Från skenande tåg till antologi – 949 barn skriver om fred

Under slutseminariet för projektet Skrivande skola hölls många inspirerande presentationer av det konkreta arbete som gjorts med skrivande i olika skolor. För en av de mest intressanta presentationerna under dagen stod enhetsskolan i Nykarleby.

Lärarna Carina Björkman, Harriet Nybäck, Camilla Nygård, Sofie Södergård och August Treier ställer sig på scenen och efter en kort tystnad inleds presentationen med en uppläsning av en dikt om fred. De har kommit till seminariet för att berätta om skrivprojektet Skrivtid som enhetsskolans alla elever har varit engagerade i under läsåret 2022–2023.

Camilla Nygård berättar att hon under en energifylld dag i maj för ett år sedan ansåg att det till hösten skulle vara dags för att hålla en skrivtävling i skolan. Hon jämförde den här idén med att sätta igång ett skenande tåg. Efter att ha fått resten av kollegiet med på resan kom man överens om att enas om en specifik genre för tävlingen. Opinionstext föreslogs, men ratades av kollegiet som för knepigt. Då råkade ändå projektledare Annette Kronholm vara på plats och sade att om den genren är för knepig är det just den skolan borde köra med. Eftersom några klasser hade fred som läsårstema kom tävlingen att handla om opinionstexter kring fred.

För att förbereda eleverna för själva skrivuppgiften behövde lärarna göra ett brett bakgrundsarbete. Sofie Södergård berättar att de lärare som ansvarade för projektet skapade ett inspirationsmaterial där de bland annat gav tips på hur man kunde diskutera och bredda begreppet fred med eleverna, samt hur lärarna kan ta sig an en skrivuppgift som den här. Inspirationsmaterialet skapades för årskurserna F–4 respektive 5–6.

I förskolan förverkligades skrivandet om fred i diktform. Texterna skrevs som ett bidrag för hela enheten, i mindre grupper eller individuellt. Förskollärare Carina Björkman berättar att texterna till exempel kunde basera sig på ord om fred och vänskap som grupperna diskuterat fram. I ett konkret textexempel hade barnen valt orden lyssna , förlåt och kram som utgångsord till en dikt de sedan skrev och i vilken just de här orden fick en bärande plats.

I årskurserna F–4 bestod texterna av ord och bild. De flesta bidragen var dikter där några ord i början av meningen upprepades, eller länkdikter där det sista ordet i varje vers var det första ordet på nästa. Eleverna i årskurserna 5–6 skrev insändare. Klasslärare Sofie Södergård öppnar upp metoder för hur man kan börja närma sig genren opinion. Med eleverna i de årskurserna satsade lärarna på att definiera vad en opinion är, vad ett argument är och hur genren insändare ser ut. Med den grunden kom eleverna sedan igång med skrivandet.

Som bakgrundsmaterial för årskurserna 7–9 läste och diskuterade eleverna bland annat novellen Om det var krig i Norden av Janne Teller och romanen Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde. Elevernas tävlingsbidrag skulle bestå av en kolumn. För att få fatt i kolumngenren fick eleverna själva genom att läsa många kolumner komma fram till vad en kolumn är och vilka delar den består av. Resultatet blev många kolumner laddade med känslor. Modersmålslärare Camilla Nygård berättar att eftersom det var frågan om en tävling behövdes det priser för att locka eleverna till att satsa på sitt skrivande. De ansvariga lärarna ville också att priset skulle skapa en känsla av gemenskap och samverkan. I årskurs 5–6 var priset en partykorg till klassen där den vinnande eleven gick. För högstadiet bestod priset av att skribenten till vinnartexten fick bjuda sin klass på tortillaparty på den lokala ungdomsgården. Nygård berättar att eleverna sporrade varandra till att skriva eftersom hela klassen skulle få delta i priset.

August Treier sammankallade en utomstående jury som gladdes åt att 949 elever har funderat på och skrivit texter om vad fred innebär. Skrivtävlingen resulterade också i antologin Fred i världen är att alla får gå ut. Opinionstexter på temat fred i förskola - årskurs 9 i Nykarleby. Bildningsdirektör Teresia Tötterman avslutar presentationen på seminariet med att konstatera att det nu gäller för alla deltagare i projektet att bibehålla och fortsätta lära ut alla de skrivpedagogiska verktyg som har kommit dem till handa under projektets gång. Hon konstaterar att en skrivande skola är en guldbiljett till framtiden. Det man lyser på växer.

Under presentationen blir det klart att lärarnas professionalitet inte bara syns i hur väl hela tävlingsprocessen hade genomförts i skolan, utan också i att presentationen av denna som lockade skratt och tårar. Lärarna varvade berättandet om processens olika delar med högklassig recitation av några tävlingsbidrag. När Harriet Nybäck säger att hela kollegiet efter projektet pustade ut och konstaterade att det här fixade de och nästa gång blir det ännu bättre, funderar jag om det kan bli mycket bättre än det här redan var.