

det än idag, scoutverksamhet var ett annat intresse i barndomen. Det var först i tonåren som hon började sjunga och intressera sig för musik. Hennes vänner i kyrkan startade en gospelkör och hon hängde på – och hon kän de direkt att det var hennes forum. Sången blev bara roligare och roligare. FORTS.

April 2020

2020-03-20 11:04:23

Faith Kakembo deltog i Melodifestivalens tredje deltävling i Luleå. Hon hamnade på femte plats. FOTO: STINA STJERNKVIST/SVT

April 2020

20am3212_portrett_22418.indd 7

2020-03-20 11:04:26

Porträttet Faith Kakembo ”Det ska vara oförutsedda händelser under dagen för att jag ska trivas, s äger Faith Kakembo, som jobbar på a kuten till vardags.

Själv var jag väldigt fördomsfull mot nätdejting, men jag fann mitt livs kärlek där, så jag kan rekommendera tillvägagångssättet! Efter grundskolan valde Faith att läsa en ettårig kurs på ITM, Institutet för tro och musik, en folkhögskola i Huskvarna. Här fick hon utveckla sin sång och djupdyka i bibelns berättelser. Faith beskriver tiden som fan tastisk. Det var spännande möten med nya människor och djupa samtal kring texter i Bibeln. Hennes röst och sångteknik gjorde en rejäl resa och hon utvecklade sin solosång. SÅNGEN HAR varit och är en älskad och vik tig del i livet – men bara en hobby. Faith har ingen önskan att bli sångerska på heltid. Faith läste till sjuksköterska och hon kan egentligen inte svara på varför. Funderingar kring ingenjör fanns, hon tycker om matema tik och logiska lösningar, men hon frågade sig själv – hur kul är ett arbete som ingenjör? I stället följde Faith med sin mamma, distriktsköterskan, till hennes arbetsplats för att prova på. Det kändes spännande och intressant. Så det blev sjuksköterska och arbete på akutmottagningen i några år. – Det får inte bli för enahanda, det ska vara oförutsedda händelser under dagen för att jag ska trivas, förtydligar Faith, så akuten var en bra arbetsplats.

20am3212_portrett_22418.indd 8

– Men så blev jag sugen på att plugga igen och sökte till narkossköterskeutbildning i Linköping. Idag har Faith en tjänst som narkos sköterska på Länssjukhuset Ryhov och lever tillsammans med sin man Kristian. Han kommer från Östergötland och arbetar som möbelsnickare. – Tack och lov för nätdejting, det ger större

Elna Faith Kakembo Willén Ålder: 34 år. Familj: Maken Kristian, mamma, pappa, bror och syster. Intressen: Musik, baka, handarbeta. Favoritmat: Lax från Vättern. Favoritlåt: Något med India Arie. Favoritpsalm: Dagen är kommen.

FOTO: GETTY IMAGES

möjligheter rent geografiskt att lära känna varandra, konversera under lång tid och sedan mötas. Om det inte vore för nätet hade vi förmodligen aldrig mötts, berättar Faith. – Själv var jag väldigt fördomsfull mot nät dejting, men jag fann mitt livs kärlek där, så jag kan rekommendera tillvägagångssättet! SEDAN TONÅREN har Faith sjungit hela tiden

i kör och uppträtt i olika kyrkor i Jönköping. En dag blev hon tillfrågad av en bekant som skrivit en låt om hon ville spela in den, låtens titel var Thru fire and rain och hon tackade ja. Trots att hon inledningsvis inte var så för tjust i melodin, men det var texten som fick henne att tacka ja, den var mitt i prick! Med låten deltog Faith i musiktävlingen P4 nästa och gick vidare från region till rikstäv ling och kom tvåa i finalen. Personal från SVT är alltid på plats för att ha möjlighet att välja artister för lansering i andra program, de gav Faith en bonusplats i Melodifestivalen. – Saker bara händer och lyckan står mig bi, skrattar Faith och spelar lite på pianot. Det har inte varit min plan eller strategi att tävla i musik, men visst är det roligt att få erbju dandet. För Amos är hon en starkt lysande stjärna med sitt varma sätt och sin strålande person lighet. En vinnare helt enkelt! Vi vill höra mer av henne trots att det inte blir i Eurovision Song Contest i maj. Kanske kan någon övertala Faith att bli sångerska på heltid trots allt?

April 2020

2020-03-20 11:04:27

Pärlor för reflektion och eftertanke Den kallas ibland för livbojen. För liksom en livboj finns Frälsarkransen till hands när du behöver den. Den påminner om att det finns en mening. Hela du får ta plats, hela du behövs, hela du ryms. Frälsarkransen tillåter och omfamnar. Du hör till.

Frälsarkransen är ett modernt radband och armband, med 18 pärlor i olika färger och av olika betydelser. Den har under 25 års tid hjälpt otaliga människor till fördjupad bön och en innerligare Gudskontakt. 1. 2.

1. Gudspärlan påminner om att det finns någon som alltid är med oss.

2. Tystnadspärlorna finns där för stillhet och lugn. 3. Jagpärlan riktar tanken inåt, till den vi är när yttre roller skalas bort.

10.

4. Doppärlan manar oss att våga börja om på nytt. Det är aldrig försent. 5. Ökenpärlan symboliserar motgångar. De är okej och kan besegras.

6. Bekymmerslöshetspärlan är livets rastplats. Här finns inga krav. 7. Kärlekspärlorna finns för de människor vi älskar och de som älskar oss.

8. Hemlighetspärlorna rymmer det vi döljer och den gröna även medmänsklighet. 9. Nattens pärla står för mörker. För att uppleva dagen måste man utstå natten.

10. Uppståndelsepärlan flödar av ljus och liv. Den är hoppet som övervinner oro och rädsla.

6. Frälsarkransen av glas tillverkas Tara Projects i New Delhi, i Indien, och uppfyller bestämmelserna för Fair Trade. Varje pärla görs för hand.

Fråga efter Frälsarkransen i din kyrka.

FK_230x300.indd 1 20am321_annons_21580.indd 9

2020-03-16 15:00 2020-03-20 10:15:48

Jag alltsĂĽ berĂ¤ttar finns jag 10

20am321_tema_berettelser_21581.indd 10

April 2020

2020-03-20 10:16:01

TEMA BERÄTTELSER Genom att berätta gör vi oss sårbara. När vi för en stund lämnar tryggheten och låter berättelsen skava och prövas utvecklas vi. Berättandet gör oss till människor.

i mötet, i direkt samspel med en annan människa, som berättelsen gör avtryck. – Först när jag börjar berätta gör jag anspråk på min historia, men också den möjliga framtiden. Jag osäkrar berättelsen. Den landar hos en annan människa, vi smakar på orden och kan utmanas med frågor som skapar en osäkerhet. När jag berättar blir en utveckling möjlig, säger Ulrika Tajthy. Hon är logoped och kursföreståndare för afasilinjen på Sundsgårdens folkhögskola utanför Helsingborg. Där möter hon dagligen människor som har svårigheter med språket. En av hennes uppgifter är att hjälpa dem uttrycka sina egna berättelser. Att berätta stärker jaget.

AV MATS KARLSSON ILLUSTRATION: ROBERT HILMERSSON ”NARRATIV” SÄGER forskarna. ”Stories” heter det på sociala medier, ”storytelling” i reklamen. I en värld med överväldigande mängder information blir berättelser allt viktigare. Ju mer vi stressas av det oavbrutna flödet av fragmentiserade budskap, desto mer behöver vi sitta ned och lyssna på någon som berättar. Och låta någon höra mig. Alla har vi berättelser, även om de kan se väldigt olika ut och framföras på många olika sätt: med eller utan ord, i tal eller i skrift, som musik, dans, teater eller film. Men det är framför allt

April 2020

20am321_tema_berettelser_21581.indd 11

EN MÄNNISKAS berättelse rymmer inte bara historien, utan också den möjliga framtiden. Men att bära den själv inom sig är inte nog, förklarar Ulrika Tajthy. – Det är jätteviktigt att både berätta och ta del av andras berättelser! En berättelse som inte berättas är statisk, och den som inte tar del av andras berättelser kan inte utvecklas. Då sker något även i mig. Om jag lyssnar ordentligt tar jag emot den och låter den bli en del av min egen berättelse. Hon talar om ”ubuntu”, ett uttryck som blev känt genom fredspristagaren Desmond Tutus kamp mot apartheid i Sydafrika. Innebörden är ungefär ”främmandevänlig”, att man är nyfiken och vänligt inställd även mot dem man inte förstår. Det skapar möjlighet att utvecklas. Tutu ville inte ställa apartheidregimen inför rätta utan samarbeta för framtiden. ”Jag är för att du är för att vi är”, var hans måtto. Ulrika Tajthy har jobbat länge med personer med afasi, som behöver hjälp att uttrycka sina berättelser. Hon har lärt sig samspela med människor som bättre läser av andra bortom orden än de flesta av oss, som märker nyanser som vi andra inte lägger märke till. Det triggar vår lyhördhet. – Jag kunde inte gå in i rummet utan att vara närvarande och autentisk, det märkte de direkt. Jag fick gå ut och samla mig, sen gå in igen. Skorrar det illa, att det yttre och det inre inte stämmer överens – som en ostämd gitarr – kalibreras vi av människor som de här. De sätter oss på prov, säger hon. – Vi bär alla på en sårbarhet i olika grad, men jag som har språket är aldrig lika utsatt som de här i klassen. Om jag kan ta in vidden av det kan jag växa som människa. Att möta sårbarhet kräver mina resurser.

