”Inte vem du är, utan hur du är”

Tisdagen den 25 april ordnade Svenska folkskolans vänner konferensen Den svenska utbildningsvägens framtid. Hur svarar den svenskspråkiga utbildningen på framtidens utmaningar? i samarbete med Utbildnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen. Under dagen fick vi bland annat ta del av Gert Biestas syn på vad utbildningen behöver i framtiden och hur Raija Ikonen har arbetat för att stärka inlärningen i Enbacksskolan i Tensta. Jan Saarela berättade om den finlandssvenska demografins utveckling.

Cirka 160 deltagare från skolledning, stiftelser, högskolor och utbildningsmyndigheter samlades i G18-huset för att tillsammans fundera på den svenskspråkiga utbildningens läge idag och vad vi behöver för framtiden. Dagen inleddes med föreläsning av Gert Biesta, professor i offentlig pedagogik vid Maynooth University, Irland och professor i utbildningsvetenskap och pedagogik vid University of Edinburgh. I sin forskning fokuserar Biesta på undervisning, lärarutbildning och läroplaner. Hans föreläsning hade rubriken What Really Matters in Education – Proposals for a Better Future.

Biesta inledde sitt föredrag med att ställa frågan om det har bildats ett nytt slags globalt konsensus gällande vad målet med utbildning är. Är det att ha en effektiv produktion av lärresultat? Är det höga PISAresultat? Han ifrågasatte om detta är vad vi verkligen ska sträva efter. För att synliggöra hur vi har kommit till dagens globala syn på utbildning gav Biesta en kort överblick över vad som var viktigt under olika perioder av människans historia, och vad av detta som finns kvar i vår syn på utbildning idag.

Enligt Biesta var skolan under antiken till för fria män med tid och resurser. Målet var då att bli mer perfekta. Detta tankesätt anser han att finns kvar i form av elitism och elitskolor, där förutsättningarna och målet är annorlunda. Under reformationen var tanken att alla ska lära sig läsa, och den tanken finns förstås kvar idag, även om vilken typ av läskunnighet vi talar om kan ha förändrats. Under upplysningen låg fokus på att man ska tänka för sig själv, att ha modet att tänka kritiskt. Sedan slutet av 1800-talet har det ansetts att utbildningen ska ge lika möjligheter för alla.

Lost the plot?

Vad är då synen på lärande idag? Biesta frågade om det är just höga PISA-resultat, att nå toppen i olika jämförelser eller att ha den mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomin i världen? Han ställde frågan: Tänker verkligen lärare så? Tänker politikerna så? Med utbildningens historia i bagaget ställde Biesta frågan: Är utbildningen ute och cyklar? Han hävdade att besattheten med mätbara inlärnings- och testresultat visar att något har gått fel.

- Hur vi förhåller oss till utbildning beror på hur vi vill relatera till vår historia, menade Biesta. När vi ser mot framtiden är det viktigt att vi ser varifrån vi kommer.

Biesta lyfte fram två citat av Theodor Adorno och Primo Levi, båda handlade om förintelsen. Adorno skrev 1966 i Erziehung nach Auschwitz (ursprungligen ett radioföredrag) att det viktiga med utbildningen är att se till att förintelsen inte händer igen. Genom kunskap om det kan vi förhindra det. Levi igen menade att om det har hänt visar det att det kan hända igen. Detta hänger enligt Biesta ihop med problemet (eller mysteriet eller gåtan) med mänsklig frihet. Vi är fria att använda vår kunskap på det sätt vi vill. Detta mysterium möts vi av som utbildare.

Jean-Jacques Rousseau ansåg att frihet inte är ett problem som ska lösas, utan själva poängen med utbildning. Med detta som utgångspunkt lyfte Biesta fram utbildarens tvådelade uppgift: att skydda från starka utomstående influenser och att skydda från starka influenser som finns inombords.

- Vi ska inte skydda barnen från utomstående influenser på grund av att världen skulle vara dålig, men de ska inte få för mycket på en gång, menade Biesta.

När det kommer till de inre influenserna handlar det enligt Biesta om att lära sig att inte följa de första impulserna man får. Allt detta hjälper en att uppnå självägarskap (sovereignty) och ger en rättvisa möjligheter att existera som en egen människa (a subject in their own life).

Arv, miljö eller utbildning?

En fråga som ofta har diskuterats inom forskning är hur stor inverkan arv och miljö har på människors utveckling, något som också kopplas till utbildning. Biesta berättade att forskning och synen på människan i olika tider har besvarat denna fråga på olika sätt, och han gav exempel på olika fördelningar (1/3-1/3-1/3; 20 %-50 %-30 % osv) mellan miljöns, arvets och utbildningens påverkan på en människa. I föredraget lyfte Biesta fram Dietrich Benner som han ansåg hade ett revolutionerande svar i sin forskning, vilket presenterades i Allgemeine Pädagogik. Innan Biesta avlöjade svaret gav han två exempel: Rosa Parks och Adolf Eichmann.