FORTS.

2020-03-20 10:16:03

Tema Berättelser

Antropologen Don Kullick vid Uppsala universitet, som länge forskat om utsatta människor i olika miljöer, anser att vi inte ska se utsatthet som en brist och kostnad för samhället, utan en resurs som lär oss bli bättre. De ställer krav på att människor runtikring engagerar sig och tar ansvar, i verkliga möten.

Greta Thunberg utanför Sveriges riksdag. FOTO: MIKAEL M JOHANSSON

LIKA SVÅRT som att sakna språket kan vara att sakna en historia att berätta. Inga i en Stockholmsförort växte upp med en tystnad kring sig, som det tog henne många år av terapi att förstå och acceptera. – Jag insåg att jag inte hade någon sammanhängande historia, som andra. Kompisar berättade om somrar på landet, om ställen de besökt och saker de gjort. Jag insåg att min historia mest bestod av anekdoter och luckor. Jag kunde ibland se en vägskylt till någon plats som kändes bekant, men jag visste inte vad vi gjort där. Mamma sade aldrig ”Kommer du ihåg när vi var där? Då hände det och det”, säger Inga. Det som fastnade i minnet var ofta incidenter, händelser där hon gjort illa sig, blivit rädd eller ledsen. Men hon vågade aldrig bli arg, vara till besvär, utan kände skuld för att hon var lat och slarvig. – Jag trodde att jag var ett dåligt barn. Men när jag var i 20-årsåldern sade min bästa vän: ”Så får man inte göra mot ett barn”. Jag började fatta att det inte var mig det var fel på, utan att min mamma var konstig.

”En berättelse behöver inte vara någon solskenshistoria, något att visa upp på sociala medier. Det som skaver kan också vara det som utvecklar.” Kring Inga fanns även en självupptagen mormor och en snäll moster, medan pappa tidigt försvann ur sikte, utan att mamma förklarade varför. Morfar lämnade också mormor. Som tur var hade mamma en pojkvän som förstod Inga. Genom att i vuxen ålder fråga honom, mostern och andra i omgivningen kunde hon börja rekonstruera sin historia. Förutom att få detaljer kring luckor kunde Inga också börja förstå vilka människor mamma, moster, mormor och hon själv var. – Alla var oerhört kapabla människor, mormor var en problemlösare av rang. Mamma var estetisk och duktig praktiskt, hon kunde förklara komplicerade saker. Hon och morfar sporrade mig att läsa – när jag var elva gav han mig Eddan – de väckte min kunskapstörst, gav mig viljan att veta, ifrågasättandet. Samtidigt var det stopp när det gäller känslor och berättande – troligen fanns någon diagnos i botten, gissar Inga. Men läsandet av andras berättelser har gett henne styrka genom åren. Författare som skrivit de episka berättelserna: Margaret Atwood, Donna French, Selma Lagerlöf, Göran Tunström, Robertson Davis. Tegelstenar som Carl Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia hade allt det som hon saknade – gedigna sammanhållna berättelser där trådar knöts ihop i slutet och ... är berättelser som allt får sin förklaring. Samma med serierna format mänskligheten. på tv och senare nätet. Världens myter skiljer – Jag älskar Tunströms Juloratoriet, där sig inte mycket åt. väldigt mycket förklaras, och han beskriver vad människor känner och varför. Ingas berättelse har blivit hennes egen rekon-

SAGOR

20am321_tema_berettelser_21581.indd 12

struktion, analys och förklaringen till varför mamma, moster och mormor blev som de blev. I dag är hon tillfreds med det. DET ÄR när vi delar våra berättelser som vi blir människor.

Genom dem skapar vi vår historia, framtid och gemenskap – de hjälper oss att förhålla oss till det som varit, det som är och det som ska bli. Hade vi bara varit här och nu skulle vi inte haft några berättelser. En berättelse behöver inte vara någon solskenshistoria, något att visa upp på sociala medier. Det som skaver kan också vara det som utvecklar. Just det bär de uråldriga arketypiska berättelserna med sig, draman som får sin upplösning på gott och ont. De destillerar våra känslor, är symboler för trygghet, hot, skönhet. I trygghetszonen där allt går på automatik är det svårt att utvecklas, resonerar Ulrika Tajthy. – Men hamnar man i det väldigt obekanta får man panik. I utvecklingszonen finns både trygghet och lite skav. Vår tid är utmätt och vi bär alla på en beredskap inför annalkande katastrofer. Som tur är bär vi också på skrattet, som är ett sätt att släppa på garden. Det utlöser en lättnad, befriar oss och vi får slappna av. I en för många så inrutad och stressad värld är det inte märkligt att efterfrågan på berättelser är så stor, anser Ulrika Tajthy. Människor som Greta Thunberg och fredspristagaren Malala Yousafzai från Pakistan får ett sådant genomslag för att de är autentiska och bär ett äkta engagemang med etik och moral. Därför skapar deras berättelser ett hopp. – Jag tror vi är på väg mot ett samhälle där vi förstår de här sakerna.

April 2020

2020-03-20 10:16:04

Berättelser om svenska berättare Att memoarer får kröna en författargärning är inte ovanligt. Men några av de största berättarna får aldrig tillfälle att berätta sin egen historia. Då är det fint när andra kan göra det åt en. Här är några spännande porträtt och självporträtt av människor som ägnat sitt liv åt att skildra andras öden – påhittade eller verkliga. Staty av författaren Astrid Lindgren på Stora torget i Vimmerby. FOTO: MICHAEL ERHARDSSON/MOSTPHOTOS

AV SARA GRANT

Ett jävla solsken

Den besvärliga Elin Wägner

Astrid och jag: 50 års arbetsliv

Den som utmanar sin samtid – och samtidigt är kvinna – kunde dömas hårt för inte så många år sedan. Elin Wägner kämpade för rösträtten, freden, kärleken och miljön, men skrev även några av de största klassikerna i svensk litteratur. Hennes hjärtefrågor är minst lika aktuella idag som för drygt 100 år sedan.

Kerstin Kvint jobbade som chefssekreterare på Rabén & Sjögren förlag och blev Astrid Lindgrens personliga sekreterare när författaren inte riktigt orkade själv längre. En ny bild av den folkkära sagoberätterskan träder fram när Kerstin Kvint berättar om resor, möten och samtal ända fram tills Astrid Lindgren gick bort.

Sladdisen

Mannen i skogen

Jag vill sätta världen i rörelse

Hon har givit oss många böcker för både barn och vuxna, inte minst den älskade serien om invånarna på Saltön, men särskilt mycket om sin egen uppväxt har Viveca Lärn inte berättat. Förrän nu. Här skildras en barndom i en konstnärlig och fritänkade familj där förmågan att berätta en god historia alltid slog högre än att hålla sig till sanningen.

Många har läst Utvandrar-eposet om Karl Oskar och Kristina, men Vilhelm Moberg var mer än författare. Han var opinionsbildare och drama tiker, en folkbildare och kulturikon. Och samtidigt mycket kontro versiell för sin samtid.

Fatima Bremmer Forum

Ester Blenda Nordström slog igenom när hon wallraffade som piga på en bondgård. Senare levde Sveriges första undersökande reporter med samer i Lappland, med tredjeklasspassagerare till Nordamerika och i Sibiriens kargaste landskap. Hon trotsade alla bilder av hur en kvinna skulle vara i början av 1900-talet, men fick betala ett högt pris.

Viveca Lärn Albert Bonnier Förlag

April 2020

20am321_paheng_berettelser_21589.indd 13

Ulrika Knutson Historiska Media

Jens Liljestrand Albert Bonnier Förlag

Kerstin Kvint Astrid Lindgren Text

Anna-Karin Palm Albert Bonnier Förlag

Belönad med Nobelpriset, och samtidigt sagotant. Bilden av Selma Lagerlöf är komplex. Hon var engagerad i kvinnokampen och många andra av tidens samhällsfrågor. Här får vi en bild av en sökande, tänkande och älskande kvinna med enorm styrka.

2020-03-20 10:16:06

Porträtt Jon Henrik Fjällgren

”Jojken är ett sätt att få ur mig mina känslor” Jon Henrik Fjällgren har alltid gått sin egen väg. Gjort det han själv tror på. Det har kostat på. Men samtidigt har han aldrig haft något annat val. AV ANNA-MARIA STAWREBERG FOTO: MARIA ÖSTLIN

JON HENRIK Fjällgren höjer volymen på bilstereon samtidigt som han mer eller mindre sladdar fram över grusvägen som slingrar sig över fjället. I baksätet sitter hans bästa vän och arbetskamrat, hunden Ranne, och väntar ivrigt på dagens första arbetspass. Ur högtalarna strömmar tonerna av Jon Henriks senaste jojk. Högt, klart och innerligt. Det är som om något inombords sätts i svängning. Kanske är det själen som berörs. Det är åtminstone så Jon Henrik förklarar känslorna som uppstår. Det är svårt att hålla sig oberörd inför en jojk. – Jojken står för alla ting. Allt levande. Man kan jojka glädje och man kan jojka sorg. Den finaste gåvan man kan få, det är att någon skriver en jojk till en, säger Jon Henrik. Då, 2014, när han var 27 och fick juryn i Talang att brista i tårar genom sin Daniels jojk, en hyllningssång till nära vännen Daniel som några år tidigare begått självmord, vann han svenska folkets hjärtan. – För oss samer betyder jojken allt. Den står för allt levande och är ett sätt för mig att få ur mig mina känslor. Vi samer är nämligen ganska

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 14

”När jag får komma ut i naturen, sitta vid en tjärn och tända en eld blir jag lugn. Då kan jag samla tankarna och få perspektiv på tillvaron.” dåliga på att prata känslor, säger Jon Henrik allvarligt. HAN SVÄNGER in på en nästan igenvuxen

skogsväg. Framför oss breder hagar ut sig. Hit kommer renarna innan det är dags för vinterbete. Här skiljs de som ska slaktas från de som ska leva vidare ytterligare några år, och här märks de nya kalvarna i öronen med renägarnas unika märkning. Jon Henrik visar runt. Lagar en del av stängslet som omgärdar platsen. Pekar mot slakteriet nedanför backen som alla renägare i samebyn delar. Visar ut över vidderna och

försöker förklara varför han aldrig kommer att flytta från Härjedalen. – När jag får komma ut i naturen, sitta vid en tjärn och tända en eld blir jag lugn. Då kan jag samla tankarna och få perspektiv på tillvaron. Då är det som om jag påminns om vad som är viktigt här i livet. HAN GER ett allvarligt intryck. Då och då tränger ett hastigt leende fram, men lika snabbt som det kommit försvinner det. Han är en gammal själ i en 33-årig kropp. En person som upplevt mycket, som vågar stanna i de svåra känslorna och som har modet att vara annorlunda. – Jag lärde känna Maret när jag under en period bodde på SANKS, ett samiskt behandlingshem i Norge för personer som lider av psykisk ohälsa. Maret skrev till mig på Facebook, och efter ett tag bestämde vi oss för att träffas, berättar Jon Henrik. Han minns första gången han klev in hemma hos familjen Nystad i den nordnorska samebyn där Maret bodde. En bullrig och stor familj där han direkt kände sig välkommen, om än lite omtumlad. Jon Henrik, som nyligen slagit igenom, hade

April 2020

2020-03-20 10:15:57

Trots framgångar med sin musik tänker Jon Henrik Fjällgren aldrig att flytta från Härjedalen. Närheten till naturen är viktig för honom. Och här kan han leva ut sin samiska identitet.

April 2020

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 15

2020-03-20 10:15:59

Porträtt Jon Henrik Fjällgren

precis diagnosticerats med posttraumatiskt stressyndrom och depression. Han hade avslutat en lång turné omgärdad av stor uppmärksamhet. Haft dagliga ångestattacker, men lyckats genomföra alla sina framträdanden. Han har i flera intervjuer berättat att han levt under konstant stress sedan barndomen. Att han varken passat in i skolan eller i samebyn, att han varit annorlunda från den dag han landade i Sverige. – Men jag är den jag är. Många jag träffar försöker förställa sig. Jag ser ingen poäng i att vara någon annan, även om det har gjort att jag ibland har råkat illa ut och blivit rejält mobbad i skolan. Jon Henrik är adopterad från Colombia, och när han växte upp hörde han dagligen glåpord som ”neger” eller ”indianen”.

SORGEN, RÄDSLAN och ångesten stängde han in inom sig. På fjället bland renarna kunde han koppla av. – Jag vet inte hur många nätter jag tillbringat på fjället. Att vara renskötare är hårt arbete, men det är värt allt. Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa. Deras lugn gör mig lugn. När jag tittar in i deras ögon, hör deras andetag och hör deras klövar mot snön, då Född: Den 26 april 1987. försvinner all stress och Familj: Sambon Maret Nystad, 28 år. all oro, förklarar Jon Gör: Är renskötare och musiker. Henrik. Bor: Mittådalens sameby i Härjedalen. Men inför Maret Drömmer om: Att fortsätta med musiken och vågade han vara sig han var barn. renarna. Jon Henrik planerar även att hålla själv. Under en av deras Visserligen är han föreläsningar mot mobbning. Tillsammans första träffar gick de på född utomlands, med Maret vill Jon Henrik starta eget bio. Där brast allt och Jon i storstaden Cali i inom turistnäringen, där de kan Henrik minns att han grät sig Colombia, men sedan föra det samiska kulturarvet igenom hela filmen. han adopterades av vidare. – Så om Maret trott att hon mamma Ulla och pappa Jan träffat någon samisk machoman förstod som baby, har han ogärna lämnat hon ganska snart att hon hade fel, säger Jon hemtrakterna. Henrik med ett snett leende. – Nej, varför skulle jag det? Här finns allt jag Det blev början på ett långt och kärleksfullt behöver. Här har jag naturen och här har jag förhållande. När vi ses tar Jon Henrik och renarna, säger Jon Henrik. Maret emot det lilla hus paret lånar av hans föräldrar. Huset, där farmodern tidigare bott, TROTS ATT han slagit igenom stort, ser han sig ligger i Mittådalens sameby i Härjedalen, mitt själv främst som renskötare. emellan en dånande fors och föräldrarnas Hans farfar var renskötare. Pappa Jan likaså. souvenirbutik. Att Jon Henrik skulle ta över var underförstått, och aldrig något som ens diskuterats. Han började vara med sin pappa och de andra rensköDE HAR satt på kaffe och lagt fram renfärs till lunchen på tining. På köksbordet brinner ett stearinljus. Ranne ligger och sover under köksbordet. Familjens nytillskott, huskyvalpen Arrú, har däremot lite svårare att komma till ro, snor runt och vill leka. – Arrú var Marets idé. Hon ville prompt ha en hund, förklarar Jon Henrik, och ser inte helt missnöjd ut. Här i samebyn har Jon Henrik bott sedan

JON HENRIK FJÄLLGREN

tarna redan som mycket liten. Att enbart satsa på artistkarriären är inget alternativ. Inte heller att vara enbart renägare. Som det är nu får han lite av varje, och Jon Henrik trivs med kontrasterna. Han säger att han varit andlig så länge han kan minnas, och för honom är jojken ett sätt att uppleva en kontakt med det andliga. – Förr hade samer trolltrummor, jojk och vissa andliga ritualer. Sedan tvingades vi bli kristna och övergav både jojk och trolltrummor. För oss samer har naturen alltid betytt mycket. Det är den vi lever av och därför vördar vi den, säger han enkelt. När Svenska kyrkan i mars 2001 arrangerade en försoningsgudstjänst i sydsamiska Undersåkers kyrka talades det både sydsamiska och jojkades. Biskopen i Härnösand bad officiellt om ursäkt för övergrepp i kyrkans namn, men

”Jag vet inte hur många nätter jag tillbringat på fjället. Att vara renskötare är hårt arbete, men det är värt allt. Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa.”

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 16

April 2020

2020-03-20 10:16:00

1. Här trivs Jon Henrik Fjällgren som bäst – med sin arbetskamrat hunden Ranne vid en eld i skogen.

2. Tillsammans med sambon Maret bor Jon-Henrik i sin farmors gamla hus i Mittådalens sameby. Han har bott i byn sedan han var barn. 3. Jon-Henrik och Maret i traditionella samiska dräkter tillsammans med sina hundar. Valpen Arrú är nytillskottet.

bad också om förlåtelse för att kyrkan varit passiv när samer behandlats illa. NÄSTAN EXAKT 14 år senare gjorde den då 14-årige Jon Henrik sitt första officiella framträdande i en annan kyrka, Funäsdalens kyrka, knappt 30 mil därifrån. I publiken satt kungaparet, och Jon Henrik insåg den dagen att han aldrig skulle överge musiken. Ändå kommer han inte från något musikaliskt hem. Varken föräldrarna eller syskonen har spelat instrument eller sjungit. Att han var musikalisk upptäcktes av pedagogerna på förskolan. – Jojkandet bara kom till mig en dag, och är egentligen inget jag lärt mig. Tv-programmet Talang blev hans stora genombrott. Sedan dess har han, vid sidan om renarna, komponerat nya låtar och gjort turnéer. De senaste åren har han engagerat sig mycket i kampen mot mobbning, bland annat genom organisationen Orange Day MC. – Om jag kan hjälpa en enda individ genom att berätta om mina erfarenheter har jag gjort stor nytta. Jag önskar ingen samma barndom som jag har haft, men jag vill samtidigt visa att det går att komma ut på andra sidan och få ett liv som är värt att leva.

April 2020

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 17

2020-03-20 10:16:02

Dramaturgi

Påskens drama är som en riktig Hollywoodfilm

INTENSITET

Anslag, upptrappning, klimax och avrundning – med en riktig cliffhanger ut i framtiden. Påskens dramaturgi går från djupaste moll till triumfe rande dur, i en historia om svek och död men även hopp och liv. AV SARA GRANT

Palmsöndagen Presentation

Skärtorsdagens kväll

l Lärjungarna och Jesus har samlats till kvällsmat. Men Jesus uppför sig märkligt. Han börjar med att tvätta lärjungarnas fötter, något som egentligen är en uppgift för en tjänare, inte för någon som är ledare för en grupp. Sedan bryter han brödet

l Jesus rider in Jerusalem där förberedelserna för det judiska firandet av pesach pågår för fullt. Han rider på en åsna, och folket breder ut palmblad på hans väg och hyllar honom som

den som ska befria dem från förtrycket. För Jesus själv är det en allvarligare ton över dagen. Han vet att hans svåra uppdrag nu är inlett, det finns ingen återvändo längre.