Rosa Parks vägrade följa den skylt i bussen där det stod att svarta skulle sätta sig längst bak. Handlade det om att hon inte kunde läsa? Adolf Eichmann följde enligt honom själv bara order och samhällets regler då han ansvarade för deporteringen av judar till koncentrationsläger. Var han en modellmedborgare som följde regler?

Benners svar på frågan om vad som formar en individ var att arv och miljö alltid utgör 100 %, istället för att skilja dem åt. Var är då utbildningen? Biesta menade att utbildningen har en annan fråga: Hur kan ”Jag” framträda ur denna blandning av arv och miljö? Hur kan människan genom utbildning bli mer än en produkt av arv och miljö, och hur hittar man det inre jaget via detta? Vi ska inte fråga oss vilka naturliga och sociala faktorer som påverkar vem vi blir, utan uppmana till autonomi (Benner: Aufforderung zur Selbsttätigkeit). Detta tolkade Biesta som att det handlar om att inte vara sig själv utan vara ett själv.

- Vi knackar på andras dörr och frågar: ”Är någon här?”, använde Biesta som metafor.

Han kopplade Benners resonemang tillbaka till exemplen med Parks och Eichmann. Rosa Parks öppnade dörren och svarade: ”Jag är här och flyttar inte.” Enligt Biesta handlar detta om att vara mer än produkten av arv och miljö. Genom kritiskt och autonomt tänkande tolkade Parks omständigheterna i bussen och på skylten, och valde medvetet att inte flytta sig längre bak i bussen. Adolf Eichmann öppnade dörren och svarade: ”Ingen är här”, eftersom han inte tänkte självständigt. Detta är enligt Biesta utbildningens uppdrag, att få barn och ungdomar att hitta jaget och sitt eget förhållningssätt till världen.

Hur är du?

Via utbildningen kan vi enligt Biesta komma åt att fråga hur vi är, snarare än vem vi är. Han menade att vi genom utbildningen kan få redskap för att reflektera kring hur vi lever våra liv, vad vi gör med vad vi har blivit och vad vi har lärt oss, men också hur vi förhåller oss till sådant vi inte behärskar. Detta är speciellt viktigt att vara medveten om när det gäller, när det uppstår situationer vi inte kan påverka.

- Det finns tre kvaliteter som är viktiga, menade Biesta. Den första är den pedagogiska vikten av att uppleva motstånd och fråga sig vad det begär av mig. Den andra är att ge tid och utrymme för att möte världen och att möta sig själv i förhållande till världen. Den tredje är att ge stöd för att hållas kvar vid en fråga så att man ger eleverna vad de behöver för att utvecklas.

Biesta påpekade också att vi inte ska glömma bort individerna på vägen, och att skolan har en viktig roll i att ge elever sociala verktyg de behöver för att kunna leva på denna jord. Han tog som exempel att läsning inte enbart är en färdighet som lärs ut i skolan, utan en politisk handling vilket han kopplade till fallet med Rosa Parks: Vad gör jag med det jag läser? Biesta lyfte fram det grekiska ordet schole som betyder fritid. Enligt honom handlar skolan alltså om den tid vi ger nya generationer att möta världen och sig själva i förhållande till världen. På detta sätt kan de hitta sig själva och känna sig hemma i världen. Han frågade sig dock om skolan har blivit en del av impulssamhället där omedelbar tillfredsställelse styr.

Gert Biesta frågade sig hurdant samhälle skolan behöver för att kunna ge elever den tid och de verktyg de behöver.

- En del kanske undrar vad det är för fel på att få det man vill, sade Biesta. Då måste man fundera vad det egentligen är vi behöver, jämfört med vad samhället skapar för begär i oss.

För att svara på frågan vad som är det viktiga med tanke på utbildningens framtid, lyfte Biesta fram att istället för att fråga hurdan skola samhället behöver borde vi fråga hurdant samhälle skolan behöver så att skolan ska kunna vara schole. Avslutningsvis ville Biesta lyfta fram att även om vi funderar på utbildningens framtid ska vi också komma ihåg att utbildningen händer här och nu.

Knacka på elevernas dörrar och fråga: ”Är någon här?”, och se vem som öppnar.

TEXT OCH FOTO: CHRISTOFFER WÄRN

Tips: Du kan läsa mer om Ikonens och Saarelas föredrag i Läraren nr 9/2023.