Skärtorsdagens natt och häller upp vin och talar om hur lärjungarna ska fortsätta dela vin och bröd för att minnas honom. l Allra sist händer det märkligaste. ”En av er ska förråda mig”, säger han. Alla stirrar bestört på varandra, men för en av dem, Judas, brister det helt. Han känner sig utpekad och rusar därifrån.

l När gruppen går ut efter kvällsvarden och vandrar till Olivberget händer det. En grupp människor kommer emot dem, ledda av Judas, som kliver fram och ger sin mästare en kyss. Det är tecknet. Han har pekat ut Jesus, som grips.

Långfredagen

l Jesus ställs inför rätta inför Pontius Pilatus. Han döms till döden, torteras av soldater och tvingas själv bära sitt kors till Golgata där han ska dö. In i det sista väntar lärjungarna på en mirakulös vändning – när ska Guds hand komma ner från himlen och stoppa det här? Men inget händer, och i den nionde timmen dör deras mästare på korset.

Konfliktupptrappning

Fördjupning

FOTO: ZVONIMIR ATLETIC /MOSTPHOTOS

VÄNDPUNKT 1 18

20am321_paskens_dramaturgi_21585.indd 18

# X 2016

2020-03-20 10:54

Påskafton

l Förtvivlan är total bland de som följt och älskat Jesus. Vart ska de ta vägen nu när deras mästare inte finns längre? Då var han alltså inte Guds son, för inte skulle en sådan kunna bli dödad som en simpel brottsling? Dessutom måste de nu gömma sig, för soldater är överallt i staden, beredda att gripa de som varit med och spridit Jesus lära. För Petrus blir det riktigt svårt, när han pekas ut som en av Jesus lärjungar. Han förnekar sin mästare flera gånger, och skäms sedan något oerhört för det.

Påskdagen

l Några sörjande kvinnor är på väg till graven för att se till den. Men något är mycket märkligt. Den stora stenen är undanrullad från gravens öppning och utanför sitter en väldig ljusgestalt som hävdar att Jesus inte är där. De tittar inne i graven och mycket riktigt – här ligger bara delar av svepningen kvar. Ljusgestalten säger åt dem att Jesus har uppstått från de döda, och att de ska gå och berätta detta för lärjungarna.

l När de börjar springa mot staden möter de också Jesus som låter dem känna på honom för att de verkligen ska kunna vara säkra på att han lever. Senare visar sig Jesus även för lärjungarna. Döden har övervunnits, och ljuset har segrat över mörkret. En riktigt bra finalscen i en film!

Klimax

Kristi Himmelfärd

l Efter 40 dagar som återuppstånden på jorden meddelar Jesus att det är dags att ge sig av igen – och i en spektakulär scen stiger han upp till himlen. Lärjungarna fylls av helig ande och börjar tala världens alla språk. Pingsten avslutar påsktiden, men historien är inte slut här heller. Som en cliffhanger ända in i vår tid får vi nu se lärjungarna gå ut i världen, för att berätta om Jesus och sprida hans lära. Det uppdraget pågår än i dag.

Avtoning

FOTO: VLADGANS/ GETTY IMAGES

VÄNDPUNKT 2 # X 2016

20am321_paskens_dramaturgi_21585.indd 19

TID 19

2020-03-20 10:54

Arbetstid & fritid

Forkarna Charlotte Petersson och Lisbeth Rydén:

”Vi behöver en ny syn på arbetet” Har du jobbet på hjärnan? Det är normalt. Kraven i arbetslivet ökar snabbt och vi springer allt fortare för att klara vad vi ska. Många av oss tänker på arbetet i princip dygnet runt. Forskarna Charlotte Petersson och Lisbeth Rydén anser att vi behöver prata om förutsättningarna för arbetet, och de normer som styr hur vi hanterar våra arbetsliv. På kontoret glor väggarna stumt, åtta långa timmar om dagen. Här går inte att tänka. Dags att ta en paus på en halvtimme och promenera fram lite idéer. Men vänta nu – är det en paus, om jag går ut i parken och löser jobbproblem? Och jobbar jag egentligen om jag sitter och tomglor på en skärm? Hur ska jag göra med arbetstiden om jag tänker bättre på min fritid än på jobbet? Vi måste börja prata om normerna i arbetslivet, anser Charlotte Petersson, doktorand inom urbana studier på Malmö Universitet, och Lisbeth Rydén, doktorand i företagsekonomi på KTH. Deras respektive forskning har öppnat för både stora och inte så väl utforskade frågor om normer, identitet, mening och organisation. NÅGOT CHARLOTTE Petersson har slagits av är att många av oss tycks jobba mer än vi är medvetna om. Enligt den tidsbaserade norm för ersättning för arbete som gäller för många, så är ”arbete” per definition det som görs på arbetstid. – Jag misstänker att vi jobbar mycket mer än vi själva tror. Jag blir mer och mer övertygad om det när jag analyserar mitt forskningsmaterial, säger Charlotte Pettersson. Hennes forskningsprojekt ”Stick ut” har

20am321_arbete_ny_syn_21587.indd 20

våra arbetsplatser, trots att så många fler av oss än tidigare har kunskapsintensiva jobb. Flera forskningsstudier visar att vi är mer kreativa när vi rör på oss, utslaget är som störst när vi gör det i naturmiljöer. Då får vi dessutom mycket effektiv återhämtning. Och ändå är det inte riktigt okej att göra så. Och om själva arbetsplatsen är illa lämpad för tankearbete, kanske en del av förklaringen kan ligga i att själva tänkandet förutsätts redan vara gjort. Charlotte – ”Tänket” förväntas finnas på Peterssons plats redan. Lite tillspetsat kan och Lisbeth Rydéns forskning har öppnat man säga att arbetstiden främst för en diskussion om vänt upp och ned på hur deltycks vara till för produkten av hur vi ser på arbetet. tagarna ser på hur de arbetar, tänkandet: ett beslut kan fattas, FOTO: MARIKA inte minst på idén om när arbeett problem lösas eller en rapport SIVERTSSON tet utförs. Ett antal tjänstemän i skrivas. Om det är så vi ser på det Malmö Stad deltog i studien, som måste vi göra själva tänkandet på gick ut på att de skulle sticka ut och bussen, under gympasset eller i duschen, arbeta i naturen istället för på kontoret. om vi ska klara jobbet. Men i projektet diskuterades också normer VI HAR enligt Charlotte Petersson inte mycket grundligt. Inledningsvis fick deltatillräckligt diskuterat allt som krävs av oss garna reflektera över vad de gjorde på jobbet, under arbetsdagen, givet hur samhället och vilka aktiviteter, var de utförde dem och hur arbetslivet förändras. det fungerade. För flera innebar det en stor – Helt plötsligt kan vi ta reda på vad som aha-upplevelse. Om de har diskuterat arbetet helst, bara en sådan sak. För några år sedan en hel fikarast, har man haft rast då? var jag tvungen att fysiskt ta mig till ett uni– En stor del av ”Stick ut” handlar om förversitetsbibliotek… Men nu finns inga ursäkutsättningarna för att arbeta utomhus: Vad ter, allt finns på internet. Har jag inte fått fatt kan hindra det, vad kan vi behöva för att göra i en uppgift så är det bara jag som inte gjort det? Det visade sig att det största hindret för tillräckligt, eller som inte kan tillräckligt. att arbeta ute var känslan av att smita från Lisbeth Rydén instämmer. Hon kan lätt jobbet, berättar Charlotte Petersson. se anledningar till att så många av oss ägnar DELTAGARNA VITTNAR i studien om att de hela livet åt arbetet: det är som hon ser det en jobbar bättre ute, men att de ändå känner sig del i ett identitetsarbete som under den snabskyldiga när de gör det. Normerna om var ba samhällsutvecklingen har blivit alltmer arbete ska utföras – och kanske också om hur intensivt. Särskilt olyckligt är det när organihärligt man får ha när man utför det – sitter sationer inte ger förutsättningar för anställda djupt. Det är till men för effektiviteten såväl att göra vad som enligt den egna yrkeshedern som för återhämtningen. är ett bra arbete. – Vi är dåliga på att stötta tankearbetet på – Om arbetet är en viktig del av ens iden-

April 2020

2020-03-20 10:16:09

”Det visade sig att det största hindret för att arbeta ute var känslan av att smita från jobbet.” Charlotte Petersson

titet blir ju frågan ”gör jag ett bra arbete?” egentligen en fråga om ”duger jag?”. Det är en existentiell fråga. Inte undra på att vi springer benen av oss för att känna att vi gör ett tillräckligt bra jobb. Charlotte Petersson ser det knappt som ett alternativ att inte känna mening i arbetet i dag: – I dag blir det nästan som ett krav att göra det, vi klarar inte av jobbet annars i den komplexitet som råder. Och för många kan det också finnas någonting väldigt positivt i att arbetet kan bidra till en stor del av identiteten. Men vi måste reflektera över både hur vi ser på arbetet och hur det går till i praktiken. BÅDA FORSKARNA är själva bekanta med situ-

Flera forskningsstudier visar att vi är mer kreativa när vi rör på oss. Utslaget är som störst när vi gör det i naturmiljöer. Kanske dags att utmana normerna om var arbete ska utföras? FOTO: ROBERT DALY/GETTY IMAGES

ationen att ha en kurs att undervisa och minimalt med timmar för att genomföra undervisningen. Men, som Lisbeth Rydén påpekar: ingen av dem skulle drömma om att gå in till studenterna och säga ”i dag blir det bara en halvtaskig föreläsning eftersom jag inte fått tillräckligt betalt för att hinna göra den bra.” – Samtidigt har system för att mäta resultat och styra kvalitet tillkommit. Tiden vi får på arbetstid att ägna oss åt vad vi egentligen ska göra blir allt mindre. Det är ett av huvudproblemen, säger Charlotte Pettersson. Hon gör en djupandning. Varje dag arbetar hon med sin del av lösningarna på de problem utvecklingen i arbetslivet har skapat. Men hon diskuterar inte forskning och resultat, just nu, utan de tankar som hennes och andras forskning har väckt. Om hur livet skulle kunna vara. – Jag kan inte förstå att vi har en värld där vi har rätt till arbete. För mig är det helt upp och ned. Ska man ha rätt till något borde det vara till återhämtning och vila. Och till mat, värme och trygghet. Till sammanhang och mening. Kan man ha rätt till mening? Man kan önska att det vore så.

MARIKA SIVERTSSON

Mars 2020

20am321_arbete_ny_syn_21587.indd 21

2020-03-20 10:16:12

Äventyr

”Jag har insett att paradiset är där du befinner dig”

Arnold driver Kannibalmuseum i Önneby.

Arnold Wernersson, 62, har vigt sitt liv åt att resa. Han har träffat kannibaler, blivit arresterad av säkerhetspolis och liftat genom Afrika med en säck och en dunk vatten. Och lärt sig en och annan livsvisdom längs vägen. – Det viktigaste är att vara vänlig mot människor. AV JACOB HÄRNQVIST FOTO: JOI GRINDE DET ÄR kallt i luften när vi träffar Arnold Wer-

nersson på hans gård i Önneköp utanför Hörby. Gårdsbyggnaden från 1800-talet utstrålar lugn och ro liksom Arnold själv. Stress och rastlöshet verkar vara okända begrepp här. Men allt är inte stilla. Under den lugna ytan finns en nyfikenhet och äventyrslust som tagit Arnold på otaliga äventyr jorden runt. Vid 62 års ålder kan han konstatera att han han varit på resande fot halva livet. Han har besökt 171 länder, blivit förhörd i fuktiga källare, träffat medicinmän, kannibaler, mambor och giftspindlar och lurat döden med en hårsmån ett otal gånger. Uppväxten var dock allt annat än äventyrlig. Snarare trygg och ombonad. – Jag växte upp på den här gården där jag fortfarande bor med min fru Anne-Britt. Jag hade ett väldigt naturnära liv som barn. Vi var en småbrukarfamilj med ardennerhästar. Man tog sig fram genom att cykla, rida, gå eller ta bussen. Pappa dog alldeles för tidigt så jag skötte gården tillsammans med min mamma Carla. Hon lever fortfarande och är 101 år gammal nu. 22

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 22

Det naturnära livet har betytt mycket för Arnold. – Som barn var jag ofta ute i skogen och hjälpte till. Jag tog hand om djuren och hämtade korna på morgonen inför mjölkningen. Självklart var det inte helt frivilligt alltid. Men det var en sund uppväxt. En uppväxt som tidigt hade ett stråk av sökande. Till en början var det dock inte äventyr och exotiska platser som lockade. – Som barn brukade jag följa med mamma till kyrkan. Jag grät när jag inte fick följa med. Och i femårsåldern brukade jag ställa mig på en stol i köket och predika för mina systrar. Och så tog jag kollekt. De tröttnade rätt fort på det. MÖJLIGEN BLEV systrarna lättade den där

dagen då Arnold upptäckte något mer spännande än improviserade predikningar och envis kollekt. – Jag var fem år när jag hörde upptäckts resanden Sten Bergman på radion. Han berättade att han blivit adopterad av kanni-

baler. Det gjorde ett enormt intryck på mig. När man är född på landet låter det ju helt fantastiskt att gå runt i djungeln och träffa urbefolkningen. Så jag började fantisera om det. I samma veva blev jag intresserad av folkliv och geografi. Jag läste snabbt ut alla böcker om främmande länder och upptäcktsresanden i vårt lilla bibliotek i Önneköp. Som fjortonåring var det äntligen dags. Då gjorde Arnold sin första riktiga äventyrsresa. Den gick till Österrike och Italien. – Jag tog en bussresa på egen hand. Några år senare började jag arbeta på sjön och i flottan och sedan gjorde jag FN-tjänst som sambandsbefäl i Sinaiöknen. Sedan bodde jag ett tag vid Röda havet i ett hippiekollektiv och bestämde mig för att resa för alla pengar jag tjänade i mitt liv. Det tog inte lång tid förrän planerna sattes i verket. Arnold gjorde sin första riktiga långresa som tjugoåring. Han och två vänner var på resande fot i nästan ett och ett halvt år. – Vi var tre grabbar som bestämde oss för att resa jorden runt. Vi tog oss genom hela USA

April 2020

2020-03-20 10:16:01

Arnold Wernersson har hunnit med det mesta under sina många år på resande fot. Simma bland hajar är en av sakerna han kan checka av.

med bil och tältade längs vägen. Sedan tog vi oss genom Sydamerika och så småningom runt hela klotet. Efter det visste jag att det var det jag ville göra för resten av livet. Jag var fast. UNDER SINA många resor har Arnold sett

mycket som vidgat hans perspektiv. Och han har gjort många ovanliga bekantskaper. Bland annat med ett antal schamaner och medicinmän som gjort stort intryck. Och tydligen var det ömsesidigt i minst ett av fallen. – En medicinman i norra Panama ville att jag skulle stanna i några år. Han hade ingen som kunde bevara hans kunskap och ville att jag skulle göra det. Han tyckte att jag verkade lämplig. Jag hade nog stannat om jag inte haft familj. Ordet medicinman låter kanske som något ur en Tintin-berättelse. Men naturligtvis är begreppet mer komplicerat och nyanserat än så. – Medicinmän kan vara själasörjare som botar sjukdomar via dina förfäder. De kan också bota akuta och fysiska sjukdomar med ört-

April 2020

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 23

Arnold Wernersson Ålder: 62 år. Gör: Äventyrare, samt driver Arnolds Kannibalmuseum i Önneköp. Familj: Frun Anne-Britt och barnen Odin, Victor och Shanti. Bor: I Önneköp utanför Hörby.

mediciner. De kan även vara väldigt duktiga på att bota psykiska problem. En läkare i Sydafrika som inte kan hjälpa dig med dina neuroser kan utan vidare skicka dig till en medicinman. Det är helt öppet och normalt där. Men alla människor är förstås inte konstruktivt lagda. Arnold har träffat personer som jobbar på motsatta sättet också. – Jag har mött ett antal jujumän, eller folk som jobbar med svartkonst mot betalning. Vill man någon illa kan man gå till dem och förklara vad man vill ska hända personen man vill hämnas på. Ofta får man betala stora pengar för det, ibland en hel årslön. Häxdoktorn använder sedan sina kontakter för att förstöra någons karriär eller rykte eller vad det nu kan vara. Ibland räcker det med att folk får veta att den här personen har fått en förbannelse på sig för att det ska gå illa. Folk börjar ju undvika den här personen då. Hen blir isolerad och det hela blir en självuppfyllande profetia. Ingen vill ju jobba med någon FORTS.

2020-03-20 10:16:03

Resor

I Arnolds kannibalmuseum i Önneköp utanför Hörby finns minnen från alla hans resor.

som fått onda ögat på sig av en häxdoktor. Och ibland är detta kopplat till kannibalism. – Man sluter pakten genom att äta en hjärna eller lever från någon människa som försvunnit. Det är inte helt ovanligt i vissa afrikanska länder. ETT LIV av resande har förstås en hel del strapatser och obehagliga upplevelser. Men också ett stort antal varma möten. Som med urbefolkningen i Madagaskar. – Jag tog mig fram genom ett sumpmarks område med kanaler och vandrade genom gyttja och regn. När jag nådde byn var jag fruktansvärt nerkyld och våt och riktigt mise rabel. Hela byn var uppbyggd runt ett torg och allting var gyttja och husen stod på pålar. Till saken hör att Arnold var i stort behov av att gå på toaletten. Och att det inte fanns någonstans att göra det privat. – Jag skulle just sätta mig bakom ett träd när 50 barn ställde sig runtomkring och titta de. Alla skrek och skrattade. Det var inte mycket att göra än att bjuda på sig själv. – Jag hade en dosa luktsnus i fickan och jag bjöd allihop efteråt. Hövdingen också. Alla provade och vi fick riktigt bra kontakt. Sedan kom natten och det var fullmåne och regnet slutade äntligen falla. Det var stjärnklart och trolskt. Och plötsligt hörde jag folk sjunga utanför mitt hus. Jag gick ut och såg dem gå

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 24

”Hundra personer stod på flodstranden och vinkade av mig medan de sjöng ’Helan går’ för full hals.” I Ecuador fick Arnold köpa ett krympt människohuvud, för att magin i det ”ändå hade tagit slut”.

där i rader längs torget. Hövdingen förklara de att de sjöng välkomstsånger för mig. Varpå alla stannade upp och tittade på Arnold. – Och jag förstod att det var min tur att sjunga. Jag blev helt tyst och kom inte på nånting alls. Det enda som dök upp i skallen var ”Helan går”. Så jag sjöng så högt jag kun de, om och om igen. Så småningom började hela byn sjunga med. Det var helt surrea listiskt. När jag åkte båt nästa dag för att ta mig därifrån stod hundra personer på flod stranden och vinkade av mig medan de sjöng ”Helan går” för full hals.

SÅ HÄR långt har Arnold varit i nästan samt liga länder på jorden. Han saknar bara sex länder i Afrika och två i Sydamerika och ett i Europa samt några söderhavsländer och någ ra arabstater. Kommer han någonsin att kunna bocka för världens samtliga länder? – Jag vet inte om jag klarar av att se alla länder i världen. Det är inte så viktigt. Det är resan i sig som är poängen. Jag är mer intresserad av att träffa folk och prata. Det som berört mig under mina resor är mina möten med människor. Det är den direkta kontakten som är fin. Något som kan kännas som en brist vara i vårt uppkopplade och prestationsin riktade samhälle. – Alla stressar och försöker förverkliga sig själva genom att jobba dygnet runt och ingen hinner nånting. Det finns inte tid till barnen eller ens till att laga riktig mat. Många är fast i en cirkel som är väldigt ond. De lever på heloch halvfabrikat som är sockrat och förgiftat och hinner inte ge varandra den där tiden som alla behöver. Och vi är inte ute i naturen mycket heller. Den tidiga fascinationen över att upptäcka och se världen har kanske gradvis omvandlas till en vilja till mening här och nu. – När jag var ung ville jag hitta paradiset. Nu har jag insett att paradiset är där du själv befinner dig. Det är där du måste skapa det.

April 2020

2020-03-20 10:16:06

Kyrkogårdar

Almsjukan sätter spår på kyrkogårdarna JÖNKÖPINGS MÅNGA kyrkogårdar är älskade platser. Hit återvänder man. För att minnas bortgångna, för att finna lugn och stillhet. Träden på kyrkogårdarna är viktiga – men under året har flera av dem fått markeringar: röda kryss eller gula ringar. Ett tjugotal träd har allt som allt markerats. – De med röda markering är döda träd vi måste ta ned, berättar Kajsa Norén som är trädgårdsingenjör vid kyrkogårdsförvaltningen. – Träden som fått gula ringar har eller ska vi åtgärda på något sätt, till exempel ta bort döda grenar i kronan. Ja, alla träd på kyrkogårdarna mår inte bra och almen är mest illa ute när almsjukan sprider sig: – Ibland överlever de i flera år, ibland kan en alm dö på ett par veckor, säger Kajsa Norén. Även askarna har problem med askskottsjuka. Den är dock inte lika aggressiv som almsjukan. Att fälla stora träd kan väcka känslor: – Det känns i hjärtat när vi tvingas ta ned stora träd som dött och det blir onekligen en förändring, säger Kajsa. Men några kalhyggen på kyrko”Peppar, gårdarna skall det inte bli lovar peppar”, säger hon. Man går varligt fram och trädgårdsingenjör det ska återplanteras. KyrkogårKajsa Norén, som darna är också skyddade kulturhoppas att inte fler träd drabbas av sjuka. miljöer, så träden fälls inte hur som helst och avverkningar måsFOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM te godkännas av länsstyrelsen. I år har flera högstubbar också lämnats kvar av de döda träden, ett sätt att behålla känslan av träden samtidigt som de blir bra miljöer för olika insekter. REDAN MARTIN Luther förespråkade träd

på kyrkogårdarna. Träd och andra växer har också symbolisk innebörd. Almar och askar med hängande grenar anses vara särskilda ”sorgeträd”. Symbolik rymmer även vintergröna träd som tall och tuja, liksom växter med röda blad. Nu håller kyrkogårdsförvaltningen på att ta fram trädplaner för församlingens sex olika kyrkogårdar. I princip skall också varje träd inventeras. Planerna kommer berätta om den gröna utvecklingen som skett på kyr-

April 2020

20am3212_almsjukan_22419.indd 25

kogården och exempelvis ge svar på hur man ska tänka vid nyplantering. – Det är mycket vi behöver tänka på som var vi ska börja och vilka sorter vi ska använda. Det gäller att få variation, kommenterar Kajsa. – Lind har till exempel inte drabbats av någon sjuka hittills. Peppar, peppar, lägger hon till. – Och kyrkogårdarna ska fortsätta att vara bra gröna miljöer som man vill vistas i, slår Kajsa Norén fast. ERIK LINDFELT

2020-03-20 11:04:21

Kalendarium Vinjett

Stilla veckan påsken

Gudstjänster och musik i Jönköpings kyrkor Söndag 5 april Palmsöndagen Bymarkskyrkan 10.00 Familjegudstjänst Torgny Wirén. Matteusgruppen. Dalvikskyrkan 10.00 Gudstjänst Ann Aldén. Söndagsskola. Ekhagskyrkan 09.30 Mässa Nina Palmgren Gräshagskyrkan 09.30 Högmässa Martin Ahlqvist Kristine kyrka 11.00 Högmässa Erik Dreier. Ingemar Badman, flöjt. 18.00 Konsert – Stabat Mater av G B Pergolesi Härlanda Flickkör sjunger det vackra verket om Jesu moder vid foten av korset, under ledning av Birgitta Mannerström-Molin. Sopran Gunhild Emrén och mezzosopran Karin Edwardsson, samt orgel, Fredrik Sjöblom.

Måndag 6 april Kristine kyrka 18.30 Passionsandakt Råslätts kyrka 12.00 Passionsandakt Sofiakyrkan 12.00 Passionsandakt 18.00

Tisdag 7 april

14.00 Mässa Äldreboendena på Råslätt särskilt inbjudna, men alla är välkomna. Fredrik Hollertz och Kör för alla. Sofiakyrkan 10.00 Mässa i stilla veckan Biskop Fredrik Modéus reser runt i stiftets tre största städer för att hålla mässa. Korsvägsandakt Per Green.

Ljungarums kyrka 11.00 Gudstjänst Cecilia Sjöberg. Musik Kevin Taylor.

Onsdag 8 april

Råslätts kyrka 11.00 Mässa med palmprocession Inleds utomhus. Fredrik Hollertz. Barnkörerna.

Kristine kyrka 18.00 Passionsandakt

Sofiakyrkan 11.00 Högmässa Rebecca Hultqvist/Martin Ahlqvist. Sofia Ungdomskör och gosskör. Österängskyrkan 16.00 Mässa Nina Palmgren. Soppservering.

FOTO:26 ROLAND MAGNUSSON/MOSTPHOTOS

20am3212_kalendariet_22422.indd 26

Råslätts kyrka 12.00 Passionsandakt

18.00

17.00

Korsvägsandakt Fredrik Hollertz.

Sofiakyrkan 12.00 Passionsandakt 18.00

Ekhagskyrkan 18.30 Skärtorsdagsmässa Nina Palmgren. Ungdomskören. Gräshagskyrkan 19.00 Skärtorsdagsmässa Rebecca Hultqvist. Gräshagens kyrkokör. Järstorps kyrka 19.00 Skärtorsdagsmässa Claes Dahlquist. Håkan Molander, cello. Kristine kyrka 20.00 Skärtorsdagsmässa Erik Dreier och Pär Sjöstrand. Kristine kammarkör. Ljungarums kyrka 18.00 Skärtorsdagsmässa Cecilia Sjöberg. Ungdomskören Vox.

Gräshagskyrkan 18.00 Passionsandakt

Råslätts kyrka 12.00 Passionsandakt

Bymarkskyrkan 19.00 Skärtorsdagsmässa Martin Ahlqvist. Per-Gunnar Argus, tvärflöjt. Dalvikskyrkan 19.00 Skärtorsdagsmässa Martin Fredh. Paula och Jan Andersson, musik.

Passionsandakt

Kristine kyrka 18.00 Passionsandakt

Torsdag 9 april Skärtorsdagen

Råslätts kyrka 18.30 Skärtorsdagsmässa med vaka Fredrik Hollertz. Sofiakyrkan 19.00 Skärtorsdagsmässa Ann Aldén. Sofia kyrkokör. Österängskyrkan 19.00 Skärtorsdagsmässa Kjell Danfors.

Passionsandakt

Ljungarums kyrka 18.00 Passionsandakt

Mars 2020

2020-03-20 11:04:31

VÄLKOMMEN! Vi hälsar diakon Marianne Johansson välkommen till församlingen, hon har sin tjänst i Sofiakyrkan.

Fredagen 10 april Långfredagen

Lördagen 11 april Påskafton

Bymarkskyrkan 10.00 Långfredagsgudstjänst Torgny Wirén.

Kristine kyrka 23.00 Påsknattsmässa Erik Dreier.

Dalvikskyrkan 10.00 Stilla gudstjänst med söndagsskola Martin Fredh.

Sofiakyrkan 23.00 Påsknattsmässa Fredrik Hollertz och Rebecca Hultqvist.

Ekhagskyrkan 09.30 Långfredagsgudstjänst Nina Palmgren. Gräshagskyrkan 09.30 Långfredagsgudstjänst Pär Sjöstrand. Kristine kyrka 11.00 Långfredagsgudstjänst Per Green. 15.00 Pietà – meditativ gudstjänst vid korset Pär Sjöstrand läser ur Birgitta Trotzigs ”Pietà” från boken ”Bilder”. Fredrik Sjöblom, musik. Ljungarums kyrka 18.00 Ro för själen Cecilia Sjöberg. Sophie Adamsson, sång, och Lovisa Gustafsson, fiol. Råslätts kyrka 11.00 Gudstjänst inför korset Fredrik Hollertz med flera. Stråkkvartett. Sofiakyrkan 11.00 Långfredagsgudstjänst Ann Aldén. Körgrupp. 19.00 Passionsmusik av J.S Bach och H. Schütz Vokalensemblen June Cantores och instrumentalensemble. Österängskyrkan 16.00 Långfredagsgudstjänst Kjell Danfors.

Lux, Aqua och Viva. Linnea Gustafsson, trumpet. Råslätts kyrka 11.00 Påskdagsmässa Fredrik Hollertz. Kör för alla. Trombon. Påsklunch (ta gärna med något!) Sofiakyrkan 11.00 Högmässa Pär Sjöstrand. Sofia kyrkokör. Trumpet.

Söndagen 12 april Påskdagen

Österängskyrkan 16.00 Mässa Kjell Danfors.

Bymarkskyrkan 10.00 Påskdagsmässa Kjell Danfors. Kyrkokören framför delar ur Jesus Christ Morningstar.

Måndag 13 april Annandag påsk

Dalvikskyrkan 10.00 Påskdagsmässa Martin Fredh. Körsång. Söndagsskola. Ekhagskyrkan 09.30 Mässa Nina Palmgren. Cantilena, barnkör, juniorer. Drama. 13.00

Teckenspråksgudstjänst Nina Palmgren.

Järstorps kyrka 15.00 Emmaus – ekumenisk vandringsgudstjänst mellan kyrkorna på Västers höjder Start vid Järstorps kyrka och avslutning i Dalvikskyrkan med enkel Emmausmåltid. Claes Dahlquist med flera. Kristine kyrka 11.00 Högmässa Nina Palmgren.

Gräshagskyrkan 09.30 Högmässa Rebecca Hultqvist.

Slottskapellet 11.00 Högmässa Per Green.

Järstorps kyrka 11.00 Påskdagsgudstjänst Claes Dahlquist. Kyrkokören och barnkören. Dans av Annsi Simar med flera.

Kammaren, lokal i Spira 15.00 och Musikalen You will be found 18.00 Föreställtningen framförs av konfirmander från Svenska kyrkan Jönköping.

Kristine kyrka 11.00 Påskdagsmässa Erik Dreier. Kristine kyrkokör och barnkören. Ulrika Holm, trumpet.

4–19 april

15.00 Söndagstoner Fredrik Sjöblom spelar blandad repertoar och improviserar över tema från lyssnarna.

Uppståndelse – en stilla vandring i passionens tecken. En konstutställning i Konstnärernas hus S vavel på Tändsticksområdet i Jönköping. www.konstnarshusetsvavel.se

Ljungarums kyrka 11.00 Påskdagsgudstjänst Cecilia Sjöberg. Körerna Med reservation för ändringar (speciellt med tanke på coronavirus-utbrottet). För gudstjänster, se senaste uppdateringar på svenskakyrkan.se/jonkoping Mars 2020

20am3212_kalendariet_22422.indd 27

2020-03-20 11:04:35

Påsken i kyrkan Maria Cederberg gestaltar Maria, en av Jesus vänner, och berättar om Jesus död och uppståndelse.

Christer Wagman som en av lärjungarna jublar över den rika fångsten i Genesarets sjö.

Följ med på en tidsresa i Trots den snabba tekniska utvecklingen är det ännu inte möjligt att göra tidsresor. Ändå påstår tusentals skolbarn i Jönköping att de gjort just det. När Amosredaktionen fick en inbjudan till påskvandringar i Kristine kyrka förstod vi att vi skulle få veta vad ryktet handlar om. TEXT OCH FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM DET ÄR inte bara i skolavslutningstider

som skolbarnen fyller Jönköpings kyrkor. Kanske har du sett skolklasserna strömma till kyrkan även i jul- och påsktider. Varje år bjuder Svenska kyrkan Jönköping in till julkrubbsvisningar och påskvandringar och det är vid de sistnämnda som det talas om att man gör en tidsresa. Varje år blir tidsresenärerna bara fler. Barnen vittnar om att de rest till tiden precis efter Jesu korsfästelse, att de jagats av romerska soldater och pratat med en av Jesus närmaste vänner.

20am3212_tidsresor_22421.indd 28

Det är en mild dag med vår i luften när jag med stor nyfikenhet och fulladdat kamerabatteri kliver in i vapenhuset (kyrkans hall) och ansluter mig till skolklassen som står och väntar på att få komma in. Kyrkans personal klädda som reseledare hälsar oss välkomna. Alla tidsresenärer får ett tygstycke att knyta kring huvudet – allt för att smälta in i tiden vi ska resa till. Vi ska åka till en tid för längesedan, där modern teknik ännu inte är uppfunnen. En pojke som står alldeles intill mig tittar på kameran i min hand och säger:

– Den kan du väl inte ha med dig, den är ju inte uppfunnen än? Jag ler och finner mig snabbt: – Nej, jag vet, men jag har fått tillåtelse av reseledarna att ha den med mig så att jag kan föreviga vår resa. Pojken accepterar mitt svar och nickar högtidligt. Att få berätta och uppleva med barnen är det pedagogerna tycker är det allra bästa med påskvandringarna. – Det är så roligt att få berätta om påsken på ett spännande sätt. Att kunna diskutera

April 2020

2020-03-20 11:04:34

Veronica Frendin går runt som tidningsbud och sprider den häpnadsväckande nyheten.

a i påsk med eleverna att det är många som tror att detta är sant och att skapa förståelse och respekt för varandras tro, berättar de. RESAN KAN börja. Precis innanför dörrarna

står tidsmaskinen, ett partytält med färgglada ljusslingor inuti. Alla resenärer ombeds att hjälpa tidsmaskinen att komma iväg genom att stampa i golvet. Samtidigt hörs passande ljudeffekter ur kyrkans högtalarsystem. Resenärernas inlevelse är total. – Vi går ut ur tidsmaskinen och möts av hetta – för att visa barnen hur varmt det är i Jerusalem har man dragit upp värmesystemet. Så kommer någon och ropar ”Död man lever!” Det är ett tidningsbud som berättar om det senaste ryktet; att den korsfäste Jesus ska ha lämnat sin grav och nu eftersöks av de romerska soldaterna. Vi vandrar vidare och halvvägs fram i kyrkan möter vi Maria, en av Jesus vänner, en vackert klädd kvinna med påskliljor i famnen. Efter vandringen berättar Maria Cederberg

April 2020

20am3212_tidsresor_22421.indd 29

ljus. Sedan får vi följa med till Genesarets sjö (hon som spelat Maria) att hon älskar att där lärjungarna som genom ett under lyckas få spela den här rollen. Och det märks. Med stor jättemycket fisk trots att de inte fått någon alls inlevelse berättar hon sorgset om korsfästeltidigare – tack vare ett tips från Jesus. sen och graven med den stora stenen framför. Avslutningsvis får vi äta en måltid tillsamBarnen lyssnar noga och det finns nog inte en mans med Maria och två lärjungar. Petrus tidsresenär som inte känner med henne. Så som varit försvunnen kommer äntligen tillväxlar hon ansiktsuttryck och lyser upp. Gårbaka. Nu sitter det fint med Festis och kex dagens sorg har blivit till glädje! Hon berättar och sittande i en stor ring på golvet är barnen att hon har funnit graven tom, stenen borta. avslappnade nog att ställa frågor till de olika Död man lever, Jesus lever! Men det är inte alla som är lika glada över figurerna. De frågar om soldaternas svärd detta och nu kommer soldater rusande bakom är riktiga och vad som hänt om de inte gjort oss. Maria uppmanar alla att gömma sig illa som soldaterna sa. kvickt och vi rusar in och kryper ihop mellan – Det bästa är när barnen går igång och kyrkbänkarna. Spänningen är stor – två soldalever sig in i tidsresan, berättar pedagogerna. ter i full rustning närmar sig, de talar högt och Vid ett tillfälle ville barnen trösta den ledsne hemskt om Jesus och fäktas med sina svärd. Petrus – det blev så äkta och empatiskt! Jag kryper försiktigt mot mittgången och NU ÄR det dags att resa hem igen och vi återtar några bilder, barnen tittar storögt på mig. vänder till partytältet – jag menar tidsmaDet gäller att finna en fin balans mellan skinen – längst bak i kyrkan. Vi stampar att vara en modern reporter och igång maskinen och far iväg. På några en inlevelsefull tidsresenär. Soldaterna lyckas inte sekunder är vi tillbaka i Jönköping hitta oss utan vi kan igen. Tygstycken knyts av från pusta ut. Vi följer med huvuden, jackor och mössor Maria till lärjungarnas åker på. Fyllda av upplevelser hemliga gömställe. går barnen och deras lärare ut Där får vi lyssna till i vårluften igen, två tusen år deras berättelse i Välkommen på vandring! senare. skenet av ett levande

VILL DU OCKSÅ RESA I TIDEN? Plats: Kristine kyrka Dag: Onsdag 8 april Tid: 18.45

2020-03-20 11:04:37

Ung i den världsvida kyrkan

Felicia tillsammans med sin värdfamilj: sonen Andrey, mamma Rosa, pappa Carlos och dottern Britany vid en utflykt till vulkanen Irazú.

De fyra utbytesstudenterna från Jönköping. Från vänster: Miriam Drewes, Felicia Tidekrans Rojas, Victoria Estroz och Sofia Jantén.. FOTO: PRIVAT

Utbytet tog Felicia till andra sidan jordklotet UNG I DEN världsvida kyrkan är Act Svenska kyrkans utbytesprogram, verksamheten har funnits i olika skepnader sedan 1990-talet. Sverige har ett ömsesidigt utbyte med trossamfund i Costa Rica, Brasilien, Filippinerna, och Tanzania. Målet med utbytet är att ge unga människor möjlighet att mötas och dela erfarenheter, reflektera över livet, tron och kyrkans uppdrag i världen. Felicia Tidekrans Rojas, medlem i Svenska kyrkan Jönköping, är uppfylld av sin resa till den lutherska kyrkan i Costa Rica, Iglesia Luterana Costarricense, som hon och hennes tre reskamrater gjorde hösten 2019. Nu är hon och de övriga tre värdar för de unga som kommer hit från Costa Rica. För Felicias del är det två unga kvinnor, Nayaris Vásques och Stephanie Mora. – När jag konfirmerade mig i Kristine kyrka för fem år sedan fick vi information om utbytet och där och då visste jag att det ska

20am3212_ung_22425.indd 30

jag göra, men jag fick vänta några år för man måste vara myndig, berättar Felicia. UPPLÄGGET ÄR pedagogiskt utformat. Inför

resan vid två tillfällen, i maj och augusti–september, träffas deltagarna för förberedelser och kunskapsinhämtning. Bland annat läser och talar man kring olika kulturskillnader, konflikthantering i grupp och lär om mat kultur och lagar mat. Under tre månader på hösten är man på plats antingen i Costa Rica, Filippinerna eller Tanzania. Varje deltagare bor hemma

Iglesia Luterana Costarricense, den lutherska kyrkan i Costa Rica.

hos en värdfamilj och får ta del av familjens vardag. Stor del av tiden är man med i kyrkans verksamhet och lär känna de personer som har samma tro och uppdrag, men i ett annat land. – Det var så intressant att se hur barn och unga arbetar i Costa Rica, de tar ett större ansvar och är mer aktiva inom sina områden, anser Felicia. UTBYTET AVSLUTAS genom en hemkomstträff i december och en fördjupningskurs i januari. Alla träffar och kurser är viktiga delar av utbytet och det är obligatorisk när varo i alla kurserna. – Hela konceptet är fantastiskt, säger Felicia. Nu är mitt uppdrag att sprida informationen till nästa generations resenärer så att verksamheten Ung i världsvida kyrkan kan fortsätta och fler kan ta del av utbytet!

Du som söker till programmet ska ... vara mellan 18 och 30 år vara eller ha varit aktiv i Svenska kyrkan vara intresserad av internationella frågor behärska engelska, och för ansökan till

Costa Rica ha grundläggande kunskaper i spanska Ansök i mars (antagning sker varje år).

April 2020

2020-03-20 11:04:31

B I LD:PIXABAY.COM

Korsord

USCH KOMMER VAD FRAM ÄCKLIGT!

GÖR DET NÄR DET ÄR FÖR FÅ

BASTANT

KOTA IDELIGEN ONÄMNBAR KAN MAN FALLA PÅ

SLUTKÖRD SÄNKA SPINDELDJUR SES DOMINANT FRÅN POSITIV

KONDENS SKÅDESPEL

BESVÄR- TUSEN LIG MILJOLÖVTRÄD NER

HÅLLA UPPSIKT

KATT OCH RÅTTA

VATTENDRAGET

... VIND

UTFÖRSÄLJNING HAR STAM

IGÅNG OCH VATTEN REKLAM BOLLA IDÉER

AV SAMMA ÅSIKT

SAKNAR LIKGILTIG

SKOTTE

Konstruktör: hanna.fredholm@gmail.com

ALTARPLATS

KAN MAN HA HÅL I

MUNTER INTE SÅ SVÅR BILLGREN

FÅR SEN SIG

HERRENS VISAR SIG I MATT 2:19

SES MED NÄPPE OXYGEN

ÖRT MED KRONA EN SORTS ORGAN ÄR VÄL DELIKATESSEN

LÄGGA TILL

CAPONE GÖR VERKAN

ADRESS UNDERBEN

LYFTA FRÅN MARKEN

Nytt korsord och vinnare Lös korsordet så får du fram en mening i de färgade rutorna. Skicka in ditt svar till korsord@svenskakyrkanjonkoping.se Det går också bra att skicka in svaret till: Svenska kyrkan Jönköping Östra Storgatan 45 553 21 Jönköping Kom ihåg att uppge ditt namn och adress. Fem vinnare får två biobiljetter var. Senast den 27 april 2020 vill vi ha ditt svar.

April 2020

20am3212_korsord_22424.indd 31

2020-03-20 11:04:19

Krönika Dan Korn

Konsten att sätta sig in i hur andra tänker

den lilla staden Bolton i norra England bor min vän Terry. Hans hem är ett av alla dessa radhus utan förträdgård, där man kliver direkt från gatan in i vardagsrummet. Terry har målat fönstret mot gatan med vit färg, så att man inte kan se in, även om han inte har några gardiner. Han ser ut att vara i åttioårsåldern, men det är troligt att Terry är mycket yngre. Det är vårt gemensamma intresse för riktigt gamla grammofonskivor som fört mig och Terry samman. Bolton är en historisk stad, med flera medeltida herresäten byggda i korsvirke, med en pub på huvudgatan som omnämns i källorna första gången 1251. 1337 bosatte sig ett antal flamländska vävare i Bolton och fler kom på 1600-talet undan de franska förföljelserna mot protestantiska hugenotter. Detta gjorde att Bolton blev ett kalvinistiskt fäste i Storbritannien i så hög grad att staden kallades norra Englands Genève, eftersom kalvinismen kommer därifrån. EFTERSOM TERRY vet att jag kommer från

Sverige tycker han om att föra det galna landet på tal. För galet är det. Om en människa raglar full på gatan i Sverige kommer folk att hjälpa hen. Hjälpa en full! Det gör ju bara att denne inte behöver ta ansvar för sitt drickande! I längden är det därför mer humant att låta den som är full ligga kvar i rännstenen. Det är den totala kulturkrocken mellan

Gravyr av den tyska prästen, munken och teologen Martin Luther. FOTO: GETTY IMAGES

20am3212_kronika_22431.indd 32

därför skylla sig själv. Hjälper man henne gör man inte en god gärning, för då underlättar man människans fortsatta ansvarslöshet. Det är lätt att förstå förbarmandet om den fulle och lika lätt att förstå att en hårdare inställning kanske på sikt är bättre. Båda inställningarna är alltså möjliga att förstå. Att sätta sig in i hur andra tänker är verkligen att öppna sitt hjärta.

”Luther ansåg att man borde leva skötsamt, men den som inte klarade det var det synd om. Calvin däremot betonade individens eget ansvar.” det lutherska Sverige och det kalvinistiska Bolton. Luther ansåg att man borde leva skötsamt, men den som inte klarade det var det synd om. Calvin däremot betonade individens eget ansvar. Den som supit sig full får

JAG HAR faktiskt träffat en människa som hade båda inställningarna. Han bodde på Risveden, en skogstrakt norr om Alingsås, där många människor levde utan farbar väg fram till 1970-talet. Tio år senare, när jag besökte Risveden en hel del, fanns det fortfarande enstaka hushåll där utan väg. Men det var en gubbe som hade fått väg – och som dessutom hade det så bekvämt att han hade huggkubben i köket, för att lätt kunna hugga ved – som berättade för mig att han en gång hade sett en annan risvedsbo ligga full i diket bredvid busshållplatsen nere vid sjön Anten. Det var mitt i vintern och tjockt med snö. Min vän hade då hjälpt den fulle upp och mer eller mindre burit och släpat hem honom. Något år senare dog den fulle och då var min vän med och bar kistan längs samma stig. Då funderade han på om det hade varit så klokt att bära hem honom, bara för att få bära ut honom till vägen igen ett år senare. DAN KORN

Gravyr av den franska teologen, pastorn och reformatorn Jean Calvin. FOTO: GETTY IMAGES

April 2020

2020-03-20 11:04:39